I F K E n s k e d e s k l u b b t i d n i n g EKOT. Nummer 4 Augusti 2007 Årgång 70

Transkript

1 I F K E n s k e d e s k l u b b t i d n i n g EKOT Nummer 4 Augusti 2007 Årgång 70 Innehåll Information om, klubbaktiviteter under hösten UK-sidan Ungdomssidan Rapporter från bl a: Idre-veckan 5-dagars Ironman Fasta avdelningar: Resultat, Mästartröjan, Träningsprogram för september och oktober Och så en del annat...

2 IFK ENSKEDE 2007 Redaktion Fredrik Hedin Mats Eriksson Pär Hedlund Lars Hjulström Mona Forslund Hedersredaktör Gunnar Persson Internet PlusGiro Medlemsavgift Familjeavgift Tävlingslicens 100 kr 250 kr 250 kr (endast för medlem över 21 år) Styrelse Ordförande Per Bengtsson Sekreterare Nina de Boussard Kassör Gunnar Persson Ledamöter Kristian Antin Patric de Boussard Fredrik Hedin Bo Hedlund Therese Martinsson Suppleanter Mats Eriksson Martina Forsberg Revisorer Ordinarie Gert Forsberg Stefan Sallstedt Suppleant Jan Frödin Funktionärer Träning/Tävling Patric de Boussard Arrangemang Bo Hedlund Ungdom Therese Martinsson Information Fredrik Hedin Tävlingssekreterare Roland Persson BingoLottoansvarig Mona Forslund Statistik Elisabeth Svärd Medlemsregister Gunnar Åsell Utbildning Mona Forslund Klädförsäljning Bo Hedlund Kartansvarig Christer Hedin Kartförsäljning Bo Hedlund Elitkontakt Roland Persson Uttagning Ulf Persson (herr) Carina Hallendal (dam) Mila Gert Forsberg Valberedning Hugo Isgren

3 Inledningsord - Joråsåatt. Formen är grymt bra. Nu gäller det bara att få till tekniken. Hur är det själv då? - Ja, nej, det borde ju gå att träna på sommaren, men du vet hur det är: hus ska byggas, broas ska rivas och träd ska planteras, men man ska väl inte klaga, och med allt det här regnandet så har det ju mest varit innesittande med en bok eller tre, och det brukar man ju inte direkt bli bättre av, ja förutom att man kanske blir lite mer kultiverad, men är det något att eftersträva egentligen, när man trots allt längtar efter ett härligt tvåtimmarspass, fast Ronnie Sandahls senaste var ju rätt bra, för att inte tala om Säkert!, som måste gjort årets platta, släpptes den i år förresten, att man inte skaffat en sån där mp3-spelare än, men man kan ju inte träna med musik, då blir man ju bara ofokuserad på det man gör, fast det skulle ju kunna vara lite uppiggande också, och så kan man ju hänga med lite i den senaste musiken, så man inte är så hopplöst efter (med det också...), nej nu startar jag ju, typiskt att jag får sen start på höstens första tävling, va, är det fri start numera, härligt, då kan man ju ta sovmorgon varje helg, och ändå kunna springa tävlingar. Lycka till! I detta nummer kan ni läsa hur några av våra medlemmar har spenderat (delar av) sommaren. Många orienteringstävlingar, men även andra, krävande sporter. Klubben har ju numera en äkta järnman. Trevlig läsning! Redaktionen Ordföranden har ordet Sommaren är fortfarande förnimmbar, även om augustikvällarnas fukt och mörker ger föraning om vad som väntar. En sommar som jag får erkänna inte innehållit något dopp i Källtorpssjön för mig, men ändå ett antal träningsrundor. Det är ju rena semestern att få träna och för mig idag mer en fråga om vad kroppen klarar av utan att börja gnissla. Några bilder från sommaren hänger kvar in i hösten. Sprungit ett antal träningar i sommarserien i härligt solsken eller med dramatiska moln på himlen. En trivsam 3-kvällars tävling i Ravinens regi (synd bara att jag fick en sträckning i vaden). Jag gillar dessa mindre och enkla tävlingar. En långhelg på Finnhamn med värmande solnedgång på rundslipade berghällar och frukost med nyplockade blåbär. Sprang på berghällarna runt ön. Nu inleds hösttävlingarna och det är tävlingar både lördagar och söndagar. Häng på och anmäl er till dessa, så vi alla vässar formen inför 25-manna i oktober. Höstens arrangemang för IFK Enskede är Natti natti den 26 september vid Aspuddens skola. Patrik de Boussard håller i tävlingsledningen och Ulf Persson har lagt banorna. Planeringen för tävlingsarrangemang i Stockholm för 2008 finns i ett utkast från Stof. För Enskedes del finns följande arrangemang upptagna: 30 mars Nationell Lång Alby-Höjden, 27 aug Ungdomsserien Regionfinal syd Svartbäcken och så 1 okt Natti natti Sprintstafett. På kommande styrelsemöte får vi diskutera klubbens åtagande. För varje arrangemang behöver vi nu utse ansvariga. Kom gärna med synpunkter till oss i styrelsen. Det gäller även vår traditionella planeringskväll (för 2008) i november. Är det bra med en några timmar en vardagskväll eller är ett annat upplägg bättre? Jag tror nämligen att desto fler som är delaktiga i detta arbete desto bättre blir resultatet verksamhetsåret Fundera på detta och kom ut och spring tävlingar i skogen innan höstlöven faller! Pelle Bengtsson Ekot nummer utkommer i slutet av oktober och har därför manusstopp den 14 oktober. Skicka det material du vill ha med till Fredrik Hedin. Kontaktinfo hittar du på föregående sida. Omslagsbilden: Fredrik Sjökvist med sina tvillingar och Pär Hedlund med Johanna, efter Söders SOL:s tävling vid Gålö havsbad 25 augusti. Fotograf: Okänd 3

4 Inbjudningar och information Höstens tävlingar Glöm inte att anmäla dig till höstens tävlingar, det är lätt hänt att göra det under sommaren. Anmälan görs via klubben online (länk finns på vår hemsida: Natt Natti 2007 Årets Natti Natti arrangeras onsdagen den 26 september vid Aspuddens skola. Tävlingsledare är Patric de Boussard och banläggare Uffe Persson. De kommer att behöva all hjälp de kan få för att ro evenemanget i land. Ring och säg att du kan komma dit och hjälpa till! Patric: , Uffe: , Lidingöloppet 29 september Nu är det dags att anmäla sig Vätskekontrollen vid Fågelöudde. Tiden är kl :30 Kom och hjälp till. Klubben får pengar som gör att vi kan ha låga Medlemsavgifter och billiga resor. Arbetet är att serva löparna med Dricka ( Sportdryck, Vatten), Bullar, Bananer och Gurka. När löparna har sprungit förbi så städar vi av området. Vi skall var minst 20 st Anmäl er senast 20 sept på Enskedes hemsida eller till: Rolle Persson: Tel , e-post rolle.persson@comhem.se Halikko oktober Nu är det dags att anmäla sitt intresse till resan. Vi ska anmäla 1 st 15 mannalag. Uffe o Carina (UK) tar hand om lagen så anmäl er som löpare till UK eller till Rolle Persson (rolle.persson@comhem.se, ). Vi ha bokat 4 st 2 bäddshytter och 4 st 4 bäddshytter, totalt 24 platser. Följande har anmält sig 14 aug -07: Rolle o Marianne P (2 bädd) Tidig anmälan bättre sträcka KM Nattorientering Det finns två preliminära datum för årets klubbmästerskap i nattorientering, 9 eller 10 oktober. Plats blir söder om stan med start vid tiden. Fullständig inbjudan kommer på hemsidan så snart alla detaljer är klara. Anmälan sker via hemsidan. Skidläger i Grönklitt 2008 Torsd 3 Sönd 6 jan 07 Vecka 01 Ska vi boka några stugor? HUR MÅNGA VILL VARA MED? Jag behöver veta snarast senast 11 sept -07 Hör av er till Rolle Persson: rolle.persson@comhem.se,

5 Sitt inte lottlös Genom Folkspel säljer IFK Enskede tre olika typer av lotter för att kunna hålla låga avgifter för läger och resor. Vi har även en mycket låg medlemsavgift. Lotteriansvarig är Mona Forslund, som du når på telefon eller på torsdagsträningarna. Hjälp oss genom att köpa själv eller sälj till vänner, grannar, arbetskamrater, släktingar. Fler än man tror gillar att spela. Du kan välja mellan Bingolotto kostnad 40 kr. Man behöver inte titta på TV-programmet för att kunna vinna, men har ytterligare chanser att ringa in om man gör det. Vill passa på att tacka följande medlemmar som köper Bingolotter varje vecka.: Gösta Johansson Monica o Holger Gauffin Hildur Forsberg Roland Persson Curt o Gunnel Balck Marcus Carlberg Ulla o Sören Eriksson Hugo Isgren Henrik Österman Gunnar Persson Bosse Hedlund Kersti Holmberg Sedan finns två olika skarplotter: Sverigelotten som kostar 25 kronor och slutligen den nya skarplotten Trippel 21 som endast kostar 10 kronor och då är det tre spel på varje lott. Det är många vinster. Häromkvällen köpte en väninna två lotter. Hon vann 10 kr på den ena, tog en ny lott, vann 20 kr på den, tog två nya lotter och vann 40 kr på den ena, tog då fyra nya lotter men nu var turen slut. Med andra ord jag blev av med 9 lotter hur lätt som helst. Prova att ta med på fikarasten på jobbet. Mona Forslund NYTT LOTTERI MED DIREKTSÄND TV-GALA Säljstarten närmar sig för ett nytt lotteri Svenska Rikslotteriet är den största lotterihändelsen sedan Bingolotto startade Dragningen sker vid en direktsänd TV-gala i Globen den 30 december 2007 i TV4. Galakvällen bjuder även på stjärnspäckad underhållning. Varje lott kostar 200 kr och sitter i ett häfte om tio lotter med samma nummer. Ett helt häfte kostar kr och alla lotter i häftet ger samma vinst när turen slår till. Tänk dig tio släktingar som vinner 1 miljon var!! Att köpa hela häftet och ensam ha chans på 10 miljoner är kanske också ett lockande alternativ? Vi tjänar 600 kronor på varje lotthäfte. Om vi lyckas sälja 10 häften blir det kr. Är detta något för oss? Mona Forslund Notiser Vi gratulerar! 26 september 30 år Emma Berggren Nya talanger Mats Eriksson och Linn Källström fick en dotter den 25 april. Hon heter Stina och var med i hejaklacken på KM ultralång. Ove Hedlund och Linda Carlenäs fick en son den 7 juli. Han heter Noa. När han gör tävlingsdebut återstår att se... 5

6 UK informerar Höstsäsongen har nu kommit igång med ett antal individuella tävlingar. Efter ett ganska klent deltagande på O- ringen var det roligt att se att så många dök upp på Järlas tävlingar i Åva. Det lovar gott inför kavlarna som snart drar igång. Först ut är DM-kaveln. Snart stundar också 25-manna och Halikko. UK uppmanar alla löpare att anmäla intresse till dessa tävlingar även om man känner sig given. Alla som kan vara med kommer att behövas. I övrigt kommer vi också att anmäla lag till följande kavlar om det finns intresse: DM-STAFETTEN SÖN 9 SEPTEMBER Tävlingen går i Sigtuna. Anmälan till UK senast söndag 26 augusti. 25-MANNA LÖRDAG 6 OKTOBER Tävlingen går i Riksten och vi siktar naturligtvis på att ha 2 lag i år igen. Målsättningen är att få ihop 50st egna löpare, förra året hade vi 47st. Kanske kan vi också nå en placering under 100 i år. Förra året kom vi 100, men om alla toppar formen så kan vi nog nå drömgränsen. I år har vi dock ett extra trumfkort i och med att flera löpare fyller 40 i år (Olis, Matte, Jonatan). Tidigare år har vi haft lite överåriga löpare på sträcka 6 och tappat en del platser. UK har redan nu börjat titta på möjliga lag. Här nedan presenteras ett möjligt förstalag, men mycket kan ändras och det gäller visa upp sin kapacitet på träningar och tävlingar. Vi ska givetvis också ha ett andralag och där kommer alla att behövas. HALIKKO FRE-SÖN OKTOBER Tävlingen går i skogarna runt Salo. Efter att bara lyckats skrapa ihop ett lag de senaste två åren antar vi att ett lag ska räcka även i år. Alla som vill vara med kan dock garanteras plats genom att springa i Lallelagen. Preliminärt har vi bokat 24 båtplatser (4st 2-bädd och 4st 4-bädd). Vi måste anmäla båtplatser och betala innan den 7 september. Efter detta datum kan båtplatser inte garanteras. Avhopp efter detta datum kommer att debiteras. UK / Uffe och Carina 25MANNA: UK:S FÖRSLAG TILL LAG 1 Str nr. dist [km] Antal Klass alla Pälle alla Magnus F damer Carina, Ida, Elin, Karin L ej D19-34, H15-54 Hanna, Moa, Frida, Bosse alla Fredrik H, Ove, Lars, Patric ej H17-39 Jonatan, Jan F, Mats F, Olis alla Göran, Mats L, Magnus E, Mats E ej D19-34, H15-49 Per B /5.4 1 alla Uffe damer Nina Presstopp: KM Terränglöpning Torsdagen den 23 augusti avgjordes årets klubbmästerskap i terränglöpning. Vinnare var Pär Hedlund, Karin Lindskog, Axel Simonsson och Hanna Hamrell. Fullständig resultatlista kommer i nästa nummer av Ekot, och inom en snarare framtid, på hemsidan. 6

7 Medlemsligan 2007 Här är det aktuella läget i Medlemsligan. Om du saknas där skicka in din medlemsavgift snarast så kommer du med nästa gång. Plusgiro Medlemsavgift 100:- Familj 250:- Glöm inte att ange ditt namn. Några har glömt det, se nedan. Är något oklart - ring Gunnar Persson kassör Johan Balck Carin Kihlström Bo Hedlund Fam Wickander Berit Harrysson Anna Arvidsson Thom Brolin Emil Karlsson Catharina Psilander Fam Axel Simonsson Stig Forslund Marcus Carlberg Gunnar Persson Pelle Kronborg Lars Westerdahl Karin Wetterberg Göran & Gunilla Glanshed Algot &Tova Lindqvist Patric de Boussard Linus Alentun Niklas Eklund Kristian Antin Curt & Gunnel Balck Fam Hallendal Mattias Balck Fam Mats Larsson Bengt Carlsson Gunnar Åsell Sture Hedegard Elsa Esselöv Mattias Nyrén Kersti Holmberg Tomas Albinsson Elin & Martin Ahlström Arne Andersson Göte & Lillian Åberg Stefan Sallstedt Fam Jonathan Lindell/Dahlberg Hugo Isgren Fam Ola Svensson Roger Helmersson Fam Axel Simonsson Fam Åke Persson 2007 fri 73 Fam Patric/Nina de Boussard Nils Carlsson Fam Jan o Elisabeth Svärd Fam Malin Sandgren Ulf Persson Frida Wahlan Johan Mellqvist Annelie Fridén Mats Säther Fam Fredrik Hedin Fam Thomas Lindqvist Franco Maggi Okänd insättare 29 mars Ulla & Sören Eriksson Helene Wintzell Bertil Rydgren Fam Malin o Peter Albinsson Roland & Marianne Persson Stefan Zetterström Ove Hedlund & Linda Carlenäs Linda Engström Magnus Elwin Pelle Lindskog Fam Per Bengtsson Ulrika Forsberg Josefin Pihl Ulrika o Jörgen Glanshed Therese Martinsson Okänd insättare 4 april Fam Hamrell-Bredin Okänd insättare 25 april Mats Eriksson Hildur Forsberg Christer & Ulla Hedin Martina Forsberg Moa Kjellstrand Gert Forsberg Fam Sohlberg Henrik Österman Elna Liss Fam Glasell Zara Becker Martin Wåhlander Fam Walan Christian Forsberg

8 Ungdomssidan: Konfirmationsläger och Ungdomens 10Mila Hej allihop, här kommer en liten resumé av min sommar. De första tre veckorna direkt efter att skolan slutade åkte jag till Idre på orienteringskonfirmationsläger. Det var hur kul som helst! Vi bodde i jättefina lägenheter på Idre Fjäll och åt mat uppe i fjällrestaurangen Charlies. Halva dagarna läste vi och halva dagarna hade vi träning. Det var väldigt bra upplagt och några gånger gjorde vi andra roliga saker också, som forsränning, höghöjdsbana och paintball. Vi var med på sex tävlingar medan vi var där; Fjäll OL, Idre sprinten, Idre 3-dagars och en tävling i Rörbäcksnäs (vid Sälen). Det var 22 ungdomar från lite överallt i Sverige, fjorton tjejer och åtta killar. Massor av kompisar alltså. Nästan alla kom från varsin klubb men kände någon, men vissa (som jag) kände ingen alls innan. Det gjorde det ännu lättare att få nya kompisar. Våra lek/körledare hette Sara och Per (de var gifta och hade två jättegulliga ungar) var jättesnälla och hittade på massor av roliga grejer. Dessutom hade vi tre jätteroliga orienterings ledare (Johan Granath, Peter Arnesson och Eva Tiselius) varav två är med i svenska landslaget för skidorientering och (om jag fattade rätt) har varsin EM-medalj. Det tyckte vi var lite ballt. De var jättesnälla och inte alls så stränga som vi trodde de skulle vara, dessutom gjorde de alla träningar roliga och vi lärde oss supermycket. Det var både mycket teknik träning och kondition. För er som funderar på att konfirmera er nästa år (eller om två eller tre eller fyra år) rekommenderar jag verkligen det här, det var det roligaste jag varit med om och gjorde sommaren till den bästa någonsin (helt och fullkomligt ärligt utan någon som helst överdrift). När jag kom hem från konfalägret åkte jag bort i två veckor och efter det var jag lite sugen på mer orientering. Eftersom Enskede inte hade något lag till ungdomens tiomila så kollade jag med några kompisar från lägret om jag kunde hoppa in hos dem och lyckades få en plats i Ravinens lag. Ännu fler nya kompisar! Första starten gick men jag skulle springa tredje sträckan och skulle inte ut förrän ca Det gick inte så jättebra för mig, jag bommade ganska mycket till en av kontrollerna eftersom de jag hängde sprang fel, men jag sprang parallell så det gjorde inte så mycket. Vårat lag kom 38 i D18. Frida Walan Midnattsloppet 18 augusti Det 26:e Midnattsloppet med nytt deltagarrekord genomfördes lördagen den 18 augusti. Som vanligt var vi i IFK Enskede på plats med 23 funktionärer vid starten. Liksom förra året var nummerlapparna borttagna och alla löpare, utom den allra främsta eliten, får en tävlingströja - i år röd med svarta siffror, där startgrupp finns angiven. Eftersom gatubelysningen är släckt var det nästan omöjligt att se siffrorna. Det är ju en av våra arbetsuppgifter att kontrollera att löparna ställer sig i rätt startgrupp. Om man nu ska fortsätta med tröjor borde siffrorna var vita när botten är mörk. Ett annat alternativ är olika färger på tröjorna i de olika startgrupperna. Men bäst vore att återinföra nummerlappar och låta löparna ha sina egna kläder. Nu är det ju nästan omöjligt för publiken att se sina anhöriga och kunna heja. Jag ska framföra synpunkterna till tävlingsledningen får vi se om det har någon effekt. Allt var sig likt förutom ny lokal för genomgången, dock lika varmt som alltid. Vi fick gråa funktionärströjor och matbiljett för att stärka oss innan det var dags för genomgång två och sedan starten för lilla Midnattsloppet. Vi bjöds på spagetti och köttfärssås samt grönsaker + lite olika typer av nyttigt godis. Jag gjorde en fördelning vilka som skulle ansvara för rep respektive insläpp och presenterade vid maten, men upptäckte sedan att det blev fel så det var lite förvirrat vid genomgång två. Men allt ordnade sig med vana funktionärer. Det är här vår laguppställning. Elitrepet: Gert Forsberg och Roland Persson. Rep 1B: Patric de Boussard och Ulf Persson. Insläpp elit: Pelle Bengtsson och Christian Forsberg, som kom direkt från Stadium i Farsta, där han jobbat hela veckan med att dela ut tröjor och startchips. Projektledaren Göran Qvarfordt sökte ungdomar och jag anmälde Christian. Fick sedan höra att man behövde fler ungdomar så Anders Svärd och Jesper Karlsson fick också jobba med detta. Christian var chef, Anders datachef och Jesper lagerchef! Nästa rep 1C hade Ida Gawell och Martina Forsberg hand om och vid insläppet stod Ulla och Christer Hedin på ena sidan och på den andra två Vasaloppsträningskompisar till Ida Gawell, nämligen Marie och Viktor. Rep grupp 2 sköttes av Gittis Thomsen och Bettan Svärd och insläppet bevakades av nygifta paret Elin och Martin Ahlström och kusinerna Hugo Isgren och Bosse Hedlund. Vårt sista rep grupp 3 tog Therese Martinsson hand om tillsammans med en Hammarbyare. Vid insläppen stod Gunnel och Curt Balck samt jag och min skolkamrat Ann-Marie Hjelm. När de sju startgrupperna kommit iväg, återstod bara att ta undan staketen och städa. Nästa år ska jag ta med handskar och något att plocka med. Tack alla för ett jättebra jobb. Mona Forslund 8

9 Idre fjäll juni Efter förra årets succé (inte orienteringsmässiga kanske men upplevelsemässiga definitivt) valde vi att förlägga sommarorienteringen vid Idre Fjäll igen. Förra besöket var som sagt en mycket positiv upplevelse och det enda negativa då var att vi missade söndagens fjällorientering så i år såg vi i år till att komma iväg redan på midsommardagen. Men resan är dryg, nästan tio timmar tog det och klockan var nära midnatt innan vi kunde ansluta till Mellquistarna som anlänt till vår gemensamma stuga flera timmar tidigare. Stuga var det ja! Husvagnen såldes under hösten och tält en vecka i fjällen kändes lite sådär, fast vi var faktiskt rätt nära att åka upp med tält och gummimadrasser. Tur att ressällskapet sade ALDRIG TÄLT för när vi kom upp hällregnade det från sidan. På söndagsmorgonen hade det mojnat men regnet strilade på. En mysig stund på fjället? Nej inte direkt! Det blev så att halva gänget stannade i stugan medan vi andra begav oss upp på Nipfjället för äkta fjällol. Däruppe var det dimmigt men inte mer dimmigt än att vi träffade Frida Walan innan start. Det visade sig att hon var uppe på konfirmations- och orienteringsläger, kul! Idrefjällveckans hustomte (han är kartritare, banläggare, kontrollutsättare och allti-i-allo) Kart-Bosse hade lagt tuffa banor på fjällsluttningarna som blev väldigt svåra i det nyckfulla vädret som växlade mellan uppehåll, regn, hygglig sikt och ärtsoppedimma. Några kontroller var stört omöjliga att finna men till slut så satt de där. Tiderna blev som de blev så vi hoppar till måndagens sprint hopp. Kort sprint-ol inne i Idre by kan väl inte vara så farligt? Jo om sträckorna går rakt upp för slalombacken är det farligt värre, och rätt jobbigt. Efter en start med supersnabb orientering mellan stugorna (så snabb att coach-fotografen inte hann ta kort) skulle vi rakt upp för pisten för två kontroller och en hink mjölksyra som skulle skakas ur benen i den branta utförslöpan. Jag sa ju att det var jobbigt! Efter denna uppvärmning var det dags för tredagars. Etapp 1 och 3 var svår långdistans omkring och vid Burusjön medan 2:a etappen gick på rekordsvåra banor på Nipstugesluttningen. Mer om det senare för nu blir det badpaus för efter sprinten gick vi och badade men nu fortsätter vi. Etapp 1 avgjordes som sagt vid Burusjön upp mot Himmeråsen. Ungdomsbanorna var svåra men vuxenbanorna ännu svårare, Så brukar det vara men här var allt svårare, jättesvårt faktiskt, men terrängen var kanon så trots bommar var det glada miner. TC var femstjärnigt med målspurt längs vattnet och det fick de flesta att glömma bommarna innan de kommit i mål. Karta från medeldistansen i Idre. Etapp 2 var en ännu svårare medeldistans från Nipstugans parkering. Terrängen där är trolsk och vacker men samtidigt besvärlig och man har inte ett gratissteg någonstans. Dessutom får man inte slappna av för ett ögonblick då 100%-ig kartläsning är ett måste. Alltså gick det som det gick 3:e etappens jaktstart tog oss tillbaks till Burusjön men denna etapp avgjordes åt ett helt annat håll i helt annan terräng. Banan var kanonrolig med en trekilometers långsträcka på skrå som härlig utmaning. För mig gick det lite sådär, ungefär som det gjorde hela veckan, men det räckte till att plocka till en andraplats. Fast jag tänker inte säga hur mycket jag och övriga H35:or var efter vinnaren. Det räcker med att säga att det börjar på ut och slutar på klassning. På fredagen borde det kanske varit vilodag men barnen var på aske- och fjällrävarklubb och då kan man inte sitta still. Herr och fru Mellquist gjorde något så konstigt som att åka och TIT- TA på Idre golfbana. De är märkliga de där golfarna! Vi Hedlundare tog vår nyinköpta uppblåsbara kajak (ja vi hade lika mycket packning som vi brukar) till Burusjön och ån Brunnan där det enligt uppgift skulle finnas bäver. Några sådana såg vi inte men en hel del avgnagda träd sade att det i alla fall inte var någon skröna och kajaken funkade kanon. Detta var också ett träningsläger inför Icebug24, i alla fall för mig, så blev ett rejält långpass medan Karin tog bilen hem. Från första och tredje dagens TC bar det av uppför mot Nipvallen. Backen var lång men inte så brant, väg blev stig, blev skog, blev sten, blev brant, blev platt, jaså ser toppen på Nipfjället ut så här? En andäktig paus senare klättrade jag nerför stenbröten mot Trollvägen (som för övrigt är Sveriges högsta) där jag stannade jag vid den lilla statyn Nipgubben. Hörde jag inte en viskning? Kör nu inte något mjäkigt kortpass direkt till Städjan utan ta den där turisttoppen där borta också. Inte vågade jag säga emot Nipgubben så jag begav mig. En kvart senare hamnade jag i en gigantisk renhjord (det var fler än 3 och färre än jukolalöpare på förstasträckan). Uppe till vad som tydligen heter turisttoppen körde jag turistlöpning innan jag vände utför. Nerför turisttoppen bar det av till turistsänkan där turistsnön låg kvar lagom nära turistparkeringen på 1004 meters höjd. Jag tog såklart ett turistkort innan jag turistsprang vidare till de riktiga bergen, Städjan alltså. Städjan, smaka på ordet, låt det rulla på tungan, STÄDJAN, inger det inte respekt? Lätt vördnadsfull stod jag nedanför toppen på norrsidan. Städjan, nog är du värd mer än liftstolpar och carvingskidor, grattis, skönt att det inte blev några tre toppar, men nu ska du allt få! 9

10 forts Idre fjäll juni Vyn från den 1131 meter höga toppen är magnifik och trots det mossiga vädret såg man miltals. Dessutom såg slalombackarna aningen fjuttiga ut där uppifrån. Jag fick mig lite härlig utförslöpning ner till Gränjesåsvallen och sen inte lika härlig uppför slalombacken, som faktiskt är lång när man ska upp nerifrån. Men sen följde härlig löpning nerför liften till stugan och ett underbart långpass var slut. Hela konkarongen blev ungefär 20 kilometer två på timmar och fyrtiofem minuter och ett par tusen (mer än tusen men mindre än två tusen, men det var både uppför och utför och då blir Städjan strax norr om Idre. Foto: Pär Hedlund det dubbelt så mycket) höjdmeter senare var det tyvärr slut. Tänk vad bra tränad man skulle vara om alla pass var så här! Veckan avslutades med grillbuffé på värdshuset. Så mycket mat kan inte vara bra att äta men gott var det! På lördagsmorgonen städade vi och sen åkte vi hem. Det var lika långt som när vi åkte upp men nästa år åker vi säkert hit igen, eller kanske inte, det är ju 5- dagars i Sälen, äsch det är långt dit och vi hinner stämpla vid många kontroller innan vi behöver bestämma oss. Annars kanske man kan åka på bägge? Snedskrivet av Pälle Hedlund O-Ringen 2007 i Mjölby SÖNDAG Årets 5-dagars tog oss, nio stycken enskedingar, till Mjölby. Från början var vi tio, men Ida som fick med sig en förkylning hem från vår konsertresa (Metallica, grym konsert!) i Danmark, var tvungen att hoppa av i sista stund. Det ställde ju till en del problem för mig, Therese och Christian eftersom Ida var vår chaufför. För min del så försvann även boendet och köket. Med lite organisation och övertalning så lyckades jag mygla in mig i Thereses tält (att bo i Christians 1,5 personstält kom inte på fråga), låna ihop stormkök, skaffa fram en chaufför (pappa ville inte låna ut bilen så då fick han skjutsa oss istället!), och packa allt det där praktiska som Ida annars tänker på att ta med (vattendunk, kniv, skärbräda osv). Hur som helst kom vi till Mjölby nån gång på söndag eftermiddag. Bosse och Hugo (med det klassiska gröna tältet) och Rolle och Uffe (i husvagnen) var redan där och i ordning. Vi valde ut en plats som såg platt ut, vilket inte var lätt då vår camping var sönderkörd och full av djupa traktorspår. Jag och Tessan satte rutinerat upp vårt tält medan Uffe och Christian hade det bökigare med Christians nyköpta tält, det var inte helt lätt att gissa hur det skulle se ut! Vi slog även upp klubbtältet brevid för att ha det som extrautrymme och så här i efterhand är vi mycket tacksamma för att någon tänkt på att ta med det. Nina, Linn och Patric kom strax efter oss och alla var samlade. Söndagkvällen var ganska fin och spenderades med veckans enda kubbmatch. MÅNDAG Under natten började det att regna och det vägrade att sluta. Jag som inte tränat något inför 5-dagars och inte hade några som helst målsättningar med veckan, funderde på att ge upp redan här. Men man kan ju inte ge upp något man inte ens börjat med, så det bar iväg de ca 3km till TC. I år hade vi inte några cyklar med oss så det var bara att knalla i regnet. TC, som var samma de tre första etapperna, var inte alls lika blött som campingen. Något som var lite innovativt var att målfållan var utformat som ett U, med sista kontrollen bakom målet. Så där lagom motiverad gick jag till starten, tror att det var ovanligt långt till starterna i år, men det är väl kanske ett måste om man ska ha flera etapper med samma TC och dessutom gångavstånd till allt. Hur var det i skogen då? Jo, det var blött. Eftersom vi dessutom startade ganska sent på dagen så var det också väldigt uppsprunget och lerigt. För mig gick det tungt och jag missade en del, men i mål kom jag, lite lerigare och mycket blötare än innan. Alla andra kom också runt sina banor, faktiskt så fullföljde alla enskedingar hela veckan, måste vara något slags rekord! Efter duschen var det bara att börja gå dem ca 3km tillbaka till den betydligt blötare campingen. Jag tror faktiskt att veckans allra största nöje började redan här, den här regniga måndagen. I vanliga fall på 5-dagars brukar man kanske spela kubb eller sparka boll eller något liknande, men årets gemensamma aktivitet bestod i att gräva diken. Förutom de hjulspår som redan fanns och bildade diken så grävdes det för fullt runt tälten. Therese och jag hade en pöl alldeles vid ingången till 10

11 forts O-Ringen 2007 i Mjölby vårt tält men annars klarade vi oss bra. Tror inte att det krisade så mycket för de andra heller. TISDAG Minns inte riktigt om det regnade på tisdagen, men det gjorde det säkert någon gång. Det jag minns dock är alla dem gråsuggor (vi snackar hundratals!) som under natten flyttat in i alla mina kläder, i skorna och i min ryggsäck som hängt på tork i klubbtältet. Jag ägnade säkert en timme åt att försöka plocka bort dem, (det är envisa rackare det där) och jag tycker verkligen inte om småkryp av någon sort. Den här dagen var jag betydligt mer taggad och motiverad än måndagen. Dessutom hade jag köpt en ny kompass (en tumkompass, jag har alltid sprungit med en vanlig kompas tidigare) och det är ju nästan en garanti för att det ska gå bra, eller? Nä, det var det inte. Det gick bättre än första etappen men jag hade ingen koll på riktningen någon gång. Kom hela tiden ut fel från kontrollerna och sprang snett när jag skulle följa kompassen. Samma karta som etapp 1 användes men det var bara slutet som var i samma område som dagen innan. Skulle tro att kvällen spenderades med att gräva djupare diken, tror till och med att det var på tisdagen som dräneringssystemet kom till. Kanaler byggdes för att leda bort allt vatten till en brunn i närheten, ett imponerade bygge. Kan ju säga att vi inte hade det värst, de fanns dem som upplevde Hallsberg igen och riktigt så illa var de inte för oss. ONSDAG Denna dag var det medeldistans och dessutom hade vi tidig start. Återigen traskade vi upp till TC och sen vidare till start. Medeldistans går ju som alla vet ut på att springa fort och rätt. Redan innan start hade jag nog gett upp det där med att springa fort även om jag faktiskt inte var riktigt lika otränad som förra året. Ute i skogen, på väg till sjuan, ståendes vid en kontroll vars kodsiffra känns lite bekant men ändå är fel, ger jag även upp det där med att springa rätt då jag efter en titt på definitionen konstaterat att jag är vid åtta. Väl i mål jämförde Nina, Martina och jag tider när en reporter från Sveriges Radio kom och frågade efter Järla. Då vi inte visste var de satt ville han intervjua oss istället för ni är ju också en Stockholms klubb. Då ingen av oss har någon större lust att medverka i radio intensifierade vi vårt letande efter Järla och insåg att de sitter precis bredvid oss. Puh, faran är över! Tji, fick vi. Reportern sa glatt att då tar jag er först och Järla sen. Nåja, det är väl inte sannolikt att någon man känner råkar lyssna just då, eller? Gissa vad första personen jag möter på jobbet två veckor senare säger? Just det: Jag hörde dig på radion. Efter att för sista gången traskat de tre kilometrarna mellan TC och campingen tog vi det lugnt. Solen tittade fram och vi hittade en torr fläck uppe vid Bosses och Hugos tält där det faktiskt inte var så jättelerigt. På eftermiddagen gick vi på lätta fötter (lätta eftersom vi bytt från stövlar till gympadojor vid toaletterna) in till centrala Mjölby och åt glass och tittade på när eliten sprang sprint. Men det var när vi kom hem från Mjölby som dagens höjdpunkt skedde, det var nämligen då träflisen kom. Maken till förändring av en campingplats har nog sällan skådats. Från att ha varit helt öde bortsett från någon enstaka toabesökare myllrade plötsligt campingen av folk som hämtade flis i allt från påsar till diskbaljor. Innan kvällen var slut hade vi prydliga träflisstigar till alla tält. Utan underdrift kan man säga att träfliset gjorde campingen till en helt ny plats, nu gick det ju helt plötslig att ta sig i gympadojor hela vägen från tältet till toan. Underskatta aldrig lyckan av att slippa stövlar! TORSDAG Nu var det dags för ett nytt TC som låg mycket närmare campingen och väldigt nära bostadsbebyggelse. Det innebar att det var relativt långt till start och slutet av banorna bestod mest av löpning för att passera vägar och bostadsområden på lämpligt sätt. Denna dag fick Enskede sin bästa placering, en andra plats, genom Nina som länge såg ut att ta hem segern. Tyvärr visade sig att någon av de sist startande (det kan till och med ha varit den som startade allra sist) knep första platsen med ett par sekunders marginal. Så istället för prisutdelning gick vi på spexet som i år handlade om pirater. Det blev en trevlig kväll med många skratt och helt fritt från lera och regn. När spexet tog var slut var det bara att styra kosan mot tältet för att sova och ladda inför sista etappen. Rykten hemifrån talade om regn på fredagen så det gällde att förbereda sig för ytterligare ett blött lopp. FREDAG Efter att ha hört regnet smattra mot tältduken under natten var första instinkten när vi vaknande att lyssna. Nej, allt verkade lugnt, inget regn än så länge. Efter förra årets tajta tävlan mellan Martina och mig då jag gick ut med endast lite mer än en minut tillgodo hade jag redan på söndagen slagit fast att i år skulle jag antingen vara minst en kvart före eller så skulle jag jaga en minut bakom. Då Martina gått sämre än vad jag gjort tidigare under veckan hade jag mer än en kvart tillgodo så medan Martina och Christian diskade gick jag till TC som var samma som på torsdagen. Jag hann inte gå mer än ett par hundra meter innan de första regndropparna började falla. Nåja, det regnar ju inte så mycket och det är ju dumt att blöta ner regnkläderna innan start tänkte jag och fortsatte att gå i bara överdragsjacka. Tyvärr slutade det inte att regna utan det ökade allt mer så innan jag var framme vid TC var jag lika blöt som om jag tagit vägen genom duschen. Men det var bara att göra sig i ordning och gå till start i regnet. Framme vid min start slutade det faktiskt att regna och sen klarnade det upp allt mer medan jag sprang. Då benen var trötta och jag dessutom börjat känna mig lite halvförkyld så gick det rätt långsamt. Även denna dag var det mycket transportspringning för att komma in till målet. Jag måste erkänna att jag inte vet hur det gick för alla andra (när jag tänker efter så har jag inte ens kollat vilken placering jag själv kom på, nåja det står väl förhoppningsvis lite längre fram i Ekot). Då solen varit framme visade sig att tälten var torra så Martina, Christian och jag började ett noggrant arbete med att försöka riva utan att få lera på dem. Eller rättare sagt vi arbetade noggrant ända tills Bosse råkade titta uppåt och såg det gigantiska blåsvarta molnet som snabbt närmade sig. Efter det bytte vi taktik från noggrant till snabbt. Vi lyckades faktiskt få ner alla tält och bära upp sakerna till bilen innan störtregnet kom. Inpackningen i bilen skedde dock under spöregn vilket troligen var förklaringen till varför 11

12 forts O-Ringen 2007 i Mjölby det var minst dubbelt så mycket saker i baksätet som när vi åkte ner. Därmed var årets femdagars slut och det är väl bara att konstatera att det är roligare att campa när gräset är gräs och inte lera. Men vi få som var där hade trevligt tillsammans ändå även om det alltid är roligare ju fler vi är. Så om konceptet för ett lyckat femdagars är camping utan lera och många enskediter på plats så kommer nästa års femdagars bli ett hejdundrandes party med tanke på hur många som anmält intresse att bo i stugorna i Sälen. Fast för att partyt inte ska förtas av allt för värkande ben så är det nog dags att börja backintervallsträningen redan idag (eller kanske i morgon ) Martina Forsberg & Therese Martinsson Från pojke till Ironman 12 Uttrycket Ironman kommer från en tävling som grundades av bland annat en amerikansk marinofficer, Commander John Collins, Uppkomsten till tävlingen berodde främst på att några tvistade om vem av simmaren, cyklisten eller löparen som var mest uthållig. De bestämde sig för att avgöra frågan genom att fullgöra alla tre moment i en följd direkt efter varandra. Platsen var Honolulu, Hawaii. Simningen skulle utföras i havet och sträckan som bestämdes var m, cykelmomentet bestämdes till 180,2 km och allt avslutades med löpning om m (den klassiska maratonsträckan). Den som kom först i mål var alltså den uthålligaste. Nästan 30 år senare var det min tur att prova på att genomföra en Ironman eller Järnmannen som den heter i Sverige. Sträckorna är desamma som för 30 år sedan, ryktesvis är den svenska varianten i Kalmar snällare än den som utspelar sig på Hawaii varje år. Idag finns det Ironman-tävlingar på många platser i världen. Den svenska versionen är inte kvalificerande för Hawaii och anledningen känner jag inte till. Dessutom bryr jag mig inte heller om varför. Jag minns att jag och några kompisar under slutet av 1970-talet pratade om Ironman på Hawaii och att det skulle vara det tuffaste en människa kunde göra. Få av oss, inklusive jag själv, hade närmare kunskap om vad en Ironman innebar. Men tufft det var det! Ungefär 30 år senare började jag och Ola att prata om en Ironman, men avfärdade snabbt tankarna på att försöka. Det kändes lite för tufft att få tid och kraft till att genomföra en fullängd. Jag och Ola prövade på triathlon, som tävlingsformen heter, i augusti 2005, i Sala. Sala Silvermannen är en tävling som innebär att deltagarna genomför halva distanserna av en fulllängd (Ironman). Vi gick i mål näst sist i motionsgruppen på en tid kring 6 timmar 40 minuter. Jag minns att allt gick relativt bra fram till sista tre-fyra km av löpningen. Då blev det riktigt tungt. På gräsmattan efter tävlingen tror jag att ett frö började spira med mål att bli något mycket större. Både jag och Ola ansåg att tävlingsformen var rolig och omväxlande. Att vara i konstant rörelse under så lång tid kräver en del grundträning. Vi hade en bra grund från sommarens fjäll-ol. Vi hade dock inte simmat och cyklat speciellt mycket. Sommaren 2006 hade jag fortfarande en oplockad gås med tävlingen, fjäll- OL, som är en orienteringstävling i fjällnatur under tre dagar. Sommaren 2005 hade min patrullkompis blivit tvungen att avstå tredje dagen på grund av skada. Dessutom hade vi missat en kontroll dag 2, vilket borde ha diskvalificerat oss från fortsättning. Jag var dock tvungen att genomföra ett fullt fjäll-ol och lyckades övertala Ola att släpa mig igenom tävlingen. Fjäll-OL är en s.k. patrulltävling med två deltagare i varje lag och orientering är mer Olas grej än min. Jag hade nog varit kvar bortom Ramundberget om jag nödgats orientera själv. Jag vet inte exakt när jag bestämde mig för att försöka mig på att uppfylla en pojkillusion. Jag tror att beslutet växte fram under våren Jag vet att jag tillbringade en del tid på båtluffen i den grekiska ö-världen under juni 2006 med att skriva ett träningsschema. Jag hade besökt Jonas Coltings (en av Sveriges främsta triathleter på längre distanser) hemsida för tips och råd. Jag fann t.o.m. färdiga träningsprogram för olika ambitionsnivåer. Under elva timmar, under 13 timmar eller bara gå runt. Maxtiden är satt till 15 timmar i Kalmar. Jag bestämde mig för att följa elva timmars-schemat, inte för att det var min målsättning utan för att jag vid sjukdom, andra hinder och för tryggheten skulle ha marginaler. Jag har nog alltid varit inne på att 13 timmar någonting är rimligt. När jag under sommaren 2006 satt med mitt färdiga schema som omfattade perioden november 2006 tävlingsdagen den 28 juli 2007 började jag oroligt att fundera på om jag tagit mig vatten över huvudet. Programmet var uppdelat i tre träningsblock med en avslutande toppningsfas på ca tre veckor. Under block 1 och 2 fanns det inte en enda ledig dag inbokad. Programmet byggde på i genomsnitt 9-12 pass per vecka. Detta skulle så klart innebära dubbla pass flera gånger i veckan. Nu i efterhand vet jag att det oftast såg ut så här: Måndagar: Gym på morgonen och löpning på kvällen. Tisdagar: Simning på morgonen och cykel på kvällen. Onsdagar: Ett litet längre löppass. Torsdagar: Gym på morgonen och cykel på kvällen. Fredagar: Simning på morgonen och löpning på kvällen. Lördagar: Ett långpass på cykel. Söndagar: Ett långt löppass. Från november till slutet av april var det på detta sätt som mina veckor flöt på med vissa små justeringar med minskat gymbesök och ökat simmande. Träningsdosen började på ca nio timmar per vecka för att kulminera med ca 20 timmar i veckan från slutet av maj. Jag och Ola genomförde dessutom tre olika tävlingar under träningsperioden. Den 1 maj tog vi bilen till Laxå. Därifrån kördes vi med buss ner till Olshammar, vid Vätterns strand. Munkastigens trailrun, 44 km

13 Fortsättning Från pojke till Ironman terränglöpning. Vi hade siktat på 5 timmar, jag gick i mål på 5.06 och fick skäll av Olis. Två timmar efter målgång satt jag i min bil och körde hem de 26 milen. Fyra dagar senare satt jag några km utanför Örebro på cykeln för att cykla runt Hjälmaren 153 km. Detta är prestationer som jag har sett som delar av min träning och inte som något att yvas över. Om någon hade påstått att jag skulle springa 44 km i skogsterräng, utan uppehåll om några år hade jag med ett okontrollerat flabb svarat att det är en fullständig omöjlighet. Jag hade ett personbästa, i oavbruten löpning, på 8 km i augusti Jag vet inte hur många timmar jag har lagt ner på träning under perioden, men det är många, riktigt många. Jag ställde aldrig in ett träningspass på grund av vädret. Jag var sjuk en vecka under träningsperioden i övrigt flöt det på. Jag har suttit på s.k. rulle (bakhjulet på en vanlig racercykel driver ett motstånd) upp till fyra timmar i sträck, jag har sprungit i snöstorm, simmat utomhus i skyfall, jag hade inte en enda sovmorgon mellan november-april och jag drack alkohol på nyår (två flaskor mellanöl, välkomstdrink och ett halvt glas champagne) och på Matte Forslunds 40-årsfest (då drack jag rätt mycket, hade lovat Matte) och en flaska mellanöl på midsommarafton. Matte Forslund hade fest på midsommar och jag och Ola cyklade ca 10 mil för att komma dit. Dagen efter skulle jag springa ca km. Jag har försakat mitt privatliv, delvis mitt familjeliv, mer frun än barnen och i viss utsträckning mitt arbete. Jag har skött arbetet utan anmärkning, men inte på det sätt jag är van att sköta det. Dessa försakelser har förföljt mig under en stor del av förberedelserna vilket medfört att jag tidigt bestämde mig för att det blir ingen andra chans. Jag och Pernilla var helt överens i den delen. Vad har varit tuffast? Vänner och bekanta, det fåtal som orkat visa intresse för mitt projekt, har frågat hur jag orkar träna så mycket och hur jag har tid? Den första frågan är enklast att besvara. Det är inga problem att träna så mycket, men det förutsätter att du har en grund att stå på och att du vilar och äter regelbundet. Den del som förknippas med tuffhet, träningsdosen alltså, är den del som är minst tuff. Efter att ha genomfört mitt träningsprogram har jag vid ett antal tillfällen påstått att min andlösa förvåning med inslag av imponerade uttryck för elitidrottares träningsdoser mer eller mindre har upphört. När TV-sporten presenterade ett inslag för några år sedan med Per Elofsson och hans träning satt jag som förstummad med öppen mun och lätt putande mage och stirrade. Karl`n tränar 800 timmar per år. Jag höftar nu och påstår att jag i snitt per vecka har tränat cirka timmar. Under den andra halvan från april till juli har veckodosen legat på cirka timmar. Om vi räknar lågt, men realistiskt, att jag tränar cirka 48 veckor per år så blir det mellan 500 till 960 timmar per år. Jag är 46 år, har fru och två barn, ett heltidsjobb som universitetslärare och ett utbildningsföretag med uppgift att undervisa, utveckla webbhjälpmedel och att skriva läroböcker, har själv studerat pedagogik på högskolan (webbaserat) och fungerat som assisterande tränare för ett damlag i innebandy. Jag har inga ekonomiska bidrag eller någon stab runt mig. I ljuset av detta så är jag inte längre speciellt imponerad av deras träningsdos. Däremot är jag många gånger imponerad av deras prestationer. Den andra frågan, den som berör tidsaspekten är svårare att besvara. I mitt fall har jag något lättare än vanliga människor att kunna förlägga en hel del av träningen till dagtid. Som lärare, författare och egen företagare kan jag till stor del styra över min tid. Problemet är dock att jag måste ta igen förlorad tid under dagen, vilket medfört att familj och vänner ofta kommit i andra hand under tidpunkter då dessa är lediga. I övrigt kan sägas att det krävs en omfattande planering för att få in alla timmar under en vecka. Ett långpass cykel planeras in när vi åker till svärföräldrarna och därmed får jag ca 15 mil. Efter besök hos min bror för att fira hans dotters födelsedag så springer jag hem, cirka 21 km och Pernilla tar bilen. Simhallen öppnar kl 06.30, vilket gör att jag kan simma innan undervisningen börjar. Under ett besök i Göteborg kan jag sitta i vännernas tvättstuga och cykla några timmar på min rulle. Ofta förläggs förmiddagens träningspass till tidpunkter när övriga i familjen sover. Två timmar löpning kan påbörjas kl och då är man klar kl Barnen kan cykla samtidigt som jag och frun springer någon timme och på det sättet kan alla umgås. Det som har varit överlägset tuffast är planeringen och försakandet av frun, barnen och vänner. Jag vill göra ett tillägg till min redogörelse ovan. En ytterligare svårighet eller ett förtydligande av vad som gör en sådan här beskriven satsning mer komplicerad än andra utmaningar är just formen. Du är tvungen att mer eller mindre seriöst träna tre olika idrotter, simning, cykel och löpning. I november 2006 klarade jag hjälpligt att simma 200 m crawl. I juni 2007 crawlade jag utan ansträngning ca 5,5 km i sjön, Drevviken, där jag bor. Jag har Janne och övrig personal på Tyresö Simhall att tacka för att jag idag kan beteckna mig som en god simmare. Jag har säkert cyklat ca 500 mil om jag räknar in all tid på rullen. Jag har lagt några mil skogsstig, asfalt och backar bakom mina löparskor. Dessutom måste man träna en del växlingar. Exempel på s.k. crosstraining kan vara att simma ett par tre km för att sedan växla till cykel tre fyra mil. Ett annat exempel kan vara hård cykelintervall i form av mycket kuperad terräng under drygt en timme för att direkt växla till löpning under ca 45 min. Triathlonträning tar tid och det krävs att du är utvilad och försedd med energi när passet börjar. Det är vanligt att passen ligger på två till fyra timmar åt gången. Självklart krävs en del motivation och disciplin för att varje dag underkasta sig denna träning. Nu är träningsprogrammet uppbyggt av olika block och med tiden ökad mängd och ökad hårdhet. Det är få människor som kliver upp från soffan med fingrar gula av ostbågsrester och kör ett cykel- och löppass på tre till fyra timmar. Jonas Colting har vid flera tillfällen påpekat att det krävs kontinuitet och tålamod för att nå framgång. Jag kunde inte låta bli att maila honom vid ett antal tillfällen. Han svarade ofta snabbt och intresserat, en eloge till honom. Svårigheten ligger alltså i att du måste behärska tre idrotter inte bara en. SJÄLVA TÄVLINGEN KALMAR DEN 28 JULI 2007 KL VID KATTRUMPANS BADPLATS Jag står vid min stol, numrerad 406 och arrangerar mina cykelkläder och löparkläder en sista gång. Jag har en del fjärilar i magen. Runt omkring mig står ca 400 personer med olika förutsättningar och bakgrund. Morgonen är behaglig, 13

14 Fortsättning Från pojke till Ironman ca grader i luften och solsken. Tyvärr blåser det en hel del, vilket har en negativ inverkan på såväl simmomentet som cykelmomentet. Jag tänker tillbaka på gårdagen när jag och Ola i bilen på väg ner intalade varandra att bryta är inget alternativ. Jag har aldrig under alla år jag känt Ola sett honom så rastlös och uttryckligen så pass nervös som inför dagens utmaning. Han påtalade själv natten innan start och på morgonen på hotellet att han kände sig riktigt nervös. Jag tror att hans nervositet hade en viss lugnande effekt på mig. Jag hade förberett mig osannolikt väl och jag hade lagt upp ett schema som jag slaviskt skulle följa. Planen såg ut enligt följande: Simningen 1 tim 20 min (1.30 ut på cykel). Jag kom att simma på 1.21 och gick ut på cykeln Cyklingen 6 tim 20 min (ut på löpningen efter totalt 8 timmar). Jag cyklade på 6.22 och gick ut på löpningen Löpningen var däremot ett oskrivet kort. Jag hade snappat upp en del förhandsinformation om att tävlingen börjar efter 21 km löpning. Jag laborerade med tider runt 5 tim. Jag hade satt en sluttid på mig själv till Löpningen oroade en del. Jag hade läst om andra som under tidigare år legat på 30 plats och sedan gjort maran på ca 6 timmar o.s.v. Berättelsen om Dan som fanns med i tidningen som följde med starkuvertet var ingen uppiggande läsning. Dan deltog 2004 och efter 33 km löpning började han få känningar i ena vaden. Fram till dess hade allt gått som på räls. När han hade 2 km kvar till mål började han gå och siktade in sig på asfaltskantens övergång till gräset. Han visste att ha riskerade att bli avplockad om han började ragla och vingla. Han lyckades inte helt hålla sig till kanten. Han kunde dock räkna ut att han borde kunna få en sluttid på om han lyckades gå i mål. Dom vinner på ca 8.40 (2007, 8.34). När Dan hade 400 meter kvar till målet blev han tvungen att sätta sig ner för att massera sin vadmuskel. Den hade krampat så hårt att den var som en sten. Under massagen fick han kramp i den andra vaden och i bägge låren. Han kröp ner i diket och grävde en grop för att få svalka i ansiktet. Folk samlades runt honom, så ock läkare och annan sjukvårdspersonal. Dan fick massage i ca en timme. Därefter kunde han resa sig upp och springa in i mål på tiden Snart går starten och jag tänker inte mer på Dan. I ledet framför mig står Olis och ytterligare ett led framför honom Perre och hans kompis Stor- Stefan. Jag hade som vanligt fegat och valt motionsgruppen, men de andra tuffklasserna. I tuffklassen fick man stå längre fram. Det fanns en tävling i tävlingen, den mellan Olis, Perre och Stor-Stefan. Under hela förberedelsetiden hade jag och Olis tränat en del ihop, men i princip aldrig med Perre. Jag och Perre körde en halv IM (ungefär) som träninsgpass i början av juni. Jag förstod då att Olis skulle få sig en match. Perre och Stor-Stefan hade riktiga Tri-cyklar och riktiga våtdräkter. Jag kom att köpa en riktig dräkt månaden före tävlingen. Olis kom att hyra en. Perre hade gått med i Kalmar Triathlon Club kvällen före. Stor-Stefan var sedan tidigare med i Stockholm City Triathlon. Jag och Olis var självklart med i IFK Enskede. Startskottet går! Full kalabalik och ut i vattnet. Jag förlorar Olis ur sikte efter sek. Jag simmar första varvet på 27 min. Varvar gör man upp på sandstranden ca 10 m och runt en stolpe, lite vatten att dricka och så i igen. Jag hörde våra kompisar Ola Strömgren, hans sambo Pernilla, Annelie (vår IFK Enskede hjältinna som tyvärr valde att lägga ner förberedelserna, då tid och riktig motivation saknades), Olis fru Lina, Perres familj, ropa och jubla. Det kändes riktigt inspirerande. Min egen familj var på väg ner med tåg, men skulle inte komma förrän vid 14-tiden. Mitt andra varv gick på 27 min, jubel igen, och tredje varvet gick på 27 min. Jag gick som en klocka, vilket jag nästan alltid gör. Det tredje varvet kändes dock tuffare då vågorna började öka i storlek. I efterhand (dagen efter) fick vi av tävlingsledningen veta att förhållandena i sundet var så besvärliga att de hade tänkt vända på varvet. Vi hade motvind hela vägen från Ölandsbron och bort mot Kattrumpan, vågorna gick ca 70 cm höga och det var besvärliga dyningar. Jag kände nästan inte av något av dessa problem, inte en kallsup, inga problem utan ett lugnt crawlande i m. Pigg som en lärkunge småjoggade jag upp ur vattnet mot stol 406 och mina cykelkläder. Jag visste inte hur den inbördes rangordningen såg ut, men förutsatte att Perre och Stor-Stefan var före mig. Det visade sig senare att Perre klivit upp ca 3-4 min före mig och Stor-Stefan ytterligare ca 10 min innan. Jag brydde mig dock inte om deras tider i nuläget. Jag och Olis hade kalkylerat med att han skulle vara efter mig i simningsdelen men sannolikt ikapp mig på cykeln vid första vändpunkten (3 mil från tävlingsområdet och varvningen). När jag nådde vändpunkten 3 mil nordväst om TC, så var Olis inte ikapp mig. Nu skulle jag dock cykla tillbaka samma väg jag kom och därmed kunna räkna ut hur lång efter han låg. Perre och Stor-Stefan hade jag mött långt tidigare (ca min). Jag mötte Olis efter ca 2,5 km (totalt 5 km alltså). Vi morsade där vi båda låg på våra Tri-styren som fällknivar. Jag och Olis har exakt likadana cyklar (racers) lite modifierade med Tri-styre (ser ut som två horn). Jag vet att jag tänkte att Olis kommer att vara ikapp mig innan vändningen efter 6 mil. Kort efter vårt möte var det dags att för dagens första pinkpaus. Jag hade bestämt mig för att dricka varje kvart och äta en halv powerbar varje halvtimme. Vid vändningen stod våra vänner och jublade och tjoade (tyvärr ännu inte min familj (kl var ca nu). Olis var fortfarande inte ikapp mig. Efter ca 8 km var det dags att pinka igen. Jag var nu på väg ut mot halva cykelmomentet 9 mil. Vädret hade försämrats sedan morgonen. Det blåste tyvärr en del på hemvägen. När jag var ca 1 mil från vändpunkten (vid 9 mil) så öppnade sig himlen och det började hagla och regna. Jag vet att jag liggandes på Tri-styret höjde blicken upp mot himlen och funderade på om det nu fanns en Gud, så var min fråga bekräftad: Är detta nödvändigt, en dag som denna?. Haglandet kom att övergå i regn. Tävlingsledningen berättade dagen efter att tävlingsläkaren hade vid ungefär samma tidpunkt som det började hagla och regna begett sig ut till vändpunkten då några tävlande fått problem. I centrala Kalmar var temperaturen ca + 20 och sol och vid vändpunkten när läkaren kom ut Jag minns inte att jag frös så mycket, även om jag nu var dränkt i regn. Jag intalade mig att inget skulle få mig att vackla, det är bara att köra, det är lika för alla. Olis var inte ikapp mig vid vändpunkten. Jag mötte honom på tillbakavägen. Han hade nu närmat sig ytterligare och låg ca 3,5 km bakom mig. Jag stannade vid samma plats för en ny pinkpaus. Jag åt och jag drack som en galnings. Jag hade

15 Fortsättning Från pojke till Ironman många propåer om att detta var det viktigaste. Ät hela tiden på cykeln, sa dom som gjort en Ironman tidigare. När löpningen börjar är det färdigätit. Jag kom in för andra varvningen efter 12 mil och allt kändes fortfarande bra. Olis var ännu inte ikapp? Jag mötte Olis vid en punkt som jag nu uppfattade låg längre bort än förra varvet. Jag funderade över om jag gått för hårt, men min pulsklocka sa annat. Jag hade bestämt mig för att ligga på ca i puls under cykelmomentet och ca 145 under löpningen (enligt pulsklockan var snittpulsen under tävlingen 133 och ca kalorier brändes). Vädret hade blivit något bättre och vinden hade börjat mojna litet. Jag tog en ny pinkpaus efter 8 km (vid samma busskur som efter första varvet). Vid vändpunkten 15 mil för sista gången började jag faktiskt att tänka i banor att Olis kommer att få kämpa litet för att passera mig. Jag vet dock att han är en mycket bättre löpare än jag så det var långt kvar. Nu mötte jag Olis efter drygt 10 min från vändpunkten. Det innebar att han tappat mycket under sista varvet. Jag såg honom på avstånd och upptäckte att han hade cykeltröjan ordentligt uppknäppt. Han skrek vid vårt möte: Det går riktigt tungt! Jag svarade då att han skulle ta det riktigt lugnt! Jag vet inte om han hörde mig. Att bryta är inget alternativ! Under mina sista 3 mil på cykeln tänkte jag en hel del på Olis och på det sätt han såg ut när jag mötte honom. Han såg sliten ut. Vi hade nu nästan hållit på i 7 timmar utan någon egentlig vila, mer än vid växlingen från sim till cykel (5-7 min klädbyte) och vid mina 40 sek pinkpauser. Jag tog en sista pinkpaus och fick alltså ihop fem st under cykelmomentet. Jag närmade mig nu växlingen till löpmomentet. Precis innan jag kom in till växling så hör jag för första gången min fru Pernilla (inte samma som Ola Strömgrens) och mina kära barns Ludwig och Louise röster. Jag blev alldeles varm i bröstet och lätt sentimental. Nu fanns det inte mycket som skulle få mig att lägga ner. Ut på löpningen efter 7 timmar och 57 minuter. Jag passerade familjen med snabba kramar och pussar och började stapplandes att försöka komma in i löpningen. En del av mina pinkpauser var avsedda för några sekunders vanlig gång och bensträck. Min första km kändes inte så imponerande. Det var stelt och ovant att springa. Det släppte dock och km efter km bockades av. Jag drog i mig lite gel och tyckte att jag fick en kick. Jag hade bestämt mig för att dricka vid varje vätskekontroll (ca 2,5 km mellan varje). Efter en 7-8 km började jag bli varse ett annat problem som nu växte sig större. Min mage var full av powerbars (6 st) och ca 5 bananer, gel, sportdryck, en liter nyponsoppa, saltgurka och vatten. Jag hade noterat att jag nästan hade kagge när jag påbörjade löpningen. Jag hade kanske ätit och druckit lite för mycket trots allt. Vändpunkten låg 7 km bort efter kustremsan, norrut från Kalmar. När jag hade sprungit ca 10 km så gick jag i rask takt med en mugg vatten i handen, förbi ett läkartält. Jag tittade in och såg Annelie stå där och massera en mansperson. Jag ropade, gåendes, förbi tältet: Annelie, jobbar du här nu? Annelie svarade att Olis ligger här! Jag hörde vad hon sa, men jag fattade inte riktigt innebörden av hennes replik. Jag kastade den tomma muggen och började springa. När jag nådde första varvningen efter 14 km hörde jag att Pernilla (min fru) ropade: Kom igen nu, för det blir ingen fler gång! Mina barn hejade mer entusiastiskt och oreserverat. Jag började nu få större problem med magen och började dessutom må väldigt illa. Det är inte alltför sällan min mage krånglar på långa lopp. Efter 18 km nådde jag den plats där Annelie uppenbarligen hade behandlat Olis. Jag stannade till och pratade med Annelie som var kvar på platsen. Jag passade på att fråga läkaren vad jag bör dricka och inte bör dricka när jag mår tjuvtjockt. Drick bara vatten, blev svaret. Olis hade fått behandling för sin rygg som hade lagt av och sprungit iväg mot sin första vändning vid 7 km. Jag insåg vid denna tidpunkt att jag åtminstone måste ligga ca 8 km före Olis. Jag hade ju sprungit 4 km från varvningen och möter jag Olis exakt nu så har han 8 km att jaga ikapp. Nu började jag tro på att det var möjligt att jag inte skulle vara sist i kompisgänget och inte nog med detta, före Olis. Detta har aldrig tidigare varit aktuellt i någon av de tävlingar vi deltagit i. Nu började jag dessvärre att bli tvungen att gå för att inte kräkas. Ungefär 2 km före vändpunkten efter 21 km blev jag tvungen att göra det stora besöket. Ut i en dunge, ner med brallorna, ta tag i en trädstam och hukläge. Duns, löv som hjälp till rengöring och så ut på banan igen. Jag började småjogga och hoppade över några vätskekontroller. När jag var tillbaks till tältet där Annelie fortfarande hängde kvar hade jag nu avverkat 24 km, dom senaste med en hel del inslag av rask gång. Benen var helt ok, men magen var less. Annelie berättade att Olis inte hade återkommit. Jag hade ju inte heller mött honom, men å andra sidan var jag ute i skogen ett par minuter. Annelie slog följe med mig tillbaka till min andra varvning. Vi gick en del och sprang en del. Nu mötte jag min fru och mina barn ca 1 km från varvningen. Pernilla så lite orolig ut när jag kom hasande i sakta gemak. Jag klagade litet på min mage, men hon viftade bort det med orden: Passa på att njuta, för det blir inget mer av det här! Min kära fru vet hur man höjer moralen när det som bäst behövs. Återigen stod barnen för det reservationslösa hejandet och uppmuntrandet. Jag varvade nu för sista gången och fick ytterligare ett band runt handleden, som utvisar antalet varv som klarats av. Mitt första varv gick på 1.40, det andra på skrämmande 2 timmar. Annelie som stod vid utgången av fållan gned mina vader och hälsenor innan jag tog mig an det sista varvet av Kalmar Järnmannen. Jag motade bort spåren av berättelsen om Dan och sprang, till största delen, det sista varvet. Jag var dock tvungen att göra ett toalettbesök för det stora en gång till. Magen blev allt bättre. När jag återsåg målplatsen för nionde gången denna dag var det inte långt kvar till tårarna. När jag svängde in mot upploppet under de sista m så stod min familj där och några kvarkämpande vänner (Annelie, Ola S och hans sambo). Jag tänjde ut på stegen och med händerna uppsträckta i skyn passerade jag mållinjen efter 13 tim 31 min 57 sek (trots att resultatlistan säger 13.32). Väl inne i målfållan skrek jag rakt ut så högt jag kunde. Speakern Kenneth replikerade: Precis som han lät nu kommer han att låta i morgon när han ska gå ner för trapporna! Det sista varvet tog Under några minuter, i målfållan där det utbröt ett litet kramkalas, kände jag en sådan euforisk glädje och en stor lättnad. Det som grusade en del av glädjen var dock beskedet att Olis hade brutit efter 7 km. Årets tävling skördade en del offer. Det var 421 st som kom till start, 42 st bröt. Enligt tävlingsledningen hade aldrig så många som i år 15

16 Fortsättning Från pojke till Ironman brutit redan efter simningen. Detta trots att dom förlängde maxtiden för simning (normalt uppgår den till ca två timmar). Stor-Stefan vann på tiden (tror jag) och Perre kom tvåa på Helt fantastiska tider! Det kan låta som en ursäkt, men denna dag kändes tider som något av endast akademisk betydelse. Det faktum att jag hade fullföljt tävlingen och låtit kroppen arbeta under tretton och en halv timmar är så stort att placeringar och sluttider inte kan undergräva min prestation. I augusti 2001 när jag, som försenad 40-års present, mottog en start i vasaloppet 2002 så var vägen till en Ironman lång, oändligt lång. Idag tillhör jag den ringa och unika skara av ca svenskar som någonsin fullföljt en Ironman. Den som har några synpunkter på min prestation hänvisar jag till Kalmar eller annan aktuell plats för att själv pröva. Hur tufft var det? Inte tuffare än att jag gjorde det! Sicilien, den 14 augusti 2007 Stefan, en svensk Järnman, Zetterström Icebug24 ett lite längre Rogaine Istället för att åka till Björkliden och BAMM för tredje året i rad blev det en resa till Hemavan i slutet av juli för att testa den nya tävlingen Icebug24. Här kommer ett litet utdrag från den ganska långa berättelsen som inom kort kommer att finnas på Längden, fjällen, kartorna och en del annat visste vi skulle vara lika men ändå kändes det som att Icebug24 var något vi aldrig gjort förr. Alltså var vi tvungna att förbereda oss på sådant sätt att vi var förberedda på något vi aldrig gjort förr. Problemet var bara att ingen av oss visste hur man förbereder sig till något man aldrig gjort förr. Var det möjligen så att teamet för första gången i historien kände en liten känsla av nervositet? En fördel med Hemavan var att flyget tog mindre än 2 timmar jämfört med 20 timmars tågresa. Vi hade inte mer än checkat in ryggsäckarna på Arlanda innan vi satt i en stuga i Hemavan. En svulstig lunch och en eftermiddagspromenad senare började vi packa rycksäckarna. Kvällen tillbringades först i restaurangen där vi slevade in pasta i stora lass sedan i stugan där vi laddade med mer mat och fortsatt packning. Starten skulle inte gå förrän 14:00 så vi hade problem med att bestämma hur vi skulle fördela matintaget, antingen en tidig frukost och toppad med en tidig lunch eller varianten sen frukost toppad med ingenting. Det blev det senare alternativet mest för att få sova så länge som möjligt. Vi som sprungit Rogaine i 6 timmar 4 gånger tidigare skulle nu springa 4 gånger så långt. Fast det var inte 4 gånger så många kontroller utan ungefär lika många som på sprinttävlingarna i Stockholm, 30 stycken, något mer än en kontroll i timman alltså! Starten var inte i mitten av kartan som det varit på tidigare Rogaine utan vi blev bussade iväg längst ner till höger på kartan vilket var lite synd då vägvalsalternativen blev färre. Starten gick och vårt (och många andras) vägval gick ut på att springa i början då det var rätt platt och mycket sommarleder att följa och ta den tyngre bergsklättringen senare då det ändå blir mycket gång. Vädret var kanon och det var 16

17 Fortsättning på Icebug24 ett lite längre Rogaine nästan för varmt, men värre skulle det bli. Efter 7 timmar hade vi hunnit nästan 6 mil och det firades med middag, en Team Starcus in action. Foto: Okänd frukostpåse frystorkat, som vi slängde i oss under en stretchingpaus på fjällsluttningen. Nu skulle klättringen börja men först en rejäl bom. På väg upp på norra sytertoppen, områdets högsta punkt på 1768 meter, skulle vi ha en fjällbäck på sluttningen. Den visade sig vara stört omöjlig att hitta bland de 20 meter höga höjdkurvorna men efter 45 minuter satt den där. Dessvärre hittade vi också en del moln som blev flera moln som blev ett enda stort moln som vi liksom var inne i och då började det regna och blåsa och helt plötsligt var det ärtsoppa. Till den 8:e kontrollen skulle vi följa sommarleden upp mot toppen. Det borde vara enkelt att följa en stig som istället för glada gubbar har stenrösen var 20:e meter. Men det var precis tvärt om då dimman gjorde att vi inte såg några rösen trots 8 par ögon (strax innan dimman kom vi ifatt ett annat team och trots att vi gick 4 man i bredd). Det som räddade oss från bom var att kontrollen satt på absolut högsta toppen och sen var det utför. Nästa kontroll var värre då den inte satt på toppen utan vid ett hus på en ås. Man kan tycka att ett hus på ett berg (visserligen ett pyttehus egentligen bara ett vindskydd) borde vara enkel men ser man inget så är det som att leta efter en nål i en höstack. Fortfarande 4 man i bredd men inte hjälpte det. Grabbar nu lutar det utför, oj här är ett stup, oj nu går vi österut, vi ska västerut, oj nu lutar det uppför igen, vänd om. Fast till slut så satt den där den också och då regnade det ännu värre. Det blev en paus i vindskyddet för energipåfyllning och glada tillrop. Lars passade på att slänga ur sig den inte så positiva peppningen jag har inte tänkt en positiv tanke på 2,5 timma Men nu var det utför och bara 1 mil bort låg vad som kallades för nattlägret. Dit kom vi i gryningen och fick smaka arrangörernas underbart goda varma soppa sitta i en varm kåta en stund. Tyvärr låg molnen fortfarande tunga så att hitta kontroller i dimman kändes inte omöjligt men enormt jobbigt. Dessutom tog det tid, vår ursprungliga plan om att ta 29 av 30 kontroller sprack för flera timmar sen. I denna arla morgonstund gjorde vi därför valet att vända Kartbild från Icebug24 17

18 Resultat Järla Ungdomsserietävling H16 (8) 5100 m 1 Oskar Hektor Järla IF OK 38:13 6 Axel Simonsson IFK Enskede 49:54 67 D16 (5) 4450 m 1 Klara Hall Järla IF OK 41:35 5 Frida Walan IFK Enskede 1:29:02 37 D14 (7) 3510 m 1 Hilda Mattsson Järla IF OK 29:10 5 Hanna Hamrell IFK Enskede 1:02:39 37 Erica Sohlberg-Andersson IFK Enskede ej godkänd D12 (2) 2870 m 1 Josefin Glasell IFK Enskede 45:32 D10 (3) 2210 m 1 Anna Dahlgren-Rosén Järla IF OK 16:24 2 Johanna Glasell IFK Enskede 26:39 52 U3 (6) 2870 m 1 Lukas Lindblom Söders SOL Tyresö 35:02 4 Niklas Wickander IFK Enskede 41: Emil Karlsson IFK Enskede 1:32:01 18 U2 (12) 2210 m 1 Fabian Flugund Järla IF OK 14:50 3 Josefin Pihl IFK Enskede 17: Elna Liss IFK Enskede 28:27 42 U1 (9) 2160 m 1 Kalle Andersson Järla IF OK 14:35 3 Ludvig Sandahl IFK Enskede 17: Jimmy Wickander IFK Enskede 20:35 51 Hjo 2-dagars medel H35 (13) 4020 m 1 Kenneth Johansson OK Tranan 29:06 3 Patric de Boussard IFK Enskede 31:25 93 Magnus Elwin IFK Enskede ej godkänd D21 (44) 3690 m 1 Lina Bäckström OK Linné 26:49 10 Nina de Boussard IFK Enskede 33:42 80 Hjo 2-dagars lång H35 (15) 7140 m 1 Kenneth Johansson OK Tranan 49:52 4 Magnus Elwin IFK Enskede 56: Patric de Boussard IFK Enskede 58:05 86 D21 LÅNG (13) 6660 m 1 Malin Sörstrand SOK 68 1:01:20 2 Nina de Boussard IFK Enskede 1:03:45 96 Stigfinnarcup dag H60 (20) 0 m 1 Rune Rådeström Snättringe SK 53:38 9 Roland Persson IFK Enskede 1:13:05 73 Järladubbeln Lördag H65 (27) 4270 m 1 Sverre Johnson OK Ravinen 43:42 6 Bo Hedlund IFK Enskede 56: Hugo Isgren IFK Enskede 1:00: Gunnar Persson IFK Enskede 1:07:36 65 H60 (38) 4790 m 1 Hans-Ove Eriksson Nyköpings OK 44:53 17 Roland Persson IFK Enskede 1:07: Göran Glanshed IFK Enskede 1:23: Christer Hedin IFK Enskede 1:28:43 51 H55 (40) 5360 m 1 P-O Ivarsson Haninge SOK 47:33 35 Gunnar Åsell IFK Enskede 1:32:06 52 H50 (42) 6240 m 1 Per Bengtsson IFK Enskede 56: H45 (41) 6840 m 1 Lars Palmqvist Järfälla OK 53:10 23 Mats Larsson IFK Enskede 1:21:03 66 H35 (40) 7920 m 1 Vidas Armalis SoIK Hellas 1:02:53 12 Patric de Boussard IFK Enskede 1:22: Fredrik Sjöqvist IFK Enskede 1:44:34 31 Peter Albinsson IFK Enskede 1:45:38 60 Magnus Elwin IFK Enskede ej godkänd H21 (19) 8780 m 1 Ulf Persson IFK Enskede 1:16:57 95 Fredrik Hedin IFK Enskede ej godkänd Ove Hedlund IFK Enskede ej godkänd D60 (15) 3190 m 1 Marianne Hamilton Enebybergs IF 41:39 9 Gunilla Glanshed IFK Enskede 49: Marianne Persson IFK Enskede 1:04:35 64 D35 (20) 4790 m 1 Jeanette Enckell Södertälje-Nykvarn OF 41:06 Malin Albinsson IFK Enskede ej godkänd D21 (23) 5360 m 1 Sofia Lekselius Järfälla OK 53:30 9 Carina Hallendal IFK Enskede 1:03: Nina de Boussard IFK Enskede 1:06:25 76 Jonna Rickard IFK Enskede ej start U2 (12) 2510 m 1 Sofia Bengtsson Sundbybergs IK 32:39 11 Emmy Albinsson IFK Enskede 50:48 54 U1 (12) 2050 m 1 Malin Dahlbäck OK Österåker 19:33 8 Linus Albinsson IFK Enskede 33:11 49 Öppen 4 (29) 3930 m 1 Mikael Mellberg Tumba-Mälarhöjden OK 45:45 6 Frida Walan IFK Enskede 1:09: Elisabeth Svärd IFK Enskede 1:14:41 41 Öppen 7 (34) 3190 m 1 Annika Jansson IFK Lidingös Skid o OK 36:03 9 Jan Svärd IFK Enskede 45: Jonatan Lindell IFK Enskede 55: Anna Dahlberg IFK Enskede 1:04:59 35 Öppen 8 (35) 4790 m 1 Boris Granovskiy OK Linné 37:46 12 Elin Ahlström IFK Enskede 1:00: Mikael Hallendal IFK Enskede 1:05: Martin Ahlström IFK Enskede 1:07: Therese Martinsson IFK Enskede 1:11:56 33 Öppen 9 (31) 7180 m 1 Christer Backman Tullinge SK 1:03:10 18 Christopher Lindqvist IFK Enskede 1:23:18 56 Järladubbeln Söndag H65 (21) 3100 m 1 Bo Hedlund IFK Enskede 30: Hugo Isgren IFK Enskede 53:29 58 H60 (29) 2770 m 1 Leif Strandberg Gustavsbergs OK 24:24 14 Christer Hedin IFK Enskede 35: Göran Glanshed IFK Enskede 38:49 63 H55 (37) 3470 m 1 Peter Rasmussen OK Måsen 27:52 Gunnar Åsell IFK Enskede ej start 18

19 forts Resultat H50 (38) 3620 m 1 Lars Lönnkvist Tullinge SK 24:04 3 Per Bengtsson IFK Enskede 30:25 79 H45 (32) 3890 m 1 Lars Palmqvist Järfälla OK 28:12 Mats Larsson IFK Enskede ej godkänd H35 (25) 4970 m 1 Vidas Armalis SoIK Hellas 36:30 5 Patric de Boussard IFK Enskede 39: Peter Albinsson IFK Enskede 52: Magnus Elwin IFK Enskede 55:22 66 D60 (14) 2060 m 1 Margareta Hagstedt Väsby OK 26:22 13 Gunilla Glanshed IFK Enskede 52:10 51 D35 (14) 4230 m 1 Jeanette Enckell Södertälje-Nykvarn OF 34:22 Malin Albinsson IFK Enskede ej godkänd D21 (16) 4230 m 1 Jenny Holmberg Turebergs IF 35:56 Nina de Boussard IFK Enskede ej godkänd Jonna Rickard IFK Enskede ej start U2 (14) 2310 m 1 Axel Granqvist OK Ravinen 21:24 Emmy Albinsson IFK Enskede ej godkänd Linus Albinsson IFK Enskede ej godkänd Öppen 4 (36) 2960 m 1 Gustav Ekvall Söders SOL Tyresö 29:53 4 Frida Walan IFK Enskede 33:22 70 Christopher Lindqvist IFK Enskede ej godkänd Öppen 5 (32) 3980 m 1 Mikael Mellberg Tumba-Mälarhöjden OK 29:10 3 Martin Ahlström IFK Enskede 31:10 74 Öppen 7 (35) 3100 m 1 Klara Hall Järla IF OK 30:06 9 Elin Ahlström IFK Enskede 38:57 57 Stigfinnarcup natt H60 (16) 0 m 1 Rune Rådeström Snättringe SK 58:27 3 Roland Persson IFK Enskede 1:08:43 85 H35 (1) 0 m Peter Albinsson IFK Enskede ej start Synsamdubbeln medel (Järfälla OK/Rotebro IS) H65 (24) 2475 m 1 Bengt Eriksson Väsby OK 21:09 9 Bo Hedlund IFK Enskede 28: Hugo Isgren IFK Enskede 30:31 69 H60 (30) 2475 m 1 Anders Sellgren Sigtuna OK 20:38 13 Göran Glanshed IFK Enskede 27:09 76 H50 (31) 3125 m 1 Berth-Arne Bengtsson Långhundra IF 21:43 8 Per Bengtsson IFK Enskede 26:04 83 H45 (33) 3600 m 1 Johan Markstedt OK Södertörn 27:26 26 Mats Larsson IFK Enskede 40:24 68 H35 (13) 3925 m 1 Jonny Bergman OK Ravinen 26:27 6 Pär Hedlund IFK Enskede 32: Patric de Boussard IFK Enskede 39:27 67 Magnus Elwin IFK Enskede ej start H21 (17) 4800 m 1 Ulf Öjebo IFK Lidingös Skid o OK 34:32 9 Fredrik Hedin IFK Enskede 48:30 66 D60 (14) 2325 m 1 Pirkko Stenerhag Västerbergslagens OL 28:37 8 Gunilla Glanshed IFK Enskede 38:02 75 D21 (14) 3525 m 1 Martina Craig OK Ravinen 31:59 7 Elin Ahlström IFK Enskede 42: Therese Martinsson IFK Enskede 49:38 59 Jonna Rickard IFK Enskede ej start Öppen 4 (23) 2400 m 1 Mathilda Holmström OK Ravinen 24:47 13 Frida Walan IFK Enskede 54:42 25 Öppen 7 (33) 3000 m 1 Bertil Thyr 8 godkänd 13 Christer Hedin IFK Enskede 47:04 Öppen 8 (49) 4950 m 1 Anders Skarholt Södertälje-Nykvarn OF 29:56 27 Martin Ahlström IFK Enskede 55:14 34 Synsamdubbeln lång (Järfälla OK/Rotebro IS) H60 (23) 4575 m 1 Rune Rådeström Snättringe SK 38:10 12 Göran Glanshed IFK Enskede 56:40 67 H35 (15) 7525 m 1 Calle Bohman SoIK Hellas 50:02 7 Patric de Boussard IFK Enskede 54: Peter Albinsson IFK Enskede 1:01:53 81 Pär Hedlund IFK Enskede ej start H21 (8) 8200 m 1 Joel Ahlqvist Skarpnäcks OL 1:02:18 Fredrik Hedin IFK Enskede ej start D60 (13) 3575 m 1 Inga Johansson Nyköpings OK 40:56 4 Gunilla Glanshed IFK Enskede 48: Gunnel Balck IFK Enskede 1:00:41 67 D35 MOTION (2) 3825 m 1 Eva Lenell Mälarö SOK 57:37 Malin Albinsson IFK Enskede ej start U1 (11) 2425 m 1 Albin Andersson OK Ravinen 18:24 Emmy Albinsson IFK Enskede ej start Linus Albinsson IFK Enskede ej start Öppen 2 (13) 3175 m 1 Johannes Knutas Turebergs IF 37:32 13 Curt Balck IFK Enskede 1:11:09 33 Söders SOL Medeldistans D21 (20) 3810 m 1 Carina Hallendal IFK Enskede 43: Nina de Boussard IFK Enskede 46: Elin Ahlström IFK Enskede 50: Martina Forsberg IFK Enskede 1:07:27 59 D60 (10) 1990 m 1 Eva-Stina Svärd Haninge SOK 27:02 4 Gunilla Glanshed IFK Enskede 32: Marianne Persson IFK Enskede 36:45 74 H21 (5) 5070 m 1 Ulf Persson IFK Enskede 44:40 85 Fredrik Hedin IFK Enskede ej start 19

20 forts Resultat H35 (29) 4180 m 1 Eric Roller Järfälla OK 32:35 3 Patric de Boussard IFK Enskede 34: Pär Hedlund IFK Enskede 34: Magnus Elwin IFK Enskede 41: Fredrik Sjöqvist IFK Enskede 50:36 H45 (34) 3780 m 1 Lars Palmqvist Järfälla OK 27:13 12 Mats Larsson IFK Enskede 38:21 71 H50 (33) 3190 m 1 Göran Nilsson Snättringe SK 25:55 2 Per Bengtsson IFK Enskede 27:53 93 H60 (25) 2620 m 1 Rune Rådeström Snättringe SK 22:26 20 Göran Glanshed IFK Enskede 43: Roland Persson IFK Enskede 1:24:09 27 H65 (19) 2610 m 1 Jan Söderberg IFK Lidingös Skid o OK 27:51 5 Bo Hedlund IFK Enskede 35: Hugo Isgren IFK Enskede 53:40 52 ÖPPEN 1 (12) 2090 m 1 Elon Albrektsson OK Ravinen 22:17 8 Johanna Glasell IFK Enskede 45: Emma Andersson IFK Enskede 52:33 ÖPPEN 2 (16) 2320 m 1 Carita Källman Järfälla OK 33:01 2 Josefin Glasell IFK Enskede 38: Anna Arvidson IFK Enskede 48:26 12 Ulla Engman IFK Enskede 1:04:39 31 ÖPPEN 4 (46) 3100 m 1 Mathias Hellman Haninge SOK 30:02 11 Hanna Hamrell IFK Enskede 50: Niklas Wickander IFK Enskede 1:03: Erica Sohlberg-Andersson IFK Enskede 1:03:42 27 ÖPPEN 5 (47) 3400 m 1 Signar Eriksson Stöcksjö IS 30:06 4 Martin Ahlström IFK Enskede 37: Jan Svärd IFK Enskede 49: Uno Engman IFK Enskede 49: Moa Källstrand IFK Enskede 53:38 ÖPPEN 8 (34) 5390 m 1 Staffan Kjellman OK Ravinen 44:13 21 Anders Svärd IFK Enskede 1:18: Ida Gawell IFK Enskede 1:34:34 27 Hellas Långdistans H65 (26) 4230 m 1 Gunnar Eriksson Södertälje IF 41:00 10 Bo Hedlund IFK Enskede 53: Hugo Isgren IFK Enskede 53: Gunnar Persson IFK Enskede 55:43 74 H60 (26) 4810 m 1 Rune Rådeström Snättringe SK 41:47 16 Göran Glanshed IFK Enskede 58: Roland Persson IFK Enskede 1:00:45 69 H50 (34) 5550 m 1 Göran Nilsson Snättringe SK 43:01 6 Per Bengtsson IFK Enskede 44:12 97 H45 (36) 6010 m 1 Rikard Imark Tullinge SK 42:45 13 Mats Larsson IFK Enskede 1:01:53 69 H35 (16) 7280 m 1 Tommy Johansson Järfälla OK 56:54 5 Patric de Boussard IFK Enskede 1:02: Magnus Elwin IFK Enskede 1:19:54 71 H21 (13) 7280 m 1 Ulf Persson IFK Enskede 1:04: Fredrik Hedin IFK Enskede 1:11:58 85 D60 (9) 3860 m 1 Maria Ehn Tullinge SK 43:27 5 Gunilla Glanshed IFK Enskede 59:41 63 D21 (22) 5550 m 1 Jessica Sjöberg Tullinge SK 49:57 15 Elin Ahlström IFK Enskede 1:05:07 72 Nina de Boussard IFK Enskede ej start Öppen 6 (10) 5320 m 1 Stefan Ljungberg Tumba-Mälarhöjden OK 54:45 3 Katarina Rundström IFK Enskede 1:05:51 63 Öppen 8 (44) 5550 m 1 Joel Ahlqvist Skarpnäcks OL 43:29 5 Christopher Lindqvist IFK Enskede 48: Ove Hedlund IFK Enskede 49: Martin Ahlström IFK Enskede 55:18 59 Öppen 9 (12) 9080 m 1 Jonas Lindholm IK Hakarpspojkarna 1:17:15 Per Forsberg IFK Enskede ej godkänd O-ringen juli 2007 Klass Pl Namn Tid Tid+ E1pl E1tid E1tid+ E2pl E2tid E2tid+ E3pl E3tid E3tid+ E4pl E4tid E4tid+ E5pl E5tid E5tid+ D21 10 Nina de Boussard 214:40 20: :04 7: :40 4: :17 9: :27 0: :12 3:25 D21 77 Therese Martinsson 289:18 94: :58 26: :00 17: :01 20: :47 16: :32 18:45 D21 10 Martina Forsberg 345:23 151: :24 49: :39 37: :59 21: :52 22: :29 23:42 D21 Ida Gawell Ej start Ej start Ej start Ej start Ej start Ej start H21 30 Ulf Persson 273:52 36: :36 7: :08 9: :03 6: :23 12: :42 5:13 H21 41 Patric de Boussard 280:11 42: :59 5: :49 12: :53 7: :50 13: :40 9:11 H60 86 Roland Persson 259:35 100: :32 28: :28 25: :15 24: :08 15: :12 14:05 H65 44 Bo Hedlund 232:02 65: :48 18: :35 15: :37 10: :31 23: :31 7:37 H Hugo Isgren 353:07 186: :26 58: :41 33: :10 19: :54 46: :56 38:02 H Christian Forsberg 452:07 245: :40 60: :39 95: :58 32: :57 40: :53 20:52 20