S I V. Distansöverbryggande teknik som stöd i samverkan inom äldrevården. Slutrapport

Transkript

1 S I V Distansöverbryggande teknik som stöd i samverkan inom äldrevården Slutrapport 30 juni 2006

2 INNEHÅLL Kort inledning 1 1. Uppläggning och genomförande 2 2. Projektets organisation 3 3. Unik fältväska med mobil tillgång till journalen Deltagande vårdenheter och vårdpersonal Teknik och säkerhet Teknisk förstudie Riskanalys Aktivitetsplan Försök på fältet 7 4. Konsultation på distans med mobila lösningar Deltagande enheter och personal Teknik och kommunikation Försök på fältet Utvärdering av försöken med fältväska Några grundläggande fakta om försöken Väskans användning Utrustning som användes Användningen av VAS Effekter för vårdpersonal och patienter Nyttoeffekter av försök med fältväska Effekter för distriktssköterskorna Effekter för vårdcentralerna Effekter för patienterna Sammanfattning av nyttoeffekterna Kostnader för ny teknik och nya arbetsmetoder Utvärdering av försöken med konsultation på distans Några grundläggande uppgifter Utrustningens användning Effekter för vårdpersonal och patienter Kommentarer och slutsatser Forskning och utveckling Distriktssköterskornas inställningar och förväntningar Patienters och närståendes erfarenheter och upplevelser Teknik för säker åtkomst från mobila EIS enheter för tillämpningar inom vården Avslutande kommentarer och slutsatser 34 Förteckning över separata dokument 36

3 SIV är namnet på ett projekt som handlar om samverkan inom äldrevården med hjälp av distansöverbryggande teknik. Nya metoder och tillämpningar med mobila förtecken prövas för att på bästa sätt ta tillvara de allt mer avancerade möjligheter som modern teknik erbjuder. Bakgrunden till projektet är de stora vård- och omvårdnadsinsatser som behövs inom äldrevården. Andelen äldre ökar i hela västvärlden och det kräver allt större resurser från samhällets sida. Inom äldrevården är också samspelet mellan kommunernas och landstingens omsorgs- och sjukvårdsinsatser särskilt påtagliga. Projektet har bedrivits under två och ett halvt år, , inom ramen för EU:s Mål 1 program. Formellt skulle projektet ha avslutats vid årsskiftet 2005/2006, men förlängning medgavs med ett halvår. Fyra vårdcentraler vid Norrbottens läns landsting och ett äldreboende i Luleå har deltagit i projektet. Från näringslivet har TietoEnator, TeliaSonera, Marratech och Alkit Communication medverkat. En central del i projektet var att se hur arbetssätt, rutiner, processer och överhuvudtaget organisationen inom vård och omvårdnad påverkas av ny teknik och nya metoder. Projektet har också innehållit betydande inslag av forskning såväl inom teknik som när det gäller mänskliga upplevelser av tekniken i själva vårdarbetet. Forskningsinsatserna har utförts av forskare vid Luleå tekniska universitet. Projektet SIV har bestått av två delar. En del har omfattat försök med mobil tillgång till landstingets journalsystem VAS samt prov med en särskilt framtagen fältväska. Deltagande yrkesgrupper har varit distriktssköterskor och distriktsläkare vid vårdcentraler. Den andra delen har omfattat försök med bedömning och konsultation på distans mellan äldreboende och vårdcentral. Deltagande yrkesgrupper har varit sjuksköterskor och distriktsläkare. Dessa två delar redovisas var för sig i slutrapporten och inom ramen för varje del beskrivs projektets två huvudsakliga aktiviteter, tekniska lösningar samt metoder och arbetsprocesser. Arbetet med implementeringsprocessen ses som en naturlig del i projektaktiviteterna. CDH /Luleå tekniska universitet 1

4 1. Uppläggning och genomförande Projektets inriktning mot äldrevården tar avstamp från ett tidigare projekt (Tryggve), där bedömningar på distans mellan distriktsläkare och sjuksköterskor på ett äldreboende började prövas. I det här projektet utvidgades försöksverksamheten till att även omfatta äldre i egna boenden. Det betyder att såväl äldre i särskilda boenden som äldre i egna boenden omfattats av projektet. Deltagande yrkesgrupper har sålunda varit kommunala sjuksköterskor samt distriktssköterskor och distriktsläkare inom landstinget. Vårdcentraler i både Luleå och Boden har varit representerade, medan äldreboendet begränsats till Luleå. Arbetet inleddes med att göra upp en arbetsplan där tänkta aktiviteter lades in. Kontakter togs därefter med primärvårdsledningen samt med ansvariga för kommunens äldreboende i Luleå för att förankra de mått och steg som behövde vidtas. Efter en hel del kontakter och förankringsarbete med representanter för enheter ute på fältet valdes fyra vårdcentraler (två i Luleå och två i Boden) ut att ingå i försöken riktade mot egna boenden. En av vårdcentralerna i Luleå skulle också ingå i försöken med konsultation mot äldreboende i Luleå. Tillsammans med deltagande vårdpersonal från berörda vårdcentraler genomfördes möten för att gå igenom och lägga upp den kommande försöksverksamheten. Ett av de främsta önskemålen från distriktssköterskorna var att få tillgång till journalen vid sina patientbesök ute på fältet. Något som landstinget inte hittills hade tillåtit. Härutöver diskuterades innehållet av medicinsk utrustning i den fältväska som skulle tas fram samt utformningen av försöken. Stor hänsyn togs i det fortsatta arbetet till vårdpersonalens önskemål. När det gäller konsultationen mellan vårdcentral och äldreboende grundades uppläggningen som nämnts på försök gjorda i ett tidigare projekt. Det fanns ett stort behov av att utveckla tekniken och byta ut den gamla utrustningen. Diskussioner fördes med berörd vårdpersonal och det konstaterades att bild- och ljud samt stetoskop var den mest angelägna utrustningen. När innehållet i försök och utrustning var bestämd vidtog arbetet med att göra beställningar, ordna säkerhetsmässiga kommunikationer och tekniska lösningar, lägga upp utbildningar och inte minst att få landstingets tillstånd att komma åt journalen på fältet. Det sistnämnda skulle visa sig fordra en omfattande riskanalys och därmed vara ett mycket tidskrävande arbete. Projektet har genomförts med goda resultat trots besvär med teknik och kommunikation som i sin tur lett till problem i handhavandet. Alla försök har dokumenterats på särskilda blanketter och sedan sammanställts, bearbetats och analyserats. Resultaten visar att användningen av distansöverbryggande teknik och nya arbetsmetoder kan ge betydande nyttoeffekter som tidsvinster och minskade kostnader liksom skapa ökad trygghet och kvalitet inom vård och omsorg. Effekterna omräknade i ekonomiska termer uppgår till åtskilliga miljoner. Såväl vårdpersonal som patienter och anhöriga har också intervjuats av forskare från Institutionen för hälsovetenskap. Samtliga resultat presenteras mer utförligt i särskilda rapporter. Två externa konsulter har arbetat i projektet för att hålla i de aktiviteter som handlade om medicinsk teknisk utrustning, kommunikation och säkerhet. Dessa delar tog mycket mer tid än beräknat, vilket försenade projektet avsevärt. Istället för beräknad start av försöken efter årsskiftet 2004/2005 kom de igång under hösten Men försöken kunde ändå inte genomföras i planerad omfattning bland annat beroende på stark arbetsbelastning på vårdcentralerna. Det ledde till att en förlängning av projekttiden blev nödvändig. Intensiva försök har därefter bedrivits under förlängningen första kvartalet CDH /Luleå tekniska universitet 2

5 2. Projektets organisation Projektet organiserades i en ledningsgrupp, en styrgrupp, arbetsgrupper och en projektledare. Ledningsgruppen utgjordes av styrelsen för CDH. Styrgruppen bestod av representanter för berörda parter, nämligen universitetet, landstinget, Luleå och Bodens kommuner samt medverkande företag. Projektledaren hämtades från TietoEnator som också är en av parterna i CDH. Det löpande praktiska arbetet har letts av projektledaren inom de ramar och riktlinjer som dragits upp av styrgrupp och styrelse. Projektledaren har närmast haft att rapportera till styrgruppen som i förekommande fall fattat beslut om fortsatt inriktning och omfattning på arbetet. Styrgruppen har haft sammanlagt elva möten under projekttiden. Mindre arbetsgrupper med deltagande från verksamheten har tillsatts för att planera och utforma aktiviteterna, men även för att följa upp resultat från försöksverksamheten. Arbetsgrupperna har mestadels varit av informell karaktär och haft träffar vid behov. För inköp av medicinskteknisk utrustning och annat tekniskt och kommunikationsmässigt stöd liksom för utvärderingen har externa konsulter anlitats. Institutionen för hälsovetenskap vid universitetet har deltagit i projektet med forskningsinsatser som syftat till att ta reda på hur personal, patienter/brukare och anhöriga upplever de nya metoder som prövats i försöken. CDH /Luleå tekniska universitet 3

6 3. Unik fältväska med mobil tillgång till journalen Projektets tekniska utvecklingsarbete fokuserade på mobila lösningar formade ute i verksamheten tillsammans med berörd vård- och omvårdnadspersonal och i samförstånd med brukarna. En process som är en viktig förutsättning för att senare också kunna implementera och få förståelse och acceptans för nya arbetssätt och metoder i verksamheterna. Den ena av projektets två huvudaktiviteter handlade om att ta fram en hanterlig, flexibel och mobil utrustning för distriktssköterskor vid sina hembesök. Ett starkt önskemål från personalen var att få tillgång till journalsystemet VAS vid sitt arbete ute på fältet. 3.1 Deltagande vårdenheter och vårdpersonal Inledningsvis fördes diskussioner med primärvårdens ledning om projektets omfattning och lämpligt antal vårdenheter för försöksverksamheten. Det var viktigt att få en tillräckligt bred representation samtidigt som antalet deltagande enheter och personal måste kunna hanteras inom projektet. Kontakter togs med ledningen för olika vårdcentraler och slutligen valdes följande fyra vårdcentraler ut för medverkan i projektet: - Stadsvikens vårdcentral i Luleå - Bergnäsets vårdcentral i Luleå - Björknäs vårdcentral i Boden - Vårdcentralen Sanden i Boden Det handlar alltså om två vårdcentraler från vardera Luleå och Boden. Deltagande vårdpersonal från vårdcentralerna var primärt distriktssköterskor, men i viss mån även distriktsläkare för eventuella distanskonsultationer. Från ett par av vårdcentralerna deltog från början flera distriktssköterskor i förberedelserna och inledningsvis i försöken. Allt eftersom visade det sig dock att två-tre distriktssköterskor vid respektive vårdcentral som alternerade med fältväskan var den lämpligaste bemanningen. 3.2 Teknik och säkerhet Under våren 2004 hölls arbetsseminarier med personal på berörda vårdcentraler. Deltagande forskare från Institutionen för hälsovetenskap var också närvarande. På seminarierna behandlades dels innehållet i den fältväska som skulle tas fram och dels mobil tillgång till journalen. Behovet av tillgänglighet till VAS vid hembesöken betonades starkt. Närmast förestående arbetsinsatser i projektet blev då att undersöka möjligheterna att få tillång till VAS samt välja ut och inhandla lämplig medicinskteknisk utrustning för fältväskan. Hittills hade landstinget av säkerhetsskäl varit ovilligt att ge läkare och sköterskor tillgång till VAS vid fältarbete utanför de egna arbetsenheterna. Vid samtal med IT-ansvariga på landstinget öppnades nu dörren att ändå kunna åstadkomma denna möjlighet under förutsättning att en ordentlig riskanalys först genomfördes. För användningen av fältväskan behövdes också göras tekniska anpassningar, systemintegration och design av själva väskan. De tekniska och säkerhetsmässiga förberedelserna kom alltså att omfatta följande två viktiga och avgörande aktiviteter: - Teknisk förstudie för att ta fram en sköterskeväska med lämplig mätutrustning inklusive kartläggning av mobiltelefontäckningen för berörda försöksdistrikt - Riskanalys för att skapa mobil tillgång till VAS för deltagande distriktssköterskor Den tekniska förstudien med beskrivning av fältväskans utrustning samt riskanalysen finns också redovisade i särskilda rapporter. CDH /Luleå tekniska universitet 4

7 3.3 Teknisk förstudie Vårdpersonalens synpunkter och behov har varit vägledande för den unika fältväska som tagits fram inom projektet, både till innehåll och utseende. Den är i första hand avsedd för distriktssköterskor, men är även användbar för distriktsläkare vid hembesök. Se bild nedan. De medicinsktekniska produkterna i fältväskan är inte utvecklade i projektet, utan finns som kommersiella produkter på marknaden. Men det krävdes en omfattande research och betydande kompetens inom området för att få fram lämplig utrustning. Flera olika leverantörer kontaktades och det fördes förhandlingar om priser och andra villkor. Fältväskan kom att innehålla följande medicinsktekniska utrustning: - Utrustning för mätning av blodtryck - Digitalkamera för dokumentation av hudåkommor och liknande - HB-mätare för mätning av hemoglobinvärde - PEF-mätare för mätning av utandningsflöde - Pulsoximeter för mätning av blodets syresättning - Glukosmätare för mätning av blodsockerhalten - Bladderscan för mätning av urinmängd i blåsan - Elektroniskt stetoskop för mätning av hjärt- och lungljud - EKG-utrustning för hjärtdiagnostik (12-avledningar) - Webbkamera och headset för bild- och ljudöverföring Till den här utrustningen ska läggas en bärbar PC för mobil tillgång till journalsystemet VAS. Datorn utrustades med nödvändiga applikationer för lagring av mätdata i journalen samt skärmfilter för att försvåra för obehöriga att kunna läsa på skärmen. Den mobila uppkopplingen sker via TeliaConnectPro, ett kommunikationskort som pluggas in i den bärbara datorn och fungerar som en säkerhetstunnel för den information som överförs eller inhämtas. För övrigt en avgörande säkerhetsfaktor för landstingets medgivande att tillåta försök med tillgång till VAS utanför sitt eget nät. CDH /Luleå tekniska universitet 5

8 Den här beskrivna lösningen medger möjligheter att digitalt lagra en EKG-rapport, hjärt- och lungljud samt foton som blir direkt nåbara i journalsystemet för såväl distriktsläkare på vårdcentraler som specialistläkare på sjukhus. Det innebär också att konsultationer kan ges i realtid på distans om så krävs. Via webbkameran kan också bildkontakter åstadkommas mellan läkare och patienter, en form av läkarbesök som på sikt bör kunna ersätta det fysiska mötet. Det krävs dock minst fullgod 3G om inte ännu bättre mobil bredbandsuppkoppling. Som mjukvara för bildöverföring användes Marratech. Andra mätdata får skrivas in manuellt i journalen, men underlättar ändå arbetet genom att det kan göras på plats hos patienten. Tillgången till journalen gör också att distriktssköterskan smidigt kan hämta journaluppgifter och annan information ute på fältet. 3.4 Riskanalys För att genomföra försöken med mobil tillgång till VAS utanför landstingets nät krävdes en mycket omfattande och grannlaga riskanalys. Den genomfördes enligt en så kallad scenariometod av en arbetsgrupp på sammanlagt fem personer bestående av representanter från Norrbottens läns landsting, Zait (numera TietoEnator) och CDH. Arbetsgruppens uppgift var att identifiera de risker som kan uppstå om en vårdgivare från landstinget använder bärbar dator för åtkomst till patientjournaler i lokaler som inte kontrolleras av landstinget eller kommuner. Resultatet av riskanalysen visade på åtta tänkbara scenarier med hot/händelser som negativt kunde påverka försöken med Mobilt VAS och Fältväskan. Följande scenarier identifierades: - Obehörig insyn i journalinformation - Otillbörlig informationsinhämtning - Förväxling av information - Stöld av utrustning - Manipulering av utrustning och programvara - Obehörig förändring av journalinformation - Tekniska problem med utrustning och kommunikation - Funktionsförlust i VAS Varje hot/händelse bedömdes sedan utifrån hur stor sannolikheten (Möjlig, Sannolik, Mindre sannolik och Osannolik) är att den ska inträffa samt skadekostnad och riskkostnad, där riskkostnaden är den förväntade årliga kostnaden som kan drabba verksamheten om inte åtgärder sätts in. Kostnaderna värderades inte i ekonomiska termer, utan delades in i olika grader (Mycket hög, Hög, Lindrig och Obetydlig). Utifrån dessa värderingar av olika händelseförlopp tog arbetsgruppen fram en lista på sammanlagt 23 åtgärder för att minska eller i bästa fall eliminera riskerna. Åtgärderna prioriterades efter den ekonomiska nytta åtgärden bedömdes ha, det vill säga i vilken utsträckning bristerna skulle kunna åtgärdas ställd mot den skada som kunde uppstå. Arbetsgruppen rekommenderade att i första hand genomföra 14 av de framtagna åtgärderna. 3.5 Aktivitetsplan Med den tekniska förstudien och riskanalysen som grund utarbetades en aktivitetsplan. Ansvariga för olika aktiviteter utsågs och en tidsplan gjordes upp. Förutom att beställa utrustningen till fältväskan och vidta de åtgärder som rekommenderades i riskanalysen handlade aktiviteterna bland annat om att beställa nättjänster och kommunikationskort av Telia, göra kommunikationsprov, lagringsprov och konfigureringar, skriva instruktioner till utrustningen och utbilda berörd vårdpersonal. CDH /Luleå tekniska universitet 6

9 Alla aktiviteter beräknades vara slutförda under vårvintern Flera aktiviteter försenades dock, vilket gjorde att den beräknade starten av försöken före sommaren fick skjutas till hösten. Vissa inledande prov kunde dock göras i juni månad. Förseningarna berodde på olika omständigheter som låg utanför projektledningens möjligheter att påverka. Bland annat klarade inte landstinget att vidta alla tekniska och andra åtgärder som krävdes enligt riskanalysen inom planerad tidsram och leveransen av Telias kommunikationskort försenades kraftigt. 3.6 Försök på fältet Beslut om att tillåta mobil tillgång till VAS utanför de egna lokalerna fattades av landstinget under våren Då hade redan fältutrustningen varit på plats sedan en tid samt vissa tekniska prov och tester genomförts. Under försommaren provades utrustningen av distriktssköterskor på ett par vårdcentraler och grundläggande utbildning genomfördes. I samband härmed konstruerades också utvärderingsblanketter som distriktssköterskorna löpande fyllt i under försöken. Mobiltäckningen i ett antal berörda byar runt Luleå och Boden kontrollerades genom fältprov. Det konstaterades att täckningen på flera håll var bristfällig, både när det gäller den högre hastigheten 3G och den lägre GPRS. Det innebar att ingen mobiltrafik överhuvudtaget var möjlig i dessa områden. Uppgifter som fördes vidare till distriktssköterskorna inför fältproven. Utbyggnad av mobilnätet pågår dock hela tiden och för framtiden kommer allt fler områden att ha en fullgod täckning för mobil kommunikation. Försöksverksamheten startade alltså fullt ut på hösten Fältväskan med medicinskteknisk utrustning och dator togs fram i två uppsättningar. En disponerades av vårdcentralerna i Luleå och alternerade mellan tre distriktssköterskor vid Stadsviken och två distriktssköterskor vid Bergnäsets vårdcentral. Den andra disponerades av vårdcentralerna i Boden och alternerade mellan två distriktssköterskor vid Sanden och några distriktssköterskor vid Björknäs vårdcentral. Distriktssköterskor i jourverksamhet har också haft tillgång till väskan. Användningen av fältväskorna under hösten och fram till årsskiftet blev ojämn av olika skäl. Fältväskan i Boden kom endast sporadiskt till användning, bland annat på grund av tekniska och kommunikationsmässiga problem. Fältväskan i Luleå användes i väldigt liten utsträckning under andra halvan av perioden. De främsta anledningarna var hög arbetsbelastning vid Stadsvikens vårdcentral och flyttning till nya lokaler för Bergnäsets del. När det gäller Bergnäset har ytterområdet av distriktet, Klöverträsk med omnejd, mycket dålig mobiltäckning såväl för 3G som för GPRS. Det innebär att i vart fall VAS inte kan komma till någon större användning inom det området. Sammantaget kan konstateras att liten användning av fältväskan ger otillräcklig träning, vilket i sin tur leder till tidsnöd i en stressad arbetssituation och i sämsta fall ännu mindre användning. Kort sagt, det blir en ond cirkel som är svår att bryta. Problem med teknik och kommunikation förstärker naturligtvis svårigheterna och det negativa mönstret ytterligare. Det krävs tidsutrymme och fungerande tekniska lösningar samt disciplin för att genomföra tillfredsställande försök av det här slaget. Den ojämna och otillfredsställande nyttjandegraden av fältväskan gjorde att projektledningen beslöt att begära förlängning av försöksperioden till och med första kvartalet 2006, något som CDH /Luleå tekniska universitet 7

10 också beviljades. En viktig åtgärd var att söka skapa större tidsutrymme för distriktssköterskorna att använda fältväskan i högre utsträckning och mer regelbundet. Det ordnades genom vikarieinsatser under den tid respektive vårdcentral hade fältväskan. Dessutom gjordes en ordentlig översyn och genomgång av de problem av teknisk natur som hade uppstått under försöken. Det handlade om problem med såväl hård- och mjukvara som kommunikation och säkerhetsaspekter. Åtgärderna gav resultat och användningen av både mobil journalåtkomst och utrustningen blev mycket bättre efter årsskiftet på alla deltagande vårdcentraler. Den utvärdering som redovisas längre fram i rapporten bygger helt på försöken under första kvartalet Uppgifterna är hämtade från de utvärderingsblanketter som distriktssköterskorna löpande fyllt i under försöken liksom från uppföljningssamtal under och efter försöken. Allt material har sammanställts, bearbetats och analyserats. För en mer utförlig redovisning av försöken hänvisas till den särskilda utvärderingsrapport som tagits fram. CDH /Luleå tekniska universitet 8

11 4. Konsultation på distans med mobila lösningar Den andra av projektets två huvudaktiviteter handlade om bedömning och konsultation på distans mellan en vårdcentral och ett äldreboende. En intressant del av projektet som omfattade samarbete, kommunikation och informationsutbyte mellan två huvudmän som är centrala aktörer och har avgörande roller i samhällets vård- och omvårdnadsarbete inom äldrevården. 4.1 Deltagande enheter och personal Från början involverades äldreboendet Fyren/Sundsgården i projektet. Tre sjuksköterskor var engagerade och deltog i planeringen av kommande utbildningsinsatser och försöksverksamhet. Deltagande vårdenhet var Stadsvikens vårdcentral och en läkare därifrån. I likhet med den andra delen av projektet som rörde fältväskan, så var arbetet med tekniken och kommunikationen större och mer grannlaga än väntat. Flera aktörers arbete samt två huvudmäns säkerhetssystem skulle dessutom koordineras med återkommande prov och tester. Förberedelserna drog därför ut på tiden. Under arbetets gång förändrades också personalförhållandena. En av sjuksköterskorna slutade samtidigt som det blev svårt för deltagande sjuksköterskor att fortsätta i projektet. I samråd med berörd läkare och vårdpersonal beslutades därför att istället koncentrera försöken till Sundsbacken, ett äldreboende alldeles i anslutning till Fyren/Sundsgården. Det visade sig vara en fördel genom att läkaren hade ansvaret för alla boende där. Något som inte var fallet på Fyren, eftersom det är ett avlastningsboende som tar emot personer från olika delar av staden och därmed från olika vårdcentralsdistrikt. På det här viset erhölls också ökat nyttjande av utrustningen och bättre kontinuitet. Ansvarig sjuksköterska från Sundsbacken deltog i projektet. 4.2 Teknik och kommunikation Vid försöken mellan vårdcentral och äldreboende användes endast en mindre del av fältväskans utrustning. Förutom en PC var det webbkamera för bildkommunikation, ljudutrustning och elektroniskt stetoskop. Till skillnad från den andra delen av projektet handlade det här framför allt om läkarkonsultationer i realtid, vilket också innebar höga krav på en bra bild- och ljudkvalitet. Utrustningen installerades på en skjutbar vagn hos sjuksköterskan på äldreboendet som på så sätt kunde transportera den mellan de boende efter behov. Läkaren på vårdcentralen hade webbkamera och headset för att kunna se och kommunicera med sjuksköterskan och den boende/patienten samt lyssna på hjärta och lungor via stetoskopet. Som programvara för bildoch ljudöverföring användes Confero. Den innehåller också ett särskilt fönster med en överkropp där läkaren kunde markera var han ville att sköterskan skulle placera stetoskopet, ett så kallat grafiskt pekverktyg (se bild nedan). För att ytterligare underlätta hanteringen upprättades en lathund med beskrivning över hur en stetoskop undersökning på distans ska genomföras. CDH /Luleå tekniska universitet 9

12 För att kunna genomföra försöken på ett tillfredsställande sätt krävdes att kommunikationen mellan vårdcentral och äldreboende fungerade utan störande avbrott och kvalitetsförsämringar. Här spelade mottagningsförhållandena vid äldreboendet en avgörande roll och mycket tid och resurser fick läggas ned för att komma tillrätta med den delen. Det visade sig nämligen att mottagningen på äldreboendet inte höll den kvalitet som krävdes och varierade kraftigt både mellan våningarna och mellan olika ställen på samma våningsplan. För att öka mottagningskapaciteten kompletterades infrastrukturen genom att modernisera och bygga ut befintliga WLAN och ordna nya antennlösningar. Härutöver gjordes en mängd tekniska förändringar och justeringar i själva utrustningen. 4.3 Försök på fältet Fältförsöken kom alltså i likhet med den andra delen av projektet att försenas betydligt. Det berodde dels på tekniska och kommunikationsmässiga faktorer och dels på nödvändigheten av att i projektets senare del behöva byta äldreboende. Projektets omfattning med två olika delar, fältväska respektive konsultation på distans, bidrog också till förseningen genom att aktörernas resurser inte räckte till för att stödja alla aktiviteter på en gång. Till att börja med prioriterades fältväskan med mobil tillgång till VAS som krävde omfattande insatser med teknisk förstudie och riskanalys. Det medförde i sin tur att förberedelserna för konsultation på distans kom att förskjutas i tiden. Planeringen av försöken påbörjades på allvar vid årsskiftet 2004/2005. Samtal inleddes då med berörd vård- och omvårdnadspersonal om omfattning och uppläggning av försöksverksamheten. Under vårvintern hölls även möten med landstingets och kommunens IT-personal för att utforma lösningar och vidta åtgärder för teknik och kommunikation. Fram till sommaren 2005 genomfördes ett antal kommunikationstester, där också berörd personal deltog som ett led i deras träning och utbildning. Det skulle dock visa sig att flera ytterligare tester kom att krävas innan alla tekniska och kommunikationsmässiga delar var tillfredsställande lösta. Under hösten fortsatte testerna och tekniska installationer gjordes under den närmaste tiden därefter för att förbättra prestanda och mottagningsförhållanden. I det skedet förändrades tidigare påtalade personalförhållanden vid äldreboendet samtidigt som det framkom nya omständigheter kring inriktningen på det tänkta boendet Fyren/Sundsgården. I samråd med ansvariga och berörd personal kom vi fram till att flytta försöken till Sundsbacken, ett CDH /Luleå tekniska universitet 10

13 intilliggande äldreboende med samma läkare som ansvarig. Det medförde också att en ny sjuksköterska involverades samtidigt med nya tester av kommunikation och efterföljande åtgärder. Inom ramen för den här delen av projektet, bedömning och konsultation på distans, provades också en bärbar utrustning. Den består av ett headset med inbyggd digitalkamera och monokel (ögondisplay) kopplad till en lap top och går under namnet Wearable Computer. Proven ingick i ett forskningsarbete på enheten för Mediateknik vid Luleå tekniska universitet. Tanken är att på sikt kunna ersätta vagnen med en bärbar utrustning av det här slaget och på så sätt skapa en ännu smidigare arbetsmetod som gynnar både personal och patienter. För att nå dit krävs naturligtvis betydligt mer forskning och utveckling. Men det var viktigt att kunna testa utrustningen på sjukvårdspersonal och forskningsarbetet stämde väl överens med projektets mål och inriktning. Projektets insatser handlade om att bidra till att ta fram en första prototyp som ett viktigt steg på vägen mot mer långsiktigt forskningsarbete. Bytet av äldreboende visade sig vara mycket lyckat. Trots merarbete med teknik, kommunikation och utbildning kunde försöken komma igång och genomföras inom den tänkta tidsramen. Försöken koncentrerades i huvudsak till den förlängda delen av projekttiden, det vill säga första kvartalet Vissa prov gjordes då också med den ovan nämnda bärbara prototypen Wearable Computer som till stor del anpassats och förfinats i samarbete med vårdpersonalen. Försöken redovisas närmare i en särskilt framtagen utvärderingsrapport. Någon utvärdering av försöken med den bärbara utrustningen är dock inte gjord. Antalet prov var allt för få och mer av testkaraktär för att kunna ligga till grund för några definitiva slutsatser. CDH /Luleå tekniska universitet 11

14 5. Utvärdering av försöken med fältväska De resultat, analyser och slutsatser som redovisas i det här avsnittet grundas helt på försök som genomfördes under första kvartalet Visserligen påbörjades försöken under hösten 2005, men användningen påverkades då av en hel del problem. Omständigheter som medförde att resultaten av mätningarna blev mindre representativa. Problemen rättades till genom olika åtgärder och under försöksperioden 2006 har tekniken varit stabilare och sköterskorna har haft avlastning för att kunna ägna mer tid åt fältväskan. Det gjorde att de fick mer vana vid utrustningen och den har kommit till användning i klart större utsträckning och mer regelbundet. Generellt kan sägas att tillgången till journalen ute på fältet har inneburit positiva nyttoeffekter, medan delar av utrustningen haft för låg användbarhet och därmed lett till att hembesöken tagit längre tid. Redovisningen bygger på uppgifter som distriktssköterskorna löpande fyllt i på framtagna blanketter. En besöksrapport har fyllts i varje gång väskan kommit till användning. I en veckorapport har sköterskorna återgett sina reflektioner om vad som hänt och hur väskan påverkat deras arbetssituation. Uppgifterna på utvärderingsblanketterna har naturligtvis kompletterats med flera samtal med distriktssköterskorna, dels vid avstämningsmöten under försöken och dels vid slutliga utvärderingsmöten efter försöksperioden. Utvärderingen är en sammanfattning av den särskilda utvärderingsrapport som är framtagen. För den som vill fördjupa sig i siffror och diagram hänvisas till den särskilda rapporten. 5.1 Några grundläggande fakta om försöken Sammanlagt har fältväskan funnits med vid 280 hembesök under den redovisade försöksperioden, vilket är en ökning med drygt 60 procent jämfört med hösten Användningen växlar mellan de fyra olika vårdcentralerna och påverkas bland annat av vårdcentralens storlek och yttre omständigheter som geografiska distrikt, patientdiagnoser och arbetsförhållanden. Tidsperioden som respektive vårdcentral haft tillgång till väskan har också varit olika lång. Stadsviken som är den största vårdcentralen står för cirka hälften av alla de redovisade tillfällen då distriktssköterskorna haft med fältväskan vid hembesök. Vid en av vårdcentralerna har fältväskan vissa veckor inte använts alls. Fältväskan har nästan enbart nyttjats under dagtid, vilket innebär att det så gott som uteslutande handlat om planerade besök. Distriktssköterskornas hembesök är ju också till övervägande delen återkommande besök hos redan kända patienter. Något som givetvis påverkar användningen av väskans olika delar. Endast vid fem tillfällen har den använts av nattpersonal och då vid Björknäs vårdcentral. En av sköterskorna beskriver att hon via VAS har kunnat arbeta effektivare. Vid ett tillfälle kunde hon hemifrån via nattpatrullen ordna smärtlindring åt en patient utan att behöva lämna hemmet. Utrustningen har även vid andra tillfällen lett till att hembesök nattetid har undvikits. En annan fördel är att kunna avsluta ärendet under natten, det vill säga via VAS lämna information och instruktioner till dagpersonalen. En mycket stor del av patienterna i försöken är som väntat äldre personer. Drygt 40 procent är 80 år eller äldre och nära ¾ är över 70 år. Fördelningen på kön är 62 procent kvinnor och 38 procent män. CDH /Luleå tekniska universitet 12

15 Patienterna som är representerade i de redovisade 280 hembesöken har varierande diagnoser. Som framgår av diagrammet nedan är den vanligaste besöksorsaken medicinadministration, det vill säga att göra i ordning eller dela ut mediciner till patienten. Den svarar för nära 30 procent av patientbesöken. Härnäst kommer hudbesvär/hudåkommor av olika slag med ¼. Andra diagnosgrupper är palliativa patienter och personer med diabetes som står för cirka 10 procent vardera av besöksorsakerna. Sammantaget svarar dessa fyra nämnda diagnoser för i det närmaste 3/4 av alla redovisade patientbesök. Typ av diagnos Övrigt 19% Palliativ vård 10% Hjärsjuk 5% KOL/andning 0% Diabetes 9% Medicinadm 28% Psykiskt sjuk 2% Smärta 0% Urinvägar 2% Hud 25% 5.2 Väskans användning Fältväskan fanns alltså med vid 280 redovisade hembesök, men det betydde inte automatiskt att den kom till användning. En viktig fråga i besöksrapporten var därför om väskan packades upp och någon del av utrustningen användes och i så fall varför. Se nedanstående diagram. Graden av användning ställd mot olika diagnoser Övrigt Medicinadm Psyk sjukdom Smärta Urinvägare Hud Diabetes Hjärtsjuk Palliativ 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Ja Nej CDH /Luleå tekniska universitet 13

16 Det visade sig att väskan packades upp, det vill säga att utrustningen eller datorn användes, vid 100 tillfällen, vilket motsvarar 36 procent eller drygt 1/3 av hembesöken. Graden av användning är vanligast för diagnosgrupperna smärta och urinvägar, som dock representerar en mycket liten del av underlaget. För diagnosen hjärtsjuka uppgår användningsgraden till 50 procent. Och för diagnosen hud, som är den näst mest vanliga besöksorsaken, användes väskan vid 40 procent av besökstillfällena. Här har digitalkameran kommit väl till pass. Den dominerande anledningen (cirka 85 procent) till att fältväskans utrustning och dator inte togs fram var att det helt enkelt inte fanns något behov. Vid knappt 15 procent av tillfällena angavs tidsbrist som orsak. 5.3 Utrustning som användes Här redovisas i vilken grad mätinstrument och kamera kom till användning då väskan packades upp vid hembesöken och vilken utrustning som i så fall nyttjades. Uppgifterna gäller inte datorn, det vill säga uppkopplingen mot VAS. Användningen av VAS redovisas särskilt senare i rapporten. Distriktssköterskorna uppgav att de använde något av mätinstrumenten eller kameran i 62 av de 100 hembesök då väskan togs i anspråk. Fler än ett instrument användes vid många tillfällen, vilket också indikeras av uppgifterna i nedanstående diagram där antalet sammanlagda användningstillfällen för utrustningen uppgår till nästan dubbelt så många som besökstillfällena. Antal tillfällen som mätutrustningen användes Digitalkamera Glukosmätare 9 10 Blodtrycksmätare 33 Pulsoximeter 7 PEF-mätare 5 12-avl EKG 14 Stetoskop Bladderscanner HB-mätare Den mest använda utrustningen är den digitala blodtrycksmätaren som kom till användning 33 gånger och också är ganska jämt spridd över diagnoserna. Trots den stora användningen av blodtrycksmätaren upplevs den som något osmidig och inte helt tillförlitlig. CDH /Luleå tekniska universitet 14

17 HB-mätaren nyttjades vid 15 tillfällen, främst för patienter med diabetes, palliativa patienter och patienter med hudåkommor. Den upplevs som enkel att använda och patienten får direkt besked om sitt värde. Bladderscannern mäter urinblåsans fyllnad och har använts vid 11 tillfällen. Instrumentet är mycket uppskattat och kan förebygga onödiga besvär med kateter. EKG och elektroniskt stetoskop har använts ett antal gånger med skiftande resultat. Det finns olika uppfattningar om behovet av EKG och kvaliteten på ljudet måste förbättras om stetoskopet ska kunna vara till nytta. Båda instrumenten kan kopplas till datorn och värdena direkt överföras och lagras i journalen på digital väg. Användningstillfällena för digitalkameran är i de flesta fall kopplade till diagnosen hud. Liksom EKG och stetoskop kan även kameran anslutas till datorn så att bilden digitalt överförs och lagras i journalen som en PDF-fil. Det råder ingen tvekan om att kameran är till stor nytta i distriktssköterskornas fältarbete och att säkra bedömningar i många fall kan göras via överförda foton. Den här använda kameran med vridbart objektiv är dock för avancerad och behöver ersättas av en enklare modell. De flesta digitala kameror tar idag bilder som kvalitetsmässigt är tillräckligt bra för medicinska bedömningar. Pulsoximetern liksom PEF-mätaren har använts några gånger, främst hos patienter med hjärtbesvär och diabetes. Båda instrumenten upplevs som enkla och lättanvända. Fältväskans bild- och ljudutrustning har kommit till användning vid nio tillfällen. Tanken var att utrustningen skulle kunna testas för konsultationer i realtid. Överföringen via mobil uppkoppling har dock inte fungerat på ett tillfredsställande sätt och det krävs en hel del tekniska insatser för att skapa en bra kommunikationslösning. Det är dock viktigt att poängtera att bild och ljud har en stor potential inom vård och omsorg och kan bidra till att många besvärande sjukresor undviks. Många fysiska sjukbesök kan säkert ersättas med kontakter på distans, vilket effektiviserar vården, sparar pengar och är till gagn för såväl personal som patienter. Sammantaget har distriktssköterskorna testat all utrustning i fältväskan. Flertalet instrument har fungerat på ett tillfredsställande sätt och till och med fått omdömena bra eller utmärkt. Stetoskop och EKG liksom i viss mån kameran har varit besvärliga och svåra att använda samtidigt som teknik och kommunikation krånglat och även medfört problem med överföring av värden och bilder. Nyttan av viss utrustning kan därför vara svår att utvärdera, eftersom problemen med handhavande och teknik kan påverka vårdpersonalens omdömen. Bland såväl berörda distriktssköterskor som läkare finns tveksamheter mot att bland annat EKGutrustningen skulle vara till nytta i fältarbetet. Däremot är det en samstämmig uppfattning att kameran kan bli ett mycket värdefullt hjälpmedel, trots vissa problem med hanteringen under försöken. Samma positiva omdöme får bladderscannern som anses vara en självklar och oundgänglig del i distriktssköterskornas framtida fältarsenal. Omdömet om bild- och ljudutrustning har redan avhandlats här ovan. En gemensam nämnare för en framgångsrik användning av distansöverbryggande teknik inom vården är dock väl fungerande tekniska system och kommunikationslösningar. CDH /Luleå tekniska universitet 15

18 5.4 Användningen av VAS Jämfört med de försök som gjordes under hösten ökade användningen av VAS väsentligt den här försöksperioden. Av de 100 tillfällen som väskan användes (packades upp) vid hembesöken utnyttjades möjligheten att koppla upp sig mot journalen vid 82 tillfällen (se figur nedan). Överhuvudtaget har uppkopplingen mot journalen ute på fältet stadigt ökat allt eftersom distriktssköterskorna fått mer vana och lärt sig att hantera tekniken samtidigt som problemen med kommunikationen rättats till. Det måste tas som en indikation på att finns ett verkligt behov av att ha åtkomst till journalen ute på fältet. Nyttoeffekterna i form av tidsvinster som redovisas längre fram i rapporten (Nyttoeffekter av försök med fältväska) beror i huvudsak på tillgången till journalen. Uppkoppling mot VAS (av dem som packade upp väskan) Nej 18% Ja 82% Utvärderingssamtalen med distriktssköterskorna ger också vid handen att det är en stor tillgång att komma åt journalen vid patientbesöken. En viktig del med åtkomsten är möjligheten att skriva journalanteckningar ute hos patienten. Bilden nedan visar hur VAS användes vid hembesöken. Hur VAS användes Söka/lämna information 24% Rapportera mätvärden 21% Skriva journal 55% CDH /Luleå tekniska universitet 16

19 Av bilden framgår att distriktssköterskan valt att skriva journalanteckningar direkt på plats vid drygt hälften av besöken då fältväskan kommit till användning. Mätvärden har lagts in i journalen vid omkring 1/5 av besöken och i cirka 1/4 av fallen har VAS använts för att söka eller lämna information. Fördelningen på vilken sorts information det handlar om framgår av nedanstående bild. Behov av information i VAS Annat 23% Info läkarbesök 9% Provsvar 18% Meddelande till läkare 11% Ordinationer 14% Boka ny tid 7% Annan patientinfo 9% Tid för återbesök 9% Den vanligaste informationen är att ta fram ordinationer och provsvar, men användningen är rätt jämt fördelad mellan olika informationsområden. Under benämningen Annat sorterar exempelvis receptförnyelser, titta på tidigare tagna bilder, se vad kollegor skrivit vid tidigare besök, läsa meddelanden från läkare och kontrollera att uppgifter kommit in i journalen. Det handlar alltså inte bara om att göra journalanteckningar och skriva in mätvärden och distriktssköterskorna framhåller att de allt efterhand ser nya användningsområden. Genom tillgången till VAS i fältarbetet kan distriktssköterskornas arbetsrutiner effektiviseras. Dels genom att kunna föra in uppgifter och anteckningar direkt i journalen och dels genom att kunna komma åt uppgifter och lämna meddelanden som annars måste vänta tills sköterskan är tillbaka på vårdcentralen. Tillsammans skapar dessa förändringar och effekter tidsvinster, men också ökad trygghet och kvalitet i vårdarbetet. Distriktssköterskan slipper göra stödanteckningar vid sidan om och risken minimeras för att saker och ting glöms bort. Det kommer naturligtvis också patienten tillgodo. Tillgången till VAS i kombination med fältväskans utrustning ute hos patienten gör också att många återbesök kan undvikas. Under försöken har även intresserade distriktsläkare haft möjligheter att låna datorn och logga in sig i VAS under beredskap och jour. De som utnyttjat möjligheten är mycket positiva. Tillgången till journalinformation gör att läkaren får ett bättre underlag för bedömningar och diagnoser, vilket i sin tur gör att till exempel onödiga remisser och inläggningar kan undvikas. Något som naturligtvis också ger kvalitetsvinster för patienten. 5.5 Effekter för vårdpersonal och patienter Distriktssköterskorna har även fått bedöma vilka effekter fältväskan har haft på deras arbetssituation och vad den inneburit för patienterna. Det handlar alltså dels om effekter för distriktssköterskorna själva och dels om effekter för patienterna sett med sköterskornas ögon. De angivna effekterna är fördelade mellan själva mätutrustningen och tillgången till VAS, CDH /Luleå tekniska universitet 17

20 men i flera fall kan effekten vara en kombination av de båda. Sålunda kan en effekt bero på användningen av både utrustning och VAS. Resultaten kan alltså inte läggas samman för att få ett totalvärde. Effekterna har mätts i antalet angivna uppgifter. För distriktssköterskorna framgår resultatet av diagrammet nedan. Effekter för distriktssköterskan Ej svar Ingen effekt Annan neg effekt Tidförslust - annat Tidförslust - teknik Skrivna journalant Annan positiv effekt Ökad säkerhet/trygghet Inbesparat patientbesök Slapp ringa VC eller dyl Utrusning VAS Det kan konstateras att de positiva effekterna är i klar majoritet, det vill säga ökad säkerhet/trygghet, inbesparat patientbesök, slapp ringa vårdcentral och annan positiv effekt. Tillsammans uppgår de till runt 100 stycken angivna fall förutom skrivna journalanteckningar som gjorts vid mer än 50 tillfällen. Tidsvinsten som uppnås genom att distriktssköterskan direkt i VAS kan komma åt information och skriva journaler beräknas till cirka ½ timme per dag mätt i effektiv tid. Flest positiva fall är noterade för effekten ökad säkerhet och trygghet och beror i högre grad på tillgången till VAS än till mätutrustningen. Effekter som direkt kan mätas i inbesparad tid är att sköterskan slapp försöka få kontakt med rätt person på vårdcentralen för att få information som nu istället kunde hämtas ur VAS. Det handlar om knappt 20 tillfällen, vilket motsvarar cirka 7 procent av totala antalet besök som gjordes med fältväskan. Tidsåtgången för ett telefonsamtal till vårdcentralen beräknas till omkring 10 minuter per tillfälle. Fältväskan har även lett till att distriktssköterskan i många fall inte behövt göra något återbesök hos patienten. Tillgången till VAS var den viktigaste anledningen med 25 angivna fall eller cirka 10 procent av antalet besök där fältväskan fanns med. Andra positiva effekter är några stycken och består enligt kommentarerna om tidsvinster av olika slag. Det handlar om att recept har kunnat förnyas direkt samt tillgången till tidigare mätvärden och tidigare tagna bilder på sår. CDH /Luleå tekniska universitet 18

21 Antalet gånger som en negativ effekt angivits är under 20 totalt och består i huvudsak av tidsförluster på grund av tekniken. Det handlar om strul vid inloggningen i VAS samt att överföringen av EKG inte kunnat genomföras. I vissa fall har värdena hamnat på fel ställe i organisationen. En annan negativ källa har varit ljudupptagningen när det gäller stetoskopet. Vidare upplevs kameran vara för krånglig. I några fall har distriktssköterskorna inte uppgett någon effekt alls. Distriktssköterskornas inställning till informations- och kommunikationsteknik har undersökts i en särskild forsningsstudie av Institutionen för hälsovetenskap och redovisas i en separat forskningsrapport. Effekterna för patienterna eller kundnyttan redovisas i nedanstående diagram. Observera att resultatet grundas på distriktssköterskornas bedömning och inte på patienternas egna upplevelser. Effekter för patienten Ej svar Ingen effekt Annan neg effekt Oro/nervositet Annan positiv effekt Kom under läkarvård Snabbare/bättre info Ökad säkerhet/trygghet Inbesparat planerat besök Inbesparat akutbesök Utrustning VAS Även för patienterna överväger de positiva effekterna som sammanlagt uppgår till i storleksordningen 120 stycken. Den vanligaste effekten handlar om ökad säkerhet och trygghet samt snabbare och bättre information, vilket föranleds av VAS i högre utsträckning än av den övriga utrustningen. Fältväskan bedöms också ha lett till att patienten kunnat undvika ett sjukvårdsbesök vid ett 30-tal tillfällen. I några fall har annan positiv effekt angetts. Det handlar om förlängda recept, undvikande av hembesök under nattetid samt mer skonsam behandling via bladderscannern. CDH /Luleå tekniska universitet 19

22 Negativa effekter har bara angivits vid ett fåtal tillfällen. Det har inträffat när utrustningen krånglat och undersökningen därmed tagit lång tid. Fältväskan bedöms inte haft någon effekt i ganska många fall och det handlar då om att distriktssköterskan enbart använt datorn för att skriva journalanteckningar. I några fall har distriktssköterskan inte fyllt i denna del av blanketten. Distriktssköterskorna har slutligen även gjort en sammanfattande bedömning av hur patienten reagerat. Den framgår av figuren nedan. Bedömning av patienternas reaktioner Ingen reaktion 38% Positiv 56% Negativ 6% Som framgår har de flesta patienter reagerat positivt eller inte alls. I några fall har patienten reagerat negativt och det har då handlat om irritation/oro på grund av att utrustningen inte fungerat eller att undersökningen tagit lång tid att genomföra. Inom ramen för projektet har också en särskild forskningsstudie om patienternas upplevelser genomförts av Institutionen för hälsovetenskap. Den redovisas i en separat forskningsrapport. CDH /Luleå tekniska universitet 20

23 6. Nyttoeffekter av försök med fältväska Det här avsnittet innehåller uppskattade nyttoeffekter i form av tidsbesparingar och minskade kostnader och bygger på den genomförda försöksverksamheten och de utvärderingsresultat som presenterats tidigare i rapporten. Resultaten från fältförsöken är applicerade på primärvården i hela Norrbotten. Uppgifter om olika yrkeskategoriers lönekostnader, kostnader för olika besök inom sjukvården, sjuktransporter av olika slag och patientavgifter är hämtade från primärvårdens kansli. Vissa uppgifter kommer från Sveriges kommuners och landstings officiella statistik. Låt oss redan från början slå fast att de tidsbesparingar och kostnadseffekter som presenteras nedan naturligtvis inte ska användas till att friställa vårdpersonal. Vår uppfattning är att alla händer som redan finns i vården behövs mer än väl. De resurser som kan frigöras med hjälp av modern teknik och nya arbetsmetoder omfördelas, så att de kan användas där de gör bäst nytta och gagnar patienterna. Det ska poängteras att beräkningarna grundas på ett litet underlag som också innehåller en del brister. Bland annat har berörda distriktssköterskor i vissa fall gjort olika bedömningar och problem med teknik och kommunikation har stört försöken. De vinster som räknas fram ska därför inte ses som absoluta sanningar, men bör ändå ge en god vägledning om storleksordningen på de effekter som kan uppnås. Siffrorna indikerar att det finns en betydande potential i att satsa på nya arbetsmetoder och ny teknik i vården, förutom de positiva effekter som kan uppnås i form av ökad trygghet och kvalitet. 6.1 Effekter för distriktssköterskorna Försöken visar att distriktssköterskan kan spara tid genom i huvudsak tillgången till VAS. Det handlar om effektivare rutiner för dokumentation, bättre och snabbare tillgång till information samt minskade behov av återbesök. Delar av dessa effekter härrör även från mätutrustningarna. Beräkningarna här nedan bygger på att distriktssköterskorna vid vårdcentralerna i Norrbotten tillsammans gör hembesök per år (källa Sveriges kommuner och landsting). Tidsvinster för hela länets distriktssköterskor Typ av effekt Tidsvinst Andel Antal Sparade timmar/år Inbesparat telefonsamtal till vc Inbesparat återbesök för dsk Effektivare rutiner, journalanteckningar, informationshantering Totalt 10 min/gång 6,8 % av alla hembesök 50 min/gång 8,9 % av alla hembesök 30 min/dag 6,25 % av arbetsdagen samtal timmar besök timmar 285 årsarbetare timmar timmar Tidsbesparingen uppgår avrundat till timmar vilket motsvarar cirka 31 årsarbetare om man räknar att den effektiva tiden är 80 procent av den totala arbetstiden (vanligen uppskattas CDH /Luleå tekniska universitet 21