megatest 22 2Test: mellan2 2klassare vilken ratt är rätt för dig? _22 SedanerNYTT.indd

Transkript

1 megatest Test: 22 mellanklassare 36

2 22 2 Hela mellanklassen. Funderar du på en sedan i mellanklassen? Gör absolut ingenting förrän du läst detta test! Vilken är bäst? Sämst? Och villken är rätt för dig? Alla frågor fi nner svar Text: John Argelander. Foto: ams fotografer vilken ratt är rätt för dig?

3 : : 21 Jaguar X-type 2,5 I alla sammanhang där man rankar saker så kommer alltid någon hamna sist. Det är oundvikligt. I mellanklassen är det Jaguar X-type som får betraktas som bilen som är minst bra för direkt dålig är den inte. X-type bär dock inte alls på samma kvaliteter som forntidens Jaguarer, där inredningen andades herrklubb och ädelträ och tjockt läder var självklara inslag, dagens Jaggor har inte bättre kvalitetskänsla än en Ford. Tyvärr lyser dock de fl esta av Mondeons kvaliteter med sin frånvaro i X-type. t är ett exempel, det är trångt både fram och bak. I framsätet saknas det främst utrymme i höjdled och den breda mittkonsolen ger ingen vidare rörelsefrihet för vare sig förare eller framsätespassagerare. Bak är det främst trångt för knän och fötter, och själva sätet är onödigt hårt. Framstolarna är nästan lika hårda, men de är i alla fall välformade. Känslan är inte helt olik den i Mercedes-bilar från 80- och 90-talen. Stenhårda säten, men som ändå erbjuder fi n komfort. Men även om man sitter bra fram och hyfsat bekvämt bak så handlar komfort om mycket mer än så och där faller X-type igenom. Chassisättningen är stram och bilen går tungt över tvärskarvar. Bullernivån är inte heller speciellt imponerande. Chassisättningen kommer till viss mån till sin rätta när vi tittar på körglädjen. Fin balans och små karossrörelser vid aktiv körning är trevligt, men 2,5-literssexan från Ford är inte speciellt inspirerande. Kraften i mellanregistret är det inget fel på, men motorn tappar fl ås när rödmarke- ringen närmar sig, och slickar även i sig en hel del bensin. Den manuella lådan är helt ok, automaten med sin karaktäristiska J-gate ganska slö och utformningen på kulissen gör att man helst låter bli att växla manuellt för att slippa felväxlingar. Styrningen har hyfsad känsla, men är allt annat än reaktionssnabb vilket gör att man får jobba ordentligt med den stora ratten. Ett lika förvånande som tråkigt faktum är att X-type har ESP endast som tillval, något som den är snudd på ensam om i den här klassen. Och med tanke på bilens pris kronor i grundutförande så är det direkt sorgligt. Jaguar X-type kan knappast betecknas som prisvärd, men det som räddar bilen från ett ekonomiskt bottennapp är en väldigt hög driftsäkerhet och i viss mån även hyfsade garantier. Ett grundpris på över kronor är skyhögt i den här klassen, och för så mycket pengar har man rätt att vänta sig mer än vad X-type levererar. Den här kattens nio liv är i stort sett förbrukade. Motor: V6, cm hk/241 Nm vid 6 800/ r/min. Prestanda: ,3 s. 225 km/h. Bränsleförbr.: 9,6 l/100 km. Bagage: 452 liter. Vill ha i klassen Nissan Primera 2,0 Nissan Primera är till åren kommen, och det börjar märkas ordentligt. Tre karosser fi nns, men sedan och halvkombi säljer nästan ingenting bara kombin verkar hitta kunder. Och är det en Primera man ska ha så är kombin såklart att föredra tack vare sin bättre bagagevolym. Men varför en Primera, över huvud taget? Förutom ett attraktivt grundpris så är det svårt att hitta direkta skäl till att köpa en Primera. n är snudd på obefi ntlig med död styrning, sävligt chassi och en ganska törstig motor som mest låter ansträngd. Chassit har hyfsad rullkomfort, men stolarna är bara medelbra och bullernivån likaså. t är godkänt, bagagevolymen på medelnivå i klassen och säkerhetsnivån får sig en rejäl törn på grund av att ESP bara är standard på de dyrare versionerna. Inga egentliga bottennapp, men heller inga toppar i betygen gör Primera till en av de minst tilldragande bilarna i mellanklassen. Motor: R4, cm hk/192 Nm vid 6 000/ r/min. Prestanda: ,6 s. 205 km/h. Bränsleförbr.: 8,8 l/100 km. Bagage: 450 liter. (22 p) Hopplöst trist att köra och trots futuristisk design väldigt okarismatisk bil. Lockande prislapp, dock. (19 p) Trång kupé, törstig och trist V6:a, dyr och okomfortabel. Få, om några, ljuspunkter förutom designen. 21

4 18 Peugeot 407 2,2 När vi testade 407 för första gången så åkte fransosen på stryk av Ford Mondeo och Saab 9-3, och eftersom konkurrensen bara blir hårdare med åren så återfi nns 407 åter igen i botten. Det positiva med 407 är ett lågt grundpris, hög säkerhetsnivå och generöst med utrymme för framsätespassagerarna tack vare god takhöjd och en smal mittkonsol. Resten är inte lika positivt eller direkt negativt. t bak är till exempel väldigt knapert för främst knän och fötter, och bagagevolymen på 407 liter känns futtig i sammanhanget. Chassit är med på noterna vid aktiv körning, men motorn är brummig, karaktärslös och dessutom ganska törstig. Växellådan är på känt Peugeot-manér långslagig och diffus i känslan kort sagt usel. Styrningen har godkänd känsla, 18 Opel Vectra 2,0T Mycket kraft för pengarna är vad Vectra 2,0T handlar om. För drygt kronor får man 175 villiga turbohästar och 265 Nm vridmoment som sätter bra fart på ekipaget. Tyvärr är förbrukningen ganska hög sett till hela klassen, och den sexväxlade lådan klonkig i sin känsla. Chassit är inte överdrivet förtjust i kurviga vägar och framstolarna har en väldigt underlig utformning som ger dåligt sidostöd i kurvorna trots att de har ganska kraftig skålning. Styrningen har god respons men saknar en hel del känsla. På långfärd funkar chassit bättre och erbjuder bra rullkomfort. Tyvärr är framstolarna och (speciellt) baksätet väldigt hårda att sitta på, och bullernivån är hög. Halvkombikarossen ger mycket god bagagevolym 500 liter och dessutom är utrymmet Alfa 159 2,2 JTS 18 ronden fäller Alfa 159, nästan kronor är mycket pengar i den här klassen. Och eftersom Alfa har minst sagt halvdana garantier och ett högst medelmåttigt driftsäkerhetsbetyg så blir ekonomibetyget lågt. Tyvärr är inte ekonomin den enda ronden där Alfa 159 har det svårt. Både vad gäller kupé- och bagageutrymme så är 159:an trång. Fram är utrymmet godkänt, men baksätet är hopplöst litet för fullvuxna. Det är lågt i tak och väldigt dåligt med plats för knäna. Den slanka taklinjen och formerna över bakluckan ger bilen en elegant profi l, men bagagevolymen blir inte smickrande 405 liter. Alfa säljer inga tråkiga bilar och 159 är en riktig Alfa. Styrningen är riktigt fi n och motorn villig från mellanregistret och uppåt : men responsen kunde vara lite bättre, speciellt kring mittläget. Man sitter skönt fram och hyfsat bra bak, men bullernivån är hög och chassit verkar mest anpassat för buskörning komfortmässigt är det bara medelbra. Majoriteten av 407-köparna väljer kombi, och man förstår varför. Kombin är mer praktisk och dessutom klart snyggare att titta på : lättlastat. t är godkänt fram, men den som tror att Vectra sedan är lika rymlig bak som sin kombibroder bedrar sig. Knäutrymmet är bara medelbra. Förutom bagagevolymen och den kraftfulla motorn så är det svårt att hitta andra kvaliteter som gör att Vectra står ut från mängden. Betygssnittet är jämt, men väldigt lågt : Även chassit är väl avstämt för aktiv körning och 159 påvisar fi n balans i kurvorna. Tyvärr är bilen väldigt hård vid normal körning, och det stjälper bilens komfortbetyg. Bullernivån är annars bra och man sitter bekvämt både fram och bak. snivån är hög, men tyvärr även bränsleförbrukningen, vilket gör att 159 tappar ytterligare poäng. 159 smakar, men kostar också därefter. Motor: R4, cm hk/220 Nm vid 5 875/ r/min. Prestanda: ,0 s. 222 km/h. Bränsleförbr.: 9,0 l/100 km. Bagage: 407 liter. 18 Motor: R4, cm hk/265 Nm vid 5 500/ r/min. Prestanda: ,1 s. 230 km/h. Bränsleförbr.: 9,2 l/100 km. Bagage: 500 liter. Motor: R4, cm hk/230 Nm vid 6 500/ r/min. Prestanda: ,8 s. 222 km/h. Bränsleförbr.: 9,4 l/100 km. Bagage: 405 liter. Pinsamt litet baksäte och bagage, törstig motor och en tragisk växellåda. Säker, men i övrigt inkompetent. Stenhårda säten och en turbomotor med avsevärda dryckesvanor. Rymligt bagage är bästa egenskapen. 18 Känslig styrning, motor med omåttlig bensinaptit och trång för människor och bagage. Snyggast? 18 (23 p) (23 p) (23 p) 39

5 : : : 14 Volvo S60 2,4 Volvo S60 känns som en gammal trotjänare vid det här laget. Både för att modellen hängt med ett tag nu, samt att Volvo presenterat den något mindre men mycket mer körglada S40. S60 är en Volvo av den klassiska skolan, med kunglig sittkomfort och lite lätt sävliga vägegenskaper. Framstolarna är magnifi ka, och även i baksätet sitter man mycket bra. Tyvärr är kupéutrymmet bak inte mycket att skriva hem om, det är lågt i tak och trångt för knän och fötter. Fram är utrymmet bättre, då S60 är en bred bil. Beteendet är lätt understyrt och sättningen är dessutom för mjuk för att det ska kännas förtroendeingivande. Lägg till detta en ganska välljudande men annars karaktärslös motor och en vevig styrning befriad från all typ av känsla, och du har en anrättning som fullkomligen avskyr kurviga vägar i högt tempo. Volvo S60 är skön men lite småtrist. Bilvärldens medel-svensson. Subaru Legacy 2,0R Instegsmodellen av Legacy har ett helt otroligt jämnt snitt. Tyvärr (för Subaru) så är det lite lågt, medelbetyg i alla ronder utom två ger inga testsegrar. Bra garantier och ett omutligt driftsäkerhetsbetyg ger i kombination med ett hyfsat inköpspris ett bra betyg i ekonomironden, men det vägs upp av att bagageutrymmet är mindre än på medelbilen. Konstant fyrhjulsdrift är såklart ett starkt argument för Legacy och trots detta så är inte bilen speciellt törstig. Vinterfördelarna är uppenbara, men även på vått underlag känns det tryggt med fyra hjul som drar. Legacy har ett ganska mjukt och bekvämt satt chassi, som även klarar aktiv körning mycket bra. Boxermotorn låter underbart och effekten räcker till. Styrningen har bra känsla men seg respons, och bullernivån är väldigt hög. Minus också för att ESP inte är standard på alla versioner. Legacy är och förblir en vinterfavorit. Lexus IS 250 Lexus IS är i viss mån Subaru Legacys raka motsats här spretar betygen ordentligt. n är i världsklass med en 208 hästar stark, skönsjungande sexa under huven och ett chassi som är som gjutet för buskörning. Styrningen saknar lite känsla, annars är den mycket bra, den också. På utrymmesfronten är det desto sämre ställt, både när det gäller i kupén och i bagaget. I framsätet är det lågt i tak och intimt på grund av en bred mittkonsol. Bak är det ännu trängre i alla ledder. Och 378 liter bagagevolym är allt annat än imponerande. Grundpriset kronor är väldigt styvt, men Lexus kvalitetsrykte räddar ett medelbetyg i ekonomironden. smässigt är IS 250 en fullpoängare, till och med kollisionsvarning fi nns som tillval. Baksätet är ganska obekvämt, vilket sänker hela komfortbetyget. Ljudnivån är dock väldigt låg. Lexus IS är åtråvärd, men inte utan brister. Motor: R5, cm hk/220 Nm vid 4 500/ r/min. Prestanda: ,2 s. 210 km/h. Bränsleförbr.: 8,4 l/100 km. Bagage: 424 liter. Motor: B cm hk/187 Nm vid 6 800/ r/min. Prestanda: ,5 s. 214 km/h. Bränsleförbr.: 8,7 l/100 km. Bagage: 433 liter. Motor: V6, cm hk/252 Nm vid 6 400/ r/min. Prestanda: ,1 s. 230 km/h. Bränsleförbr.: 9,8 l/100 km. Bagage: 378 liter. (24 p) (24 p) (24 p) S60 hänger inte med längre. Pyttebaksäte och bagage, men fortfarande bästa framstolarna. Hög driftsäkerhet och konstant fyrhjulsdrift är bra högt kupébuller och litet bagage är desto sämre. Grym bil att köra, säker och åtråvärd. Men hopplöst trång och dessutom i törstigaste laget

6 Kvalitetskänsla, viktigare än du tror. Visst har du upplevt den känslan av något oemotståndligt. Det kan vara nästan vad som helst; en suveränt designad brödrost, eller känslan i komponenterna hos en Bang & Olufsen-stereo, se ovan. Kort sagt, kvalitetskänsla är något väldigt subjektivt som oftast har med utseende, materialkänsla och passform att göra. Helst allt på en gång. Vad betyder då det för en bil? Allt och ingenting. För den som är upptagen av det fäller den upplevda kvaliteten ofta avgörandet för bilvalet. Om inte annat utesluter det bilar som inte lever upp till kraven. Tillhör man kategorin som inte bryr sig, som ser bilen som ett alternativ till SL-kortet och bara sätter praktiska och ekonomiska förtecken på bilköpet, så spelar det ingen som helst roll. Tror man Men det där med kvalitetskänsla är så lurigt att det funkar även undermedvetet. Ett dörrhandtag som känns rätt i handen, eller en stolsklädsel som ger rätt friktion och känsla i bilen, gör att du omedvetet trivs bättre, kör bättre och litar mer på din bil. För bilindustrin är det mycket viktigt av rent krassa, ekonomiska skäl. En bil som väcker rätt känslor hos kunden är bilköparen villig att betala mer för. Det gäller bara att lyckas räkna hem den merinvestering som krävs för bättre design, material och finish. Några som verkligen lyckats är BMW som lär ha investerat motsvarande cirka kronor mer per bil i material och finish, än exempelvis Ford och GM. Men, i gengäld kunde man ta ut ett pris som var kronor högre som resultat av investeringen. Att det funkade bevisas av att förra 3- serien under ett par år var Europas mest sålda mellanklassare folk var alltså beredda att betala för känslan. Hur mycket vikt bilindustrin lägger på att en bils inredning skall kännas rätt bevisas inte minst av ett samtal jag hade med Volvos förre chefsdesigner Peter Horbury i samband med V70-lanseringen i januari Horbury berättade att produktionsteknikerna protesterade och sa att det var omöjligt att höja finishen och minska toleranserna. Kvalitetskänsla är så lurigt att det även påverkar dig undermedvetet tänk på det när du väljer bil Då tog jag fram en Canon Ixuskamera och visade på passformen och finishen på alla detaljerna, trots en enorm produktion och ett lågt pris. Genom att utmana Volvoteknikernas yrkesstolthet lyckades han därmed få märket att ta ett rejält kliv i kvalitetskänsla, även om man inte nått toppen. Gör dig själv en tjänst nästa gång du skall köpa bil: Fundera över vad du gillar för saker förutom bilar, vad som kännetecknar dem och om du kan översätta deras design, material eller känsla till någon del av en tilltänkt bil. Lyckas du blir valet enklare och jag kan nästan garantera att du kommer att trivas bättre med din nya bil Robert Petersson 41

7 14 Citroën C5 2,0i Citroën C5 är den mest komfortabla bilen i mellanklassen. Håller du med? Troligen. Varför är då komfortbetyget bara en 3:a? Jo, på grund av att man sitter ganska okomfortabelt i baksätet, samt att bullernivån är ganska hög i kupén. Rullkomforten är dock kunglig med Citroëns gashydrauliska fjädring och dämpning, och framstolarna är sköna om än i mjukaste laget. n är det inte mycket bevänt med styrningen är vevig och utan känsla, bilen plogar obevekligen i kurvorna och drivlinan lider av ett minst sagt diffust växellänkage. Motorn är hyfsat varvvillig, även om effekten är i tunnaste laget. Tacksamt är dock att motorn inte är speciellt törstig. Kupéutrummet är medelbra fram är det hyfsat gott om plats, men bak är det trångt för 11 Saab 9-3 1,8t Med Volvo S60 ganska långt ned på denna ranking stod det svenska hoppet till Saab 9-3. Men Trollhättans stolthet hamnar bara marginellt bättre till än S60. Enda fullpoängaren är säkerhetsronden, och det är Saab långt ifrån ensam om i den här klassen. t är dock bra i Saab 9-3, både fram och bak är det gott om plats. Bagageutrymmet är desto sämre, bara 425 liter är knappast klassledande. På vägen är 9-3 trygg, men inte speciellt skojig. 150-hästarsmotorn räcker till, men bjuder inte på några vidare prestandaupplevelser. Hyfsat snål är det dock. Styrningen har ok känsla, men kan uppfattas som lite seg i reaktionerna om man jämför med de bästa i klassen. Man sitter bekvämt både i fram- och baksätet 11 Renault Laguna 2,0T Laguna har nyligen fått en facelift, men detta har inte resulterat i någon direkt ökning i försäljning. Denna svalt formgivna farkost lever ett liv i skymundan, och det är på ett sätt lite synd. Det visar sig nämligen att fransyskan besitter fi nfi n komfort med ett av klassens allra bekvämaste chassin. Dessutom sitter man mycket bekvämt fram och riktigt bra i baksätet, och bullernivån är låg i kupén. Fram fi nns det gott om plats och bak räcker utrymmet till, även om det inte är slösande rymligt. en är strax under medel, 430 liter. Lagunas fi na chassi funkar dessutom väldigt bra när det börjar gå undan. Fin balans och måttliga karossrörelser gillar vi skarpt. Tvålitersturbon på 170 hästar och 270 Nm känns som gjuten i : knäna. en är godkänd, inte mer. Den stora halvkombiöppningen är dock praktisk. Grundpriset på kronor är väldigt konkurrenskraftigt, men Citroëns driftsäkerhet är inte bra. ronden slutar därför på medelnivå. Hög säkerhetsnivå och grym rullkomfort är C5:s starka sidor, men det räcker inte längre än att placera bilen på den undre halvan av klassen : och det avspända chassit sväljer ojämnheter på ett komfortabelt sätt. Tyvärr är bullernivån i högsta laget för att det ska bli ett riktigt bra betyg i komfortronden. skt sett är 9-3 i klassens mittfält, bara marginellt dyrare i inköp än medelbilen. Saab 9-3 är en rymlig och avspänd bil, men den väcker inga direkta lustar : den här bilen, och ger fi n segdragningsförmåga oavsett växel. Styrningen är dock inget under av precision, utan funkar bäst vid oaktiv körning. Med tanke på bestyckningen under huven så är grundpriset på kronor inte så blodigt. Driftsäkerheten är det dock lite si och så med, enligt ägarna. Laguna är en udda fågel i klassen, men väl värd en titt om man söker en komfortabel vagn. Motor: R4, cm hk/200 Nm vid 6 000/ r/min. Prestanda: ,1 s. 211 km/h. Bränsleförbr.: 8,0 l/100 km. Bagage: 471 liter. 11 Avspänd glidare med åkglädje. Attraktivt pris och hög krocksäkerhet är annars de enda ljuspunkterna Motor: R4, cm hk/240 Nm vid 5 500/ r/min. Prestanda: ,5 s. 210 km/h. Bränsleförbr.: 8,2 l/100 km. Bagage: 425 liter. Rymlig och komfortabel, men trist motor och drivlina. Bra framstolar och hög krocksäkerhet. Motor: R4, cm hk/270 Nm vid 5 000/ r/min. Prestanda: ,4 s. 223 km/h. Bränsleförbr.: 8,4 l/100 km. Bagage: 430 liter. (24 p) (25 p) (25 p) Pigg motor och ett kul och komfortabelt chassi. Litet bagage och tveksam driftsäkerhet. Sista versen?

8 : : : 09 Kia Magentis 2,0 Ett lockande grundpris brukar få folk att nyfi ket titta in i bilhallen, och väl där kommer de märka att Kia Magentis har mer att erbuda än bara en väldigt konkurrenskraftig prislapp. Driftsäkerhetsbetyget är väldigt högt och garantierna långt ifrån dåliga. Detta borgar för en gynnsam totalekonomi. Tittar vi närmare på Magentis egenskaper så fi nner vi att bilen är bland de rymligaste i klassen. I alla fall i baksätet, där knäutrymmet är den absoluta ljuspunkten. Fram är Magentis också rymlig, men det är många bilar i klassen som är det. Chassit är mjukt satt, och man sitter bekvämt både fram och bak. Bullernivån skulle dock behövt vara lägre för ett komfortbetyg i toppklass. då? Nja. Magentis understyr ordentligt och motorn är långt ifrån inspirerande. Och styrningen är oerhört vevig och helt utan känsla. Riktigt kass. Snål på soppa är dock Magentis. Och snäll mot plånboken. En prisvärd bil. Hyundai Sonata 2,4 Koncernsyskon med Kia Magentis är Hyundai Sonata, och de får som synes samma totalbetyg till och med samma poängsumma. Dock plockar de poäng i lite olika ronder. Sonata har ett av klassens absolut rymligaste bagageutrymmen. 523 liter slår många större sedaner på fi ngrarna. t däremot, är sämre än i Magentis både fram och bak. Speciellt kul att köra är Sonata inte. Motorn är lite mer kraftfull (och även lite törstigare) än den i Magentis, men på vägen märks ingen större skillnad. Lådan är inte heller speciellt kul att handha. De sävliga vägegenskaperna och den understyrda chassibalansen känns igen från Kian. mässigt är Sonata och Magentis i stort sett likadana, enda skillnaden är att Sonata upplevs som lite tystare kronor är inte direkt snorbilligt, men för pengarna får man en ganska rymlig bil med gigantiskt bagageutrymme. Cadillac BLS 2,0T BLS är jänkefierad Saab 9-3, och även om upplägget inte känns speciellt fräscht så har bilen en hel del kvaliteter. Först och främst är det komforten som övertygar, eller egentligen mest rullkomforten. Chassit är mjukare än på Saab 9-3 och sväljer ojämnheter med förtjänst. Man sitter bekvämt både fram och bak, men bullernivån är inte på samma fi na nivå som de bästa i klassen. t är bra, men bagagevolymen på 420 liter är bara strax under medel. Instegsmodellen 2,0T har 175 hästar och den motorn ger bilen en homogen känsla, men tyvärr är växellådan (precis som i 9-3) ganska sladdrig och inexakt. Styrningen är lätt, på gränsen till simmig kring mittläget. Sammantaget är körglädjenivån inte mer än medelbra. smässigt är det väl förspänt med bland annat toppbetyg i Euro NCAP, men BLS är en ganska dyr bil i klassen. Kommer man överens med formerna så är Cadillac en farlig konkurrent till systerbilen Saab 9-3. Motor: R4, cm hk/189 Nm vid 6 000/ r/min. Prestanda: ,2 s. 208 km/h. Bränsleförbr.: 7,7 l/100 km. Bagage: 420 liter. Motor: R4, cm hk/219 Nm vid 5 800/ r/min. Prestanda: ,9 s. 212 km/h. Bränsleförbr.: 8,3 l/100 km. Bagage: 523 liter. Motor: R4, cm hk/265 Nm vid 5 500/ r/min. Prestanda: ,5 s. 220 km/h. Bränsleförbr.: 8,1 l/100 km. Bagage: 420 liter. (25 p) (26 p) (26 p) Väldigt rymlig kupé och snål motor lyckas inte väga upp den totala avsaknaden av körglädje. Rymligt bagageutrymme men i övrigt inga direkta toppkvaliteter. Trist att köra. Fin fjädringskomfort, hög säkerhetsnivå och stark motor. Men dyr och ganska bullrig

9 Mercedes C180 K C-klass har inga egentliga svagheter om man bortser från det skyhöga inköpspriset på kronor. Bakhjulsdrift och fi n balans gör bilen kul på halt underlag, och den kompressormatade motorn har gott om vrid i mellanregistret. Sedan ansiktslyftningen har C-klass även fått manuella växellådor värda namnet, innan var automat det självklara valet. Styrningen är dock inte speciellt snabb, och har tung återgång till mittläget. mässigt är C180 en väldigt trevlig bekantskap, med lagom mjukt chassi, fi nfi na framstolar, ett riktigt bekvämt baksäte och dessutom den klart lägsta bullernivån i klassen. t är det dock lite sämre ställt med, både fram och bak är det ganska trångt i sidled för huvud och axlar. Knäutrymmet bak är inte mer än godkänt. Audi A4 1,8T 06 Toyota Avensis 2,0 Avensis misslyckas bara på en enda punkt körglädje. Chassit är trist med ett konsekvent understyrt beteende på vägen. Motorn är karaktärslös och ganska brummig på höga varv positivt är dock att den är bränslesnål. Styrningen framkallar inga som helst känslostormar, den har klart begränsad känsla och inte mer än godkänd respons. I övrigt ligger Avensis på medelnivå eller över i klassen. en, till exempel, är oerhört väl tilltagen, hela 520 liter. Näst bäst i hela mellanklassen. t är lite mer begränsat, i framsätet är det ganska lågt i tak. Bak har man gott om plats, främst för knäna. Sittkomforten är mycket bra både fram och bak, och det beror till viss del på att Toyota nästan Trotjänaren A4 lyckas fortfarande hålla stora delar av fältet bakom sig i sammanräkningen. Och det med den gamla 1,8T-motorn på 163 hästar. Chassit är ganska stramt satt redan i standardutförande, och med sportchassi blir det direkt stötigt. A4 har fi n balans och styrningen har en hel del känsla och helt ok respons. Turbofyran har gott om vrid i mellanregistret och växellådan är mycket trevlig att använda. Man sitter utsökt i de välformade, skålade framstolarna, och även baksätet är bekvämt utformat om än lite hårdare för rumpan och ryggen. Rullkomforten är ok, men tvärskarvar är inget som A4 gillar speciellt mycket. Bullernivån är mycket bra. t är medelbra både fram och bak, det är främst knäna som har begränsat med : på 455 liter är precis som mycket annat i C-klass medelbra. C-klass bärgar hem ett medelbetyg i ekonomironden trots den saftiga prislappen, och detta beror på ett mycket frikostigt garantipaket. sbetyget är den enda egentliga toppnoteringen, men trots detta är C-klass en bil som väcker ha-begär hos många människor : helt struntat i skålning på framstolarna. Bak har sittdynan en trevlig lutning. Chassit har svårt för tvärskarvar men funkar i övrigt bra, och bullernivån är godkänd. Grundpriset kronor känns attraktivt med tanke på bilens framskjutna placering i betygssammanräkningen, och erkänt bra driftsäkerhet borgar för ett problemfritt bilägande : plats både fram och bak. För kronor får du en komfortabel och körglad mellanklassare med en skön, tung och solid känsla i hela bygget. För kronor får du fyrhjulsdrift av torsentyp, och det tillvalet gör många av A4-köparna. Förbättrad spårstabilitet och tryggare vägegenskaper vintertid är aldrig fel. Motor: R4, cm hk/220 Nm vid 5 200/ r/min. Prestanda: ,7 s. 223 km/h. Bränsleförbr.: 8,4 l/100 km. Bagage: 455 liter Motor: R4, cm hk/225 Nm vid 5 700/ r/min. Prestanda: ,6 s. 228 km/h. Bränsleförbr.: 8,2 l/100 km. Bagage: 460 liter. Tyst och komfortabel, vridstark motor och hög säkerhet. Men tokdyr och inte direkt rymlig. Motor: R4, cm hk/196 Nm vid 5 700/ r/min. Prestanda: ,1 s. 210 km/h. Bränsleförbr.: 8,1 l/100 km. Bagage: 520 liter. (28 p) (29 p) Stort bagage, hög säkerhetsnivå och stabil totalekonomi. Dock ganska antiseptisk att köra. (29 p) Bland de mest väl ihopskruvade i klassen. Stark motor och fi n sittkomfort. I övrigt inga toppbetyg. 06

10 Det ska vara roligt att betala Pengar. En sak är säker. Man har aldrig tillräckligt. Eller, utgifterna anpassas alltid efter inkomsterna, om man nu inte heter Bill Gates eller Ingvar Kamprad. Den sistnämnde borde för övrigt skämmas eftersom han bara samlar på hög. Tänk vilka bistånds/miljö/teknik-projekt han skulle kunna dra igång. Och vad kul han skulle kunna ha! Tricket? Spendera pengarna med ett leende. Många som har rejält med pengar är mer gnidna än de som tvingas vända på slantarna, så utomordentligt trist. Visst tusan ska man satsa på att göra en bra affär, inte betala för mycket, men när man väl vet vad man vill ha ska man satsa. Det ska helt enkelt kännas kul när man betalar. Det märkliga är att det inte är priset på varan som avgör om den känns prisvärd. Dyraste eller billigaste bilen i klassen kan båda vara helrätt. Varje gång man tittar på något som man köpt dyrt ska det kännas: visst tog jag i, men det var det värt. Fy för kompromisser! Som den där B & O-tv:n jag köpte för många år sedan. Fortfarande snygg, trots att det är en tjock-tv. De värsta köpen är egentligen mel- lanköpen varken billiga eller dyra. Tillräckligt dyra för att det ska kännas i plånboken och göra en medveten om att man betalade lite mer än nödvändigt. Men inte så billigt att man tittar på grejen och tänker: Vilket klipp! Mellanköpen radar lätt upp sig som en ändlös räcka korta konsumtionstrippar med extremt kort kick. Nej, shoppingkänslan ska sitta i länge. Man ska vara nöjd på sikt. Jag köper faktiskt hellre dyra Levi s på NK, eller no brand på macken än halvdyra Crocker. Men helst av allt handlar jag på mig ett rejält gäng Lee och Levi s när jag är i USA, till en femtedel av priset på NK! Det är kul att fynda. Och ännu skojigare att känna sig smart. När det gäller bilar har jag aldrig haft svårt för svaga varumärken utan snarast sett det som en sport att köra något som andra inte vill ha. Med glädje har jag haft Skoda, Trabant, Alfa och en Cheva-pickup starka personligheter till rätt pris. Nya tjänstebilen Hyundai Santa Fe är mycket bättre än sitt varumärke, och det ger tillfredställelse att få mer än vad man betalar för. Och när jag sitter där Det ger tillfredställelse att få mer än vad man betalar för. Spendera pengarna med ett leende! bakom ratten ger den mig de känslor, de vibrationer, som jag kräver från en bra familjebil helt bortsett från priset. Det är viktigt. Självklart ska man prioritera de egenskaper som är viktigast för en själv, och inte kompromissa på känslan som bilen ger. Kräver man riktigt underhållande vägegenskaper ska man bara välja mellan bilar som har just det. Är komfort det viktigaste, då måste du välja en bil som är just komfortabel. Man ska inte köpa en bil bara för att priset är rätt. Då är man en loser. Livet är för kort för att slösa bort på fel känslor. Det viktigaste av allt är att köpa det du vill ha. Att bli nöjd länge. Alrik Söderlind 45

11 : : : 03 Mazda 6 2,0 Mazda har spottat upp sig ordentligt på sistone, och mellanklassaren 6 är en riktigt kul bil att köra. Ypperlig balans och krispig styrning höjer förarens mungipor och basmotorn på två liter räcker faktiskt långt. Bränsletörsten är också klart bättre än medlet i klassen. Växellådan har en härligt mekanisk känsla. Det ska dock sägas att få i backväxeln kan vara lite krångligt, spaken ska tryckas ned, sedan till vänster och upp bredvid ettans växel. Sittkomforten är mycket bra fram och helt ok i baksätet, och chassit funkar även hyfsat i vardagstrafi k men är långt ifrån soffmjukt. 6: ans akilleshäl är bullret, som efter facelift har blivit lägre men som fortfarande är bland de allra sämsta i klassen. Detta ger ett lågt totalbetyg i komfortronden. Trots sina slanka former så är bilen rymlig fram, och baksätet har gott om knäutrymme kronor är ett konkurrenskraftigt grundpris, och för pengarna få man en av de mer alerta mellanklassarna på marknaden. Honda Accord 2,0 Accord är en av de största överraskningarna i detta test. Tvålitersmotorn är på Honda-manér oerhört varvvillig och har grym gångkultur. Motorljudet är riktigt vasst på höga varv, och bränsletörsten är förhållandevis liten sett till hela klassen. Den manuella lådan är väldigt trevlig, och även automaten funkar förvånansvärt bra ihop med den högvarviga motorn. Chassit är kort sagt fantastiskt med underhållande balans och väldigt lite krängningstendenser. Styrningen har mängder av känsla, men skulle varit lite snabbare i reaktionerna för att få ett toppbetyg. Man sitter mycket bra både fram och bak, och speciellt baksätet är väldigt rymligt. en 459 liter är på par med medelbilen. Det tajta chassit lämpar sig inte riktigt lika bra i vardagslunken, då det gärna blir lite småstudsigt över tvärskarvar, men ljudnivån är helt ok. Priset kronor gör Accord till en av de absolut mest prisvärda bilarna i klassen. BMW 320i 3-serien är alltid att räkna med i mellanklasstester, och så även denna gång. 320i är bland de absolut roligaste bilarna att köra, trots att man försakat den klassiska, raka sexan till förmån för en fyrcylindrig maskin. Fyran har såklart inte samma fi na gångkultur och underbara sång, men går i gengäld väldigt snålt. Växellådan är underbart köttig i känslan och både styrning och chassi är i världsklass. Det ska nämnas att bilen vi kört har standardstyrningen, inte den blixtsnabba, aktiva varianten. Sittkomforten är väldigt hög både fram och bak, och i baksätet är det gott om plats i alla ledder. Fram stjäl en bred mittkonsol en del plats, men annars är det rymligt. Chassit är en fantastisk kompromiss mellan sportighet och komfort, och man åker väldigt bekvämt och tyst kronor är mycket pengar i den här klassen, men smakar det så kostar det Motor: R4, cm hk/184 Nm vid 6 500/ r/min. Prestanda: ,7 s. 211 km/h. Bränsleförbr.: 7,8 l/100 km. Bagage: 492 liter. Motor: R4, cm hk/190 Nm vid 6 000/ r/min. Prestanda: ,9 s. 217 km/h. Bränsleförbr.: 7,7 l/100 km. Bagage: 459 liter. Motor: R4, cm hk/200 Nm vid 6 200/ r/min. Prestanda: ,0 s. 220 km/h. Bränsleförbr.: 7,4 l/100 km. Bagage: 460 liter. (30 p) (30 p) (32 p) Fenomenal på vägen och rymlig för både folk och väskor. Snål motor men plågsamt hög bullernivå. Underbart chassi, snål och rapp motor, och grym låda. Rymligt baksäte och bra sittkomfort. Prisvärd. Styrning, chassi och sittkomfort i världsklass, och rymligt baksäte. Högt pris enda svagheten?

12 I valet och kvalet, men varför? Varför är det så svårt att välja? Och vad är det egentligen som styr våra val? Om sortimentet är litet är det troligen inget större problem, men i det monumentala överflöd som råder inom många områden blir det klurigare. När det gäller rena konsumtionsvaror såsom tvättmedel eller tomatsoppa eller för den delen dasspapper så är ofta varumärket det som gör att vi stoppar ned en viss prudukt i vår lilla korg. Ariel tvättar renast, Zeta har de godaste oliverna, Lambi är mjukast mot stjärten och så vidare. Listan kan göras oändligt lång. Paketering är självklart också viktigt, ingen vill äga eller ens synas köpa en ful produkt. Och nu tänker du: Men hörru, dasspapper är dasspapper. Jag skiter fullständigt i hur det är packat, jag går på ren och skär funktion. Det kan mycket väl vara så i extremfallen, men då kommer en tredje, och ack så viktig, faktor in. Nämligen priset. Alla vet att diskmedlet är drygt som attan. Man sparar pengar. Plus att det är ett känt varumärke. Gissa varför Yes är det klart bäst säljande diskmedlet? Alla dessa tre faktorer spelar in så fort Reptilhjärnan slår ofta förnuftet på käften när vi ska välja mellan olika produkter. vi ska köpa någonting, vare sig det är dasspapper, en ny tröja eller i det självklara fallet en sedan i mellanklassen. Vad är det som gör att majoriteten av dem som vill ha en mellanklassare väljer Volvo S60? Har du redan läst, och vet S60:s placering så vet du också att det finns många bättre bilar i den här klassen. Ingen av dem kommer dock i närheten av S60:s försäljningssiffror. Självklart är svenska Volvos varumärke orubbligt här i Sverige, och därför köper många en Volvo. Vissa troligen nästan på slentrian. Tvåa på försäljningstoppen är överraskande BMW 3-serie, en bil som utan tvivel lever mycket på sitt varumärke. Här står varumärket för nåt lyxigt, svåruppnåeligt och dyrt. Man vill identifiera sig med vad BMW:s varumärke står för, och många är villiga att betala det lilla extra som det kostar. Märkte ni; varumärket blev viktigare än prismedvetenheten! Eller reptilhjärnan slog förnuftet på käften, om ni så vill Motsatsen, alltså när priset är den avgörande faktorn, är förutom dasspapper från Euro Shopper Kia Magentis. (Ingen övrig jämförelse menad, Kia Magentis är en bra bil på många sätt.) En bil vars varumärke är så svagt att Kia helt enkelt inte kan ta så mycket betalt för den. Den säljer alltså på sitt attraktiva pris. Men inte speciellt mycket, som statistiken tydligt visar. Lyckas man som fabrikant kombinera lågt pris, fin paketering och starkt varumärke så kommer det ovillkorligen bli succé, men oftast räcker det med bara två av ovanstående egenskaper. Och det finns såklart många fler faktorer till att vi människor väljer som vi gör. Fundera på detta nästa gång du står i begrepp att köpa något. Varför valde jag just den här? John Argelander 47

13 : : #1 Ford Mondeo 2,0 Gammal är äldst brukar det heta, och i det här fallet räcker det snudd på ända fram för åldermannen i gänget, Ford Mondeo. Den forne testvinnare är, trots sin ålder, fortfarande vansinnigt fi n att köra med ett chassi som inte skulle skämmas för sig i en GTi, och styrningen är möjligen den bästa som någonsin suttit i en framhjulsdriven mellanklassare. Tvålitersmotorn är hyfsat stark, men inte direkt upphetsande på det emotionella planet. Växellådan är dock grymt bra, med mekanisk känsla och precision. Framstolarna är oerhört bekväma, och baksätet är ännu bättre med skön lutning på ryggstödet och mycket lårstöd i sittdynan. Och dessutom är det slösande rymligt i baksätet, främst för knän och fötter. Även bagageutrymmet är stort 500 liter. Nästa generation kommer i sommar. Om inte priset skjuter i höjden, eller om Ford glömmer allt vad de är duktiga på, så kommer den bli en svår nöt att bita i Motor: R4, cm hk/190 Nm vid 6 000/ r/min. Prestanda: ,9 s. 215 km/h. Bränsleförbr.: 7,9 l/100 km. Bagage: 500 liter. (33 p) Magnifikt chassi och grym styrning. Otroligt rymlig och billig i inköp. Blir ersättaren lika bra? Volkswagen Passat 2,0 FSI Ända sedan premiären har Passat vunnit tester, både som sedan och kombi, och den gör det även denna gång. Marginalen är dock minsta möjliga en poäng före Mondeo och två före BMW 320i. Toppbetyg i tre ronder och inget dåligt resultat i någon av de resterande gör Passat svårslagen i mellanklassen. Det sämsta med Passat är ekonomin. Driftsäkerheten är något under medel och speciellt billig i inköp är bilen inte heller grundpriset är kronor. Garantipaketet är dock bra. Annars är det mycket som är positivt med Passat. Bakom ratten njuter man av den känsliga styrningen som levererar mängder med känsla till förarens händer. Körställningen är snudd på perfekt tack vare stor justermån på ratten. Chassit funkar lysande för aktiv körning, balansen är neutral och bilens svarar snabbt och villigt på styrutslag. Drivlinan är mycket fi n FSI-motorn på 150 hästar och 200 Nm ger inga raketprestanda, men går snålt. Och så länge man inte har alltför bråttom saknar man inte mer effekt. Motorljudet är väldämpat så länge man håller sig i låg- eller mellanregistret, men på höga varv börjar motorn låta utan att det ger någon direkt förbättring i acceleration. Den här motorn ger mest upp till ungefär r/min. Den sexväxlade lådan är ett under av precision och väldigt snabb tack vare att spaken löper oerhört lätt och fi nt i kulissen. Man sitter bekvämt i standardstolarna fram och har gott om plats i alla ledder, speciellt fötterna har det väldigt rymligt i Passat. Bak är utrymmet frikostigt jämfört med konkurrenterna och sätet och ryggstödet är lagom hårda i stoppningen. Sittställningen är avspänd vilket är trivsamt på längre färder. Bagageutrymmet är störst i klassen, hela 565 liter. Chassit gör inte bort sig när vi bedömer rullkomforten heller, stötdämpningen funkar briljant även om bilen inte direkt är pösigt mjuk på vägen. Karossrörelserna är inte obetydliga, men alltid väldigt kontrollerade. Bullret är lågt sett till hela klassen. Passat känns på det hela taget som en väldigt fräsch bil, och även om karossformen till viss del har fått stå tillbaka för funktionen och kupérymden, så är bilen diskret och väldisignad. Interiören är elegant och sober, och har riktigt bra kvalitetskänsla. Släktskapet med Audi märks tydligt Volkswagen visar att man kan bygga en komfortabel bil utan att den blir tråkig att köra, och som dessutom är rymlig för både passagerare och bagage. Passat är en värdig vinnare. Igen. Motor: R4, cm hk/200 Nm vid 6 000/ r/min. Prestanda: ,4 s. 213 km/h. Bränsleförbr.: 8,2 l/100 km. Bagage: 565 liter. (34 p) Klassens största bagage, rymlig kupé, mycket bra styrning och hög komfortnivå. Inga svagheter! Försäljningsstatistik på