Fakta och argument inför valet Byggnads Elektrikerna Fastighets Målarna Seko Transport. Ordning och reda. Om en hotad arbetsmarknadsmodell

Transkript

1 Fakta och argument inför valet 2010 Byggnads Elektrikerna Fastighets Målarna Seko Transport Ordning och reda Om en hotad arbetsmarknadsmodell

2 Bakgrund alla värnar den svenska modellen På morgonen den 17 april i år kallade Christer Ågren, vice vd i Svenskt Näringsliv, till presskonferens i Industrins hus på Storgatan i Stockholm. Ämnet var det allvarligast tänkbara. Under april pågick den största svenska avtalsrörelsen på mycket länge. 500 kollektivavtal skulle skrivas om, och villkoren för tre och en halv miljon löntagare regleras. På svenskt Näringsliv hade Ågren huvudansvar. Nu höll allt på att gå åt skogen. Två fackförbund, Pappers och Elektrikerna, hade gått ut i konflikt. Alla var ju överens, sade Ågren förvirrat och nästan lite förtvivlat. Det är lätt att tro att alla faktiskt är överens när den svenska arbetsmarknadsmodellen kommer på tal. De senaste fem åren har nästan alla försökt överträffa varandra som modellens främsta försvarare. Det gäller arbetsmarknaden, där fackliga organisationer och arbetsgivare tävlat om vem som kunnat formulera flest uttalanden om parternas ansvar. Det gäller också politiken, där de nya moderaterna i sin retorik anslutit sig till klassiska socialdemokratiska paroller om behovet av en stark fackförening och betydelsen av att staten ska hålla sig borta från arbetsmarknaden. Det har verkligen nästan låtit som om alla varit överens. Konflikterna i vårens avtalsrörelse skvallrade om att det kanske inte är riktigt sant. Den svenska modell som alla säger sig försvara kan ha olika skepnad beroende på vem som talar om den och när det kommer till hur den ska användas i vardagen är frågan om ordning och reda på arbetsmarknaden ett av våra mest laddade ämnen. Internationell jämförelse hur kan arbetsmarknaden regleras Den grundläggande principen för varje marknad är att priset regleras av tillgång och efterfrågan. Finns det många som vill köpa men få som vill sälja stiger priset. Och tvärtom. Riktigt så går det inte till på arbetsmarknaden i något civiliserat samhälle. Konsekvenserna skulle nämligen bli alltför förfärliga, eftersom det oftast finns fler som vill sälja arbete än som vill köpa. I industrialismens barndom talade ekonomer och politiker som Malthus, Ricardo och lassalle om en järnhård lönelag, som innebar att marknadskrafterna hela tiden pressade ner lönerna mot existensminimum. En verklighet som tredje världens fattiga daglönare väl känner också i dag. I vår del av världen har dock demokrati och facklig kamp ställt upp gränser för marknaden. Ingen västlig demokrati låter tillgång och efterfrågan ensamma styra priset på arbete. Metoderna varierar dock mellan länder. I grunden kan vi tala om tre modeller. Lagstadgade minimilöner är den modell som till exempel Storbritannien och USA använt sig av. Det innebär i princip att staten fastställer den lägsta ersättning som en arbetsgivare får betala. Utöver det blir det upp till de anställda att tillsammans eller var för sig försöka höja lönerna. Det ligger i minimilönernas natur att de måste vara låga, på gränsen till existensminimum. De ska ju lägga ett slags golv. Kanske är det därför som krafter i Svenskt Näringsliv i spåren av Lavalkonflikten talat mycket om att införa minimilöner i Sverige, trots att idén strider mot den nordiska traditionen. Allmängiltigförklarade kollektivavtal är en annan modell och grunden för hur arbetsmarknaden fungerar i många länder på kontinenten. Men också i Norge och Finland kan myndigheterna förklara ett kollektivavtal som allmängiltigt. I princip innebär det att parlamentet tar ett kollektivavtal som träffats mellan fack och arbetsgivare på en arbetsplats eller i en region och upphöjer det till lag för hela den branschen. Arbetsgivare och löntagare blir helt enkelt skyldiga enligt lag att följa avtalet. 2

3 I modellerna med lagstadgade minimilöner och allmängiltigförklarade kollektivavtal är det alltså politiska beslut som gör villkoren på arbetsmarknaden bindande, även om de fackliga organisationerna är med och förhandlar fram villkoren för de kollektivavtal som allmängiltigförklaras. I den nordiska modellen är det däremot arbetsmarknadens parter som gör upp om löner och anställningsvillkor, utan inblandning från politikerna. Det är just på denna grundläggande punkt som traditionen i Sverige och Danmark är annorlunda. Det är grunden för den nordiska modellen. En fungerande a-kassa, en sjukförsäkring värd namnet och ytterst ett välfärds samhälle där människors grund läggande behov garanteras är faktorer som i praktiken omöjliggör en naken exploatering. Innehållet i den nordiska modellen I den nordiska modellen finns inga statliga regler när det gäller löner. En arbetsgivare kan i de flesta fall, vad lagen anbelangar, betala precis hur lite som helst. Den nordiska modellen innebär också att många av de lagar som ändå finns för till exempel anställningstrygghet, arbetstider och andra villkor kan förhandlas bort. Fack och arbetsgivare får tillsammans ändra tillämpningen av lagen. Därför är det inte så konstigt att svenska myndigheter inte ägnar sig speciellt mycket åt arbetsplatserna. Med undantag av arbetsmiljön, där Arbetsmiljöverket har sina inspektörer, är det fack och arbetsgivare som själva ska granska hur reglerna följs, och som oftast sliter tvister vid otaliga förhandlingar. Det blir ett slags parallellt juridiskt system, med den delvis partssammansatta Arbetsdomstolen som sista instans. Trots att den som följer den politiska debatten antagligen lätt skulle kunna tro motsatsen har Sverige ett minimum av lagar för arbetsmarknaden. Vägen skulle kunna ligga öppen för marknadskrafterna och en våldsam exploatering. Att det inte är så har några enkla förklaringar. Den viktigaste är att Sverige har, och har haft, starka fackliga organisationer som organi serar löntagare på nästan hela arbetsmarknaden. Den svenska fackföreningsrörelsen består inte bara av LO-förbunden, utan också av organisationer för tjänstemän och akademiker. Det betyder att det fackliga inflytandet genomsyrar hela systemet. Det viktigaste verktyget för de fackliga organisationerna är kollektivavtalen. Genom att arbetsgivare och fackliga organisationer tecknar kollektivavtal som i praktiken styr hela branscher skapas ett regelverk utan statlig inblandning. Den svenska modellen förutsätter alltså starka fackliga organisationer som i praktiken kan bevaka att det finns kollektivavtal på de flesta arbetsplatser, och att dessa avtal följs. Ytterst kan det, som vi sett flera exempel på de senaste åren, leda till konflikter. Så även om den svenska arbetsmarknaden i praktiken har mycket få och små öppna arbetsmarknads konflikter, vilar själva modellen på de fackliga organisationernas möjlighet att tillgripa strejk och blockad. Men fackföreningsrörelsens styrka och möjligheten att teckna kollektivavtal räcker ändå inte för att upprätthålla modellen. Risken finns ju alltid att pressade människor känner sig tvingade att konkurrera om jobben genom att acceptera lägre löner, och att det på sina håll skulle finnas arbetsgivare som klarat sig ifrån all facklig inblandning och utnyttja situa tionen. Det innebär att också trygghetssystemen är en del av den svenska modellen. En fungerande a-kassa, en sjukförsäkring värd namnet och ytterst ett välfärdssamhälle där människors grundläggande behov garanteras är faktorer som i praktiken omöjliggör en naken exploatering. 3

4 Hoten om en annan ordning Den nordiska modellen för arbetsmarknaden vilar alltså på några grundläggande förutsättningar. För det första respekteras parternas rätt att själva lösa konflikter, om nödvändigt med hjälp av stridsåtgärder. Det är inte domstolarnas eller myndigheternas sak att avgöra vilka krav fack eller arbetsgivare ska ställa. För det andra förutsätter modellen starka fackliga organisationer som inte bara kan skriva avtal för löntagare som arbetar på stora arbetsplatser eller har tydlig yrkeskompetens. Det är grupper där den fackliga styrkan av tradition är stor. I det svenska systemet måste facken dessutom kunna garantera rimliga villkor i branscher där förutsättningarna är betydligt sämre, där arbetsplatserna är små, genomströmningen stor och utbildningsnivån låg. Det är ett betydligt svårare uppdrag. För det tredje: Om vårt system med kollektivavtal ska kunna förenas med anständiga villkor måste dessutom de sociala trygghetssystemen fungera. En a-kassa som lever upp till inkomstbortfallsprincipen gör det möjligt att ställa krav också som arbetslös. En bra sjukförsäkring är förutsättningen för att begära rehabilitering och anpassning. På alla dessa tre punkter är modellen nu utsatt för attacker och på varje område kommer utgången till stor del att bestämmas i höstens val. Lavalmålet Det senaste årtiondets mest uppmärksammade och omdiskuterade svenska arbetsmarknadskonflikt inleddes i november Egentligen gällde den villkoren för de lettiska byggnadsarbetare som arbetade med ombyggnaden av Söderfjärdsskolan i Vaxholm, men ytterst visade den hur den traditionella bilden av svensk arbetsmarknad har förändrats av internationalisering och EU-medlemskap. Blockaden mot ombyggnaden av Söderfjärdsskolan har kallats Vaxholmskonflikten och senare, när frågan flyttat in i domstolar, för Lavalmålet. Frågan om Byggnads och Elektrikerna använde otillåtna stridsåtgärder i Vaxholm har tröskats genom många rättsinstanser. Den svenska arbetsdomstolen konstaterade snabbt att blockaden inte stred mot svensk rätt, men valde att låta frågan gå vidare till EG-domstolen i Luxemburg. Svaret, som kom i december 2007, sände en våg av besvikelse genom hela den europeiska fackföreningsrörelsen. Blockaden, som syftade till att få fram ett svenskt kollektivavtal på en svensk arbetsplats, ansågs strida mot EU-rätten. Med anpassningen till EU:s rättsordning har det blivit lättare att använda domstolar för att i praktiken skriva om förutsättningarna på till exempel arbetsmarknaden. Frågan är hur svenska politiker väljer att hantera den utmaningen. Den svenska regeringen som, en smula tveksamt, försvarat fackets rätt att använda konfliktvapnet tvingades starta en utredning om hur de svenska reglerna skulle förändras. Resultatet finns nu som Lex Laval, de lagändringar som den borgerliga riksdagsmajoriteten har beslutat om. Enligt de fackliga organisationerna är den nya lagen full av kryphål för oseriösa arbetsgivare. Den går dessutom längre när det gäller att anpassa svenska regler till EU än vad EG-domstolen egentligen krävt. I riksdagen har oppositionen protesterat, och de rödgröna har lovat att göra Lex Laval till en valfråga. Ytterst handlar det inte bara om reglerna för utländska företag som arbetar i Sverige, utan om hur den svenska modellen ska försvaras inom EU. Fackförbundens styrka Ett av de verkliga förvandlingsnummer som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg genomfört med det moderata partiet handlar om synen på fackföreningsrörelsen. Från det vanliga borgerliga gnället har Reinfeldt och Borg övergått till att tala om betydelsen av starka fackliga organisationer. Kanske menar de faktiskt vad de säger, även om framför allt Fredrik Reinfeldt ofta faller tillbaka i en mer traditionell borgerlig syn på facket. 4

5 Ändå har politiken i praktiken gjort det svårare att upprätthålla starka fackliga organisationer. Det gäller ekonomiska frågor, som rätten att göra avdrag för fackföreningsavgiften och höjningen av avgifterna till a-kassan. När det gäller frågan om sambandet mellan de fackliga organisationerna och a-kassorna har inte minst Anders Borg försvarat arbetslöshetsförsäkringens band till facket, framför allt eftersom han menar att den håller tillbaka lönekraven. Ett av Borgs problem är att han samtidigt lovat göra a-kassan obligatorisk, något som fått extra aktualitet efter massavhoppen. Att förena en obligatorisk försäkring med en frivillig folkrörelse går inte riktigt ihop, vilket har visat sig sedan arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin fått kasta flera utredningsförslag i papperskorgen. Andra borgerliga politiker, till exempel inom Folkpartiet, driver dock fortfarande tanken på en obligatorisk a-kassa utan band till facket. Det skulle utan tvekan försvaga den fackliga rörelsen, vilket sannolikt är meningen. I april förpassades frågan om obligatorisk a-kassa åter till en statlig utredning. Räkna med att Jan Björklund och andra som vill skilja försäkringen från fackföreningsrörelsen tänker återkomma i frågan. Borgerliga politiker, till exempel inom Folkpartiet, driver fortfarande tanken på en obligatorisk a-kassa utan band till facket. Det skulle utan tvekan försvaga den fackliga rörelsen, vilket sannolikt är meningen. På viktiga delar av arbetsmarknaden förändras dessutom förutsättningarna för fackligt arbete av arbetskraftsmigrationen. Det gäller som Lavalfallet visar byggsektorn, men i minst lika hög utsträckning till exempel transportnäringen, städbranschen, skogsbruket och jordbruket. De borgerliga partierna har tillsammans med Miljöpartiet i praktiken avskaffat arbetsmarknadsprövningen vid ansökningar om arbetstillstånd. Numera är det företagen själva, inte svenska staten, som råder över arbetskraftsinvandringen och bestämmer huruvida arbetskraftsbehov föreligger. Det räcker med att företagen ger ett arbetserbjudande på skälig nivå för att arbetstillstånd ska beviljas ett tillstånd som i praktiken därefter ägs av arbetsgivaren. Utan erbjudet arbete riskerar den anställde att utvisas. Därmed blir den importerade arbetskraften företagets gisslan, något skrupelfria arbetsgivare givetvis utnyttjar genom att anskaffa oorganiserad arbetskraft utan kollektivavtal. Visserligen säger reglerna att Migrationsverket, efter hörande av berörd facklig organisation, ska avgöra om erbjudandet är seriöst. Men verket saknar helt resurser för kontroll och upp följning. Mot bakgrund av detta är det inte förvånande att fackliga organisationer och journalister nu allt oftare kan avslöja hur människor utnyttjas i Sverige. Många blev särskilt upprörda när hundratals skuldsatta thailändska bärplockare under hösten 2009 protes terade mot hur de behandlades. De hade lockats till Sverige med löfte om lättförtjänta pengar, men möttes av skogar där bärskörden slagit fel. Trots att svenska myndigheter enligt gällande regler ska kräva en garanterad minimilön för att utfärda arbetstillstånd hade Migrationsverket gjort ett undantag, av hänsyn till branschen. Någon hänsyn till de skuldsatta bärplockarna var det inte frågan om. Arbetsmarknadsministerns reaktion var talande. Vad gör LO?, frågade han sig i tv samtidigt som han slog ut med armarna och vägrade ta ansvar för de regler som gör det möjligt att utnyttja människor i en utsatt situation. Inför årets säsong har Migrationsverket, trots arbetsmarknadsministerns ointresse, bestämt sig för att tillämpa kravet på en garanterad minimilön också för bärplockare. Företag som köper upp bär funderar dock redan på vägar att gå runt också dessa regler. 5

6 Naturligtvis riskerar den svarta eller grå sektorn i ekonomin också att påverka löner och lönsamhet i de företag som vill spela efter reglerna. Regeringens ovilja att erkänna fackföreningsrörelsen som en samhällskraft gäller också andra mindre men symboliskt viktiga frågor. Så har till exempel regeringen lagt ner sam arbetet med folkrörelserna kring kulturen på arbetsplatserna. Konkret innebär det till exempel indraget stöd till vägkrogsbiblioteken, ett samarbete mellan Transport och Hotell och Restaurang Facket som måste beskrivas som ett av de senaste årens mest framgångsrika exempel på att kulturpolitik kan spela roll. Fredrik Reinfeldt är också den första svenska statsminister som konsekvent valt att inte möta ledarna för de stora fackliga centralorganisationerna. Välfärdssystemet Tydligast blir dock den politiska utmaningen mot den svenska modellen på arbetsmarknaden om vi väljer att se till välfärdspolitiken. Som vi tidigare kunnat konstatera förutsätter friheten för arbetsmarknadens parter att det finns ett fungerande trygghetsnät som gör det svårt för arbetsgivarna att utnyttja människors desperation. Det skyddsnätet har de senaste fyra åren fått betydligt grövre maskor, och det är helt enligt regeringens planer. Att sänka ersättningen från a-kassan samtidigt som avgifterna chockhöjdes var en av regeringens första åtgärder efter det senaste valet. Resultatet lät inte vänta på sig en halv miljon människor lämnade försäkringen. Vissa antagligen för att de ansåg risken för arbetslöshet som liten, men många därför att de inte hade råd med en sämre försäkring till ett högre pris. Att avgifterna dessutom styrs av arbetslösheten i den egna branschen förstärker den effekten. Anställda i yrken med låga löner och stor risk för arbetslöshet får betala många gånger mer än högutbildade och välavlönade med trygga jobb. Motivet är inte bara att dra in pengar för att betala skattesänkningar. Målet är att påverka lönebildningen eller, som det heter på finansdepartementet, att sänka reservationslönen. En dålig a-kassa, hårda villkor och ett samband mellan avgiften och arbetslösheten ska helt enkelt tvinga facken att hålla tillbaka lönekraven. På detta sätt undergräver regeringen också tilltron till välfärdssystemen. Ännu finns en allmän acceptans för relativt höga skattenivåer men där alla upplever sig få något för pengarna. I takt med försämringarna ökar risken för att mer resursstarka grupper hellre kräver sänkta skatter och ser om sitt eget hus i form av privata sjuk- och andra tilläggsförsäkringar. Det vore förödande för den generella välfärden och för den breda allians mellan arbetar- och tjänstemannagrupper som så länge har varit en framgångsmodell för Sverige. Framtiden för den svenska modellen Nästan alla säger sig i dag försvara den svenska arbetsmarknadsmodellen. Den har skapat arbetsfred, tillväxt, reallöneförbättringar och flexibilitet. Ordning och reda, kort sagt. Samtidigt utmanas modellens grundstenar, av domstolar och internationalisering, av försvagade fackliga organisationer och inte minst av ett allt mer urholkat trygghetssystem. Det är faktorer som kan påverkas. Av facken och arbetsgivarnas organisationer, men också av svenska politiker och svenska väljare. Därför är frågor om a-kassan, sjukförsäkringen, anställningstryggheten och rätten till fackliga stridsåtgärder några av de viktigaste i höstens val. Det gäller inte bara vardagen för den som förlorar jobbet eller blir sjuk. Det gäller vilken ordning vi ska ha i arbetslivet. 6

7 Byggnads Elektrikerna Fastighets Målarna Seko Transport fler Fakta och argument inför valet 2010 Fakta och argument inför valet 2010 andra chansen Livslångt lärande eller sortering för livet? En samlad bild av vad som står på spel inom utbildningspolitiken. andra chansen livslångt lärande eller sortering för livet? 7