Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara"

Lena Gustafsson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Anders Han gick in i hennes vardagsrum och slog sig ner i soffan. De skulle ta kaffe och efterrätt hemma hos Sophia. Hon fixade just nu med en överraskning ute i köket. Han såg sig omkring. Det var ett trevligt rum, inte lika mycket prydnadsgrejer och dukar och sådant som Madde absolut ville ha. Fast utan allt det där småkrafset blev det kanske lite kalt, om man jämförde. Han slöt ögonen för ett ögonblick, ville känna av den behagliga atmosfären som varit på restaurangen. Det hade varit en glimt av det de hade haft på Cypern. Något magiskt. I lördags morse när han åkte från Mats och Cathrine hade siktet varit helt inriktat på att göra allt bra med Madde. Efter helgen som varit och sedan den här kvällen med Sophia var det alternativet absolut inte lika självklart längre. Mobilen i hans ficka började vibrera. Displayen avslöjade att det var Madde. Igen. Hon hade ringt flera gånger på förmiddagen. Han hade väntat med att svara till på lunchrasten då det gick att gå undan från basens ogillande ögon och arbetskamraternas lyssnande öron. Då hade hon mest varit upprörd över det uteblivna svaret tidigare. Han hade upprepat sin lögn om att inte träffa Sophia, bara för att göra henne till viljes och det hade lugnat henne. Vem som helst borde väl begripa att det inte kunde vara sant? De skulle ju trots allt ha ett barn ihop. 206

Han slöt ögonen för ett ögonblick, ville känna av den behagliga atmosfären som varit på restaurangen. Det hade varit en glimt av det de hade haft på Cypern. Något magiskt.

2 Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara alls. Han gick ut på balkongen och drog igen dörren noga innan han knäppte fram samtalet. Hej Madde. Han hade varit naiv. Den lugnare och i alla fall förhållandevis gladare Madde från lunchen var som bortblåst. De var tillbaka vid ruta ett. Samma ord, samma anklagelser, samma frågor. Hur mycket skulle han behöva ta emot, orka? Om det så varit den värsta PMS-dagen fick det väl ändå finnas gränser? Det spelade ingen roll vad han sa, det nådde inte fram. Han lät henne mala på utan att lyssna, tittade istället på trafiken tre våningar nedanför. En bilist försökte fickparkera i ett minimalt utrymme. Under tiden hann det bildas en otålig kö av bilar som tutade och ville förbi. Var det därför han inte lade märke till att balkongdörren öppnades? Helt plötsligt ropade Sophia bakom hans rygg. Högt, för att överrösta trafiken. Kom nu Anders, Pyret och jag bjuder pappa på glace au four. Madde blev tyst i luren, avbruten mitt i en mening. Han vände sig hastig om mot Sophia, kände ett ögonblick av panik. Förvåningen i Sophias blick, hur hennes ögon spärrades upp när hon fick syn på telefonen. Hon slog handen för munnen och backade in i rummet igen. Han stod som förstenad, såg hennes ryggtavla hastigt försvinna i riktning mot köket. Är du hos henne? Maddes röst i telefonen ka llade 207

Den lugnare och i alla fall förhållandevis gladare Madde från lunchen var som bortblåst. De var tillbaka vid ruta ett. Samma ord, samma anklagelser, samma frågor.

3 honom tillbaka till samtalet. Du är hos henne nu fast du lovat mig att inte göra det. Fy fan för dig! Samtalet bröts. Han stod obeslutsam några sekunder. Så tryckte han på återuppringning men med blicken in i det tomma vardagsrummet. En känsla av hopplöshet spred sig inom honom. Hur han än gjorde så blev det fel. Han ville ju inte göra någon illa men så blev det bara dubbelt värre. När samtalet kopplats upp tutade det upptaget. Två försök till, samma resultat. Fan! Han stoppade ner mobilen i fickan och gick ut till Sophia i köket. Vad kunde han säga? Hon var blank i ögonen, höll armarna i kors över bröstet och såg ut att frysa. Han omfamnade henne. Hon drog sig inte undan, lutade sig mot honom men där fanns ändå ett tydligt avstånd i hela hennes kropp. Det var mer än att hon behöll sina egna armar framför sig och inte slog dem runt honom. Ingen av dem sa något först men till slut kom det tyst ifrån henne: Förlåt, jag har väl ingen rätt att ställa krav på dig. Jag trodde bara att när du var här hos mig så var det bara vi. Rösten darrade lätt. Hon gned sig i ögonen. Det var Madde som ringde mig, försökte han förklara. Det blev ett himla liv när jag inte svarade i morse. Jag trodde att det var det bästa att ta samtalet nu, att det skulle gå fort. Å, varför hade han gjort det? Han hatade att se Sophia så här ledsen. Så du har talat om det i alla fall? Det var mest en viskning. Ja, det är klart att jag har. Tro mig, det var ingen rolig 208

Han ville ju inte göra någon illa men så blev det bara dubbelt värre. När samtalet kopplats upp tutade det upptaget. Två försök till, samma resultat. Fan!

4 upplevelse. Han tystnade, stirrade ut genom köksfönstret och tänkte för hundrade gången på allt som hänt under helgen. Kunde han ha gjort det annorlunda? Hade det funnits något bättre sätt? Det är inte lätt för henne heller, fortsatte han och strök Sophia mjukt över ryggen. Madde själv har ju inte gjort något fel men får sin värld slagen i spillror på ett ögonblick. Det gjorde saken ännu värre att jag hållit tyst i ett halvår. Det är klart att hon är förbannad. Sophia lösgjorde sig, hämtade lite hushållspapper och snöt sig ljudligt med ryggen mot honom. När man inte såg magen såg hon så liten ut, sårbar. Varför sa han så där egentligen? Sophia ville knappast höra att Madde var bra men på något sätt var han ändå skyldig Madde att vara rättvis. Sophia vände sig om och räckte honom en av de två kaffemuggar som stod på bänken. Hon gick före ut i vardagsrummet utan att titta på honom. Han anade att ögonen fortfarande var blanka. På bordet stod efterrätten, överraskningen. På ett fat låg en hopsjunken hög av gyllenbrun maräng med röda vinbär och mandelflagor. Något som antagligen var glass hade flutit ut mot sidorna. Det hade börjat droppa ner på den blårandiga bordsduken. De satte sig tätt ihop i soffan. Han höll om henne, tyckte om den lätta tyngden när hon lutade sig mot hans axel. De åt av efterrätten under tystnad. Den var god men väldigt söt. Så småningom började de ett trevande samtal. Ämnena skiftade, handlade om Cypern, 209

Det gjorde saken ännu värre att jag hållit tyst i ett halvår. Det är klart att hon är förbannad. Sophia lösgjorde sig, hämtade lite hushållspapper och snöt sig ljudligt med ryggen mot honom.

5 om film, om Lottie. Ja, om allt mellan himmel och jord, utom om det som egentligen var det viktiga. Han orkade helt enkelt inte med fler känslostormar ikväll. De hade ledigt. Tidpunkten närmade sig att säga god natt. Hur skulle han göra? Hon blev också allt mera fåordig. Jag ska nog ta och åka tillbaka till vandrarhemmet nu. Det är en dag imorgon också, sa han till slut och reste sig upp. Det syntes tydligt hur besviken hon blev. Hade hon räknat med att han skulle sova över igen? Du får sova här om du vill, kom det tyst. Du kan ta gästrummet om du vill eller De saknade orden blev hängande i luften. Han tvekade. Hade det varit skönast om hon inget sagt? Inte så tydligt tvingat honom att ta ställning till något som han inte var säker på ännu. Varför skulle allting vara så svårt? Han gav henne kram men bestämde sig hastigt för att han verkligen skulle åka. Jag tror det är bäst att vi skyndar långsamt. Du har ju lovat mig kyckling i morgon, det ser jag fram emot. Han hörde hur ihåligt det lät och kunde inte ens för sig själv förklara varför, men det vore fel att stanna. Det skulle vara som att vara otrogen mot Madde igen, spelade ingen roll ifall han sov i gästrummet. Förlåt, sa han enkelt, utan att utveckla något mera. Han kunde helt enkelt inte sätta ord på det just nu hade inte tillräckligt klart för sig vad det var han skulle sätta ord på. Hon hängde med huvudet och han lade pekfingret under hennes haka och lyfte upp den så att hon blev 210

Det är en dag imorgon också, sa han till slut och reste sig upp. Det syntes tydligt hur besviken hon blev. Hade hon räknat med att han skulle sova över igen? Du får sova här om du vill, kom det tyst.

6 tvungen att se på honom. Nu får jag chansen att verkligen längta efter dig, ända till imorgon. Han böjde sig ner och kysste henne mitt på munnen. Bara helt lätt och han drog sig genast tillbaka för att inte ge henne möjligheten att hinna visa en önskan om något mera. Inte nu, inte än. Han måste bli tillräckligt säker själv först på vad han faktiskt ville. *** 211

Relevanta dokument

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?