Artilleri & Luftvärn. Artilleri-Tidskrift

Transkript

1 Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift Nr

2

3 Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift Tidskrift för artilleriet och luftvärnet Häfte Årgång 134 Lennart Gustafsson Redaktören...2 Göran Mårtensson Artilleriet och framtiden...6 Lars Bratt Försvarsbeslut 2004 och markstridskrafterna Rein Pella HM Konungens skjutpris för artilleriofficer Jakob Nordlund och Gustav Ask Jämförelse mellan uppmätt utgångshastighet och medelträffpunkt Daniel Eriksson och Rein Pella Strävt eldrör, en teknisk tillämpningsövning Stellan Jansson Artilleriklubbens framtid...24 Bo Demin Statens försvarshistoriska museers utredningsuppdrag Torsten Bergstedt En artillerihistorisk resa till Nordtyskland Omslagsbild: Eldgivning under åldersklassens slutövning. Artilleriregementet i Kristinehamn har nu avfyrat sina sista skott på Villingsbergs skjutfält. Form och layout: Marie Thelander ISSN

4 Redaktionen Lennart Gustafsson Redaktören Överstelöjtnant Lennart Gustafsson är tidskriftens redaktör. Artilleriklubbens årsmöte Den 27 april genomfördes årsmötet i FHS lokaler. Cirka 35 medlemmar hade hörsammat kallelsen. Styrelsen för Artilleriklubben, redaktören och ansvarige utgivaren för Artilleri-Tidskrift samt ekonomichefen beviljades ansvarsfrihet för år 2004 och sittande styrelse omvaldes. Styrelseledamoten Stellan Jansson redovisade styrelsens förslag för Artilleriklubbens framtida inriktning (se artikel Artilleriklubbens framtid på sida 24) och årsmötet gav styrelsen i uppdrag att fortsätta på den inslagna vägen och redovisa resultat vid nästa årsmöte. Biträdande redaktören Lave Malmgren tilldelades medalj ur major John Lindnérs donationsfond för mångåriga förtjänstfulla skriftliga arbeten vilka publicerats i Artilleri- Tidskrift. Medaljen delades ut av Artilleriklubbens ordförande, överste Jan-Erik Jakobsson. Efter årsmötesförhandlingarna redogjorde tillförordnade chefen för Luftvärnsregementet, överste Göran Wahlquist, bl a för funktionens utveckling mot målbildsperspektivet. Detta beskrivs i detalj i artikel Målbild Luftvärn efter 2014 i denna tidskrifts nummer Chefen för Artilleriregementet, överste Göran Mårtensson, redovisade artilleriets framtid och regementets flyttning till Boden där ledningen av regementet utövas från Detaljer framgår av artikel i ämnet på sida 6. Intressant är att regementet med befäl, studerande vid Taktiska Programmet och Yrkesofficersprogrammet kommer att delta som skjutande förband i en nordisk artilleriövning i Finland veckorna Svensk projektledare är överstelöjtnant Sven Antonsson, chef för Artilleriets Stridsskola. En historisk tillbakablick I dessa dagar då nedmonteringen av Försvarsmakten är i full gång kanske det inte skadar att blicka tillbaka i historien till en tid då svenskar härjade som värst i ett splittrat Europa och jämföra med läget i dag. Då som nu skedde en nyskapning och omdaning av 1 Författare Lars Mörrby. 2

5 artilleriet, då för att öka framgångarna i kriget, nu för att kunna delta i internationella sammanhang i EU Battle Groups i syfte att bevara/framtvinga fred och säkerhet. Från och med den 1. januari 2008 ska Sverige kunna ställa denna till EU:s disposition. Försvarsmakten håller på att utvecklas från ett invasionsförsvar till ett aktivt och internationellt insatsförsvar. Men utvecklingen kräver avveckling. I artikeln om artillerihistorisk resa i norra Tyskland på sidan 29 beskriver Torsten Bergstedt bl a slaget vid Gadebusch som utspelades i en tid då artilleriet utvecklades/ effektiviserades och spelade stor roll vid de svenska segrarna. Den som utvecklade artilleriet utan att avveckla var generallöjtnanten Carl Cronstedt, men så hade han ju också en helt annan hotbild. Slaget som stod vid Gadebusch den 9. december 1712, där Carl Cronstedts artilleri spelade en stor roll, var en del av de strider Magnus Stenbock genomförde i syfte att Artilleri & Luftvärn befria Pommern, allt under det att Karl XII i Bender drömde om att avsluta sitt verk; återinsätta Stanislaw i Polen, driva ut kung Augusts styrkor därifrån och sedan besegra Peter den store för att återfå de svenska besittningarna vid Östersjön Vem var då denne Carl Cronstedt? Det kanske är att slå in öppna dörrar, men här kommer en liten resumé över detta artillerisnille. Överstelöjtnanten, sedermera generalen Carl Cronstedt var med Karl XII i alla slag, från Narva till Poltava. Han blev fånge vid Perevolotjna men rymde ur fångenskapen. Det var han som nyskapade det svenska artilleriet. Av samtiden kallades han en trollkarl bland ingenjörer. Cronstedt utvecklade artillerigranater med stor sprängverkan och tog fram en metod att förena laddning och projektil, geschwinda skott, vilket avsevärt höjde eldhastigheten (upp till skott i minuten) och vid Gadebusch starkt bidrog till svenskarnas seger. Han införde lätta rörliga kanoner som fördes fram före infanteriet med anmarschbommar eller aktionshästar, Ät Din lunch på Militärsällskapet! Du som är medlem i Officersförbundet och tjänstgör i Stockholm, ta för vana att då och då äta lunch på Militärsällskapet (servering vardagar kl och 12.30). Är Du reservare eller civilanställd inom försvaret kan Du mot avgift bli medlem. Medlemmar har även möjlighet att disponera lokalerna för högtidsdagar eller andra sammankomster på kvällstid. Njut av den vällagade och rikliga maten och koppla av i den trivsamma atmosfären. Ta gärna med gäster. Adress: Långa Raden 8 på Skeppsholmen För bokning ring , eller , fax

6 Redaktionen man kunde snabbt göra halt och avlossa ett antal skott och därefter återuppta anmarschen till dess att infanteriet var inom skotthåll. Gun and Run är alltså ingen färsk uppfinning! I den nya armé som Karl XII satte upp för sitt sista fälttåg, mot Norge, var artilleriet den tekniskt sett modernaste enheten. Med hjälp av franska experter hade Cronstedt tagit fram ett helt nytt artilleri med de största kanoner som dittills hade producerats i Sverige; 18 stycken 48-pundiga pjäser. Varje regemente tilldelades Cronstedts snabbskjutande tre- och sexpundiga kanoner, totalt 48 pjäser. Förutom detta bildades en särskild artillerikår om man. Tänk om Karl XII hade disponerat en sådan eldkraft vid Poltava! Den forne överminören vid artilleriet, det nya svenska artilleriets skapare, Carl Cronstedt, slutade sina dagar 1750 som friherre, generallöjtnant och president för Krigskollegium. Som kuriosum kan nämnas att han genom ett obevisat och säkerligen ogrundat rykte har pekats ut som Karl XII:s mördare! Carl Cronstedt. Medlemmar som har e-postadress ombedes vänligen meddela denna till ekonomichefen bo.i.arvidsson@telia.com 4

7 Artilleri & Luftvärn 5

8 Artilleriet och framtiden Göran Mårtensson Överste Göran Mårtensson är chef för Artilleriregementet. Artilleriet och framtiden I försvarsbeslutet 2000 genomfördes en omfattande kvantitativ reduktion av artilleriet och kustartilleriet avvecklades. Arméns insatsorganisation avseende artilleriet minskades från tre artilleriregementen innehållande tjugotvå haubitsbataljoner till ett regemente med fyra haubitsbataljoner. Det artilleri som bevarades kan betraktas som en kompetensbas för att utveckla nya vägar mot ett framtida försvarsmaktsgemensamt bekämpningskoncept. Någon tydlig väg mot framtiden redovisades inte i försvarsbeslutsunderlaget Under innevarande försvarsbeslutsperiod har ett omfattande studiearbete bedrivits tillsammans med demonstratorverksamhet vilket lett till en idé som utvecklar artilleriet och den indirekta bekämpningsförmågan för det framtida stridsfältet. Utgångspunkten för framtidsarbetet är visionen om ett nätverksbaserat försvar där verkanssystem sammankopplas med beslutsfunktion och sensorer oavsett organisationstillhörighet eller hierarkisk nivå. Man kan således betrakta ett bekämpningssystem som ett system av sensor-, lednings- och verkanssystem. Enskilda system löser flera uppgifter De indirekta bekämpningsförbanden skall verka så att enskilda bekämpningssystem löser flera uppgifter samtidigt, efterhand som behov uppstår och utan att tilldelas eldtillstånd långt före att en stridsaktivitet sätts igång. Genom införande av kvalificerade bekämpningssystem höjs förmågan i varje enskilt verkanssystem vilket leder till att eldenhetsbegreppet bataljon ur verkanssynvinkel blir förlegat. Arbetet med att utveckla metoder för att koppla samman sensorer, beslutsfunktion och verkanssystem har drivits framgångsrikt bland annat genom Artilleridemonstratorprojektet. Genom deltagande i marin- och arméövningar har viktiga utvecklingssteg tagits. Artilleriregementet driver övningar 6

9 där sensorer från mekaniserade, amfibie- och underrättelseförband, både UAV och jägarenheter, kopplas samman med indirekta bekämpningsförband. Härmed övas metoder och sensorfusion praktiskt redan idag. Samma idé drivs i ett nordiskt perspektiv där även interoperabiliteten utvecklas. Sverige har haft initiativet och Artilleriregementet stod som värd för den första nordiska artilleriövningen Fortsatt utveckling drivs och förändringar i metoder och teknik måste vidtas för att nå högre effekt tillsammans med andra länder. En ny övning med övriga nordiska länder genomförs i Finland under våren Ur ett nätverksperspektiv är det av vikt att svenska förband utvecklas tillsammans med förband ur andra nationer. Flygstridskrafter och artilleri samövar redan idag Även flygstridskrafter deltar i övningar tillsammans med artilleriet för att utveckla metoder för markmålsbekämpning i rollen close air support. 1 Eldledare som kan leda in flygstridskrafter för markmålsbekämpning i omedelbar närhet till egna stridskrafter finns utbildade och deltar i internationella insatser sedan flera år tillbaka. Systemet är interoperabelt och andra länders flygstridskrafter kan ledas i denna roll. Det har tagits flera steg framåt under innevarande försvarsbeslutsperiod men utvecklingen måste drivas vidare. 1 Close air support innebär att flygstridskrafter markmålsbekämpar i omedelbar närhet av egna trupper. En eldledare (Forward air controller) på marken kommunicerar med piloten under insatsen för att leda in insatsen mot rätt mål. Artilleriregementet har funktionsutvecklingsansvaret i Försvarsmakten för metoderna och för att utveckla kompetenser hos forward air controllers. Artilleri & Luftvärn En metod som föreslagits för att komma vidare är att inrätta ett bekämpningsdemonstratorprojekt i kommande försvarsbeslutsperiod. Syftet är att utveckla metoder för bekämpningsledning där samordning av framtida bekämpningssystem skall utvecklas. Projektet bör därför vara Försvarsmaktsgemensamt och även studera bekämpningssystem för medellånga och långa räckvidder. 2 Kraven på framtida indirekta bekämpningssystem Mot bakgrund av diskussionen som förts och med kopplingar till den teknikutveckling som skett under de senaste åren har kraven på framtida indirekta bekämpningssystem formulerats. Vapensystemutvecklingen pekar på ökade likheter i egenskaper mellan eldrörssystem, raket- och robotsystem. Eldrörsammunition med en initial ballistisk bana för att övergå till glidflygning med hjälp av vingar och som förses med navigeringssystem och målsökare utvecklas för närvarande. Projektnamnet är EXCALIBUR och det är ett svenskt amerikanskt samarbetsprojekt vilket kommer att ge eldrörssystemet en nödvändig dimension avseende precision. Raketer och robotar med precisionsförmåga finns redan idag. Vilket av alternativen som ger den operativt bästa och mest kostnadseffektiva lösningen och därefter går för närvarande inte att förutse. Däremot behöver markmålsbekämpningsförmågan utvecklas efter de 2 Målbildsinriktningar inför Försvarsbeslut (2003). Årsrapport från perspektivplaneringen Försvarsmakten. Sidan 180. Definitioner enligt: kort räckvidd < 5 kilometer, medellång räckvidd kilometer och lång räckvidd >100 kilometer. 7

10 Artilleriet och framtiden nya förutsättningar som tidigare diskuterats för de två kommande försvarsbeslutsperioderna för att svara mot de ökade kraven och för svenska snabbinsatsförband. I studier och analyser har kraven på framtida indirekta bekämpningssystem brutits ned och dessa kan kortfattat sammanfattas: 3 Ökad precision och minskad oönskad sidoverkan. Integration i nätverket (NBF). Längre räckvidd. Kortare insatstider. Autonomitet. Ökad rörlighet (shoot and scoot). Interoperabilitet för internationell insats. Med en utveckling enligt dessa krav kommer de indirekta bekämpningssystemen att bli användbara i en bredare konfliktskala i framtiden. För att i närtid möta kraven på insatsförmåga avseende markmålsbekämpning i tidsperspektivet fram till 2020 föreslås bland annat en renovering och modifiering av haubits 77 B till BD, ARCHER. Denna utveckling är den mest kostnadseffektiva. 4 3 Delårsrapport ATK 00054S. Markbaserat försvarsmaktsgemensamt system för indirekt eld beteckning 21500: Delårsrapport ATK 00054S. Försvarsmakten. Sidan Delårsrapport ATK 00054S. Markbaserat försvarsmaktsgemensamt system för indirekt eld beteckning 21500: Delårsrapport ATK 00054S. Försvarsmakten. Sidan 22. Bilden visar hur artilleriets ammunitionsutveckling förändrar möjligheterna att använda systemen på det framtida stridsfältet. Systemet möter de ökade framtida kraven genom: Hög operativ rörlighet genom dumperchassi. Splitterskydd. Räckvidd upp till 60 kilometer med precisionsammunition. Räckvidd 40 kilometer med standardammunition. Förmåga att bekämpa sjömål. Autonomitet med ledningssystem och ballistikräknare i varje pjäs. Högre verkan genom MRSI. Förmåga att nyttja principen gun and run för att klara artillerilokaliseringsradarhot. Interoperabilitet med NATO-standard. Minskat personalbehov, 3-4 mans besättning per pjäs och för bataljon mindre än hälften mot dagens organisation. Denna satsning ger Försvarsmakten en insatsförmåga som svarar mot kraven på bekämpning inom ramen för en snabb- 8

11 Artilleri & Luftvärn Bilden visar ett koncept för hur eldrörsartilleriet kan utvecklas för att möta de framtida kraven inom ramen för väpnad strid. insatsstyrka runt 2010 med precisionsbekämpningsförmåga som kan verka även i urbana miljöer. Samtidigt upprätthålls en funktionskompetens inom funktionen indirekt eld vilken innefattar system från sensorer, beslutsfunktion och verkansenheter. Gamla föreställningar om eldrörssystemens enda roll i högkonfliktnivåer kan mot denna bakgrund omvärderas. Regeringen föreslog i sin proposition i enlighet med de studieresultat som utarbetats i Försvarsmakten att två haubitsbataljoner skall utvecklas till haubits 77 BD, detta tillsammans med en fortsatt utveckling av Excalibur-granaten. Vidare föreslås att en äldre 77 B skall bibehållas som ramverk för en framtida medellång/långräckviddig bekämpningsbataljon med precisionsförmåga vilken skall komplettera 77 BDsystemet på medellång och lång räckvidd. Bonusgranaten levereras för närvarande till Försvarsmakten vilket ger en förmåga att punktmålsbekämpa stridsfordon på avstånd upp till 25 kilometer och ännu längre med nya pjässystem. Nytt splitterskyddat granatkastarsystem med hög rörlighet skall fortsatt utvecklas. Systemen förses med ammunition med punktmålsbekämpningsförmåga av stridsfordon genom STRIXgranaten. Satsningen på indirekta markbaserade bekämpningssystem ger den taktiske chefen handlingsfrihet med bekämpningssystem som kan verka med såväl precision som över en yta oberoende av väder- och ljusförhållanden. Förbanden kan verka dygnet runt och förses med hög uthållighet på stridsfältet. Genom att komplettera markmålsbekämpningsförmågan med flygande bekämpningssystem ökar redundansen i bekämpningsförmågan och djupet kan ytterligare förlängas. Begränsningen med flygburna system är känsligheten för väderförhållanden. 9

12 Artilleriet och framtiden Vidare visar erfarenheter från moderna krig att tiden från insats i stridsområdet blir timme timmar om inte flygstridskrafterna befinner sig i luften. Artilleriet flyttas Efter att regementet funnit formerna efter försvarsbeslutet 2000 kommer omlokaliseringen återigen att stjäla resurser från kärnverksamheten. Många kompetenta medarbetare lämnar Försvarsmakten och framtidsarbetet blir drabbat. Det är därför viktigt att under den kommande tiden rikta fokus på de projekt som leder mot framtiden och stödja medarbetare som väljer eller i värsta fall tvingas lämna Försvarsmakten. Ambitionen är att regementet skall ledas från Boden från och med 1 september Därmed omorganiseras regementet Box 6042, Solna. Besök: Hemvärnsg.15 Tel: i Kristinehamn till en avvecklingsorganisation som lyder under regementet i Boden. Under hösten verkar således regementsledningen och Artilleriets Stridsskola integrerat i Boden och från och med den 1 januari 2006 inordnas grundutbildningsbataljonen ur I 19 Artilleribataljon i regementet. I den nya organisationen innehåller stridsskolan både artilleriets skolverksamhet och utvecklingsavdelning. Syftet med den stressade tidsplanen är att så fort som möjligt konsolidera regementet i Boden och därmed fokusera på kärnverksamheten och framtiden. Sammanfattningsvis konstateras att siktet på att införa ett precisionsbekämpande artilleri, baserat på ny precisionsammunition och ARCHER-systemet, ligger fast. Införandet av internationellt anpassade metoder med målet att vara infört fullt ut i Försvarsmakten hösten 2006 skall fullföljas. Detta tillsammans med att bekämpningsdemonstratorprojektet drivs vidare under Artilleriregementets ledning gör att funktionen ges stora utmaningar under den kommande försvarsbeslutsperioden. De första skjutningarna med internationellt anpassade metoder och materiel utanför Sverige i modern tid genomfördes av Artilleriets Stridsskola maj 2005 under den nordiska artilleriövningen i Finland. Övningen genomfördes tillsammans med Finland, Norge och Danmark med elever från yrkesofficers- och taktiska programmet i befattning. Därmed ligger artilleriet långt framme i införandet av ett internationellt anpassat bekämpningssystem i Försvarsmakten. 10

13 Lars Bratt Artilleri & Luftvärn Överste Lars Bratt har varit försvarsområdesbefälhavare i Fo 22 och chef för före detta Lv 1 i Karlsborg. Försvarsbeslut 2004 och markstridskrafterna I denna tidskrift, nummer , ger Anders Carell på 18 sidor sin syn på Markstridskrafterna efter FB 04 Målbild och dess bakgrund. Ett opus som hade varit bättre om vi haft något försvar kvar. Innehållet är delvis diskutabelt och det förvånar mig eftersom Anders Carell tillhör det tiotal högre officerare som för några år sedan skarpt tog ställning mot vad som FB 2004 nu inneburit. Försvaret är ju, enligt DN , utplånat, med en inkompetent ledning på de högsta nivåerna, med vare sig mål eller framförhållning. Det gäller också vår politiska lednings inkompetens i dessa sammanhang, avslöjad med Tsunamin och Orkanskogsstormen. De tyvärr realistiska artiklarna av Jan von Konow, Kim Åkerman och Stefan Hedlund i Vårt Försvar 1 ger oss en skrämmande bild av hur det står till med vårt försvar. Det är mycket värre än 1925! Som gammal före detta taktiklärare reagerar jag mot delar av Anders Carells redogörelse, men måste begränsa mig. I en intervju av Carl Hamilton (Fp) i TV 8 ändrade ÖB sin officiella uppfattning så, att makten i Ryssland nu är centraliserad med en aggressiv stormaktsnationalism i botten, vilket stärker Stefan Hedlunds artikel i Vårt Försvar, När lögnen kom till makten. Grundbulten för vår försvarspolitik är därmed borta. Carells artikel hade kanske ändrats om han hört intervjun av ÖB eller läst Hamiltons artikel i Aftonbladet Nu tar jag upp en episod och ett par frågor av många vilka jag anser vara diskutabla. 1 Nr

14 Försvarsbeslut 2004 Episoden En god vän transporterade sig med båt till Gamla Valamo med en rysk sextonårig överstedotter som sällskap. Hon ville tala engelska, var observant men aningslös. När min vän frågade henne om pappans politiska åsikter berättade hon gärna: Pappa stod för det rätta utom när det gällde religion. Han ansåg att man borde släppa Tjetjenien men återinförliva de tre baltiska staterna samt att Polen, Tjeckien, Ungern och Baltikum visat stor otacksamhet efter allt gott som ryssarna gjort dem. Fundera på detta mot bakgrund av artikeln i Vårt Försvar ovan och av att rysk politik är mycket långsiktig och hemlig (Putin!) ända sedan tsar Peter den stores tid. Diskutabla frågor Omformuleringen på sidan sex av Clausewitz definition av kriget för att motivera behovet av ett försvar är rätt onödig. Sidan nio börjar med den klassiska definitionen av stridens grundelement eld, rörelse och skydd, vilka är giltiga men som utbytts till stridens sex basförmågor genom ständig växelverkan (som alltid gällt 2 ) mellan de ömsesidigt beroende basförmågorna ledning, underrättelser och information, rörlighet, bekämpning, skydd och uthållighet 3. Varför skilja på information (egna trupper) och underrättelser (fienden)? Efter stridskontakt gäller underrättelser. Varför ska man krångla till det? Endast det enkla går i krig 4 2 Författarens anmärkning. 3 Doktrin för Markop, remiss 4 General Alpo Martinen, segrare vid Tienhara i Finland, inför KHS 1945 Så följer en utredning om att det krävs förband, tränade i samtliga basförmågor, för väpnad strid samt förmåga att effektivt leda och koordinera dessa. Sista meningen är en upprepning, om det inte är den mentala tyngdpunkten på sidan 15 som åsyftas. Anders Carell ger sin syn på slagfältets klassiska nivåer, stridsteknisk, taktisk, operativ och strategisk nivå. Jag har aldrig hört att stridsteknik är en klassisk nivå. Stridsteknik behövs på alla nivåer även om man på högre nivå talar om krigskonst. Därefter kommer en tabell med de krav man ställer på de olika nivåerna. Den stridstekniska nivån representeras enligt Carell av en förmåga inom en av de tre domänerna (mark-, luft- eller sjödomän) till några kilometers djup med snabb reaktion från stridsvagn via kompani till mekaniserad bataljon. På taktiska nivån gäller vapen- och förbandssystem med alla basförmågor inom en domän, t ex Markstridsbrigad (Räcker det inte med brigad?). På min tid började vi undervisa med gruppens taktik vid underbefälsskolorna följt av plutons-, kompani-, bataljons- och brigadtaktik. Brigad och högre förbands operationer fick man lära sig på brigadchefs- och arméstridskurser sedan tillämpade vid t ex Krigsmaktsövningar. Jag påstår att all strid kräver utbildning med uppdragstaktiken som grund. Exempel: Tyska Reichswehr var utbildat för uppdragstaktik minst ett steg, ofta två, över innehavd befattning vilket bidrog till Hitlers snabba uppsättning av armén Med Carells resonemang behövs taktik- 12

15 utbildning först på brigadnivå, vilket med säkerhet är olyckligt. Härom vore mycket att säga, liksom om ORION med tillbehör och sårbarhet (EMP och HPM-bomben m m, rysk specialitet, SvD ), brist på understöd av tung eld och på övning av högre förband (som nu inte finns). Sidan 15 handlar om Doktrinutveckling med manövertänkandet som utgår från att det alltid är möjligt att gå runt ett problem (=fienden) och angripa detta från en mera fördelaktig position (= omfattning). Vägen att nå detta går via att så snabbt som möjligt identifiera, lokalisera och bekämpa motståndarens tyngdpunkt (= kraftsamling), eller, om denna inte kan nås, de avgörande varpå hans mentala tyngdpunkt vilar Hur? Var? Vad? Detta är en fullständig nyhet! Redan Sun Tzu (500 år f Kr) predikade att det gäller att anfalla där fienden är svagast. Den regeln trodde jag gällt i alla krig sedan dess, om inte anfallaren är förintande överlägsen eller som krigslist för överraskning, t ex som slagen vid Cannae och Fraustadt. Nu gäller nya tag? Kraftsamling, rörlighet, skydd och överraskning (omfattning, bakhåll, skenanläggningar och annan list) var några av grunderna för hur vi utbildade i uppdragstaktik. Artilleri & Luftvärn Det vore intressant att få veta ÖB och OPIL högsta chefers inställning och kunskaper i dessa frågor. Jag misstänker att Victorin o Co:s framfart varit förödande även i dessa frågor. Några dystra tankar Om inte armén förintats till endast ett par brigader med 36 eldrör och lite hemvärn redan i fred, kunde vi i dag haft t ex artilleri med 15,5 cm på dumperchassi, Excalibur och artilleriradar, under skydd av Bamse och system 90, säkerligen bland världens effektivaste! Det kan vara lämpligt att erinra om min artikel i Vårt Försvar, nr betitlad För mycket flyg, för lite artilleri med Gun and Run som grund och som visar vad som ger mest försvarseffekt per krona. Var finns våra ansvariga politikers försvarsvilja? Till sist; Carells skrift kommenterades av några yngre kamrater som för lång, vi orkar inte läsa! Jag säger som Hamlet till Polonius: Words, words, words! 13

16 Pokalskjutning Rein Pella Kapten Rein Pella, Norrlands Artilleribataljon, studerade vid artilleriets Taktiska Program HM Konungens skjutpris för artilleriofficer 2004 Order: EJ framrycker bakom AQ beredd nedkämpa granatkastargruppering i västra delen av linje Q1. Nedkämpa därefter stabsfordon i östra delen av linje Q1. AQ riktpluton, framryck över Jag kommenderar framåt på kompaniet om tre minuter. Tävlingsdagen Jag sitter på vagnchefsplats i eldledningspansarbandvagn 90 och gör mig färdig för att genomföra finalen av 2004 års upplaga av H M Konungens skjutpris, Pokalskjutningen, då jag får ordern. Jag bekräftar ordern och börjar omsätta den för mig själv. Tre minuter går snabbt och vi påbörjar framryckningen. Nu har jag fått vagnens koordinater och vet äntligen var jag är då uttransporten, i enlighet med allt hemlighetsmakeri, skedde med förbundna ögon. På kompaniets stridsledningsnät hörs att två plutoner är i strid med den fientliga granatkastarplutonen och kompaniet får egna förluster. Jag förbereder att skjuta indirekt eld mot vägskälet i västra delen av linje Q1. Men oj, oj, då händer det som inte får hända! Vagnen går sönder och DART:en 1 lika så! Allt bara dör. Tjänst till fots. 1 Datarapporteringsterminalen. 14

17 Nu är goda råd dyra och plutonerna i strid ropar desperat efter indirekt eld. Eldsignaleringen övergår till tal och efter en minut är granaterna på väg. Tjänst till fots, bärning kommenderas, den dugliga signalisten är snabbt ute och vi framrycker till fots till kompanichefens ledningsplats och upprättar observationsplats i en krevadgrop. Röken från den första oobserverade elden (CQ lyckades inte få observation) ligger fortfarande kvar. Jag korrigerar måluttaget och denna gång ligger elden rätt. När förberedelser för att nedkämpa de fientliga stabsfordonen pågår utgår pansarvärnsroboteld från en kulle. Nytt måluttag på kartan och det är mållag i första eldöppnandet. Efter en upprepning av verkanselden är fienden nedkämpad och kompaniet tar sitt anfallsmål. Momentet avbryts efter det att det eldtekniska underlaget förbättrats och eldsignaleringen avslutats. Hur gick det? Hur gick det för min medtävlande i finalen, löjtnant Gustav Ask (P 7)? Han var den som började och från min väntplats kunde jag räkna till fem eldöppnanden mot mina fyra och min klocka sa mig att jag hade varit snabbare. Det var allt jag visste men var själv nöjd med det jag hade presterat. Dock visste jag inte om min oobserverade eld skulle uppskattas av juryn eller ej. Artilleri & Luftvärn Juryn bestod av regementschefen, överste Göran Mårtensson, överstelöjtnanterna Magnus Stenström och Nils-Ove Gustafsson samt kapten Christian Bremer. Efter deras sammanträde utsågs jag enhälligt till vinnare och fick motta priset, silverpokalen, av regementschefen, överste Göran Mårtensson. På sedvanligt maner fick jag även föreviga händelsen genom att spika upp skölden med mitt namn på ett träd. Efteråt fick vi roa oss med att släcka en liten skogsbrand som granatelden hade startat. Förhistoria Allt detta börjar egentligen mycket tidigare, i maj Jag gick officershögskolan och vi var i Älvdalen på övning tillsammans med Bergslagsbataljonen. När det var dags för 1997 års upplaga av Pokalskjutningen fick vi möjligheten att följa med upp på observationsplats och se finalen. Den gången var det löjtnant Joakim Holmqvist (A7), som utsågs till segrare. När jag såg Juryn sammanträder. 15

18 Pokalskjutning Pokalskjutningens segrare vid den uppspikade minnesplattan på observationsplatsen. skjutningen och tävlingens upplägg sa jag för mig själv; Det där vill jag också göra! Resultatet av uttagningstävlingarna i år var hemliga och man kunde inte förbereda sig på annat sätt än mentalt. Resultatet i uttagningen och vilka som var i final hölls hemligt ända fram till sista sekund på fredag morgon. Jag kände att uttagningen hade gått någorlunda och att jag borde ha en chans till finalen och förberedde mig därför dagarna innan genom att läsa på allt från O-platskort till eldledningsvagnens instruktionsbok. Det lönade sig! Summering Sammantaget vill jag säga att detta är bland det roligaste jag har gjort! Men det var absolut inte lätt. Trots att jag är eldledare i grunden var det första gången som jag talsignalerade skarpt. Teknik i all ära men grunderna måste finnas. Det har vi märkt under årets övningsserie när tekniken har fallerat och vi har talsignalerat på brigadens ledningsnät som sista utväg. Personligen blev jag glad och lugn inombords när eldledningsvagn och DART gick sönder. Jag vill avsluta med att tacka berörda parter, inte minst H M Konungen som för 84: e året i rad skänker detta pris, personalen på ArtSS för upplägget och de studerande på Yrkesofficersprogrammet vilka bemannade det skjutande förbandet. Vagnsbesättningen förtjänar ett tack för sin inlevelse och sitt engagemang. Tack! 16

19 Artilleri & Luftvärn

20 Art TTÖ Jakob Nordlund och Gustav Ask Kapten Jakob Nordlund, Artilleriregementet, studerade vid artilleriets Taktiska Program Kapten Gustav Ask, Södra Skånska Regementet, studerade vid artilleriets Taktiska Program Jämförelse mellan uppmätt utgångshastighet och medelträffpunkt Bakgrund Vid artilleriskjutningar har det framgått att överensstämmelse mellan uppmätt utgångshastighet och medelträffpunktens läge inte alltid har förelegat. Det har visat sig att medelträffpunkten legat mitt i målet men vid korrigering av utgångshastigheten har ett felläge uppstått. Aktuellt väder har varit uppmätt vid skjutningarna. Uppgiften Genomför inskjutning av en pjäs med samtliga laddningar och kontrollera om överensstämmelse mellan felläge och mål kan anses vara ett fel i utgångshastigheten. Hänsyn till aktuellt väder måste vara en ingående parameter. Förutsättning Skjutningarna genomfördes med haubits 77, spränggranat 77, laddning 1-6. V 0 -radarn var kontrollskjuten mot BO- FORS Weibelradar och fastmonterad på pjäsen. Granaterna kontrollvägdes före skjutdagen. Nedslagen inmättes med hjälp av E- trupplaser. Punktmål beräknades i SKER så att inte hänsyn till eldbredden behövde tas. Den meteorologi som användes var höjdprognos. Genomförande Skjutningarna ägde rum i Trängslet, Älvdalen under vecka 409, onsdagen den 25 februari. Pjässervis var YOP

21 Pjäsen sköt tre skott (Serie 1). V 0 rapporterades till batteriplatsgruppen efter varje treskottsserie. DV 0 P+K fastställdes. Därefter sköts ytterliggare tre skott (serie 2)mot samma målkoordinater. Erhållna resultat Träffresultat Bild 1. Diagram över träffresultat. Bilden visar medelträffpunkten för skjutningarna, där serie 2 är korrigerad med DV 0 P+K Det uppmätta V gav följande korrektion DV : 0 0 P+K Lng 1 Lng 2 Lng Lng 4 Lng 5 Lng Artilleri & Luftvärn Vid skjutningarna användes väder CR1 för laddning 5, CR2 för laddning 1-4 samt 6. Med löjtnant Benny Karlssons (SKER 1 - specialist) hjälp gjordes samtliga skjutningar om i facit-sker med de två olika väder som användes vid försöken. Vi konstaterade att vädret under skjutdagen var förhållandevis stabilt. Inga större väderomslag förekom. Numerisk beräkning av medelträffpunkten I syfte att få bort felkällor och lokalisera avvikelser beräknades var respektive projektil skulle förväntas landa. Vid hänsyn taget till respektive uppmätt V 0 och differensen i projektilvikten mot den i SKER inlagrade projektilviktsgruppen beräknades den förväntade nedslagsplatsen fram. Vid denna omräkning finner man att samtliga laddningar beter sig som förväntat. De första skottens fellägen blir korrigerade i andra eldöppnandet. Vädrets förändring Bild 3. Diagram över den numeriska medelträffpunkten. Bild 2. Diagram över skillnad mellan väder. Bilden visar hur medelträffpunkten hade flyttats om skjutning genomförts med det andra vädret. 1 Skjutelementräknare 19

22 Art TTÖ Analys av resultat Bild 4. Diagram över både numeriska och faktiska medelträffpunkter. Vi kan dela in de skjutna laddningarna i tre kategorier: Förväntat, Går långt och Oförväntat. Laddning 4 och 5 beter sig som Förväntat. Laddning 5 träffade hitom, korrigerades med DV 0 P+K och träffade därefter målet. Laddning 4 träffade målet båda eldöppnandena. Även de numeriska medelträffpunkterna stämmer med de skjutna medelträffpunkterna. Det gemensamma för laddning 1 och 2 är att de Går långt. Vid korrektioner för DV 0 P+K träffar de fortfarande för långt från målmitt. Den totala träffbilden ligger således för långt. Hade den totala träffbilden legat kortare skulle dessa laddningar uppträtt som förväntat. Dock är det inbördes förhållandet mellan den numeriska medelträffpunkten och den faktiska överensstämmande. Laddning 3 och 6 beter sig Oförväntat. Laddning 6 blev mållag i första eldöppnandet och vid korrektion DV 0 P+K träffar skotten avsevärt för långt. Laddning 3 går avsevärt för långt. Det inbördes förhållandet mellan medelträffpunkterna stämmer, men den faktiska medelträffpunkten är nästan 300 m bortom målet. Slutsats Endast vid laddning 4 och 5 överensstämde felläge med V 0. Vid övriga laddningar överensstämde inte V 0 med hela det felläge som uppstod. Det är något mer som påverkar. Vad denna påverkan eller störningsavikelse 2 består av behöver utredas ytterligare. Vi har spekulerat om följande: Fel uppmätt V 0? Troligen ej då V 0 radarna var kontrollskjutna före genomförandet. Fel nominellt V 0 i SKER/STV? Kan vara en orsak. Om vi sänker det nominella V 0 på lng 3 och 6 skulle vi ha träffat målet. 2 Övlt Hans Åhmans, tekniklärare vid ArtSS, benämning på avvikelse från alla kända/uppmätta störningar. 20

23 Daniel Eriksson och Rein Pella Artilleri & Luftvärn Kapten Daniel Eriksson, Artilleriregementet, studerade vid artilleriets Taktiska Program Strävt eldrör, en teknisk tillämpningsövning Kapten Rein Pella, Norrlands Artillleribataljon, studerade vid artilleriets Taktiska Program Under vecka 409 genomförde vi, Rein Pella och Daniel Eriksson, en försöksskjutning i Älvdalen. Försöket understöddes av YOPelever med lärare samt personal ur Artilleriutvecklingsenheten. Pjäserna som användes var två haubits 77A med positionsbestämningsutrustning vilka lånades från Bergslagsbataljonen. Bakgrund Vid skjutningar där eldröret har varit i skjutvila ett antal timmar eller dygn, har det visat sig ha en lägre utgångshastighet vid första skottet än de därpå följande med samma laddning. Har det skjutits med lägre laddning och eldröret därefter varit i skjutvila timmar eller dygn, har granaten ännu lägre utgångshastighet än i det förra fallet. Om skjutning sker med låg laddning och högre laddning används direkt därpå, erhålls en lägre utgångshastighet på det första skottet än de följande skotten. Dessa fenomen kallas, ej vetenskapligt, för Kallt eldrör 1, Kallt och strävt eldrör 2 samt Strävt eldrör 3. Varmt eldrör förekommer då man skjuter med samma laddning inom en tidsrymd då inte kallt eller strävt eldrör existerar. Det finns genomförda skjutningar avseende kallt och strävt eldrör sedan tidigare med haub 77B och Panzerhaubits Pjäsen har inte skjutit på minst två timmar. 2 Skjutning sker med högre laddning än föregående skott och första skottet med nya laddningen erhåller ett lägre V 0 än följande. Eldröret är kallt. 3 Skjutning sker med högre laddning än föregående skott och första skottet med nya laddningen erhåller ett lägre V 0 än följande. 21

24 Art TTÖ Uppgiften Genomför en försöksskjutning där värden tas fram på hur mycket utgångshastigheten varierar mellan: Kallt eldrör, Kallt och strävt eldrör, Strävt eldrör, jämfört med Varmt eldrör. Verifiera genom försöket hur stor sannolikheten är att de framtagna värdena anses vara rätt. Redovisa om en ökning av utgångshastigheten sker vid övergång från en högre laddning till en lägre. Uppgiftens innebörd Genom upprepade laddningsbyten skall strävt och glatt eldrör 4 provoceras fram och den uppträdande förändringen i V 0 undersökas. Uppgiften innebär att det är V 0 -förändringen mellan skotten i en serie efter ett laddningsbyte alternativt kvällsvila som skall utvärderas. Erhållna V 0 -värden korrigeras till normerad 5 granatvikt och kruttemperatur, vilket betyder att det är de korrigerade V 0 - resultaten i en serie vi jämför och utvärderar. Inflytelser i form av förändringar i vädret under skjutdagarna (tre skjutdagar) och skillnaden i pjäsavvikelser mellan pjäserna är inte av betydelse för försöket. Därför bortses det från detta i resultatbeskrivningen, då det väsentliga är spridningen inom en pjäsvis serie. Granaternas nedslag i förhållande till måluttaget värderas som en kontroll av skjutningarna och värdering av tillförlitligheten av V 0 -resultaten. 4 Vid skjutning med lägre laddning än föregående erhåller första skottet ett högre V 0 än påföljande skott. 5 Granatvikt 43,15 kg, T kr +5. Begränsningar i tillgången av ammunition och skjuttid har fått till följd att endast vissa laddningskombinationer skjutits under försöket. Genomförande Fram till och med vecka 405 iordningställdes kalkylblad för analys av resultaten, protokoll, ammunitionsbeställningar och skjutplan som skulle nyttjas. Under skjutveckan (måndag till torsdag vecka 409) påbörjades varje morgon skjutning med högre laddning än föregående dags avslutande skjutning för att kontrollera Kallt och strävt eldrör. Efter den inledande skjutningen med hög laddning genomfördes nästa skjutning med låg laddning för att kontrollera övergången från hög till låg laddning. Därefter sköts återigen hög laddning för att kontrollera V 0 - förändringen vid Strävt eldrör (det är då varmt). Skjutningarna genomfördes med växelvis högre och lägre laddning, exempelvis laddning 1 byts till laddning 6 och laddning 2 byts till laddning 5. Varje serie bestod av sex skott. Resultat Samtliga kontrollerade laddningskombinationer utom laddningsbyte 1 till 4 påvisar Strävt eldrör. Storleken på V 0 - tappet (första skottets V 0 -förlust) är proportionell och beroende på storleken på V 0 - förändringen i laddningsbytet. Vid byte från hög till låg laddning visade laddning 6 till laddning 1, tvärt om mot 22

25 förväntat, den största sträva skillnaden med V 0 -förlust på 8,2 m/s. Laddningsbyte 6 till 3 visade den minsta med en förlust på 2,7 m/s. Vid byte från en låg till hög laddning är V 0 -förlusten med hänsyn till V 0 -förändringen avsevärt mindre än vid byte från hög till låg laddning men ändå klart märkbar och störst vid byte från laddning 1 till laddning 6 med en förändring på -4 m/s och minst vid byte från laddning 3 till laddning 6, endast 2 m/s. Vid försökets början hade pjäserna genomgått särskild tillsyn med därtill följande eldrörsvård. Inledande skjutningar med laddning 6 visade klart och tydligt Glatt eldrör vid första eldöppnandet med en V 0 - ökning på 6 m/s jämfört mot följande skott i samma serie. Diagrammet ovan visar laddning 6 skjutet efter laddning 1. Serierna omfattar både försök att undersöka Kallt och strävt eldrör respektive Strävt eldrör. Det har ej observerats någon skillnad om eldröret har varit varm eller kallt. Skott 1, 2 och 3 är första, andra och tredje skottet med första pjäs. Skott 4, 5 och 6 är första, andra och tredje skottet med andra pjäs. Artilleri & Luftvärn Diagrammet ovan visar laddning 1 skjutet efter laddning 6. Serierna omfattar försök att påvisa Glatt eldrör. Eldröret visar tvärt emot förväntningarna en mycket tydlig tendens av att vara Strävt. Förlusten i V 0 är 8,2 m/s. Slutsatser Samtliga kontrollerade laddningskombinationer utom laddningsbyte från 1 till 4 påvisar Strävt eldrör. Storleken på första skottets V 0 -förlust är proportionell mot storleken på V 0 -förändringen i laddningsbytet. Vid laddningsbyte från 1 till 4 visas en tendens på Glatt eldrör. Fenomenet Strävt eldrör bör skjutas in för respektive laddningskombination. Lika väl som man tar fram V 0 B+K för respektive laddningsparti, bör man ta fram en avvikelsetabell för laddningsbyte. Särskild tillsyn på pjäsen gav pjäsen Glatt eldrör på första skottet. Framtida system måste kontinuerligt mäta V 0 och ha förmågan att prediktera nästa skotts V 0 och använda detta vid beräkning av skjutelement. För att vid skjutning MRSI (Multiple Round Simultaneous Impact) erhålla rättliggande eld med acceptabla spridningsbilder är detta av yttersta vikt. 23

26 Artilleriklubben Stellan Jansson Överstelöjtnant Stellan Jansson är styrelseledamot i Artilleriklubben. Artilleriklubbens framtid När det under hösten 2004 började klarna hur försvarsbeslutet skulle komma att påverka artilleriet och luftvärnet, gav artilleriklubbens styrelse uppdrag till Bo Arvidsson och undertecknad att granska olika alternativ för klubbens framtida utveckling och föreslå styrelsen en handlingsväg att framlägga för årsmötets godkännande. Försvarsbeslutet ur Artilleriklubbens synvinkel Försvarsbeslutet, i starkt sammandrag, innebär bl a för klubben: Minskade volymer och rekryteringsunderlag på båda regementena jämfört med tidigare. En geografisk spridning Boden Stockholm Halmstad. Medlemmar spridda över hela landet med tyngdpunkt i Stockholm. Vi kan också konstatera att det skett en reell medlemsminskning under den gångna tioårsperioden. Granskade alternativ Följande fyra alternativ redovisades av utredarna: Klubben och tidskriften läggs ner. Klubben delas i en artilleridel och en luftvärnsdel. Tidskriften utges med delat ägande. Klubben och tidskriften lever vidare utan särskilda åtgärder. Klubben söker samarbete med likasinnade andra etablerade klubbar och tidskriften fortsätter att utges. Utredarna förordade det sistnämnda alternativet som också blev styrelsens förslag till årsmötet vilket godkände detta och gav styrelsen i uppdrag att fortsätta arbetet i inslagen riktning. Nedan motiveras närmare förslagets innebörd och långsiktiga mål. Samarbetsalternativet Förordat alternativ innebär att i första hand ta kontakt med Pansarklubben, Pansarvärnsklubben och Granatkastar- 24

27 teknisk Förening i syfte att inledningsvis klarlägga dessa klubbars intresse av samarbete och formerna för detta, samt i vilken utsträckning gemensamma aktiviteter kan genomföras. Till exempel kan träffar där samtliga klubbars medlemmar inbjuds till diskussioner i olika utvecklingsfrågor för berörda truppslag arrangeras. Artilleri - Tidskrift fortsätter att utges och övriga klubbar erbjuds att publicera artiklar i tidskriften. Ett möjligt resultat av ett bra samarbete skulle på längre sikt kunna resultera i en gemensam klubb och tidskrift eller åtminstone en s k paraplyorganisation som hanterar gemensamma frågor, t ex planering och genomförande av gemensamma aktiviteter. Ett annat resultat i det kortare perspektivet kan vara att genom införande av artiklar från andra klubbar öka läsekretsen av tidskriften och härigenom öka intresset för klubbarna och deras verksamhet. Styrelsen arbetar nu vidare på att åstadkomma ett fruktbart samarbete under 2005 och kommer att redovisa resultatet på årsmötet 2006 för att på nytt ta ställning till framtida utveckling. I detta arbete kommer även andra klubbar än de ovan nämnda att kontaktas för att utröna vilket intresse som kan finnas. På lång sikt kan kanske en Arméklubb med en Armétidskrift kunna organiseras. Samarbete i viss utsträckning inlett Som ett led i att påbörja samarbete med andra klubbar genomfördes ett gemensamt klubbmöte för medlemmar ur Artilleriklubben, Pansarklubben och Granatkastarteknisk Förening. Värd för mötet var Pansarklubben och mötet genomfördes den Artilleri & Luftvärn 28. april på Karlberg. Inbjudan till mötet publicerades i nr 1 av Artilleri-Tidskrift. Nedan följer en kort resumé av mötet som hade lockat 36 medlemmar ur aktuella klubbar, varav 11 ur Artilleriklubben med ordföranden Jan-Erik Jakobsson i spetsen. Överste Ingmar Gustavsson, ordförande i Pansarklubben och chef för Markstridsskolan inledde med att hälsa föredragshållaren och deltagarna välkomna till mötet. I sitt inledningsanförande betonade han vikten och betydelsen av samarbete med en gemensam inriktning, dock utan identitetsförlust för respektive klubb. Försvarsmakten i ett europeiskt säkerhetsperspektiv Härefter följde ett föredrag om Försvarsmaktens roll i det nya Europa. Tyvärr kunde dock inte den utlovade föredragshållaren, statssekreteraren i Försvarsdepartementet, komma utan istället genomfördes föredraget av huvudsekreteraren i Försvarsberedningen, och Michael Moore. Föredraget var intressant och väckte många frågeställningar. Minnet av föredraget blev, åtminstone hos mig, att det uppstod fler frågor än det gavs svar. Nedanstående frågeställningar väcktes hos undertecknad. Dessa kan läsarna gärna söka svaren på, debattera och diskutera i denna tidskrift! Räcker utbildningsvolymen av värnpliktiga med tillräcklig kvalitet till de åtaganden för internationell tjänst som statsmakten tagit på sig? Soldaterna anställs under tredje terminen (utbildning för utlandstjänst) 25

28 M00342 Artilleriklubben samt under beredskapstiden och i utlandstjänst. Är vi på väg mot ett yrkesförsvar? Nordisk Battle Group till EU snabbinsatsstyrka, hur rimmar detta med alliansfrihet i fred och neutralitet i krig? En Battle Group har 10 dagars beredskap. Är denna insatstid realistisk med hänsyn till att respektive lands regeringar och riksdag skall fatta beslut om eventuell insats och dennas legitimitet? Försvarsmaktens stöd till samhället i krissituationer, terroristangrepp osv vilar fortfarande på ett omodernt regelverk och mellan polis och räddningstjänst olika sambands- och lägesuppföljningssystem. När rättas detta till? Föredragshållaren nämnde också inledningsvis: På lång sikt kan ej uteslutas ett omfattande militärt hot. Det skulle vara intressant att höra vilka slutsatser som kan dras av detta påstående, när vi idag inte förmår att försvara vårt land utan hjälp utifrån, vilket Överbefälhavaren gav som svar på en direkt fråga under Folk och Försvars konferens i Sälen. Efter föredraget följde en enkel middag och kamratlig samvaro under mycket trivsamma former. Jan-Erik Jacobsson framförde Artillerklubbens tack för Pansarklubbens inbjudan och hoppades att redan i höst kunna bjuda tillbaka. För Sveriges jägare sedan Nu levererar Aimpoint rödpunktsiktet CS till Försvarsmakten. info@aimpoint.se 26

29 Bo Demin Artilleri & Luftvärn Överstelöjtnant Bo Demin är f. d. Teknisk stabsofficer. Statens försvarshistoriska museers utredningsuppdrag Hur bör artilleriets och luftvärnets museiverksamhet beaktas SFHM har i regleringsbrevet för 2005 fått i uppgift att gemensamt med FM och Fortifikationsverket redovisa konkreta förslag avseende bevarandet av valda delar av det svenska försvarets kulturarv utgående från den redovisning som lämnades i september Myndigheterna ska göra kostnads- och konsekvensberäkningar utifrån alternativa lösningar och lämna förslag till finansiering. Redovisningen ska lämnas till regeringen senast den 1. oktober I detta sammanhang ställer man sig frågan om man kan bygga upp ett funktionsmuseum för artilleri och luftvärn som visar huvuddelen av den materiel som truppslagen disponerat, men som också skildrar hur de taktiskt och tekniskt utvecklats, kanske med knytning till de försvarsindustrier som lett denna utveckling. Man kan utgå från att detta eller dessa museer ekonomiskt måsta luta sig på andra finansiärer än SFHM som endast kan bidra med förrådshyra för materielen. För artilleriets del utgör A 3 samlingar den mest kompletta samlingen. För luftvärnets del utgör Lv 6 tillsammans med Kvibergs museum den mest kompletta samlingen. Bofors museum som innehåller både artilleri- och luftvärnsmateriel ska läggas ner. Kvibergs militärhistoriska museum I ett tidigare nummer av denna tidskrift 1 väcktes tanken att på Kvibergs K-märkta kaserner bygga upp ett gemensamt funktionsmuseum för artilleri och luftvärn och kanske även för de tekniska skolor som varit knutna till denna verksamhet. Ordföranden i Stiftelsen Kvibergs Militärhistoriska museum i Göteborg har Nummer

30 Museifrågan gått ut med ett brev Kvibergs museum Utveckling eller avveckling?. I detta föreslås ett gemensamt funktionsmuseum för artilleri och luftvärn i stil med det Finland har i Tavastehus, Finlands Artillerimuseum, och det som England har i London, The Royal Artillery Museum. I anslutning skulle också ett museum som skildrar staden Göteborgs försvar från medeltid till nutid byggas upp. Fördelen med detta förslag är att det blir ett för två truppslag gemensamt museum, det är lokaliserat i ett K-märkt kasernområde i en storstad som dessutom är en stor musei- och turiststad vilket bör borga för ett stort antal besökare. Förslag Mitt förslag är att man för en diskussion mellan A 3 museum, Bofors museum och Kvibergs museum om möjligheterna att komma fram till en bra ekonomisk långsiktig lösning vilken då lämnas av SFHM i sin avrapportering av uppdraget. I detta sammanhang föreslår jag också att Artilleriklubben anordnar dels ett möte där någon finsk representant redogör för Finska Artillerimuseet (och kanske även visar de två filmer de har på sin hemsida), dels att klubben eventuellt anordnar resor för besök i Tavastehus och London. Vy över slagfältet vid Gadebusch sett från den svenska sidan. Till höger om husen i Wakenstedt syns minnesmärket med flaggorna hissade. I svackan hitom husen finns den sankmark som anfallet gick fram över. Rakt hitom husen på den svaga kullen grupperade Cronstedt sitt artilleri och besköt danskar och sachsare. 28