Grundläggande grammatisk terminologi

Transkript

1 Grundläggande grammatisk terminologi Syftet med denna presentation är att du skall förstå de begrepp som används vid grundläggande studier i fransk grammatik samt naturligtvis att du ska klara provet i Grammatisk terminologi (1 hp), som görs redan några veckor in på terminen. Eftersom delkursen ges på svenska används den svenska terminologin, vilken också är den som används i Bonniers franska grammatik. För denna kurs räcker det alltså att du lär dig de svenska benämningarna men för den intresserade ges även franska översättningar i omedelbar anslutning till motsvarande svenska term. Observera dock att när det gäller verbformernas namn, så behöver du lära dig de franska termerna, eftersom inte alla franska verbformer har bra svenska benämningar. De termer som examineras på provet i Grammatisk terminologi är gråmarkerade (i texten, inte i innehållsförteckningen). För att öka tydligheten har ett och samma begrepp ibland gråmarkerats på mer än ett ställe i texten. Övriga termer finns med för att du skall få en helhetsbild och för att du senare under kursen vid behov skall kunna återvända till detta kompendium. Provet i grammatisk terminologi fokuserar främst på ordklasstillhörighet, på att ta ut satsdelar samt på namnen på de vanligaste verbformerna. Ett mindre antal frågor kommer dock att ställas även på övriga gråmarkerade termer. Det övningsmaterial som finns på GUL ger en god uppfattning om vilken typ av frågor som kommer att ställas på provet. Observera alltså att som föreberedelse inför tentan i Grammatisk terminologi bör du inte bara läsa den presentation som ges i detta kompendium. Du behöver dessutom se två inspelade föreläsningarna (den om verbformer och den om verbkonstruktioner) samt göra de övningar i grammatisk terminologi som finns utlagda på GUL. 1

2 INNEHÅLL I - Ordklasser (Parties du discours): 1) Substantiv (Nom) ) Pronomen (Pronom): - Personliga pronomen (Pronoms personels) 70 - Demonstrativa pronomen (Adjectifs démonstratifs samt pronoms démonstratifs) 99 - Possessiva pronomen (Adjectifs possessifs samt pronoms possessifs) 94 - Relativa pronomen (Pronoms relatifs) ) Artiklar (Article) Obestämd artikel (Article indéfini) - Bestämd artikel (Article défini) - Partitiv artikel (Article partitif) 4) Adjektiv (Adjectif) ) Verb (Verbe) Verbformer (Conjugaison) - Huvudverb (Verbe principal) och hjälpverb (Auxiliaires och semi-auxiliaires) - Verbets konstruktion (Construction du verbe) 6) Adverb (Adverbe) ) Interjektioner (Interjonction) ) Prepositioner (Préposition) ) Konjunktioner (Conjonction) II - Satsdelar (Fonctions syntaxiques): 1) Subjekt (Sujet) 2) Objekt (Complément d objet) 3) Adverbial (Complément circonstanciel) 4) Subjektiv predikatsfyllnad (Attribut du sujet) 5) Predikat (Verbe prédicat) 6) Att ta ut satsdelar (Analyser une proposition) III - Ordböjning (Flexion): 1) Böjliga och oböjliga ord (Mots variables et invariables) 2) Böjning av substantiv, pronomen, artiklar och adjektiv (Accord) 3) Verbens böjning (Conjugaison) 2

3 I - Ordklasser Man brukar dela in orden i grupper som man kallar ordklasser. Man räknar ofta med nio olika ordklasser som här presenteras i tur och ordning. 1) Substantiv Substantivet kan bestå av ett ord (t.ex. la pomme) eller av en grupp av ord, en sammansättning, som då fungerar som ett ord (t.ex. le cours du soir, kvällskursen ). I franskan kan substantiven delas in i två genus (maskulinum och femininum). Dessutom böjs substantiven i franskan efter numerus, det vill säga antal, (singular och plural). Ett substantiv betecknar en person, ett ting eller ett abstrakt begrepp: t.ex. l étudiant, le livre, la liberté. Man kan dela in substantiven i olika kategorier. Man skiljer till exempel mellan vanliga substantiv (les noms communs) och egennamn (les noms propres). Egennamn har stor bokstav på franska: Marie, Pierre, Lyon, les Pays-Bas. 2) Pronomen Pronomen används för att ersätta substantiv. Det flera typer av pronomen, varav endast en mindre del tas upp här. Personliga pronomen Personliga pronomen varierar i genus och numerus (=antal) och brukar delas in i subjektsformer, ackusativformer och dativformer. Vilken av dessa former man skall använda beror på vilken funktion (=satsdel) det personliga pronomenet har i satsen. Subjektsformerna används när pronomenet står som subjekt; ackusativformerna när det står som ackusativobjekt (=direkt objekt); dativformerna när det står som dativobjekt (=indirekt objekt, dativ). Subjektsformer Ackusativformer Dativformer Singular 1:a person je me me 2:a person tu te te 3:e person il, elle, on le, la, en lui Plural 1:a person nous nous nous 2:a person vous vous vous 3:e person ils, elles les leur Det finns även självständiga former av personliga pronomina (formes disjointes). För dessa former används ofta även beteckningen betonade personliga pronomen (formes toniques), eftersom de bland annat används just för att markera betoning. Dessutom används de betonade formerna efter preposition. Former Singular 1:a person moi 2:a person toi 3:e person lui, elle Plural 1:a person nous 2:a person vous 3:e person eux, elles Tu viens chez moi? Ce cadeau est pour lui. Lui, il trouve que la vie est chère. Moi, j ai faim. 3

4 De personliga pronominas placering är en av de saker vi kommer att studera på lektionerna. En och y, som i svenska grammatikböcker ofta brukar kallas pronominaladverb, står de personliga pronomina nära och kan också användas som indirekt objekt. Denna typ av indirekt objekt är dock inte dativ och kallas därför prepositionsobjekt. Därutöver kan en och y även vara adverbial. Demonstrativa pronomen Även demonstrativa pronomen varierar också i genus och numerus. Man delar in de demonstrativa pronomina i två grupper: förenade demonstrativa pronomen (adjectifs démonstratifs) och självständiga demonstrativa pronomen (pronoms démonstratifs). Skälet till att man på franska kallar den första gruppen adjectifs, adjektiv, är att de precis som adjektiven utgör bestämningar till substantiv. Liksom adjektiven böjs de också efter detta substantiv (något de för övrigt har gemensamt med artiklarna). Först en tabell som visar franskans förenade demonstrativa pronomen: Singular Plural Maskulin Feminin Maskulin Feminin Enkla former ce cette ces ces De självständiga formerna, däremot, står utan något substantiv. Jämför följande tre meningar: Cet homme debout devant moi parle beaucoup (förenat personligt pronomen) Celui qui parle debout devant moi est un homme riche (självständigt personligt pronomen). Je voudrais te parler de ceci (självständigt personligt pronomen). Nu följer en tabell som visar franskans självständiga demonstrativa pronomen: Singular Plural Maskulin Feminin Maskulin Feminin Enkla former celui celle ce ceux celles Självständiga former celui-ci celui-là celle-ci celle-là ceci cela (ça) ceux-ci ceux-là celles-ci celles-là Possessiva pronomen Possessiva pronomen varierar också i genus och numerus. Och precis som för de demonstrativa finns det både förenade och självständiga former. Först de förenade formerna, som på franska alltså kallas adjectifs possessifs. De förenade formerna står alltid tillsammans med ett substantiv, t.ex. ma voiture. Den som äger: Den eller det ägda: Singular Plural Maskulin Feminin Maskulin Feminin Singular 1:a person mon ma mes mes 2:a person ton ta tes tes 3:e person son sa ses ses Plural 1:a person notre notre nos nos 2:a person votre votre vos vos 3:e person leur leur leurs leurs De självständiga formerna, däremot, står utan något substantiv. Jämför följande tre meningar: À quelle heure est ton train? Qui sont leurs parents? J ai oublié ma brosse à cheveux, puis-je emprunter la tienne? 4

5 Nu följer en tabell som visar franskans självständiga possessiva pronomen: Den som äger: Den eller det ägda: Singular Plural Maskulin Feminin Maskulin Feminin Singular 1:a person le mien la mienne les miens les miennes 2:a person le tien la tienne les tiens les tiennes 3:e person le sien la sienne les siens les siennes Plural 1:a person le nôtre la nôtre les nôtres les nôtres 2:a person le vôtre la vôtre les vôtres les vôtres 3:e person le leur la leur les leurs les leurs Relativa pronomen Relativa pronomen är antingen enkla eller sammansatta. De enkla relativa pronomina är qui (subjekt), que (objekt), où (rumsadverbial) samt dont (prepositionsobjekt och adverbial). Dessutom finns det sammansatta relativpronomenet lequel / laquelle / lesquelles, vilka vanligtvis står efter preposition och därför också finns i de sammandragna formerna auquel / à laquelle / auxquelles samt duquel / de laquelle / desquelles. Ett relativt pronomen inleder alltid en bisats (proposition subordonnée) och syftar samtidigt tillbaka på ett substantiv i huvudsatsen (proposition principale). Man kan foga ihop två självständiga meningar med hjälp av ett relativpronomen. Studera följande exempel: Jeanne m a présenté un ami. Elle aime beaucoup cet ami. Jeanne m a présenté un ami qu elle aime beaucoup (qu = que = l ami) Pierre a une femme calme. Elle est très grande La femme de Pierre, qui est très grande, est calme (qui = la femme de Pierre). I det första exemplet syftar qu tillbaka på un ami och hela relativsatsen utgör därmed en bestämning till detta ord. Det är därför man säger att det är en bisats, en underordnad sats. På samma sätt syftar i det andra exemplet qui tillbaka på la femme de Pierre. Men varför väljer man då que (eller närmare bestämt den eliderade formen qu ) i det första exemplet, men qui i det andra exemplet? Svaret är att inne i bisatsen, så står que som objekt, medan qui står som subjekt. (Här finns en viktig strukturell skillnad mellan svenska och franska eftersom det svenska relativpronomenet som kan stå både som subjekt och som objekt.) För att förstå skillnaden mellan huvudsats och bisats, underlättar det om man känner till begreppet sats (proposition), som dock är något svårdefinierat. För våra syften kan det kanske räcka att säga att i både svenskan och franskan innehåller en typisk sats åtminstone ett subjekt och ett predikatsverb som tillsammans uttrycker en tanke, t.ex.: Le garçon lit. Satsen kan sedan byggas ut, som i följande mening där både ett objekt och ett adverbial har lagts till: Le garçon lit un livre dans le salon. Lite mer om satser följer i avsnittet om konjunktioner liksom i början av kapitel 2 om satsdelar. Just nu kan vi nöja oss med att konstatera att en bisats alltså utgör en egen fullständig sats med subjekt och predikat och att denna sats i sin tur utgör en satsdel men en specifik satsfunktion inom huvudsatsen. När det gäller de bisatser som inleds med relativa pronomen (och som därför kallas relativa bisatser) så står de som attribut (épithète), det vill säga som bestämningar till substantiv eller pronomen. 5

6 3) Artiklar Det finns flera typer av artiklar: obestämda, bestämda, och partitiva. De böjs alla i genus och numerus. Obestämd artikel Obstämd artikel används när man refererar till något som (ännu) inte är känt för den man talar med. Deras former är un (maskulin singular), une (feminin singular) och des (plural), till exempel: Ce matin j ai vu un chien. Bestämd artikel Bestämd artikel används när man talar om något känt eller om något man redan presenterat för sin samtalspartner. Deras former är le, la, les, t.ex. La fille de la marchande a bien changé. Partitiv artikel Partitiv artikel används när man pratar om en obestämd mängd av något: du, de la, des, t.ex: Je mange du pain, de la sallade et des fruits. En gemensam fransk benämning för artiklar och det vi på svenska brukar omtala som förenade pronomen är déterminant ( bestämningsord ). Att artiklarna är besläktade med de dessa pronomen kan man se genom att en artikel, liksom ett förenat pronomen, alltid står tillsammans med ett substantiv, efter vilket det också böjs. Detta gäller visserligen även adjektiv. Men till skillnad från artiklar och förenade pronomen är de mest typiska adjektiven beskrivande; de anger, som vi strax skall se, egenskaper hos substantivet. 4) Adjektiv Adjektivet beskriver substantivet, antingen direkt. Man säger då att adjektivet står som attribut: La belle église... Eller genom ett verb. Man säger då att adjektivet står som predikatsfyllnad: L église est belle. Som vi redan varit inne på böjs adjektiven i genus och numerus efter det substantiv de beskriver. Le petit chat est noir. Les petits chats sont noirs. Les robes sont noires. 5) Verb Verb är ord som uttrycker en handling eller ett tillstånd: Les enfants sautent à la corde. (handling/skeende) La ville est grande. (tillstånd) Verbformer Den franska verbböjningen (la conjugaison) är rik; ett stort antal böjningsformer finns. Precis som i svenskan böjs verben bland annat i modus (mode) (indikativ, imperativ, konjunktiv), tempus (temps) (t.ex. presens, futurum, imperfekt) samt diates (voix) (aktiv form och passiv form). Till skillnad från vad som är fallet i svenskan finns dessutom personböjning i såväl singular som plural. Studera nedanstående meningar i vilka verbformen preciserats: Les enfants vont à l école. (indikativ, presens, aktiv form, tredje person plural). Les voleurs ont été arrêtés par la police. (indikativ, passé composé, passiv form, tredje person plural). 6

7 Infinitiv och particip är opersonliga (eller infinita) former av verbet. När det gäller participen så skiljer vi mellan perfekt particip (le participe passé), t.ex. mangé, bu, marché, gagné) och presens particip (le participe présent), t.ex. mangeant, buvant, marchant, gagnant. Den i franskan vanliga verbformen gérondif består av prepositionen en följd av ett presens particip och fungerar i satsen alltid som adverbial, t.ex: Je fais mon jogging en chantant. Alla andra verbformer är personliga (eller finita) och i franskan känns de igen på att en finit verbform alltid utgör predikatsverb till ett subjekt och därför alltid böjs efter detta subjekt i person (första person, andra person eller tredje person) och i antal (singular eller plural). Exempel på finita verbformer är présent indicatif, imparfait och subjonctif passé. Ni behöver redan på provet i Grammatisk terminologi känna till namnen på följande infinita och finita verbformer. Eftersom franskans tempussystem avviker från de svenska är det enklast att hålla sig till de franska namnen: INFINITA VERBFORMER Infinitif Participe présent Participe passé venir venant venu FINITA VERBFORMER Indicatif - présent tu viens - passé composé tu es venu - plus-que-parfait tu étais venu - imparfait tu venais - futur simple tu viendras - futur antérieur tu sera venu - conditionnel présent tu viendrais - conditionnel passé tu serais venu Subjonctif - subjonctif présent que tu viennes Impératif - impératif présent viens! Läs mer om dessa verbformer i din grammatikbok eller titta på den föreläsning om verbformer som finns tillgänglig på GUL. Huvudverb och hjälverb Ofta finns bara ett verb i en sats: Je mange une pomme. Ibland finns emellertid fler verb i satsen och man brukar då skilja mellan huvudverb och hjälpverb. En sorts hjälpverb kallas temporala hjälpverb (auxiliaire). De kallas temporala för att deras enda grammatiska funktion är bildandet av (sammansatta) tempusformer. I franskan finns åtminstone två temporala hjälpverb: être och avoir. De används t.ex. för att bilda tidsformen passé composé tillsammans med ett huvudverb som står som perfekt particip: J ai mangé une pomme. Je suis allée au cinéma. Även aller kan betraktas som ett temporalt hjälpverb, eftersom det bildar futurum med aller, så kallad futur proche, tillsammans med ett huvudverb i infinitiv. Je vais manger une pomme. 7

8 Dessutom finns flera modala hjälpverb (semi-auxiliaire), t.ex. devoir, vouloir. Je dois manger une pomme. Je veux manger une pomme. Slutligen kan verbet être i franskan även användas som passivbildande hjälpverb: La maison sera vendue. Les fleurs ont été cueillies I den andra meningen ovan finns alltså två hjälpverb, dels det passivbildande être, dels det temporala hjälpverbet avoir som här bildar tempuset passé composé. Verbets konstruktion Till verbens grammatik hör också verbets konstruktion. Man skiljer mellan transitiva verb (som har objekt) och intransitiva verb (som inte har objekt). Ett transitivt verb kan ha ett direkt eller indirekt objekt (indirekt = objektet inleds med en preposition). De flesta verb är transitiva eller intransitiva beroende på sammanhanget, men vissa är bara det ena eller det andra. Marie mange une pomme. Direkt transitivt Paul a envie d aller voir un film. Indirekt transitivt J ai pense à toi. Indirekt transitivt Marie mange. Intransitivt Je suis tombé. Intransitivt. Kanske skall det påpekas att även om intransitiva verb inte kan ha objekt, så kan de precis som transitiva verb ha adverbial: Je suis tombé dans la rue. Vissa intransitiva verb måste till och med kompletteras med ett adverbial. Det gäller till exempel aller. Je vais står normalt inte självt, utan kräver en fortsättning, t.ex: Je vais en Allemagne. 6) Adverb Adverben har vissa likheter med adjektiven men till skillnad från dessa är adverben oböjliga. Och i stället för att beskriva substantiv anger adverben egenskaper hos verb, adjektiv, adverb eller hela meningar: Cette personne parle fort. Cet enfant parle gentiment. 7) Interjektioner Interjektioner är också oböjliga och uttrycker attityder hos den talande. De har karaktären av utrop. Attention! Ha ha ha! 8) Prepositioner Prepositioner är också oböjliga och uttrycker relationer mellan ord. Några exempel på prepositioner är: à, après, avant, avec, chez, contre, dans, de, depuis, derrière, devant, en, entre, jusque, parmi, pour, sous, sur, vers, etc. Prepositioner står vanligen precis framför ett substantiv eller ett pronomen, och tillsammans med prepositionen bildar dessa ord då en prepositionsfras. Hela prepositionsfrasen utgör en satsdel, ofta 8

9 ett indirekt objekt eller ett adverbial: Je parle à ma fille. Indirekt objekt Je parle de ma fille. Indirekt objekt Je me souviens de mon pays. Indirekt objekt Je vais à Paris. Adverbial Je viens du Québec. Adverbial Il est dans la voiture. Adverbial Il arrive dans deux heures. Adverbial. 9) Konjunktioner Konjunktioner är oböjliga ord som används för att sammanfoga två ord eller två satser. Några exempel på konjunktioner är: Et, mais, ou, donc, ni, car, parce que, comme, quand etc. När det är två ord som sammanfogas har alltid dessa två ord samma funktion i satsen, det vill säga de står som samma satsdel. Le chien och le chat står båda som subjekt i nedanstående mening: Le chien et le chat jouent ensemble. När det är två satser som sammanfogas så finns en skillnad mellan samordnande konjunktioner (conjonctions de coordination), som sammanfogar huvudsatser och underordnande konjunktioner, även kallade subjunktioner, (conjonctoins de subordination) som sammanfogar en huvudsats med en bisats. Av de konjunktioner som nämndes inledningsvis är et, mais, ou, donc, ni, car samordnande konjunktioner. Följande mening innehåller alltså två huvudsatser: Le chien joue mais le chat dort. Konjunktionerna parce que, comme, quand är däremot exempel på underordnande konjunktioner. I följande mening är quand le chat dort alltså en bisats som står som adverbial inne i huvudsatsen: Le chien joue quand le chat dort. Bisatsen alltså är underordnad huvudsatsen. Det betyder att bisatsen finns inne i huvudsatsen. Därför vore riktigare att säga att underordnande konjunktioner infogar bisatser i huvudsatser ön att tala om sammanfogning, vilket man dock ofta gör. Som vi redan har sett i avsnittet om pronomen finns även en annan grupp ord som kan infoga bisatser i huvudsatser på detta sätt, nämligen relativa pronomen. Skillnaden mellan underordnande konjunktioner och relativa pronomen är dels att relativa pronomina just är pronomen och alltså ersätter ett substantiv, dels att relativa pronomen på ett tydligare sätt än de underordnande konjunktionerna har en definierad satsfunktion (satsdel) i bisatsen. Ordet que är ibland underordnad konjunktion, ibland relativt pronomen: 9

10 Je pense que c est un très bon livre. (underordnad konjunktion) Le livre que j ai acheté est très bon. (relativt pronomen) 10

11 II - Satsdelar En satsdel utgörs av ett eller flera ord som bildar en enhet (kallad satsled) med en specifik funktion i satsen. 1) Subjekt Till skillnad från vad som är fallet i exempelvis spanska och italienska måste alla franska satser ha ett subjekt (man talar ibland om subjektstvång, något som franskan har gemensamt med svenskan och andra germanska språk). Subjektet är nära knutet till verbet och styr verbets personböjning. I en sats är subjektet ofta den eller det som utför den handling som uttrycks av verbet. Men subjektet kan också vara den eller det som är, blir eller verkar befinna sig i ett visst tillstånd. Subjektet svarar på någon av frågorna Vem eller vad utför handlingen? eller Vem eller vad är (blir/verkar) vara på ett visst sätt? Le chat chasse la souris. La souris est grise. Les souris sont grises. Cela semble logique. 2) Objekt Objekten indelas i direkta objekt även kallade ackusativobjekt (complément d objet direct) och indirekta objekt (complément d objet indirect). Skillnaden mellan dessa två typer av objekt har redan berörts ovan i avsnittet om transitiva och intransitiva verb, och består i att direkta objekt står direkt knutna till verbet utan någon preposition: Jeanne lit un livre. Jean mange la pomme. De indirekta objekten däremot knyts till verbet med hjälp av en preposition: Paul parle de son frère. I svenska grammatikböcker görs ofta en indelning av de indirekta objekten i dativobjekt och prepositionsobjekt. Det beror på att dativobjekten skiljer sig från andra indirekta objekt genom att man för dessa använder dativformerna av personliga pronomen: Je parle à ma femme (=Indirektobjekt, dativobjekt) blir vid pronominalisering Je lui parle. Däremot blir Je pense à ma femme (=Indirekt objekt, prepositionsobjekt) Je pense à elle. Gemensamt för alla objekt är att de refererar till det föremål eller den person som påverkas av den handling som verbet uttrycker. Objektet svar på frågor som Vem eller vad är föremål för handlingen? eller frågan Åt/till/gör vem utförs handlingen? 3) Adverbial Adverbial svarar på frågor som Var? När? Hur? Vart? Varifrån? Hur mycket? I vilken grad? På vilket sätt? eller Varför? utförs handlingen. Det finns flera typer av adverbial, t.ex. tidsadverbial (complément de temps), rumsadverbial (complément de lieu), sättsadverbial (complément de manière) och avsiktsadverbial (complément de but). I följande mening finns flera olika adverbial representerade: 11

12 Mamie et Papi sont partis avec empressement (sättsadverbial) ce matin (tidsadverbial) à la ville (rumsadverbial) pour aller au marché (avsitksadverbial). Adverbialen är ofta lösare knutna till verbet än objekten och kan därför ibland men inte alltid placeras på flera olika platser i meningen. I följande mening har till exempel tidsadverbialet placerats först: Ce matin (tidsadverbial), Mamie et Papi sont partis avec empressement (sättsadverbial) à la ville (rumsadverbial) pour aller au marché (avsitksadverbial). 4. Subjektiv predikatsfyllnad Det eller de ord som står som subjektiv predikatsfyllnad säger något om vad eller hur subjektet är. Detta skiljer predikatsfyllnaden från objekten och adverbialen. Subjektiv predikatsfyllnad förekommer främst efter ett relativt begränsat antal tillståndsverb, till exempel être, devenir, sembler. Anne est médecin. Le chat semble fatigué. 5) Predikat Verbet är det mest centrala ordet i satsen. Man brukar säga att verbet utgör satsens predikat. Predikatet är alltid en finit verbform, det vill säga en verbform som rättar sig efter subjektet i satsen och då böjs i person och i antal (se ovan i avsnittet om verb). 6) Att ta ut satsdelar När du tar ut satsdelar kan du ibland ha hjälp av att ställa frågor. Här följer ett exempel på satsdelsanalys meningen: Pierre a donné vendredi dernier avec un sourire à sa vieille amie Marie un magnifique bouquet de fleurs à la gare de Lyon car elle lui avait manqué horriblement. Fråga Satsdel (funktion) De ord som utgör satsdelen Vad sker/händer (har Predikat a donné skett/hänt)? Vem? Subjekt Pierre Vad? Direkt objekt un magnifique bouquet de fleurs Till vem? Indirekt objekt, närmare à sa vieille amie Marie bestämt dativobjekt När? Adverbial, närmare bestämt Vendredi dernier tidsadverbial Var? Adverbial, närmare bestämt A la gare de Lyon rumsadverbial Hur? Adverbial, närmare bestämt Avec un sourire sättsadverbial Varför? Adverbial, närmare bestämt orsaksadverbial Car elle lui avait manqué horriblement Det är lite besvärligare att hitta en bra fråga att ställa för att identifiera eventuella satsled som står som subjektiv predikatsfyllnad. 12

13 III - Ordböjning Ordböjning är när substantiv, pronomen, artiklar eller adjektiv (och dessutom perfekt particip), samt verb, böjs i olika former. 1) Böjliga och oböjliga ord Böjliga är de ord som kan böjas, t.ex. de flesta substantiv, adjektiv och verb. Oböjliga är de ord som aldrig ändrar form, vilket gäller adverb (på franska räknas inte komparationen av adverb som en böjning), prepositioner, interjektioner samt konjunktioner. Dessutom är egennamn oböjliga, liksom en del andra substantiv som till exempel mille, os och bus och några adjektiv, till exempel färgadjektiven orange och marron. 2) Böjning av substantiv, pronomen, artiklar och adjektiv De flesta substantiv, pronomen, artiklar och adjektiv böjs i genus (maskulinum och femininum) och numerus (singular och plural). Som vi redan har varit inne på är det substantivet som styr böjningen av tillhörande bestämningsord (artiklar eller förenade pronomen) samt eventuella adjektiv. Detta kallas kongruensböjning (accord). Artiklar, förenade pronomen och eventuella adjektiv får alltså samma genus och numerus som substantivet: Ma petite fille a vu les beaux chevaux. ma petite bestäms i meningen av fille (feminin singular) les beaux bestäms i meningen av chevaux (maskulin plural) 3) Verbens böjning Som vi redan har varit inne på i avsnittet om verb ändrar franska verb form beroende på modus (indikativ, konjunktiv, imperativ), tempus och diates (aktiv form och passiv form). Till skillnad från vad som är fallet i svenskan finns dessutom personböjning i såväl singular som plural. Studera nedanstående meningar i vilka verbformen preciserats: Il faut (falloir i indikativ, presens, aktiv form, tredje person singular) que nous fassions attention (faire i konjunktiv, presens, aktiv form, första person pluralis). Les fleurs ont été cueillies (cueillir i indikativ, passé composé, tredje person pluralis) Observera också böjningen av perfektparticipet i den sista meningen. Det är böjt i femininum plural på grund av hjälpverbet être (läs gärna mer om reglerna för participets böjning i grammatikboken). Le participe passé kan alltså kongruensböjas, precis som adjektiven! (Le participe présent däremot kongruensböjs inte.) 13