1. Planbeskrivning ningar

Transkript

1 1.2 Generella förutsätt ningar Nuvarande trafikstruktur Sjövägen var länge den bästa kommunikationsleden. Transporterna följde älvarna ned till kusten och sedan vidare ut på havet. Många transporter utfördes också på vintern då is och skare underlättade resandet. Utefter kusten mellan Kalix och Haparanda finns helt eller delvis uppgrundade hamnplatser, båtlämningar, ballastplatser, varvsplatser och skeppsvrak. Så småningom ökade behovet av att kunna förflytta sig mellan samhällena längs kusten. Den första landsvägen, kustlandsvägen mellan Stockholm och Åbo, byggdes under 1600-talet. Det var en krokig och lång sträckning som följde landskapets struktur och slingrade sig fram mellan höjdpartierna. Välbevarade sträckor finns vid t ex Storträskheden öster om Sangis samt mellan Sangis och Vuono där stenvalvsbroar, minnesstenar och milstolpsfundament finns bevarade på några ställen. Mot slutet av 1800-talet började järnvägsbyggandet ta fart och under 1890-talet byggdes stambanan genom övre Norrland upp till Boden och kopplingen till Malmbanan. För att förbättra kommunikationerna längs norra delen av Bottenviken byggdes även ett spår från Boden till Haparanda - Haparandabanan. De största målpunkterna i området är centralorterna Kalix, med invånare och Haparanda, där det bor 6700 invånare. Många pendlar mellan de två orterna för att arbeta och ännu fler är det som pendlar från Kalix till Luleå varje dag. Hur många som har arbete på andra sidan gränsen, i Finland, är oklart men man räknar med att det blir fler och fler. Haparandabanan, mellan Kalix och Karlsborg. Transportsystemen i Barentsregionen, de nordligaste delarna av Norge, Sverige, Finland och Ryssland, är i första hand utvecklade för nordsydliga transporter inom respektive land. För öst-västliga transporter har infrastrukturen påtagliga begränsningar, vilket medför att handelsutbytet mellan länderna hämmas. På grund av begränsningar i järnvägsnätet samt skillnaden i spårbredd mellan olika länder måste man lasta om järnvägsgods som kommer från Finland till Sverige. Det extra arbetsmomentet gör att många gränsöverskridande transporter som kunde ha körts med tåg istället sker med lastbil. Banan mellan Morjärv och Haparanda är byggd mellan 1915 och 1919, förutom en kortare linjeomläggning vid Räktjärv från Både broar och banunderbyggnad är gamla och behöver upprustas eller bytas ut. Hastigheterna begränsas också av tvära kurvor och branta lutningar. När den nya sträckningen på Haparandabanan färdigställts och tagits i drift har Banverket för avsikt att avveckla befintlig järnväg mellan Morjärv och Haparanda. Enligt lagstiftningen kan den gamla järnvägen rivas tidigast tre år efter att trafikeringen upphört. Det kan dock finnas andra intressenter som vill fortsätta att hålla den gamla järnvägen i drift och det formella beslutet om denna bansträckning kommer att tas först i ett senare skede Banan mellan Morjärv och Karlsborg är byggd på 1960-talet och är i bättre skick än banan mellan Morjärv och Haparanda. Upprustning av banan gjordes 1996 och sedan dess är standarden acceptabel. Banan är dock inte elektrifierad utan trafikeras av dieseldrivna tåg. Farlederna i Bottenviken är av stor betydelse för import och export av varor från de industrier och sågverk som finns längs kusten, till exempel för massa- och pappersbruket Billerud i Karlsborg som är den största industrin i området och för det finlandssvenska stålindustriföretaget Outokumpu. E4:an går längs med kusten söderifrån upp till Haparanda. Annars går de flesta vägarna längs med dalgångarna parallellt med vattendragen in i landet. Banverket 13

2 Riksintressen Riksintressena är viktiga instrument för avvägningar inom samhällsplaneringen. Riksintressen utpekas inom en rad olika områden, både för bevarande- och nyttjandeintressen. Avvägningar mot andra markanvändningsintressen eller andra strategiska eller politiska avvägningar görs inte vid urvalet av riksintresseområden. Riksintresse naturvård Sammanlagt i Sverige har vi 1999 områden som Naturvårdsverket förklarat vara av riksintresse för naturvården. Områden av riksintresse för naturvård är de områden som bäst representerar olika landskapstyper, naturtyper och andra naturvärden karakteristiska för landets naturgeografiska regioner. Riksintressena kan också uppvisa mycket sällsynta företeelser i ett nationellt eller internationellt perspektiv. Naturvetenskapliga fakta och värderingar ligger till grund för urvalet av områden. Inga sådana områden finns inom den aktuella korridoren men både Kalixälven och Torneälven är av riksintresse (4 kap 1+6 miljöbalken), liksom långa sträckor av kusten och Norrbottens skärgård (4 kap 1+2 miljöbalken). Områden som är av riksintresse för naturmiljövården ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada naturmiljön (3 kap 6 miljöbalken). Bygget av järnvägen berör dock inte naturmiljön i riksintressena negativt. Riksintresse kulturmiljövård I Sverige finns 1700 riksintressen för kulturmiljövården, med syfte att spegla vår kulturs framväxt och variationsrikedom. Områden som är av riksintresse för kulturmiljövård ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada kulturmiljön (3 kap 6 miljöbalken). Haparanda skärgård. 14 Banverket Det finns två riksintressen för kulturmiljövården i anslutning till befintlig och ny järnvägssträckning. Det ena är Gammelgården Björknäs i Kalix kommun. Järnvägen går redan idag igenom området och riksintresset kommer inte att påverkas. Längs hela Torne älv finns ett stort riksintresse för kulturmiljövård. Omläggningen av järnvägstrafiken från befintligt spår till den nya sträckningen är positiv för besökare på så vis att tågbullret Landskapet kring Torne älv.

3 Riksintresse för friluftsliv Med friluftsliv avses i detta sammanhang vistelse i naturen för naturupplevelser, fysisk aktivitet och avkoppling. Till väsentliga naturkvalitéer för friluftslivet hör bland annat variation i landskapet. Områden av riksintresse för friluftslivet har så stora friluftsvärden på grund av natur- och kulturkvalitéer och tillgänglighet, att de är eller kan bli attraktiva för en stor mängd besökare. Urvalet av områden ska också representera Sveriges många landskapstyper. Områden som är av riksintresse för friluftsliv ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön (3 kap 6 miljöbalken). så som ett fornminnesområde, en nationalpark eller ett industriminne. Riksintressena består av kärnområden och strategiska områden, de senare i form av svåra passager och huvudflyttleder med tillhörande rastbeten. Tillsammans utgör dessa de geografiska samband i samebyns årscykel, som har betydelse för att renskötseln ska kunna vara en långsiktigt varaktig näring. Norrbottens län är i sin helhet renskötselområde med 15 fjällsamebyar, 9 skogssamebyar och 7 koncessionssamebyar, vilket ger sammanlagt 31 samebyar. Två koncessionssamebyar delar på markerna längs med järnvägskorridoren, Kalix och Liehittäjä. Gränsen mellan dem går vid Sangisälven. Nya Haparandabanan korsar flera riksintressen för rennäringen vilka berör dessa två samebyar, och som därmed måste visas hänsyn. Varje passage måste utredas och lösas på bra sätt. Hela Norrbottens kust och skärgård är av riksintresse för friluftslivet. Särskilt det rörliga friluftslivet ska beaktas då ingrepp planeras. Området ligger dock söder om den aktuella järnvägskorridoren och påverkas därför inte. Kalix och Torne älv med stränder, öar och odlingsbygder är också av riksintresse för friluftslivet. Jordbruksverket har nyligen bestämt vilka områden som är av riksintresse för rennäringen i Norrbottens län. Riksintressena som kommer att påverkas är kärnområdet Vitheden för Kalix sameby som nås via en flyttled norr om Lantjärv samt Sangis kärnområde och tre flyttleder för Liehittäjä sameby. För övrigt finns inga sådana områden längs sträckan. Vitheden kärnområde ligger nordöst om Kalix, mellan E4 i sydöst och Korpikå- Lilla Lappträsk i nordväst. Området används under vinterhalvåret som vinterbetesland. Delar av området runt Lantjärv, Bjumisträsk och Vitheden är av samebyn redovisade som naturliga uppsamlingsområden. Anläggningarna vid Vitheden och Grundträsk nyttjas för slakt och skiljning. Lavmarkstillgången är relativt god med mer sammanhängande förekomster runt Vitheden och Lantjärv. Riksintresse för rennäringen Enligt 3 kap 5 i miljöbalken ska områden som är av riksintresse för rennäringen skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra rennäringens bedrivande. Rennäringen som sektorsintresse ska därmed kunna vägas mot andra sektorsintressen. Rennäringens riksintressen ska beaktas i markanvändningen på samma sätt som andra riksintressen. Ett riksintresse för rennäringen skiljer sig åt från andra riksintressen genom att avsikten är att säkerställa vissa grundläggande förutsättningar för rennäringen. Till dessa förutsättningar hör definition av kärnland, svåra passager, flyttleder med mera som sammantaget ska bidra till att vidmakthålla förutsättningarna för rennäringen. Andra riksintressen, t ex för naturvård eller kulturmiljövård, syftar till att säkerställa vissa objekt, Sangis är kärnområde under vinterhalvåret, beläget längs östra sidan av Sangisälven mellan Tandfors i norr och Säivisviken i sydöst. Området används enbart vintertid som vinterbetesland och är mycket viktigt vinterbete för Liehittäjä sameby. På grund av goda betesmöjligheter och betesro är området klassat som naturligt uppsamlingsområde. Vid Bredviksheden och Långträsk ligger renskötselanläggningar med arbets- och beteshagar. Betesmöjligheterna är mycket goda, framförallt vintertid, tack vare sammanhängande fina lavrika barrskogar. Huvudflyttleden passerar genom området med en svår passage vid E4 öster om Sangis. Flyttlederna går mellan öarna där vinterbetet är gott och in i landet upp mot Kärrbäck som är kärnområde för sommarbete och kalvning. Riksintressen för kommunikation Viktiga kommunikationsleder i landet klassas som riksintressen för kommunikation förutsatt att lederna tillhör de övergripande infrastrukturnäten. Mellan Kalix och Haparanda finns både väg och järnväg av riksintresse: Väg E4, vid Kalix skärgårdslandskap. försvinner. Påverkan är också negativ eftersom vissa kulturhistoriskt viktiga byggnader inom riksintresseområdet, såsom järnvägsstationer i stationssamhällen, förlorar sin förklaring om järnvägen tas bort. Väg E4 och väg 99 klassas som riksintresse. Käll- och Mjöträsken. Haparandabanan är en järnväg som ingår i såväl stomnätet som i EU:s transeuropeiska nätverk (TEN-T). Den utgör ett riksintresse ur kommunikationssynpunkt. Till järnvägens riksintresse hör även nya stråk enligt stomnätsplanen samt markreservat för planerade ny- och ombyggnadsåtgärder som kan förväntas ingå i detta nät. Natura 2000-områden Natura 2000 är EU:s nätverk för att skydda och bevara biologisk mångfald. Nätverket har tillkommit med stöd av EU:s Art- och habitatdirektiv och Fågeldirektiv. Dessa direktiv finns även implementerade i 7 kap miljöbalken. För att uppnå målen med direktiven har alla medlemsländer utpekat särskilda Natura 2000-områden som tillsammans utgör ett nätverk av skyddade naturområden i hela Europa. Dessa områden ska bevaras så att de berörda arterna och naturtyperna uppnår eller bibehåller en gynnsam bevarandestatus (4 kap 1+8 miljöbalken). Inga Natura 2000-områden berörs direkt av den planerade järnvägssträckningen, men ett område, Käll- och Mjöträsken, ligger strax söder om järnvägskorridoren (se karta på föregående sida). Käll- och Mjöträsken har en intressant geologi med spridda kalkförekomster vilket har gett en för Norrland unik vattenvegetation. De är också viktiga rast- och häckningsplatser för fåglar, mycket tack vare den rikliga tillgången på insekter, vattendjur och fisk. Banverket 15

4 Miljömål och miljökvalitetsnormer Nationella och regionala miljömål I april 1999 antog riksdagen 15 nationella miljökvalitetsmål och i november 2005 antogs ett 16e. Målen beskriver de egenskaper som vår natur- och kulturmiljö måste ha för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. Det övergripande målet för miljöarbetet är att vi till nästa generation ska lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Det innebär att påverkan på miljön ska ha reducerats till nivåer som är långsiktigt hållbara. Länsstyrelsen i Norrbottens län har därefter anpassat och konkretiserat de nationella miljömålen efter regionens förutsättningar och formulerat regionala miljömål. Målen lyder som följer: 1. Begränsad klimatpåverkan (nationellt) Målet innebär att halten växthusgaser i atmosfären ska stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig och på sikt minskas. (regionalt) Halten av växthusgaser i atmosfären skall i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farligt. Målet skall uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras. Sverige har tillsammans med andra länder ett ansvar för att detta globala mål kan uppnås 2. Frisk luft (nationellt) Luften skall vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas. Det är framför allt halterna av svaveldioxid, kvävedioxid och ozon som måste minskas. (regionalt) Luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas. 3. Bara naturlig försurning. (nationellt) De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. (regionalt) I Norrbotten ska de försurande effekterna av nedfall och markanvändning underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska heller inte öka korrosionshastigheten i tekniskt material eller kulturföremål och byggnader. 4. Skyddande ozonskikt (nationellt) Ozonskiktet skall utvecklas så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning. År 2010 skall utsläppen av ozonnedbrytande ämnen till största delen ha upphört. (regionalt) Ozonskiktet skall utvecklas så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning. 5. Ingen övergödning (nationellt) Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. (regionalt) I Norrbotten ska halterna av gödande ämnen i mark och vatten inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. 6. Levande sjöar och vattendrag (nationellt) Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. (regionalt) Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion ska bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. 7. Hav i balans samt levande kust och skärgård (nationellt) Västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och skärgård skall ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar. (regionalt) Bottenviken ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Norrbottens kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärde samt natur- och kulturvärden. Nyttjande av hav, kust och skärgård ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar. 8. Myllrande våtmarker (nationellt) Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet skall bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden. (regionalt) Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden. Kulturhistoriska värden med koppling till våtmarker ska bevaras och stärkas. 9. Storslagen fjällmiljö (nationellt) Fjällen skall ha en hög grad av ursprunglighet vad gäller biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Verksamheter i fjällen skall bedrivas med hänsyn till dessa värden och så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar. (regionalt) Fjällen ska ha en hög grad av ursprunglighet vad gäller biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Natur- och kulturvärden i fjällen ska bevaras och utvecklas så att de är en resurs för en hållbar utveckling av ett län där människor har möjlighet att leva och verka. 10. Ett rikt växt- och djurliv (nationellt) Den biologiska mångfalden skall bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer skall värnas. (regionalt) Det här målet är nyare än de andra och har därför inte anpassats till regionala förhållanden ännu. 11. Giftfri miljö (nationellt) Miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. (regionalt) I Norrbotten ska miljön vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. 12. Säker strålmiljö (nationellt) Människors hälsa och den biologiska mångfalden skall skyddas från skadliga effekter av strålning. (regionalt) Människors hälsa och den biologiska mångfalden skall skyddas mot skadliga effekter av strålning i den yttre miljön. 16 Banverket

5 13. Grundvatten av god kvalitet (nationellt) Grundvattnet skall ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. (regionalt) I Norrbotten ska grundvattnet ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. 14. Levande skogar (nationellt) Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. (regionalt) Norrbotten ska skogslandskapet förvaltas så att förutsättningarna för alla dess arter förbättras. Skogen ska brukas uthålligt så att naturvärden, kulturmiljövärden, sociala värden och friluftslivet värnas samt att rennäringens förutsättningar förbättras. 15. Ett rikt odlingslandskap (nationellt) Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks. (regionalt) Det norrbottniska odlingslandskapet ska ha ett aktivt lantbruk som uthålligt producerar livsmedel och andra biologiska råvaror av hög kvalitet samtidigt som biologisk mångfald och kulturhistoriska värden bevaras och stärks. Jordbruksmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas. 16. God bebyggd miljö (nationellt) Städer, tätorter och annan bebyggd miljö skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden skall tas tillvara och utvecklas. Byggnader och anläggningar skall lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas. (regionalt) I Norrbotten ska städer, tätorter och annan bebyggd miljö utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden skall tas tillvara och utvecklas. Byggnader och anläggningar skall lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas. Miljökvalitetsnormer Miljökvalitetsnormer är ett juridiskt styrmedel som regleras i miljöbalken 5 kap. Normer kan meddelas av regeringen i förebyggande syfte, för att skydda människors hälsa eller miljön, eller för att åtgärda befintliga miljöproblem. De kan även användas för att de 16 svenska miljökvalitetsmålen ska uppnås eller för att kunna genomföra EU-direktiv. När en miljökvalitetsnorm meddelas måste regeringen samtidigt utse myndigheter och kommuner som ska mäta och kontrollera att normen uppfylls. Idag finns tre förordningar om miljökvalitetsnormer, en för föroreningar i utomhusluft, en för olika parametrar i fisk- och musselvatten och en för omgivningsbuller: Föroreningar i utomhusluft. Till skydd för människors hälsa vill man med miljökvalitetsnormen för utomhusluft begränsa utsläppen av kvävedioxid, kväveoxider, svaveldioxid, kolmonoxid, bly, bensen, partiklar och ozon i utomhusluft. Fisk- och musselvatten. Normerna för fisk- och musselvatten avser endast vissa, i författning utpekade vatten. För att upprätthålla kvaliteten på de utpekade områdena ska de skötas enligt det program som länsstyrelsen tagit fram för aktuellt vatten. I åtgärdsprogrammen anges hur föroreningar skall bekämpas och hur riktvärdena skall kunna uppfyllas. Omgivningsbuller. Normen avser buller från vägar, järnvägar, flygplatser och industriell verksamhet. I 5 står att Banverket skall, senast den 30 juni 2007, ha kartlagt buller från järnvägstrafik vid järnvägar med en trafiktäthet på mer än tåg per år och utarbetat strategiska bullerkartor som avser år Banverket skall också upprätta förslag till ett åtgärdsprogram och fastställa det senast den 18 juli Banverket skall senast den 30 juni 2012 ha kartlagt buller från järnvägstrafik vid järnvägar med en trafiktäthet på mer än tåg per år och utarbetat strategiska bullerkartor som avser år Banverket skall upprätta förslag till ett åtgärdsprogram och fastställa det senast den 18 juli Ingen av dessa miljökvalitetsnormer kommer att överskridas och därmed är de av liten relevans för projekt Haparandabanan. Ett av miljömålen syftar till att behålla ett rikt odlingslandskap, där den biologiska mångfalden och kulturhistoriska värden bevaras. Miljöbalkens allmänna hänsynsregler I miljöbalkens andra kapitel finns ett antal allmänna hänsynsregler som ger uttryck för bland annat försiktighetsprincipen, principen att det är förorenaren som skall betala, produktvalsregeln samt regler om hushållning, kretslopp och lämplig lokalisering av verksamheter och åtgärder. Lagstiftningen fungerar förebyggande genom att ställa bindande krav på den som driver verksamhet eller vidtar åtgärder att skaffa sig kunskaper om ingreppens miljöeffekter samt genom principen att den som vidtar en åtgärd som riskerar att påverka miljön är skyldig att begränsa olägenheterna så långt som möjligt. Skulle olägenheter ändå uppkomma är den som förorsakat dessa skyldig att avhjälpa dem. Med andra ord är det nödvändigt för den som vill utföra en åtgärd att sätta sig in i problematiken och handla kunnigt, resurssnålt och med miljöhänsyn. Skulle det ändå gå snett är det den som är ansvarig för projektet som också är ansvarig för återställandet. Tillsynsmyndigheterna har befogenhet att direkt lägga hänsynsreglerna till grund för förelägganden och förbud. Tillståndsmyndigheterna tillämpar hänsynsreglerna vid utformning av villkor vid tillståndsprövning. De allmänt hållna hänsynsreglerna får på så sätt sitt innehåll konkretiserat genom föreskrifter eller beslut i enskilda fall. Banverket 17

6 Översiktliga kommunala planer Alla kommuner ska enligt plan- och bygglagen ha en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunens yta. Planen är ett försök att överblicka utvecklingen under en längre tidsperiod men samtidigt ska den omprövas under varje mandatperiod (vart fjärde år) och hållas aktuell. Översiktsplanen är ett handlingsprogram som uttrycker kommunens vilja när det gäller användning av mark och vatten och bebyggelseutveckling för att nå det övergripande målet att skapa en god livsmiljö. Alla intressen i kommunen redovisas och vägs mot varandra så att de tillsammans bildar kommunens strategi inför framtiden. På så vis grundar kommunen för en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. Kalix kommun I Kalix Översiktsplan från 1992 finns en framtida kustnära järnväg utplacerad med en sträckning inte allt för långt ifrån dagens variant. Linjen är kopplad till Karlsborgslinjen, går söder om Gäddträsket och Storträsket och norr om Sangis och Lappisträsket, precis som det nu valda alternativet. En ny översiktsplan är framtagen och blir troligen antagen inom kort. I den nya översiktsplanen redovisas samma korridor som i Banverkets järnvägsutredning, alltså den som legat till grund för järnvägsplanerna. Utdrag ur Kalix kommuns nya översiktsplan. Haparanda kommun Den nu gällande översiktsplanen för Haparanda kommun är från 1990 och redovisar inte någon kustnära järnvägssträckning. Kommunen har dock i ett remissyttrande meddelat att det nu pågående arbetet med en ny översiktsplan är inriktat mot en kustnära sträckning som omfattar både nord- och sydalternativen. I den samrådshandling som kommunen upprättat bekräftas denna viljeinriktning. De kommunala översiktsplanerna som berörs är alltså sammantaget helt förenliga med Banverkats förslag till ny järnväg mellan Kalix och Haparanda. Detaljplaner De tätbebyggda delarna av Kalix och Sangis är detaljplanelagda. Järnvägskorridoren berör inget detaljplanelagt område inom Kalix kommun. Utdrag ur Haparanda kommuns översiktsplan. 18 Banverket

7 Geologi De geologiska och topografiska förutsättningarna för järnvägsbyggande är generellt gynnsamma med undergrund av moränjordar som har mycket goda bärighetsegenskaper och stabilitetsförutsättningar. Terrängen mellan Kalix och Sangisälven är något mer kuperad medan avsnittet mellan Sangisälven och Haparanda är betydligt flackare. Bergarterna inom utredningsområdet utgörs av gnejs och granit samt skifferbergarter. Den dominerande jordarten inom utredningsområdet utgörs av sandiga och siltiga moräner. Där banan kommer att gå i skärningar sker detta främst genom moränhöjder men också bergskärningar kommer att bli aktuella. I de låglänta terrängpartierna förekommer myrmarker där torven bedöms ha mäktigheter mellan 0,5-4 meter och ställvis underlagras av finkorniga löst lagrade sediment. Vid dessa passager ligger banprofilerna till helt övervägande del på bank. Inom utredningsområdet finns tre stycken isälvsavlagringar, så kallade rullstensåsar. Jordmaterialet i dessa är bra att anlägga på och använda som fyllnadsmaterial, men isälvsavlagringarna kräver också speciell uppmärksamhet då de generellt är viktiga ur vattenförsörjningshänseende. Beträffande de geohydrologiska förhållandena ligger grundvattennivåerna förhållandevis ytligt. Detta gäller speciellt i alla torvområden. Skärningar större än några meter medför att schakter sker i och under grundvattennivåerna, vilket blir aktuellt i de större morän- och bergskärningarna. I skärningar som går djupare än den rådande grundvattennivån kommer en sänkning av grundvattnet att ske. Vid passage av de vattenförande isälvspartierna ligger grundvattennivåerna djupare. Utdrag ur SGU:s översiktliga jordartskarta. Landskap och naturmiljö Landskapet mellan Kalix och Haparanda kännetecknas av en låglänt kustmiljö med barrskog och långsträckta myrområden vilka avlöses av uppodlad kulturbygd. Kustlandet är ovanligt rikt på sumpskogar och våtmarker. I detta kustnära område bildas kontinuerlig nya våtmarker då landhöjningen gör att vikar och fjärdar snörs av från havet. Kustmönstret är flikigt, och skärgården består på sina ställen av löst lagrade sediment. Landskapets struktur i form av moränryggar och älvdalar är formad med en tydlig påverkan av inlandsisens rörelser. Tallmo söder om Lillträsket. Området ligger inom den naturgeografiska regionen Kustslätter och dalar med finsediment kring norra Bottenviken, ett område som sträcker sig från norra Ångermanland i ett stråk längs kusten upp till finska gränsen. Området mellan Kalix och Haparanda ingår i underregionen Område med kortare vegetationsperiod som sträcker sig från Luleå och norrut. Området ligger vidare inom skogslandskapets norra barrskogsregion, vilken kännetecknas av barrskogsvegetation med inslag av björk, asp och sälg. Typiskt naturlandskap för området. Banverket 19

8 Det finns gott om älgar i området. Del av Sangisälven. Skogsmark är den dominerande naturtypen inom utredningsområdet med ca 60 % av den totala landarealen. Så mycket som en tredjedel av skogsmarken utgörs av sumpskogar. Fastmarksskogarna har varit utsatta för en hög brukningsgrad och mycket få objekt med höga naturvärden finns kvar. Trots ett inte särskilt väl utbyggt system av skogsbilvägar har skogsbruket under det förra seklet nått de allra flesta hörn av utredningsområdet. De naturvärden som finns kvar utgörs ofta av små ytor gammal skog, med en hög andel grova löv- och barrträd samt en rik förekomst av död ved. Hela området mellan Kalix och Haparanda är mycket viltrikt. Särskilt vintertid vandrar många älgar ner mot kusten. Samebyarna har sina vinterbetesmarker nere vid kusten och antalet renar är därför stort särskilt vintertid. De låglänta områdena med stora arealer igenväxande sumpskogar och odlingsmarker ger bra bete för viltet. En stor del av våtmarkerna är påverkade av utdikningar som gjorts dels i en period när myrarna var viktiga för slåttern, dels i en senare period när man försökt åstadkomma en högre skogsproduktion. Länsstyrelsens våtmarksinventering har genomförts i området och några av de större myrarna har getts höga naturvärden. De mest värdefulla är Käll- och Mjöträsken där det finns flera ovanliga växt- och djurarter. Träsken är också viktiga rast- och häckningsplatser för fåglar. Området är naturreservat och dessutom med bland Natura 2000-områdena (se kapitlet Natura 2000-områden ovan). Två av Sveriges större oreglerade älvar, Kalix älv och Torne älv, finns i områdets ytterkanter. Vattendragen i det kustnära området mellan Kalix och Haparanda har påverkats av omfattande dikningsverksamhet i omgivande skogsmarker. Vissa vattendrag har utsatts för rensningar och i de större har flottning bedrivits. Flera av de mindre vattendragen är i en process av naturlig igenväxning. De flesta sjöarna längs planerad järnvägssträckning är typiska kustslättsjöar eller -tjärnar som är grunda och har en låg vattenomsättning. Tillrinning sker från omgivande låglänta skogs- och myrmarker och från åkermarksdiken. Den låga vattenomsättningen och den flacka topografin medför att sjöarna är känsliga för näringsbelastning från omgivande marker. Området är glesbefolkat och bebyggelsen återfinns i de låglänta och bördigare områdena som uppträder i anslutning till kustlinje, bäckar och älvar. Kalix vid Kalix älvs mynning och Haparanda vid Torne älvs mynning utgör de större svenska tätorterna längs den del av norra Bottenvikskusten som berörs i denna utredning. 20 Banverket

9 Kulturmiljö De första människorna kom troligen invandrande till Norrbotten när isen smälte bort. De forntida kustlinjerna har i stor utsträckning varit bestämmande för lokaliseringen av bosättningarna allt sedan dess, även om älvstränder och inland med sjöar också har nyttjats. Bosättningsmönstret kännetecknades av rörlighet och flyttningar till nya bostadsplatser i takt med strandlinjeförskjutningen vid kusten. Jägarnas kulturlandskap var anpassat till naturlandskapet. Fast bosättning genom traditionellt gårdsbruk med jordbruksinslag kom österifrån till Tornedalen för ca 1000 år sedan, dvs under vikingatidens slutskede. Under medeltiden fick jordbruket genomslag utefter Norrbottenskusten. Troligen genom att jägare och fiskare i området efterhand övergick till det nya levnadssättet i kombination med viss nykolonisation. I takt med att åkerbruket blev vanligare blev också människorna mer bundna till en och samma plats. Kulturlandskapet fick en ny prägel som kännetecknades av denna process. Kulturlandskapet som vuxit fram mellan Kalix och Haparanda har i övrigt präglats av samiska bosättningar med renskötsel, skogsanvändning och tjärbränning. Platser med samiska härdar efter kåtor och möjligen även samiska offerplatser finns nära kusten mellan Kalix och Haparanda. Äldre samiska aktiviteter och numera övergivna bosättningar indikeras bland annat av ortnamn i området, tex Lappisträsket, Lappbäcken, Lappbacken, Lappön och Kotalahti. Även idag är renskötartraditionen starkt hävdad i området med renleder och rengärden. Skogen har genom århundraden varit viktig för bland annat jakt, renskötsel och skogsbruk. Därmed har kolning och virkesuttag också satt sin prägel. Likaså finns spår av militära aktiviteter, småindustriella aktiviteter så som kvarnar och sågar vid bäckar med lagom vattenföring samt kommunikationer på land och till sjöss. Renskötsel inom Liähittäjä sameby. (källa: Internet) Haparanda stadshotell. Kalix omtalas första gången som socken år I samband med att malmbrytningen tog fart inåt landet på 1600-talet anlades Kalix kopparbruk. Under 1700-talet blev Kalixbygden något av ett centrum för skeppsbyggeri. personer flyttade in till den nya Carl-Johan stad blev Haparanda by köping och efter omfattande torrläggningsarbeten ökade köpingen i folkmängd. Carl-Johan stad var fortfarande praktiskt taget öde och 1842 ansökte Haparanda köping om stadsrättigheter. En överflyttning av stadsrättigheterna från Carl-Johan stad gjordes och kungörelsen om Carl-Johan stad upphävdes. Vid freden efter 1809 års krig drogs gränsen mellan Sverige och Ryssland längs Torne och Muonio älvar. Detta ledde till att Tornio, som sedan medeltiden varit den marknadsplats som tjänat hela Tornedalen och lappmarken, hamnade utanför Sveriges gräns. En ny stad som kunde ersätta Tornio behövdes. Den lämpligaste platsen för en ny stad ansågs vara en utmark under Nikkala by kallad Oystinkenttä. Där kunde en bra hamn anordnas vid sydvästra sidan av Nikkala halvö. Men endast ett fåtal Under 1800-talets andra hälft medförde den nya tekniken en etablering av större ångsågar. Många av de samhällen som idag återfinns längs kusten, tex Karlsborg, Nyborg, Båtskärsnäs och Seskarö, växte upp kring dessa sågverk. Flera större sågverk under tidigt 1900-tal är idag nedlagda och förfallna medan andra utvecklades till stora industrier såsom i Karlsborg. De viktigaste fornlämningsområdena utmed den planerade järnvägssträckan, enligt den arkeologiska utredning som gjorts. Banverket 21