- Verkligen? Och du är inte det minsta oroad över varför jag har kommit hit? frågade hon med ena ögonbrynet höjt.

HTML
DOWNLOAD

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "- Verkligen? Och du är inte det minsta oroad över varför jag har kommit hit? frågade hon med ena ögonbrynet höjt."

Lena Åsa Arvidsson
för 9 år sedan
Visningar:

1 8 Blake hade bestämt sig för att hålla sig borta från Stacia och The Blood Bank under ett par dagar. Förhoppningsvis skulle det ge henne möjlighet att lugna ner sig och han fick tid att fundera på vad han egentligen kände för henne. Och det skulle vara rena vansinnet att känna något annat än fruktan. Hon var en senior. Hon skulle lätt kunna ta hans liv utan någon som helst ansträngning. Men det hade hon inte gjort. Trots sitt enorma raseri häromnatten så hade hon av någon anledning skonat honom. Egentligen hade hon inte skadat honom alls bortsett från förödmjukelsen det inneburit att bli hittad naken och fastkedjad av Foley och, givetvis, att begäret efter henne aldrig fick tillfredsställas. Ett begär som väcktes till liv så fort han tänkte på henne. Minnet av hur fantastisk hon hade sett ut med sina nakna bröst. Hennes slanka kurvor och guldringen som genomborrade hennes navel. Blake blev hård av tanken på att få kyssa henne där, att få leka med tungan runt den gyllene ringen och sedan fortsätta neråt till Plötsligt knackade det hårt på dörren och hans fantasi avbröts. Det var sällan någon som hälsade på uppe under takåsen och Blake undrade vem det kunde vara. Han reste sig snabbt för att gå och öppna och ville bli av med besökaren - vem det nu än var - så att han kunde återgå till fantasierna om Stacia. Därför blev han mycket överraskad, och skräckslagen, av att se henne framför sig. Men baby, jag tänkte precis på dig. Och nu är du här. - Verkligen? Och du är inte det minsta oroad över varför jag har kommit hit? frågade hon med ena ögonbrynet höjt. Blake steg åt sidan och gestikulerade med armen för att bjuda in henne. Jag förmodar att du har kommit hit för att avsluta det vi höll på med häromnatten.

Hon var en senior. Hon skulle lätt kunna ta hans liv utan någon som helst ansträngning. Men det hade hon inte gjort. Trots sitt enorma raseri häromnatten så hade hon av någon anledning skonat honom.

2 Stacia skrattade och steg in. Höfternas rundning var förtrollande i det svarta lädret och hon placerade sina händer på dem under sin inspektion av det lilla kyffet. Han hade saker överallt. På golvet låg tjocka orientaliska mattor som nog hade sett sina bästa dagar, men de var rena och av hög kvalité. Tunga mahognymöbler fyllde den trånga lägenheten, från de udda borden som stod lite här och var med mängder av stearinljus, till huvudpjäsen i rummet en enorm himmelssäng bäddad med vackert linne. - Mycket trevligt, kommenterade Stacia och gick mot verandadörren som Blake hade tagit från ett rivningshus i närheten och installerat för att få tillgång till taket. Hon öppnade och steg ut. Blake följde efter och gick med henne fram till takets kant där de kunde se ut över Gramercy Park. Vårnattens månsken lyste upp parken där trädgrenarna fortfarande var nakna. Stacia såg först på Blake, sedan på smidesjärnmöblerna som stod där, och alla krukväxter, sedan på Blake igen. - Jag trodde inte att du var en friluftskille, sa hon och lade sin hand på Blakes bringa. Hon började smeka honom genom t-shirtens tunna tyg. Blake ryckte på axlarna. Min familj hade en gård Han tystnade och insåg att det nog inte var rätt tillfälle att berätta sitt livs historia. Men när hon såg upp på honom med sina outgrundliga ögon kände han att hon ville något mer. Han tog tag om hennes haka, som var lika kall som natten. Och len som siden. - Du är så vacker, sa han och strök med tummen längs hennes fylliga läppar. - Tror du att du är den ende mannen som har sagt det till mig? svarade Stacia hånfullt, men sedan lyfte hon sin hand och grep tag i hans käke. - Nej, men jag önskar att jag var den siste, sa Blake med ett leende. Han var oemotståndlig, tänkte Stacia. Snygg och egensinnig. Passionerad. Upphetsningen växte inom henne och manade henne att ta chansen. Att ta reda på om han var den som kunde lindra sorgen i hennes hjärta. Hon ställde sig på tå och kysste honom.

Tunga mahognymöbler fyllde den trånga lägenheten, från de udda borden som stod lite här och var med mängder av stearinljus, till huvudpjäsen i rummet en enorm himmelssäng bäddad med vackert linne.

3 Hans läppar var kalla. Fasta. Först mötte de hennes kyss med tveksamhet, sedan slappnade han av och munnen öppnades mot hennes, smakade på henne. Han ville ha mer och det fick han. Hon lutade sig mot honom och hans tunga lekte runt hennes mun och slank in i den på nytt. De pressade sig mot varandra och begäret steg hos dem båda. De stapplade omslingrade tillbaka in i rummet och mot sängen, men när de kom fram stannade Blake upp och backade ett steg. Han såg allvarligt på Stacia. Jag har väntat alldeles för länge på det här för att rusa fram. - Jag också, bekände Stacia. Med en nick började han sakta klä av henne. Han knäppte upp knapp efter knapp i sidenskjortan och fingrarna strök lätt mot hennes hud. Hon var naken under och när hon skakade av sig skjortan drog Blake efter andan. Han kupade sina händer om hennes bröst, strök med tummarna runt bröstvårtorna tills hon stönade och då fortsatte han med sin mun. Sög på henne, först varsamt, sedan hårdare när hon tryckte hans huvud intill sig. Så ställde han sig långsamt på knä, kysste sig ner mot hennes mitt. Han höll sina händer om hennes höfter och virvlade med tungan i hennes navel och bet lekfullt i guldringen. De lätta ryckningarna sände omedelbara signaler nedåt. Hon stönade och satte sig på sängkanten, knäna darrade av lusten som han hade väckt. - Försiktigt, baby, viskade Blake. Han knäppte upp hennes svarta skinnbyxor och började dra av dem. Han tog en paus för att stilla beundra det han såg framför sig, den bleka huden mellan hennes ben. När han särade på hennes lår kunde han se de korallfärgade läpparna gnistra av begär. Så sneglade han upp på henne och böjde sig fram mellan benen för att kyssa henne där. Stacia suckade tungt och drog hans huvud hårdare mot sig medan han smekte henne med sin mun och tunga tills hans erektion påminde honom om att också den behövde mer. Att ha en vampyrs snabbhet kunde vara riktigt bra, konstaterade han efter att ha kastat av sig jeans och t-shirt och gav henne sedan en sista slick innan han ställde sig framför hennes öppning.

De stapplade omslingrade tillbaka in i rummet och mot sängen, men när de kom fram stannade Blake upp och backade ett steg. Han såg allvarligt på Stacia.

4 Stacia kunde se känslorna i hans ansikte när han såg ner på henne, tveksamt, som för att be om lov. Genom att skjuta fram sina höfter bjöd hon in honom. Han rörde sig långsamt, behärskade sig för att kunna ge henne njutning. Medveten om alla hennes behov letade sig hans händer upp för att smeka brösten. Han böjde sig fram och kysste henne. Stacia flämtade intensivt och hjärtat bultade hårt i hennes bröst. Hon drog upp sina knän och gränslade honom med sina ben. Penetrationen nådde djupare och tempot ökade. Blakes stötar blev hårdare och Stacia var tvungen att hålla fast sig i hans axlar. Hans intensitet fick henne att flämta upphetsat. När hans blick fastnade i hennes insåg hon att han ville ha mer än bara fysiskt välbehag. Något fattades inom honom på samma sätt som hos henne. Då lyfte hon sina läppar mot hans, hon ville ge honom det. Och hon ville ha det av honom. Älska mig, Blake. Blake placerade ena handen på sängen, så att hon inte skulle behöva ta hela hans tyngd, och greppade tag i hennes huvud med den andra. - Det gör jag, Stacia. Det gör jag, viskade han. Kyssen som följde förde dem båda till klimax, men när de låg där efteråt, fuktiga och utmattade, ville hon ha mer. Och han gav henne mer. De älskade om och om igen tills solens första strålar trängde fram genom natthimlen och fåglarnas kvitter påminde dem om att de behövde vila. Blake kröp tätt intill och Stacia lät honom ligga så. Att ha blivit tillgodosedd både kroppsligt och själsligt gav henne ro. Medan hon låg där och njöt av hans härliga kropp och av hur skönt det var att ligga i hans armar, ville Stacia fråga om detta skulle vara för evigt. Men efter att ha existerat i två tusen år visste hon att ingen kunde garanteras något i en evighet. Är detta kärlek, Blake? frågade hon istället. Ett pojkaktigt leende spreds i hans ansikte och nådde ända upp i hans djupblå ögon som glittrade av framtidstro. Det hoppas jag verkligen, baby.

Stacia flämtade intensivt och hjärtat bultade hårt i hennes bröst. Hon drog upp sina knän och gränslade honom med sina ben. Penetrationen nådde djupare och tempot ökade.

5 Leendet väckte något inom Stacia och för första gången på flera hundra år kände hon att kärleken var möjlig för henne. Hon sneglade upp mot Blake. Det gör jag också, svarade hon och kysste honom.

Relevanta dokument

Du kan inte ens ana. Stacia hade uppenbarligen känt av hans rädsla och hennes tankar nådde in i hans huvud.

Du kan inte ens ana. Stacia hade uppenbarligen känt av hans rädsla och hennes tankar nådde in i hans huvud. 6 Han hade aldrig sett henne så arg, tänkte Blake där han hängde nästan en meter upp i luften. Stacia, snälla bad han i ett försök att blidka henne. Hon knyckte till med handen och plötsligt flög han genom