Kontroll av variation i återväxttaxering i samband med kalibrering P5/7

Transkript

1 PM 1(19) Datum Enheten för geografisk information Lennart Svensson Tfn Kontroll av variation i återväxttaxering i samband med kalibrering P5/7 Innehåll Bakgrund, syfte och metodik 2 Sida Sammanfattande resultat, slutsatser och åtgärdsförslag. 2 Resultat per kalibreringsövning Sorsele.. 5 Sala 8 Vårgårda Osby. 14 Frågor och problemställningar som fångades upp på övningarna 18

2 Skogsstyrelsen (19) Bakgrund, syfte och metodik I samband med 2012 års kalibreringsövningar vid Sorsele, Sala, Vårgårda och Osby genomfördes en kontroll av inventerarnas bedömningar av variabler inom återväxttaxeringen, med fokus på bedömning av huvudplantor. Syftet var att få underlag till en kvalitetsbedömning av P5/7-resultaten samt att identifiera eventuella brister i inventeringsinstruktionen främst kvalitetsaspekterna för bedömning av huvudplanta. Sammanlagt deltog 38 inventerare i övningarna. Kontrollen utfördes genom att inventerarna individuellt fick bedöma provytor (i förväg subjektivt utmärkta) och fylla i ett taxeringsprotokoll (blankett 2) samt även fylla i uppgifter om ståndortsfaktorer och åtgärdsmetoder (blankett 1). Efter inlämnandet gjordes en gemensam genomgång av blankett 1 där övningsledningen bestående av Thomas Husing och Andreas Eriksson/Lennart Svensson gav sin bedömning. Därefter återinventerades provytorna gemensamt ledd av Thomas Husing. Resultatet från denna inventering fick utgöra facit för resp. objekt (nedan benämnt som TH/AE eller facit ). I detta PM redovisas hur resultaten har fallit ut. Sammanfattande resultat, slutsatser och åtgärdsförslag Sammantaget visar resultaten att inventerarna underskattade plantantalet i förhållande till facit. Endast ca 1/4 (9 av 38) av inventerarna kom fram till ett plantantal som var i nivå eller högre än facit. Förklaringen till detta ligger troligtvis i - Att inventerarna inte upptäckte alla små självsådda plantor som påträffades vid den gemensamma genomgången. Många par ögon ser mer än ett par. - Att inventerare till stor del dömde ut plantor som Facit hade godkänt som huvudplantor. - Att när det finns många plantor att välja på kan val av huvudplantor bli olika. När instruktionen dessutom anger att plantalet ska räknas efter en tänkt röjning, blir effekten att olika plantor räknas på provytorna beroende på vilken nivå och tyngd man lägger i detta. - Att provytorna var subjektivt utvalda och i flera fall medvetet utlagda på svåra platser för att lyfta olika problemställningar.

3 Skogsstyrelsen (19) Antal inventerare Fig. 1 Antal plantor (%) i förhållande till den gemensamma bedömningen ("facit") Plantantalet varierade från ca 45 till 125 % av värdet för facit. Delvis p g a att provytorna var subjektivt utvalda med en del knepiga fall. Avsikten var att få variation och diskussion vid provytorna. De flesta inventerarna hamnade i intervallet 60-85% av facit som var pl/ha i Sorsele, pl/ha i Sala, pl/ha i Vårgårda och pl/ha i Osby. Med reservation för att plantantalet beräknades för resp. föryngringsyta istället för resp. resultatområde, skulle 1 av 8 inventerare underkänna objektet i Sorsele, 5 av 13 i Sala och 2 av 8 i Osby medan i Vårgårda skulle ingen inventerare underkänna objektet. Två av de totalt åtta skulle underkännas p g a för många nollytor. Eftersom plantantalet var relativt lågt i Sala innebar detta att 63 % (5 av 8) av alla underkännanden noterades i Sala. Åtskillnad i val av huvudplantor återspeglades också i lövandelen. I Sorsele varierade inventerarnas lövandel 0-29 %, i Sala %, Vårgårda % och i Osby %. Vid några av genomgångarna framkom svårigheter att bedöma om lövträden är betat till mer än 50 %, vilket har betydelse för om lövträd får räknas eller inte på provytan. Bedömningen av toppbetade huvudplantor var relativt jämn mellan inventerarna i Sorsele. Däremot spretade det mer på de övriga platserna. Beroende på vilka plantor som väljs som huvudplantor kan resultatet av toppbetade plantor variera. Vid genomgångarna framkom osäkerhet kring hur toppbetade plantor ska bedömas och registreras. Speciellt för lövträd kan betningsskador vara svåra att bedöma och vilken effekt det har på det enskilda trädets utveckling. Fokus i kalibreringsövningarna låg på provytetaxeringen. Mindre tid och kraft lades på skattning av ståndortsfaktorer, metoder och åtgärder. En allmän uppfattning var dock att instruktionen inte ger tillräcklig vägledning för hur de olika ståndortsfaktorerna ska skattas.

4 Skogsstyrelsen (19) Slutsatser och åtgärder Resultatet är inte bra, även om provytorna som valdes vid kontrollen troligtvis i genomsnitt var något besvärligare än normalt då målsättningen var att erhålla variation i provytornas beskaffenhet vad gäller trädslagssammansättning, plantantal, höjdskillnader, och ståndortsförhållanden. Många av de uppdagade problemen går att lösa genom förtydliganden i fältinstruktionen och genom utbildning. Resultatet visar att kalibreringsövningar är viktiga och nödvändiga för att upprätthålla kvalitén i inventeringen. Kalibreringsövningar bör innehålla tester där deltagarna enskilt får inventera ett antal provytor för att sedan kunna diskutera resultaten vid en gemensam genomgång. En konsekvens av studien bör även vara att se över och förtydliga polytaxinstruktionen. Följande åtgärder föreslås: Fältinstruktionen revideras och kompletteras med förtydliganden som ska ge ökad vägledning för hur olika data ska samlas in och bedömas. Det gäller både ståndortsbeskrivning och enskilda plantor. Målsättningen är att minska risken för olika tolkningar av instruktionen som resulterar i olika synsätt på hur inventeringen ska genomföras. Inventerarna informeras om förändringar i fältinstruktionen innan fältsäsongen 2013 börjar. Detta sker genom telefon- eller videomöte regionvis under mars-april. Alla utbildade P5/7-inventerare som ska inventera 2013 måste delta på mötet. Vid kommande kalibreringsövningar under 2013 genomförs en förnyad kvalitetskontroll på samma sätt som den som rapporteras här. Målsättningen vid dessa kalibreringsövningar bör vara att ha resultat och sammanställningar klara från den enskilda provyteinventeringen vid den avslutande gemensamma genomgången.

5 Skogsstyrelsen (19) Resultat per kalibreringsövning Sorsele (av Andreas Eriksson) Samlad kvalitetsbedömning Den samlade bedömningen är att inventerarna i större eller mindre utsträckning underskattar plantantalet vid inventeringen. Till viss del förklaras detta av svårigheten att upptäcka självföryngrade plantor men en stor del beror också på svårigheterna att bedöma huvudplantor utifrån kvalitetsaspekter. Mest uppenbart var att inventerarna i flera fall dömt ut en planta som huvudplanta pga. kvistdefekter och dubbeltopp även om dessa defekter återfinns under 0,3 m höjd vilket är fel enligt instruktionen. I övrigt upptäcktes svårigheter att tillämpa kvalitetskravet kring allmänt hälsotillstånd. Viss osäkerhet råder också hur framtida skaderisk i form av viltbete på lövplantor ska bedömas. Delområde Vid kalibreringen i Sorsele fanns en stor överrensstämmelse mellan deltagarna avseende ståndortsfaktorer. Skillnaden mot TH/AEs bedömning är liten. Generellt har inventerarna bedömt ett steg lägre avseende ståndortsindex. Resultatområde Samtliga deltagare delade TH/AEs bedömning att föryngringsmetoden var Plantering utan frö-/skärmträd och att området var markberett med harvning Taxeringsuppgifter Inventerarnas enskilda bedömningar av antal plantor/ha låg i ett fall på samma nivå som TH/AE, i alla andra fall på ett lägre plantantal. Det lägsta resultatet var ca 30 % lägre Antal plantor/ha Antal plantor/ha I samtliga fall översteg antalet plantor lagkravet för T16 (1300 st/ha) som många inventerare angett och även för T18 (1500 st/ha) som TH/AE angett.

6 Skogsstyrelsen (19) Underskattningen av antalet plantor jämfört med TH/AEs resultat beror på två orsaker: - Inventerarna har dömt ut plantor som TH/AE har godkänt som huvudplantor. - Inventerarna har inte upptäckt alla plantor som påträffades vid den gemensamma genomgången. Många par ögon ser mer än ett par. Troligen är självföryngrade tallplantor de som är svårast att upptäcka. Resultatet vid den gemensamma genomgången visade att 29 % av huvudplantorna utgjordes av självföryngrad tall. Inventerarnas enskilda resultat låg mellan 7 % och 28 %. Andel (%) självföryngrad tall av samtliga plantor Andel (%) självföryngrad tall av samtliga plantor Resultatet antyder visserligen att det är en underskattning av självföryngrade tallplantor men eftersom det inte verkar finnas något samband mellan underskattning av självföryngrade tallplantor och den totala underskattningen så ligger troligen skillnaderna i inventerarnas resultat snarare i vilka plantor som väljs som huvudplantor. Åtskillnad i val av huvudplantor återspeglas också i lövandelen Andel (%)löv av samtliga plantor Andel (%)löv av samtliga plantor 5 0

7 Skogsstyrelsen (19) På det aktuella ärendet hamnade inventerarna på allt mellan 0 % till 29 % löv och vid den gemensamma genomgången hamnade vi på 16 %. Förutom plantantal är också andelen nollytor avgörande för slutresultatet. Den gemensamma bedömningen resulterade i inga nollytor, ett resultat som delades av fem inventerare. Två inventerare registrerade en nollyta (5,3 %), och en inventerare registrerade 3 nollytor (15,8 %). De inventerare som registrerat varsin nollyta hade inte registrerat den på samma provyta, däremot hade den inventerare som registrerat tre nollytor registrerat samma och dessutom ytterligare en. Lagkravet för det aktuella ståndortsindexet är max 10 % nollytor. I ett av fallen skulle således föryngringen ha blivit underkänd pga. för stor luckighet. Bedömningen av andel toppbetade huvudplantor var relativt jämn mellan inventerarna men skiljde sig åt mot TH/AEs bedömning. Vid genomgången stod det klart att det fortfarande kvarstår problem med instruktionstexten för toppbetade huvudplantor, där flera inventerare var osäkra på om dessa även skulle vara registrerade som huvudplantor (vilket de ska) eller om de bara ska vara med under toppskadade huvudplantor (vilket är fel). Inventerare Andel toppskadade Provyta/trädslag A 3 % 10/Tall B 0 % - C 4 % 9/Björk, 12/Tall D 5 % 7/Tall, 12/Tall E 2 % 12/Tall F 3 % 12/Tall G 2 % 12/Tall H 5 % 12/Tall (2st) TH/AE 0 % -

8 Skogsstyrelsen (19) Sala (av Andreas Eriksson) Delområde Del flesta inventerare valde att beskriva hygget som ett delområde men några inklusive TH/AE skiljde ut ett mindre område som ett eget delområde. Detta var ett flackare och fuktigare parti av hygget. Till skillnad från TH/AE bedömde majoriteten av inventerarna vegetationstypen till Smalbladig grästyp. Vid den efterföljande diskussionen påpekades särskilt att blåbärstyp ofta övergår till smalbladig grästyp just under hyggesfasen men att det är vegetationstypen under omloppstiden som efterfrågas. Vid genomgången uttrycktes en viss osäkerhet när det gäller bedömning av både frostrisk och vindexponering. Bland resultaten fanns också stor spridning även om majoriteten gjorde samma bedömning som TH/AE med måttlig frostrisk och måttlig vindexponering. Endast en inventerare delade TH/AEs bedömning och angav G26 som ståndortsindex. I alla andra fall valdes Tallbonitet utom i några fall där inventerare för det flackare partiet valde Björkbonitet. TH/AEs val av Granbonitet bygger på bedömningen att det förra beståndet var ett barrblandbestånd och där markens produktionsförmåga bäst tas tillvara av gran. Troligen har inventerarna valt Tallbonitet pga att det nästan enbart fanns tall bland barrplantorna vid inventeringen. Resultatområde Vid bedömning av föryngringsåtgärder rådde stor samstämmighet mellan inventerarna. Viss skillnad fanns i bedömning av markberedningsmetod. Taxeringsuppgifter Vid den gemensamma genomgången slutade taxeringen på 2250 plantor/ha. Inventerarnas enskilda bedömningar (A-M) låg i två fall på ett högre antal plantor, i alla andra fall på ett lägre plantantal. Det lägsta resultatet var 1150 plantor/ha d.v.s. ungefär halva plantantalet. 7 av 13 inventerare låg intervallet % från TH/AE bedömning. Inventeraren med det lägsta plantantalet har troligen missförstått hanteringen av toppbetade huvudplantor, det fanns i protokollet 7 sådana noterade som troligen inte fanns med i det totala antalet huvudplantor. Med dem inräknade skulle inventeraren hamnat på 1500 st./ha.

9 A B C D E F G H I J K L M TH/AE Skogsstyrelsen (19) 3000 Antal plantor/ha Antal plantor/ha % 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Andel (%) löv av huvudplantor

10 Skogsstyrelsen (19) Vårgårda (av Lennart Svensson) Vid kalibreringen i Vårgårda deltog 7 inventerare. Samlad kvalitetsbedömning Den samlade bedömningen i Vårgårda är att valet av huvudplantor varierar ganska mycket. Resultatet visade att plantantalet varierade från 1842 pl/ha till pl/ha mellan inventerarna baserat på 19 provytor. Orsakerna till skilda resultat ligger bl. a i osäkerhet kring hantering av lövträd d v s att bedöma om lövträd får räknas eller inte. Detta blir tydligt då man tittar på lövandelen bland huvudplantorna som varierade från 23 % till 58 %. En av orsakerna är också att man missar små självföryngrade plantor och tror att de inte ska räknas. I samband med övningen uppdagades problematiken kring att rådgivningsnivån för röjning kommer i konflikt med våra kriterier för att räkna huvudplantor som står nära varandra. Rådgivningsnivån för röjning är ofta ett förband på ca 2 m medan vi i P5/7 tillåter att avståndet mellan två huvudplantor får vara 0,6 m. Här finns det en tendens till att inventerare gör olika och att man i vissa fall diskvalificerar plantor som står tätare än rådgivningsnivån. Vad gäller uppgifter för delområde-resultatområde är mitt intryck (LS) att dessa uppgifter inte samlas in särskilt noggrant. I Vårgårda gjordes inga mätningar utan det mesta bestämdes utifrån synintryck och erfarenhet, vilket förklarar en del av variationerna. Delområde Övningsledningen bedömde att hygget bör delas in i två delområden då ståndortsförhållanden avvek från varandra. Endast en inventerare delade bedömningen att beskriva området i två delområden. Övriga sex valde att beskriva området i ett enda område. Samtliga inventerare klassade området som fastmark. En inventerare satte fuktighetsklass Torr, tre stycken satte Frisk och två stycken satte fuktig. Inventeraren med två delområden registrerade både Frisk och Fuktig mark, vilket även övningsledningen gjorde. Fyra inventerare klassade vegetationstypen som Smalbladig grästyp medan en klassade det som Bredbladig grästyp. Inventeraren med två delområden noterade Smalbladig grästyp samt Starr-fräkentyp. En inventerare glömde notera vegetationstyp. Övningsledningen satte Blåbärstyp och Bredbladig grästyp. Samtliga inventerare bedömde texturen till Medel. Övningsledningen registrerade Medel och Grov. Sex inventerare bedömde jorddjupet som mäktigt, den sjunde bedömde det som mycket varierande. Övningsledningen bedömde det som Tämligen grunt och Mäktigt.

11 Skogsstyrelsen (19) Fyra inventerare bedömde att rörligt markvatten saknades. Två ansåg att det förekom under Kortare perioder. Inventeraren med två delområden ansåg att rörligt markvatten saknades i ett område men förekom i Kortare perioder i ett annat delområde. Övningsledningen ansåg att det saknas över hela hygget. Fyra inventerare bedömde frostrisken som måttlig, en bedömde det som Obetydlig och en annan bedömde det som Stor. Inventeraren med två delområden bedömde fristrisken vara Måttlig resp. Stor. Övningsledningen bedömde frostrisken som Måttlig över hela hygget. Fem inventerare bedömde vindexponeringen som måttlig, en som skyddat medan en annan bedömde läget som utsatt. Övningsledningen ansåg vindexponeringen vara Måttlig. Tre inventerare bedömde ståndortsindex till G 26, två till G 28. Inventeraren med två delområden satte G 26 resp. B18. En inventerare har ej registrerat SI. Övningsledningen noterade G26 resp. G28. Resultatområde Övningsledningen bedömde att föryngringsmetoden var Plantering utan frö- /skärmträd. Samtliga höll med om detta förutom en inventerare som hade registrerat ett delområde som Naturlig föryngring utan fröträd. En inventerare hade glömt registrera föryngringsmetod och markberedning. Fyra inventerare ansåg hygget vara markberett med harv varav en inventerare ansåg ett delområde vara Ej behöv av markberedning. En inventerare hade noterat Fläckmarkberedning. Övningsledningen registrerade hygget som markberett med harv. Taxeringsuppgifter Vid den gemensamma genomgången slutade taxeringen på 2684 plantor/ha. Inventerarnas enskilda bedömningar (A-G) låg i två fall på samma nivå, i tre fall under och övriga fall (2 st) på ett högre plantantal. Det lägsta resultatet var 1842 plantor/ha d.v.s. ca 30 % lägre och det högsta 3105 plantor/ha d.v.s.16% högre än Facit. I samtliga fall översteg antalet plantor lagkravet för G28 (1800 st/ha) Antal pl/ha A B C D E F G "Facit"

12 Skogsstyrelsen (19) Variationen i antalet huvudplantor kunde också observeras i andelen lövplantor. På det aktuella ärendet hamnade inventerarna på allt mellan 23 % och 58 % löv och vid den gemensamma genomgången hamnade vi på 31 %. 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Andel löv (%) av huvudplantor A B C D E F G "Facit" Vid diskussionerna i samband med genomgången framkom några orsaker till så skilda resultat. 1. Det är svårt att bedöma om lövet är betat mer än 50 %. Detta har betydelse om löv får räknas som huvudplanta eller inte. Helst vill man stryka detta villkor. 2. Osäkerhet kring om stubbskott får räknas eller inte. Framgår inte i instruktionen. 3. I flera fall har lövplantor valts bort i förmån för mindre självföryngrade tall- eller granplantor. Dessa kan ibland vara svåra att upptäcka. Förutom plantantal är också andelen nollytor avgörande för slutresultatet. Den gemensamma bedömningen resulterade i 0 st nollytor, ett resultat som delades av alla utom två inventerare. Dessa inventerare registrerade 1 st nollyta (5,3 %), dock på olika ytor. Lagkravet för det aktuella ståndortsindexet är max 10% nollytor. Ingen inventerare skulle således ha underkänt objektet. Bedömningen av andel eller antal toppbetade huvudplantor var relativt jämn mellan inventerarna men var genomgående mindre än övningsledningens bedömning. Vid genomgången stod det klart att beroende på vilka plantor som väljs som huvudplantor kan valet av toppbetade plantor variera. Det kan ibland även vara svårt att se vad som är toppskadat eller inte, speciellt bland lövträden.

13 Skogsstyrelsen (19) Inventerare Andel toppskadade Provyta/trädslag A 9 % 15/Björk, 16/Tall B 6 % 12/Tall, 16/Tall C 0 %? Ej ifyllt? D 4 % 10/Björk, 15/Björk E 3 % 16/Tall, 16 Björk F 2 % 6/Björk G 10 % 12/Tall, 15/Björk Facit 14 % 1/Björk, 2/Gran, 4/Tall, 10/Tall, 127Tall, 13/Gran(2 st)

14 Skogsstyrelsen (19) Osby (av Lennart Svensson) Vid kalibreringen i Osby deltog 8 inventerare. Samlad kvalitetsbedömning Inventerarnas bedömning av områdets ståndortsfaktorer varierade i betydande grad mellan inventerarna. Inga mätningar gjordes utan uppgifterna inhämtades genom synintryck och egna erfarenheter, vilket kan vara en förklarande orsak till skillnaderna. Objektet innehöll relativt många självsådda plantor vilket gjorde att valet av huvudplantor skiftade väsentligt. Resultatet visade att det totala plantantalet varierade från 1632 pl/ha till Facits pl/ha, baserat på 19 provytor. Orsakerna till de skilda resultaten är flera, men de främsta orsakerna är troligen att: 1. När det finns många plantor att välja på kan val av huvudplantor bli olika. När instruktionen dessutom anger att plantalet ska räknas efter en tänkt röjning, blir effekten att olika plantor räknas på provytorna beroende på vilken nivå och tyngd man lägger i detta. 2. Inventerarna upptäckte inte alla småplantor som påträffades vid den gemensamma genomgången. Många par ögon ser mer än ett par. 3. Inventerare dömde ut plantor som Facit har godkänt som huvudplantor. En viss osäkerhet framkom hur betade lövplantor ska bedömas och vilken effekt det har för trädens utveckling. I övrigt upptäcktes svårigheter att tillämpa kvalitetskravet kring allmänt hälsotillstånd. Synen på vad som är en godtagbar huvudplanta och som kan ingå i ett framtida bestånd efter röjning varierar. Delområde Övningsledningen bedömde området som ett enda delområde och ansåg att den avvikande mer fuktiga delen var för liten för att utgöra ett eget delområde. Tre inventerare instämde i detta, medan fyra inventerare hade två delområden. En inventerare delade in området i tre delområden. En viss variation av bedömning av markslag konstaterades, vilket är naturligt då mer än hälften av inventerarna hade fler än ett delområde. Fuktighetsklass bedömdes relativt lika med något undantag. Övningsledningens instruktion från tidigare kalibreringsövningar angående att blåbärstyp i storskog ofta övergår till smalbladigt gräs vid en hyggesfas hade inte anammats av inventerarna. Samtliga inventerare hade bedömt vegetationstypen till smalbladigt gräs på huvuddelen av området. I de övriga delområdena varierade vegetationstyperna från Lingontyp till bredbladig grästyp.

15 Skogsstyrelsen (19) Texturen bedömdes som medel av alla inventerare med något undantag. Övningsledningen och sex inventerare bedömde jorddjupet som mäktigt över hela området, medan två bedömde en del som tämligen grunt. Rörligt markvatten bedömdes saknas helt av övningsledningen samt tre inventerare. Övriga fem bedömde det finnas i kortare perioder i hela eller delar av området. Frostrisken bedömdes vara måttlig för den övervägande arealen. Tre inventerare bedömde den dock som stor i en del av området. Bedömningen av vindexponering spretade från skyddat läge till utsatt läge. Konstaterades vid genomgången att vi är dåligt kalibrerade på detta och att instruktionen inte ger tillräcklig vägledning. Ifrågasattes även nyttan med att registrera denna variabel. Alla utom en inventerare hade angett granbonitet på huvuddelen av området. SI varierade mellan G26 och G30 på det större området där de flesta inkl. övningsledningen hade angett G28. Någon hade angett G22 på ett delområde, en annan G24 och en tredje B20 på ett delområde. En person hade även angett T26 på ett delområde. SI bestämdes på känsla och erfarenhet, vilket kan förklara den något spretiga bedömningen. Resultatområde Övningsledningen hade delat in området i två resultatområden vilken även tre inventerare hade gjort. Fyra inventerare såg däremot området som en enhet med ett resultatområde. En inventerare hade delat in området i tre resultatområden. Genomförd föryngringsåtgärd var inte uppenbar då området hade varit utsatt för stormskador, vilket gjorde att inventerarna valde mellan Plantering utan fröträd och Plantering med fröträd på huvuddelen av området. Området var inte markberett, men ansågs av övningsledningen att behov fanns. De flesta hade dock angett att det ej fanns behov. Flera hade dock glömt att fylla i uppgiften. Diskuterades huruvida besvärlig terräng ska styra om markberedningsbehov finns. Svaret gavs att så inte är fallet. Även om terrängen är stenig och brant och praktisk oframkomlig för en markberedare ska det inte vara styrande för om markberedningsbehov finns eller inte. Taxeringsuppgifter Inventerarnas enskilda bedömningar av antal plantor/ha låg i samtliga fall lägre än Facit. Det lägsta resultatet var ca 54 % lägre, vilket delades av två inventerare. Det låga plantantalet innebar att dessa två objekt skulle ha underkänts vid en skarp inventering för aktuellt SI. Antalet registrerade nollytor var inte tillräckligt många för att påverka bilden av antalet underkända.

16 Skogsstyrelsen (19) Antal plantor/ha A B C D E F G H "Facit" Underskattningen av antalet plantor jämfört med Facit beror på flera orsaker. Vid den gemensamma genomgången av resp. provyta framkom följande orsaker: - När det finns många plantor att välja på kan val av huvudplantor bli olika. Instruktionen anger plantal efter en tänkt röjning. Detta kan vara styrande för hur många plantor som räknas. - Inventerarna har dömt ut plantor som Facit har godkänt som huvudplantor. Exempelvis godkände Facit träd som växte på rotvälta och höjdskillnader på max 1 m inom provytorna. Höjdskillnad ska mätas i våg mellan plantornas toppar och inte mätas från rot till topp. Ett förtydligande i instruktionen behövs. - Inventerarna har inte upptäckt alla små plantor som påträffades vid den gemensamma genomgången. Många par ögon ser mer än ett par. Diskuterades hur små plantorna får vara för att räknas. Vid kalibreringsövningarna har budskapet varit att tall med dubbelbarr ska räknas. Instruktionen anger minst två vegetationssäsonger. - Synen på vad som är betad löv och effekten av det varierar. Detta medför att val av huvudträdslag och antal plantor kan bli olika. - Synen på vad som är en godtagbar huvudplanta och som kan ingå i ett framtida bestånd efter röjning varierar. Exempelvis är flera tveksamma till att räkna plantor som troligtvis inte kommer att överleva fram till röjningstidpunkten. Troligen är självföryngrade plantor de som är svårast att upptäcka. Resultatet vid den gemensamma genomgången visade, trots att området var planterat, att 89 % av barrhuvudplantorna utgjordes av självföryngrad tall eller gran. Inventerarnas enskilda resultat låg mellan 54 % och 86 %. Variationen i antalet huvudplantor kunde också observeras i andelen lövplantor. På det aktuella ärendet hamnade inventerarna på allt mellan 15 % och 45 % löv och vid den gemensamma genomgången hamnade vi på 15 %.

17 Skogsstyrelsen (19) 50% Andel löv av huvudplantor (%) 40% 30% 20% 10% 0% A B C D E F G H "Facit" Variationen i val av huvudplantor avspeglas också i vilka huvudplantor som granskades och bedömdes som toppskadade. Vid genomgången diskuterades problematiken kring hur sprötkvist och dubbelstam ska bedömas. Det togs även upp problematiken kring att bedöma betesskador på lövträd. Lövträd klarar betning mycket bättre än t ex tall. Inventerare Andel toppskadade Provyta/trädslag A 3 % 14/Lärk B 17 % 9/Gran*2, 14/Lärk, 15/Gran*2, 16/Gran*2 C 5 % 1/Gran, 14/Lärk D 14 % 1/Gran, 5/Tall*2, 14/Lärk, 15/Gran, 16/Gran E 6 % 12/Björk*3 F 17 % 1/Gran, 2/Övrigt löv, 4/Tall, 5/Tall, 8/Björk*2, 14/Lärk, 17/Björk*2 G H 2 % 13 % 14/Lärk 9/Tall, 12/Björk, 14/Lärk, 17/Björk Facit 9 % 1/Tall, 14/Lärk, 16/Tall, 17/Björk*3

18 Skogsstyrelsen (19) Frågor och problemställningar som snappades upp på övningarna Vid kalibreringsövningarna uppkom en mängd frågor och problemställningar. Nedan listas en del av dem. De flesta fick ett svar på övningarna medan några blev obesvarade. Tanken är ändå att alla frågor ska fångas upp och tas om hand i den kommande processen. 1. Hur ska texten tolkas? Finns en motsättning mellan detta och vad man faktiskt bör räkna på provytan (minst 0,6 m mellan huvudplantorna och max 5 plantor per yta) 2. Hur ska höjdskillnaden mellan plantor mätas? 3. Hur ska man bedöma plantor som växer på rotvältor eller stubbar? 4. Det är svårt att bedöma betningsskador på löv. 5. Är sommarbetning/repning på löv en betningsskada? 6. Varför är det olika kriterier för vilka plantor som får räknas i Polytax och i återväxttaxering för lagärenden? I den senare får enligt uppgift inte beståndsföryngrad gran räknas som huvudplanta. 7. Val av huvudplantor varierar kraftigt när det finns många att välja på. 8. Ögat är oftast inställt på planterade plantor och det är därför lätt att missa självsådda småplantor. Hur små plantor ska man få räkna? 9. Vid torr mark får ej löv räknas. Vi låter oftast veg.typ styra val av fuktighetsklass, vilket är fel. Vi bör istället följa definitionen där terrängen är mer styrande. 10. Hur ska man se på dubbelstam resp. sprötkvist? Man hamnar oftast i tvetydiga lägen. 11. Svårt att bedöma plantornas livskraftighet (speciellt pionjärträd) när de är hårt trängda eller beskuggade. Räkna/räkna inte? 12. Hur agerar man när objektet redan är röjt vid inventeringstillfället? 13. Är det rätt att ta hänsyn till vilka plantor som står utanför ytan? 14. Kan björk utgående från stubbskott räknas? 15. Hur ska man se på mindre trädgrupper som avviker i längd och grovlek från övriga delar av föryngringsytan? Räkna /räkna inte? 16. Oklart hur toppbetade huvudplantor ska registreras i taxeringsprotokollet. Kan toppbetade huvudplantor registreras både som huvudplanta och toppbetad huvudplanta?

19 Skogsstyrelsen (19) 17. Problem att bedöma kvistdefekter och dubbeltopp. Skadan bortses om den utgår från lägre höjd än 0,3 m från marken. Vanligt att man missar detta. 18. Osäkert hur framtida skaderisk i form av viltbete på lövplantor ska bedömas. 19. Hur små får delområden resp. resultatområden vara? 20. Hur ska man skatta fuktighetsklass, vegetationstyp, textur, rörligt markvatten, frostrisk, vindexponering och ståndortsindex? Hur betydelsefull är resp. variabel? 21. Hur ska man se på markberedningsbehov? Vad styr? Kan besvärlig terräng innebära inget markberedningsbehov? 22. När ska Ingen åtgärd anges och när ska Naturlig föryngring anges?