Publicerat för enhet: Barn- och ungdomsklinik Version: 5

Transkript

1 Publicerat för enhet: Barn- och ungdomsklinik Version: 5 Innehållsansvarig: Inger Jansson, Uroterapeut, Barn- och ungdomsmottagning Norra Älvsborgs Länssjukhus (injan) Giltig från: Godkänt av: Karin Edshage Hallberg, Verksamhetschef, Barn- och ungdomsklinik gemensamt (karha28) Giltig till: Bakgrund Att kissa i sängen eller nattenures är näst allergier det vanligaste fysiska problemet i barnaåren. Vid skolstart är det fortfarande 10-15% som kissar i sängen och vid 12 års ålder 4-8%. Sängvätning är ofta en hemlighet i familjen och ett stort problem för barnet. Ett vanligt problem är att barnet inte kan delta i normala aktiviteter som att sova över hos kompisar, delta i skolresor eller lägerverksamhet. Barnen är ofta rädda att bli retade av kompisar. Självförtroendet är påverkat och förbättras klart när sängvätningen minskar. Den ökade tvätten är ofta en belastning i familjen som barnet känner sig skyldig till. Man märker ofta en kraftig lättnad hos barnet när de får höra att de inte är ensamma om att kissa i sängen. Definition Nocturn enures: Sängvätning, miktion under sömn efter 5 års ålder. Primär nocturn enures: Primär sängvätning, enures hos patient som ej varit nattorr mer än 6 månader sedan 3 års ålder. Sekundär nocturn enures: Sekundär sängvätning, enures hos patient som har varit torr längre än 6 månader, men som har börjat kissa i sängen igen. Orsaker Sömndjup Många föräldrar tror att den vanligaste orsaken är att barnet sover djupt och är svårt att väcka. En del studier bekräftar detta, andra studier visar att det inte är någon skillnad i sömndjup hos enuresbarn och andra barn. Hereditet Herediteten är stark vid enures. Om båda föräldrarna varit enuretiker har barnet 75% risk, om en av föräldrarna varit enuretiker är risken att bli enuretiker 45%. Om ingen av föräldrarna varit enuretiker är risken 15% att barnet får enures. Antidiuretiskt hormon (ADH) Det kroppsegna antidiuretiska hormonet (vasopressin) styr urinproduktionen. Under natten ökar normalt insöndringen av vasopressin och urinproduktionen minskar. Hos en del enuretiker ökar inte vasopressin i lika hög utsträckning som hos barn som är torra nattetid. Liten blåskapacitet Blåskontraktioner vid små urinmängder. 1 (8)

2 Utredning Anamnes Hereditet? Frekvens - varje natt? Flera ggr/natt? Mängd hel portion? Sömndjup? Stört miktionsmönster daginkontinens - blåstömningsrubbningar? (Fråga efter svag stråle, lång miktionstid, ev krystkissning, mikterar sällan, småskvätter.) Hur har familjen hanterat det hittills? Blöja? Tagit upp barnet på natten för att kissa? Tidigare behandlingsförsök? OBSTIPATION? Psykogena faktorer? Andra sjukdomar? Om samtidig daginkontinens eller på annat sätt stört miktionsmönster, bör det utredas och behandlas först. Urinprov för att utesluta urinvägsinfektion och diabetes. Ge råd till barnet Börja alltid dagen med att gå och kissa. Fortsätt sedan att kissa med jämna mellanrum, minst 4 ggr under dagen, varav minst en gång under skoltid. Självklart är att kissa före sänggåendet. Ät och drick det huvudsakliga intaget jämnt fördelat under dagen. Kroppen behöver varva ner då kvällen kommer. Varva ner innebär att någon dryg timme innan läggdags skall man ta det lugnt, läsa en bok, titta på TV eller lyssna på musik. Ingen mat eller dryck under denna period. Ta bort ev. blöja, skydda sängen istället. Lakansskydd får förskrivas på hjälpmedelskort från 6 års ålder. Notera tidpunkt vid varje kisstillfälle dagtid under fyra veckor samt om natten varit våt eller torr. Se bilaga Läkarundersökning Vanlig kroppsundersökning, inkluderar inspektion och palpation av ländrygg, inspektion av genitalia och neurologisk undersökning av bäckenregionen och nedre extremiteterna. 2 (8)

3 Behandling Aktiv behandling bör normalt inte försökas innan barnet är 6 år gammalt. Behandlingsresultaten hos yngre barn är ofta dåliga och behandlingen kan då uppfattas frustrerande. Barnet kan få negativa upplevelser som försvårar behandlingen senare. Informera om de behandlingsalternativ som finns. Fastställ att barnet och familjen är behandlingsmotiverade. Det är viktigt att barnet själv vill bli torrt. Betona att alla barn blir torra förr eller senare och att behandlingen förkortar väntetiden. Barn och föräldrar ska ges möjlighet att välja det behandlingsalternativ som känns bra just för dom. Inför behandlingsstart gäller att optimera förutsättningarna för ett bra resultat. Enureslarm Behandlingen med enureslarm är en behandling som ger hjälp till torrhet men som kräver mer arbete av familjen och den som behandlar barnet. Enureslarm finns i flera olika utförande (se bilaga). Den vanligaste modellen är den där barnet ligger med naken stjärt på en matta som placeras som ett draglakan i sängen. Det finns också larm som placeras i trosan eller kalsongerna. Denna variant kan vara ett bra alternativ för pojkar som sover på rygg, barn som rör sig mycket i sömnen eller nattvandrar. Behandlingen bör påbörjas i en för familjen lugn tidsperiod, gärna i god tid före skolstarten. Behandlingen syftar till att lära barnet vakna innan det blir vått i sängen. Larmet ringer när de första urindropparna når mattan/byxorna. Barnet skall då vakna, i början med hjälp av föräldrarna, och stänga av larmet. Därefter gå och kissa färdigt på toaletten och bädda rent i sängen. På detta sätt sker en betingning att vakna när blåsan är fylld och det är dags att kissa. Instruktion om larmbehandling till barnet och minst en förälder. Barnet måste ta aktiv del och motiveras för att behandlingen skall lyckas. Om barnet inte vaknar när alarmet ringer, väck barnet som får stänga av och gå och kissa färdigt. Alarmet stängs av efter första larmet på natten för att familjen inte ska tröttas ut. De barn som kissar mer än en gång per natt kan i kombination med alarmbehandlingen få Minirin (se Minirinbeh). Ett schema för registrering av torra respektive våta nätter bör skickas med hem. Telefonkontakt efter en vecka tio dagar för att diskutera behandlingen och svara på eventuella frågor. Återbesök eller ny telefonkontakt därefter om en månad. Om antalet torra nätter ökat under denna period uppmuntras till en ny fyraveckors behandling. När barnet varit torrt i tre veckor tas larmet bort. Det kan då finnas kvar hemma ett par veckor för att öka tryggheten och att snabbt kunna sättas in vid återfall. Om inte larmbehandlingen ger resultat inom 4-6 veckor kan larmet provas vid ett senare tillfälle. 3 (8)

4 Farmakologisk behandling att koncentrera urinen, vilket leder till minskad urinproduktion. Minirinbehandling kan användas som långtidsbehandling eller tillfälligt när barnet sover borta. Viktigt att då prova ut rätt dos hemma. Minirin ges som smälttablett sublingualt. I undantagsfall kan nässpray desmopressin användas. Svullen nässlemhinna pga förkylning eller allergi gör att tabletter ofta blir ett doseringssäkrare alternativ. Frystorkad tablett Minirin Enligt FASS från 6 års ålder. Tabletterna finns på styrkorna 60 µg och 120 µg. 120 µg används i huvudsak vid nattenures. Lämplig behandlingsdos är individuell. Man brukar börja med 1 tablett á 120 µg. Om två våta nätter i följd inträffar ökas dosen till 2 tabletter á120 µg. Maxdos är 240 µg. Nässpray desmopressin Enligt FASS från 6 års ålder. Sprayen finns på 10 µg per dos. Effekten kvarstår under 8-12 timmar. Numera används sprayen endast i undantagsfall, t ex för barn som har svårt att hålla tabletten under tungan. Lämplig behandlingsdos är även här individuell och kan variera mellan µg. Man brukar starta med 20 µg, dvs en puff i vardera näsborren. Om två våta nätter i följd inträffar ökas dosen till 3 puffar, dvs 2 puffar i ena näsborren och 1 i den andra. Om åter två nätter i följd blir våta, ökar man med ytterligare en puff. Maxdos är 40 µg. Vid användning av sprayen är det viktigt att snyta näsan innan om man är förkyld. En kraftfull puff krävs för rätt dosering. Flaskan ska förvaras upprätt (om flaskan ligger ner; provspraya först). OBS! Vid>1 puff i varje näsborre vänta ca 5 min. mellan puffarna. Då man uppnått önskad effekt kan man efter en månad försöka minska dosen. Lämpligt är att skriva recept på en månad (provförpackning), för att se om det blir någon effekt av Minirin. Telefonkontakt bör tas 1-2 veckor efter påbörjad Minirinbehandling, för att diskutera effekten och besvara frågor. Om effekt, görs 3 månaders behandlingsperioder med återbesök eller telefonkontakt mellan perioderna. Om barnet svarar bra på behandlingen kan man fortsätta. Var tredje månad bör man ha ett terapiuppehåll en vecka eller tills man åter börjar väta 2 nätter i rad. Efter varje torr månad försöker man minska dosen. Ett schema för registrering av torra respektive våta nätter bör skickas med hem. 4 (8)

5 Försiktighet till minsta möjliga under perioden 1 timme före till 8 timmar efter administration. Antikolinergika Om liten blåskapacitet misstänks ges Ditropan/Detrusitol, ibland i kombination med larm och/eller Minirin. Viktigt att kontrollera resurin under hela behandlingsperioden och bör därför göras på specialistklinik, eller där man har tillgång till resurinmätning med ultraljud och specialintresserad personal. Det är viktigt att aldrig straffa eller fördöma ett barn som kissar i sängen. Beröm istället barnet efter en torr natt. Genom att stärka barnets självförtroende underlättar man för barnet att bli torrt. 5 (8)

6 Notera om natten varit våt eller torr Datum Våt Torr Datum Våt Torr Notera tidpunkt vid varje kisstillfälle dagtid i tre dagar Dag 1 Dag 2 Dag 3 kl. kl. kl. 6 (8)

7 UTVÄRDERING AV LARMBEHANDLING Personnr: Namn: Datum Dag Torr natt Våt natt Noteringar (8)

8 UTVÄRDERING AV MINIRINBEHANDLING Personnr: Namn: Datum Dag Antal Minirinpuffar Antal Minirintabl. Torr natt Våt natt Noteringar 8 (8)