Men först skulle hon vila ut. Hon krängde av sig alla kläder som stank av svett och smuts, något som hon känt först när hon kom in i detta nystädade

Transkript

1 Men först skulle hon vila ut. Hon krängde av sig alla kläder som stank av svett och smuts, något som hon känt först när hon kom in i detta nystädade och väldoftande rum. Förmodligen hade städpersonalen ansträngt sig extra mycket just för hennes heroiska återkomst. Hon tog sig en onödigt lång och varm dusch, och satte sedan på sig det enda par myskläder som hon skaffat. Aldrig använda, tyvärr. När hon gick sängen dök något objudet upp i hennes sinne, som en stjärna som just tänts. Hon drog ut lådan på nattduksbordet och såg en gammal vän som hon glömt bort fram tills nu. Det var en brosch-liknande sak, en samling perfekt hopflätade grenar utan några synliga skarvar med en ljusblå kristall i mitten. Den pulserade sakta, och verkade mjukt smeka hennes sinne när hon tog upp den och såg in i den. Hej, gamle vän. Hon gick in i vardagsrummet och satte sig vid det än så länge tomma fönsterbrädet. Hon lade broschen bredvid sig och tittade ut mot stjärnorna. Hon gjorde det så sällan nuförtiden, trots att hon arbetade där ute så ofta. Hennes tankar avbröts av att det knackade på dörren. Vilidan ville väl inte att de skulle samlas än? Hon gick bort och öppnade. Det var Silva. Hej, sa Iliana. Detta var hon inte alls beredd på. Hej, sa Silva. Obekväm tystnad. Vill du komma in? sa Iliana och steg åt sidan. Silva gick in. Iliana stängde dörren och gick fram till fönstret igen. Det började Silva, men kom inte längre. Iliana hoppades att detta kom ut på rätt sätt. Du behöver inte be om ursäkt för något. Allt som har hänt, det är på grund av mig. Det är mitt fel. Nej, det var inte det. Iliana kunde höra hur Silva tog ett steg närmare. Hon stod i mitten av rummet medan Iliana fortfarande hade ryggen mot henne, vänd mot fönstret. Och allt var inte ditt fel. Det jag sa innan var en del var sant, men en del av mig ville bara skrika på dig. Det är så mycket som har förändrats den senaste tiden, du och jag också, på gott och ont. Och när jag arbetade där nere på planeten, utan att få några andra intryck för hur allt såg ut, då byggdes det väl upp en besvikelse. På Förbundet, på mig själv, och på dig. Jag hade skapat en bild av dig som en slags hjälte, en som aldrig svek och som alltid gjorde det rätta. När jag tyckte att du glömde bort mig, oss, så blev allt bara värre när du väl kom till slut. Iliana kunde inte svara; hon hade en klump i halsen. Silva tog ett steg närmare och fortsatte.

2 Jag vet att en del är annorlunda nu, men jag vill inte att vi skall vara ovänner. Jag vill Iliana. Du var den enda riktiga vän jag hade här. Silva stod intill henne nu, men Iliana kunde inte se henne i ögonen. Jag är inte din ovän, Silva, sa hon. Men jag vet inte vad jag vill; jag vet knappt vem jag är längre. Det du sa innan var rätt. Iliana. Silva lade en hand på hennes arm, och äntligen kunde hon se ner på Silva med fuktiga ögon. Det var egentligen först nu hon kunde se hur kort Silva var. Innan, när hon var på hetsigare humör, verkade hon nästan större och mer hotfull. Håll om mig. De omfamnade varandra och ville inte släppa taget. Det kändes som om de borde ha gjort detta tidigare. Det måste vara något magiskt med Silvas kramar, för precis som en gång tidigare släppte knutar inom henne som Iliana inte visse att hon hade. Hon var ett huvud längre än Silva, men det kändes ändå som det var hon som höll upp Iliana när gråten började. Hon slutade upp när hon kände att hon lutade sig lite för mycket på Silva, och torkade ögonen. Silva hade fortfarande armarna om hennes midja och såg upp. Du är inte lika mjuk att hålla i som innan. På gott och ont, log Iliana. De stod så nära varandra att Iliana kunde lukta vad det var Silva senast hade ätit; det var någon nödranson som de hade fått på skeppet. Hennes armar låg om Silvas hals, och hon kröp närmare intill. Iliana ville inte släppa, inte känna kylan av luft där Silva hade stått. Plötsligt sträckte sig Silva upp på tå och gav henne en kort puss på läpparna, som hon av förvåning ryggade bakåt från. Förlåt, det var inte meningen, sa Silva snabbt och började dra sig ur omfamningen. Det var dumt. Nej, sa Iliana mjukt och höll kvar henne. Jag blev bara förvånad. Det är absolut inget att be om förlåtelse för. Silva var väldigt röd i ansiktet. Ilianas hand lyfte upp hennes haka och gav henne en kort kyss på munnen tillbaka. Jag jag visste inte att du gillade Gillade kvinnor? fyllde Iliana i. Det gjorde inte jag heller. Kanske gör jag inte det. Men jag gillar dig. Du då? Jodå, jag har haft mina kvinnliga relationer hit och dit, en fyra-fem stycken. Det är inget som du har berättat om, sa Iliana och log.

3 Nu började hon bli nyfiken. De ändrade positioner med armarna, Silva sträckte upp sina bakom hennes hals, och hon lade sina runt Silvas midja. Den var lite för klen för hennes tycke, men tankar om matbrist lade hon åt sidan nu. Det är väl inget jag har basunerat ut. Vissa tycker att det är lite konstigt. Nå, det tycker inte jag, sa Iliana tyst, och de möttes återigen i en kyss, längre och djupare denna gången, och de tryckte sina kroppar mot varandra. Det hade varit mycket längesedan Iliana hade kysst någon överhuvudtaget, och hon kunde inte minnas att det hade varit såhär intimt någonsin. Hennes relationer hade alltid varit ganska sparsmakade. Så detta är din första gång, minsann?, sa Silva när hon kunde tala igen. Det kan man säga, skrattade Iliana. Och jag är glad att den är med dig. Efter en kort retlig kyss sa Silva: Kanske skall vi börja lektion två direkt? hon kastade en blick mot sängen. I alla fall lite försiktigt. Jag är ivrig att lära mig, mäster, sa Iliana och lyfte upp Silva i sin famn. Hon gav ifrån sig ett dämpat upphetsat tjut, och lade sina ben om Ilianas höfter. Iliana bar henne till sängen och lade ner henne samtidigt som deras läppar inte lämnade varandra. De sparkade täcket åt sidan och klädde av varandra, samtidigt som de smekte de alltmer nakna kropparna. För Iliana var detta en ny upplevelse; även om hon tillfredsställde sig själv ett par gånger i veckan så kunde det inte på långa vägar jämföras. Silvas händer var mjuka och vana, och berörde henne på de rätta ställena men ändå inte på de känsligaste. De smekte längs magrutorna och låren, och där hon låg ovanpå henne lät hon så mycket som möjligt av sin kropp beröra hennes. I jämförelse tyckte Iliana att hon var klumpig, men Silva hjälpte till med sina kroppsrörelser. Iliana kunde inte förstå varför hon inte känt av en tydligare attraktion tidigare, för även om Silva hade förlorat mycket vikt så var hon perfekt. Tydliga höfter med en bakdel som bara ville klämmas på, och alldeles lagom stora bröst. Vi skall väl inte gå för snabbt framåt, viskade Silva leende, ett par sotra från hennes öra. Vi får spara någon överraskning till senare. Men du måste väl få smaka på något. Silva började kyssa henne, först kort på munnen, sedan hakan, halsen, axlarna, och vidare neråt. När hon kom till brösten stannade hon upp och höll sig retligt borta från bröstvårtan under ett par långa sekunder medan hon masserade det andra bröstet. Sedan slickade hon den styva upphöjningen och sög på den, innan hon fortsatte neråt. Hon låg en stund med huvudet mot hennes mage som höjde och sänkte sig i takt med Ilianas snabba andhämtning, samtidigt som hon omfamnade Ilianas fasta bak och lår med båda händerna.

4 Till slut närmade hon sig skrevet, och tog god tid på sig att leta runt med tunga och läppar. Iliana motstod frestelsen att lägga en hand på Silvas huvud och visa henne rätt; detta skulle vara så mycket bättre. När Silvas mjuka tunga äntligen hittade rätt och snuddade vid hennes yttre läppar trodde hon att hon skulle explodera redan då. Hon hade aldrig känt något så underbart som när Silvas erfarna tunga gjorde precis de rätta sakerna, hittade hennes klitoris, slickade och sög på den, och slurpade i sig all vätska som kom. Det tog inte många sekunder efter det innan hon började känna ett klimax var på väg som när man hörde en lavin man inte kunde undkomma. Silva såg vad som höll på att hända, och intensifierade sitt arbete. Iliana trodde att hon skulle explodera eller svimma, förmodligen båda två. Ett långt utdraget tjut och hon lyfte upp och flöt som på moln. Silva slutade inte att slicka förrän Iliana hade sjunkit ner i sängen igen. Silva gled sakta över hennes kropp med hjälp av all svett. Deras bröst trycktes mot varandra när de möttes i en lång kyss, och Iliana kunde smaka hennes egen vätska i Silvas mun. Ingenting går upp mot första gången med en som verkligen kan, sa Silva tyst och slingrade sig omkring Iliana. Så var det den första gången för mig. Iliana var fortfarande helt bedövad. Hon kunde bara se på Silva. Var det så bra? log hon. Jag måste säga att jag ser fram emot stunden när du betalar tillbaka. Du är den sexigaste och vackraste kvinnan jag har träffat, Iliana. Och jag har tittat på ett par, det kan jag lova. Tycker du det? Det har jag tyckt ända sedan vi träffades för första gången. Fast jag kunde inte säga något då förstås. Det är inte direkt något som är bra att säga vid sin första träff. Silva lade sitt huvud mot hennes bröst. Så, har du aldrig varit med män? frågade Iliana. Nej. Jag började titta på tjejer redan i tonåren. Jag tycker män är rätt fula, ärligt sagt. Speciellt när de är nakna. De fnittrade till, och Silvas fingrar drog sakta fram och tillbaka över Ilianas mage. Så, sa Iliana, och försökte att inte förstöra stämningen. Men hon måste få ett ärligt svar, speciellt som de nu var så nära varandra. Vad tycker du om allt det här? Att jag har förändrats. Silva såg henne rakt i ögonen. Iliana, det som är du, din ande, har kommit tillbaka efter att ha legat nere i en mörk brunn, och det är jag väldigt glad över. Det är det som jag älskar hos dig. De orden fick dem att kyssas, inte i en vild och passionerad kyss, men en lång och älskvärd.

5 Jag har bestämt mig för att göra lite förändringar i mitt liv, sa Iliana. Att ta kontroll och inte låta andra dra runt mig så mycket. Det tycker jag låter bra, sa Silva. Och jag tycker att din nya kropp är fruktansvärt sexig. Alla andra kvinnor är ofta för tjocka eller klena, eller till och med för kurviga. Det är sådan som jag kan vilja bli, när jag väl får lite mat i mig. Men du har det bästa av vad min partner skall ha. Jag tycker att du är perfekt, Iliana. Iliana hittade inga ord som kunde beskriva vad hon kände, men som tur var fanns det ett annat språk att använda. Kyssar och smekningar, och en älskare som kröp ihop i hennes stora famn. Någon hon kunde ta hand om, och som ville bli omhändertagen. Du? sa Silva innan de somnade. Ja? Tror du att den där genetikern du kände kunde, du vet pilla lite på mig också? Du vet, göra mig lite mer kvinnlig? Silva, du är perfekt som du är. Gör du några ändringar så kommer du att bli mindre dig själv. Jag var sådan här från början. Jag var bara inte riktigt färdig än, förrän nu. Förresten skulle jag inte vilja ha någon struttig bimbo i sängen, eller hållande i en pistol vid min sida i strid för den delen. Struttig bimbo? skrattade Silva trött. Förmodligen skulle han ta från hjärnan och sätta i brösten och höfterna. Jag tror det är så det går till. De fnittrade, och Silva kurade in sig i hennes famn. Paret somnade stilla i Ilianas breda säng. Det fanns ingen bättre plats att vara på. Detta var den Eviga Skogsträdgården.