Protokollsutdrag dokument till Landstingsfullmäktige Akten

Transkript

1 Landstingsstyrelsen PROTOKOLL DATUM DIARIENR Landstinget ska utarbeta ett policyprogram för att höja HBTkunskapen och kompetensen i. Motionssvar. LF Landstingsstyrelsens förslag till landstingsfullmäktige 1. Motionen är besvarad. 2. Landstingsfullmäktige ger landstingsstyrelsen i uppdrag att i budget med uppdrag för 2009 inarbeta motionens intentioner. Ärendebeskrivning Åsa Kullgren (s), Jörgen Danielsson (s), Peter Linnstrand (v) och Lennart Clarstedt (v) har inlämnat rubricerade motion, som anmäldes i landstingsfullmäktige den 5 juni Kommentar Det utsända förslaget till beslut var att bifalla motionen. Ordförande yrkade att detta skulle ändras till att motionen är besvarad, vilket, utan diskussion, blev landstingsstyrelsens beslut. Bilagor 1. Motionen 2. HKB Protokollsutdrag dokument till Landstingsfullmäktige Akten Repslagaregatan 19 Fax Tel landstinget.sormland@dll.se ORG NR Y:\Alla\Processer\Administration\Politiskt stöd\ls\2008\(09) september\ 105, motion HBT-policy. LF\ 105 Motion policyprogram för HBT. SID 1(1) LF.doc Utskriftsdatum: :09

2

3

4 1 (8) Landstingsstyrelsen HKB-analys för ärendet: Om att landstinget ska utarbeta ett Policyprogram för att höja HBT kunskapen och kompetensen i (HBT = Homo-, Bi- eller transsexuell) HKB-analysen utvecklas i följande frågeställningar: 1. Påverkar förslaget befolkningens livsvillkor? Förslaget gällande HBT Policyprogram i berör i första hand livsvillkoren för HBT gruppen 1 inklusive aktuella undergrupper. 1 Det är svårt att exakt ange hur stor HBT- gruppen är i Sörmland bl a utifrån definitionsproblematik. Man kan dock redovisa olika typer av uppgifter och acceptera de inneboende begränsningarna i respektive uppgift. Forskningsgruppen för Samhälls- och Informationsstudier (FSI) har tillsammans med Folkhälsointsitutet genomfört en HBT studie (1998 kvantitativ studie/anonyma enkäter/riksurval) där multipla definitioner tillämpades. Resultatet visade att andelen med någon grad av homosexuella känslor var 8 %, men att denna grupp till övervägande del hade heterosexuella känslor. Andelen med enbart homosexuella känslor var ca 1 %. Studien gällde för befolkningen i åldrarna år, såväl män som kvinnor. Omräknat direkt till Sörmland, skulle det innebära ca personer med någon grad av homosexuella känslor och ca 1800 personer med enbart homosexuella känslor. År 1996 genomförde Statens Folkhälsoinstitut tillsammans med RFSU undersökningen Sex i Sverige där det framkom att 2,5 % av de tillfrågade (18-74 år) hade haft sexuella kontakter med personer av samma kön. Denna andel gällde för både kvinnor och män. Uppgiften om att 2.5 % haft sexuella kontakter med personer av samma kön är dock inte liktydig med att samma andel identifierar sig som HBT samtidigt som personer med fullständig eller partiell HBT identifikation inte alltid haft HBT sexuell erfarenhet. Med en anpassning till Sörmland (med ca individer i aktuellt åldersspann) från riksuppgiften (2.5 %) skulle gruppen inom länet kunna skattas till ca individer som (någon gång i livet) haft sexuella kontakter med personer av samma kön (gällande primärt år 1996). RFSL uppger 6000 medlemmar i hela landet vilket givetvis inte heller är liktydigt med faktisk HBT förekomst eftersom alla i HBT-gruppen knappast är organiserade samt att det även kan förekomma icke HBT personer bland medlemmarna. De två Sörmländska lokalföreningarna (Eskilstuna + Nyköping/Södra/Östra Sörmland) redovisar tillsammans ca 150 medlemmar (inklusive stödmedlemmar boendes utanför länet). En länsredovisning av medlemmar i HBT-nätcommunityn Qruiser visar på 1198 medlemmar boendes i Sörmland (2006). RFSL använder ofta siffran 5 procent homosexuella och ytterligare 5 procent bisexuella som schablonstorlekar på dessa grupper i Sverige vilket skulle ge ca (vuxna) individer i Sörmland d v s betydligt över övriga uppgifter.

5 2 (8) I de Nationella folkhälsomålen poängteras i målområde 8 (Trygg och säker sexualitet) behovet av samhällets anpassning för att tillmötesgå olika undergruppers specifika behov och förutsättningar. I målområde 1 (Delaktighet och inflytande) uppmärksammas diskriminering som bestämningsfaktor för hälsa. Folkhälsoinstitutet (FHI Rapport nr A 2005:19) anser det angeläget att hitta lämpliga åtgärder inom hbt-området i syfte att minska diskrimineringen, öka hälsan och därmed minska ojämlikheten i hälsa i befolkningen. Det övergripande Inriktningsmålet i s Handlingsplan för sexualitet och hälsa lyder Landstinget ska medverka till att människor i Sörmland ges likvärdiga förutsättningar att utveckla en trygg och säker sexualitet Beträffande Sexuell ohälsa uttrycks delmålet: Landstinget ska medverka till att minska negativa konsekvenser av sexualiteten. Enligt ytterligare en rapport från Folkhälsoinstitutet (Underlagsrapport kring HBT 2005) ger både litteraturstudier och intervjuundersökning stöd för att homo- och bisexuella ungdomar lider av psykisk, fysisk och social ohälsa. Beträffande den äldre HBT populationen framhålls: hälsans utveckling över tid som starkt beroende av det stöd de äldre homo- och bisexuella möter i det omgivande samhället, möjligheten till möten och förekomsten av mötesplatser samt attityder, kunskaper och kompetens hos myndigheterna, inte minst inom hälso- och sjukvården. Rapporten ger bl a följande förslag på åtgärder för att stärka HBT gruppens situation: En annan viktig insats är att samhällets befintliga resurser utnyttjas. För att det ska kunna ske krävs emellertid en allmän kunskapsökning i de verksamheter som tillhandahåller resurserna. samt..ett synliggörande av homo- och bisexualitet inom i skolan, arbetslivet, bland föräldrar, inom vården, på yrkesutbildningar, i lagstiftningen och i media. Svenska läkarsällskapets rikstämma 2007 uppmärksammade i ett symposium också behovet av HBT kompetens i vården: Samhälleliga förändringar innebär utmaningar för sjukvården med krav på nya perspektiv och kunskaper i mötet med olika patientgrupper. HBT-personer utgör en sådan grupp med erfarenheter av ett heteronormativt samhälle. Under symposiet presenteras flera aktuella, svenska studier, som visar behovet av en kunskapsutveckling inom sjukvården

6 3 (8) 2a. Kan förslaget tänkas särskilt ha betydelse för levnadsvanorna i grupper av befolkningen med ofördelaktiga livsvillkor? Se svar frågeställning 1 samt sammanfattning av studie enligt bilaga 2b. Påverkar förslaget levnadsvanorna i stort? Se svar frågeställning 1 samt sammanfattning av studie enligt bilaga

7 4 (8) Förslagets anknytning till de Nationella Folkhälsomålen Nationella folkhälsomål År 2003 antog Sveriges riksdag en ny nationell folkhälsopolitik för att förbättra folkhälsan och minska skillnader i hälsa mellan olika grupper i befolkningen. Det övergripande målet för den nationella folkhälsopolitiken är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa för hela befolkningen. För att uppnå det övergripande målet har elva målområden identifierats. I tabellen nedan görs en bedömning av det aktuella förslagets relevans per målområde. Ärende: Om att landstinget ska utarbeta ett Policyprogram för att höja HBT kunskapen och kompetensen i Förslagets relevans per målområde Målområde 1. Delaktighet och inflytande 2. Ekonomisk och social trygghet 3. Trygga och goda uppväxtvillkor 4. Ökad hälsa i arbetslivet 5. Sunda och säkra miljöer och produkter 6. En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård 7. Gott skydd mot smittspridning 8. Trygg och säker sexualitet och god reproduktiv hälsa 9. Ökad fysisk aktivitet 10. Goda matvanor och säkra livsmedel 11. Minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och doping samt minskade skadeverkningar från överdrivet spelande Ingen Viss Stor Osäkert

8 5 (8) Bilaga Sammanfattning av: Hälsa på lika villkor? Hälsa och livsvillkor bland hbt-personer Niklas Roth, Gunnel Boström och Karin Nykvist Statens folkhälsoinstitut 2006:08 Sammanfattningsvis kan konstateras att en övervägande del av hbtpersonerna hade en god hälsa. Det var dock en betydligt större andel med sämre hälsa bland hbt-personer än i den övriga befolkningen. Speciellt den psykiska hälsan var betydligt sämre. Skillnaderna i hälsa var också stor inom gruppen hbt-personer. Transpersoner hade nästan genomgående den sämsta hälsan, följt av bisexuella och homosexuella. Självskattad hälsa. Det var lika vanligt att rapportera ett bra hälsotillstånd bland homo- och/eller bisexuella män som bland män i övriga befolkningen. Det fanns dock stora skillnaden bland kvinnor. Bra hälsa var betydligt vanligare bland kvinnor i övriga befolkningen (72 procent) än bland homooch/eller bisexuella kvinnor (60 procent). Framför allt rapporterade homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna år samt män i åldrarna år i större utsträckning dålig hälsa än övriga befolkningen. Bisexuella och transpersoner hade sämre allmänt hälsotillstånd än homosexuella personer. Psykisk hälsa. En mycket större andel av homo- och/eller bisexuella personer hade nedsatt psykiskt välbefinnande än i övriga befolkningen. Bisexuella och transpersoner hade sämre psykiskt välbefinnande än homosexuella (40, 40 respektive 31 procent), framför allt de yngre, år. Ängslan, oro eller ångest var mycket vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer, framför allt bland kvinnor, än i övriga befolkningen. Svår ängslan, oro eller ångest var vanligare bland bisexuella och transpersoner än bland homosexuella (20, 26 respektive 13 procent). Största andelen med svåra besvär av ängslan, oro eller ångest fanns bland unga transpersoner (44 procent). Homosexuella personer med vissa heterosexuella inslag och heterosexuella personer med homosexuella inslag hade ängslan, oro eller ångest i större utsträckning än bisexuella personer. Att känna sig stressad var mycket vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer i åldrarna år och år än i övriga befolkningen. En större andel bland homo- och/eller bisexuella personer, framför allt kvinnor, än i övriga befolkningen uppgav att de hade svåra sömnsvårigheter. Transpersoner hade svåra sömnsvårigheter i större utsträckning än homosexuella. Självmordstankar/självmordsförsök. Det var mycket vanligare att ha övervägt eller att ha försökt ta sitt liv bland homo- och/eller bisexuella personer än i övriga befolkningen, särskilt i åldrarna år. Det var nästan lika vanligt att ha övervägt eller försökt ta sitt liv bland homo-, bisexuella och transpersoner. Att överväga eller försöka ta sitt liv var vanligare bland homooch bisexuella personer med

9 6 (8) kort utbildning och bland dem som var födda i annat land än Sverige än i övriga befolkningen. Transpersoner med kort utbildning hade i större utsträckning försökt ta sina liv än dem med lång. Fysisk hälsa. Homo- och/eller bisexuella kvinnor hade svår värk i större utsträckning än kvinnor i övriga befolkningen. Det var vanligare bland bisexuella män i åldrarna år än bland homosexuella män att ha svår värk. Svår värk var vanligare bland homo- och bisexuella män, kvinnor som hade kort utbildning samt bland homo- och bisexuella personer som inte levde i storstad än bland dem med lång utbildning respektive dem som levde i storstad. Transpersoner med lång utbildning hade svår värk i mindre omfattning än dem med kort och mellanlång utbildning. Att lida av någon långvarig sjukdom var vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer än i övriga befolkningen. Långvarig sjukdom var vanligare bland transpersoner än bland bisexuella. Homo- och/eller bisexuella personer var överviktiga eller hade fetma i mindre utsträckning änbefolkningen i övrigt. Bland homo- och/eller bisexuella personer var det mindre vanligt med övervikt och fetma bland dem med lång utbildning eller de som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd än bland dem med kort utbildning eller de som bodde i storstäder. Vårdutnyttjande. Det var vanligare bland homo- och/eller bisexuella än i den övriga befolkningen att ha haft olika former av vårdkontakt. Bland homooch/eller bisexuella kvinnor var det vanligare att ha haft kontakt med psykolog, sjukgymnast eller varit inlagd på sjukhus än bland kvinnor i övriga befolkningen. Bland homo- och/eller bisexuella män var det vanligare att ha besökt läkare på sjukhus än bland män i övriga befolkningen. Transpersoner hade träffat psykolog i större utsträckning än homo- och bisexuella personer och det var vanligare bland transpersoner att ha träffat kurator än bland homosexuella personer. Tobaksvanor. Det var vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer att röka dagligen än i övriga befolkningen, framför allt bland män i åldrarna år och kvinnor i åldrarna år. Det var framför allt homo- och bisexuella personer med kort utbildning och de som inte var föreningsaktiva som rökte dagligen. Det var mindre vanligt bland homo- och/eller bisexuella män i åldrarna år att snusa dagligen än bland unga män i övriga befolkningen. Homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna år snusade däremot dagligen i större utsträckning än kvinnor i motsvarande åldrar i övriga befolkningen. Homosexuella kvinnor i åldrarna år snusade dagligen i större utsträckning än bisexuella kvinnor samt homo- och bisexuella män. Homo- och bisexuella personer med kort utbildning snusade dagligen i större utsträckning än dem med mellanlång eller lång utbildning. Alkoholvanor. Bland homo- och/eller bisexuella personer fanns en större andel personer som inte nyttjade alkohol alls, samtidigt som det fanns en större andel än i övriga befolkningen som var riskkonsumenter. Bland yngre kvinnor, framför allt homo- och/eller bisexuella, var riskkonsumtionen betydligt mer utbredd än bland övriga unga kvinnor. Riskkonsumtion var också vanligare bland bisexuella personer som levde i storstad och homosexuella personer som inte var föreningsaktiva än bland dem som inte levde i storstad eller var föreningsaktiva.

10 7 (8) Narkotika. Att använda cannabis var vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer, framförallt yngre, än i övriga befolkningen. Bland yngre bisexuella personer var det mycket vanligare att använda cannabis än bland yngre homosexuella. Att använda annan narkotika än cannabis var vanligare bland homosexuella personer som levde i storstad och bland dem som inte var föreningsaktiva än bland dem som inte levde i storstad respektive var föreningsaktiva. Bland transpersoner var det vanligare att använda annan narkotika än cannabis bland dem som levde i storstad än bland dem som inte levde i storstad. Fysisk aktivitet. Homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna och år samt homo och /eller bisexuella män i åldrarna år hade mer stillasittande fritid än personer i övriga befolkningen. Det var vanligare att homo- och bisexuella personer med kort utbildning hade stillasittande fritid än bland dem med lång utbildning. Transpersoner motionerade eller tränade regelbundet i mycket mindre utsträckning än homo- och bisexuella personer. Utsatthet. Utsatthet för hot och våld var vanligare bland homo- och/eller bisexuella personer, framför allt unga män, än i den övriga befolkningen. Att ha varit utsatt för trakasserier eller våld på grund av sexuell läggning någon gång i livet var vanligare bland homosexuella än bland bisexuella personer, men det var ingen skillnad i utsatthet under det senaste året. Homosexuella personer med vissa heterosexuella inslag hade varit utsatta för trakasserier eller våld på grund av sexuell läggning i större omfattning än bisexuella personer. Att ha blivit diskriminerad på grund av sin sexuella läggning eller könsuttryck/könsidentitet var lika vanligt bland homo- och bisexuella samt transpersoner. Tillit. Brist på tillit till andra personer var vanligare bland homo- och/eller bisexuella män i åldrarna år och kvinnor i åldrarna samt år än bland personer i den övriga befolkningen. Det var framför allt vanligare bland bisexuella än bland homosexuella och bland personer med kort utbildning än bland dem med lång att sakna tillit till andra. Brist på tillit var också vanligare bland homosexuella personer som var födda i annat land än Sverige samt bland dem som inte var förenings aktiva och bland bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd. Det var vanligare bland transpersoner att sakna tillit till andra människor än bland homosexuella personer. Emotionellt stöd. Det var vanligare att sakna emotionellt stöd bland homooch/eller bisexuella personer än i övriga befolkningen, framför allt bland bisexuella män. Det var vanligare bland homo- och bisexuella med kort utbildning och bland bisexuella personer som inte levde i storstad och de som inte var föreningsaktiva att sakna emotionellt stöd än bland dem med lång utbildning respektive de som bodde i storstad eller var föreningsaktiva. Heterosexuella personer med vissa homosexuella inslag saknade emotionellt stöd i större utsträckning än bisexuella och homosexuella med vissa heterosexuella inslag. Det var vanligare bland transpersoner att sakna emotionellt stöd än bland homosexuella personer. Praktiskt stöd. Bland homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna år var det vanligare att sakna praktiskt stöd än bland kvinnor i den övriga be-

11 8 (8) folkningen. Det var vanligare bland bisexuella män än bland homosexuella att inte ha tillgång till praktiskt stöd. Det var också vanligare att sakna praktiskt stöd bland homosexuella personer som var födda i annat land än Sverige och bland bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd än bland dem födda i Sverige respektive dem som levde i storstad. Transpersoner saknade praktiskt stöd i större omfattning än bisexuella personer. Deltagande. Det var vanligare bland homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna år att ha ett lågt socialt deltagande (inte delta i sociala aktiviteter eller evenemang) än bland kvinnor i övriga befolkningen. Lågt socialt deltagande var också vanligare bland homo- och bisexuella personer som inte var föreningsaktiva eller hade kort utbildning än bland föreningsaktiva och dem med lång utbildning. Lågt socialt deltagande var också vanligare bland bisexuella som levde i mindre stad, på mindre ort eller landsbygd än bland dem som levde i storstad. Förtroende för det omgivande samhället. Homo- och/eller bisexuella personer hade mindre förtroende för försäkringskassan än övriga befolkningen. Homo- och/eller bisexuella män hade även mindre förtroende för arbetsförmedlingen än män i övriga befolkningen. Förtroendet för riksdagen var större bland homo- och/eller bisexuella personer och bland kvinnor var förtroendet större för kommunpolitiker än i övriga befolkningen. En större andel bisexuella män än homosexuella kvinnor och män hade mindre förtroende för polis och socialtjänst. Förtroendet för samhällsinstitutioner varmindre bland dem med kort utbildning och bland dem som inte var föreningsaktiva än bland dem med lång utbildning och bland de föreningsaktiva. Det var vanligare bland heterosexuella personer med vissa homosexuella inslag att ha litet förtroende för polis, riksdagen, kommunpolitiker och fackföreningar än bland bisexuella personer. Det var vanligare bland transpersoner att ha litet förtroende för sjukvården, socialtjänsten, domstolar, riksdagen, landstingspolitiker och kommunpolitiker än bland homosexuella personer. Förtroendet för samhällsinstitutioner var mindre bland transpersoner sominte var föreningsaktiva eller var födda i annat land än Sverige än bland dem som var föreningsaktiva eller födda i Sverige. Öppenhet. Totalt var bisexuella män mindre öppna med sin sexuella läggning än homosexuella personer samt bisexuella kvinnor. Bisexuella män var mindre öppna i uppväxtfamiljen, bland vänner och i skolan eller arbetslivet och öppenheten minskade kraftigt med åldern. Transpersoner var i mindre utsträckning öppna med sin könsidentitet/sitt könsuttryck än homosexuella personer med sin sexuella läggning i familjen, bland vänner och i skolan/arbetsliv. Transpersoner som var födda på 1970-talet var även mindre öppna i familjen med sin könsidentitet/sitt könsuttryck än bisexuella personer i samma generation. Öppenhet med könsidentitet/könsuttryck var dessutom mindre utbrett bland transpersonerna i generationerna 50-, 60- och 70- talister än bland bisexuella personer i dessa generationer.