Att samtala om sexualitet en del av sjuksköterskans profession To converse about sexuality a part of the nurse s profession

Transkript

1 Att samtala om sexualitet en del av sjuksköterskans profession To converse about sexuality a part of the nurse s profession Anna Eriksson Jenny Persson Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Omvårdnad hp Vt 2009 Sektionen för hälsa och samhälle Box Halmstad

2 Titel: Författare: Sektion: Handledare: Examinator: Att samtala om sexualitet en del av sjuksköterskans profession Anna Eriksson, Jenny Persson Sektionen för Hälsa och Samhälle, Högskolan i Halmstad, Box 823, Halmstad Ing-Marie Carlsson, Universitetsadjunkt Margareta Rämgård, Universitetslektor Tid: Vårterminen 2009 Sidantal: 19 Nyckelord: Sammanfattning: Faktorer, samtal, sexualitet, sjuksköterska, patient Sexualitet är en central del av individens tillvaro, och ses som både ett behov och en drift. Flertalet sjukdomar, skador och medicinska behandlingar kan ge upphov till sexuella dysfunktioner. Sexualitet innefattas i en holistisk omvårdnad och patienter har en uttalad önskan att få information och kunskap kring sexualitet. Trots detta brister sjuksköterskor i att undervisa, stödja och råda sina patienter i frågor som berör sexualitet. Det ansågs därför betydelsefullt att belysa vad som främjar respektive hindrar sjuksköterskans professionella samtal kring sexualitet. Till följd av detta var syftet med litteraturstudien att undersöka vilka faktorer som påverkar sjuksköterskan i det professionella samtalet om sexualitet. Litteraturstudien baseras på 15 kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultatet påvisar att kunskap, sjuksköterskans förhållningssätt, kön, kultur, religion, ålder samt såväl organisationens som sjuksköterskans egna prioriteringar är faktorer som både kan underlätta och försvåra för sjuksköterskan i att samtala om sexualitet. Det anses vara av stor betydelse att sexualiteten integreras som ett fullvärdigt ämne i grundutbildningen. Mer forskning krävs kring vad som påverkar svenska sjuksköterskor i deras professionella samtal om sexualitet.

3 Title: Author: Department: Supervisor: Examiner: To converse about sexuality a part of the nurse s profession Anna Eriksson, Jenny Persson School of Social and Health Sciences, Halmstad University, Box 823, Halmstad, Sweden Ing-Marie Carlsson, Lecturer Margareta Rämgård, Senior Lecturer Period: Spring 2009 Pages: 19 Key words: Abstract: Conversation, factors, nurse, patient, sexuality Sexuality is a central part of an individual s existence and is considered as a need as well as an urge. Most diseases, injuries and medical treatments can cause sexual dysfunctions. Sexuality is one part of a holistic care and patients have an explicit wish to get information and knowledge about sexuality due to their illness. Despite this fact nurses fail to teach, support and advise their patients in tasks related to sexuality. Therefore it was regarded valuable to illustrate which factors that promoted or prevented the nurse to bring up the subject about sexuality in the conversation with the patient. Due to that fact the purpose of this study of literature was to investigate which factors that had an influence on the nurse s professional conversation about sexuality. The study of literature is based on 15 qualitative and quantity articles. The result points out that knowledge, the nurse s own attitudes, sex, culture, religion, age, the organization s as well as the nurse s priorities are factors that can both facilitate and cause obstruction in the nurse s dialogue about sexuality. It is seemed to be of great importance that sexuality is integrated as a fully adequate subject in the nurse s basic education. More research is needed about which factors that have an influence on Swedish nurses in their professional conversation about sexuality.

4 Innehåll Inledning 1 Bakgrund 1 Synen på sexualiteten genom tiderna 1 Sexualiteten i Sverige idag 2 Betydelsen av sexualitet och sexuell hälsa 3 Sexuella dysfunktioner 3 Sjuksköterskans omvårdnadsarbete 4 Att integrera sexualiteten i omvårdnaden 5 Syfte 6 Metod 6 Datainsamling 6 Databearbetning 8 Resultat 8 Att uppnå kunskap 8 Att verka i ett sammanhang 9 Att se den unika individen 10 Att förhålla sig 11 Diskussion 13 Metoddiskussion 13 Resultatdiskussion 14 Konklusion 18 Implikation 18 Referenser Bilagor Bilaga I Sökhistorik Bilaga II Artikelöversikt

5 Inledning Sexualitet beskrivs som en central del av individens tillvaro och omfattar kön, könsidentitet och roller, sexuell orientering, erotik, njutning, intimitet och reproduktion. Individen kan uppleva och uttrycka sin sexualitet genom tankar, fantasier, behov, normer, attityder, värderingar, beteenden, roller och relationer (World Health Organization [WHO], 2002). I folkhälsoinstitutets undersökning om sexuallivet i Sverige (Lewin, 1998), fann Fugl- Meyer (1998) att 32 % hade eller hade haft en varaktig sjukdom eller skada som uttryckligen gett upphov till sexuell dysfunktion. Likaså kan medicinsk behandling vara orsak till nedsatt sexuell förmåga. I det internationella biverkningsregistret (Lundberg, 2002b) uppgick år 2002 antalet rapporter över sexuella problem som uppstått vid medicinsk behandling till Trots kunskapen om att sjukdom, skada och medicinsk behandling kan orsaka sexuell dysfunktion uppgav majoriteten sjuksköterskor (Higgins, Barker & Begley, 2006b) att de varken undervisar, stödjer eller råder sina patienter när det gäller sexualrelaterade frågor. Detta samtidigt som patienter (Rasmusson & Thomé, 2008) har uttryckt en stark önskan om att få information och kunskap, såväl muntligt som skriftligt kring sexualitet. Enligt hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) är det en rättighet att få individuellt utformad information kring sitt hälsotillstånd, sin behandling, vård och undersökning. Därtill betonar kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska (Socialstyrelsen, 2005) ett holistiskt förhållningssätt, vilken även bör innefatta sexualitet. Vetenskaplig forskning inom ämnet sexualitet är befintlig i begränsad utsträckning i Sverige (Matteson, 2009). Däremot pågår ett forskningsprogram på universitetsnivå, vilket innefattar kön, sexualitet och samhälle. Utbudet av forskningens inriktningar relaterat till sexualitet är brett, dock omfattar det inte några vetenskapliga undersökningar som berör det professionella samtalet om sexualitet. Bakgrund Synen på sexualitet genom tiderna Enligt WHO (2002) påverkas sexualiteten av historiska, politiska, kulturella, etiska och religiösa faktorer. Ur ett historiskt perspektiv (Gamnes, 2005) har sexualiteten förändrats radikalt till följd av olika tiders sexmoral och etik. I antikens Grekland (Foucault, 2002b) ansågs sexualiteten vara självklart förankrad i naturen vilket resulterade i att den inte uppfattades som ond. Detta förhållningssätt uteslöt dock inte moraliska avgränsningar vilka skulle fastställa ramar för den sexuella aktivitetens utövande. Sexualmoral (Johannisson, 2002) behandlade det kvantitativa utövandet där självbehärskning och måttfullhet var eftersträvansvärt. Om individen ville uppnå en god hälsa skulle dryck, mat och sexuella aktiviteter brukas måttfullt. Aristoteles menade att (Foucault, 2002b) varje individ hade ett naturligt begär vars uppgift var att tillfredställa behov. För att uppnå dygden måttfullhet skulle individen 1

6 endast utöva den sexuella aktiviteten till den grad att behovet blev tillfredställt och kroppen återställd. Dock menade såväl Aristoteles som Platon att den sexuella aktivitetens njutning och begär kunde göra att individen överskred naturens fastställda gränser. Vad som i slutänden styrde individens val av måttfull livsföring eller ej (Johannisson, 2002) grundades på dennes omsorg om sig själv. Under kristendomens framväxt blev en asketisk sexualmoral framträdande. Texter i Bibeln innehöll emellertid hinder för att kunna förespråka en total avhållsamhet; Var fruktsamma och föröka er (Första Moseboken 1:28, 1999, s. 1). Detta resulterade i en acceptans av sexuella förbindelser (Nationalencyklopedin, 2009), med krav på att det skedde inom äktenskapet och med avseende på fortplantning. En större öppenhet för sexualiteten tycktes dock träda fram under och 1700-talet (Johannisson, 2002). De regler (Foucault, 2002a) som rådde under denna tid var relativt håglösa vad gällde tal, gester och sätt som individen bjöd ut sin kropp på. Under 1800-talet (Johannisson, 2002) värderades intellektet och andligheten högt. Förnekelsen av det kroppsliga kom att återinrättas vilket resulterade i att individen var i behov av självdisciplin och kontroll. Vidare kom individer med sexuellt avvikande beteende (Gamnes, 2005) att betraktas som sjuka och kunde till följd av sina gärningar läggas in på sjukhus talets andra och 1900-talets första hälft (Nationalencyklopedin, 2009) kom att präglas av en medicinsk vetenskaplig auktoritet. Sexualitet var ett område där intresset främst låg i att utreda dess inverkan på individens kropp och själ. Ett helt nytt sätt att uppfatta sexualitet på (Gamnes, 2005) kom att bli framträdande. I slutet på 1930-talet växte nazismen fram och sexologer som under denna tid var verksamma kom att förföljas. Böcker som berörde ämnet sexualitet brändes och återigen kom fortplantning att framställas som det enda acceptabla syftet till att utöva sexuella aktiviteter. Sexualiteten i Sverige idag Den öppenhet som idag råder till sexualiteten i Sverige (Riksförbundet för sexualupplysning [RFSU], 2009), är bland annat en följd av det arbete som RFSU har bedrivit. Några av deras ambitioner har varit att införa sexualundervisning i skolorna och starta byråer för sexualundervisning. Den sexuella friheten har bidragit till att individen fritt kan söka information via olika medier (Gamnes, 2005) samt utöva sin sexualitet. Svenska kyrkan (Heberlein, 2004), liksom många andra protestantiska och katolska samfund, accepterar idag utomäktenskapliga sexuella relationer. En uppmuntran finns dock från samfunden att den sexuella relationen skall ske mellan två individer som älskar varandra. Sexualiteten är kulturellt betingad (Helmius, 1996), samhällsnormer och religion (Gamnes, 2005) påverkar därmed hur sexualiteten uttrycks i olika kulturer. Statistiska centralbyrån (2009) uppmätte år 2008 antalet individer med utländsk bakgrund i Sverige till Många av dessa kommer från ett samhälle med en hierarkisk struktur (Jacobson-Widding, 2002) inom vilken det finns en oskriven regel om att de, vilka tillhör olika grupper beträffande makt och social status, inte bör samtala om intima ämnen. Överskrider en individ denna oskrivna regel kan det komma att ses som en oren handling. I det svenska samhället är relationerna i regel jämlika vilket betyder att 2

7 individerna bland annat är mer öppna vad gäller att samtala kring ämnen som berör intimitet. Vidare innebär detta att de individer som lever i en social miljö där det råder jämlikhet inte är lika besvärade av sexuella taburegler som de vilka kommer från en hierarkisk social struktur. Betydelsen av sexualitet och sexuell hälsa Sexualitet omfattar diverse aspekter såsom kön, erotik, intimitet, könsidentitet och roller, reproduktion och sexuell orientering (WHO, 2002). Vidare anses sexualitet utgöra en central del av individens liv vilken kan uttryckas och upplevas genom behov, normer, fantasier, relationer, värderingar, roller och beteenden. Individen har fem grundläggande behov (Maslow, 1954) de fysiologiska behoven, behovet av trygghet, behovet av kärlek, behovet av uppskattning samt behovet av självförverkligande. De fysiologiska behoven är placerade längst ned i Maslows behovshierarki då de är fundamentala för upprätthållandet av livet, ett av dessa är behovet av sex. Det finns hos varje enskild individ en sexuell drift (Weström, Åberg, Anderberg & Andersson, 2005), vilken kan förklaras (Nussdorfer, 1999) som en medfödd respons som framkallas av en kroppslig stimulans. Den sexuella driften (Weström et al., 2005) kan vara koncentrerad på kroppslig kontakt med det motsatta könet (heterosexuell drift), med det egna könet (homosexuell drift) eller vara heterogen (bisexuell drift). Den sexuella driften träder in under puberteten och finns normalt sett kvar livet ut. En förutsättning för utvecklingen av den sexuella lusten, vilken beskrivs som den kraft som genereras av sexualdriften (Nussdorfer, 1999), är de hormonella förändringar (Weström et al., 2005) som äger rum under puberteten. Efter puberteten reglerar det centrala och perifera nervsystemet samt hormoner den sexuella lusten och förmågan. Graden av sexuell lust kan skilja sig åt från individ till individ, under olika åldrar och skeden i livet. Den sexuella driften uttrycks i försök till kroppskontakt med andra individer först i form av lek, senare i form av mer intim kontakt och till slut i form av samlag. Sexualiteten beskrivs vara en källa till att en sam- och tillhörighet skapas mellan individer (Gamnes, 2005). Genom ett sexuellt utövande kan individen uppleva förströelse och en känsla av relaxation. Sexualiteten kan även verka fortplantande. WHO (2002) menar att individen har sexuell hälsa då hon upplever välbefinnande både fysiskt, psykiskt, emotionellt och socialt i förhållande till sin sexualitet. Vidare uppger Fugate Woods (1987) att den sexuella hälsan omfattar tre dimensioner. Den första dimensionen är de sexuella funktionerna, den andra den sexuella självuppfattningen och den tredje de sexuella relationerna. De sexuella funktionerna innefattar individens möjlighet att ge och ta emot sexuell njutning. Den sexuella självuppfattningen är den bild som individen har av sig själv som man eller kvinna och av att vara tillräcklig i det manliga eller kvinnliga könet. De sexuella relationerna är de mellanmänskliga relationer i vilka individen delar sin sexualitet med en annan individ. En förändring av de sexuella funktionerna medför förändringar även i de övriga två dimensionerna. På så vis drabbar sexuella dysfunktioner individens tillvaro i flera olika hänseenden. 3

8 Sexuella dysfunktioner Sexuella dysfunktioner (Lundberg, 2002a) kan delas in i primära och sekundära. En primär sexuell dysfunktion är liktydig med att ha funnits hos individen sedan födseln. Faktorer som kan ge upphov till en sådan är missbildningar, rubbningar i kromosomuppsättningar och defekta gener. En sekundär sexuell dysfunktion kan uppkomma hos en tidigare normalt fungerande individ och vara orsakad av sjukdom, skada och läkemedel av olika slag. De sexuella funktionerna (Fugl-Meyer, 1998) kan även påverkas till följd av emotionella och sociala problem som kan uppstå till följd av sjukdom. Enligt Fugl-Meyer (1998) kan sexuella dysfunktioner gestalta sig på olika sätt hos kvinnan och mannen. Gemensamt för båda könen är minskad sexuell lust samt smärta i genitalia. Hos kvinnor kan även nedsatt vaginal lubrikation (minskad fuktning av vaginans slemhinna), svårighet att få orgasm (svårighet att nå den sexuella tillfredsställelsens kulmen) samt anorgasm (ingen orgasm) förekomma medan det hos män även kan förekomma erektionssvikt (penis styvhet sviktar), prematur ejakulation (tidig utstötning av sädesvätskan genom urinrörsmynningen) samt retarderad ejakulation (sen utstötning av sädesvätskan genom urinrörsmynningen). Sexuella dysfunktioner (Fugl-Meyer, 1998) kan härledas till flertalet sjukdomar. Några sjukdomar som kan nämnas är Parkinsons sjukdom, multipel skleros, diabetes mellitus, prostatacancer och livmoderhalscancer (Lundberg, 2002c). Individen kan vid Parkinsons sjukdom (Bronner, Royter, Korczyn & Giladi, 2004) drabbas av olika former av sexuella problem. Minskad sexuell lust och svårigheter att få orgasm förekommer hos såväl kvinnor som män. Män kan även drabbas av oförmåga till erektion och prematur ejakulation medan kvinnor även kan drabbas av dyspareuni (smärta i genitalia vid samlag (Lundberg, 2002)). Vid multipel skleros (Zorzon, Zivadinov, Monti Bragadin, Moretti, De Masi & Nasuelli et al. 2001) kan minskad sexuell lust förekomma hos båda könen. Utöver denna sexuella dysfunktion kan män även förlora förmågan till erektion, drabbas av ofullständig erektion samt av oförmåga till ejakulation och orgasm samtidigt som kvinnor även kan drabbas av minskad vaginal lubrikation och anorgasm. Diabetes mellitus (Doruk, Akbay, Ayan, Akbay, Bozlu & Acar, 2005) kan hos kvinnor ge upphov till minskad sexuell lust, minskad lubrikation och dyspareuni. Män kan drabbas av oförmåga till erektion och minskad sexuell lust (Malavige, Javaratne, Kathriarachchi, Sivayogan, Fernando & Levy, 2008). Vid prostatacancer (Jakobsson, Lovén & Rahm Hallberg, 2001) kan män helt eller delvis förlora förmågan att känna sexuell lust och njutning vid ejakulation. Dessutom kan torr ejakulation uppstå vid denna sjukdom. Livmoderhalscancer kan hos kvinnor ge upphov till minskad sexuell lust (Helström, 2002). Även medicinska behandlingar (Fugl-Meyer, 1998) kan orsaka sexuella dysfunktioner. Den sexuella lusten (Kaplan, 1983) kan påverkas av bland annat antihypertensiva, antipsykotiska, antidepressiva, hypnotiska, anxiolytiska, narkotiska och hormonella läkemedel. En störning av erektionen (Hulter, 2004) kan uppstå vid intag av såväl antihypertensiva, lipidsänkande, antiandrogena som icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID). Likaså kan cellgiftsbehandling ge upphov till en sådan sexuell biverkning. Svårighet att få orgasm (Lundberg, 2002a) kan orsakas av antidiabetiska läkemedel. 4

9 Sexuella dysfunktioner (Fugl-Meyer, 1998) kan även uppstå till följd av skada. Enligt Hulter (2004) är traumatisk hjärnskada ett exempel på en sådan då denna kan ge upphov till minskad sexuell lust samt en störning av förmågan till erektion och orgasm. Sjuksköterskans omvårdnadsarbete Sjuksköterskan har enligt International Council of Nurses (ICN) etiska kod (Svensk sjuksköterskeförening SSF, 2007) fyra grundläggande ansvarsområden; att lindra lidande, främja hälsa, återställa hälsa och förebygga sjukdom. Lidande är något som omvårdnadsteoretikern Joyce Travelbee (Kirkevold, 2000) menar att samtliga individer upplever någon gång under livet. Vidare uppger hon att lidande är högst personligt och ofta förknippas med sådant som har betydelse för individen. Sjukdom är i många fall en källa till upplevelse av lidande, vilket medför att sjuksköterskan måste bejaka denna subjektiva känsla i omvårdnadsarbetet. Travelbee anser att målet med omvårdnaden är att patienten ska få hjälp med att övervinna sin sjukdom och det lidande som följer med denna. Detta möjliggörs genom att sjuksköterskan använder omvårdandets mest betydelsefulla redskap kommunikation. Genom kommunikation skapar sjuksköterskan en mellanmänsklig relation, vilket resulterar i att målet för omvårdnaden kan uppnås. Även Socialstyrelsens kompetensbeskrivning (2005) betonar, under kompetensområdet bemötande, information och undervisning, vikten av professionens kommunikativa funktion. Under detta kompetensområde står det dessutom att sjuksköterskan ska ha förmåga att uppmärksamma såväl patienter vilka uttrycker informationsbehov som patienter vilka inte gör det. Därtill står det under kompetensområdet främjande av hälsa och förebyggande av ohälsa att sjuksköterskan ska undervisa patienten med intentionen att främja hälsa och förebygga ohälsa. Som ett sätt att underlätta kommunikationen har olika dokumentationssystem med sökord utarbetats. VIPS-modellen är ett av dessa vilken innefattas av fyra övergripande inriktningar; välbefinnande, integritet, prevention och säkerhet (Ehnfors, Ehrenberg & Thorell-Ekstrand, 1998). Den beskriver hur sjuksköterskan kan dokumentera omvårdnadsarbetet i patientjournalen. Dokumentationen sker utifrån omvårdnadsprocessens olika delar varav en del är omvårdnadsstatus. Detta avsnitt ska beskriva patientens behov och problem utifrån specifika sökord. Ett av sökorden är Sexualitet/Reproduktion under vilket sjuksköterskan bland annat ska dokumentera patientens samlevnad, störningar i sexuallivet och biverkningar av läkemedel. Landstinget Halland (Närlid, 2008) är idag anslutet till det vårdadministrativa systemet (VAS). Häri används sökordet Reproduktiva funktioner (Inhämtat efter kontakt med Länssjukhuset i Halland, 10 april 2009) vilket omfattar menstruationsfunktioner, fortplantningsfunktioner och sexuella funktioner. Att integrera sexualiteten i omvårdnaden Då individen drabbas av sjukdom eller skada som leder till sexuell dysfunktion (Eliasson, Moberg, Andréll, Arver, Dahlöf & Mannheimer, 2009) kan det innebära problem. Information som berör sjukdomens eller skadans påverkan på sexualiteten kan reducera problemen (Gamnes, 2005). Samtalen kan öppna upp för frågor och 5

10 funderingar, skapa förståelse och kunskap för sjukdomens påverkan och varaktighet på sexualiteten (Stead, Brown, Fallowfield & Selby, 2003). Patienter anser att det är av stor betydelse att sexualitet kan diskuteras med sjuksköterskor (Southard & Keller, 2009; Rasmusson & Thomé, 2008; Stead, Brown, Fallowfield & Selby, 2003) och att möjlighet ges till att ställa frågor som berör sexualiteten (Southard & Keller, 2009; Stead, Brown, Fallowfield & Selby, 2003). Patienter anser även (Haboubi & Lincoln, 2003; Stead, Brown, Fallowfield & Selby, 2003) att det är sjukvårdspersonalen som bär ansvar för att initiera ett samtal. Det finns dock brister i information om sexualitet vilket studier har påvisat såväl ur ett patient som ur ett professionsperspektiv (Southard & Keller, 2009; Haboubi & Lincoln, 2003). 79 % av tillfrågade patienter (Southard & Keller, 2009) uppgav att ingen sjuksköterska hade diskuterat sexualitet med dem under behandlings- och uppföljningstiden. Då sjuksköterskor blev tillfrågade om de initierat samtal om sexualitet med patienter (Haboubi & Lincoln, 2003) svarade endast 6 % att de hade gjort detta under de senaste tolv månaderna. Sjuksköterskor är väl medvetna om (Mick, 2007) att omvårdnadsarbetet ska innefatta bedömning och diagnostisering av problem som berör patienters sexualitet. Sjuksköterskor anser även att en holistisk vård ska omfatta sexuella frågor (Haboubi & Lincoln, 2003). En förutsättning för att uppnå en holistisk vård (Guthrie, 1999) är att sjuksköterskor kommunicerar verbalt med patienter i frågor som berör sexualiteten. Trots denna medvetenhet hos sjuksköterskor (Mick, 2007), samt att Socialstyrelsen (2005) i kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska förespråkar en helhetssyn, ter sig verkligheten annorlunda (Mick, 2007). Det är därför av stor vikt att belysa vad som hindrar respektive främjar sjuksköterskors professionella samtal om sexualitet. Syfte Syftet med litteraturstudien var att undersöka vilka faktorer som påverkar sjuksköterskan i det professionella samtalet om sexualitet. Metod Den metod som användes i litteraturstudien hade sin utgångspunkt i Fribergs (2006) litteraturöversikt. Litteraturstudien genomfördes utifrån en induktiv ansats och såväl kvalitativa som kvantitativa artiklar inkluderades. En inledande litteratursökning i databaser gav en inblick i vilken utsträckning området studerats. Detta resulterade i att det valda problemområdet kunde avgränsas. En diskussion fördes därefter kring problemområdet vilket i sin tur ledde fram till en problemformulering och ett syfte. Datainsamling Sökorden som användes i datainsamlingen valdes utefter problemformulering och syfte. För att specificera sökningen utnyttjades den ämnesordlista som finns tillgänglig i de respektive databaserna PubMed och Cinahl. Vidare gjordes sökningar utifrån fritext då 6

11 det inte fanns termer i ämnesordlistorna för de sökord som valts. Sökning med fritext gjordes även då specifika termer inte gav tillräckligt med träffar. För att bredda sökningen ytterligare användes trunkering vilket gav ett bättre resultat i sökningen. I databasen PsycINFO användes endast sökning i fritext då valda termer i ämnesordlistan inte gav några relevanta träffar. För att begränsa antalet träffar i denna databas gjordes en sökning där artikelns titel skulle innehålla sökordet sexualitet. Tabell 1. Sökord Sökord utifrån syfte PubMed Cinahl PsycINFO Fritext och problemformulering MESH CINAHL HEADINGS SUBJECT TERMS Sexualitet Sexuality Sexuality Sexuality Attityd Attitude of Health Personnel Nurse attitudes OR Attitude to Sexuality Kommunikation Communication Communication Sjuksköterska Hälso- och sjukvårdspersonal Relation mellan sjuksköterska och patient Sexuell hälsa Health Personnel Nurse-Patient Relations Health Personnel Nurse-Patient Relations Artiklarnas inklusionskriterier: publicerade på engelska publicerade mellan år 2004 och 2009 research-artiklar kunde omfatta sjuksköterskor inom olika specialiseringsområden skulle beröra sjuksköterskans samtal om sexualitet med patienten Artiklarnas exklusionskriterier: review-artiklar pilotstudier sjuksköterskestuderande artiklar som tog upp ämnet sexualitet men inte samtalet Attitude Nurs* Sexual Health Ett flertal sökningar gjordes med olika kombinationer av de sökord som presenteras i tabell 1 i Cinahl, PubMed och PsycINFO. Sökningar utfördes även på sökordet omvårdnad i Cinahl (MH "Nursing Care") och Pubmed ("Nursing Care"[Mesh]) i kombination med de redovisade sökorden. Totalt lästes 61 artiklars abstrakt igenom varav tjugo gick vidare till urval ett. De sökningar som inte gav några artiklar till det första urvalet omfattade artiklar som inte var relevanta eller innehöll artiklar som antingen var återkommande eller inte möjliga att beställa via Halmstads högskolebibliotek. Vid en första datainsamling gick arton artiklar vidare till det första urvalet. Till följd av olika anledningar föll fem av artiklarna bort i det andra urvalet. I samråd med handledare exkluderades två artiklar på grund av att de var pilotstudier. En annan artikel valdes bort då det var en kvalitativ studie där andelen sjuksköterskor som deltagit i 7

12 studien inte var angivet. Två andra artiklar gick inte vidare då deras resultat inte överensstämde med litteraturstudiens problemformulering och syfte. Då det efter det andra urvalet återstod tretton artiklar utfördes en andra datainsamling med ambitionen att utöka materialet till litteraturstudiens resultat. Sökningarna i denna utfördes med samma sökordskombinationer och exklusionskriterier som i tidigare sökningar. Dock ändrades inklusionskriteriet att artiklarna skulle vara publicerade mellan år 2004 och 2009 till 2000 och Sökningen resulterade i att ytterligare två artiklar valdes ut till såväl det första som det andra urvalet, vari den totala summan kom att omfatta femton artiklar. Av de tjugo artiklar som valdes ut till det första urvalet kunde sexton skrivas ut i fulltext via högskolebiblioteket i Halmstad medan tre beställdes via fjärrlån och en hämtades från databasen ScienceDirect. Artiklarna i urval två granskades utefter Carlsson och Eimans (2003) bedömningsmallar för studier med kvantitativa och kvalitativa metoder. En granskning utifrån dessa mallar gav respektive artikel evidensgraden I ( 80 %), II ( 70 %) eller III ( 60 %). Databearbetning Respektive resultatartikel lästes igenom och analyserades utifrån sitt innehåll. För att få en överblick över varje enskild artikel som skulle ingå i litteraturstudiens resultat utfördes en artikelöversikt. Artikelöversikten baserade sig på artiklarnas syfte, metod, urval, slutsats och evidensgrad och presenteras i tabell 3, bilaga II. Därefter studerades de 15 artiklarnas resultat mer ingående utifrån litteraturstudiens syfte, jämfört med vad de gjorts vid den första genomläsningen. Relevanta aspekter markerades i texterna för att sedan skrivas ned på ett kollage, kvalitativa för sig och kvantitativa för sig. Detta systematiska arbetssätt förde med sig en god överskådlighet. Därefter utfördes en granskning av såväl de kvalitativa artiklarnas som de kvantitativa artiklarnas utdrag. På så vis kunde likheter och skillnader urskiljas i texturvalen, vilket medförde att kategorier till litteraturstudiens resultat konstruerades. Kategorierna var: att uppnå kunskap, att verka i ett sammanhang, att möta den unika individen samt att förhålla sig. Resultat Att uppnå kunskap Utbildning underlättade för sjuksköterskor (Lavin & Hyde, 2006; Tsai & Hsiung, 2003) att diskutera sexualrelaterade frågor i professionen och gav en betydelsefullt bättre attityd (Stokes & Mears, 2000) till att samtala om sexualitet med patienter. Sjuksköterskor som hade en filosofie kandidatexamen eller filosofie magisterexamen i omvårdnad (Tsai, 2004) hade signifikant färre upplevda hinder till att ta upp sexualitet med patienter än sjuksköterskor som hade en förberedande utbildningsnivå eller lägre examen i omvårdnad. Sjuksköterskor vilka deltagit i seminarier om sexualitet (Magnan & Reynolds, 2006; Magnan, Reynolds & Galvin, 2005) hade betydligt färre hinder till 8

13 att diskutera sexualitet med patienter än de som inte deltog. Därtill var brist på utbildning inom kommunikation (Hautamäki, Miettinen, Kellokumpu-Lehtinen, Aalto & Lehto, 2007; Stokes & Mears, 2000) och sexologi (Ho & Fernandéz, 2006) framstående hinder till att sjuksköterskor inte diskuterade sexualrelaterade frågor med patienter. I en interventionsstudie utförd av Post, Gianotten, Heijnen, Lambers och Willems (2008) fick sjuksköterskor gradera sin sexologiska kompetens såväl före som efter genomförd utbildning i sexologi. Före utbildningen låg sjuksköterskornas kompetens på en nivå under godkänt till skillnad mot efter utbildningen då den hade uppgått till en nivå över godkänt. I en annan interventionsstudie av Simpson, Anwar, Wilson och Bertapelle (2006) påvisades det att ett utbildningsprogram i sexualitet var en effektiv intervention i att öka kunskaper, färdigheter och bekvämligheter i att samtala med patienter i angelägenheter som berörde den sexuella hälsan. Förbättrade kunskaper, färdigheter och bekvämligheter var associerade med en ökad aktivitetsgrad i att samtala med patienter om sexuell hälsa. Vidare uttryckte flertalet sjuksköterskor (Gott et al., 2004) en önskan om utbildning som berörde ämnet sexualitet, då de ansåg att en sådan skulle kunna reducera de hinder som fanns till att samtala om sexualitet. Sjuksköterskors erfarenheter av hur sexualiteten togs upp i deras utbildning diskuterades i olika studier (Higgins, Barker & Begley, 2008; Higgins, Barker & Begley, 2006a; Lavin & Hyde, 2006). Flertalet sjuksköterskor uppgav att utbildningen inte hade givit dem några kunskaper (Lavin & Hyde, 2006) kring hur de i praktiken skulle samtala med patienter i frågor som berörde sexualitet. Liknande problematik belystes av sjuksköterskor som uttryckte en oro över att inte vara tillräckligt utrustade för att kunna lösa patienters sexuella problem (Tsai, 2004; Stokes & Mears, 2000) samt att inte kunna använda lämpliga ord i samtalet (Tsai, 2004; Tsai & Hsiung, 2003). Vidare menade sjuksköterskorna att deras utbildning (Higgins, et al., 2008) inte hade förändrat den kunskap de tidigare erhållit från hemmet om att sexualitet var något privat och tabubelagt, vilket medförde att de omedvetet undvek att diskutera detta ämne. Det fanns en påtaglig prioriteringshierarki i utbildningen (Higgins, et al., 2006a) vilken placerade sexuella dysfunktioner långt ned. Detta medförde att patienter fick begränsad information av sjuksköterskor vad gällde sexuella biverkningar som kunde uppstå till följd av medicinsk behandling. Förutom den teoretiska kunskapen var även klinisk erfarenhet av betydelse för hur sjuksköterskor integrerade sexualitet i professionen (Ho & Fernández, 2006). Sannolikheten till att sexualrelaterade frågor skulle diskuteras med patienter (Hautamäki et al., 2007) ökade med stigande arbetserfarenhet, medan brist på klinisk erfarenhet uppgavs utgöra ett hinder (Ho & Fernández, 2006). Vidare hade sjuksköterskor med vana av att ta upp sexualitet med patienter (Tsai, 2004) fler upplevda resurser och färre hinder till att samtala om sexualitet än de sjuksköterskor som inte hade en sådan. Att verka i ett sammanhang Organisationens policy (Gott et al., 2004) påverkade sjuksköterskors prioriteringar vilket medförde att det inte fanns någon tid över till att tillgodose den sexuella hälsan. Därtill gjorde sjuksköterskor egna prioriteringar (Higgins et al., 2008; Higgins, et al., 9

14 2006a; Gott et al., 2004) som gav upphov till att ett samtal om sexualitet inte ägde rum. Sjuksköterskor rankade sexualiteten lågt i prioriteringshierarkin i sitt arbete (Higgins et al., 2006a), vilket även var gällande för att delge information kring medicinska behandlingar (Higgins et al., 2008) som kunde ge upphov till sexuella dysfunktioner hos patienter. Brist på tid utgjorde ett hinder för sjuksköterskor till att diskutera sexualrelaterade frågor med patienter (Hautamäki et al., 2007; Lavin & Hyde, 2006; Gott et al., 2004; Stokes & Mears, 2000). I studien av Stokes och Mears (2007) var detta hos majoriteten sjuksköterskor det främsta hindret till att de inte samtalade om den sexuella hälsan med patienter i den utsträckning de ville. Sjuksköterskor menade att tiden (Gott et al., 2004) var en förutsättning till att skapa nära relationer med patienter vilket i sin tur ansågs vara grundläggande för att möjliggöra samtal kring sexuell hälsa. I en annan studie (Horden & Street, 2007) hänvisades det dock strategiskt till tidsbrist med intentionen att undvika samtal om sexualitet. Arbetsbelastningen gav upphov till (Horden & Street, 2007; Lavin & Hyde, 2006) att sjuksköterskor inte diskuterade sexualitet med patienter. Därtill bidrog organisationens kontext till att samtal om sexualitet försvårades (Horden & Street, 2007; Lavin & Hyde, 2006). Telefoner som ringde (Lavin & Hyde, 2006), brist på avskildhet (Horden & Street, 2007; Lavin & Hyde, 2006) och närvaron av andra patienter utgjorde hinder för sjuksköterskor till att införliva sexuella frågor i arbetet. Även sociala och kulturella kontexter påverkade sjuksköterskor i samtal om sexualitet (Higgins et al., 2008; Higgins et al., 2006; Lavin & Hyde, 2006). Sjuksköterskor samtalade inte om sexuella biverkningar (Higgins et al., 2006) då de ansåg det vara socialt tabubelagt. I likhet med detta angav sjuksköterskor i en annan studie (Higgins et al., 2008) att de avstod från att ta upp ämnet sexualitet till diskussion för att undvika att överträda professionella och sociala tabun. Vidare var sexualitet inom den irländska kulturen något som inte diskuterades öppet (Lavin & Hyde, 2006), vilket hade påverkat samtliga sjuksköterskors förmåga till att samtala med patienter om detta ämne. Likaså angav sjuksköterskor att katolicismen hade haft starkt inflytande på sexualiteten i det irländska samhället. Den katolska kyrkan hade gett upphov till att det rådde ett sexuellt undanträngande hos den irländska befolkningen, vilket medfört att sexualitet inte var något som det samtalades om öppet i samhället. Att möta den unika individen Vilken könstillhörighet patienter hade (Ho & Fernández, 2006; Gott et al., 2004; Tsai, 2004; Stokes & Mears, 2000) var av betydelse för hur sjuksköterskor diskuterade ämnet sexualitet. Det fanns en svårighet att ta upp sexualitet (Ho & Fernández, 2006) med manliga patienter jämfört med kvinnliga. Vidare ansåg sjuksköterskor det vara mer bekvämt (Gott et al., 2004) att diskutera sexualitet med patienter av samma kön då de i större utsträckning anade vad de skulle säga till dessa. Detta styrktes även av Tsais studie (2004) där det fanns sjuksköterskor som uttryckte att de inte visste hur de skulle diskutera sex med det motsatta könet. Vidare påvisade Gott et al. (2004) att patienters ålder hade betydelse för om sexualiteten togs upp eller ej. Sjuksköterskor förde sexualiteten på tal mer sällan med äldre patienter mot vad de gjorde med yngre. De ansåg att den sexuella hälsan var ett mer privat och 10

15 känsligt område för patienter i 40-årsåldern och uppåt. Majoriteten sjuksköterskor (Stokes & Mears, 2000) kände sig bekväma i att samtala om sexuell hälsa med tonåringar. Motstridiga uppgifter påvisade dock Rana, Kanik, Özcan och Yuzer (2007) i sin studie där närmare hälften av deltagarna (n=271) inte kände sig komfortabla med att diskutera sexualitet med patienter i tonåren. Detta medförde att flertalet sjuksköterskor inte samtalade med patienter om detta ämne. Studier påvisade att kultur (Horden & Street, 2007; Ho & Fernández, 2004) och etnicitet (Gott et al., 2004) kunde utgöra hinder till att diskutera frågor som berörde sexualitet. Enligt Gott et al. (2004) var det vanligt förkommande att sjuksköterskor uppfattade att individer från somliga etniska minoritetsgrupper var mindre öppna till att diskutera sexualitet. Vidare fanns det en osäkerhet och rädsla för att bli missförstådda i samtal om sexualitet (Hordern & Street, 2007) med patienter från icke-västerländska kulturer. Att diskutera sexualitet med patienter som inte delade ett gemensamt språk med sjuksköterskorna (Gott et al., 2004) ansågs utgöra ytterligare ett hinder. Tolk nyttjades, men förde med sig en viss problematik som svårigheter med att korrekt översätta medicinska termer. Vidare ansågs det finnas en risk för att konsultationen skulle komma att avpersonifieras till följd av att en tredje part var närvarande, eller att tolken skulle bli generad av att vara involverad i en diskussion som berörde den sexuella hälsan. Samma problem ansågs kunna uppstå då närstående nyttjades som översättare. Religion ansågs vara ytterligare ett hinder till att samtala om sexualitet (Ho & Fernández, 2006; Lavin & Hyde, 2006; Gott et al., 2004; Tsai & Hsiung, 2003). En uppfattning som sjuksköterskor hade var (Gott et al., 2004) att individer inom somliga religioner inte uppskattade att det ställdes frågor som berörde sexualitet. Att förhålla sig Att inte känna sig komfortabel i att samtala om sexualitet utgjorde ett hinder (Higgins et al., 2008; Higgins et al., 2006a; Lavin & Hyde, 2006; Magnan & Reynolds, 2006; Magnan et al., 2005). Dock kände sig sjuksköterskor inom obstetrik och gynekologi mer bekväma med att samtala om sexualitet med patienter (Magnan & Reynolds, 2006) än vad sjuksköterskor inom kirurgi, onkologi och medicin gjorde. Därtill ansåg sjuksköterskor att deras egen genans gentemot ett sådant samtal (Higgins et al., 2006a; Ho & Fernández, 2006; Lavin & Hyde, 2006) medförde att de undvek att lyfta sexuella frågor. I en studie av Stokes och Mears (2000) var genans dock något som minst antal sjuksköterskor betraktade som ett hinder. Avgörande för om sjuksköterskor skulle ta upp sexualiteten med patienter var deras självförtroende (Magnan et al., 2005). Det fanns ett signifikant samband mellan de vilka ansåg att de hade ett självförtroende att föra en konversation om sexualitet och hur mycket tid som avsattes för att diskutera sexuella frågor med patienter. Ett högt rankat hinder var sjuksköterskors uppfattningar om att patienter inte förväntade sig att de skulle fråga om deras sexuella angelägenheter (Magnan & Reynolds, 2006; Magnan et al., 2005). Vidare menade närmare hälften av antalet sjuksköterskor (Magnan et el., 2005) att ett samtal som berörde sexualitet endast skulle äga rum om patienten själv initierade ett sådant. Flertalet sjuksköterskor (Rana et al., 2007) uppgav därtill att de kände sig bekväma med att diskutera sexualitet då patienter själva förde 11

16 denna på tal. Det kunde dock urskiljas en skillnad mellan olika specialiseringsområden (Magnan & Reynolds, 2006). Detta då det var mer troligt att sjuksköterskor inom obstetrik och gynekologi, jämfört med sjuksköterskor inom medicin, kirurgi, onkologi och rehabilitering, skulle diskutera sexualiteten även om patienten inte tog initiativet. Andra skäl till att samtal om sexualitet inte ägde rum var sjuksköterskors uppfattningar om att patienter skulle bli generade (Tsai, 2004; Tsai & Hsiung, 2003), förnärmade (Higgins et al., 2006a) eller upprörda (Lavin & Hyde, 2006). Liknande inställningar påvisades i en annan studie (Hordern & Street, 2007) vari sjuksköterskor förmodade att patienter skulle anse att de kom för långt in i deras privata sfär samt att de skulle känna sig obekväma om ämnet sexualitet togs upp i samtal med dem. Detta var emellertid något som återspeglade sjuksköterskors egen genans och otillräcklighet. Därtill undanhöll sjuksköterskor information (Higgins et al., 2006a) om sexuella biverkningar som kunde uppstå till följd av medicinsk behandling. De ansåg att sådan information medförde en hög risk för dålig följsamhet och därmed en fara för att patienternas psykiska hälsa skulle försämras. Andra uppfattningar som utgjorde hinder till samtalet (Tsai 2004; Tsai & Hsiung, 2003) var sjuksköterskors uppfattningar om att patienter inte ville tala om sexualitet för att det ansågs vara oväsentligt för behandlingen samt att de skulle tycka att sjuksköterskor var för unga för att förstå dem. Vart fjärde sjuksköterska höll med om det påstående (Magnan et al., 2005) att hospitaliserade patienter inte var intresserade av att diskutera sexuella frågor då de var för sjuka för detta. Samtidigt påvisades att sjuksköterskor inom medicin och kirurgi (Magnan & Reynolds, 2006) var mer benägna, än sjuksköterskor inom onkologi, obstetrik och gynekologi, till att anse att patienterna var för sjuka för att vara intresserade av att samtala om sexualitet. Vidare existerade uppfattningar (Horden & Street, 2007) om att sexualiteten inte var något som handlade om liv eller död samt att det måste vara viktigare för patienterna att komma från sjukhuset än att prata om privata problem. De vilka hade en sådan endimensionell syn på patienterna menade att fokus skulle ligga på att bekämpa sjukdomen utan hänsyn till dess eventuella inverkan på sexuallivet. Likaså antog sjuksköterskor att patienterna delade detta förhållningssätt med dem. I samma studie uttrycktes även oro inför vad patienter och kollegor skulle tycka om sexualitet togs upp till samtal då en livshotande sjukdom fanns med i bilden. Underlättande faktorer till att samtala om sexualitet påvisades i ett par studier (Tsai, 2004; Tsai & Hsiung, 2003). Enligt Tsai (2004) var en av dessa faktorer sjuksköterskors önskan om att få veta om den information som patienter angav kunde härledas till sjukdom. Om patienter själva gjorde uttalanden om att de hade sexuella problem (Tsai, 2004; Tsai & Hsiung, 2003) samt om sjuksköterskor råkade ut för stickskador, då de var rädda för att de själva eller deras kolleger skulle drabbas av blodsmitta, var ytterligare faktorer som ansågs underlätta. 12

17 Diskussion Metoddiskussion Då litteraturstudiens syfte utgår från ett sjuksköterskeperspektiv användes främst Cinahl och PubMed eftersom de är databaser som är riktade mot omvårdnad. Därtill utfördes ett fåtal datasökningar i PsycINFO. Det framkom endast en ytterligare relevant artikel i förhållande till litteraturstudiens problemområde och syfte. Denna databas kunde därav ses som mindre väsentlig till det valda ämnet, samtidigt som den förvisso gav en betydelsefull artikel till litteraturstudiens resultat. Abstrakt för en tredjedel av det totala antalet träffarna i datasökningarna lästes då övriga titlar indikerade på att studierna utredde sjuksköterskors inställningar till homosexualitet. Risken med detta förfarande är dock att artiklar som kan ha haft relevans gentemot litteraturstudiens problemområde och syfte kan ha valts bort. Samtliga sökord, med undantag från sökordet hälso- och sjukvårdspersonal, som användes under datainsamlingen var distinkta och alstrade artiklar med ett välavgränsat innehåll. Följden av att sökordet hälso- och sjukvårdspersonal användes var att sex av resultatartiklarna, i större eller mindre utsträckning, baserades på andra yrkesgrupper såsom läkare, sjukgymnaster och socialarbetare. Tre av artiklarna togs med till följd av att det inte fanns några svårigheter med att urskilja vad respondenterna från respektive yrkesgrupp hade givit för svar samt att sjuksköterskorna var i majoritet. I den fjärde artikeln var det svårt att tyda hur stor andel av respondenternas svar som tillhörde sjuksköterskorna, men även här var andelen sjuksköterskor i övervägande antal. En annan av de sex artiklarna som inkluderades i resultatet var kvalitativ och bestod av sex olika yrkesgrupper. Artikeln ansågs vara av värde då 40 % var sjuksköterskor och därmed utgjorde den största andelen i proportion till övriga yrkesgrupper samt då det i vissa utdrag gick att urskilja vad som uttalats av sjuksköterskor. I den kvarstående studien gick det dock inte att uppfatta hur många sjuksköterskor som deltagit då dessa tillsammans med läkare hade räknats samman till en grupp. Detta faktum kan ses som en brist samtidigt som artikeln anses ha styrkt en annan av de artiklar som ingår i litteraturstudiens resultat. Sammanfattningsvis har sökordet hälso- och sjukvårdspersonal medfört att litteraturstudiens resultat kommit att spegla faktorer som inte enbart påverkar sjuksköterskor i samtal kring sexualitet utan även annan sjukvårdspersonal. Litteraturstudien gjordes utifrån en induktiv ansats vilket medförde att arbetsprocessen influerades av ett öppet förhållningssätt. Data samlades förutsättningslöst in där det enda styrande var syftet samt inklusions- och exklusionskriterierna som utformats inför datainsamlingen. Detta medförde att litteraturstudiens resultat kunde ge en helhetssyn kring det valda ämnet där verkligheten återgavs utifrån de faktorer som ansågs vara adekvata att belysa. Vidare var inklusions- och exklusionskriterierna få vilket gav upphov till att olika grupper av sjuksköterskor togs med till litteraturstudiens resultat. Två studier berörde sjuksköterskor med specialisering inom psykiatri och en studie sjuksköterskor inom onkologi, vilket betyder att dessa troligen hade erhållit en högre utbildning inom ett specifikt område. Utfallet av detta anses ha gett en mångsidig bild av hur sjuksköterskor förhöll sig till att samtala om sexualitet med patienter. Dock gjordes valet att i flertalet fall inte benämna sjuksköterskor utefter specialisering. Detta 13

18 då syftet med litteraturstudien inte var att härleda varifrån de olika faktorerna kom utan var att belysa dem och finna likheter och skillnader mellan olika studiers resultat. Samtidigt kan detta ses som en svaghet då det inte fullkomligt speglar det sammanhang som angavs i studiernas resultat. Av de femton artiklarna som valdes ut till litteraturstudiens resultat var fem kvalitativa och resterande kvantitativa. Att de kvalitativa studierna endast utgjorde en tredjedel av resultatartiklarna kan anses vara en brist. En mer jämbördig fördelning hade varit önskvärd, detta var dock inte möjligt att finna i förhållande till det problemområde, syfte och de inklusions- och exklusionskriterier som valts. Vidare betyder detta att somliga av de faktorer som beskrivs i litteraturstudiens resultat var för respondenterna i de kvantitativa studierna redan fastställda påståenden som endast gick att instämma med eller gradera utifrån en viss skala. Därmed hade de inte möjlighet att utveckla sina tankar och känslor inom de påståenden de angett sina svar. Detta har resulterat i att litteraturstudiens resultat speglar ett mer generaliserande synsätt. Tretton av de femton artiklarna som finns befintliga i litteraturstudiens resultatdel är publicerade för mellan ett och fem år sedan. Litteraturstudiens resultat grundar sig därmed på aktuell forskning vilket frambringar en bild av hur dagens sjuksköterskor relaterar till det valda problemområdet och syftet. Vidare innebär detta att en rättvis bild av hur dagens sjuksköterskor relaterar till att samtala om sexualitet i professionen kan presenteras i litteraturstudiens resultat. De övriga två artiklarna, publicerade mellan år 2000 och 2003, accepterades till följd av att de inbringade relevant information vilken gav ytterligare tyngd till resultatet. Att inkludera dessa ansågs vara mer betydelsefullt än att hålla på det tidigare bestämda inklusionskriteriet, att artiklarna skulle vara publicerade under de senaste fem åren. En fortlöpande diskussion fördes under databearbetningen vad gällde artiklarnas innehåll, styrkor och svagheter samt likheter och skillnader. Parallellt med att artiklarna lästes fördes anteckningar kring det som ansågs vara relevant i förhållande till litteraturstudiens problemområde och syfte. Detta gav en god överblick av respektive artikels resultat vilket vidare resulterade i att kategorier kunde skapas. Resultatdiskussion Samtliga av litteraturstudiens resultatartiklar granskades utifrån Carlsson och Eimans (2003) bedömningsformulär för kvalitativa respektive kvantitativa studier. Tretton av de femton resultatartiklarna bedömdes vara av evidensgrad I eller II, de övriga två av evidensgrad III. De artiklar som bedömdes vara av denna grad var båda kvantitativa. Den ena av dem graderades till III då dess diskussion inte var anknuten till tidigare forskning samt att styrkor och svagheter inte fanns diskuterade. Den andra av dem ansågs utgöra evidensgrad III då såväl bakgrund som metod bedömdes kvalitetsmässigt som medel vid granskningen. Artiklarna inkluderades i resultatartiklarna då deras resultat hade likheter med övriga valda artiklar samt att de var refereegranskade och därmed bedömda att uppnå vetenskaplig kvalitet. En fördel med att de femton artiklarna kommer från fyra olika kontinenter, Europa, Asien, Nordamerika och Oceanen, är att det gav en mångkulturell bild av vilka faktorer 14

19 som kunde påverka sjuksköterskor i samtal som berörde sexualiteten. Artiklarna belyser framförallt faktorer som verkar hindrande, vilket påvisar att det är ett utbrett problem som behöver belysas. Bland de femton resultatartiklarna återkom studier som var gjorda av samma författare. Detta var något som var gällande för studierna från Nordamerika och Asien. Likaså var två av de tre artiklarna från Irland skrivna av samma författare. Så till vida kom världsdelarna Nordamerika och Asien att representeras av forskning utförd av ett begränsat antal författare. En samlad kunskap kan dock innebära en styrka inom området. Studiens problemområde och syfte formades utifrån erfarenheter som erhållits från den kliniska verksamheten vari samtal kring sexualitet saknades. Då dessa erfarenheter har upplevts i en svensk miljö och litteraturstudien främst vänder sig till individer i det svenska samhället kan det ses som en brist att resultatet inte innefattas av några svenska artiklar. Att ha med sådana hade varit ansenligt då det kan förmodas att kulturella och institutionella skillnader är av betydelse. På så vis är det problematiskt att dra slutsatser om att de faktorer som presenteras i studiernas resultat överensstämmer med svenska sjuksköterskors uppfattningar om att samtala kring sexualitet. Dock kommer antaganden att göras om att likheter finns mellan svenska och utländska sjuksköterskors uppfattningar. Det är oklart om sådana antaganden är adekvata, men likheter finns mellan studier från diverse världsdelar vilket medför att det inte anses vara en omöjlighet att rådande förhållningssätt och tankar som presenteras i litteraturstudiens resultat överensstämmer med svenska sjuksköterskors. Litteraturstudiens resultat åskådliggör hur sjuksköterskor uppfattade att sexualiteten var integrerad i utbildningen (Higgins, Barker & Begley, 2008; Higgins, Barker & Begley, 2006a; Lavin & Hyde, 2006). Häri framkom att flertalet sjuksköterskor ansåg att utbildningen inte hade delgett dem kunskaper kring hur de skulle samtala om sexualiteten i den kliniska verksamheten (Lavin & Hyde, 2006). Därtill menade sjuksköterskor att deras utbildning inte hade förändrat den tidigare erhållna kunskapen kring sexualitet. Denna kunskap kunde härledas till hemmet (Higgins et al., 2008) där sexualitet ansågs vara något privat och tabubelagt. Den vård som delges patienter (Haboubi & Lincoln, 2003) anser sjuksköterskor ska vara grundad på ett holistiskt förhållningssätt och därmed omfatta sexuella frågor. Vidare förespråkas en helhetssyn i kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska (Socialstyrelsen, 2005). Om sjuksköterskor ska inta ett holistiskt förhållningssätt kan det tyckas oacceptabelt att professionens utbildning inte innefattas av mer teoretisk kunskap och praktiskt övande vad gäller att samtala om sexualitet. Utbildning utgör en utgångspunkt för vad framtida sjuksköterskor tar med sig ut i den kliniska verksamheten. Detta resonemang kan bland annat styrkas av litteraturstudiens resultat (Higgins et al., 2006a) som påvisade att det rådde en prioriteringshierarki såväl i utbildningen som i den kliniska verksamheten. I båda dessa prioriteringshierarkier rankades sexuella frågor lågt. Det kan antas att de kunskaper och normer som utbildningen förmedlar lever kvar hos sjuksköterskor då de beger sig ut i arbetslivet. Därav är utbildningens innehåll av betydelse för hur sjuksköterskor i den kliniska verksamheten förhåller sig till sexualitet. Sjuksköterskor ansåg att patienters könstillhörighet hade en inverkan på hur de kände inför att diskutera ämnet sexualitet (Ho & Fernández, 2006; Gott et al., 2004; Tsai, 2004; Stokes & Mears, 2000). De var av åsikten att det kändes bekvämt (Gott et al., 2004) att föra en konversation kring detta ämne med patienter vilka var av samma kön som dem själva. Därtill framfördes tankar (Tsai, 2004) kring att de inte hade någon 15