Drog- och riskbeteenden hos Stockholmsungdomar

Transkript

1 Drog- och riskbeteenden hos Stockholmsungdomar Resultat från 22 års drogvaneinventering i grundskolans årskurs 9 och gymnasiets år 2 Knut Sundell 1

2 Knut Sundell Drog- och riskbeteenden hos Stockholmsungdomar. Resultat från 22 års drogvaneinventering i grundskolans årskurs 9 och gymnasiets år 2 FoU-rapport 23:2 Socialtjänstförvaltningen Forsknings- och Utvecklingsenheten, Stockholm 23 Knut Sundell samt Forsknings- och Utvecklingsenheten. Kopiering, även för undervisningsbruk, är helt förbjuden utan Forsknings- och Utvecklingsenhetens skriftliga medgivande. För tillstånd, ring Tryck: AWJ-tryck AB Omslagsfoto: Erik Finne ISSN ISRN S-SotF-FOU 3/2--SE 2

3 FÖRORD Ungdomsåren kännetecknas av att den unge frigör sig från föräldrarna och blir en självständig individ. I samband med det behöver den unge lära sig agera självständigt, testa nya utmaningar och prova ett liv oberoende av föräldrars stöd och kontroll. De ungas test av gränser kan av vuxna uppfattas som riskbeteenden. Exempel på riskbeteenden är alkohol- och drogbruk, utövande av risksporter, oskyddad sex, kroppsstympning (t ex piercing), skolk, snatteri och klotter samt grövre former av kriminalitet. För många ungdomar har just alkohol och andra droger kommit att bli den främsta arenan där deras frigörelse och självständighet testas mot vuxenvärlden. Den här rapporten sammanfattar resultaten från den drogvaneinventering som gjordes i mars 22 i Stockholms skolor med elever i grundskolans årskurs 9 och gymnasiets år 2. Rapporten kan ses som en utvidgning och fortsättning av tre tidigare FoU-rapporter 1. Den innehåller emellertid också nya analyser av överlappningen mellan olika typer av riskbeteenden, samt en fördjupad analys av hur risk- och skyddsfaktorer är relaterade till olika riskbeteenden. För en mer fyllig beskrivning av 22-års drogvaneinventering hänvisas till Utrednings- och statistikkontoret (22). Detta är den andra FoU-rapporten som bygger på 22-års drogvaneinventering. Sedan tidigare finns en rapport om klottrande elevers drogkonsumtion, kriminalitet och skolanpassning 2. Ytterligare en rapport planeras med fördjupade analyser om hur olika riskbeteenden förekommer hos en och samma individ. Flera personer har stor del i denna rapport. Det gäller framför allt Anders Häregård, Stockholms Socialtjänstförvaltning, och Bassam El-Khouri, psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Manuset har även lästs och kommenterats av flera personer: Sven Andreasson, STADprojektet samt Statens Folkhälsoinstitut, Bassam El-Khouri, psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, Anders Häregård, Stockholms Socialtjänstförvaltning, Ewa Lauritzen, Stockholms utbildningsförvaltning, Kent Nilsson, Landstinget Västmanland samt Bo Vinnerljung vid Socialstyrelsens Centrum för utvärdering av socialt arbete. Jag är mycket tacksam för alla kloka synpunkter. Eventuella felaktigheter eller oklarheter i det tryckta manuset är endast mitt eget ansvar. Ett stort tack även till Robert Fried, Utrednings- och statistikkontoret, för hjälp med överföringen av data från drogvaneundersökningen 22. Rapporten är disponerad så att det första kapitlet beskriver tidigare relevant forskning. Det andra kapitlet beskriver hur undersökningen genomförts. Kapitlen tre till åtta redovisar olika delresultat. Varje kapitel avslutas med en kortfattad sammanfattning av de viktigaste resultaten. I det avslutande diskussionskapitlet sammanfattas resultaten och deras tillförlitlighet kommenteras. Här diskuteras också några praktiska konsekvenser av resultaten. Stockholm i januari 23 Knut Sundell forskningsledare 1 Sundell, Colbiörnsen & Ågren (1997); Alvasdotter (1999); Sundell (21). 2 Sundell, Shannon & Andrée Löfholm (22). 3

4 4

5 INNEHÅLL SAMMANFATTNING 7 1 INLEDNING 9 Förekomst av riskbeteenden 9 Risk- och skyddsfaktorer 13 Syfte och frågeställningar 16 2 METOD 17 Urval av skolor och elever 17 Data 21 3 DROGKONSUMTION 22 Andel som testat droger 22 Högkonsumenter 24 Genomsnittlig årskonsumtion 26 Hur ungdomarna får tag på droger 27 Stabilitet över tid 29 Skillnader mellan skolor år 22 3 Debutålder 35 Att ha provat olika droger 39 Sammanfattning 44 4 KRIMINALITET 45 Kriminalitet 45 Brottsoffer 51 Gärningsman och offer 53 Sammanfattning 54 5 SKOLANPASSNING 55 Trivsel 55 Sjukfrånvaro 56 Skolk 57 Fusk 58 Mobbning 59 Fullständiga betyg 61 Upplevt sammanhang 62 Ilska och irritation i skolan 63 Överlappning av olika mått på bristande skolanpassning 65 Sammanfattning 65 6 ÖVERLAPPNING MELLAN OLIKA RISKBETEENDEN 67 Olika riskbeteenden hos samma individer 67 Olika riskbeteenden i samma skola 68 Sammanfattning 68 7 UPPVÄXTVILLKOR 7 Boende 7 Invandrarskap 72 5

6 Socioekonomisk status 73 Alkohol och tobak i hemmet 75 Föräldrarelationer 78 Kamrater 79 Skolklimat 82 Samband mellan olika mått 85 Sammanfattning 85 8 RISK- OCH SKYDDSFAKTORERS BETYDELSE 88 Riskfaktorer 88 Skyddsfaktorer 113 Kombination av risk- och skyddsfaktorer 121 Sammanfattning DISKUSSION 137 Sammanfattning av resultaten 137 Tillförlitlighet och generaliserbarhet 139 Överlappning av olika riskbeteenden 141 Ökad alkoholkonsumtion 142 Brottslighet 143 Bristande skolanpassning 144 Skillnader mellan elever i grundskolans år 9 och gymnasiets år Skillnader mellan skolor 145 Risk- och skyddsfaktorer 146 Förebyggande arbete 147 LITTERATUR 151 BILAGORA N 157 6

7 SAMMANFATTNING Rapporten beskriver riskbeteenden våren 22 hos ungdomar i grundskolans år 9 och gymnasiets år 2. Dessutom beskrivs förändringen i drogkonsumtion hos Stockholmselever i grundskolans år 9 mellan 1993 och 22, samt hos elever i gymnasiets år 2 mellan 2 och 22. Vidare beskrivs hur elevernas drogvanor samvarierar med andra riskbeteenden och hur de kan förklaras med olika risk- och skyddsfaktorer. Undersökningen visar att: Andelen elever som någon gång varit berusade och andelen högkonsumenter av alkohol har ökat mellan 1998 och 22. År 22 hade 62 procent av eleverna i grundskolans år 9 varit berusade och 82 procent i gymnasiets år 2. Andelen grundskoleelever som rökt tobak minskade mellan 1993 och 22, medan andelen som använt snus ökade från 1998 till 22. Situationen var likartad för gymnasieeleverna. Andelen elever som använt narkotika, doping samt lösningsmedel var relativt oförändrad mellan 1993 och 22. År 22 hade 14 procent av grundskoleleverna använt narkotika och 26 procent av gymnasieeleverna. Tre av fyra elever i grundskolan hade begått något brott det senaste året och två av tre i gymnasiet. Många av brotten har lågt straffvärde, exempelvis tjuvåkning på SL och snatterier. Andra brott (rån, inbrott och stöld av bil eller motorcykel) kan dock betraktas som allvarligare eftersom de ofta förebådar framtida kriminalitet. Den typen av brott hade mer än var tionde manlig elev gjort det senaste året och i genomsnitt två procent av flickorna. Ungefär var femte elev hade utsatts för brott det senaste året, främst genom att ha blivit bestulen. Färre än hälften av brotten hade polisanmälts. Om även de som bevittnat brott medräknas hade var tredje elev varit med om ett brott. Brottsligt belastade elever hade oftare själva utsatts för brott. Två tredjedelar av grundskoleeleverna och tre fjärdedelar av gymnasieeleverna visade någon form av bristande skolanpassning. Vanligaste var att ha fuskat på läxförhör eller prov det senaste läsåret (43 i grundskolan och 35 i gymnasiet) och skolkat (32 i grundskolan och 58 i gymnasiet). En relativt stor grupp visade prov på bristande känslan av sammanhang (t ex att de kände sig förvirrade av skolarbetet). Många uppgav sig även ofta vara arga och irriterade i skolan samt ofta hamna i häftiga ordväxlingar. En mindre grupp saknade fullständiga betyg i ett eller flera av kärnämnena svenska, engelska och matematik (12 i grundskolan och 15 i gymnasiet). Relativt få elever var regelbundet mobbade (3 i grundskolan och 2 i gymnasiet) respektive mobbade andra regelbundet (4 i grundskolan och 3 i gymnasiet). De olika måtten på skolanpassning överlappade till en del varandra; elever som ofta var sjukfrånvarande skolkade också ofta, hade sämre betyg och bristande känsla av sammanhang. Elever som mobbade andra fuskade också oftare. Mobbade elever trivdes i allmänhet sämre och var oftare arga och irriterade i skolan. Samtliga riskbeteenden varierade kraftigt mellan olika skolor och kunde i de flesta fall inte förklaras av stadsdelarnas sociala utsatthet. Elevernas uppväxtvillkor varierade kraftigt mellan skolorna. Dessutom tenderade uppväxtvillkoren samvariera i samma skola; i skolor där många elever hade sammanboende föräldrar, fanns det få elever som hade arbetslösa föräldrar respektive föräldrar med endast grundskoleutbildning, få elever hade tobaksrökare i hemmet, de flesta kände sig som svenskar, eleverna deltog i organiserade fritidsaktiviteter, föräldrarna var intresserade av hur det gick för eleverna i skolan, elever och föräldrar gjorde ofta saker tillsammans, skolklimatet var bättre och få elever hade endast asociala kamrater. Risk- och skyddsfaktorer samvarierade så att många risk- och få skyddsfaktorer ökade sannolikheten för riskbeteenden medan få riskfaktorer och många skyddsfaktorer sänkte den påtagligt. Sökord. Ungdomar, droger, riskbeteenden, risk- och skyddsfaktorer 7

8 8

9 Kapitel 1 INLEDNING Ungdomen är den period i livet då vi konsumerar mest alkohol och droger och begår flest brott 3. För de flesta ungdomar leder dessa riskbeteenden inte till framtida problem; de flesta slutar begå brott och relativt få utvecklar alkohol- eller drogrelaterade problem 4. För en del grundläggs dock framtida problem under barndomen eller tonåren. En viktig uppgift är således att så tidigt som möjligt försöka identifiera de som riskerar framtida problem. Den här rapporten handlar om hur många Stockholmselever i grundskolans år 9 och gymnasiets år 2 som utfört olika riskbeteenden samt beskriver vilka dessa elever är. Förekomst av riskbeteenden Tobak. Kunskap om ungas drogvanor kommer i huvudsak från de representativa inventeringar som Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) regelbundet genomför i grundskolans årskurs 9 i Sverige. Resultat visar att andelen elever som röker mer eller mindre regelbundet är relativt oförändrad sedan mitten av 199-talet, cirka 3 procent av pojkarna och 35 procent av flickorna 5. Andelen dagligrökare är väsentligt lägre. Det handlar om knappt tio procent av pojkarna (7 år 21) och drygt tio procent av flickorna (12 år 21). Sedan mitten av 199-talet har andelen dagligsnusare ökat från ungefär tio till 15 procent bland pojkarna och från tre till fem procent av flickorna. Det finns stora folkhälsovinster med att försena ungdomars debut att börja röka tobak. Ungdomar som börjar röka vid 13 års ålder eller tidigare kommer dubbelt så ofta att fortsätta röka i vuxen ålder som de som börjar röka när de är 17 år eller äldre 6. Ungefär 8 procent av vuxna som röker i USA har börjat före de fyllde 18 år 7. Eftersom många års rökande ökar risken för bland annat cancer 8 så innebär en tidig rökdebut en ökad risk för ohälsa. Alkohol. Resultaten från CAN:s riksrepresentativa undersökningar visar att andelen elever i grundskolans år 9 som varit berusade har varit relativt oförändrad under 199-talet för att öka år 2 och Under 199-talet handlade det om ungefär 6 procent av eleverna, medan det var ungefär 65 procent år 2 och 21. Ett annat sätt att beskriva förändringen i alkoholkonsumtion över tid är genom att jämföra elevernas årskonsumtion. Utgångspunkten är elevernas uppgifter om den ungefärliga kvantiteten per dryckestillfälle av folköl, starköl, vin, blanddrycker (t ex cider, alkoläsk) samt sprit. Om dessa kvantiteter multiplicerats med dryckesfrekvensen och omräknats till ren alkohol (1) erhålls ett mått på elevernas årskonsumtion 1. Resultaten visar att årskonsumtionen ökat från i genomsnitt 3,9 liter ren alkohol för pojkar år 1998 till 4,6 3 Brottsförebyggande rådet (2a); Dolmén & Lindström (1991); von Hofer (21); Leifman (22). 4 Andréasson, Brandt & Allebeck (1993); Brottsförebyggande rådet (2a); Wennberg (2). 5 Hvitfeldt, Andersson & Hibell (22). 6 Breslau & Peterson (1996). 7 Unger & Chen (1999). 8 t ex Chyou, Burchfiel, Yano, Sham, Rodriguez, Curb & Nomura (1997); Muscat, Stellman, Zhang, Neugut & Wynder (1997); Tong, Spitz, Fueger & Amos (1996). 9 Hvitfeldt m fl (22). 1 Måttet är ungefärligt eftersom konsumtion i grundskolans år 9 vanligtvis är föränderlig. Den som exempelvis anger att han eller hon dricker varje vecka kan ha haft denna frekvens under den senaste månaden och betydligt mindre ofta under perioden före det. På samma sätt kan frekvensen ha kommit att öka eller minska en månad efter att enkäten besvarats. På grund av den osäkerhet som finns i skattningarna är det främsta värdet med den beräknade årskonsumtionen att det ger ett verktyg för att bedöma förändring över tid, 9

10 liter år 21. För flickor är ökningen från 2,4 liter år 1998 till 2,9 år 21. På tre år handlar det således om ungefär 2 procents ökning för både pojkar och flickor. Ungefär tio procent av pojkarna och sex procent av flickorna debuterar med alkoholberusning före 13 år 11. För pojkar har andelen varit relativt konstant sedan 199-talets början medan andelen ökat för flickor; från tre procent i början av 199-talet till sex procent ett decennium senare. Debuten för alkoholberusning sker i Sverige främst i åldrarna 13 till 15 år, med betoning på 14 år. Det är ungefär samma situation som i USA 12. Alkoholkonsumtion under tonåren är ingen bra prediktor för förekomsten av alkoholrelaterade problem i vuxen ålder 13. Även om de flesta ungdomar som dricker alkohol inte får alkoholrelaterade problem så ökar en tidig alkoholdebut risker för framtida problem 14. Spoth, Redmond och Lepper (1999) citerar exempelvis en omfattande amerikansk studie av Grant och Dawson som visar att det är fyra gånger vanligare att de som börjar dricka alkohol vid 14 års ålder blir alkoholberoende än de som börjar vid 2 års ålder. För varje år som debuten skjuts upp minskar risken för alkoholberoende med 14. En tidig drogdebut ökar också risken för andra problembeteenden. Lipsey och Derzon (1998) har i en forskningsgenomgång visat att det i USA är åtta gånger vanligare än normalt att de som börjar dricka alkohol före 12 års ålder döms för grov kriminalitet längre fram i livet. Resultat från Stockholm belyser också risken med en tidig alkoholdebut 15. De ungdomar i årskurs 9 som år 2 uppgav att de debuterat med alkohol vid 12 års ålder eller tidigare hade mellan tre och fyra gånger oftare än övriga använt narkotika, begått allvarliga brott respektive haft oskyddat sex. Att en tidig alkoholdebut ökar risken för framtida problem betyder inte automatiskt att det är alkoholen i sig som orsakar problemen. Istället kan det vara andra faktorer som gör att unga både söker sig till alkohol och exempelvis börjar begå brott. Exempel på sådana möjliga bakomliggande faktorer är aggressivitet och impulsivitet. Även om en tidig alkoholdebut inte orsakar andra problem så är det en viktig markörer för en ökad risk. Alkoholbruk i tonåren kan ha andra negativa konsekvenser. Alkoholpåverkade förare i åldersgruppen år är exempelvis kraftigt överrepresenterade i polisanmälda trafikolyckor 16.Alkoholberusning ökar också risken för oskyddat sex, vilket kan leda till sexuellt överförbara sjukdomar som HIV/AIDS 17. Alkoholanvändning under tonåren kan även försvåra den normala utvecklingen av social kompetens, kamratkontakter, sociala roller och skapandet av en självidentitet 18. Narkotika. CAN:s resultat från årskurs 9 visar att andelen elever i Sverige som använt narkotika minskade kraftigt under senare delen av 197-talet 19. Under 198-talet var andelen relativt stabil för att under andra hälften av 199-talet gradvis öka. Mellan 1995 och 21 har andelen i det närmaste fördubblats. År 21 hade ungefär en tiondel av pojkar och flickor i grundskolans år 9 använt narkotika, varav de flesta gjort en eller ett fåtal gånger. Det är få elever som testar narkotika före 13 års ålder 2. Många debuterar efter 15 års ålder. 11 Hvitfeldt m fl (22). 12 Duncan, Duncan & Hops (1994); Pedersen, Mastekaasa & Wichstrøm (21); Warren, Kann, Leavy Small, Santelli, Collins & Kolbe (1997). 13 Andréasson, Brandt & Allebeck (1993); Wennberg (2). 14 Fleming, Jellam & Brown (1982); Hawkins Catalano, Catalano & Miller (1992); Kandel & Yumaguchi (1993); Kandel, Yumaguchi & Chen (1992); Perkins (22); Robins & Przybeck (1985). 15 Sundell (21). 16 Folkhälsoinstitutet och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (2). 17 Gillmore, Hawkins, Catalano, Day, Moore & Abbott (1991); Hingson & Strunin (1992); Leigh (199). 18 Newcomb, Bentler & Collins (1986). 19 Hvitfeldt m fl (22). 2 Hvitfeldt m fl (22). 1

11 Den narkotika som dominerar i tonåren är Cannabis. Det gäller både i Sverige och i andra länder 21. Forskning visar att tidigt Cannabis-bruk är kopplat till senare kriminalitet, psykisk ohälsa och arbetslöshet 22. Till stor del kan dessa samband förklaras av personlighetsegenskaper hos de som väljer att använda Cannabis (t ex att ungdomars bristande sociala förmågor både ökar risken att de ska börja använda narkotika och börja begå andra brott) 23. Derzon och Lipsey (1999b) visar i en metastudie baserat på 63 undersökningar att användande av Cannabis och annan brottslighet samvarierar, men utan att vara tydligt kausalt relaterade (dvs att det ena orsakar det andra). Det finns dock longitudinell forskning som talar för att cannabisbruk även orsakar andra problem 24. Tidig Cannabisdebut kan också ha andra negativa konsekvenser. Det ökar exempelvis risken att ungdomar avbryter utbildningar samt att Cannabis kan fungera som en inkörsport till andra narkotiska preparat 25. Andra droger. Ungefär tio procent av pojkar och flickor i årskurs 9 i Sverige har angett att de vid minst ett tillfälle sniffat lösningsmedel eller liknande 26. Andelen har varit relativt konstant under hela 199-talet. För de flesta handlar det om en engångsföreteelse. Sömnmedel eller lugnande medel har ungefär fem procent av både pojkar och flickor använt och dopingmedel en procent av pojkarna och mindre än en procent av flickorna. Andelen som använt dessa droger är relativt konstanta under hela 199-talet 27. Kriminalitet. Svenska undersökningar 28 visar att ungdomsåren är den period i livet då människor är mest brottsbenägna. Resultat från en representativ studie av brottslighet och drogbruk hos elever i årskurs 9 åren 1995, 1997 och 1999 visar exempelvis att omkring 6 procent av eleverna hade stulit under det senaste året, att var sjätte pojke och var tjugonde flicka hade gjort ett inbrott, att mer än hälften av pojkarna och var sjätte flicka hade förstört saker någon gång samt att ungefär fem procent av pojkarna och en procent av flickorna hade rånat någon. För de flesta ungdomar är kriminalitet en övergående fas i livet. Av svenskar födda kan åtta av tio som någon gång dömts för ett brott betecknas som engångs- eller tillfällesbrottslingar, det vill säga att de lagförts för högst tre brott mellan 15 och 37 års ålder. En mindre grupp (6) kan betraktas som kroniska brottslingar, det vill säga att de lagförts för minst nio brott. Vissa brott i tonåren innebär dock högre risk för en fortsatt kriminalitet 3. När den första lagföringen rör tillgrepp av fortskaffningsmedel ( bilstöld ), rån och stöld innebär det en kraftigt ökad risk att bli kronisk brottsling. Brott med låg relativ risk för att bli kronisk brottsling är snatteri, rattfylleri samt övriga trafikbrott. En tidig brottsdebut ökar också risken för fortsatt kriminalitet 31. Enligt Brottsförebyggande rådet 32 hade var tredje elev i grundskolans år 9 åren 1995, 1997 och 1999 utsatts för stöld det senaste året, drygt var tionde hade utsatts för allvarliga hot, sex procent för grövre våld som krävt sjukvård och ungefär 2 procent hade utsatts för lindrigare våld som inte krävt sjukvård. Generellt var det vanligare att pojkar var brottsoffer än flickor. Att 21 T ex Folkhälsoinstitutet och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (2); Kingery, Alford & Coggeshall (1999). 22 Fergusson, Lynskey & Horwood (1996). 23 Pedersen m fl (21). 24 Fergusson, Horwood & Swain-Campbell (22). 25 Fergusson & Horwood (1997); Kandel & Yumaguchi (1993). 26 Hvitfeldt m fl (22). 27 Hvitfeldt m fl (22). 28 Brottsförebyggande rådet (2b). 29 Brottsförebyggande rådet (2a). 3 Brottsförebyggande rådet (2a). 31 Hawkins, Herrenkohl, Farrington, Brewer, Catalano och Harachi (1998); Lipsey och Derzon (1998); Stattin & Magnusson (1995). 32 Brottsförebyggande rådet (2b). 11

12 själv begå brott och att vara utsatt för brott hänger ofta ihop; brottsbelastade ungdomar blir oftare än andra utsatta för andras brott. I Brottsförebyggande rådets studie hade exempelvis två procent utsatts för grövre våld av dem som inte gjort något brott under den senaste tolvmånadersperioden medan 26 procent utsatts för grövre våld bland dem som gjort mer än 35 brott. Att ha utsatts för brott, men även att ha bevittnat brott, ökar även risken för framtida alkohol- och drogbruk, bristande skolanpassning samt brottslighet 33. Bristande skolanpassning. Några exemplet på bristande skolanpassning är mobbning, skolk samt fusk. Hur vanligt detta är i Sverige är dåligt utforskat. Det som troligen är bäst studerat är förekomsten av mobbning. Med mobbning menas att någon vid upprepade tillfällen utsätts för negativa handlingar av verbal eller fysisk karaktär, där syftet från de som mobbar är att utsätta någon för obehag eller skada. Olweus 34 rekommenderar att enstaka mobbningstillfällen inte ska betraktas som mobbning. Det betraktas inte heller som mobbning när två fysiskt eller psykiskt jämnstarka personer konfronterar varandra 35. Mobbning är vanligare i de tidiga skolåren jämfört med de högre. I Brottsförebyggande rådets representativa studie av elever i årskurs 9 (2b) uppgav tio procent av pojkarna att de ibland eller ofta blivit mobbade (utan angivande av tidsperiod eller definition av mobbning). Andelen var i stort sett densamma varje undersökningsår 1995, 1997 och Av flickorna uppgav 12, 13 respektive 16 procent att de mobbats ibland eller ofta. Andelen pojkar som ofta mobbades var drygt två procent och av flickorna mellan tre och fyra procent. I en omfattande studie från Norge 36 var sex procent av pojkarna i årskurs 9 mobbade och tre procent av flickorna. Andelen elever i årskurs 9 som mobbade andra var 13 procent bland pojkarna och två procent bland flickorna. I Skolverkets (22) undersökning av bland annat elever i årskurs 8 uppgav tre procent att de regelbundet var mobbade och två procent tillstod att de mobbade andra. Elever som mobbas är ofta mindre glada och mer ångestfyllda, de har sämre självförtroende och visar oftare psykosomatiska symtom som exempelvis magoch huvudvärk. På längre sikt blir mobbade elever oftare deprimerade. De mobbande eleverna är också en riskgrupp, främst i form av mer antisociala beteenden, till exempel kriminalitet 37. Olweus (1994) har exempelvis funnit att risken för mobbande elever var nästan fyra gånger högre att dömas för brott vid 24 års ålder än de som inte mobbat andra. Skolk är en allvarlig riskfaktor för drogkonsumtion, kriminalitet och skolmisslyckande 38. CAN:s riksrepresentativa studier av elever i årskurs 9 visar exempelvis att det var tre gånger vanligare att elever som använt narkotika skolkade minst ett par gånger i månaden jämfört med de som aldrig använt narkotika 39. Situationen är likartad för relationen mellan skolk och alkoholkonsumtion liksom för elever i årskurs 6. Två svenska undersökningar visar att skolk är relativt vanligt bland elever i grundskolans år 9. I CAN:s årliga drogvaneinventeringar får eleverna även ange om de skolkat. Omfattningen, om det handlar om enstaka timmar eller hela dagar, specificeras dock inte. Resultaten omfattar perioden 1984 till År 21 hade drygt hälften av eleverna skolkat någon gång, varav ungefär var femte minst en gång i månaden. Andelen som skolkar minst en gång varje månad har ökat under 199-talet; från 15 procent år 1993 till 21 procent år 21. Förekomsten av skolk har även undersökts i en representativ studie av brottslighet bland elever i årskurs 9 för åren 1995, 1997 och Vid varje tillfälle hade ungefär 4 procent av pojkarna och mellan 43 och 47 procent av flickorna skolkat minst en hel dag. En mindre grupp (4 5) hade skolkat vid mer än tio tillfällen respektive år. 33 T ex O Donnell Schwab-Stone & Muyeed (22). 34 Dan Olweus, personlig kommunikation 7 november Eriksson, Lindberg, Flygare & Daneback (22). 36 Olweus (1994). 37 Center for the study and prevention of violence (22); Olweus (1994). 38 Baker, Sigmon, & Nugent (21).; Hvitfeldt m fl (22). 39 Hvitfeldt m fl (22). 4 Hvitfeldt m fl (22). 41 Brottsförebyggande rådet (2b); Ring (1999). 12

13 Förekomst av fusk i svenska skolor är ett område få studerat. Den enda nyare undersökning som såvitt känt behandlar detta område genomförs av Nikolaus Koutakis vid Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap vid Örebro universitet. Preliminära resultat visar att åtta procent av elever i årskurs 7, tio procent av elever i årskurs 8 och 24 procent av elever i årskurs 9 fuskat det senaste året. Resultaten visar också att elever som fuskar i högre utsträckning än andra också skolkar, mobbar andra elever, stjäl och snattar och begår våldsbrott 42. Resultat från USA visar att fusk är ett vanligt fenomen bland elever i USA:s motsvarighet till vårt högstadium: 59 procent uppgav att fusk var vanligt på prov och hemuppgifter år Överlappning av olika riskbeteenden. Ett stort antal vetenskapliga studier visar att riskbeteenden som drogkonsumtion, kriminalitet och bristande skolanpassning samvarierar, både vid samma tillfälle 44 och över tid 45. Exempelvis är det ofta samma individer som tidigt börjar skolka, snatta och begå andra kriminella handlingar som också är bland de första att börja experimentera med alkohol och droger. Ett annat exempel är att elever som mobbare andra ofta är kriminellt belastade 46. Även om olika riskbeteenden förekommer tillsammans betyder det inte att ett riskbeteende påverkar förekomsten av ett annat; båda kan ha orsakats av en tredje faktor. Oberoende av det uppträder vissa riskbeteenden i allmänhet före andra, vilket gör dem till riskfaktorer för de riskbeteendena. Många ungdomar börjar exempelvis med att testa tobak, därefter alkohol (eller tvärtom, först alkohol och sedan tobak) för att först därefter gå över till att använda olagliga droger som narkotika 47. Det är alltså ovanligt att någon börjar använda narkotika utan att först ha använt tobak eller alkohol. Loeber och Hay (1994) har formulerat en teori om hur pojkar utvecklar en kriminell livsstil. I den ingår även andra riskbeteenden än brottslighet. De menar att det finns tre utvecklingsvägar till en mer allvarlig brottslighet. Den första (auktoritets-konfliktvägen) inleds före 12 års ålder. Dess första tecken är olydnad och trots, något som kan leda vidare till uttalat ifrågasättande av auktoriteter och som bland annat visar sig i form av skolk, rymning hemifrån och att stanna ute länge på kvällen. Den andra utvecklingsvägen (den koverta) inleds senare och kännetecknas av att barnet börjar med mindre allvarliga brott som snatteri och vanemässigt ljugande. Det kan leda vidare till olika former av skadegörelse, som i sin tur kan leda fram till allvarligare kriminalitet som inbrott, allvarliga stölder, bedrägeri och liknande. Den tredje vägen (den overta) inleds också senare än den som kännetecknas av ett ifrågasättande av auktoriteter. Dess första tecken är mildare former av aggressivitet (t ex mobbning), som senare övergår i slagsmål och som kan sluta i allvarliga våldsbrott som våldtäkt och misshandel. Risk- och skyddsfaktorer Det finns en rad faktorer som ökar respektive minskar risken för drogbruk, så kallade risk- och skyddsfaktorer. Riskfaktorer ökar sannolikheten att ett riskbeteende ska förekomma. Skyddsfaktorer innebär att sannolikheten för riskbeteenden minskar när det förekommer riskfaktorer. 42 Nikolaus Koutakis, personlig kommunikation, 4 februari National Center for Education Statistics (22): 44 Brottsförebyggande rådet (2b); Huizinga & Jakob-Chien (1998); Lindström (1993); Olweus (1994); Sutherland & Shephard (21). 45 Andersson, Mahoney, Wennberg, Kühlhorn & Magnusson (1999); Bardone, Moffitt, Caspi, Dickson & Silva (1996); Derzon & Lipsey (1999a, 1999b); Hawkins m fl (1992); Hawkins m fl (1992); Huizinga & Jakob-Chien (1998); af Klinteberg, Andersson, Magnusson & Stattin (1993); Lagerberg, Mellbin, Sundelin & Vuille (1994); Lindström (1993); Lipsey & Derzon (1998); Olweus (1994); Pedersen m fl (21); Rutter (1996); Stattin & Magnusson (1996); Werner & Smith (1992). 46 Olweus (1991); Farrington (1993); Sundell (2). 47 Kandel & Yamaguchi (1993); Pedersen m fl (21); Spoth, Lopez Reyes, Redmond & Shin (1999); Willner (21). 13

14 Risk- och skyddsfaktorer påverkar sannolikheten för riskbeteenden, de garanterar inte en minskning eller ökning av riskbeteenden. I huvudsak är det samma risk- och skyddsfaktorer som identifierats för kriminalitet och bristande skolanpassning 48. Enstaka riskfaktorer innebär sällan någon påtagligt ökad risk. Det gör däremot flera parallella riskfaktorer 49. Risk- och skyddsfaktorer kan kopplas till individen, familjen, kamrater, skolan, närsamhället samt ytterst till staten (figur 1:1). Dessa nivåer är relaterade till varandra. I takt med att en individ utvecklas, påverkas också hans eller hennes samspel med föräldrar, kamrater, skola, närmiljö och samhälle. Nedan ges exempel på risk- och skyddsfaktorer för främst narkotikabruk. Risk- och skyddsfaktorer i familjen Tonårsgraviditet Risk- och skyddsfaktorer i kamratgruppen Bristande skolanpassning Risk- och skyddsfaktorer i skolan Individuella riskoch skyddsfaktorer Drogbruk Risk- och skyddsfaktorer i närmiljön Psykisk ohälsa Risk- och skyddsfaktorer i samhället Kriminalitet Figur 1:1 Sammankopplade påverkansfaktorer (från Brounstein, Zweig & Gardner, 21) Ett barn som föds med dålig koncentrationsförmåga och låg frustrationströskel ställer högre krav på sina föräldrar om en strukturerad uppväxtmiljö där föräldrarna både visar tydliga gränser och kärlek. Om föräldrar misslyckas med ge tydlig regel om vad barnet får göra och vad det inte får göra, om de är inkonsekventa i hur regler tillämpas, om de snarare bestraffar regelbrott än belönar positiva beteenden lär sig barnet kanske inte viktiga sociala färdigheter som att turas om, att samarbeta och att kompromissa. Det barnet har troligen sämre förutsättningar att samspela med sina klasskamrater utan konflikter, något som kan leda till kamratproblem, att andra inte vill vara tillsammans med barnet. Barnet kanske också har svårt att acceptera lärarens sätt att organisera skolarbetet, 48 Jfr American Academy of Pediatrics (22); Baker m fl (21); Brounstein m fl (21); Cederblad (in prep); Center for substance abuse Prevention (2); Carlen m fl (1992); Derzon och Lipsey (1999a; 1999c); Hawkins m fl (1992). Hawkins m fl (1998); Lagerberg & Sundelin (2); Lipsey & Derzon (1998); Olweus (1994); Ring (1999); Yoshikawa (1994). 49 T ex Andersson m fl (1999); Andréasson, Brandt, Romelsjö & Allebeck (1992); Andréasson m fl (1993); Helmersson Bergmark & Andersson (1999); Stattin, Romelsjö & Stenbacka (1997); Stattin & Magnusson (1996); Wills, McNamara, Vaccaro & Hirky (1996). 14

15 bland annat i form av upproriskhet och ovilja att göra svåra uppgifter och hemläxor. Detta kan leda till att barnet misslyckas inlärningsmässigt i skolan. I hemmet kanske föräldrarna börjar ta avstånd från barnet på grund av ständiga konflikter och på grund av klagomål från skolan. I sin desperation kan föräldrar börja använda aga. När barnet känner sig avvisat av klasskamrater, lärare och föräldrar söker det sig till andra barn i samma situation. Det sker ofta i 12-årsåldern. Dessa kamratgrupper kännetecknas av negativa attityder till skolan och till vuxnas auktoritet. Därmed följer en ökad risk för skolk, snatterier och skadegörelse. Därefter blir droger allt vanligare, först med tobak och sniffning, sedan med alkohol och till sist narkotika. Brotten blir allt grövre, till exempel stöld, inbrott och rån för att få pengar till droger. Vid det laget försvinner alla vanliga kamrater som skulle kunna fungera som ett skydd och de som blir kvar tillhör samma asociala skara som ungdomen själv. Mest forskning handlar om risk- och skyddsfaktorer för drogkonsumtion och kriminalitet, medan det finns färre undersökningar om risk- och skyddsfaktorer för bristande skolanpassning. Nedan beskrivs dessa kortfattat. Utgångspunkten är ett antal relativt nya forskningssammanställningar. För att göra bilden något mer komplett har de kompletterats med ett antal enskilda studier av hög kvalitet. Exemplen på risk- och skyddsfaktorer för drogkonsumtion har i huvudsak hämtats från American Academy of Pediatrics (22); Beman, 1995; Brounstein, Zweig och Gardner (21); Center for substance abuse Prevention (2); samt Hawkins, Catalano och Miller (1992). Risk- och skyddsfaktorer för en kriminell utveckling bygger på uppgifter från Brottsförebyggande rådet (21); Hawkins, Herrenkohl, Farrington, Brewer, Catalano och Harachi (1998); Hesseling (1995); Lipsey och Derzon (1998); Ring (1999) samt Yoshikawa (1994). Forskning om bristande skolanpassning kommer främst från sammanställningar av Baker, Sigmon och Nugent (21); Carlen, Gleeson och Wardhaugh (1992); Center for the study and prevention of violence (22); Eriksson, Lindberg, Flygare & Daneback (22); samt Olweus (1994). Dessutom finns det två svenska forskningssammanställningar som behandlar riskoch skyddsfaktorer för barns riskbeteenden: Lagerberg och Sundelin (2) och Cederblad (in prep). En mer detaljerad beskrivning av risk- och skyddsfaktorerna finns i bilaga A. Risk- och skyddsfaktorer i familjen. Riskfaktorer som rör familjen är att ha föräldrar som är unga, som är lågutbildade och som är ensamstående. Andra riskfaktorer som rör familjen är att växa upp i en familj där det förekommer allvarliga konflikter mellan föräldrarna, där den känslomässiga kontakten mellan familjemedlemmarna är dålig och där föräldrar missbrukar droger. Föräldrar som röker och dricker alkohol tycks även öka risken, liksom föräldrar som visar att de accepterar att deras barn använder alkohol och droger, exempelvis genom att servera dem i hemmet. Att växa upp i en ekonomiskt svag familj tycks också vara en riskfaktor, även om det finns svenska resultat som antyder att en god privatekonomi för ungdomar under uppväxten ökar sannolikheten för en hög alkoholkonsumtion och risken för framtida alkoholproblem 5. Skyddsfaktorer som kan kopplas till familjen är att växa upp i en familj där det finns tydliga regler för vad som förväntas av den unge, där föräldrar visar obetingad kärlek, där föräldrar har insyn i sina barns liv och där föräldrar styr genom diskussion och inte genom att självsvåldigt bestämma eller låta barnet bestämma. Dessutom är det positivt att föräldrar känner till vad ungas alkoholbruk kan leda till. Risk- och skyddsfaktorer i kamratgruppen. Kamrater spelar en viktig roll för ungdomars sociala anpassning; utan kamrater som exempelvis uppmuntrar eller accepterar drogbruk minskar risken att ungdomar börjar använda droger. På motsatt sätt ökar kamrater som är positiva till eller som använder droger, som skolkar och som begår brott risken att den enskilde själv ska göra dessa saker. Det är också en riskfaktor att ha få eller inga kamrater. Därför kan medverkan i organiserade fritidsaktiviteter med en klar verksamhetsidé och en stabil personal fungera som en skyddsfaktor; det kan både ge välanpassade kamrater och utveckla värdefulla egenskaper. 5 Andréasson m fl (1992; 1993); Sundell (21). 15

16 Risk- och skyddsfaktorer i skolan. Riskfaktorer som rör skolan är bristande skolframgång, bristande skoltrivsel och låga akademiska ambitioner. Skyddsfaktorer som kan kopplas till skolan är att lärarna har höga förväntningar på eleverna, att det finns en social ordning, att undervisningen är inriktad mot basfärdigheter, att föräldrar är involverade i skolan samt att elever som behöver hjälp får det snabbt. Risk- och skyddsfaktorer i närmiljö. Riskfaktorer som rör den närmaste närmiljön är att växa upp i ett område som kännetecknas av fattigdom, trångboddhet, arbetslöshet, fysiskt förfall och hög kriminalitet. Samhällen som kännetecknas av social kontroll, vuxna som är engagerade i lokala organisationer och ett socialt skyddsnät ökar chansen för ungas sociala anpassning. Risk- och skyddsfaktorer i samhället. Samhället spelar också roll. En restriktiv lagstiftning fungerar som en skyddsfaktor för drogkonsumtion, till exempel höga statliga skatter på alkohol, hög åldersgräns för inköp eller konsumtion och restriktiva regler för öppettider. Risk- och skyddsfaktorer hos individen. Exempel på riskfaktorer som rör individen är att vara pojke, aggressiv, impulsiv eller ha dålig inlärningsförmåga. Att vara oppositionell och ifrågasätta majoritetsnormer är också en riskfaktor. En tidig problemdebut är dessutom en viktig riskfaktor. Exempel på individuella skyddsfaktorer är att ha social kompetens, känsla av sammanhang, problemlösningsförmåga och hög intelligens. Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att beskriva Stockholmselevers riskbeteenden år 22. Områden som berörs är drogbruk, kriminalitet och skolanpassning. Resultaten bygger på 22-års drogvaneinventering med elever grundskolans år 9 och gymnasiets år 2. Följande frågeställningar undersöks: (1) Hur vanligt är drogbruk, kriminalitet och bristande skolanpassning? (2) Hur ser överlappningen ut mellan drogbruk, kriminalitet och bristande skolanpassning? (3) Har drogkonsumtionen förändrats mellan 1993 och 22 bland Stockholmselever i grundskolans år 9 och mellan 2 och 22 för elever i gymnasiets år 2? (4) Vilka risk- och skyddsfaktorer kan förklara elevers riskbeteenden? 16

17 Kapitel 2 METOD Resultaten i denna rapport bygger i huvudsakliga på den senast genomförda drogvaneinventeringen i Stockholm från i mars år 22. Vissa resultat omfattar även data från fyra tidigare drogvaneinventeringar som genomförts i Stockholm (1993, 1996, 1998 och 2). Urval av skolor och elever Sedan år 1972 genomför Stockholms stad regelbundet droginventeringar bland samtliga elever i grundskolans årskurs 9. Från och med år 2 omfattar inventeringarna även elever i gymnasiets år 2 och har breddats till att också inkludera frågor om andra typer av riskbeteenden, som exempelvis kriminalitet och skolk. År 22 har även sex av Stockholms läns kommuner valt att delta: Ekerö, Haninge, Huddinge, Solna, Sundbyberg och Södertälje. Dessa kommuner ingår inte i analyserna i denna rapport. Analyserna av elevers drogkonsumtion baseras på data från inventeringarna 1993, 1996, 1998, 2 och 22. Inventeringarna har genomförts i mars respektive år. Samtliga fem datainsamlingstillfällen beskriver därför kortfattat års inventering 51. År 1993 och 1996 gjordes drogvaneinventeringar i Stockholm på uppdrag av Stockholms skolors ANT-enhet. År 1993 gick enkäten till hälften av klasserna i de då 52 förekommande kommunala grundskolorna med elever i årskurs Ansvarig för datainsamlingen var Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN). Sammanlagt svarade elever på enkäten. Bortfallet av svar, som motsvarade sju procent, berodde framför allt på elevers frånvaro (3), ofullständigt ifyllda enkäter vilket gjorde det omöjligt att härleda skolidentitet samt uppenbart överdrivet eller skämtsamt ifyllda enkäter (2 vardera) års inventering 53. År 1996 besvarades enkäten av elever i årskurs 9 i 49 kommunala grundskolor. Dessutom ingick 22 specialenheter från S:t Örjans rektorsområde. S:t Örjans rektorsområde erbjuder Stockholms grundskolor elevplaceringar i särskilda undervisningsgrupper, exempelvis skoldaghem samverkansklasser och skola med behandling. Dessa sammanlagt 7 elever som besvarat enkäten har dock uteslutits ur analyserna i denna rapport på grund av sin speciella bakgrund. Ansvarig för datainsamlingen år 1996 var SIFO. Från 1996 finns svar från elever, vilket motsvarar 9 procent av eleverna i kommunala grundskolor. Bortfallet bestod framför allt av elever som var långtidsfrånvarande (4), en skola som på grund av missförstånd aldrig administrerade enkäten (2) samt enkäter som försvann i posthanteringen (1) års inventering. I samband med Stockholms stadsdelsreform 1997, upphörde Stockholms skolors ANT-enhet med sin verksamhet. Drogvaneinventeringen år 1998 genomfördes istället på uppdrag av Stockholms stadsledningskontor. Ansvarig för datainsamlingen var CAN. Totalt besvarades enkäten av elever i 5 kommunala grundskolor samt 11 av de i Stockholm då existerande 15 fristående skolorna med elever i årskurs 9. Sammanlagt medverkade 61 skolor och elever. Bortfallet av svar var det året betydligt högre än tidigare, 28 procent. Det kan förklaras av ändrade rutiner kring ANT-undersökningen. Tidigare fanns ett väl upparbetat samarbete 51 Se även Qvarnström (1994). 52 Övriga Stockholmsklasser fick en särskild enkät från CAN. 53 Se även Qvarnström & Mårtensson (1996). 17

18 mellan Stockholms skolors ANT-enhet som höll i distributionen och skolsköterskorna på respektive skolor som arbetade aktivt för att minimera bortfallet. Bland annat fick elever som var frånvarande den dag drogvaneundersökningen genomfördes fylla i enkäten på skolsköterskans mottagning den dag de kom tillbaka till skolan. År 1998 fanns inte något sådant samarbete och de elever som var frånvarande vid den ordinarie dagen för drogvaneundersökningen besvarade aldrig enkäten. Bortfallet 1998 bestod både av hela skolor som inte deltog i undersökningen, hela klasser och därutöver ett varierande antal elever per klass och skola. Bortfallet på 28 procent i Stockholms stad kan jämföras med 17 procent bortfall i Stockholms län och 13 procent bortfall på riksnivå års inventering 56. Från och med drogvaneinventeringen år 2 har Stockholms Socialtjänstförvaltning ansvar för inventeringarna. Datainsamlingen ombesörjs av Stockholms stads Utrednings- och Statistikkontor (USK). År 2 var målgruppen både elever i grundskolans årskurs 9 och gymnasiets år 2 samt både kommunala och fristående skolor. Samtliga kommunala skolor ingick i undersökningen, 49 grundskolor och 25 gymnasier. Av de fristående skolorna kom endast tre av sju tillfrågade (av totalt 24 grundskolor) och tre av fyra (av totalt 15 gymnasieskolor) att medverka. Resultaten byggde således på 53 grundskolor och 28 gymnasier. Efter att bland annat registerfel 57 borträknats bedömdes bortfallet av svar i de medverkande skolorna till 11 procent, vilket således är ungefär detsamma som CAN:s undersökningar på riksnivå. Den största delen av bortfallet (9) består av elever som var frånvarande från skolan vid datainsamlingstillfället och endast en knapp procent utgjordes av uppenbart överdrivet eller skämtsamt ifyllda enkäter. Totalt omfattar undersökningen svar från 4 88 grundskoleelever och 4 35 gymnasieelever. 22 års inventering. Skolor inbjöds att medverka i drogvaneinventeringen om de (1) hade minst 2 elever per klass i grundskolans år 9 respektive år 2 i gymnasieskolan, (2) eleverna talade svenska och (3) om minst tio av eleverna per klass var bosatta inom Stockholms stad. Av Stockholms 12 grundskolor med elever i årskurs 9 uppfyllde 71 dessa kriterier och av de 44 gymnasieskolorna 4 (tabell 2:1). Även om nästan en tredjedel av grundskolorna och var tionde gymnasieskola uteslöts omfattar det endast tre procent av Stockholmseleverna i årskurs 9 och en procent av eleverna i gymnasiet. Orsaken är att de flesta skolor som uteslöts har mycket få elever. Ytterligare 21 klasser, inklusive två hela grundskolor, uteslöts eftersom de ingår i den årliga rikstäckande inventering som Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) genomför. Totalt uteslöts 514 elever i årskurs 9 i de skolorna. Av de 69 grundskolor som erbjöds medverkan accepterade 66 och av de 4 gymnasierna 36. De sju skolor som inte önskade medverka var samtliga fristående skolor. Motivet att inte medverka var att frågorna upplevdes som känsliga. I de sju skolorna gick 49 elever. Inventeringen omfattar således 66 grundskolor (276 klasser) och 36 gymnasieskolor (277 klasser). Av grundskolorna är nio fristående skolor och av gymnasieskolorna elva. Enligt klasslistorna fanns 6 41 elever i år 9 i grundskolorna och elever i år 2 i gymnasiet. Av dem har 5 49 grundskoleelever och gymnasieelever besvarat enkäten. Detta motsvarar 84 procent av alla elever i grundskolan och 79 procent av eleverna i gymnasieskolan. Det kan noteras att även om samtliga skolor befinner sig inom Stockholms stad så var 22 procent av grundskoleeleverna och åtta procent av gymnasieeleverna bosatta i en kommun utanför Stockholm. Antalet elever som gick i årskurs 9 varierade kraftigt mellan grundskolorna, från 21 till 15. Variationen i antal elever i år 2 i gymnasierna var mellan 11 till 275. Det var dock bara tre 54 Upmark, Damström Thakker, Leifman, Mattsson & Romelsjö (1999). 55 Hvitfeldt m fl (22). 56 Se även Sundell (21). 57 Elever som slutat och inte fanns kvar i skolan. 18

19 grundskolor med färre än 25 elever som besvarat enkäten och två gymnasieskolor. Av de 66 grundskolorna hade 48 minst 5 elever som medverkade i studien och av de 36 gymnasierna hade 31 minst 5 elever. Tabell 2:1 Bortfall av skolor och elever år 22 Grundskolor Gymnasier Totalt Kommunala Fristående Kommunala Fristående Medverkar Ej tillfrågade Ej önskat medverka Ingår i CAN:s studie S:a Besvarade Ej tillfrågade Ej önskat medverka Bortfall Ingår i CAN:s studie S:a Antal sko- Antal elever Det finns grovt sett tre förklaringar till bortfall av svar i skolorna. För det första finns ett registerfel som beror på att elever som flyttat till andra skolor fortsatt att ha sina namn kvar på de klasslistor som fungerat som underlag för att bedöma bortfallet 58. Enligt USK (22) berodde cirka åtta procent av bortfallet vid 2 års inventering på registerfel. För år 22 har det inte gått att beräkna omfattningen av registerfel, men det finns ingenting som talar för att omfattningen av felet förändrats. För det andra har ett mindre antal enkäter kasserats eftersom de inte bedöms ha blivit seriöst ifyllda. Det är enkäter som uppfyller ett eller flera av följande kriterier: eleven säger sig ha använt alla slag av narkotika samt dagligen dricka starköl, vin och sprit eleven säger sig dagligen dricka mer än 7 cl sprit och/eller dagligen dricka mer än 75 cl vin eleven som på frågan om kvällsaktiviteter har angett sju kvällar per vecka för alla aktiviteter eleven som på frågan om kriminella handlingar har angett att han/hon gjort samtliga saker mer än tio gånger Totalt kasserades 77 enkätsvar, vilket motsvarar,8 procent av samtliga enkätsvar. För det tredje har elever varit sjuka eller av andra naturliga skäl frånvarande då inventeringen genomfördes, alternativt avböjt medverkan. Det finns också ett mindre bortfall av svar på enskilda frågor. Detta bortfall bedöms ha en marginell betydelse. Sammanfattningsvis omfattar 22-års inventering 65 procent av alla grundskolor med elever i årskurs 9 och 9 procent av gymnasieskolor med elever i år 2. I dessa grundskolor medverkade 97 procent av alla elever och i gymnasieskolorna 99 procent. Andelen elever som besvarat enkäten är dock lägre, främst beroende på att sju skolor avböjde att medverka, på att 21 skolklasser ej medtogs i undersökningen eftersom de ingick i CAN:s riksrepresentativa studie och på att enskilda elever av olika skäl inte besvarat enkäten; 84 procent av eleverna som går i årskurs 9 i de 69 grundskolor som erbjudits att medverka och 79 procent av eleverna i de 4 möjliga gymnasieskolorna har besvarat enkäten. Om registerfelet år 22 är lika stort som år 2 är bortfallet dock väsentligt lägre, eller ungefär tio procent bland grundskoleleverna och något högre 58 Det har i efterhand inte gått att rekonstruera hur många elever som egentligen fanns i dessa skolor. 19

20 för gymnasieeleverna. En översiktlig beskrivning av de fem drogvaneinventeringarna presenteras i tabell 2:2. Tabell 2:2 Översiktlig beskrivning av de fem drogvaneinventeringarna Drogvaneinventering: Uppdragsgivare Stockholms skolor Stockholms skolor Stockholms stadsledningskontor Stockholms socialtjänstförvaltning Stockholms socialtjänstförvaltning Datainsamlare CAN SIFO CAN USK USK Målgrupp åk 9 åk 9 åk 9 åk 9 + år 2 åk 9 + år 2 Innehåll Droger Droger Droger Riskbeteenden Riskbeteenden Urval Hälften av kommunala klasser Kommunala skolor Kommunala och fristående skolor Kommunala och fristående skolor Kommunala och fristående skolor Medverkande grundoch gymnasieskolor Grundskole- och gymnasieelever som besvarat enkäten Bortfallsanalyser. De drogvaneinventeringarna som genomförts sedan 1993 i Stockholm har aldrig omfattat samtliga skolor. Det har alltid gjorts ett urval av skolor. Fristående skolor kom exempelvis med först år 1998 och har varit underrepresenterade vid varje undersökningstillfälle sedan dess. Eleverna i specialpedagogiska skolor har endast medverkat år Det året hade dessa elever statistiskt sett oftare provat droger än elever i övriga skolor. Det gäller framför allt sniffning och narkotika 59. Antalet elever i specialpedagogiska skolor som besvarat enkäten var 7. Eftersom de är så få kommer frånvaron av dem att endast innebära en marginell underskattning av drogbruket. Ett tredje bortfall rör elever som varit frånvarande från skolan den ordinarie datainsamlingsdagen. Dessa eleverna fick år 1993 och 1996 besvara enkäten vid ett senare tillfälle, något som skolsköterskorna på respektive skolor ombesörjde. År 1998 och 2 gavs inte den möjligheten. För år 1993 kan en jämförelse göras mellan de elever som besvarade enkäten den ordinarie dagen för drogvaneundersökningen respektive som besvarade den vid ett senare tillfälle. Analyser visar att eleverna som besvarade den vid ett senare tillfälle oftare hade använt tobak och narkotika. De var också oftare dagligrökare. I övrigt fanns inte några statistiskt säkerställda skillnader 6. Det antyder att resultaten för åren 1998, 2 och 22 utgör en underskattning av den verkliga konsumtionen. Det är dock inte självklart eftersom analyser av bortfall på skolnivå talar för motsatsen. För 1998, 2 och 22 har det gått att analysera bortfallets betydelse för det angivna drogbruket i respektive skola. Det finns inte något statistiskt säkerställt samband mellan svarsfrekvensen för dessa år och elevernas drogbruk. Det finns således både skolor med låg svarsfrekvens det ena året som hade hög svarsfrekvens nästa år och tvärtom. Vidare fanns det i princip inget samband mellan skolans sociala närmiljö och svarsfrekvensen för åren 1998 och 22; endast 2 fanns ett svagt samband som visade att svararfrekvensen var något högre i områden med en socialt utsatt närmiljö. Däremot finns det inte något statistiskt säkerställt samband mellan svarsfrekvensen för åren och andelen elever som uppgav att de använt tobak, alkohol, lösningsmedel eller narkotika. De högre bortfallen av svar för 59 Se Sundell (21). 6 Se Sundell (21). 2