Naturvetarnas kommentarer inför arbetet med den forskningspolitiska propositionen 2016

Transkript

1 Utbildningsdepartementet Drottninggatan Stockholm Naturvetarnas kommentarer inför arbetet med den forskningspolitiska propositionen 2016 Högre utbildning och forskning är förutsättningar för välstånd, utveckling och konkurrenskraft. Alla verksamheter, oavsett inom vilken sektor de bedrivs, behöver medarbetare med förmåga att tillägna sig och utveckla ny kunskap för att ligga i framkanten av utvecklingen. För Naturvetarna är forskarna den naturliga startpunkten för forskningspolitikens utformning. För att Sverige ska få högkvalitativ och konkurrenskraftig forskning krävs forskare som vill och kan ägna sig åt forskning; i akademin, näringslivet och offentlig sektor. Goda villkor för forskare är en nyckelfaktor för forskningens framtid. Forskningssystemet ska riggas så att resurser som satsas på högre utbildning och forskning utnyttjas effektivt och så att forskarna har förutsättningar att fungera och prestera. Naturvetarnas främsta uppmaning till regeringen inför den forskningspolitiska propositionen är därför enkel: börja med forskarnas anställningsvillkor. Utan att de problem som forskare och universitetslärare brottas med idag åtgärdas riskerar alla satsningar på att stärka forskningen att få liten eller ingen effekt. Regeringen kan inte styra varken lärosätenas hantering av sin personal eller de forskningsintensiva företagens beslut om etableringsort. Men regeringen äger makten över universitetsledningarnas uppdrag och mandat och regeringen kan påverka hur villkoren för FoUföretag ser ut. I detta papper ger vi vår syn på vad vi tror att forskarna och forskningen i Sverige behöver. Naturvetarnas förslag till åtgärder samordna systemen för högre utbildning och forskning. skapa förutsättningar för lärosätena att vara goda arbetsgivare. öka resurserna som satsas på högre utbildning och forskning. dela upp de statliga forskningsmedlen i två separata potter; en för basfinansiering, fördelade direkt till lärosätena, avsedda att finansiera tjänster och infrastruktur. Den andra potten ska gå via de statliga forskningsråden och endast finansiera forskningsprojekt samt utbildningsoch post dok-tjänster. ta bort möjligheten till befordran. se över hur Högskoleförordningen och lagen om anställningsskydd tillämpas i syfte att försvåra missbruk av visstidsanställningar. tydliggör regelverket kring post dok-anställningar så att dessa inte kan staplas på varandra. ställ krav på att stipendier som finansierar anställning går via lärosätet och omvandlas till lön. uppmuntra akademin att reformera meriteringssystemet och bredda synen på vad som är meriter. ge högskolan ett tydligt uppdrag att arbeta för ökad mångfald och jämställdhet. ställ krav på att alla tjänster utlyses internationellt och i öppen konkurrens.

2 stimulera akademin att arbeta för ökad arbetslivsanknytning i forskning och ökad forskningsanknytning i utbildningen. underlätta och skapa incitament för samverkan. röj hindren för internationell mobilitet. underlätta kombinationsanställningar och andra former av delade tjänster. överväg att ge de nationella forskningsinstituten i uppdrag att verka som matchmaker mellan akademi och näringsliv. skapa förutsättningar för forskningsintensiva företag att vilja verka i Sverige. förenkla tester av kommersialiserbara forskningsresultat i verkliga miljöer. säkerställ att akademins strukturer understödjer medverkan i också tidskrävande forskningsprojekt. Villkoren i och för akademin: regeringen lägger grunden för hur lärosätena agerar Forskningssystemet behöver samordning och långsiktighet Det svenska utbildnings- och forskningssystemet består av ett flertal olika komponenter där regeringen, lärosätena och externa aktörer ansvarar för några delar vardera. Idag uppstår oavsiktliga och ibland också oönskade effekter till följd av de många olika styrmekanismerna. För att allting ska fungera ändamålsenligt är det oerhört viktigt att delarna ändå fungerar som en helhet och, i bästa fall, är ömsesidigt förstärkande. Så är inte alltid fallet idag och Naturvetarna anser att en samordning av systemen är angelägen. I den forsknings- och utbildningspolitiska diskussionen efterfrågas ofta mer långsiktighet, framförallt ifråga om fördelningen av resurser. Naturvetarna stämmer in i denna önskan. Vi tror också att den trygghet det ger att ha tydliga, långsiktiga förutsättningarna gynnar akademins verksamhet. Vi uppmuntrar därför starkt regeringens aviserade intention att lägga en forskningspolitisk proposition med ett tioårigt perspektiv. Vi vill dock erinra om att ytterst få verksamheter vet exakt hur deras ekonomi ser ut flera år i förtid men att de trots detta planerar, lägger upp strategier och tillsvidareanställer människor. En hög grad av långsiktighet och förutsägbarhet underlättar strategiskt ledarskap men är knappast ensamt avgörande. Att många universitet och högskolor skyller på avsaknad av långsiktighet som förklaring till bristfälliga anställningsvillkor betraktar vi därför åtminstone till viss del som en ursäkt för att slippa ta ansvar. Anställningsvillkoren måste förbättras Ett av de största problemen som Naturvetarnas medlemmar i högskolan möter är bristfälliga anställningsvillkor. Tidsbegränsade anställningar staplas på varandra och i den mån tillsvidareanställningar förekommer sker tillsättning ofta utan att tjänsten utlysts och utan tydlig specifikation om vad tjänster innebär och vilka kvalifikationer som krävs. Det är svårt att veta vad som krävs för att bli erbjuden en anställning och ofta är det fler (subjektiva) faktorer än lämplighet som påverkar tjänstetillsättningar. Stress och otrygghet skapar dåliga förutsättningar för att prestera och det finns därför en överhängande risk för att de dåliga villkoren drabbar såväl undervisningens som forskningens kvalitet. Ytterligare en potentiell konsekvens är att forskare väljer bort akademin till förmån för arbetsplatser med bättre villkor. Naturvetarna vill vara tydliga med att vi anser att lärosätesledningarna bär det största ansvaret för de högskoleanställda forskarnas situation. Det är de som väljer vilka anställningsformer som används och 2

3 det är de som inte säkerställer att det finns reella möjligheter att bedriva utbildning av hög kvalitet. Men vi vill också betona att avsaknaden av långsiktiga förutsättningar är en viktig orsak till deras otillfredsställande beteende. För att förbättra förutsättningarna för lärosätena behöver regeringen höja basanslagen som ska finansiera tjänster samt tydligt signalera att alla tjänster i högskolan ska utlysas i öppen konkurrens. Ge universiteten och högskolorna mer resurser att förfoga över, på lång sikt Sverige satsar förhållandevis mycket pengar på forskning. Detta är bra och något vi bör fortsätta att göra även framöver. Men nuvarande forskningsfinansieringssystem, där merparten av de skattebaserade forskningsresurserna fördelas via forskningsråd snarare än i form av basanslag direkt till universiteten utgör en stor begränsning av lärosätenas möjlighet att strategiskt styra sina verksamheter. När den största andelen resurser tilldelas enskilda forskare och projekt via forskningsråd och anslagen avser finansiering av tjänster blir det i praktiken de, och inte universitetens och högskolornas ledningar, som bestämmer vem som får en anställning i akademin. Givet att många anställningar finansieras via projektmedel är det faktiskt inte så märkligt att det finns en markant överrepresentation av tidsbegränsade anställningar i akademin jämfört med på övriga arbetsmarknaden. Ytterligare ett problem med dagens finansieringssystem är att viktig forsknings- och undervisningstid går förlorad. Bristen på samordning av forskningsfinansiärer och nödvändigheten av att söka och beviljas anslag från flera finansiärer för att gå runt gör att många forskare lägger onödigt stor del av sin arbetstid på att skriva och administrera ansökningar; tid som de annars hade kunnat ägna åt att undervisa eller att forska. Naturvetarna anser inte att strategiska forskningssatsningar i sig är problematiska. Tvärtom kan de vara ett viktigt politiskt styrmedel för att uppmuntra forskning som behövs för att möta utmaningar vår värld står inför. Vi har dock stort förtroende för att forskarna och lärosätena själva förmår prioritera angelägen forskning. Naturvetarna vill att systemet för forskningsfinansiering ses över. Att reformera fördelningssystemet så att makten över inriktning och anställningar tas tillbaka till lärosätesnivå är helt nödvändigt för att forskarnas villkor ska förbättras. På sikt är det också centralt för att Sverige ska få bättre utdelning av de resurser som satsas på forskning och utbildning. Det begränsade inflytande som lärosätena har över resurserna idag underminerar nämligen deras möjligheter att både leda och ta ansvar för sina verksamheter. Naturvetarna vill se en modell där de statliga forskningsmedlen delas upp i två separata potter. En pott för basfinansiering, fördelade direkt till lärosätena och avsedda att finansiera tjänster och infrastruktur. Den andra potten ska fördelas via de statliga forskningsråden och endast kunna användas för att finansiera forskningsprojekt samt utbildnings- och post dok-tjänster. Basanslagens andel av de skattefinansierade forskningsmedlen bör vara större än resurserna som fördelas via forskningsråden och lärosätena bör uppmuntras att satsa de ökade resurserna på rätt saker. Vad det svenska forsknings-systemet verkligen behöver just nu är satsningar på karriärvägar för unga forskare i allmänhet och internationellt meriterade unga forskare i synnerhet. Sverige behöver bli bättre på att ge talanger både chansen och anledning att vilja utvecklas här. Högkvalitativ och konkurrenskraftig forskning förutsätter högre utbildning av god kvalitet I anknytning till ovan diskussion om resursfördelningssystemet vill Naturvetarna understryka nödvändigheten i att minska den obalans som råder idag råder mellan högre utbildning och forskning. Att det de senaste åren satsats mer pengar på forskning är både bra och tvunget; utan ökade satsningar kommer Sveriges universitet, företag och offentlig sektor inte att kunna hävda sig i den internationella 3

4 konkurrensen. Samtidigt har inte motsvarande satsningar gjorts på den högre utbildningen vilket lett till ett alltjämt växande gap mellan utbildning och forskning. Detta är oroväckande och riskerar att få långtgående konsekvenser för kvaliteten i såväl utbildningen som forskning. Utan att utbildningarna håller hög kvalitet riskerar vi att få akademiker med bristfälliga kunskaper och sämre förutsättningar att tillgodogöra sig nya forskningsrön. På sikt kommer detta att drabba det svenska näringslivets konkurrenskraft. Hög kvalitet i utbildningen är också viktigt av legitimitetsskäl. Samhället har rätt att förvänta sig bästa möjliga utdelning av de offentliga investeringar som görs. Naturvetarna uppmanar därför regeringen att ta våra och andras farhågor på allvar och göra en kraftig satsning på att stärka den högre utbildningen. Försvåra missbruk av visstidsanställningar tillsvidareanställningar anställningar ska vara norm Det finns tillfällen då det är motiverat för en arbetsgivare att rekrytera en specifik kompetens för en begränsad tid, i akademin såväl som på arbetsmarknaden i övrigt. Men att den ena visstidsanställningen staplas på den andra för att arbetsgivaren inte vill tillsvidareanställa är oacceptabelt. En person som fastnar i att bara erbjudas tidsbegränsade anställningar får en både otrygg och stressig arbetssituation och kan drabbas av privata problem (exempelvis svårigheter att beviljas lån). Dessutom är det vår erfarenhet att tidsbegränsade anställningar är destruktivt ur ett jämställdhetsperspektiv eftersom kvinnor tenderar att vara mindre villiga att ta tjänster som innebär en lägre grad trygghet. Detta är ytterst olyckligt och visstidsanställningar bör därför endast användas undantagsvis. Idag finns långtgående möjligheter för universitet och högskolor att anställa personer på begränsad tid. Att det går att erbjuda tidsbegränsade utbildningstjänster i form av doktorand- och post doktjänster är rimligt och motiverat eftersom dessa tjänster är naturligt begränsade i tid. Men att använda möjligheten att visstidsanställa flera gånger för samma person som många lärosäten gör idag borde inte vara acceptabelt. Naturvetarna uppmanar regeringen att se över hur Högskoleförordningen samt lagen om anställningsskydd tillämpas, i syfte att försvåra missbruk av visstidsanställningar. Akademin bör lyda under samma anställningsregler som övriga arbetsmarknaden gör. Av ovanstående skäl är Naturvetarna även skeptiska till meriteringsanställningar. Eftersom de bristande anställningsvillkoren i högskolan framförallt beror på bristande resurser och dåligt ledarskap skapar meriteringsanställningar endast en falsk känsla av trygghet. Utan att de grundläggande problemen åtgärdas riskerar meriteringsanställningarna att i praktiken bli ytterligare ett sätt för arbetsgivaren att undvika att tillsvidareanställa. Naturvetarna anser att tillsvidareanställningar ska vara norm och att innan så är fallet bör meriteringsanställningar inte förekomma. Förbättra villkoren för forskare som gör post dok Postdoktorala studier fyller en viktig funktion. Rätt använda innebär de en chans för forskare att forska i ett annat land/ på ett annat lärosäte samtidigt som hen meriterar sig för framtida anställningar. Alltför ofta använder emellertid arbetsgivare möjligheten till post dok-anställning för att kringgå reglerna om visstidsanställning. När Naturvetarna 2011 undersökte forskares villkor upptäckte vi att 15 procent av respondenterna som hade gjort någon form av post dok hade gjort mer än bara en period. 1 Det som är tänkt att vara en begränsad anställning för meritering används alltså i praktiken ofta för att stapla visstidsanställningar på varandra. Detta är oacceptabelt. 1 Naturvetarna 2011, Villkoren i forskningsarbetet. Av samtliga respondenter hade 57 procent gjort någon form av post dok. 15 procent av dem hade gjort (minst) en post dok i Sverige och utomlands. 4

5 För personer som finansierar sin post dok-period med stipendier är situationen än mer komplicerad. Eftersom de saknar anställning omfattas de inte av sitt lärosätes försäkringar eller av det allmänna sociala förmånssystemet. Särskilt relevant är problemet för utländska forskare som förlägger sin post dok-period till Sverige. Dessa personer utgör en form av forskarnas b-lag som saknar tillgång till samma trygghet och förmåner som deras svenska kollegor har. Utan anställning är det svårt att få bostadslån eller hyreskontrakt vilket minskar möjligheterna till etablering. Dessutom är det som vi redan konstaterat färre kvinnor som är benägna än män att söka osäkra tjänster och det finns därför en stor risk för ojämn könsfördelning bland utländska postdoks som kommer till Sverige. En hög grad av forskarrörlighet är berikande för forskningen och de människor som väljer att komma hit marknadsför också Sverige som forskningsnation i världen. Dåliga villkor gör emellertid att marknadsföringen blir negativ. Den grundläggande orsaken till att det ser ut så här ligger utanför Sveriges gränser, i de stipendiefinansierade forskarnas ursprungsländer. Men oavsett problemets ursprung så måste Sverige hantera dess effekter. Den ojämlika behandlingen av postdoks drabbar nämligen inte bara de enskilda forskare som kommer till hit utan riskerar i längden att försämra ryktet för svenska universitet och högskolor och göra dem mindre attraktiva för forskarutbyten. Eftersom Sverige redan hamnar långt ned på utländska forskares rankinglista över potentiella forskarutbytesländer så vore det förödande om ryktet försämrades ytterligare. Naturvetarna anser att det är en självklarhet att en tjänst ska innefatta lön och kvalificering till socialförsäkringssystemet, med rätt till a-kassa, sjuk- och arbetsskadeförsäkring etc. Detta bör gälla oavsett om en person befinner sig i Sverige för en kort eller lång period. Vi vill betona att Naturvetarna inte är emot att forskning finansieras via stipendier per se. Det vi vänder oss emot är att stipendier används som alternativ till lön. Vi föreslår därför att stipendier som avser täcka kostnader för en tjänst ska gå via mottagande universitet/högskola och av dem omvandlas till lön. På så vis skulle även stipendiefinansierade postdoks få samma trygghet som (andra) anställda och risken för ojämn könsfördelning minska. Vem får forska i högskolan? En syn på meriter som möjliggör mångfald Flera studier pekar på att rekryteringar som sker utan utlysning och transparens löper stor risk att resultera i en homogen personalgrupp där alla som anställs har liknande bakgrund och erfarenheter. Trots detta är det relativt sällan som tjänster utlyses i öppen konkurrens på svenska universitet och högskolor. Istället finns en klar tendens till att det är personer som fått sin doktorsexamen vid lärosätet eller som redan arbetar med/är nära pågående forskningsprojekt som anställs. Kombinerat med meriteringssystemets rigida värdering av meriter gör det här att det är svårt för människor som saknar traditionell akademisk bakgrund och etablerade nätverk att göra akademisk karriär. Naturvetarna beklagar detta. Likriktning är negativt för de flesta verksamheter men särskilt allvarlig är det i idébaserade organisationer. Forskningen stimuleras av heterogenitet då det oftast är i nya konstellationer som idéer och innovationer uppstår. Dessutom gynnas utbildningskvaliteten av att lärarna har en mångfald av erfarenheter och perspektiv och att studenterna i högre grad än idag kan få ta del av erfarenheter från människor som tillämpat sina kunskaper i andra sammanhang än i akademin. Det främsta skälet till att högskolan behöver heterogenitet är dock demokrati. Akademin ska representera samhället. 5

6 Alla tjänster i högskolan bör utlysas öppet och transparent och meriteringssystemet bli mer flexibelt. Att akademins meriteringssystem ska premiera vetenskapliga meriter är självklart. Den som vill arbeta i högskolan måste ha stort kunnande och vetenskaplig legitimitet. Men vetenskapligt kunnande kan tillägnas på andra sätt än enbart genom publiceringar i vetenskapliga tidskrifter. Det är heller inte givet att forskaren med högst antal citeringar är den mest lämpade universitetsläraren. Synen på vad som utgör en vetenskaplig merit behöver breddas och inkludera även utomakademiska forskarerfarenheter. Idag är det närmast omöjligt för den som gjort någonting annat än att arbeta för vetenskaplig meritering att få en forskartjänst i akademin: de kan helt enkelt inte hävda sig i konkurrensen. Detta är olyckligt och innebär tillsammans med bristen på transparens vid anställningar att både forskning och utbildning går miste om viktiga perspektiv. Den särdeles viktigaste åtgärden för att öka mångfalden och jämställdheten i akademin tror vi därför är att kvalitetssäkra rekryteringsprocesserna. Så länge tjänster tillsätts utan att ha varit utlysta i öppen konkurrens och utan en tydlig kravspecifikation kan nuvarande maktstrukturer fortsätta att existera. 2 Naturvetarna vill därför att högskolan får ett tydligt uppdrag att arbeta mot ökad mångfald och jämställdhet och att krav ställs på att alla tjänster utlyses tydligt och i öppen konkurrens. Tjänsteannonser bör utformas med utgångspunkt i vilka kvalifikationer som krävs för det aktuella jobbet och inte för att passa en specifik person vid den givna institutionen. Bedömningen av de sökandes meriter bör ske utifrån fler meriter än strikt vetenskapliga och exempelvis väga in pedagogiskt kompetens, samverkans- och andra forskningserfarenheter. En naturlig följd av att alla tjänster utlyses i öppen konkurrens är att befordran omöjliggörs. Även om det på kort sikt kan upplevas få negativa konsekvenser för enskilda individer som står inför en möjlighet till befordran, så tror vi att det är ett nödvändigt steg mot ökad mångfald och rörlighet i akademin. Goda karriärmöjligheter snarare än ett tydligt karriärsystem I den forskningspolitiska debatten efterfrågas ofta tydligare karriärvägar och tydligare karriärsystem i högskolan. Naturvetarna instämmer till viss del i dessa önskemål; Sveriges lärosäten behöver onekligen bli mycket mer tydliga som arbetsgivare än de är idag. Vi anser emellertid inte att lösningen ligger i att det finns ett karriärsystem. Det som behövs förtydligas är snarare vilka möjligheter forskare har samt vilka krav som är kopplade till olika tjänster, än hur stegen från doktorand till professor ser ut. Naturvetarna anser att en konstruktivt organiserad karriärstruktur för akademin utmärks av följande: fler tillsvidareanställningar förutsägbarhet genom tydligt ställda och kommunicerade krav kopplade till olika tjänster anställningar som utlyses i öppen konkurrens genomskinlighet vid tillsättning av nya tjänster Naturvetarna anser dessutom att synen på vad som är en forskarkarriär behöver vidgas. En forskares karriär ska kunna bestå av en mångfald av forskningsuppdrag; inom akademin i Sverige eller utomlands, på ett institut, företag, myndighet eller landsting. Vi är övertygade om att såväl forskningen som samhället i stort skulle vara betjänta av att akademin bättre än idag förmådde bedöma alla forskningsmeriter. 2 Öppna befordransstrukturer beskrivs också som en nyckelfaktor för universitets kvalitet, relevans och internationella konkurrenskraft i SNS-rapporten Utbildning, forskning och samverkan. Vad kan svenska universitet lära av Stanford och Berkley? Bienenstock et al,

7 Säkra återväxten av nya forskare Att Sverige förmår locka duktiga personer att vilja bli forskare och universitetslärare är en helt grundläggande förutsättning för att vi ska ha högkvalitativ och internationellt konkurrenskraftig högre utbildning och forskning. Utan en stadig återväxt av duktiga, unga forskare har Sverige ingen framtid som kunskaps- och forskningsnation. För att skapa förutsättningar för god återväxt av duktiga unga forskare är det framförallt två faktorer som har stor betydelse, nämligen att utbildningarna för doktorander håller hög kvalitet samt att det finns goda karriärmöjligheter för unga forskare. Idag är det långt ifrån alla doktorander som får den handledning eller de resurser som krävs för att de ska kunna tillgodogöra sig sin utbildning. Detta är beklagligt och riskerar att bli kostsamt på längre sikt. Naturvetarna vill därför se ökade investeringar i utbildningarna för doktorander. Vad gäller karriärmöjligheter måste högskolan inse att de konkurrerar om de unga forskarna med resten av samhället och att deras tveksamma agerande som arbetsgivare kan komma att leda till att många väljer bort högskolan som arbetsplats. Forskarutbildade naturvetare har nämligen relativt goda förutsättningar på arbetsmarknaden. Deras kompetens är brett efterfrågad och möjligheterna att göra karriär är många. För den enskilda naturvetaren är det här bara positivt: konkurrens leder till fler valmöjligheter och, generellt, bättre arbetserbjudanden. Men för högskolan innebär den goda arbetsmarknaden för disputerade naturvetare att de i högre grad än tidigare måste arbeta aktivt för att locka talangerna att satsa på en akademisk karriär. Vår bild är emellertid att det är få lärosäten som faktiskt greppat vidden av det här. Hur ska de dåliga villkor som erbjuds i högskolan idag annars förklaras? Naturvetarna är övertygade om att anställnings- och arbetsvillkoren måste förbättras för att akademin ska börja ses som en mer attraktiv arbetsplats. Unga forskare måste ges både möjlighet och anledning att välja en akademisk karriär. Att regeringen tillsatt en särskild utredare som ska se över villkoren för och återväxten av unga forskare är därför mycket bra. Vi hoppas att trygghet blir en central parameter i utredarens slutliga förslag och att det i möjligaste mån inkluderas i den forskningspolitiska propositionen. Utbildning och forskning måste hänga ihop Ett utmärkande drag i framgångsrika forskningsländer är att det finns ett nära förhållande mellan högre utbildning och forskning. Hög utbildningskvalitet bygger nämligen på att forskningsanknytningen är god och hög forskningskvalitet förutsätter god utbildningsanknytning. I Sverige bedrivs högre utbildning och forskning i två separata rör, parallella men styrda av olika logiker. Forskningens beroende av externfinansiering och krav på vetenskaplig meritering skapar incitament för människor att lägga så mycket tid som möjligt på att forska. Undervisning ses som ett nödvändigt ont som stjäl viktigt forskningstid. Utbildningarna, å andra sidan, styrs av studenternas efterfrågan och tilldelningen av resurser görs på basis av hur många studenter som fullföljer sina kurser. Forskningsanknytning beskrivs visserligen som ett viktigt mål i den högre utbildningen men systemet är inte riggat för att varken uppmuntra eller möjliggöra den. Att forskningsmeriter väger tyngre än pedagogiska meriter resulterar dels i att undervisningen inte prioriteras av forskarna själva och dels i att utbildningsperspektivet sällan inkluderas i forskningssatsningar eller -ansökningar. Såväl tradition som incitament saknas. Att det dessutom saknas ledarskap och en organisation som understödjer att forsknings- och undervisningsuppdraget kombineras försvårar ytterligare. Sammantaget gör detta att utbildningarna går miste om den forskningsanknytning som forskande lärare medför och att forskningen inte får den 7

8 viktiga input som undervisningen kan ge. 3 Detta är mycket problematiskt och behöver förändras snarast. Naturvetarna anser att undervisningsuppdraget måste prioriteras på alla nivåer inom akademin och vara en självklar parameter vid tjänstetillsättning och meritering. Forskare bör inte kunna köpa sig fria från undervisning med hänvisning till senioritet. Vi vill dock betona att vi inte tycker att alla akademianställda forskare med nödvändighet måste undervisa. Istället bör även undervisning värderas så högt att endast anförtros de bäst lämpade personerna. Uppmuntra universiteten att hitta en ledarskapsmodell bortom kollegialiteten När Naturvetarna undersökte hur våra medlemmar ser på ledarskapet i akademin framkom att många upplever att det finns ett glapp mellan formella och reella maktstrukturer. 4 Den som är formellt utsedd att leda verksamheten är inte den som i praktiken gör det. Eftersom gott ledarskap är en oerhört viktig faktor för god arbetsmiljö är det angeläget att högskolan kommer till rätta med de ledarskapsproblem som finns idag. Naturvetarna ser fram emot Ledningsutredningen med stor förväntan och förutsätter att regeringen tar dess analys och förslag på allvar. Vi vill i detta sammanhang också uppmärksamma de riktlinjer om psykosocial arbetsmiljö som träder i kraft i mars Riktlinjerna tydliggör arbetsgivarens ansvar för den psykosociala arbetsmiljön och vår förhoppning är att de kan ge stöd i akademins arbete för att komma till rätta med många arbetsmiljörelaterade problem. Samverkan och rörlighet är nyckelfaktorer för forskning och innovation I den forskningspolitiska debatten råder bred samsyn kring värdet av rörlighet och samverkan. De flesta kan enas om att det är i mötet med nya sammanhang och personer som nya idéer föds och att detta gör samverkan och rörlighet till nyckelfaktorer för ett gott forsknings- och innovationsklimat. Att det finns strukturer och rutiner som underlättar och uppmuntrar interaktion och samarbete med andra aktörer är oerhört viktig för alla verksamheter som på något sätt sysslar med forskning och utveckling. Naturvetarna upplever emellertid att diskursen om samverkan haltar något. Ty många av de krav som ställs såväl som de prioriteringar som görs fokuserar på hur akademin kan bli bättre på att samverka med övriga samhället. Mindre uppmärksamhet ägnas frågan om hur förutsättningarna för kunskapsöverföring åt motsatt håll kan stärkas. Detta är beklagligt eftersom själva poängen med samverkan är samspel, interaktion och att det sker ett både in- och utflöde i alla verksamheter. Framtida åtgärder bör därför inriktas på att stimulera just samverkan och inte endast tillgängliggörande av nya av högskolan producerade forskningsresultat. Detta är en ödesfråga, för det svenska innovationsklimatet såväl som för förutsättningarna att fortsätta utveckla hälso- och sjukvården. Naturvetarna vill än en gång framhålla meriteringssystemet och hur akademin värderar olika erfarenheter som nyckelfaktorer. Vi är övertygade om att fler forskare skulle vilja och våga ägna tid åt samverkan om det vore mer meriterande än vad det är idag. En annan viktig åtgärd för att skapa incitament för samverkansaktiviteter vore att inkludera det vid fördelning av projektmedel. För industrin, å andra sidan, är avsaknad av byråkrati och krångliga, långsamma processer viktiga förutsättningar för att samarbeten ska komma till stånd. 3 Forskande lärare är givetvis långt ifrån det enda sättet att uppnå forskningsanknytning i den högre utbildningen men det är ett viktigt sätt. 4 Naturvetarna Alla bestämmer, ingen bestämmer. Om ledarskap i den svenska högskolan. 5 AFS 2015:4 8

9 Studenterna behöver men kan också bidra till samverkan En avgörande faktor för hög utbildningskvalitet är kunskapens kontext: kunskap måste sättas i ett större sammanhang för att bli meningsfull. Det ena sammanhanget är givetvis forskningen ny kunskap måste relateras till aktuell forskning men viktig är också den praktiska dimensionen och kunskapens användning bortom forskningen. Att studenter får möjlighet att reflektera över kunskapens kontexter är centralt för utbildningskvaliteten. Studenternas rätt till hög kvalitet i utbildningen är därmed en viktig anledning till varför samverkan behövs. Studenter är emellertid inte enbart mottagare av samverkan utan de är även bärare. Genom arbetslivsanknytning, som praktik och extraarbeten bidrar studenterna till kunskapsöverföring redan under studietiden och de fortsätter att göra så även efter examen när de börjar använda sin kompetens i arbetslivet. Att se till att alla studenter som examineras från högskolan är välutbildade och forskningsintresserade är därför ett effektivt sätt att främja samverkan Vår erfarenhet är att det vid svenska universitet fästs alldeles för lite vikt vid det studenterna kan bidra med ifråga om samverkan. Inte minst är den bristfälliga arbetslivsanknytningen som finns vid många utbildningar idag en tydlig indikator på detta. Ett tydligt tecken på detta är att många utbildningar har bara mycket bristfällig arbetslivsanknytning. Naturvetarna vill därför uppmuntra regeringen att tydligt inkludera studentperspektivet i framtida strategier för att främja samverkan. Stimulera branschbyten och underlätta bruk av kombinationstjänster Nära samverkan är frågan om forskarrörlighet. Av alla disputerade naturvetare är det endast procent som fortsätter med en karriär inom akademin. Majoriteten hittar ett arbete inom offentlig sektor eller i näringslivet. För forskare inom naturvetenskap finns således en tydlig arbetsmarknad utanför högskolan. Trots att det finns ett välfungerande flöde av forskarutbildade naturvetare från högskolan till övriga arbetsmarknaden fungerar det inte på samma sätt åt andra hållet. För den som en gång lämnat akademin är det nämligen svårt att gå tillbaka, till och med om det är på deltid. Eftersom högskolans meriteringssystem främst fokuserar på och premierar vetenskapliga meriter faller andra erfarenheter utanför ramarna, trots att de de facto kan vara relevanta och värdefulla. För en person som arbetat några år på till exempel ett läkemedelsföretag är det närmast omöjligt att konkurrera med forskare som ägnat sig uteslutande åt att meritera sig akademiskt. I praktiken skapar alltså meriteringssystemet höga murar kring akademin som gör det svårt för människor att komma tillbaka. Naturvetarna är övertygade om att Sverige har mycket att vinna på att akademin får ta del av mer kunskap, kompetens och erfarenheter från den offentliga sektorn såväl som näringslivet. Hälso- och sjukvården är ett bra exempel på att det finns ett ömsesidigt beroende mellan olika verksamheter. Å ena sidan behöver sjukvården akademins kompetens för att utveckla och stärka kvaliteten. Å andra sidan är forskarna i akademin helt beroende av vårdens praktiska perspektiv för att initiera och genomföra ny forskning. Ett sätt att främja samspel mellan forskning och (mer) verksamhetsnära arbete är att möjliggöra för människor att kombinera anställningar. När anställning på ett företag/ offentlig sektor kombineras med en tjänst i akademin skapas broar mellan praktik och teori och därmed också förutsättningar för snabbare verksamhetsutveckling och nya forskningsidéer. Idag är emellertid denna typ av anställningar relativt ovanliga och människor som kombinerar forskning och praktik gör det ofta genom att ha två eller flera deltidsanställningar. Eftersom dessa individer tenderar att gå med både karriärmässig och ekonomisk (inte minst ifråga om pension) förlust är dylika lösningar olämpliga både ur ett personligt och fackligt perspektiv. Regeringen bör skyndsamt undersöka hur de praktiska svårigheter som finns för rörlighet idag kan minimeras. 9

10 Naturvetarna anser att det finns stor potential i kombinerade anställningar. I ett idealfall kan en och samma person bidra med att stärka arbetslivsanknytningen i den högre utbildningen, ny input till forskningen och ökad forskningsanknytning i näringsliv eller offentlig sektor, samtidigt. Naturvetarna anser därför att det finns goda skäl att arbeta för att underlätta och öka attraktionskraften hos kombinationstjänster. Högskoleförordningen bör inte som den gör idag begränsa universitetens möjlighet att använda delade tjänster endast för lektors- och professorstjänster, utan öppna för kombinationstjänster på alla nivåer. Vi tror också att det, åtminstone i en inledande period för att påskynda förändring, krävs tydligare incitament för att arbeta för rörlighet än vad som finns idag. Dessa kan till exempel vara offentlig medfinansiering och/eller någon form av mobilitetsbidrag. Slutligen vill vi peka på de nationella forskningsinstituten som viktiga aktörer för att underlätta och stimulera rörlighet och samverkan. Instituten är redan idag ett slags brygga mellan universitet och näringsliv och kan användas som bas för adjungering till akademin. Naturvetarna är emellertid övertygade om att potentialen i forskningsinstituten är långt större. Vi uppmuntrar därför regeringen att överväga att ge forskningsinstituten uppdraget att verka som matchmaker mellan akademin och näringslivet. Minska hindren för internationell rörlighet I den forskningspolitiska debatten konstateras ofta att svenska forskare sällan byter lärosäte, land eller arbetssektor samt att forskningskvaliteten skulle gynnas av att mobiliteten ökade. Naturvetarna gör samma analys. Vi tycker också att det är beklagligt att inte fler väljer att lämna det lärosäte där de en gång inledde sin akademiska karriär och skulle gärna se att fler tog steget och bytte arbetsgivare. Vi tror emellertid att det är osannolikt att så sker utan att den diskrepans som finns idag mellan det politiska målet om ökad rörlighet och hur verkligheten ser ut, först minskas. När Naturvetarna undersökte svenska forskares erfarenhet av och syn på rörlighet kom vi till slutsatsen att det svenska akademiska systemet, med dess avsaknad av tillsvidareanställningar, subjektivitet i tillsättning och meriteringssystem som endast premierar vetenskapliga meriter, snarare motverkar än främjar rörlighet. 89 procent av forskarna vi frågade menar att avsaknad av trygga anställning är den viktigaste orsaken till att inte fler svenska forskare byter arbetsplats, oaktat om det gäller mellan lärosäten eller mellan akademi och andra verksamheter. Det är ju instinktivt lätt att tro att kortsiktighet, tidsbegränsade anställningar och forskningsfinansieringens projekttänk främjar forskarmobilitet, men vår undersökning visade alltså att det i realiteten är precis tvärtom. För att människor ska våga röra på sig är det en grundförutsättning att det finns tillsvidareanställningar att tillgå. Osäkerheten som finns idag skapar således snarare inlåsningseffekter än drivkrafter för mobilitet. 6 Dessutom innebär det nya statliga omställningsavtalet och dess begrepp funktionell arbetsgivare ytterligare minskade incitament för rörlighet eftersom byte av arbetsgivare i praktiken bestraffas. 7 Forskare är ju också människor som precis som andra yrkesgrupper har behov av trygghet, förutsägbarhet och goda arbetsvillkor. Naturvetarna tror att detta måste vara utgångspunkten för fortsatta diskussioner om att främja forskarrörligheten för att någonting ska kunna förändras. 6 Naturvetarna 2012, Jag kan inte men andra borde. 4).pdf 7 I det nya omställningsavtalet räknas endast anställningstiden hos en funktionell arbetsgivare och inte statlig anställningstid som sådan. I praktiken innebär detta att om en arbetstagare arbetat två år vid ett universitet och sedan byter arbetsplats så startar kvalifikationstiden för förmåner om i samband med tjänstebytet. 10

11 Ett illustrativt exempel är internationella forskarutbyten. Att göra en post dok-period utomlands är ofta aktuellt i en ålder då familjebildning är vanligt vilket betyder att valet om att göra det överhuvudtaget såväl som valet av var det görs påverkas av långt många fler faktorer än enbart forskningsmotivation och -förutsättningar. Anställnings- och arbetsvillkor, möjlighet att ta med familj och förutsättningar för en eventuell partner att arbeta är några aspekter som har betydelse. Det som är en fördel ur ett vetenskapligt/meriteringsperspektiv är med andra ord inte lika självklart ur personligt-/familjeperspektiv. Om vi menar allvar med målet att öka forskarrörligheten måste vi ta hänsyn till detta och skapa lösningar som tar hänsyn till att forskare har familjer/privata omständigheter som påverkar karriärvalen. En nyckel ligger i högskolans tjänstestruktur. Utan större förutsägbarhet och tro på att det finns tjänster att söka är det osannolikt att fler forskare ska våga ta risken att lämna sitt trygga lärosäte. Men också politiken har en viktig uppgift i att undanröja hinder som komplicerar exempelvis utlandsvistelser. Naturvetarna vill i detta sammanhang starkt uppmuntra URA-avtalen och möjligheten att ta med sig sin SGI under post dok-vistelser utomlands, kombinerat med de repatrieringsbidrag som bland annat post dok-anslag från Vetenskapsrådet erbjuder. Dessa båda förändringar har minskar några av hindren för internationell mobilitet i allmänhet och rörlighet bland kvinnliga forskare i synnerhet. Naturvetarna hoppas att fler liknande initiativ kan tas framöver. Ett gott klimat för forskning och innovation Mycket forskning bedrivs idag utanför akademins ramar; inom sjukvården, på ett FoU-intensivt företag, forskningsinstitut eller en myndighet. Målet med forskningspolitiken bör därför vara att skapa så goda förutsättningar för att bedriva forskning generellt, oberoende utförare. Ett gott forskningsklimat kännetecknas av god tillgång till högutbildade medarbetare med specialistkompetenser, närhet till och möjlighet att samverka med andra kunskapsintensiva aktörer, välfungerande forskningsinfrastruktur samt goda möjligheter att samarbeta med universitet/högskola. Men även politiken och dess signalvärde är av central betydelse. När AstraZeneca, ett av Sveriges största läkemedelsföretag och en viktig arbetsgivare för disputerade naturvetare, tillkännagav sin satsning på en ny anläggning gjordes det med hänvisning till regeringens uttalade vilja att prioritera forskning och utveckling. Det finns goda skäl att tro att om denna ambition inte hade funnits så hade AstraZeneca valt ett annat land än Sverige för sin nyetablering. 8 Det finns med andra ord ett direkt samband mellan regeringens signaler och FoU-företagens handlande. Att det satsas offentliga medel på forskning sänder en viktig signal men minst lika viktigt är att kvaliteten i den högre utbildningen prioriteras och att samverkan mellan olika forskningsutförare underlättas och premieras. Ett gott forskningsklimat kännetecknas också av att hela innovationskedjan finns på plats, från forskningsidé till testbäddar eller demonstrationsanläggningar och vidare till en ny produkt eller tjänst. Eftersom det idag är mycket ovanlig att hela kedjan finns hos en och samma aktör så är samverkan en grundförutsättning. Centralt är också att det är lätt att testa kommersialiserbara forskningsresultat i verkliga miljöer och att processen från test till kommersialisering löper så okomplicerat som möjligt. Naturvetarna anser att regelverken ifråga om forskningssamarbeten och test av forskningsresultat bör göras mindre komplicerat. Vi tror dessutom att det är viktigt att säkerställa att alla relevanta aktörer har faktiska förutsättningar att delta i även långsiktiga forskningsprojekt. Många forskningsområden inte minst life science har nämligen långa utvecklingstider mellan idé och marknad oavsett 8 Pressmeddelande AstraZeneca,

12 regelverkens utformning. Vår erfarenhet är att universitetens och högskolornas strukturer ibland gör det svårt att arbeta med forskningsresultat under en lång period. Detta skapar onödiga hinder som minskar chansen för att överhuvudtaget få till stånd gemensamma forskningsprojekt. Avslutande kommentarer Naturvetarna delar visionen om att Sverige ska vara en forskningsnation av världsklass. Som det ser ut idag har emellertid svensk forskning långt ifrån de förutsättningar som krävs för att målet om internationell konkurrenskraft ska kunna nås. Vi har i detta papper velat visa att det allvarligaste problemet forskningen står inför är de bristfälliga arbetsvillkor som många forskare tvingas arbeta under. Forskarna är forskningens viktigaste beståndsdel och utan att de får rimliga förutsättningar att prestera kommer andra satsningar på forskningen aldrig att få full utdelning. Naturvetarna tror att de åtgärder vi här har föreslagit är nödvändiga för att villkoren för Sveriges forskare ska förbättras. Sofie Andersson Utredare, utbildnings- och forskningspolitik Naturvetarna 12

13 Om Naturvetarna Naturvetarna har medlemmar som arbetar inom life science, vård och hälsa, jord, skog och miljö, de fysiska vetenskaperna, matematik och data. Av dessa är cirka 7300 personer är disputerade personer är heltidsanställda inom akademin, 1200 är doktorander och drygt 1600 är studenter. Av alla naturvetare som tar en forskarexamen är det endast procent som fortsätter som lärare/ forskare i den svenska högskolan. Många fortsätter med post dok eller andra forskningsprojekt utomlands men majoriteten går till näringslivet eller offentlig sektor. Fler kvinnor än män lämnar akademin. 9 Ta gärna del av våra undersökningar och rapporter Jag kan inte men andra borde Mobilitetens status bland svenska forskare men%20andra%20borde%20(4).pdf Alla bestämmer, ingen bestämmer. Om ledarskap i den svenska högskolan mer_%20ingen%20best%c3%a4mmer_na% pdf 9 Vetenskapsrådet 2015, Forskningens framtid! Karriärstruktur och karriärvägar i högskolan. 13