Konflikthantering med hjälp av dramatisering

Transkript

1 Konflikthantering med hjälp av dramatisering Solving Conflict using Dramatization Amalia Spännare Fakultet: Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Ämne/Utbildningsprogram: Lärarutbildningen Nivå/högskolepoäng: Grundnivå 15 högskolepoäng Handledarens namn: Barbro Rothelius Examinatorns namn: Eva Zetterman Datum:

2 Sammanfattning Syftet med mitt arbete handlar om hur pedagoger arbetar med dramatisering, hur de löser en konflikt och om de använder sig av dramatisering för att lösa en konflikt. Jag har därför valt att intervjua två pedagoger om hur de arbetar med konflikter och dramatisering. Jag blev inspirerad till att undersöka detta när jag hade drama på universitetet och vi skulle lösa olika konflikter med hjälp av dramatisering. Resultatet av mina intervjuer blev att pedagogerna inte använder sig av dramatisering för att lösa en konflikt. De använder diskussion som metod för att komma fram till lösningar med eleverna, men de skulle vilja lära sig flera konkreta metoder för att lösa konflikter.

3 Abstract The purpose of my work is about how teachers work with dramatization. How they solve a conflict, and if they use dramatization to solve a conflict. I have therefore chosen to interview two teachers how they work with conflict and dramatization. I was inspired to look into this when I had drama at college and we would solve different conflicts using dramatization. The results of my interviews were that teachers do not use dramatization to solve a conflict. They use discussion as a method to come up with solutions to the students, but they would like to learn more practical methods to solve conflicts.

4 Innehåll 1. Inledning Syfte och frågeställningar Disposition Litteraturgenomgång Vad är drama? Vad är konflikt? Hur hör drama och konflikthantering ihop? Metod Förberedelse och genomförande Intervju Utgångspunkt Etiskt förhållningsätt Resultatredovisning Drama i verksamheten Konflikter i verksamheten Förkunskapen om konflikt och konflikthantering Hur de intervjuade förebygger och löser en konflikt Diskussion Hur pedagogerna ser på dramatisering Hur pedagogerna ser på drama för att lösa en konflikt Hur pedagogerna arbetar för att förebygga och lösa en konflikt Metoddiskussion Vidare forskning i och om dramatisering och konflikthantering Källförteckning Bilaga...

5 1. Inledning Jag har alltid haft ett intresse för dramatisering och tyckt att det har varit kul. Det var under min utbildning inom det estetiska lärandet som jag kom i kontakt med hur man kan lösa konflikter med hjälp av dramatisering. Vi lärde oss olika dramaövningar som man kunde använda sig av vid olika typer av konflikter. Vi lärde oss även hur man kan gå vidare med en övning med antingen diskussion eller en ny övning. Det var under utbildningen som jag blev intresserad om att ta reda på hur andra pedagoger arbetar med att lösa konflikter med hjälp av dramatisering. Det jag fick fram under mina intervjuer är att pedagoger inte har så stor kunskap om dramatisering eller om olika metoder för att lösa konflikter. 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med min undersökning är att få en inblick i hur pedagoger arbetar för att lösa en konflikt med dramatisering. Om pedagogerna jobbar för att förebygga konflikter. För att ta reda på hur pedagoger använder sig av dramatisering som en metod för att lösa en konflikt har jag utgått från följande frågeställningar: Hur kan man använda sig av dramatisering när det uppstår en konflikt? Kan man förebygga en konflikt med hjälp av dramatisering? För att kunna svara på dessa frågor har jag några följdfrågor som är: Vad innebär drama? Vad innebär konflikt? Hur hör drama och konflikthantering ihop? 1.2 Disposition I litteraturgenomgången redogör jag för vad olika forskare och författare har för syn på dramatisering och konflikt, och hur man kan använda sig av dramatisering för att förebygga, samt lösa en konflikt. För att det skall vara lätt för läsaren att ta del av min 1

6 litteraturgenomgång så har jag delat in den i tre delar som jag kallar: Vad är drama? Vad är konflikt? och Hur hör konflikthantering och dramatisering ihop? I metoddelen beskriver jag kort hur jag använt en intervjumetod och varför jag valt just denna. Sedan berättar jag kort om varför jag valde intervjumetoden och inte de andra metoderna. Jag informerade pedagogerna om att de är helt anonyma och att jag har fått arbetet validerat. I urvalet beskriver jag att jag tagit reda på, hur två lärare använder sig av/vill använda sig av dramatisering i undervisningen. Hur de förebygger en konflikt, vad de har för kunskap om konflikt/konflikthantering och hur de löser en konflikt. Till sist har jag en metoddiskussion om andra metoder, så som enkät och observation, som jag kunde ha valt att komplettera arbetet med, och varför jag valde att inte ha det med. I mina intervjuer har jag tagit reda på vad två pedagoger anser om drama och konflikthantering och hur de hör ihop. Jag ville ta reda på hur några pedagoger arbetar med konflikthantering och om de i sådana fall använder sig av drama som metod. Jag ville även ta reda på vad de har för kunskap om hur man löser en konflikt. De frågor jag har ställt är olika frågor runt drama och konflikter/konflikthantering. Jag kommer i Resultatredovisningen presentera det som kom fram under intervjuerna. Eftersom de intervjuade skall vara anonyma, har jag valt att kalla dem för X och Y. I vidare forskning i och om dramatisering och konflikthantering skriver jag om funderingar som man skulle kunna undersöka för att förstå mer om dramatisering och konflikthantering. 2

7 2. Litteraturgenomgång I litteratur genomgången redogör jag hur man kan använda sig av dramatisering för att förebygga, samt lösa en konflikt. 2.1 Vad är drama? Bodil Erberth och Viveka Rasmusson skriver i Undervisning i pedagogiskt drama (2008) att ordet drama betyder handling, och det finns de lärare som vill göra sitt stoff levande med hjälp av dramatisering. Drama i utbildningssammanhang uppmuntrades redan av Martin Luther, eftersom eleverna mindes bättre. Det utvecklade barnens fantasi, deras sätt att kommunicera och deras kreativitet (Erberth m.fl. 2008, s 9). Hägglund och Fredin skriver i Dramabok (2011) att drama betyder handling och teater betyder att se. Skillnaden mellan drama och teater är att i drama är hela gruppen indelad i mindre grupper och det viktiga är processen, om det blir fel eller publiken inte förstår vad man ville förmedla, kan man spela stycket igen eller prata om det. När man spelar upp en teaterpjäs, måste man vara noga med att man framföra allt som manusförfattaren vill förmedla, och att man underhåller publiken (Hägglund m.fl. 2011, s 62). Ylva Lööf skriver i Amatörteater, rollspel och spektakel (1988) att övningar i drama kan vara roliga, skapande och kreativa. Genom att använda sig av dramatisering så kan man träna koncentration, föreställningar och fantasiförmåga (Lööf, 1988, s 57). Grünbaum och Lepp skriver i Dracon i skolan (2005) att det är nödvändigt, att kunna använda sig av drama för att på så sätt stärka eleverna individuellt. De utvecklar sig socialt, känslomässigt och att man även utvecklar samspelet i klassen (Grünbaum m.fl. 2005, s 16). Owens och Barber skriver i Dramakompassen (2006) om dramaundervisningen genomförs på rätt sätt, så förstärker den barnens språkutveckling och deras självförtroende växer (Owens m.fl. 2006, s8). Genom dramatisering så lär man sig olika uttrycksätt och om eleverna får turas om att vara aktörer och åskådare, lär sig eleverna att få ett annat perspektiv på saker. Eftersom man inte använder sig av färdiga pjäser i dramatiseringen, kan eleverna själva välja vad de finner intressant att gestalta och genom att arbeta på detta sätt så ser de inte bara saker på ett nytt sätt, utan de bygger även upp sitt självförtroende och lär sig samarbeta (Erberth m.fl. 1996, s 7-8). Drama skiljer sig från teater på det sättet att drama skall skapa ett eget stycke, som till exempel kan innehålla egna upplevelser, i stället för att läsa, spela upp eller återskapa någonting som en annan person har skrivit (Grünbaum m.fl. 2005, s 14). 3

8 Mia Marie F. Sternudd beskriver i Dramapedagogik som demokratisk fostran? fyra olika perspektiv och det är det konstpedagogiskt -, personlighetsutvecklande -, kritiskt frigörande - och holistiskt lärande - perspektiv, som man kan använda sig av vid dramatisering. Konstpedagogiskt perspektiv betyder att innehållet och metoden samspelar med varandra för att utveckla varje individs kreativitet och konstnärliga uttrycksförmåga. Det som är viktigt i det konstpedagogiska perspektivet är att man skall förstå hur man kan bemöta olika människor på ett värdigt sätt. Därför skall man utveckla sin egen personlighet som till exempel: sina sinnen, känslor, tal, rörelse och ljud (Sternudd, 2000, s ). Här skriver Sternudd om sådant man kan tycka hör till det personlighetsutvecklande perspektivet, men det kan bero på att det skall bli en mjuk övergång till nästa perspektiv som är det personlighetsutvecklande perspektivet. Personlighetsutvecklande perspektiv betyder att man lär sig att det finns olika nivåer i hur man kan kommunicera, och man tränar på att argumentera, kunna vara bestämd och hålla fast vid det man säger och vid sin värdering. Sternudd menar att det är i olika övningar, improvisationer och rollspel som varje individ utvecklar sitt självförtroende, samarbetsförmåga och inlevelseförmåga, genom detta blir man även tryggare i gruppen. Använder man sig av dessa övningar, rollspel och improvisationer, kan man även arbeta med de attityder och problem som kan finnas i en grupp (Sternudd, 2000, s. 67). Kritiskt frigörande perspektiv betyder att man fokuserar på att förändra samhället. Genom att dramatisera olika sociala - eller samhälleliga situationer, så ökar man medvetenheten hur samhället ser ut och hur man som individ kan vara med och påverka (Sternudd, 2000, s. 82, 96). Holistiskt lärande perspektiv betyder att man skall kunna dramatisera det känslomässiga och tankemässiga som man vill förmedla i det drama man spelar upp. Det som ligger till grunden för detta är livskunskaper, så som attityder och värderingar (Sternudd, 2000, s. 97). 2.2 Vad är konflikt? Karin Utas Carlsson skriver i Lära leva samman (2005) att en konflikt uppstår när två eller flera parters mål och värderingar är olika (Utas Carlsson, 2005, s 50). Kjell Ekstam skriver i Handbok i konflikthantering (2004) om fem olika stilar av hur man kan lösa en konflikt. Han påpekar att inget sätt är bättre än något annat sätt utan det beror på i 4

9 vilken situation det är och vilken av stilarna det då är bäst att använda. Jag har valt att beskriva de fem stilarna och hur en konflikt kan se ut i de olika stilarna och när det är lämpligast att använda de olika stilarna som en lösning. Den första stilen är kamp och konkurrens med den innebär att det är en diskussion mellan två parter där diskussionen går ut på att en person skall vinna och den andre skall förlora, men konflikten kan bli ännu större då det skall vara en som vinner.. När kan man då använda sig av kamp/konkurrens? Det kan vara en bra lösning när man skall göra ett snabbt beslut. Till exempel i en nödsituation där man inte hinner diskutera eller göra en överläggning när man skall införskaffa nya regler och förbud. Den andra stilen är samverkan och samarbete, här skall man få båda parterna att känna sig som vinnare. Det kan man göra genom att man presenterar ett problem, som de båda har olika syn, på men att de blir överens om hur de på bästa sätt skall lösa konflikten, trots olika synpunkter. Ekstam skriver att man kan använda sig av samverkan när man kan se konflikten från flera håll och man bör komma på den bästa lösningen och att konflikten är för viktig för att kompromissa. När det är viktigt att man har en diskussion där båda är delaktiga. När man kan ta del av andras kunnande och engagemang för att kunna få till ett gemensamt beslut. Den tredje stilen är kompromiss, man hör på vad båda parterna har att säga, och att man genom att ta lite från båda parterna och sätter ihop det till en lösning, på så sätt får båda parterna rätt. Man använda sig av kompromiss när båda parterna anser sig ha lika starka argument och ingen vill förlora, men inte vill fortsätta att argumentera gör att de lättare kan göra en kompromiss där båda har med något som de anser är rätt. Den fjärde stilen Ekstam tar upp är undvikande, och den stilen kan uppstå när man inte vill komma i konflikt med en motpart utan man håller sin åsikt för sig själv, och undviker den man kan komma i konflikt med. Det man skall tänka på med denna konflikthantering, är att vara försiktig med att skjuta för mycket på en viktig konflikt, då den kan bli ännu större när konflikten väl kommer på tal. Att använda sig av undvikande kan man göra när konflikten inte är viktig, då behöver man inte ödsla kraft och tid på den eller när det är ett fel tillfälle att ta konflikten upp till diskussion. När man märker att konflikten kommer att kunna lösas av sig själv. Den femte stilen är anpassning och här försöker man inte bry sig om de olikheter som finns, utan försöker hitta de gemensamma delarna. Det kan även vara så att den ena parten ger upp allt vad den tycker, med att göra så kan det uppstå olika uppfattningar längre fram. Anpassning kan man använda sig av när det betyder mer för den ena parten att ha rätt, och att man kan låta den vinna och på så sätt slipper man att skapa en större konflikt än vad det är 5

10 från början. När man märker att man kommer att förlora kampen, och att förlusten blir större om man fortsätter än om man ger sig. Eller om man inte kan använda sig av några av de andra stilarna (Ekstam, 2004, s 84-90). En konflikt kan uppstå mellan två eller flera parter, mellan grupper som har olika synpunkter, värderingar, mål och intressen med mera, och att det inte behöver bli aggressivt utan det kan stanna vid att de inte tycker lika. De skriver även att konflikt är någonting som hör till livet och att man utvecklas och kan se saker utifrån olika håll. Det som även kan hända med konflikter, är att man använder en konflikt för att få makt, för att nå upp till sitt mål. De skriver även att en konflikt kan uppstå när de två parterna inte förstår varandra, det kan vara till exempel i kommunikationen eller att man inte förstår varandra språkligt (Grünbaum m.fl. 2005, s 62). 2.3 Hur hör drama och konflikthantering ihop? Grünbaum och Lepp skriver om likheter och skillnader i drama och konflikthantering. Några likheter mellan drama och konflikthantering är att båda handlar om att ha makt. I dramatisering och konflikthantering skall man utgå från vad varje individ kan, och att läraren skall skapa en trygg miljö. Man lägger inte fokus på hur slutprodukten blir i dramatiseringen, utan man fokuserar på processen och hur man väljer att gå till väga för att få fram en dramatisering. Grünbaum och Lepp skriver att i drama skall man kunna leva sig in i en roll och förstå hur en annan kan vara. I konflikthantering skall man vara medveten om att en konflikt kan vara olika beroende på vem som upplevt konflikten (Grünbaum m.fl. 2005, s 14). Erberth och Rasmusson ger ett exempel på hur man kan använda drama för att motverka mobbning. Hur de går tillväga är först att alla i klassen förutom en, står i en ring och håller armkrok. Därefter skall den som står utanför göra allt den kan för att komma in i ringen, men den får inte använda fysiskt våld så att någon kan bli skadad. Övningen är över om eleven kommer in i ringen, eller när läraren säger att övningen är över. Sedan diskuterar man hur det kändes, när man inte får komma in i ringen, och hur det kändes för de som stod i ringen. Detta kopplar läraren till verkligheten, om det är någon som känt sig utanför. Varefter gör man dramaövningar utifrån vad de har diskuterat (Erberth m.fl. 1996, s 153). Grünbaum och Lepp skriver om, hur man kan se på en konflikt som en dramatisering. Ett exempel är att det är två barn som bråkar på skolgården, eleverna kan man kalla för 6

11 huvudaktörer och med teaterns begrepp är det de barnen som har huvudrollen. Om det står några elever och hejar på den de anser är starkas, så kallas de för biaktörer och det heter på teaterspråk biroller. Sedan finns det de elever som på långt avstånd iakttar vad som händer på skolgården, men inte ingriper. De kallas för utomstående, i teaterspråk kallas de för statister. Grünbaum och Lepp skriver om en metod som strävar att få de elever som var biaktörer och utomstående förstå att med hjälp av vad de har sett, kunna hjälpa huvudaktörerna med att reda ut vad som hänt och att de kan hjälpa till, innan konflikten blivit för stor (Grünbaum m.fl. 2005, s 62). Katrin Byréus nämner i Du har huvudrollen i ditt liv (2001) att man kan använda sig av forumspel där eleverna skall visa upp ett dilemma som de själva anser är intressant. Det börjar med att bara några få elever spelar upp ett dilemma som kan uppstå på till exempel skolgården, och de andra i klassen tittar på. När spelet är slut så berättar pedagogen att de kommer att spela upp dilemmat en gång till och att de andra i klassen skall säga stop när de tycker att man kan lösa konflikten på annat sätt. Den elev som har sagt stop får byta ut en av de som spelar i dramatiseringen. Man börjar nu om från början och den nya eleven spelar på det sätt den skulle göra i den situationen. På så sätt kan man se om man kan undvika en konflikt genom att agera på ett annat sätt. Det slutar med att de flesta i klassen är engagerade, då de tar in andra roller, och när de har löst dilemmat pratar om det man gjorde var rätt eller fel eller om man kunde ha gjort det på något annat sätt (Byréus, 2001, s 20). 7

12 3. Metod Här beskriver jag kort om intervjumetoden, som jag valt. Om varför jag inte valde de andra metoderna och så beskriver jag kort om hur de pedagoger förebygger en konflikt, vad de har för kunskap om konflikt/konflikthantering och hur de löser en konflikt 3. 1 Förberedelse och genomförande Jag började med att ringa till olika skolor och berättade att jag går på lärarutbildningen vid Karlstad universitet och att jag skriver mitt examensarbete om konflikthantering med hjälp av dramatisering. Jag förklarade kort om vad det skulle vara för typ av frågor och om de kände sig intresserade av att bli intervjuad. Jag hade beräknat mellan trettio till fyrtiofem minuter på intervjuerna, och jag sa att de fick sluta när de ville och att de fick säga till om de ville ha någon paus. Den ena intervjuade jag i dennes klassrum när klassen var på slöjd, de hade en soffa längst ner i klassrummet där vi satte oss. När jag intervjuade den andra satt vi i ett grupprum, så att vi inte skulle bli störda. Efter att jag hade ringt runt till olika skolor var det två pedagoger som var intresserade av att bli intervjuade. När jag hade intervjuat de två pedagogerna så ansåg jag att deras svar var ett bra underlag för mina frågeställningar. Varför det inte blev fler intervjuer var att de pedagoger jag hade ringt till ansåg att de inte hade nog med kunskap om dramatisering och hur de med hjälp av dramatisering kan lösa en konflikt. En av lärarna har jobbat som lärare i tjugoåtta år, är klasslärare i årskurs sex och är utbildad på universitet till lärare. Den andre läraren har jobbat som lärare i sju år, är klasslärare i årskurs fyra och är utbildad på universitet till lärare. 3.2 Intervju Johansson och Svedner skriver att det finns två typer av intervjuer: Den ena är strukturerad där man i förväg har bestämt inom vilket område frågorna skall vara och att frågorna är förutbestämda, det kan även vara fasta svarsalternativ, men att det är som vanligast med öppna svar. Den andra är kvalitativa intervjun är det bara frågeområdet som är fast bestämt, och att man kan variera frågorna från intervju till intervju. Varför frågorna kan variera beror oftast på vad den intervjuade svarar och vad den intervjuade har för synpunkter. Varför man har mera öppna frågor i den kvalitativa intervjun, är för att man skall få ut så mycket 8

13 information som möjligt, och då måste man vara beredd på att kunna vrida och vända på frågorna så att den intervjuade får berätta allt som den menar och har kunskap om (Johansson m.fl. 2006, s 42-43). Idar Magne Holme och Bernt Krohn Solvang Forskningsmetodik, har ur Laursen (1979) hämtat att kvalitativa intervjuer kan påminna om hur man kan föra ett vanligt samtal, med det menas att intervjuaren styr intervjun ytterst lite, men att de strävar efter att intervjuaren får vara med och påverka hur samtalet går. Det som intervjuaren måste tänka på i detta skede är att den får reda på det som rör ämnet och att det inte har svävat ut för mycket. Den kvantitativa intervjun är att alla får samma instruktioner, men att de frågor som intervjuaren får, kan ha olika innebörder för de intervjuade och kan därför uppfattas på olika sätt (Magne Holme m.fl. 1997, s 99). 3.3 Utgångspunkt Jag valde att använda mig av intervjumetoden för att jag ville gå djupare in i vad pedagoger tänker om konflikthantering och om dramatisering, och hur de använder sig av dramatisering samt hur mycket de använder sig av konflikthantering. Jag utgick från mina frågeställningar, - Hur kan man använda sig av dramatisering när det uppstår en konflikt? - Kan man förebygga en konflikt med hjälp av dramatisering? när jag skrev frågorna. Det jag ville få fram med intervjufrågorna var hur pedagogerna tänkte kring konflikthantering, vad de har för bakgrund och vilka metoder som de tycker är effektivast. 3.4 Etiskt förhållningsätt Jag berättade för de intervjuade att de kommer vara anonyma, och även var de arbetar kommer att vara anonymt. Jag informerade dem om att de fick avbryta intervjun när de ville, och att de inte behövde känna sig tvingade att svara på frågorna om de inte ville. Jag fick deras godkännande på att få spela in dem, och att jag skall radera det inspelade när undersökningen är avslutad och färdig bearbetad. Jag nämnde också att det de säger kommer jag att skriva om i mitt examensarbete, och fick deras samtycke till att andra läser det som de har sagt. För att det inte skall bli något missförstånd mellan mina frågor och deras svar, har jag gjort en sammanställning med vad de har svarat, och skickat det på mejl till dem så att de har fått tagit del av vad som har skrivits ned och att de känner att det är vad de har menat i sina svar på intervjun. Genom att ha låtit pedagogerna läsa sammanställningarna så har jag 9

14 fått intervjuresultatet validerat. 10

15 4. Resultatredovisning I resultatredovisningen kommer jag att redovisa de intervjusvaren jag fick av de intervjuade. Om vad de anser om dramatisering, konflikthantering och hur de hör ihop. 4.1 Drama i verksamheten Y har en klar bild om vad drama är, att det är så att eleverna, kan få komma på egna stycken och hitta på karaktärer till styckena, som de sedan kan spela upp. I och med detta kan eleverna få spela en annan roll än vad de har i verkliga livet. Det är någonting som Erberth och Rasmusson säger i undervisning i pedagogiskt drama (2008) att ordet drama betyder handling, och det finns alltid lärare som vill göra sitt stoff levande och det gör de med hjälp av dramatisering (Erberth m.fl. 2008, s 9). Det Y tycker är viktigt med att eleverna får spela andra roller är att de då tar fram egenskaper hos sig själva som de annars inte vågar visa. X använder sig av film när de i klassen skall diskutera om till exempel mobbning, X menar att en del elever kan ha lättare att prata om personerna i filmen. X tycker inte att man enbart skall använda sig av dramatisering eller av film, utan att man skall med båda delarna koppla ihop det, man avslutar med en diskussion för att få en större och djupare förståelse av varför man har valt att göra en dramatisering eller se på en film. Owens och Barber skriver i Dramakompassen, om dramaundervisningen genomförs på rätt sätt så förstärker den barnens språkutveckling och deras självförtroende växer (Owens m.fl. 2006, s8). X säger att drama är en del av svenskan, så att eleverna kan få uttrycka sig fritt: både tal och kroppsspråk, i och med detta kan eleverna utveckla sin språkförmåga och de vågar uttrycka sig och får fram budskap på ett helt annat sätt än vad de annars hade gjort. Y tycker det är svårt att få in drama naturligt i undervisningen då Y endast undervisar i naturorienterade ämne, matematik och idrott. Y tycker även att det blir ännu svårare att få tid till dramatisering, då de andra ämnena tar större plats i och med den nya läroplanen, och att Y då hellre väljer andra tillvägagångssätt i sin undervisning. Någonting som både X och Y tycker är bra med drama, är att eleverna får bättre självförtroende, de kan prata mer öppet om känslor, och eleverna blir säkrare på att prata inför andra människor. Det är även någonting som Grünbaum och Lepp skriver i Dracon i skolan (2005) att man med hjälp av drama kan stärka eleverna individuellt. De utvecklar sig i sociala 11

16 sammanhangen, känslomässigt och att de utvecklar samspelet i klassen (Grünbaum m.fl. 2005, s 16). Y menar att om man börjar när barnen är små med att använda sig av dramatisering som uttryckssätt, får eleverna starkare självförtroende och kan därför tycka det är roligt att fortsätta med dramatiseringar när de blir äldre. Eftersom Y har en sjätteklass, kan Y tycka det är svårt att börja med dramatiseringar då eleverna ser kritiskt på sig själva, och att de därför kanske inte vågar spela ut som de kanske skulle ha vågat om de hade börjat med dramatiseringar när de var mindre. Erberth och Rasmusson skriver i Undervisa i pedagogiskt drama (1996), att genom dramatisering lär man sig olika uttrycksätt och att eleverna får turas om att vara aktörer och åskådare. På så sätt kan eleverna få ett annat perspektiv på saker, eftersom man inte använder sig av färdiga pjäser i dramatiseringen. Eleverna kan själva välja vad de finner intressant att gestalta, och genom att arbeta på detta sätt ser de inte bara saker på ett nytt sätt utan de bygger även upp sitt självförtroende och lär sig att samarbeta (Erberth m.fl. 1996, s 7-8). Både X och Y menar att elever som varit med och gestaltat en dramatisering kommer ihåg hur deras rollfigur kände sig i en speciell situation. Om det skulle hända något liknande ute på rasten, har de lättare att känna igen det och att de då vågar säga ifrån. Till exempel om de tycker en annan elev blir behandlat dåligt så kan de våga säga ifrån. Jag skrev i litteraturgenomgången om att drama uppmuntrades av Martin Luther. Eftersom eleverna mindes bättre, de utvecklade de andra sinnena, fantasin och deras sätt att kommunicera (Erberth m.fl. 2008, s 9). 4.2 Konflikter i verksamheten En konflikt kan vara antingen stor eller liten säger Y, och att man skall ta alla konflikter på allvar, stora som små. En konflikt som vi pedagoger anser är liten kan vara stora för en elev och att man då som pedagog skall vara lyhörd och höra på vad varje elev har att säga, och att man sedan sätter sig ned tillsammans och löser konflikten. Detta är någonting man kan koppla till samverkan/samarbete som hör till de fem stilarna som Kjell Ekstam tar upp. I samverkan/samarbete tar Ekstam upp att det är viktigt att man har en diskussion där de inblandade är med och diskuterar, och att man skall ta del av de andras kunnande för att tillsammans få ett beslut (Ekstam, 2004 s 86-87). 12

17 Y måste jobba på själv med är att låta eleverna få försöka att lösa konflikten själva, att de får berätta var för sig vad de upplevde, och att Y endast skall sitta med för att styra så att båda parterna får prata klart. Detta tycker Y är svårt, då Y oftast är snabb med att ta beslut om hur konflikten skall lösas, utifrån vad Y själv tycker och inte vad eleverna kommer fram till. Y menar även att en konflikt kan uppstå mellan två elever som inte förstår varandra eller uppfattar en sak på olika sätt. Då försöker Y att eleverna själva skall lösa konflikten, genom att sätta sig in i hur den andra eleven kände eller tänkte, för att kunna se saken från olika vinklar. Detta är någonting som Karin Utas Carlsson skriver om i sin bok Lära leva samman (2005), en konflikt uppstår när två eller flera personer har olika mål och värderingar (Utas Carlsson 2005, s 50). En vanlig situation som uppstår för Y är att det oftast är samma elever som hamnar i konflikt med varandra, det är någonting som Y tror beror på att en elev har bestämt sig för att den inte skall gilla en annan elev, och att det då är en spänning mellan eleverna och de letar fel hos varandra som de kan reta den andra för. Y menar även att det kan uppstå en konflikt när det bara är på skoj från den ena eleven, men att den utsatta eleven känner att det är personligt, ett exempel på det är när en elev knuffas i matsalskön och säger till den utsatta eleven men flytta på dig. 4.3 Förkunskapen om konflikt och konflikthantering X och Y känner att de inte har tillräckligt med kunskap om konflikthantering. X som är ganska nyutbildad lärare, kan inte minnas att X läst om konflikter och konflikthantering under sin utbildning. Y som har arbetat länge som lärare kan heller inte säga sig ha fått någon kunskap om konflikter och konflikthantering. Y kommer heller inte ihåg att Y gått någon kurs som riktat in sig på konflikthantering, men Y säger att det kan ha förekommit inslag om hur man kan lösa en konflikt under andra föreläsningar, men Y kommer inte ihåg eller fått sig till att pröva de tips som pedagogerna fått tagit del av. Eftersom varken X eller Y känner att de har fått tillräckligt med kunskap ifrån sin utbildning, eller på kurser, konferenser, föreläsningar med mera, har de kommit på egna metoder som de tycker fungerar bra och går hem hos eleverna. Något båda använder sig av är till exempel deras egna barn och vad som hände med dem i en liknande konflikt och hur de löste den då. Y använder sig även av sin erfarenhet, och kan berätta om en liknande händelse för många år sedan. Y berättar för eleverna vad som hände och hur de löste det. Y gör på detta sätt, för Y tror att om man berättar om någonting som 13

18 hänt, så känns det mera trovärdigt, och eleverna kan då känna att det inte bara händer dem, utan att andra elever har med varit med om liknande händelser och det har gått att lösa. 4.4 Hur de intervjuade förebygger och löser en konflikt När X och Y skall lösa en konflikt är de inte rädda att fråga andra pedagoger om hjälp. X brukar även diskutera med den andra klassläraren om hur de kan förebygga eller lösa konflikter. I Y:s årskurs där det är två klasslärare och en resurs, är det lätt att till exempel resursläraren går ifrån klassrummet, resursen lyssnar på vad var och en av de inblandade i konflikten har att säga de får berätta vad som hände. Detta är någonting som Y endast gör om konflikten måste lösas med en gång, annars strävar Y efter att inte ta tid ifrån lektionerna för att lösa en konflikt, utan man gör det på rasterna. Ibland använder Y sig av en kurator som kommer och pratar med tjejerna i klassen, då de är få och det lätt kan uppstå konflikter mellan dem om till exempel kroppen eller kläder. Efter kuratorn har pratat med tjejerna i klassen tycker Y att det har lugnat sig med konflikter bland dem, och det verkar som de tänker efter på vad kuratorn har sagt. I Y:s klass pratar de mycket om konflikter och konflikthantering, både i klassrummet, på rasten och på skolans val. Y pratar inte enbart om bråk när de pratar om konflikter, utan de pratar även om hur man skall uppföra sig i till exempel klassrummet, matsalen och hur man skall vara utanför skolan. Y tar även upp att man inte skall använda svärord i varje mening, utan att man skall kunna ha ett vårdat språk. X tycker att konflikthantering skall vara en del av vardagen, och inget man enbart tar upp under en temavecka eller på skolans val, utan man skall ta och prata om konflikthantering när det uppstår en konflikt eller att man pratar om det när man till exempel läser en bok. Det X menar är att om man läser en bok, som det uppstår en konflikt i, skall man prata om det, om karaktären i boken till exempel använder sig av fula ord eller är elak mot en annan karaktär, kan man prata om hur man kan säga och handla istället. På så sätt lär sig eleverna även hur man skall uppföra sig, och att man kan undvika en konflikt om man använder ett mer vårdat språk. X tycker det är bra med skolans val där de pratar om konflikter och hur de kan förebygga en konflikt. På så sätt kan man bygga en klass, få en större gemenskap och även få en större 14

19 kunskap om hur man skall uppträda mot varandra. X menar även att man på skolans val kan man ta upp om det uppstått en större konflikt under veckan och prata om den och hur man på bästa sätt kan lösa den, så att alla mår bra efter resultatet. X brukar lösa en konflikt utifrån om X har sett när den uppstod, eller så lyssnar X på vad eleverna har att berätta om vad som har hänt. X kan inte säga exakt hur X löser en konflikt då X brukar känna av situationen, och utifrån den bestämma sig för hur X skall gå tillväga med att lösa konflikten, eftersom alla konflikter är olika. Den metod X använder sig mest av är diskussion, och X säger att de flesta har gått att lösa med hjälp av diskussionsmetoden. X tycker även att det är viktigt att ingen elev glöms bort, utan man pratar med alla inblandade och att de får säga vad de känner och vad de upplevde under konflikten. För Y är det viktigt att alla de inblandade eleverna blir nöjda och förstår vad som startade konflikten och att de kan förlåta varandra. För att undvika att ingen elev skall gå hem och vara missnöjd eller ledsen efter skolan, kan Y ibland vara tvungen att ringa hem till föräldern och förklara vad det är som har hänt, och varför eleven kan vara sur eller ledsen. De har försökt lösa konflikten, men de kom inte fram till någon bra lösning och, de var tvungna att fortsätta vid ett annat tillfälle. Vid konflikter använder Y sig av en konsekvenstrappa, den går ut på att man först pratar med eleverna som är inblandade. Om det inte fungerar ringer Y deras föräldrar, så får de ta ställning till om de vill komma till skolan och prata om det eller prata med eleven hemma. Om det fortfarande inte leder till någon förbättring, kallas föräldrarna in till ett möte i skolan, eventuellt tillsammans med rektor, så att man tillsammans kan komma på en lösning. Denna trappa har Y använt sig av för att eleverna skall förstå att deras handlingar får konsekvenser, och för att hjälpa eleverna inför framtiden. Ett annat effektivt sätt som Y använder sig av för att lösa en konflikt, är att först pratar med var och en av de inblandade eleverna och sedan pratar med dem i grupp. Ibland kan Y vara tvungen att ta med hela klassen i diskussionen, då de kan ha sett vad som har hänt. 15

20 5. Diskussion I diskussionen kommer jag att redovisa hur pedagogerna ser på dramatisering, konflikthantering och hur de gör för att förebygga och lösa konflikter. Jag kommer även ge exempel ur litteraturen som man kan använda sig av för att lösa en konflikt med hjälp av dramatisering. 5.1 Hur pedagogerna ser på dramatisering Y berättar i sin intervju att eleverna får komma på egna pjäser och stycken, karaktärer och vilka de vill spela. Eftersom eleverna får göra detta, kan de även få sätta sig in i en annans roll eller situation. Det Y tycker är viktigt med detta är att eleverna tar fram egenskaper hos sig själva som de annars inte vågar visa. Grünbaum och Lepp skriver att dramatisering och konflikthantering båda handlar om att ha makt. Det som är viktigt i drama är att man skall kunna leva sig in i en roll, förstå hur en annan kan vara. Detta är någonting som är viktigt vid en konflikthantering, då skall man kunna se konflikten från sin synvinkel, men även se den från motpartens synvinkel (Grünbaum m.fl. 2005, s 14). Med drama anser jag att man skall ha roligt och att det är bra att man har möjligheten att få vara precis vem man vill. Genom att få vara i en annan roll, kan man även få en uppfattning om hur andra personer har det i den situationen, hur man kan känna sig. Jag kommer att i vidare forskning ta upp mera detaljerat om varför en elev inte vågar visa andra sidor av sig själv som jag undrar över. X och Y berättar att de elever som har varit med och gestaltat en dramatisering, kommer ihåg bättre om hur deras rollfigur kände sig i en situation, och att eleverna då kan relatera liknande situationer till dramatiseringen som de har gjort på lektionen. Y säger att om man börjar med dramatisering när eleverna är små, får eleverna starkare självförtroende och det därför är lättare att fortsätta med dramatiseringar när de blir äldre. Erberth och Rasmusson skriver att drama upp muntrades redan av Martin Luther, eftersom att eleverna mindes bättre och att drama påverkade deras andra sinnen samtidigt, det utvecklar barnens fantasi, deras sätt att kommunicera och deras kreativitet (Erberth m.fl. 2008, s 9). Erberth och Rasmusson skriver att man utvecklar elevernas sätt att kommunicera, och de blir även säkrare på att prata inför folk och att eleverna får ett bättre självförtroende. Jag anser att, man börjar med små pjäser, sketcher eller forumspel när eleverna är små, tror jag att de utvecklar sitt tal, sin röst och sitt kroppsspråk bättre, än om man inte använder sig av någon form av dramatisering. Med detta 16

21 menar jag inte att det utvecklar alla, men att många barn utvecklas nog genom dramatisering. Detta är någonting jag kan hålla med om, när jag har varit med om en teater eller ett forumspel, så kommer jag för det mesta ihåg hur jag kände mig när jag spelade den karaktären och hur den karaktären var. Y tycker det är svårare att börja med dramatisering högre upp i klasserna, eftersom eleverna ser mer kritiskt på sig själva, och att de därför kanske inte vågar spela ut så som de kanske skulle ha vågat om, de hade börjat med dramatiseringar när de var mindre. Detta är någonting som man kan relatera till det Lööf skriver i Amatörteater, rollspel och spektakel (1988) övningar i drama kan vara roliga, skapande och kreativa. Genom att använda sig av dramatisering, kan man träna på koncentrationen, föreställningar och på fantasiförmågan (Lööf, 1988, s 57). Det är någonting jag inte håller med om utan jag tror att om man introducerar drama rätt och lägger den på elevernas nivå oavsett ålder, kan man nå fram till eleverna genom dramatisering. Använder man sig av samma dramaövningar som med de mindre eleverna, tror jag inte de äldre eleverna tar övningen på allvar, utan de skämtar mest bort övningen och glömmer den sedan. Jag tror även att ordet drama/teater kan skrämma en del elever då man oftast kopplar det till att man måste visa upp någonting för föräldrar, klasskompisar och andra klasser på skolan. Jag kan tycka att man måste akta sig för vad man säger, om man skall pröva på ett forumspel, eller en annan övning inom dramatiken. Man kanske bör utgå från små övningarna och sedan gå över till andra forumspel, så att eleverna hinner vänja sig, och då märker de att de vågar göra forumspelet och de känner sig trygga med det. Erberth och Rasmusson tar upp ett bra exempel på hur man kan inleda med en övning, innan man går över till dramatisering. Övningen går till på så sätt att först står alla i klassen förutom en, i en ring och håller armkrok. Nu skall den som står utanför, göra allt som krävs för att komma in i ringen, men den får inte använda fysiskt våld, så någon blir skadad. Övningen är över om eleven kommer in i ringen eller när läraren säger att övningen är över. När man sedan går vidare med denna övning, skriver Erberth och Rasmusson, att man skall diskuterar hur det kändes när man inte kom in i ringen, och hur det kändes för de som stod i ringen. Detta kopplar läraren till frågan är det någon som känt sig utanför i verkligheten, och att man gör dramaövningar utifrån vad de diskuterar (Erberth m.fl. 1996, s 153). Övningen som Erberth och Rasmusson tar upp tycker jag är bra, för då spelar man inte upp någonting utan man gör det mera som en lek, och det blir inte så allvarligt som om man skulle säga att man skall göra en dramatisering. Om man tycker det är svårt att få in olika forumspel eller dramaövningar på lektionstid så kan man kanske använda sig av skolans val och ha drama 17

22 som ett av valen. Eftersom eleverna oftast får välja vad de vill göra på dessa lektioner, väljer ju de som vill hålla på med drama, teater och skådespel det, och de som inte vill ha drama väljer någonting annat. 5.2 Hur pedagogerna ser på drama för att lösa en konflikt X tycker att konflikthantering skall vara en del av vardagen, till exempel när man läser en bok, som det uppstår en konflikt i, skall man prata om det. Om karaktären i boken använder sig av fula ord eller är elak mot en annan karaktär, kan man prata om hur man kan säga och handla istället. På så sätt lär sig eleverna även hur man skall uppföra sig och att man kan undvika en konflikt om man använder sig av en annan sorts ordbruk. X använder sig även av filmer när de skall prata om till exempel mobbning, X menar på att en del elever kan ha lättare att prata om personerna i filmen än sig själva. X tycker inte att man enbart skall använda sig av dramatisering eller av film, utan att man skall med hjälp av båda delarna koppla ihop konflikten och att man avslutar med en diskussion, då kan man få en större och djupare förståelse för varför man har valt att göra en dramatisering eller se på en film. Jag tycker det är viktigt att man försöker tala om konflikter och hur man kan lösa dem, även om det inte alltid är elevernas konflikter man tar upp, det kan vara att man läser eller att man ser på en film där det är en konflikt. Eftersom det finns elever som lättare kan relatera till bokens eller filmens karaktärer, och om man då inte pratar om dessa karaktärerna och deras problem, så kan eleverna anta att det karaktären gör är acceptabelt. Jag anser att man måste prata om innehållet i filmer eller böcker för att en del elever lever sig in i böcker eller filmer, och att de sedan inte kan skilja på verklighet och fantasi. Därför anser jag att man som pedagog skall försöka ha sett på filmen innan man visar den för eleverna, så man kan diskutera om det som händer i filmen, och att pedagogen bör i förväg ha några punkter klara som den anser att man bör ta upp och diskutera. X menar att drama är en del av svenskan, så att eleverna kan få uttrycka sig fritt både i tal och kroppsspråk, i och med detta kan eleverna utveckla sin språkförmåga, och att de vågar uttrycka och få fram budskap på ett helt annat sätt än vad de annars vågar göra. Y tycker det är svårt att få till drama naturligt in i sin undervisning, då Y endast undervisar i naturorienterade ämne, matematik och idrott. Man kan då undra varför Y tycker det är svårt, är det för att Y inte har fått tillräckligt med kunskap om drama, eller är det för att Y tror att 18

23 man måste spela upp ett stycke för att det skall kallas för dramatisering? Owens och Barber skriver om hur drama kan stärka barnets språkutveckling och att deras självförtroende växer (Owens m.fl. 2006, s8). Jag anser att det inte behöver ta många lektioner för att man skall kunna göra en dramatisering, utan man kan göra en kort dramatiserig, som man kan få till på en lektion. Då gäller det som pedagog att vara förberedd, och att eleverna har lite förkunskap hur de kan använda sig av dramatisering. När man gör en dramatisering får man gärna överdriva sina kroppsrörelser, och man skall tänka på att tala högt och tydligt. Eleverna kan även träna på att göra olika känslor, som till exempel glad, ledsen, arg med mera och på så sätt kunna se hur man ser ut när till exempel man är arg, och vad som gör att man blir arg. Jag kan tänka mig att man kan använda sig av drama i idrotten, då man gör vissa övningar som till exempel, fångarna på fortet. Man kan då be eleverna att gå in i olika roller, hur det känns att vara vakter eller fångar som skall försöka fly. Man behöver kanske inte ens fråga eleverna om att de skall gå in i roll, utan att de gör det frivilligt eftersom eleverna måste rädda sin medspelare eller lyckas få tag i en nyckel innan vakten får tag i en. Även om man inte säger att de håller på med drama så tycker jag ändå att de går in i roll och att det därför blir drama. Jag tror att om man som pedagog är mer öppen för drama och dramaövningar, kan man kan få in drama i flera ämnen, även om det så skulle vara idrott, naturkunskap, teknik eller andra ämnen. 5.3 Hur pedagogerna arbetar för att förebygga och lösa en konflikt X tycker det är bra med skolans val, där de pratar om konflikter och hur de kan förebygga en konflikt. På så sätt kan man bygga en klass, få en större gemenskap och även få större kunskap om hur man skall uppträda mot varandra. X säger att man kan använda sig av skolans val, för att få större kunskap om hur man skall uppträda mot varandra. Jag tycker att X har rätt i sitt uttalande och att man även genom dramatiseringen kan lära sig hur man skall vara emot varandra. Y säger i intervjun att de i klassen inte enbart pratar om bråk när de pratar om konflikter utan de pratar även om hur man skall uppföra sig, i till exempel: klassrummet, matsalen och hur man skall vara utanför skolan. Att man inte skall använda svärord i varje mening, utan att man skall kunna ha ett vårdat språk. Det är genom hur elever pratar med och till varandra som det kan uppstå en konflikt och det är någonting som Grünbaum och Lepp skriver om. En konflikt 19

24 kan uppstå mellan två eller flera parter eller grupper som har olika synpunkter, värderingar, mål och intressen med mera, det behöver inte bli aggressivt utan det kan stanna vid att de inte tycker lika. Grünbaum och Lepp skriver även att en konflikt kan uppstå när två parter inte förstår varandra, det kan vara i till exempel, kommunikationen eller att man inte förstår varandra språkligt (Grünbaum m.fl. 2005, s 62). Jag tycker det är viktigt att man lär eleverna hur man skall uppträda mot varandra, och hur man talar så att det inte blir så stora missförstånd. Både X och Y menar att konflikter kan vara små och stora, en konflikt som vi pedagoger anser är liten kan vara stor för en elev, och att vi som pedagoger måste sätta oss ned och lösa även de små konflikterna som uppstår. Då bör man tillsammans med de inblandade prata ut om vad som hände och hur de känner sig. Y måste även jobba med att låta eleverna få lösa en konflikt själv, och att Y inte skall lägga sig i vem det är som har rätt eller fel och hur de skall lösa konflikten. Då kan man använda sig av anpassning som Ekstam skriver om. Till de små konflikterna kan man som pedagog se till de likheter som finns mellan de inblandade, och inte bry sig om olikheterna. (Ekstam, 2004, s 90). Jag tycker att alla fem stegen som Ekstam tar upp är bra för eleverna att veta om, så de själva kan anpassa vilken typ av konfliktlösning de tycker är viktigast. Jag kan hålla med både X och Y, om att man inte skall se förbi någon konflikt vare sig de är stora eller små, men att man kan låta eleverna själva lösa konflikten. Det är därför jag anser att det är viktigt att man pratar om konflikter och konflikthantering, och hur man på olika sätt kan lösa en konflikt, så att eleverna lär sig vilka olika strategier de kan använda sig av för att lösa en konflikt eller undvika en. Jag tycker det är bra att man som pedagog, själv kan inse vad man måste jobba med, och att man är medveten om sina brister. Eftersom det visar på, att man kan utvecklas, även om man har jobbat i flera år och är inne i en rutin. Jag tror även på att man vinner på det själv, när man är medveten om att samhället utvecklas, och att man själv får anpassa sig efter det. X som är ganska nyutbildad lärare, kan heller inte minnas att X läste om konflikter och konflikthantering under sin utbildning. Detta är något som flera pedagoger, inte bara X och Y, känner att de inte fått tillräckligt med kunskap i om. En pedagog jag har pratat med, säger att under sin utbildning förstod inte pedagogen att det var konflikthantering de höll på med. Y som har arbetat länge som lärare, kan heller inte säga sig ha fått någon kunskap om konflikter och konflikthantering, Y kommer heller inte ihåg, att Y har gått någon kurs, som riktar in sig på konflikthantering. Men Y säger att det kan ha förekommit inslag om hur man kan lösa en konflikt under andra föreläsningar, men att Y inte kommer ihåg eller fått sig till att pröva de 20

25 tipsen som pedagogerna tagigt del av. Man kan undra varför det är så lite kunskap i och om konflikthantering, eftersom det är någonting som uppstår nästan varje dag ute på en skola, och att man då behöver erfarenhet och kunskap, är ju en självklarhet tycker jag. Jag kan inte anse att jag som en studerande elev vid universitet, har fått stor kunskap i hur man skall lösa en konflikt när det uppstår en. Den kunskap jag har fått om konflikt och konflikthantering är från dramalektionerna och då fick vi lite extra med tips, eftersom vi frågade om vi inte kunde få det, men annars har jag inte fått någon föreläsning av konflikt och konflikthantering som jag kan minnas. Y säger i intervjun att det kan uppstå en konflikt när det bara är på skoj från den ena eleven, men att den utsatta eleven kan känna att det är personligt. Ett exempel på det är att en elev knuffas i matsalskön och säger till den utsatta eleven men flytta på dig. Y beskriver att det ofta är samma elever som är inblandade i konflikter, och att det kan bero på att en elev har bestämt sig för att den inte gillar en annan elev. Erberth och Rasmusson skriver också att genom dramatisering lär man sig olika uttrycksätt, och att eleverna får turas om att vara aktörer och åskådare, på så sätt kan eleverna få ett annat perspektiv på saker. Eleverna lär sig att samarbeta genom att de tillsammans skall komma på vad de vill gestalta. Erberth och Rasmusson skriver även att genom att arbeta självständigt får eleverna även bättre självförtroende (Erberth m.fl. 1996, s 7-8). Byréus ger ett bra exempel på hur man kan använda sig av olika dilemman som eleverna anser är intressanta i ett forumspel. Forumspelet går ut på att några elever får spela upp ett dilemma för de andra i klassen, när de har spelat upp dilemmat, berättar pedagogen att man ska spela upp det igen och att man nu får avbryta under spelets gång genom att säga stopp och man byter ut en av karaktärerna. Den som säger stopp får nu agera i stället, och forumspelet kan få ett annat slut. Det slutar med att de flesta i klassen är engagerade då de tar in andra roller, när de har löst dilemmat pratar de om det man gjorde vad som var rätt eller fel, eller om man kunde det på något annat sätt (Byréus, 2001, s 20). Genom att använda detta forumspel tror jag att eleverna kan lära sig förstå varandra bättre och acceptera varandras olikheter. Några sätt som både X och Y använder sig av för att prata om konflikter, antingen förebygga eller lösa, är att de tar upp situationer som har hänt när deras barn var små, och hur man löste konflikten då, och hur deras barn mådde efteråt. Y använder sig även av sin erfarenhet, som lärare sedan många år, och kan berätta om en liknande händelse för många år sedan. Y berätta för eleverna vad som hände då, och hur de löste det. Genom att berätta någonting som redan har hänt, kan eleverna känna att det inte bara händer dem, utan att andra elever har med varit 21