Stockholm Till de organisationer som undertecknat beslutet om samverkan

Transkript

1 Stockholm Till de organisationer som undertecknat beslutet om samverkan Samordningsgruppen har under a ret 2012 vid ett antal tillfa llen bero rt fra gan om inriktningen fo r det kommande a ret 2013, da det enligt texten i o verenskommelsen, ska genomfo ras en uppfo ljning av principerna. Fra gan om vad denna uppfo ljning ska fokusera och omfatta har ocksa diskuterats i den fo r de tre parterna gemensamma arbetsgruppen, framfo rallt vid det mo te som ho lls den 12:e december. Da kom gemensamma gruppen o verens om na gra centrala saker, se bilaga. Samordningsgruppen utga r i denna text fra n samtalet den 12/12, och utvecklar na gra punkter som vi bedo mer som centrala. Vi hoppas att detta kan diskuteras pa det a rliga mo tet och att beslut kan fattas da r som blir de undertecknande organisationernas uppdrag till den nya Samordningsgruppen och medskick till det fortsatta arbetet i gemensamma arbetsgruppen. I o verenskommelsetexten sta r det ganska vagt att principerna ska fo ljas upp vart femte a r (s 12). Gemensamma gruppen var dock o verens om att det centrala a r att sta lla sig fra gan om de tva ma len i o verenskommelsen har fo rverkligats eller inte. Vilka a r da de tva ma len i o verenskommelsen? Tydligast uttrycks de i regeringens fo rord: Huvudmålet med överenskommelsen är att stärka de idéburna organisationernas självständiga och oberoende roll som röstbärare och opinionsbildare, samt att stödja framväxten av en betydligt större mångfald av utförare och leverantörer inom hälso- och sjukvården och omsorgen. Överenskommelsen ska tydliggöra de ideella aktörernas roll inom det sociala området och möjliggöra för dessa att konkurrera på likvärdiga villkor med andra aktörer verksamma på området. (regeringens förord, s 5, vår fetstil) Dessa tva ma l bero rs pa flera platser i o verenskommelsedokumentet. Det kanske mest centrala stycket som alla tre parter sta r bakom, Gemensam vision, beskriver de tva ma len som: Samhället vill ta tillvara den kraft som finns inom de idéburna organisationerna. Förutsättningar för många olika aktörer bör skapas och dessa organisationers roll som röstbärare och opinionsbildare bör uppmuntras. Möjligheterna att driva idéburen verksamhet inom vård och omsorg bör utvecklas. (Gemensam vision, s 13)

2 Gemensamma gruppen anser att det huvudsakligen a r dessa ma l som ska fo ljas upp och principerna ska ses som verktyg fo r att na ma len. Samordningsgruppen ansluter sig till detta. Uto ver ma len a r det viktigt att se pa hur uppfo ljningsarbetet ga tt till, och fra ga sig om det finns anledning till fo ra ndring. Uppfo ljningsarbetet har organiserats inom ramen fo r den gemensamma arbetsgruppen och sto tts av det kansli som skapats, med pengar fra n statsbudgeten (2,6 miljoner a rligen). En fra ga ha r handlar om hur gemensamma gruppen och kansliet fungerar. Den a r viktig. En annan fra ga a r om det beho vs andra kanaler eller arenor fo r uppfo ljningen? Beho ver exempelvis riksdagen involveras pa na got strukturerat sa tt fo r att skapa en starkare koppling till relevanta politiska processer? Det har konstaterats upprepat att uppdraget att sprida kunskap hos myndigheter om o verenskommelsen a r sva rt och tar tid. Beho ver det ske andra saker a n under de hittillsvarande 5 a ren i relation till myndighetsva rlden? Samordningsgruppen menar att mycket tyder pa att svaren pa ba da fra gorna ovan a r ja. Det har hittills varit sva rare att hitta konkreta fra gor pa den nationella niva n da r det ga r att leda i bevis att konkreta beslut fattats som inte skulle fattats utan den nationella o verenskommelsen. Beslutet om det tioa riga forskningsprogrammet, administrerat av Vetenskapsra det, samt beslutet om uppdraget om fo rba ttrad statistik genom SCB:s fo rsorg a r tva av de fa undantagen. Detta perspektiv bo r finnas med i uppfo ljningen, dvs hur man bo r agera framgent fo r att den nationella niva ns specifika sa rart ska fo rtydligas. Bo r man go ra en ordentlig utva rdering under 2013, under fo rsta halva ret, bland anslutna organisationer, fo r att fa en uppfattning om vi kan anse att O K har haft en praktisk betydelse? Na r man ska konkretisera sig kring o verenskommelsen finns en tendens att rikta intresset mot den regionala/lokala niva n. Man pekar pa att det go rs o verenskommelser da r ocksa och att vissa konkreta beslut fattas da r, tex om socialt ansvarstagande i upphandling och om bidragssystem etc. Det a r bara pa nationell niva som lagar kan stiftas, exempelvis na r det ga ller politiska fo ra ndringar kring va lfa rdens omfattning och organisering. Samordningsgruppen har tagit initiativ till att bo rja sammanfatta sakfra gor pa nationell niva under perioden , da r vi anser att o verenskommelsens ma lsa ttningar och principer a r relevanta men da r praxis skulle

3 kunna fo rba ttras. Vi har skickat ett fo rsta brev med sa dana exempel och hoppas kunna a terkomma med fler, fo r att lyfta sakfra gor pa den nationella niva n. En diskussion som var central inom den gemensamma arbetsgruppen vid mo tet den 12/12 var fra gan om vad som egentligen menas med begreppet utfo rare i o verenskommelsen. Samordningsgruppen tolkade samtalet da som att det finns en samsyn kring att en fo r sna v tolkning av begreppet utfo rare, exempelvis mot sa dana organisationer som baserat pa kontrakt utfo r professionell va rd och omsorg, inte ligger i linje med intentionen i o verenskommelsen. Samordningsgruppen vill ha r understryka vikten av detta. Risken i att o verenskommelsetexten anva nder ordet utfo rare och leveranto r a r just en sa dan sna v tolkning. Ma let om o kad ma ngfald i o verenskommelsen ma ste innefatta en mycket sto rre bredd av uttrycksformer, o ppna fo r innovation, da r det finns frivilligt arbete, professionellt arbete, da r det finns fo reningar, fo retag, na tverk. Da rfo r menar Samordningsgruppen att uppfo ljningen ma ste kunna inneba ra att texten i o verenskommelsen i dessa delar skrivs om. En annan diskussion som ocksa var central handlade om det faktum att o verenskommelsen a r avgra nsad till utgiftsomra dena i statsbudgeten. Att det varit sa under perioden a r klart. Da remot a r varken tolkningen av vad det betyder eller om det ska vara sa framgent, lika klar. Samordningsgruppen beskrev den verklighet som ma nga organisationer lever i, da r verksamheterna spa nner o ver ma nga samha llsomra den och politikomra den. O verenskommelsens relevans sjunker avseva rt, menar vi fra n Samordningsgruppen, na r man ma ste avgra nsa sig pa det sa tt som kan bli konsekvensen av begra nsningen till utgiftsomra de 9-12 i statsbudgeten. Hela tanken med att utga ende ifra n statens sektorsindelade budget, formulera relationen med organisationslivet, a r sva r att arbeta utifra n menar Samordningsgruppen. Dessutom finns fra gan kring hur samverkan mellan integrationso verenskommelsen och den sociala o verenskommelsen kan fo rba ttras. Samordningsgruppen anser da rfo r att fra gan om begra nsningen till utgiftsomra dena 9-12 ma ste vara en viktig punkt i uppfo ljningen.

4 Uto ver resonemangen ovan som a r kopplade till uppfo ljningsarbetet under 2013, vill Samordningsgruppen fo resla att fortsatta anstra ngningar go rs fo r att finna finansiering till de tre projekt som de a rliga mo tena har pekat ut: na ringspolitiskt program som innefattar fo retagandet i det civila samha llet, det offentligna ra frivilligarbetet samt synen pa fra gor om kvalitet. Vi vill ocksa fortsa tta att utveckla sto det fo r de regioner/kommuner som visar intresse fo r att starta processer mot o verenskommelser. Sist men inte minst vill vi arbeta fo r att fo rsta rka va r lo pande kommunikation med undertecknande organisationer. Va rt nyhetsbrev a r ett fo rso k i den riktningen. Med va nlig ha lsning Claes Becklin Ordfo rande Samordningsgruppen

5