Karin Nilsson Annelie Norberg

Transkript

1 Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, CLINTEC Enheten för logopedi Logopedprogrammet Examensarbete i logopedi Normering av svenska 3-åringars prestation gällande artikulation, nasalitet och fonologi på SVenskt Artikulations- och NasalitetsTEst (SVANTE) en utökning Karin Nilsson Annelie Norberg Examensarbete i logopedi, 30 högskolepoäng Vårterminen 2013 Handledare Anette Lohmander

2 Normering av svenska 3-åringars prestation gällande artikulation, nasalitet och fonologi på SVenskt Artikulations- och NasalitetsTEst (SVANTE) en utökning Karin Nilsson Annelie Norberg Sammanfattning: Syftet med denna studie var att utöka tidigare normering av SVenskt Artikulations- och NasalitetsTEst (SVANTE) som innefattade 52 stycken 3-åringar från Göteborgsområdet. Föreliggande studie undersökte prestationen på detta test hos 50 typiskt utvecklade 3-åringar från Stockholmsområdet. Testning och inspelning skedde på barnens förskolor. Transkription och vidare analys skedde i efterhand och i enlighet med testmanualen. Medelvärdet för andel korrekta orala konsonanter var 78,6 % och medelvärdet för andel talavvikelser framför velofarynx var 7,7 %. Förekomsten av nasalitetsavvikelser var låg. Bilabiala och dentala klusiler och nasaler var etablerade hos samtliga 3-åringar. Frikativorna /ɧ/, /ɕ/ och /s/ samt likvidan /r/ hade lägst etablering. Det förelåg inga egentliga könsskillnader. Slutsats: Typiskt utvecklade 3-åringar bör således ha en god artikulatorisk förmåga och i de fall talavvikelser förekommer domineras dessa av läspning. Lätt nedsatt förståelighet är vanligt förekommande och de flesta har en till tre operativa konsonantprocesser. Performance of 3-year-old children on the Swedish Test of Articulation and Nasality (SVANTE) in terms of articulation, nasality and phonology - a normative study Karin Nilsson Annelie Norberg Abstract: The aim of this study was to expand the current normative group for the Swedish Test of Articulation and Nasality (SVANTE) by analyzing the performance of 50 typically developed Swedish 3-year-old children. Testing and recording took place at daycare centers in the Stockholm area. Transcription and analysis were made in accordance with the test manual. The mean for percent correct oral consonants (AKOK) was 78,6 % and the mean for percent speech deviations was 7,7 %. The occurrence of nasality was low. All children had established bilabial and alveolar oral stops and nasals. There seemed to be no gender differences. Conclusion: Typically developed 3-year-olds should have a well-developed articulatory skill and the speech deviations should be dominated by lisping. Slightly reduced intelligibility is common and the majority has one to three operative consonant processes. 1

3 Internationella undersökningar har visat att mellan 5 och 8 % av barn i förskoleåldern har någon form av språkstörning (Nettelbladt & Salameh, 2007). Fonologiska svårigheter är den vanligaste typen av språkstörning vilket innebär att barnet har mindre eller större svårigheter med att göra fonematiska distinktioner (Nettelbladt, Samuelsson, Sahlén & Hansson, 2008). Vanligtvis ersätter barnet ett slags språkljud med ett annat. Exempelvis byts velarer ut mot dentaler (dentalisering) eller frikativor mot klusiler (klusilering). När barnet ersätter språkljud på detta systematiska sätt kallas det för paradigmatiska fonologiska processer (Nettelbladt, 2007). Vid gravare fonologiska störningar omformar eller förenklar barnet istället hela ord vilket brukar benämnas som syntagmatiska processer (Nettelbladt, 2007). Barnet kan till exempel förenkla ett konsonantkluster eller stryka en hel stavelse. Tidiga fonologiska störningar kan leda till att barnet får svårt att bygga upp sitt ordförråd. På längre sikt kan det också ge upphov till svårigheter med fortsatt språkinlärning samt läs- och skrivinlärning (Bishop, 1997). Detta understryker vikten av att uppmärksamma och behandla fonologiska svårigheter i tid för att underlätta barnets fortsatta språkutveckling. Fonologiska processer är en del av den typiska språkutvecklingen och förekommer hos alla barn. Inom naturlig fonologi lanserades begreppet fonologisk förenklingsprocess vilket definieras som en process som underlättar talproduktionen (Nettelbladt, 1983). Dessa naturliga förenklingsprocesser avtar i frekvens i takt med att barnets språkutveckling fortskrider. Hos barn med fonologiska svårigheter kvarstår dock dessa förenklingsprocesser längre än förväntat. För att kunna särskilja barn med en avvikande fonologisk utveckling från barn med åldersadekvata förenklingsprocesser är det nödvändigt att ha tillförlitlig normdata att tillgå. En normativ studie av Dodd, Holm, Hua och Crosbie (2003) på engelskspråkiga barn fann att sex olika fonologiska processer var vanligt förekommande i åldersgruppen 3:0-3:5 år, bland annat dentalisering, klusilering, likvidaförenkling och klusterreduktion. Enligt Nettelbladt (2007) är klusilering, dentalisering och likvidaförenkling de vanligast förekommande processerna även hos svenska barn med typisk språkutveckling. Det finns andra orsaker än fonologisk språkstörning till att barnets fonologiska inventarium inte utvecklas som det ska. Ett exempel på det är hörselnedsättning, både permanent och temporär, som försvårar perception och bearbetning av auditiv information (Nettelbladt, Samuelsson, Sahlén & Ors, 2008). Även hos barn med neuropsykiatriska diagnoser och neurologiska sjukdomstillstånd är försenad språkutveckling en del av symptombilden (Bruce & Thernlund, 2008). När det gäller utvecklingen av tal, det vill säga förmågan att realisera språkljud, kan denna påverkas av neurologiska och anatomiska/strukturella orsaker. Neurologisk påverkan från sjukdom, medfödd missbildning eller skada på centrala eller perifera nervsystemet kan ge artikulatoriska symptom i form av dysartri. Denna talstörning beror på förlamning eller spasticitet i artikulatorerna (McAllister, 2008). En annan neurologiskt orsakad talstörning är dyspraxi som innebär svårigheter med talplanering och programmering av motoriska sekvenser utan observerbar svaghet i muskulaturen (McAllister, 2008). Anatomiska defekter i munhåla och svalg som påverkar struktur och funktion är ytterligare en orsak till artikulationsavvikelser. Exempel på detta är läpp-, käk-, och gomspalt (LKG) och/eller velofarynxinsufficiens (VPI) som kan ge påverkan på talet bland annat genom ändring av artikulationsställe och/eller artikulationssätt samt klangavvikelser som hyper- och hyponasalitet (Chapman & Willadsen, 2011). En vanlig indelning av de huvudmönster i artikulationen som förekommer vid LKG/VPI är passiva och aktiva processer. De aktiva processerna anses vara strategier för att kompensera för bristande möjlighet att bygga upp intraoralt tryck på grund av gomspalt eller VPI. Barnet byter då artikulationsställe och kan exempelvis realisera en dental/alveolar klusil som glottal, det vill säga vid ett ställe där det är möjligt att bygga upp ett tryck och producera en explosionsfas. Vid de passiva processerna är 2

4 artikulationsställena desamma men på grund av barnets fysiologi avviker realisationen av språkljuden. Bland annat kan nasala genomslag, velofaryngeala friktionsljud och tryckreducerad artikulation förekomma. Det finns även indikationer på att dessa strukturella avvikelser kan påverka barnets fonologiska inlärning vilket kan yttra sig som ett mindre konsonantinventarium, ljudkategorier som sammanfaller samt språkljudspreferenser (Chapman & Willadsen, 2011). I dagsläget finns det få normerade svenska test att tillgå gällande avvikande artikulation och fonologi hos barn. De tester som finns används främst till kvalitativ bedömning av barnets tal- och språkförmågor då referensdata är otillräcklig eller obefintlig. Lohmander och Olsson (2004) konstaterade i en genomgång av 88 publicerade artiklar att det fanns ett stort behov av standardiserade tillvägagångssätt och material för att bedöma talavvikelser vid LKG samt VPI. Genom ett samarbete mellan Sveriges LKG-logopeder utarbetades ett testmaterial. Våren 2005 utgavs SVenskt Artikulations och NasalitetsTEst (SVANTE), ett test för bedömning av artikulationsavvikelser relaterade till anatomiska defekter och funktionsnedsättningar i munhåla och svalg, velofarynxfunktion och nasalitet samt för fonologisk analys (Lohmander, Borell, Henningsson, Havstam, Lundeborg & Persson, 2005). Materialet består av bilder för att elicitera benämning av specifika målord, meningar för repetition samt en händelsebild för elicitering av spontantal. Benämning har visat sig vara den mest tillförlitliga metoden för talbedömning, jämfört med spontantal, av barn med LKG (Klintö, Salameh, Svensson & Lohmander, 2011). När det gäller typiskt utvecklade barn har man konstaterat att både benämning och spontantal behövs för en tillförlitlig bedömning av tal och språk (Wolk & Meisler, 1998). Då barn kan ha en tendens att undvika vissa ord och ljudkombinationer i spontantal ger ett noggrant utarbetat benämningsmaterial mer information om barnets fullständiga fonetiska och fonologiska inventarium. För att upptäcka de barn som avviker från den typiska språkutvecklingen krävs det kunskap om den typiska utvecklingen. När det gäller tillägnandet av fonem har man sett att fonem som är vanliga i många språk världen över utvecklas tidigt i barnets språk medan språkspecifika fonem, som svenskans /ɕ/ utvecklas sent (Bjar, 2010). I en studie av Dodd et al. (2003) hade 90 % av de engelskspråkiga barnen i åldersgruppen 3:0-3:5 år tillägnat sig samtliga engelska konsonantfonem bortsett ifrån de språkspecifika frikativorna och affrikatorna samt approximanten /ɹ/. Scheerer, Williams och Proctor-Williams (2008) jämförde i en amerikansk studie 13 typiskt utvecklande barn och 13 barn med LKG i åldern 2:6 år. Studien visade att samtliga typiskt utvecklade barn hade tillägnat sig alla bilabiala och dentala klusiler och nasaler, velara klusiler, den labiodentala frikativan /f/ samt den palatala approximanten /j/. Mellan 25 och 50 % av barnen saknade frikativorna /s/, /v/, /z/, /ʃ/ och /h/ samt likvidorna /l/ och /r/. Värt att notera är att den fonologiska utvecklingen inte är linjär, det vill säga att ett barn kan ha ett konsonantfonem etablerat i vissa positioner men inte i andra (Linell & Jennische, 1980). Detta tycks också gälla för konsonantkluster där medial och final etablering tycks föregå initial etablering (Håkansson, 1998). Produktionen av fonem präglas också av en stor variabilitet då ett fonem kan realiseras korrekt i en position vid ett tillfälle och inkorrekt i samma position vid ett senare tillfälle. McLeod och Hewett (2008) såg i en studie på 16 typiskt utvecklade 2- och 3-åringar att hälften av alla repeterade ord producerades olika från gång till gång. På samma sätt krävs kunskap om artikulation hos barn med typisk talutveckling. Ett sätt att mäta graden av artikulatorisk förmåga är att beräkna procent korrekt producerade konsonanter (PCC) vilket görs på produktion av konsonanter i spontantal. Metoden utformades av Shriberg och Kwiatkowski (1982). Detta mått kan till viss del jämföras med den anpassade varianten andel korrekta orala konsonanter (AKOK) som används i SVANTE. Skillnaden mellan dessa mått är att PCC innefattar alla producerade konsonanter medan AKOK endast innefattar de tryckstarka konsonanter som antas bli påverkade vid strukturell 3

5 defekt/vpi eller funktionsnedsättningar relaterade till neurologiska tillstånd. Scherer, Williams, Stoel-Gammon och Kaiser (2012) gjorde en jämförande studie mellan 42 typiskt utvecklade barn och 26 barn med LKG i åldersspannet 1:6-3:0 år. Barnen med typisk talutveckling erhöll ett medelvärde för ett PCC-mått på 86,5 % med en standardavvikelse på 15,1 %. Lohmander och Persson (2008) erhöll ett medianvärde för typiskt utvecklade 3- åringar på 79,0 % i en studie som jämförde bland annat ett PCC-mått hos nio typiskt utvecklande barn och 20 barn med unilateral LKG. I den normativa studien av Dodd et al. (2003) ingick 135 barn med typisk talutveckling i åldersspannet 3:0-3:11 år. Medelvärdet för denna grupp var 82,1% med en standardavvikelse på 13,0 %. Scherer et al. (2008) jämförde 13 barn med LKG med 13 barn med typisk talutveckling vid 2:6 års ålder och fann att medelvärdet för PCC-måttet hos de typiskt utvecklade barnen var 77,0 % med en standardavvikelse på 9,6 %. Noteras bör att dessa värden inte är fullt jämförbara då resultatet erhållits med hjälp av olika talmaterial och att barnen skiljer sig åt i ålder. Dock ger resultat från ovan nämnda studier en fingervisning om vad som kan förväntas av ett barn i termer av andel korrekta konsonanter runt 3 års ålder. Lohmander och Persson (2008) undersökte även variablerna hypernasalitet, nasalt luftläckage, trycksvaga konsonanter, bakåtflyttad artikulation och glottal artikulation hos svensktalande 3-åringar men fann ingen förekomst av dessa variabler hos de nio barnen med typisk talutveckling. Det verkar inte föreligga några könsskillnader gällande tal- och språkutveckling vid 3 års ålder. Dodd et al. (2003), som undersökte variabler för både tal och språk, fann inga könsskillnader i sin testgrupp bestående av 135 barn (75 flickor och 60 pojkar). Inte heller Scherer et al. (2012) fann några könsskillnader gällande fonetiskt inventarium, stavelsestruktur och artikulatorisk förmåga hos de 42 typiskt utvecklade barn som ingick i studien (26 flickor och 16 pojkar). Gemensamt för många av de studier som undersöker tal och språk är att bedömningen sker audio-perceptuellt. Det är även den metod som i stor utsträckning används av kliniskt verksamma logopeder. Även om det finns en struktur för audio-perceptuell bedömning är metoden dock förknippad med svårigheter när det gäller samstämmighet för vissa aspekter av talet. Bakomliggande faktorer är bland annat olika mängd erfarenhet och lyssnarträning, vilken variabel som bedöms samt att varje bedömare har sin egna inre referensram. Denna inre referensram förändras med grad av erfarenhet (Lee, Whitehill & Ciocca, 2009). Nasalitet är den variabel som enligt Lewis, Watterson och Houghton (2002) är svårast att uppnå konsensus kring. De undersökte i sin studie samstämmigheten mellan lyssnare med olika bakgrund vid skattning av nasalitet. Bakgrunden delades upp i akademisk träning av perceptuell skattning samt klinisk erfarenhet. Grupperna bestod av erfarna logopeder, logopedstudenter, plastikkirurger samt lärare. Studien visade att oerfarna lyssnare, i detta fall lärare och logopedstudenter, tenderade att överskatta graden av nasalitet. Lewis et al. (2002) drog också slutsatsen att akademisk träning inte hade någon större inverkan på den perceptuella bedömningen då logopedstudenterna fick lägre interbedömarreliabilitet än lärarna. Dock ingick endast tre personer i varje grupp. Även Paal, Reulbach, Strobel- Schwartoff, Nkenke och Schuster (2005) fann i sin studie att logopeder med mindre än tre års erfarenhet hade lägre intra- och interbedömarreliabilitet än de logopederna med mer än tio års erfarenhet. Testgrupperna var också i denna studie mycket små med endast två logopeder i varje grupp. Dock bör det påpekas att även erfarna logopeder har svårigheter med att uppnå samstämmighet kring just nasalitet. I en studie av Karling, Larson, Leanderson, Galyas och de Serpa-Leitâo (1993) på 142 svensktalande barn och ungdomar med och utan LKG erhöll de tre erfarna bedömarna en samstämmighet på 42 % för skattning av hypernasalitet på en femgradig skala. När en skillnad på ett skalsteg accepterades som samstämmigt erhölls istället ett värde på 81 %. Ett liknande resultat sågs i en studie av Persson, Lohmander och 4

6 Elander (2006) där interbedömarreliabiliteten gällande hypernasalitet, som skattades på en femgradig skala, varierade mellan 44 och 55 % men ökade till en variation mellan 75 och 86 % när en skillnad på ett skalsteg bedömdes som likvärdigt. Även värden för intrabedömarreliabilitet följde samma mönster. Således kan konstateras att nasalitet är en variabel där oerfarna såväl som erfarna bedömare har svårt att uppnå konsensus. Det har tidigare skrivits två examensarbeten om SVANTE vid Göteborgs Universitet som presenterade normdata för 3-åringar (Bringfelt & Lindsta, 2004) respektive 5-, 7- och 10- åringar (Björkman & Samuelsson, 2004). Bringfelt och Lindsta fann att förståeligheten hos 3- åringarna var god. Medelvärdet för AKOK hos 3-åringarna var 75,3 % men variationen var stor. Det förekom trycksvag artikulation men nasalitetsavvikelserna var obetydliga och velofarynxfunktionen god. Vidare såg man inga skillnader mellan könen. De konstaterade även att SVANTE kan användas för fonologisk bedömning och kompletterade testet med blanketter för fonologisk processanalys. Den fonologiska bedömningen visade att bilabiala och dentala konsonantfonem var etablerade hos samtliga 3-åringar bortsett från ett barn som ej hade tillägnat sig /b/. Lägst etablering hade frikativorna /s/ och /ɕ/ samt likvidan /r/. De fann också att etablering av konsonantfonemen var något högre i medial position, likt Linell & Jennische (1980), men också i final position i orden. Vidare fann Bringfelt och Lindsta (2004) att drygt 70 % av 3-åringarna hade en till tre operativa fonologiska processer. De vanligast förekommande processerna var frikativförenkling av /s/ och /ɕ/ samt likvidaförenkling av /r/. I och med denna fonologiska komponent kunde användningsområdet av testet vidgas till att även inkludera barn med språkliga svårigheter. Det är angeläget att SVANTE har en normering baserad på en tillräckligt stor grupp för att svenska logopeder ska ha ett tillförlitligt test att tillgå för bedömning av artikulation och nasalitet såväl som fonologi. För att erhålla kunskap om barns typiska tal- och språkutveckling behövs normativ forskning. Det huvudsakliga syftet med normativa studier är att fastställa normer som beskriver en representativ grupps medelprestationer (Hedge, 1994). En representativ grupp bör spegla den population som en studie ämnar undersöka. Därför bör exempelvis gruppen ha en jämn könsfördelning. Skolverkets (2011) siffror visar att 18,7 % av de barn som skrivs in på svenska förskolor är flerspråkiga och därmed är det önskvärt att föreliggande studie erhåller en liknande andel för att öka gruppen representativitet. Syfte: Bringfelt och Lindstas (2004) normgrupp bestod av 52 svensktalande 3-åringar från Göteborgsområdet. Syftet med denna studie är att utöka normeringen av SVANTE med ytterligare 50 svensktalande 3-åringar från Stockholmsområdet. Detta för att erhålla en mer representativ normgrupp i den bemärkelsen att gruppen fördubblas och inkluderar barn från mer än ett område i Sverige. Med grund i tidigare forskning och normering är studiens primära frågeställningar följande: Hur presterar typiskt utvecklade svensktalande 3-åringar på SVANTE vad gäller artikulation och fonologi? Förekommer LKG/VPI-relaterade talavvikelser hos typiskt utvecklade 3-åringar och i vilken omfattning? Vilka fonologiska processer förekommer hos typiskt utvecklade 3-åringar och i vilken omfattning? Vidare är studiens sekundära frågeställningar: Finns det några könsskillnader? Påverkas resultaten på SVANTE av flerspråkighet? 5

7 Metod Deltagare Totalt 50 barn i åldersspannet 2:8 till 3:3 år ingick i normeringen. Åldersspannet motsvarar det som användes i tidigare normering (Bringfelt & Lindsta, 2004). För att erhålla en representativ grupp ingick 18 förskolor från ett antal områden i Stockholm med skiftande medelinkomst. Utifrån medelinkomsten för Stockholms län (SCB, 2011) valdes områden ut som befann sig både över och under samt på samma nivå inkomstmässigt. Då det ursprungliga urvalet av förskolor ej tillhandahöll tillräckligt med deltagare adderades ytterligare områden utifrån ett bekvämlighetsurval. De områden som ingick var Farsta, Kista, Bromma, Vasastan, Mälarhöjden, Örby, Stureby samt Södermalm (figur 1). Vårdnadshavarna till de barn som föll inom åldersspannet tillfrågades om deltagande i studien via ett brev som förskolan distribuerade. Brevet innehöll information om studiens genomförande, en svarstalong för godkännande av deltagande samt ett frågeformulär baserat på inklusions- och exklusionskriterierna för studien (tabell 1). De inklusions- och exklusionskriterier som valdes var samma som användes i den tidigare normeringen (Bringfelt och Lindsta, 2004). Användandet av dessa kriterier syftade till att möjliggöra en sammanställning av resultaten från denna studie med resultaten från Bringfelt och Lindstas studie (2004). Utifrån svaren på frågeformuläret togs beslutet huruvida barnet skulle ingå i normeringen eller ej. Av de 62 barn vars vårdnadshavare godkände deltagande i studien inkluderades aldrig nio barn på grund av inklusions- eller exklusionskriterierna. Det blev ett bortfall på tre barn (5,6 %) under testningen då de inte ville medverka och därmed inte uppnådde 50 % realiserade målord av testmaterialet vilket av författarna bedömdes som nödvändigt för en tillförlitlig analys. Figur 1. Fördelningen av försökspersoner på 8 olika bostadsområden. 6

8 Tabell 1. Inklusions- och exklusionskriterier Inklusionskriterier 1 Går i svensk förskola 2 Befinner sig inom åldersspannet 2:8-3:3 (år:mån) Exklusionskriterier 1 Barnet har inte svenska som modersmål 2 Båda föräldrarna har ett annat modersmål än svenska. 3 Byte av modersmål exempelvis vid adoption. 4 Känd hörselnedsättning. 5 Känd tal- eller språkstörning, går eller har gått hos logoped för behandling av talet. 6 Känd funktionell nedsättning och/eller anatomisk avvikelse i munhåla och svalg, exempelvis LKG. 7 Neurologisk eller neuropsykiatrisk diagnos. Det slutgiltiga antalet deltagare uppgick till 50 stycken 3-åringar, varav 27 var pojkar och 23 var flickor. Medelåldern på gruppen var 35 månader, vilket motsvarar 2 år och 11 månader. Enligt vårdnadshavares uppgifter talade nio barn fler språk än svenska i hemmet. En sammanställning av detta kan ses i tabell 2. Tabell 2. Testgruppens antal, könsfördelning, ålder samt antal flerspråkiga. Totalt antal Flickor Pojkar Flerspråkiga Åldersspann Medelålder (i mån) (46 %) 27 (54 %) 9 (18 %) 2:8-3:3 35 (SD=2) Material Varje testtillfälle spelades in med en portabel inspelningsutrustning av modellen TASCAM DR-07MKII. Vid ett testtillfälle uppkom ett tekniskt fel på utrustningen varvid tre inspelningar gjordes med röstmemofunktionen på en iphone 4S. I syfte att elicitera spontantal och skapa kontakt med barnet användes ett memoryspel. Testmaterialet som användes var orddelen ur SVANTE (Lohmander et al., 2005). Orddelen består utav 64 bilder för testning av isolerade målljud samt 10 bilder för testning av konsonantförbindelser med /s/. På 12 av bilderna skulle ett extra målord eliciteras för att komplettera den fonologiska analysen. Sammanlagt ombads barnet producera 86 ord. Då varje testtillfälle spelades in gjordes ingen transkription av barnets uttal under pågående testning. Dock användes ett onlineprotokoll för att göra en övergripande bedömning av barnets medverkan och koncentration. Protokollet användes även för att notera eventuell hörselnedsättning, förkylning, bettstatus och språkförmåga samt andra fynd som kan ha påverkat barnets prestation. Protokollet hämtades från Bringfelt och Lindstas (2004) studie. Vid samträning användes högtalare av modellen Harman/Kardon HK695. Vid individuell transkribering av materialet insamlat för denna studie användes hörlurar av modellen Sennheiser HD 212 Pro samt Sony MDR ZX100. Tillvägagångssätt Ett informationsbrev utformades till enhetschef, ansvarig på respektive förskola samt vårdnadshavare. Först kontaktades enhetschef för godkännande av vidare kontakt med 7

9 förskolan samt användning av deras lokaler för testning. Med hjälp av uppgifter från enhetscheferna kontaktades sedan ansvariga för respektive förskola med en förfrågan om hjälp med distribution av informationsbrev till vårdnadshavare. Förskolan delade ut informationsbrevet till de vårdnadshavare vars barn föll inom det efterfrågade åldersspannet. Vårdnadshavarna fick en till två veckor på sig att skriftligt godkänna eller inte godkänna sitt barns medverkan i studien. Därefter bokades testtillfällen med förskolan utifrån tider som passade verksamheten. Testningen skedde under fyra veckor i januari och februari 2013 i förskolans lokaler. I de flesta fall utfördes testningen i ett avskilt rum, dock med skiftande möjligheter att stänga till. Detta innebar att testningen och därmed inspelningen i några enstaka fall stördes av ljuden och närvaron av andra barn. Analysen gick dock att utföra på samtliga inspelningar. Varje testtillfälle tog mellan tjugo och trettio minuter. Först fick barnet leka med memorybilder och samtala kring vad bilderna föreställde. Detta för att elicitera spontantal samt för att skapa kontakt. Därefter fick barnet benämna de bilder som ingår i orddelen av SVANTE. Barnet instruerades att berätta vad det såg på bilden med hjälp av strategier som finns beskrivna i SVANTE-manualen. Först användes frågeordsstrategin som innebär att testledaren frågar barnet exempelvis: "Vad är det här?", "Vad gör han?" och avslutningsstrategin som innebär att barnet får ett ofullständigt påstående att fylla i och avsluta, exempelvis: "Här har Ebba tagit på sig en...". Om dessa strategier inte fungerade användes antingen valstrategin, exempelvis: "Är detta en duva eller en katt?" eller eftersägning. Om barnet inte ville producera målordet gick testledaren vidare för att senare återkomma till de målord som ej producerats. I de fall det inte gick att elicitera ett målord trots användandet av olika strategier valde testledaren att låta det bero. Använd eliciteringsstrategi noterades för varje ord och en beräkning gjordes på andel benämnda ord, via frågeords- och avslutningsstrategin samt repeterade ord, via valstrategin och eftersägning. Närvarande under testtillfällena var alltid ett barn och en testledare. Vid vissa tillfällen närvarade även den andra testledaren och/eller en pedagog från förskolan. Pedagogen närvarade i de fall barnet uttryckte en önskan om att inte vara själv med testledaren. I början av varje testtillfälle tilldelades barnet en kod som lästes upp under inspelningens gång och noterades på onlineprotokollet samt frågeformuläret. Koden innehöll uppgifter om område, nummer i testningen, kön och ålder i år och månader, exempelvis F23F3:2. Ljudfilerna transkriberades på arbetsblad 1 (målljud i isolerade ord) och arbetsblad 2 (konsonantförbindelser med /s/) av författarna. Därefter beräknades AKOK och andel talavvikelser framför och bakom velofarynx samt andel nasalt luftläckage och tryckreducerad artikulation på ord 1-59 i testblanketten. Vidare skattades hyper- och hyponasal klang, nasalt luftläckage och tryckreducerad artikulation på ordnivå och i spontantal på en femgradig skala där 0 motsvarar normal/ingen förekomst och 4 motsvarar kraftig och konsekvent förekomst. För ord 1-9 beräknades en median på skattade värden för hypernasal klang. Motsvarande beräkning gjordes för hyponasal klang på ord En audio-perceptuell bedömning gjordes av velofarynxfunktionen på en tregradig skattningsskala, där 0 indikerar tillräcklig och 2 indikerar otillräcklig, utifrån tidigare skattning av nasalitets- och tryckvariabler. Skattning av förståelighet gjordes på inspelat spontantal med hjälp av en tregradig skala, där 0 indikerar god och 2 indikerar måttligt till kraftigt nedsatt. Därefter fördes data, från samtliga 86 ord, gällande språklig analys över på blanketterna för fonemöversikt och processöversikt. På fonemöversikten noteras fonemens realisation i initial, medial samt final position. Ett fonem bedömdes som etablerat om det uttalades korrekt av barnet i minst hälften av förekommande fall. Om ett fonem var etablerat i någon position, men inte i andra och därmed inte uppnådde 50 % korrekt realisation bedömdes det som delvis etablerat. Även etablering av konsonantförbindelser med /s/ noterades på denna blankett. I processöversikten beräknades förekomsten av fonologiska processer i initial, medial samt final position. Om en process 8

10 förekom i minst 20 % av förekommande fall bedömdes den, i enlighet med SVANTEmanualen (Lohmander et al., 2005), som operativ. Alla blanketter ifylldes enligt instruktionerna i manualen för SVANTE (Lohmander et al., 2005). Inledningsvis samtränade de två författarna på inspelat material från studien av Bringfelt och Lindsta (2004) för att uppnå samstämmighet. Samträningen utfördes på nio slumpmässigt utvalda inspelningar, som motsvarar sjutton procent av materialet. Inspelningarna konsensusbedömdes och analyserna jämfördes sedan med tidigare utförda analyser i syfte att beräkna interbedömarreliabilitet gentemot den tidigare normeringen av Bringfelt och Lindsta (2004). Vidare analyserade författarna varsin hälft av det inspelade materialet i föreliggande studie. För att bedöma interbedömarreliabilitet författarna emellan analyserade därefter den ena författaren fem inspelningar (20 %) av den andres material och vice versa. Efter tre veckor analyserade författarna fem inspelningar (20 %) av sitt eget material på nytt i syfte att bedöma intrabedömarreliabilitet. Punkt-för-punkt-samstämmighet beräknades för målljuden i transkriptionen. Samstämmighet i procent beräknades för AKOK och andel talavvikelser framför och bakom velofarynx, andel nasalt luftläckage och tryckreducerad artikulation samt skattning av nasalitet, förståelighet, tryckreducerad artikulation och velofarynxfunktion. I enlighet med tidigare studie av Bringfelt och Lindsta (2004) gjordes det metodologiska valet att bedöma snarlika transkriptioner som samstämmiga. Detta på grund av att en noggrann fonetisk transkription i större utsträckning leder till att samma fonem transkriberas med skilda fonetiska symboler och diakritiska tecken av olika personer, exempelvis vid trycksvag artikulation t - t - t. Hänsyn togs även till dialektala uttalsskillnader i form av allofoner, exempelvis r - ɾ - ɹ - ʁ. Ramverket som användes vid bedömning av interbedömarreliabiliteten kan ses i sin helhet i tabell 3. För de variablerna som skattades på en femgradig skala beräknades samstämmighet dels vid identiska värden (1-1) och dels vid ett skalstegs skillnad (1-2). Beträffande andelsberäkningarna bedömdes två procentvärden som samstämmiga om de befann sig inom ett intervall av fem procentenheter från varandra, exempelvis procent. Tabell 3. Ramverk för beräkning av punkt-för-punkt samstämmighet vid inter- och intrabedömarreliabilitet. Beskrivning av artikulation Exempel på transkriptioner bedömda som likvärdiga Trycksvag artikulation t - t - t Olika nyanser av flyttat artikulationsställe ç - ɕ t - ʈ Avtonat/tonlös, påtonat/tonande - p t - d Dialektala allofoner r - ɾ - ɹ - ʁ ɧ - ʂ - ʃ - x - [χ ] d - ɖ Olika nyanser av /s/ [s] [ s ] Statistisk analys I syfte att underlätta sammanslagning av resultaten från tidigare normering med resultaten från denna studie användes samma statistiska analysmetoder. All statistisk bearbetning gjordes i datorprogrammet IBM SPSS 21.0 (Statistical Package for Social Sciences). Deskriptiv statistik i form av medelvärden, medianvärden, standardavvikelser, percentiler 9

11 samt min- och maxvärden beräknades för de olika variablerna. Skewness och Kurtosis beräknades för variabler på kvotskalenivå. Värden på Skewness beskriver var fördelningens topp befinner sig i relation till en normalfördelning. Ett negativt värde innebär att toppen är förskjuten mot höga värden och att medelvärdet är mindre än medianvärdet. Vidare beskriver värden på Kurtosis formen på fördelningens topp, det vill säga om den är spetsig eller utplattad. Både Skewness och Kurtosis bör ha värden mellan -1 och 1 för att resultaten ska anses vara normalfördelade. Kolmogorov-Smirnovs normalitetstest samt grafisk tolkning av histogram användes också för att avgöra huruvida variablerna på kvotskalenivå kunde betraktas som normalfördelade. Ett signifikant värde på Kolmogorov-Smirnov indikerar att resultatet avviker signifikant från normalfördelningen. T-test användes för att undersöka förekomst av könsskillnader för variabler på kvotskalenivå. För variabler på ordinalskalenivå användes istället Mann-Whitney U-test. Korrelationer beräknades med Pearsons eller Spearmans korrelationsanalyser beroende på skaltyp. I denna studie räknades p-värden under 0,05 som signifikanta. Inter- och intrabedömarreliabilitet beräknades med punkt-för-punktsamstämmighet i procent. Forskningsetiska överväganden Det gjordes varken en etisk ansökan eller en ansökan för hantering av personuppgifter (enligt PUL) för denna studie. Detta på grund av att allt testmaterial avidentifierades i samband med testtillfället då barnet istället tilldelades en kod. I och med detta kunde inga resultat kopplas till ett enskilt barn. De handlingar som innehöll barnets namn och födelsedatum destruerades direkt efter testperioden. De inspelningar som gjordes under testningen raderades efter att analysen utförts. Både vårdnadshavare och förskolor informerades om detta förfarande. Vårdnadshavare hade möjlighet att utan närmare förklaring avbryta barnets medverkan i studien fram tills dess att testningen hade genomförts. Därefter fanns ingen möjlighet att identifiera barnets resultat varpå ett avhopp ej kunde genomföras. Denna situation uppstod dock inte. En annan etisk aspekt som diskuterades gällde barnens språkliga prestationer. Barnen som testades var i en ålder då språkliga förseningar inte alltid har upptäckts av vårdnadshavare, förskolor eller barnavårdscentraler. Det beslutades att om en situation uppstod där barnet uppvisade tecken på en språklig försening skulle testningen slutföras som vanligt för att minska risken att barnet upplevde det som ett misslyckande. Det faktum att barnen avidentifierades, att testningen utfördes av studenter samt att enbart ett språkligt test utfördes ledde till beslutet att eventuella misstankar ej skulle föras fram till personal eller vårdnadshavare. Under testningen noterades dock inget som ledde till att misstanke uppstod kring svårigheter med tal och språk. Inter- och intrabedömarreliabilitet I tabell 4 redovisas samtliga resultat gällande inter- och intrabedömarreliabilitet. 10

12 Tabell 4. Interbedömarreliabilitet mellan författarna och tidigare normering samt intrabedömarreliabilitet hos respektive författare redovisat i procent exakt samstämmighet. Inom parantes redovisas beräkningar där ett skalstegs skillnad accepterats som samstämmigt för skattade nasalitets- och tryckvariabler. Variabel Inter författare A och B Intra författare A Intra författare B Inter tidigare normering Transkription 84,4 92,1 91,6 86,4 Förståelighet ,8 Velofarynxfunktion AKOK ,4 Andel talavvik. framför velofarynx ,8 Andel talavvik. bakom velofarynx Andel nasalt luftläckage Andel tryckreducerad artikulation ,7 Hypernasal klang ord 70 (80) 80 (100) ,9 (100) Hyponasal klang ord 60 (90) 40 (100) 80 (100) 66,7 (100) Nasalt läckage ord 90 (100) ,9 (88,9) Tryckred. art. ord 60 (100) 80 (100) 60 (100) 44,4 (100) Hypernasal klang spontantal 80 (100) (100) 88,9 (100) Hyponasal klang spontantal 60 (100) 80 (100) 60 (100) 22,2 (66,7) Nasalt läckage spontantal ,8 (100) Tryckred. art. spontantal 80 (90) (100) 44,4 (100) Hypernasal klang median 90 (100) 60 (100) ,9 (100) Hyponasal klang median 40 (90) 60 (100) ,8 (100) Författarna analyserade 20 % av varandras material vilket sammanlagt blev 10 nya analyser. Punkt-för-punkt-samstämmighet mellan författarna var 84,4 % för transkriptionen. Samstämmighet på över 80 % uppnåddes även för andel talavvikelser framför och bakom velofarynx, andel nasalt luftläckage och tryckreducerad artikulation samt för skattning av velofarynxfunktion, nasalt luftläckage på ordnivå och i spontantal, hypernasal klang i spontantal och medianvärde för hypernasal klang och slutligen tryckreducerad artikulation i spontantal. Lägst samstämmighet uppmättes för medianvärde för hyponasal klang (40 %). Resterande variabler uppnådde värden mellan 60 och 70 %. Beräkningar gjordes även då ett skalstegs skillnad accepterades som samstämmigt för skattade nasalitets- och tryckvariabler varpå sex variabler uppnådde hundraprocentig samstämmighet. Hypernasal klang i ord uppnådde 80 % och de resterande tre uppnådde 90 %. Efter tre veckor analyserade författarna 20 % av sitt eget material för att beräkna intrabedömarreliabilitet. Båda författarna uppnådde en punkt-för-punkt-samstämmighet på över 90 % för transkriptionen. Fullständig samstämmighet uppnåddes hos båda författarna för variablerna velofarynxfunktion, AKOK-värde, andel talavvikelser framför och bakom velofarynx, andel nasalt luftläckage, andel tryckreducerad artikulation samt skattning av nasalt luftläckage på ordnivå och i spontantal. Lägst samstämmighet hos författare A uppnåddes för skattning av hyponasal klang på ordnivå (40 %) samt för medianvärden för hyper- och hyponasalitet (60 %). Författare B hade lägst samstämmighet för skattning av tryckreducerad artikulation på ordnivå samt hyponasal klang i spontantal (60 %). 11

13 Beräkningar gjordes även då ett skalstegs skillnad accepterades som samstämmigt för skattade nasalitets- och tryckvariabler varpå samtliga variabler uppnådde hundraprocentig samstämmighet för båda författarna. Författarna analyserade även 17 % av materialet från tidigare normering. Punkt-förpunkt-samstämmighet mellan författarna till denna studie och författarna till tidigare normering uppgick till 86,4 % för transkriptionen. Samstämmighet på över 80 % uppnåddes även för andel talavvikelser bakom velofarynx, andel nasalt luftläckage samt för skattning av velofarynxfunktion, hypernasal klang på ordnivå och i spontantal samt medianvärde för hypernasal klang. Lägst samstämmighet uppmättes för AKOK-värde samt skattning av tryckreducerad artikulation på ordnivå och i spontantal (44,4 %). En felanalys av AKOKvärden visade att författarna skiljde sig åt främst gällande tryckreducerad artikulation. Vid omräkning av resultatet utan denna parameter uppnåddes en samstämmighet på 77,8 %. Beräkningar gjordes även då ett skalstegs skillnad accepterades som samstämmigt för skattade nasalitets- och tryckvariabler. Detta ledde till att alla variabler utom nasalt luftläckage på ordnivå (88,9 %) samt hyponasal klang i spontantal (66,7 %) uppnådde hundraprocentig samstämmighet. Artikulation Resultat Andel korrekta orala konsonanter Resultaten för AKOK redovisas i tabell 5 samt i figur 2. I den grafiska tolkningen av figur 2 syns en tydlig förskjutning av fördelningen mot höga värden. Detta bekräftas av värden på Skewness (-1,020). Värden på Kurtosis (0,654) indikerar att fördelningskurvan är något spetsig. Resultatet på Kolmogorov-Smirnov (0,167 p=0,001) visar att resultaten avviker från en normalfördelning. I och med att värden för Skewness och Kurtosis befinner sig inom det intervall som accepteras för en normalfördelning samt att fördelningen av resultaten är tillräckligt lik en normalfördelning kan resultaten behandlas som en approximativt normalfördelad variabel. Tabell 5. Andel korrekta orala konsonanter hos 3-åringar (n=50). Antal barn Medelvärde Medianvärde SD Min-Max 50 78,6 % 83,1 % 15,4 % 35,7-100 % 12

14 Figur 2. Fördelning av AKOK-värden för ord 1-59 hos 3-åringar (n=50). Kurvan för en normalfördelad variabel med samma medelvärde och standardavvikelse är inlagd. För att undersöka om det förelåg ett samband mellan eliciteringsstrategi och AKOK-värde användes Pearsons korrelationsanalys. Ingen signifikant korrelation (r=0,076 p= 0,601) fanns mellan benämning av målord och AKOK-värde eller repetition av målord och AKOK-värde. Ett medelvärde beräknades på andel benämnda ord. Antal benämnda ord delades på totalt antal producerade ord. Medelvärdet var 62,9 % med en standardavvikelse (SD) på 12,2 %. Medelvärdena varierade mellan 36 och 98,3 %. Nedan redovisas även resultaten för AKOK i relation till percentiler och standardavvikelser (tabell 6 respektive tabell 7). Tabell 6. AKOK-värden hos 3-åringar (n=50) relaterade till percentiler. Percentil AKOK (%) Tabell 7. AKOK-värden hos 3-åringar (n=50) relaterade till standardavvikelser. SD AKOK (%) Andel talavvikelser framför velofarynx Resultaten för andel talavvikelser framför velofarynx redovisas i tabell 8 samt figur 3. Beräkning med Kolmogorov-Smirnov (0,098 p=0,200) visar att resultatet inte avviker från normalfördelningen vilket bekräftas av värdet på Skewness (0,295) som är lågt. Värdet på Kurtosis (-0,740) indikerar att fördelningen är något platt och den grafiska tolkningen visar att kurvan inte planar ut för låga värden. 13

15 Tabell 8. Andel talavvikelser framför velofarynx hos 3-åringar (n=50) Antal barn Medelvärde Median SD Min-Max 50 7,7 % 8,5 % 5,6 % 0-20,7 % Figur 3. Fördelning av andel talavvikelser framför velofarynx för ord 1-59 hos 3-åringar (n=50). Kurvan för en normalfördelad variabel med samma medelvärde och standardavvikelse är inlagd. Nedan redovisas även resultaten i relation till standardavvikelser (tabell 9). Observera att det i detta fall är önskvärt att erhålla ett lågt resultat varpå låga värden motsvaras av positiva värden på standardavvikelser. Tabell 9. Andel talavvikelser framför velofarynx hos 3-åringar (n=50) relaterade till standardavvikelser. SD Andel talavvikelser framför velofarynx (%) En analys av de talavvikelser som förekom visade att de flesta avvikelser rörde frikativor. Den allra vanligaste avvikelsen var interdentalisering av /s/ vilket förekom 122 gånger hos sammanlagt 29 barn. Därefter kom interdentalisering av /ɕ/ som förekom 37 gånger hos sammanlagt 14 barn, tätt följt av palatalisering av /s/ som förekom 36 gånger hos sammanlagt 12 barn. Även dentalisering av /ɕ/ (33ggr/15 barn), dentalisering av /f/ (17ggr/6 barn) samt bilabial realisation av /f/ (15ggr/7 barn) förekom. Observera att detta inte är en fullständig frekvensberäkning utan enbart ämnat ge en bild av relationen mellan feltyperna. Andel talavvikelser bakom velofarynx Inget barn i testgruppen uppvisade någon talavvikelse bakom velofarynx. Nasalitet Nedan redovisas resultat för hypernasal och hyponasal klang i figur 4 respektive 5. Skattningen gäller ordnivå, spontantal samt en median för ord 1-9 för hypernasalitet respektive ord för hyponasalitet. 14

16 Antal barn Antal barn Skattning av hypernasal klang Ordnivå 20 Median 10 Spontantal 0 Ordnivå Median Spontantal Skattning av hyponasal klang Figur 4. Skattning av hypernasal klang på ordnivå, spontantal samt medianvärde för ord 1-9 hos 3-åringar (n=50). Värden 0-4 representerar följande: 0=normalt/ingen, 1=obetydlig, 2=lätt men konsekvent, 3=måttlig och konsekvent, 4=kraftig och konsekvent. Figur 5. Skattning av hyponasal klang på ordnivå, spontantal samt medianvärde för ord hos 3-åringar (n=50). Värden 0-4 representerar följande: 0=normalt/ingen, 1=obetydlig, 2=lätt men konsekvent, 3=måttlig och konsekvent, 4=kraftig och konsekvent. Typvärdet för hypernasalitet rörande alla nivåer var noll, det vill säga normal/ingen förekomst, se figur 4. I de fall det förekom skattades det till högst en tvåa, vilket motsvarar lätt men konsekvent hypernasal klang. Av de barn som bedömdes som hypernasala var dock den vanligaste skattningen en etta, det vill säga obetydlig. Typvärdet för hyponasal klang rörande samtliga nivåer var noll, se figur 5. Dock var förekomsten högre än för hypernasal klang. I de flest fall skattades förekomsten som antingen obetydlig eller lätt men konsekvent. Endast ett barn erhöll en trea, vilket motsvarar måttlig och konsekvent. Med hjälp av Mann-Whitney U-test undersöktes det huruvida det förelåg en skillnad mellan den förkylda och icke förkylda gruppen. Förkylda barn (M=0,82, SD=0,85) skattades i högre utsträckning som hyponasala i spontantalet än icke förkylda barn (M=0,29, SD=0,60). Skillnaden visade sig vara signifikant med Mann-Whitney Z=-2,48 p=0,013. En tendens till skillnad sågs även gällande hyponasalitet i ord samt medianvärdet men var icke signifikant (Mann-Whitney Z=-1,92 p=0,054 respektive Mann-Whitney Z=-1,89 p=0,059). Förekomsten av nasalt luftläckage var generellt låg. När andelen nasalt luftläckage beräknades på målorden 1-59 var det två barn, det vill säga fyra procent som erhöll ett värde av 1,7 %. Vidare skattades tre barn ha en obetydlig eller lätt förekomst av nasalt luftläckage på ordnivå och i spontantal. Tryckreducerad artikulation och velofarynxfunktion Resultaten för andel tryckreducerad artikulation presenteras i tabell 10 samt figur 6. Tabell 10. Andel tryckreducerad artikulation hos 3-åringar (n=50). Antal Medelvärde Medianvärde SD Min-Max 50 1,9 % 1,7 % 2,4 % 0-8,5 % 15

17 Antal barn Figur 6. Fördelning av andel tryckreducerad artikulation på ord 1-59 hos 3-åringar (n=50). Kurvan för en normalfördelad variabel med samma medelvärde och standardavvikelse är inlagd. Grafisk tolkning av figur 6 samt värden för Skewness (1,313) och Kurtosis (0,905) visar att resultatet för andel tryckreducerad artikulation avviker från normalfördelningen samt är förskjutet mot lägre värden. Medelvärdet var knappt två procent vilket motsvarar tryckreducerad artikulation på ett ord av 59 möjliga. En analys av den tryckreducerade artikulation som förekom visade att klusiler realiserades trycksvagt i mycket högre grad än frikativor (endast två förekomster hos två barn). Vanligast förekommande var tryckreducering finalt i ord (38 förekomster hos 28 barn) och då framförallt av tonlös final konsonant (27 förekomster hos 19 barn). Tryckreducering av tonlös konsonant var vanligare än tryckreducering av tonande konsonant (39/26 respektive 22/19). Resultat för skattning av tryckreducerad artikulation på ordnivå och i spontantal syns i figur Ordnivå Spontantal Skattning av tryckreducerad artikulation Figur 7. Skattning av tryckreducerad artikulation på ordnivå och spontantal hos 3-åringar (n=50). Värden 0-4 representerar följande: 0=normalt/inget, 1=obetydlig/enstaka lätta, 2=lätt men konsekvent/enstaka måttliga, 3=måttlig och konsekvent/enstaka kraftiga, 4=kraftig och konsekvent/många kraftiga. Typvärdet för tryckreducerad artikulation var noll både på ordnivå och i spontantal. Dock skattades förekomsten av tryckreducering högre på ordnivå. En dryg tredjedel av barnen bedömdes ha obetydlig/enstaka lätt tryckreducerad artikulation på ordnivå. Den högsta skattningen uppgick till en tvåa, vilket motsvaras av lätt men konsekvent/enstaka måttlig tryckreducerad artikulation men detta förekom endast hos tre barn på ordnivå. 15

18 Två barn av 50 bedömdes ha marginellt otillräcklig velofarynxfunktion, vilket motsvarar fyra procent. Dessa två barn hade någon grad av hypernasal klang i talet samt förekomst av nasalt luftläckage. Förståelighet Resultatet för skattning av förståelighet redovisas nedan i tabell 11. Tabell 11. Skattning av förståelighet av 3-åringars tal (n=50). Skattad förståelighet Antal barn Procent God/normal (0) 21 42,0 Lätt nedsatt (1) 25 50,0 Måttligt-kraftigt nedsatt 4 8,0 (2) Totalt ,0 Hälften av barnen skattades med en etta, det vill säga lätt nedsatt förståelighet. Fyra av barnen bedömdes ha måttligt till kraftigt nedsatt förståelighet. Noteras bör att dessa barn bedömdes ha en måttlig nedsättning snarare än en kraftig. För att undersöka huruvida ett samband förelåg mellan variablerna förståelighet och AKOK gjordes en beräkning med Spearmans korrelationsanalys. Resultatet blev r= -0,688 p<0,001 vilket enligt Cohens riktlinjer är ett starkt negativt samband. Detta innebär att barnen med höga AKOK-värden i större utsträckning bedömdes som förståeliga. Flerspråkighet Nio barn av 50 talade enligt uppgift från vårdnadshavare fler språk än svenska i hemmet. Dessa barn utgjorde 18 % av testgruppen. Ett t-test genomfördes för att undersöka huruvida det förelåg en skillnad mellan den flerspråkiga och icke flerspråkiga gruppen gällande AKOK. Ingen signifikant skillnad upptäcktes (t=-1,604 p=0,115). Värt att notera är dock att den flerspråkiga gruppen hade ett medelvärde på 85,9 % (SD=9,6 %) medan den ickeflerspråkiga gruppen hade ett medelvärde på 77,1 % (SD=15,9 %). Fonologi Konsonantfonem I figur 8 redovisas etablerade och delvis etablerade konsonantfonem hos 50 stycken 3-åringar. 16

19 Andel barn (%) Andel barn(%) p b m t d n v j h l k ŋ f g r s ɕ ɧ Konsonantfonem Helt etablerat Delvis etablerat Figur 8. Andel 3-åriga barn med helt eller delvis etablerat konsonantfonem i procent (n=50). Bilabiala och dentala klusiler och nasaler var etablerade hos samtliga 3-åringar. Lägst etablering hade frikativan /ɧ/ som endast 16 % av barnen hade tillägnat sig. Ytterligare tre fonem som utmärkte sig med låg etablering är frikativorna /ɕ/ och /s/ (38 % respektive 40 %) samt likvidan /r/ (48 %). Övriga konsonantfonems grad av etablering låg mellan 82 och 96 %. Frekvensberäkning gjordes även för varje konsonantfonems etablering i initial, medial och final position i ord med undantag för /h/ som endast finns i initial position i svenskan samt för /ɕ/ som endast finns representerad initialt i testmaterialet (figur 9) p b m t d n v j l k ŋ f g r s ɧ Konsonantfonem Initalt Medialt Finalt Figur 9. Andel 3-åriga barn med etablerade konsonantfonem i initial, medial och final position (n=50). Notera att /ŋ/ ej finns i initial position i svenskan samt att /ɧ/ i medial position ej finns representerat i testmaterialet. I figur 9 kan ses att graden av etablering var lägre i initial position för merparten av konsonantfonemen utom för /b/, /m/, /d/, /n/ och /j/. Etablering i medial och final position var till största del likvärdig med undantag för /v/, /j/ och /g/ som hade en högre etablering medialt. Etableringen av /ɧ/ i final position var tre gånger så hög som etableringen initialt. Konsonantförbindelser med /s/ Drygt hälften, 52 % av barnen, hade inga konsonantförbindelser med /s/ etablerade. Tjugofyra procent klarade /s/-förbindelserna utan anmärkning. Variationen var dock stor, allt från noll till tio korrekt realiserade kluster av tio möjliga förekom. 17

20 Andel barn (%) med operativ process Andel barn (%) med operativ process Fonologiska processer Nedan syns förekomsten av operativa konsonantprocesser hos 50 stycken 3-åringar (figur 10). För att en konsonantprocess skulle räknas som operativ var kriteriet att den skulle förekomma i minst 20 % av realisationerna av målljuden Konsonantprocess Figur 10. Andel 3-åriga barn med konsonantprocess som uppnått operativitet (n=50). Den mest frekventa konsonantprocessen var frikativförenkling av /ɧ/ som förekom operativt hos 74 % av barnen. Frikativförenkling av /s/ (66 %), likvidaförenkling av /r/ (58 %) samt frikativförenkling av /ɕ/ (48 %) var också vanligt förekommande processer. Den atypiska processen velarisering uppnådde inte operativitet hos något av barnen. I figuren nedan redovisas konsonantprocessernas förekomst i initial, medial och final position i ord (figur 11) Initial Medial Final Konsonantprocess Figur 11. Andel 3-åriga barn med konsonantprocess som uppnått operativitet i initial, medial och final position i ord (n=50). 18