Dnr Ubn 2009/50 Preventionsprogram och Järfälla gymnasieskolor

Transkript

1 TJÄNSTESKRIVELSE 1 (5) Utbildningsnämnden Dnr Ubn 2009/50 Preventionsprogram och Järfälla gymnasieskolor Förslag till beslut Utbildningsnämndens kanslis förslag 1 Varje gymnasieskola inom Järfälla gymnasieskolor ska under läsåret 2010/11 introducera eller vidareutveckla ett preventionsprogram. 2 Respektive skola kan söka särskilda medel för arbete med preventionsprogram 3 Nämnden avsätter kr år 2010 och kr år 2011 ur anslaget till gymnasieutbildning för skolornas arbete med preventionsprogram Ärendet i korthet Vid nämndens möte presenterades rapporten: Järfälla kommuns arbete med preventionsplan i syfte att förhindra uppkomsten av mobbning mm. Nämnden har därefter önskat att frågan om ett gemensamt program för gymnasieskolorna ska prövas. Kansliet bedömer att det inte är rationellt att förorda ett visst program utan föreslår att varje skola under läsåret 2010/11 ska redovisa val av och arbete med ett etablerat preventionsprogram. Nämnden avsätter totalt kr ur anslaget till gymnasieutbildning för skolornas arbete med preventionsprogram. Handlingar 1 Kansliets skrivelse På tal om mobbning och det som görs, sid , Skolverket, 2009 Bakgrund Vid nämndens möte presenterades rapporten: Järfälla kommuns arbete med preventionsplan i syfte att förhindra uppkomsten av mobbning mm, Dnr Ubn 2009/ Preventionsprogram, tjänsteskrivelse.doc Utbildningsnämndens kansli Besöksadress: Vasaplatsen 11 Kansliet Postadress: JÄRFÄLLA Sune Stjärnlöf, Programchef Telefon växel: Telefon: (direkt) (mobil) E-post: utbildningsnamnden@jarfalla.se Webbplats: Fax: Organisationsnummer: Postgiro: Bankgiro:

2 (5) Nämnden har därefter önskat att frågan om ett gemensamt program för gymnasieskolorna ska prövas. Under 2009 har barn- och ungdomsnämnden prövat frågan. Beslutet blev att inte besluta om något gemensamt program för grundskolorna. I ett särskilt yttrande framhöll dock Allians för Järfälla Vi inom Allians för Järfälla ser mycket allvarligt på frågan kring mobbing och diskriminering och vill att Järfällas barn och ungdomar ska känna sig trygga i skolan genom att erbjudas de bästa metoderna. Alliansen har därför för avsikt att återkomma i detta ärende när Skolverket är klart med sin utredning i ämnet. Analys Det pågår för närvarande ett omfattande arbete med att utveckla metoder och program för att stötta skolornas arbete mot mobbning och kränkande behandling. Detsamma gäller arbete kring värdegrundsfrågor och motarbetande av droganvändning. Nationellt På nationell nivå har Skolverket regeringens uppdrag att undersöka formerna för och förekomsten av mobbning, diskriminering och trakasserier. I en första rapport, Diskriminerad, trakasserad, kränkt?, Skolverket 2009, framhåller Skolverket bland annat betydelsen av att skolornas likabehandlingsplaner är levande dokument som används och uppdateras kontinuerligt. Skolverket genomför också en större undersökning av de olika program som används som ett stöd för likabehandlingplanen. I en första delrapport, På tal om mobbning och det som görs, Skolverket 2009, görs en genomgång av åtta av de mest frekventa preventionsprogrammen och hur de används ute på skolorna. I rapporten framhålls med stöd av tidigare forskning att det är av stor vikt: - att skolan innan val av program gör en kartläggning och nulägesanalys över utmaningar och problem i den egna skolan som man vill komma till rätta med - att viljan att arbeta med ett program är förankrad hos var och en på skolan. I den summering av rapporten som finns som bilaga till detta ärende redovisas utöver en genomgång av programmens innehåll också vissa risker som man ser med att alltför oreflekterat introducera ett preventionsprogram. Det är intressant att notera att alla dessa program som används i en pedagogisk verksamhet huvudsakligen har sin vetenskapliga grund i en psykologisk teoritradition. Individualpsykologi, utvecklingspsykologi, inlärningspsykologi och i viss mån socialpsykologi utgör i huvudsak de teoretiska utgångspunkterna. Huvuddelen av programmen säger sig dock vara inriktade på att påverka skolmiljön, ledarskap i klassrummet, förhållningssätt mellan lärare och elever och gruppklimat, något som ligger inom det pedagogiska fältet och därför torde ta sin utgångspunkt i pedagogiska teoribildningar. Men medicinska och psykologiska förklaringsmodeller tycks i dag ha fått

3 (5) genomslag och vara vägledande för skolans pedagogiska verksamhet och för hur problem ska förstås och hanteras. På detta sätt ifrågasätts pedagogernas professionalitet och de förutsätts i stället arbeta med redskap som de inte utbildats eller har kompetens för. (sid 193). När diskussion förs kring val av preventionsprogram framhålls gärna att det är viktigt att programmet är evidensbaserat. Det kan dock konstateras att det finns få vetenskapliga utvärderingar av programmen som kan påvisa påtagligt positiva effekter. När det gäller de två program, Olweus och SET (social och emotionell träning), som ofta framhålls som framgångsrika visar det sig att det i huvudsak är skaparna själva (Dan Olweus och Birgitta Kimber) som genomfört utvärderingarna. I Skolverkets rapport sammanfattas evidensproblematiken med: Effekterna av programmen är dock svåra att bedöma, eftersom problemen och skolverkligheten är så olika och programtrogenheten svår att bedöma. Det kan finnas en risk att lärarnas professionalitet nedmonteras och ersätts med program och manualer som säljs kommersiellt. Marknaden för den här formen av metoder har växt explosionsartat under de senaste tiotal åren. Vi kan i dag räkna till ett otal program med liknande syften som skolor och kommuner har att ta ställning till, värdera och bedöma. Eftersom programmen är mer eller mindre kostnads- och resurskrävande är det inga enkla val som skolor ställs inför. (sid 194) Det blir därför intressant att ta det av rapport 2 i projektet. Den kommer att innehålla en omfattande utvärdering av skolor som använt programmen och skolor som inte använt något program. Rapport 2 väntas vara klar hösten Syftet med den rapporten är att ge skolorna ytterligare underlag för sitt val av program. Det är också den rapporten som Alliansen i Järfälla syftar på i sitt särskilda yttrande som citerats ovan. I Järfälla I Järfälla har förvaltningen på uppdrag av utbildningsnämnden utarbetat en rapport som kartlägger kommunens arbete med preventionsplaner: Rapport om Järfälla kommuns arbete med preventionsplan i syfte att förhindra uppkomsten av mobbning m.m. (Dnr Ubn 2009/50). Rapportens slutsatser är: Synpunkter från rektorsgruppen vid Järfällas gymnasieskolor I diskussioner med gymnasierektorerna har förts fram synpunkter kring att varje skola är en unik enhet, med speciella behov utifrån organisation och elevstruktur. De programbaserade gymnasieskolorna har olika kategorier av elever, vilka ställer olika krav på skolornas utformning av de stödinsatser samt preventiva åtgärder som vidtas. En kommungemensam upphandling av preventionsprogram mot mobbning skulle kunna bli ett bra fundament för skolorna att använda, med målsättningen att utifrån denna gemensamma bas utforma enhetsvisa tillämpningar och metoder för att på bästa sätt möta de elever som finns på respektive skola. Dock finns det vissa tveksamheter kring möjligheten att inkludera ett gemensamt program som ska vara effektfullt och verksamt inom samtliga gymnasieskolor. Anpassningar till respektive verksamhet och dess förutsättningar är nödvändigt.

4 (5) Analys, slutsatser och förslag Förslaget till utveckling av skolans preventionsarbete visar på en stor mängd alternativ och möjliga utvecklingsområden. En anpassning av aktiviteter till respektive skolas förutsättningar och behov är nödvändigt för att på ett bra sätt kunna utveckla preventionsarbetet på varje enskild skola. Genom att vidare utreda vilka evidensbaserade preventionsprogram som finns att tillgå är det möjligt att vidta åtgärder för att öka den forskningsbaserade kompetensnivån i kommunen när det gäller förebyggande arbete. Att tillhandahålla ett eller flera evidensbaserade program för preventionsarbete bedöms vara en god grund i det förebyggande arbetet, som ändå måste bedrivas utifrån varje skolas egna villkor. Sammanfattningsvis kan konstateras att man kan tänka sig ett gemensamt program men att det finns tveksamhet till om det går att hitta ett program som verkligen passar alla gymnasieskolor med dess olika förutsättningar. Samtidigt önskas också en större kunskap om programmen och dess evidens. Barn- och ungdomsförvaltningen har också gjort en motsvarande rapport för sin verksamhet: Rapport om skolornas preventionsarbete för att förhindra diskriminering och annan kränkande behandling (Bun, juni 2009). Rapportens slutsats är att det inte är möjligt att föreslå något specifikt program för skolorna. Forskningen är tydlig med att genomförandet av nya metoder kräver en enighet bland personalen och att skolan har gjort en analys, därför anser sig inte utredaren ha mandat att föreslå någon specifik metod som skolorna ska arbeta preventivt efter. Det är viktigt att de enskilda skolorna först gör en kartläggning och en analys över situationen på den egna skolan. Vilka utmaningar, svårigheter och problem finns på skolan? Det är stora skillnader mellan metoderna och det är även stora skillnader i kostnaden av de olika metoderna. Personalen måste fundera över vilken metod som passar bäst och att det är förankrat hos hela personalgruppen. ( ) Slutsatsen blir att inte föreslå något specifikt program som skolorna ska arbeta utifrån. Som grund för sina slutsatser har utredaren bl a intervjuer med skolor som har infört och använder något program. Genomgående framhålls nödvändigheten av tidig förankring bland personalen för att använda programmet. Överväganden Efter att ha tagit del av de rapporter och erfarenheter som framförts på såväl nationell som lokal nivå är det tre punkter som är vitala och sammanfallande när det gäller frågan om preventionsprogram. Olika skolor har olika behov. Det kan gälla mobbning och kränkande behandling, droganvändning eller värdegrundsfrågor. Av det skälet är det svårt att förorda ett för alla skolor

5 (5) gemensamt program. En förutsättning är att val av program bör bygga på en inventering av problem och behov för den enskilda skolan. All personal på skolan bör vara med i val av program Programmens evidens. Vilka program är bra? Utvärdering av programmens effekter har ännu gjorts i liten skala och med osäkra vetenskapliga metoder. Den utvärdering som skolverket kommer att redovisa hösten 2010 kan skapa en bättre grund för bedömning av programmens faktiska effekter. Att det finns skäl att noga överväga formerna för att välja och introducera ett preventionsprogram innebär inte att vikten av att arbeta medvetet och strukturerat med dessa frågor ifrågasätts. Tvärtom. Kansliet förordar därför att nämnden uppmanar gymnasieskolorna att, med hänsyn tagen till ovanstående tre punkter, introducera eller vidareutveckla ett preventionsprogram som man önskar arbeta med. Kansliet föreslår vidare att varje skola kan söka medel för detta och att nämnden avsätter totalt kr ur anslaget till gymnasieutbildning för skolornas arbete med preventionsprogram under 2010/11. Ekonomiska konsekvenser Vid ett maximalt utnyttjande blir kostnaden kr år 2010 och kr år Kostnaden kan finansieras genom förväntade lägre kostnader för gymnasieintagning och hantering av interkommunala kostnader. Slutsatser Kansliet föreslår att nämnden uppmanar Järfälla gymnasieskolor att introducera eller vidareutveckla ett preventionsprogram, att skolorna efter ansökan kan erhålla stöd för detta arbeta och att nämnden avsätter totalt kr för detta arbete under läsåret 2010/11 Kerstin Ekenberg Utbildnings-, kulturoch fritidsdirektör Sune Stjärnlöf Programchef Expedieras Järfälla gymnasieskolor