MÅL OCH MÅTT FÖR NATUR- OCH KULTURMILJÖVÄRDEN DRIFTOMRÅDE ÖSTERLEN

Transkript

1 MÅL OCH MÅTT FÖR NATUR- OCH KULTURMILJÖVÄRDEN DRIFTOMRÅDE ÖSTERLEN Vägverket Region Skåne Februari 2005

2 Mål och mått för natur- och kulturmiljövärden Driftområde Österlen Beställare Text/layout Kartor Vägverket Region Skåne Box Kristianstad Tel: Linda Strömberg och Anette Olsson Andréas Hall 2

3 SAMMANFATTNING Under namnet Mål och mått för natur- och kulturmiljövärden har Vägverket, tillsammans med övriga transportverk, utvecklat en metod för att få en godtagbar kvalitetsnivå av transportsystemet ur natur-, kulturmiljö- och friluftssynpunkt. Av de drift- och underhållsåtgärder som idag genomförs kan många inverka positivt eller negativt på natur- och kulturmiljövärden hos eller i anslutning till vägarna. Syftet med detta projekt är att kvalitetssäkra drift- och underhållsåtgärder med avseende på natur- och kulturmiljövärden hos och i anslutning till vägarna inom driftområde Österlen. Målet är att de mål, mått och kriterier som formuleras för driftområde Österlen ska vara relaterade och uppföljningsbara till nationella miljömål samt transportpolitiska mål. Regionala och lokala miljömål kan vara ett stöd för att konkretisera dessa ytterligare. Med utgångspunkt från en beskrivning av driftområdets natur- och kulturmiljövärden, dagens drift- och underhållsåtgärder, samt berörda miljömål, har flera driftområdesmål tagits fram. De framtagna målen för natur- och kulturmiljövärden ska vägas samman med andra mål för driften och i det fortsatta arbetet bli underlag för funktionskrav som i sin tur är underlag för upphandling av drift och underhåll. 3

4 4

5 1. INLEDNING BAKGRUND SYFTE OCH MÅL DRIFTOMRÅDE ÖSTERLEN MÅL OCH MÅTT FÖR NATUR- OCH KULTURMILJÖVÄRDEN REGIONALA MILJÖMÅL LEVANDE SJÖAR OCH VATTENDRAG MYLLRANDE VÅTMARKER LEVANDE SKOGAR ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP GOD BEBYGGD MILJÖ GIFTFRI MILJÖ HAV I BALANS SAMT LEVANDE KUST OCH SKÄRGÅRD BEFINTLIGA DRIFT- OCH UNDERHÅLLSÅTGÄRDER PÅ DE ALLMÄNNA VÄGARNA I DRIFTOMRÅDE ÖSTERLEN ALLMÄNT VINTERVÄGHÅLLNING BELAGD VÄG GRUSVÄG KULTURVÄGAR BROAR OCH ANDRA KONSTBYGGNADER SIDOOMRÅDEN VÄGUTRUSTNING NATUR-, KULTUR- OCH FRILUFTSVÄRDEN DRIFTOMRÅDETS NATURMILJÖVÄRDEN DRIFTOMRÅDETS KULTURMILJÖVÄRDEN ALLÉER I DRIFTOMRÅDET DRIFTOMRÅDESMÅL KÄLLFÖRTECKNING BILAGA 1 KARTOR BILAGA 2 UTPEKADE NATUR- OCH KULTUROBJEKT I DRIFTOMRÅDE ÖSTERLEN BILAGA 3 - ÖVERGRIPANDE MÅL

6 1. INLEDNING 1.1. Bakgrund Under namnet Mål och mått för natur- och kulturmiljövärden har Vägverket, tillsammans med övriga transportverk, utvecklat en metod för att säkerställa en godtagbar kvalitetsnivå av transportsystemet ur natur-, kulturmiljö- och friluftssynpunkt. Metoden ska tillämpas för att uppnå de miljökvalitetsmål och transportpolitiska mål som rör natur- och kulturmiljövärden. Under hösten 2004 och januari 2005 har ett arbete pågått inomvägverket Region Skåne med att testa metodens användbarhet vid drift- och underhållsverksamhet av befintligt vägnät. Arbetet avgränsades till driftområde Österlen Syfte och mål Syftet med detta projekt är att använda metoden mål och mått för natur- och kulturmiljövärden för att kvalitetssäkra drift- och underhållsåtgärder med avseende på natur- och kulturmiljövärden inom driftområde Österlen. Målet är att formulera mål, mått och indikatorer för kvalitetssäkring av det allmänna vägnätet inom driftområde Österlen avseende de natur- och kulturmiljövärden som finns hos och i anslutning till vägarna i området. En arbetsgrupp har bildats för projektet: Linda Strömberg, projektledare Vägverket Region Skåne Anette Olsson, driftledare Vägverket Region Skåne Ove Eriksson Vägverket Ssted Borlänge har hjälpt till och stöttat i projektet Driftområde Österlen Driftområde Österlen utgör den sydöstra delen av Skåne och omfattar hela Simrishamns och Tomelilla kommun samt delar av Hörby, Sjöbo och Ystads kommun (se karta sid 6). Det allmänna vägnätet omfattar totalt 100 mil väg, varav drygt 5 mil är belagda och resten grusvägar. 6

7 7 Östraby Vallarum Fränninge Ravlunda Vitemölla Klasaröd Karakås Södra Mellby Bondrum Stenshuvud Attusa Lövestads By Tolånga Raskarum Vanstad Sjöbo Rödjor Gyllebo Spjutstorp Röddinge Listarum Gladsax Ramsåsa Gröstorp Baldringetorp Järrestad Toarp Galjamöllan Gislöv Vallby Svenstorp Hannas St Köpinge Östra Hoby Öja Örnahusen Hedvigsdal Ingelstorp Kyls strandbad Sandby Borrby strandbad Mälarhusen Sandhammaren Kåseberga Löderups strandbad 1 / 1 E65 Brösarp Vollsjö Kivik Vitaby Lövestad Sjöbo Sankt Olof Skåne-Tranås Äsperöd Vik Baskemölla Onslunda Ö.Vemmerlöv Tomelilla Smedstorp Simrishamn Ö.Tommarp Gärsnäs Lunnarp Simris Brantevik Sövestad Hammenhög St.Herrestad Skillinge Köpingebro Borrby Hedeskoga Glemmingebro Löderup Nybrostrand Ystad Driftområde Österlen ± ,5 kilometer

8 2. MÅL OCH MÅTT FÖR NATUR- OCH KULTURMILJÖVÄRDEN Riksdagen har antagit 15 nationella miljökvalitetsmål som ska kunna uppnås inom en generation och som ska vara vägledande för arbetet mot ett ekologiskt hållbart samhälle (se bilaga 2). Berörda verk och myndigheter har fått i uppdrag att vidareutveckla miljömålen i uppföljningsbara delmål, så kallade regionala miljömål (se kapitel 3). Mål och mått för natur- och kulturmiljövärden kallas den metod som transportverken utvecklat för att säkerställa att miljökvalitetsmålen och de transportpolitiska målen om natur- och kulturmiljövärden ska kunna uppnås. Uppdraget drivs av Vägverket i samarbete med de övriga transportverken. Metodens övergripande mål är att: Vägnätet skall lokaliseras, utformas, skötas och underhållas så att landskapet med dess natur- och kulturmiljökvalitéer kan upplevas, utvecklas och brukas. Metoden syftar till att få fram ett bättre beslutsunderlag för natur- och kulturmiljöfrågor i Vägprocessen samt stärka och tydliggöra natur- och kulturmiljövärdena så att de blir avvägningsbara mot andra faktorer som t ex trafiksäkerhetsaspekter, vid bedömningen av olika projekt och åtgärder. I metoden strävas det efter att få fram en helhetssyn på landskapet utifrån natur- och kulturmiljön, med fokus på ekologiska funktioner och kulturhistoriska samband samt möjligheterna att bevara, utveckla och stärka dessa. I metoden finns det nationella mål och kriterier som utgör den grundläggande kvalitetsnivån och som ligger till grund för formulering av driftmål. Genom att ta fram konkreta, mät- och uppföljningsbara mål och kriterier för landskapets viktiga natur- och kulturmiljövärden ska metoden vara ett stöd i det dagliga arbetet på alla nivåer. Samtidigt gör metoden det möjligt för regeringen att följa upp transportverkens ansvar med avseende på natur- och kulturmiljövärden. 8

9 3. REGIONALA MILJÖMÅL Länsstyrelserna har fått i uppdrag att regionalt anpassa, precisera och konkretisera 14 av de nationella miljömålen. Skogsvårdsstyrelsen har motsvarande uppdrag för målet levande skogar. Länsstyrelsen i Skåne län har tagit fram förslag till regionala miljömål och nedanstående mål är de mål som berör drift- och underhållsåtgärder i driftområde Österlen. Kopplat till dessa är de mål och strategier som satts upp för VSKs verksamhet (här finns enbart de mål och strategier med som berör driftverksamheten) i VSKs miljöprogram. Vid utformandet av driftmål för driftområde Österlen har de regionala miljömålen och VSKs miljöprogram tagits i beaktande Levande sjöar och vattendrag Delmål för Skåne Skydd av natur- och kulturmiljöer samt restaurering av skyddsvärda vattendrag. Kontroll av utsättning av djur och växter samt skydd av hotade arter. Mål/strategi i VSKs miljöprogram Vandringshinder i vattendrag ska undanröjas Myllrande våtmarker Delmål för Skåne Långsiktigt skydd för våtmarker. Inga skogsbilvägar över värdefulla våtmarker. Anläggning och återställning av våtmarker. Åtgärdsprogram för hotade arter Levande skogar Delmål för Skåne Långsiktigt skydd av skogsmark. Förstärkt biologisk mångfald. Skydd för kulturmiljövärden. Åtgärdsprogram för hotade arter. Skogens betydelse för naturupplevelser och friluftsliv tas tillvara.

10 Mål/strategi i VSKs miljöprogram Vägkanter och andra vägimpediment ska skötas så att det skapas en jordmån som gynnar ökad artrikedom. Lokaler med sällsynta arter ska behandlas med varsamhet så att arterna skyddas Ett rikt odlingslandskap Delmål för Skåne Skötsel av ängs- och betesmarker. Bevara och återskapa småbiotoper i odlingslandskapet. Skötsel av kulturbärande landskapselement. Bevarande av genetiska resurser hos domesticerade växt- och djurarter samt åtgärdsprogram för hotade arter. Program för lantbrukets ekonomibyggnader och kulturarvet i odlingslandskapet. Mål/strategi i VSKs miljöprogram Vägkanter och andra vägimpediment ska skötas så att det skapas en jordmån som gynnar ökad artrikedom. Lokaler med sällsynta arter ska behandlas med varsamhet så att arterna skyddas. 6 alléer ska vara renoverade varje år. 4 km nya alléplanteringar per år ska vara beskurna så att de utvecklas till framtida alléträd. Antalet alléer i Skåne ska inte minska. Om 10 år ska Skånes alla milstenar ha gåtts igenom och restaurerats. 5 milstenar restaureras under år God bebyggd miljö Delmål för Skåne Den fysiska planeringen grundas på underlag om: - förutsättningar för miljöanpassade och resurssnåla transportsätt. - kulturhistoriska och estetiska värden. - grönstruktur - energi Skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Hushållning med naturgrus och återanvänt material. 10

11 Mål/strategi i VSKs miljöprogram I tätortsprojekten ska karaktär, historia m.m. vara tillvaratagna och utnyttjade Giftfri miljö Delmål för Skåne Strategi för miljöanpassad upphandling. Utfasning av särskilt ämnen. Inga bekämpningsmedel i Skånes vatten. Förorenade områden skall vara identifierade. Mål/strategi i VSKs miljöprogram Rådande rutiner enligt miljöledningssystemet följs Hav i balans samt levande kust och skärgård Delmål för Skåne Skydd av kust- och skärgårdsområden. Strategi för kustens kulturarv och odlingslandskap. Mål/strategi i VSKs miljöprogram Vägkanter och andra vägimpediment ska skötas så att det skapas en jordmån som gynnar ökad artrikedom. Lokaler med sällsynta arter ska behandlas med varsamhet så att arterna skyddas.

12 4. BEFINTLIGA DRIFT- OCH UNDERHÅLLSÅTGÄRDER PÅ DE ALLMÄNNA VÄGARNA I DRIFTOMRÅDE ÖSTERLEN De krav som ställs i samband med upphandling av drift- och underhållsåtgärder redovisas i en Funktions och Standardbeskrivning, även kallad FSB. I detta kapitel beskrivs vilka krav på funktioner som ställts i driftområde Österlen och som kan antas påverka natur och kulturvärdena i området Allmänt Entreprenören inspekterar alla vägar i driftområdet. Intervallet varierar från varannan dag upp till tre veckor, med de tätare intervallen på det högtrafikerade vägnätet. Inspektionerna ska säkerställa att standarden upprätthålls och att de krav som ställs i FSB efterlevs, inklusive de för natur och kulturvärden. Vid avvikelser skall dessa åtgärdas och rapporteras till beställaren Vinterväghållning Vinterväghållningen sköts i driftområde Österlen med kemisk halkbekämpning (saltlösning) på huvuddelen av vägnätet. På det lågtrafikerade vägnätet sköts vinterväghållningen med mekanisk halkbekämpning dvs. grus med eventuellt saltinblandning. I arbetet eftersträvas låg saltförbrukning för att minska miljöbelastningen. Ett antal väderstationer hjälper entreprenören att förutse behoven av snöröjning och halkbekämpning så att åtgärderna kan utföras effektivt. Entreprenören ska sträva efter att nyttja den restsaltmängd som finns på vägen för att minska det totala saltbehovet Belagd väg För att få en beständig väg måste vatten på och i vägkroppen förhindras. Därför eftersträvas god bortledning av vatten. De åtgärder på vägen eller vägkroppen som kan påverka natur och kulturvärden är främst avvattningsåtgärder, exempelvis åtgärder på väg- och sidotrummor, brunnar och diken. Vid avvattningsåtgärder i eller intill artrika vägkanter skall samråd ske med beställaren. Kantskärning är en form av avvattningsåtgärd som görs för att säkerställa ytvattnets avrinning från vägbanan. Behovet av kantskärning uppstår då vegetation eller grus utanför vägkanten förhindrar vattnet att rinna av vägbanan. Åtgärden blir då att vegetation och grus strax utanför vägkanten hyvlas bort så att vattenavrinningen säkras. Om det finns artrik flora i direkt anslutning till vägkanten kan en kantskärning bli förödande och därför måste extra försiktighet råda i sådana områden. Samråd ska alltid ske med beställaren om artrik flora kan påverkas. Vid åtgärdande av hål eller sprickor i befintlig beläggning lagas hela den berörda ytan. I vissa fall skiljer sig färgen på den lagade ytan mot intilliggande äldre beläggning vilket kan ge ett 12

13 lapptäcksliknande mönster. I känsliga kulturmiljöer kan detta försämra helhetsintrycket av miljön Grusväg Grusvägarna i driftområde Österlen dammbinds med kalciumklorid om inte beställaren givit tillstånd till annan metod. På samma sätt som för belagd väg är de åtgärder som kan utgöra en fara för natur och kulturvärden de åtgärder som genomförs i samband med avvattning tex. trummor, dikning eller kantskärning. Samråd skall alltid hållas med beställaren om sådana åtgärder planeras intill områden med artrik flora. Många boende utmed grusvägar kontaktar beställaren och önskar att få vägen belagd. Medlen för detta är små och Vägverket strävar istället efter ett väl underhållet grusvägnät. De vägar som utpekats som kulturvägar klass I+ (se kapitel ) och som är grusvägar får ej beläggas Kulturvägar Kulturvägarna sköts på samma sätt som övriga vägar i Österlen (se 4.3 Belagd väg och 4.4 Grusväg). Flertalet kulturvägar i driftområde Österlen är grusvägar. Då skötsel eller underhållsarbete av en kulturväg påverkar upplevelsen eller funktionen av vägen skall särskild hänsyn tas. Ett sådant exempel är dikning. Dikning ska utföras restriktivt på kulturvägarna för att bibehålla vägkanternas och vägens utseende. Vid behov av dikning måste entreprenören meddela beställaren så en planering för att minimera påverkan kan göras. Om en kulturväg har diken bör dessa upprätthållas. Åtgärder som skärning och utfyllnad tillåts ej på kulturvägarna Broar och andra konstbyggnader Broar inspekteras årligen för att uppmärksamma eventuella brister. Utifrån de behov som upptäcks vid besiktningen beslutar VSKs broingenjör om eventuella underhållsåtgärder. Driftåtgärder på broar är främst rengörning och slåtter. Broar ska hållas fria från växtlighet så att ett rent intryck uppnås och brons estetiska värde lyfts fram Kulturbroar I driftområde Österlen finns stycken broar utpekade som kulturbroar (se kapitel ). De flesta kulturbroar är stenvalvsbroar som i vissa fall restaurerats invändigt och sedan återbeklätts med sten.

14 4.7. Sidoområden Slåtter och buskröjning Slåtter och röjning i vägområdet görs främst för att främja god sikt och krav på god sikt finns kontinuerligt i kontraktet. Utöver siktröjning finns i driftområde Österlen i huvudsak två typer av slåtter. Röjning av området närmast vägbanan sker två gånger årligen. Dessutom röjs årligen under perioden november tom mars hälften av driftområdets vägslänter. Detta innebär att alla vägar röjs upp till 7 m från vägbanan under en tvåårsperiod. I röjningen ingår både inner- och ytterslänter samt stengärden, stängsel, trafikplatser och andra vegetations- beklädda ytor upp till 7 m från vägbanekant. De vägkanter som utpekats som särskilt artrika skall skötas med särskilda röjningsmetoder för att floran skall bibehållas. Dessa skötselplaner finns i anbudet. Kunskapen om vilken slåttertidpunkt som är bäst för hotade arter och växtsamhällen är begränsad. Om slåttern görs för sent tar konkurrenskraftiga högväxta örter överhanden och de konkurrenssvaga arterna missgynnas. En för tidig slåtter missgynnar de annuella växterna som då inte hinner sätta frö Träd och alléer Skåne har ett rikt allébestånd som ur natur- och kulturmiljösynpunkt är mycket värdefullt. Skötseln av alléer ska skapa goda förutsättningar för träden och säkerställa att träden lever länge. Det är främst unga träd som kräver en ökad skötsel. För friska, medelålders och äldre alléer är skötseln inte så omfattande. Beskärning av alléträd sker på ett fackmannamässigt sätt så att skador på träden minimeras. Stamskott avlägsnas årligen för att ge träden en vacker och ren form. De vanligaste skadorna uppstår vid beskärning av trädkronan eller vid markarbeten som skadar trädets rötter. Framförallt bör kapning av grövre grenar undvikas då sårytan blir en angreppspunkt för svampar och röta som kan skada och försvaga trädet betydligt (därför är det viktigt med korrekt uppbyggnadsbeskärning i trädets unga år). Trädets rotsystem får ej heller skadas, vilket det kan finnas risk för vid exempelvis dikesgrävning och avvattning av vägkroppen. En tumregel är att rotsystemet utbredning är ungefär lika brett som trädets krona. I alléer slåttras och sidoröjes hela vägområdet två gånger årligen för att förhindra igenväxning av sly kring träden Milstenar Röjning sker två gånger årligen (i samband med att vägen slåttras) av området kring milstenar som är placerade inom eller nära vägområdet. Milstenarna är värdefulla inslag i kulturmiljön och synliggörandet av dessa ska prioriteras. Röjningen ska ske med stor försiktighet för att inte skada milstenen. Eventuella skador rapporteras till beställaren Stengärden Röjning längs stengärden utförs så att stengärdet blir rent. Röjningen utförs med försiktighet för att undvika skador. Eventuellt nedfallna stenar återplaceras. 14

15 Olaga skyltning Olovliga skyltar kan ha en negativ påverkan på karaktären och upplevelsen av området natur- och kulturmiljövärden. Entreprenören ska arbeta för att minimera olovlig skyltning Vägutrustning Räcken, skyltar, kantstolpar samt annan vägutrustning är oftast till för att vägleda trafikanter. För att upprätthålla god trafiksäkerhet måste vägutrustningen vara i bra skick. Vägutrustning som är skadad och som anses viktig ur natur- och kulturmiljösynpunkt ska anmälas till beställaren innan åtgärd. 15

16 5. NATUR-, KULTUR- OCH FRILUFTSVÄRDEN Driftområde Österlen är den sydöstligaste delen av Skåne och omfattar Simrishamns och Tomelillas kommuner samt delar av Hörby, Ystad och Sjöbo kommun. Österlen är den glesast befolkade delen av Skåne (Österlen omfattar c:a 7 % av Skånes yta, men endast c:a 3 % av dess befolkning.) De största orterna i driftområdet är Simrishamn, Tomelilla, Sjöbo och Ystad. Landskapsbilden präglas av böljande slätter med rapsfält, pilalléer, lundar, äppelodlingar, byar och små samhällen med småskalig bebyggelse. Södra delen är ett öppet landskap med obrutna horisonter, medan det finns en hel del skog i norr. Utmed kusten, där landet möter Östersjön, finner man flera mil av badstränder, exempelvis Borrby strandbad och Löderups strandbad. Rapsfält Österlen Österlen är en gammal kulturbygd som har gott om slott, kyrkor, kloster, minnesmärken och slingrande små vägar. Exempel på sevärdheter är Glimmingehus, Järrestads hällristningar, Kiviks marknad och Andrarum alunbruk. Österlen har av tradition länge varit hemvist för konstnärer och författare på grund av dess fina omgivningar. Österlen är dessutom ett välbesökt turistmål på grund av alla dess värdefulla natur-, kultur- och friluftsvärden Driftområdets naturmiljövärden Topografisk beskrivning Driftområde Österlen karakteriseras av ett skiftande landskap med Linderödsåsens till stor del lövskogklädda sluttningar i norr och söderut en öppen, mjukt kuperad odlingsbygd, vilken bitvis bär prägel av slottslandskap med stora brukningsarealer, alléer och ädellövskog. I öster möter Östersjön. Kustlinjen är dels brant som vid Stenshuvud dels flackare med sandhedar. Innanför stranden bildar bitvis steniga hagmarker ett sammanhängande bälte. 16

17 Bokskog vid St:Olof Naturbeskrivning Driftområde Österlen består av ett varierat landskap med omväxlande biotoper. Här finns många av länets kvarvarande kalkrika orkidékärr med dess speciella flora, lummiga ädellövskogar, månghundraåriga fäladsmarker, kalkrik sandstäpp, vidsträckta sandstränder, backlandskap och många småvatten med intressant flora och fauna. Exempelvis finns i anslutning till väg 1572 en ädelövnaturskog utpekad som nyckelbiotop. Denna väg har även utpekade artrika vägkanter (se kapitel 6 och bilaga 2). I driftområdet finns också många stora gods med tillhörande vidsträckta åkerfält, alléer och parklika lövdungar. Brösarps backar 17

18 Fyledalen i västra delen av driftområdet är ett unikt geologiskt område med stora biologiska och estetiska värden. Den utgör en markant avgränsning jämfört med den intilliggande jordbruksslätten. De gynnsamma mark- och klimatförhållandena gör Fyledalen till ett av Skånes mest artrika områden vad gäller floran. De utpekade kulturvägarna 3 och 4 (se kapitel ) samt väg som hyser artrika vägkanter går igenom Fyledalen. De största vattendragen i driftområde Österlen är Verkeån, Segeholmsån, Julebodaån och Tommarpsån. Vattendragen är rika på liv och ger föda åt flera sällsynta fågelarter som forsärla, strömstare och kungsfiskare. Stränderna kring bäckarna och åarna är viktiga för växt- och djurlivet, men också för naturlig rening av näringsläckage från jordbruks- och skogsmarken. Reservatet Verkeån är ett av Skånes största naturreservat och i det ingår bland annat Brösarps Backar. Genom detta reservat går väg, som slingrar sig fram mellan backarna. Här finns stor utbredning av sandstäpp med unik flora. Den rika jordmånen, det gynnsamma klimatet och den omväxlande topografin gör backlandskapet till ett av det artrikaste i landet. Exempel på sällsynta och/eller hotade arter som huserar här finns hasselsnoken, sommargyllingen, hasselmusen, långbensgrodan, lövgrodan, olika fjärilsarter, murgröna och sandvedel. På Österlen finns flera hotade och missgynnade groddjur som till exempel lövgroda, strandpadda, grönfläckig padda, större vattensalamander och den starkt hotade lökgrodan. Här hittar man de förnämsta lekplatserna i hela Sverige. Det är därför viktigt att det finns passager för dessa groddjur vid vägarna (se kapitel ). Det bördiga landskapet ger utmärkta livsbetingelser för de vilda djuren. Den urskånska kronhjorten, dovhjort och rådjur trivs i det omväxlande landskapet. Älg finns liksom räv och vildsvin. Det är gott om fälthare, kanin och fasan. Fågellivet är rikt hela året. Höst- och vårsträck vid kusten finns av ejder, gäss och änder samt övervintrande sädgäss och sångsvan. Under vintertid finns även kungs- och havsörn Artrika vägkanter i driftområdet Vägverket Region Skåne genomförde 15 en inventering av Skånes vägkanter med målsättningen att definiera den biologiska mångfalden. Resultatet av inventeringen blev att ett 60-tal objekt (artrika vägkanter) på olika platser i Skåne valdes ut. Återinventering sker i samband med uppföljning och utvärdering av fastställda skötselåtgärder på vägområden med särskilda skötselplaner. I kapitel 6 och bilaga 2 finns förteckning och skötselanvisningar för artrika vägkanter i driftområde Österlen. 18

19 Vägkant Djurpassager I driftområde Österlen är ett flertal smådjurspassager planerade. Under 2004 har en grodinventering genomförts som identifierat olika konfliktpunkter längs med vissa vägsträckor. Utifrån denna inventering planeras följande djurpassager: 1) Tryde, väg 1: Barriär kompletterat med tunnel/ar under år ) Högestad, väg : Barriär eventuellt tunnel. 3) Smedstorp, väg : Vet ej vad/om ännu. 4) Kåseberga, väg 1001/1002: Vet ej vad/om ännu. Fångstarmar är till för att leda in djuren i tunneln/vägtrumman. Barriärer är till för att förhindra att djuren kommer upp på vägen. Det är viktigt att passagerna hålls fria så att djuren kan nyttja passagerna och inte tvingas gå över vägen. Barriärer och stängsel ska vara hela och tättslutande mot marken eftersom det vid skarvar eller avbrott finns risk för att djuren tar sig upp på vägen. Trummor och broar för att genomleda vattendrag får ej utgöra vandringshinder för fisk eller bottenlevande djur (djur som är beroende av att kunna röra sig längs naturlig botten av vattendrag, såsom vattenlevande gråsuggor och sländlarver) Driftområdets kulturmiljövärden Stora delar av driftområdet är av intresse för kulturmiljövården. Lättbrukade jordar och god tillgång på lämpliga ängs- och betesmarker har gynnat en tidig bosättning. Stora delar av området har varit bebott sedan stenåldern och är rikt på fornlämningar, medeltidskyrkor, storgods och ett värdefullt äldre byggnadsbestånd. 1

20 Det förhistoriska kulturlandskapet Under tidernas lopp har sydöstra Skåne i växlande utsträckning tagits i anspråk för mänsklig bosättning och odling. En del av dessa växlingar hänger samman med områdets skiftande karaktär i fråga om topografi, jordarter och bördighet. Kustlinjen har under årtusendena haft en skiftande sträckning och har genom sina kalkrika jordar och goda betesmarker attraherat de tidigaste åkerbrukarna under yngre stenålder. Bronsålderns bönder har troligen förlagt sina centrala odlingsmarker till kustbygden, medan inlandet förmodligen varit extensivt utnyttjat som betesmark. De senare årens utgrävningar påvisar att området mellan Ystad och Simrishamn måste ses som en centralbygd under bronsåldern. Avbildningar av bl.a.vagnar på bronsålderns hällristningar, som Kiviksgraven är ett exempel på (se bilden nedan), visar att man använde två- och fyrhjulade vagnar under bronsåldern och den äldsta delen av järnåldern. Detta betyder att det måste ha funnits vägar under denna tid, men deras sträckningar och längd är okända. Många av stenålderns stengravkammrar och bronsålderns gravhögar ligger i monumentala lägen utmed vägar som används än idag. Gravarna kan, förutom att vara gravplatser, också markera vägsträckningar och territorier. Detta innebär att vissa färdstråk i landskapet kan ha kontinuitet långt tillbaka i tiden. Kungagraven i Kivik där väg 1601 går precis förbi Medeltid till 1800-talets skiftesreformer Under flera hundra år framstod kulturlandskapet som tämligen oförändrat. Gårdarna låg tätt samlade i bykärnan och omgavs av åkertegar. Ett vitt förgrenat vägnät växte fram med olika status och funktion i form av bl.a. byväg, häradsväg, och kyrkoväg. Ett lokalt nät av vägar och stigar fanns kring varje by och förband bebyggelsen med åkern, ängen, vattendraget, utmarken m.m. Av detta nät finns idag spår kvar av fägator, hålvägar och bygator. Vägarna genom 20

21 Fränninge är ett exempel på en bygata med ursprung i denna tidsepok (se under kapitel ). Från och med 1200-talet växte olika kuststäder eller fiskelägen på Österlen fram, exempelvis Skillinge, Simrishamn och Kivik. Dessa fiskelägen användes främst för sillfiske. Kuststäderna användes också för att skeppa ut skånska produkter, främst från jordbruket. För att frakta produkterna till kuststäderna krävdes bra vägar, vilket gjorde att vägnätet till dessa städer byggdes ut och förbättrades. Ända fram till 1800-talets senare hälft nyttjades havet och vattenleder för fjärrkommunikation eftersom de ansågs både snabbare och säkrare. Flertalet av de skånska sätesgårdarna har sitt ursprung i medeltiden och några av de inom driftområdet belägna godsbildningarna kan föras tillbaka till detta skede såsom Glimmingehus, Torup, Bollerup och Örup. Ursprungligen har de fungerat som befästa anläggningar och i några av huvudanläggningarna finns fortfarande spår av detta. Under och 1700-talen skapades andra sätesgårdar till vilka räknas Kronovall, Christinehof och Övrabyborg. Vägarna var och är en viktig del av detta godslandskap och ofta är de bevarade i sina ursprungliga sträckningar. Typiskt för godslandskapet är att flera långa vägar löper spikrakt mot den kärna som godset utgör. Ofta är dessa vägar kantade av alléer, där träden kan vara flera hundra år gamla. Från slutet av 1500-talet utgick påbud från statsmakten i Sverige om upprustning av det allmänna vägnätet. För Skåne, som vid denna tid tillhörde Danmark, gjordes sporadiska försök till att förbättra vägnätet dock utan större framgång. Efter freden i Roskilde 1658 blev Skåne svenskt. Detta ledde till förändringar av det äldre vägnätet samt tillkomsten av nya vägar föranledda av politiska beslut. Under 1600-talet tillkom de första landsvägarna och många av dagens viktiga riks- och länsvägar var också viktiga i slutet på 1600-talet. Bra exempel på detta är väg där delar av vägen går inom driftområde Österlen Efter skiftet- den industriella bygden Skiftesreformernas genomförande under 1800-talet resulterade i genomgripande förändringar av landskapet. Byarna splittrades och gårdarna flyttades till viss del ut på den forna utmarken. I samband med detta skapades ett nytt vägsystem där vägarna följde de ofta geometriskt strikta ägogränserna och kurvorna blev ofta tvära och rätvinkliga. Väg 4 mellan Sövestad, Baldringe, Fyledalen och Ållskog och dess olika delsträckor är ett bra exempel på hur vägen kunde se ut före, under och efter skiftena (se kapitel ). Under och 70-talen byggdes järnvägsnätet i Skåne ut. Järnvägsnätet innebar ett stort hot mot många landsvägar och delar av vägnätets underhåll blev eftersatt. Nya orter växte fram i samband med att järnvägen byggdes och industrier utvecklades. Ett exempel på detta är Tomelilla. Nya vägar blev nödvändiga för att tillgodose de framväxande orternas behov av olika förnödenheter. Vissa äldre huvudvägar förlorade sin funktion och status, medan andra blev betydelsefulla eller nyanlades. 21

22 Dagens landskap De senaste decenniernas utveckling kännetecknas av stora förändringar av det månghundraåriga kulturlandskapet. Ett effektivare och storskaligare jordbruk, igenläggning av tidigare odlingsmark med därpå följande skogsplantering samt ett nytt vägsystem för att möta bilsamhällets krav har omvandlat det äldre landskapet. Byggnaderna överges eller förvandlas till fritidshus. Fiskelägena får en säsongsbetonad bosättning eller fungerar som bostadsort för pendlare. Koncentrationen av bostäder och industrier till några få tätorter blir allt vanligare. Stora arealer i synnerhet kring Kivik upptas av fruktodling. Godsbildningar ger stundtals bygden karaktär av herrgårdslandskap med vidsträckta åkerfält, alléer och dungar av ädellövskog. Likväl kan vi på olika vägar ännu finna kvarlevor av den agrara bygd, som vuxit fram inom området alltsedan tidig medeltid, ibland med rötter ner i förhistorien. Här och var har till exempel äldre vägar och hägnader bevarats. Det finns även många små byar med randbebyggelse utmed vägarna, ofta med grund långt tillbaka i tiden som sätter sin prägel på landskapet när man lämnat de nybyggda stora vägarna. Väg genom Kivik Milstenar i driftområdet I gästgiveriförordningen från år 164 angavs att resande kunde byta hästar, äta och få husrum över natten på gästgiverierna, samt att riksvägarna skulle längdmätas och märkas upp med milstenar (en gammal svensk mil var m, alltså något längre än dagens). Från 1730 märktes även varje halv- och kvartsmil. Detta så kallade skjutssystem innebar att de statliga tjänstemännens reseräkningar kunde kontrolleras och resehandböcker tas fram med avstånd mellan de olika samhällena. Spåren av gästgiveriförordningen ser vi idag i form av milstenar och gästgiverier. 22

23 I driftområde Österlen finns 37 stycken milstenar (se karta 1 - bilaga 1). Många av dem finns fortfarande längs med riksvägarna i området (väg, väg, väg och väg 1) medan andra finns längs med mindre vägar (före detta riksvägar). Milsten väg 1026 vid Vanstad Kulturvägar i driftområdet De skånska vägarna utgör en viktig och integrerad del av kulturlandskapet. Vägarnas betydelse, ålder eller funktion och kulturlandskapet de anlades i har givit vitt skilda vägar. Många av dem utgör idag värdefulla kulturhistoriska vägmiljöer. Det kan vara slättens raka och pilkantade vägar som anlades vid skiftena eller den slingrande vägen mellan två medeltida byar i skogsbygden. Genom driftområdet leder sedan lång tid tillbaka några av de större färdstråken. Gästgiveri och skjutshåll har varit knutet till exempelvis både Tranås och Brösarp. Åren 15-6 genomfördes en omfattande inventering av de kulturhistorisk värdefulla vägmiljöerna i Skåne. Inventeringen mynnade ut i skriften Vägen Ett kulturarv, Kulturhistoriskt värdefulla vägmiljöer på det statliga vägnätet i Skåne värda att bevara. Vägverkets ambition med skriften är att öka förståelsen för vägmiljöerna och därmed skydda och bevara deras värden. Kulturvägarna är uppdelade i tre olika klasser. För vägar med den högsta klassen (Ι+) finns en beskrivning samt riktlinjer för skötsel och restaurering. Klass Ι+ Vägsträckning med omistliga kulturhistoriska värden Hit hör vägar med en bibehållen äldre och välbevarad karaktär, har hög ålder, löper i ursprunglig sträckning och genom ett välbevarat kulturlandskap. De flesta av vägarna har dessutom unika särdrag och är omistliga. 23

24 Det finns många olika hot mot de kulturella värdena som är förknippade med vägarna och vägmiljöerna. Generellt är att dessa hot på ett eller annat sätt stör de miljömässiga samband som gör vägen till en integrerad del av kulturlandskapet. Dessa hot kan exemplifieras enligt följande: - Breddning - Rätning - Justering av vägskäl - Dikning - Profiljustering (vägskärning respektive vägbank) - Beläggning av vägbana - Främmande material - Skötsel av vägrenar - Objekten (milstenar och väghållningsstenar) Följande kulturvägar finns i driftområde Österlen: Väg mellan Sövestad, Baldringe, Fyledalen och Ållskog, väg 4 Vägen består av flera olika delsträckor, var och en med sin karaktär och historia. Vägen visar som helhet på tre olika utvecklingsstadier vid utbyggnaden av ett vägnät: vägen före skiftena, vägens förändring vid skiftena och vägen som anläggs efter skiftena. Sträckan mellan Sövestad och Baldringe löper på en låg vägbank och har troligen inte breddats. Den slingrar sig mjukt genom det kuperade landskapet och följer topografin mycket väl. Vägrenarna är ofta breda och visar få spår av dikning. Närmast Baldringe finns en allé och även en stenmur utmed vägen. Vägen löper här även över en äldre stenbro. Sträckan från Baldringe till Fyledalen löper på en låg vägbank och har föregåtts av en äldre vägsträckning. Vägen har rätats, troligen i samband med skiftena. Den följer topografin väl och visar svaga spår av dikning. Från Fyledalen till Ållskog löper vägen på en låg till måttligt hög vägbank. Den har utjämnats genom utfyllningar och skärningar. Väg i Fyledalen, väg 3 Vägen löper till största delen på Fyledalens botten. Historiskt sett är detta en relativt ung vägsträckning, då det finns uppgifter om dess anläggningstid i form av minnesstenar som anger att vägen byggdes 1878 och 187. Vägen löper på en låg vägbank och har troligen inte breddats sedan anläggandet. Den är tämligen rakt stakad förutom ett par skarpa kurvor där den söker sig upp och ner i dalgången intill änkesätet Lyckås. Ofta finns breda vägrenar vid vägen som på några ställen visar spår av dikning. Söder om Lyckås finns spår av en äldre allé. 24

25 Landskapet är än idag av samma karaktär som i början av 1800-talet, d.v.s. betesmarker på dalbottnen, lövskog längs dalsidorna och öppen åkermark ovanför dalgången. Bebyggelsen inskränker sig till Lyckås och några hus intill. Vägsträckan är ett bra exempel på en medvetet anlagd väg vars främsta uppgift varit att underlätta vid brukningen av jorden. Ett sådant arbetsföretag var vanligt vid godsen som hade gott om arbetskraft. Vägen mellan Högestad och Högestads gamla kvarn, väg 81 Vägen utgjorde tidigare en förbindelse mellan godset Högestad och Högestads kvarn i Fyledalen och vidare mot Benestad. Högestad växer fram som sockencentra, by och storgård under medeltiden men kan ha betydligt äldre anor. Kvarnen har säkerligen ett medeltida ursprung och bör tidigt ha hamnat i godsets ägo. Båge Högestad och Högestads kvarn finns utritade på Buhrmans karta från 1680-talet men ingen väg som förbinder dem. En väg bör ha funnits men kan ursprungligen ha haft karaktären av lokal brukningsväg under godset. På Skånska rekognoseringskartan från början av 1800-talet finns vägen med och löper då identiskt med dagens sträckning. Vägen löper på en låg vägbank och har möjligen breddats något sedan den anlades. Den slingrar sig mjukt med långa kurvor och ansluter väl till topografin. På väg ner i Fyledalen skär sig vägen djupt in i dalsidan för att sedan löpa relativt plant nere i dalgången. Vägrenarna är breda och visar på något ställe spår av diken. Ovanför dalgången kantas vägen av en äldre allé som återplanterats längs vissa sträckor. Landskapet domineras av stora fält ovanför dalgången och betesmarker ner i Fyledalen. Bebyggelsen inskränker sig till Högestads godsmiljö. Vägen mellan Högestad och Högestads gamla kvarn, väg

26 Vägen förbi Esperöds herrgård, väg 16 Vägsträckningen löper från Skogsdala via Esperöds herrgård till Ängakåsen. Området är rikt på förhistoriska lämningar och Kiviksgraven är ett exempel på detta. Esperöd har gamla anor och var en herrgård åtminstone i slutet av 1600-talet. Idag är området ett kärnområde för äppelodlingen. Esperöds herrgård finns med på Buhrmans karta men ingen väg som leder fram till den. En väg har säkerligen funnits vid denna tid men bara fungerat som lokal väg till herrgården. Enligt Skånska Rekognoseringskartan fanns en väg som i stort sett överensstämmer med dagens sträckning. Vägen löper på en låg eller närmast obefintlig vägbank. Den är mycket smal och har troligen ej breddats sedan den anlades. Den är tämligen rakt stakad och följer topografin ytterst väl. Det finns en ganska stor nivåskillnad mellan vägens västra och östra del, och vid herrgården söker sig vägen mjukt nerför en brant via två kurvor. Vägrenarna är ganska breda och bevuxna med gräs. Från Skogsdala till Esperöd finns en dubbelsidig allé där träden står tätt inpå vägen. Sträckan Esperöd till Ängakåsen löper genom rik växtlighet som går nästan ända ut till vägen. Vägrenarna har små diken längs den östra sträckan. Omgivande landskap är huvudsakligen äppelodlingar eller skog. Bebyggelsen är koncentrerad till Esperöd med dess herrgårdsmiljö. Vägen och det omgivande landskapet utgör tillsammans en unik och väl sammanhållen miljö präglad av en herrgård. Vägen är viktig i denna miljö som sammanbindande faktor. Vägen förbi Virrestad, väg 1577 Sträckan löper förbi Virrestad mellan nuvarande vägarna 1575 och 157. Virrestad är känt sedan medeltiden men trakten är rik på förhistoriska lämningar som antyder betydligt äldre anor. Virrestad finns med på Buhrmans kart men ingen väg som passerar byn. En väg måste ha funnits men varit av mer lokal karaktär. På Skånska Rekognoseringskartan finns en väg som har ungefär samma sträckning som idag. Denna är en del av den ursprungliga vägen till Östra Tommarp. På kartan från Sveriges Geologiska Undersökning, från åren 1875-, har vägen fått dagens utseende vilket indikerar vissa justeringar vid tiden för skiftena. Vägen löper på en låg eller närmast obefintlig vägbank. Den är smal och har troligen ej breddats, åtminstone inte sedan skiftena. Vägen löper mjukt och slingrande och följer topografin ytterst väl. Vägrenarna är vanligen smala och oftast gräsbevuxna. Endast en kort sträcka har vägrenen dikats. Omgivande landskap är huvudsakligen öppen odlingsmark där åkrarna dominerar, men där det även finns flera betesmarker. Området saknar träd förutom i anslutning till bebyggelsen. Denna är samlad inom Virrestads gamla bykärna, men där finns också utskiftade gårdar, torp och några hus av senare datum. 26

27 Vägen och det omgivande landskapet utgör tillsammans en unik och väl sammanhållen miljö. Landskap och bebyggelse visar på en ålderdomlig struktur som i mångt och mycket speglar tiden efter skiftena. Vägen är viktig i detta landskap som sammanbindande faktor. Vägen förbi Virrestad, väg Vägarna genom Fränninge, väg 1048 och 104 Vägarna går genom Fränninge by och upp förbi Fränninge kyrka som ligger i utkanten av byn. Fränninge kyrka och by är av medeltida ursprung vilket indikerar vägarnas ålder. Fränninge finns med på Buhrmans karta och möjligen även vägsträckningarna genom byn. Vägarna finns med på Skånska Rekognosceringskartan. Som ett beredskapsarbete och för att anpassa vägen för motorfordon belades vägarna under 0-talet med gatsten. Gatstenen finns kvar än idag och vägarna löper på en låg vägbank med svart gatsten som mittmarkering. Vägarna kantas av gjutna betongplattor och trottoarkant i natursten eller svagt sluttande gräsbevuxna vägrenar. Vägarna utgör tillsammans ett av de få kvarvarnade avsnitten av stenlagd landsväg i Skåne. De har inte ändrats nämnvärt under senare delen av 100-talet och är ur kultur- och socialhistorisk synpunkt mycket värdefulla Kulturbroar i driftområdet Vägverket förvaltar ett stort antal broar som utgör allmän väg över vattendrag. De olika broarna och brokonstruktionerna utgör en viktig struktur i landskapet och de besitter stora värden för kulturmiljö, arkitektur och brobyggnadshistoria. År 18 gjorde Vägverket Region Skåne en inventering och klassning av broarna på det allmänna vägnätet i Skåne. Det hela mynnade ut i skriften Skånska broar Kulturhistoriskt värdefulla 27

28 broar längs det allmänna vägnätet. Denna skrift beskriver de värdefulla broarna och anger riktlinjer för skötsel och restaurering av dessa. Broarna är uppdelade i tre olika klasser. Till broar med den högsta klassen (Ι+) finns en beskrivning samt riktlinjer för skötsel och restaurering. Klass Ι+ Bro med omistliga kulturhistoriska värden Till klass I+ hör de yppersta broarna i varje klass. Dessa broar är av omistligt kulturhistoriskt värde och är till största delen intakta. Broarna har mycket unika särdrag vad beträffar ålder, ursprunglighet och upplevelse. Underhållsarbete eller annan åtgärd skall ske i samråd med antikvariskt myndighet. I bilaga 2 finns en förteckning över kulturbroar klass Ι+ i driftområde Österlen. Kulturbro klass Ι+ - Bro över Eggelstadsbäcken vid Eggelstad, väg Alléer i driftområdet Alléerna utgör ett karakteristiskt inslag i det skånska gods- och slättlandskapet. De representerar stora kultur- och naturvärden samt tillför stora skönhetsvärden till landskapet. Definitionen på allé är träd som är planterade enkel- eller dubbelsidigt och som består av minst fem träd längs en väg eller i ett övrigt öppet landskap. Vägverket Region Skåne (VSK) gjorde 15-6 en inventering av alléerna i Skåne och gjorde en klassning av alléerna utifrån kulturhistoriskt värde och skönhetsvärde (klass A-D, där A är högst 28

29 värde och D lägst) samt utifrån biologiskt värde (hög-mellan-låg). Detta resulterade i en allévårdsplan som nu ligger till underlag för Vägverkets allévårdsarbete utmed de allmänna vägarna. Planering och prioritering av ny- och återplantering sker av Allévårdsgruppen i Skåne, som består av representanter från Vägverket Region Skåne, Länsstyrelsen i Skåne län och Regionmuseet i Kristianstad. Allé väg 1000 I bilaga 2 finns förteckning över utpekade alléer i driftområde Österlen. 2

30 6. DRIFTOMRÅDESMÅL Med utgångspunkt i de natur-, kultur- och friluftsvärden som identifierats i driftområde Österlen samt med bakgrund av de nationella miljömålen, regionala miljömålen och VSKs miljöprogram har följande mål satts upp för drift- och underhållsåtgärder i driftområdet. Det övergripande målet, enligt Mål och mått metoden, står överst i rutan och kriterierna för målet undertill. Det preciserade drift- och underhållsmålet som gäller för driftområde Österlen står i texten undertill. Nationellt mål Den byggda miljöns struktur, skala och historiska dimension skall kunna upplevas. Kriterier Vägen och vägrummet sköts med hänsyn till bebyggelsens struktur, skala och funktioner. Vägen och vägrummet sköts så att kvaliteterna hos karaktärsskapande kulturhistoriska objekt och byggnader kan upplevas. I tätorter sköts vägen och vägrummet så att det kulturhistoriska värdet i tidstypiska stadsplaner bibehålls eller stärks. Målet innebär i driftområde Österlen: Vid utbyte av vägutrustning som belysning, räcken, skyltar vägmarkering m.m. i tätorter ska detta upprättas i samråd med beställaren. Nationellt mål Vägar, vägmiljöer och broar med kulturhistoriska värden sköts och underhålls så att dessa värden bibehålls eller stärks. Kriterier Skötseln bidrar till upplevelsen av väg- och bromiljöerna. Målet innebär i driftområde Österlen: Kulturbroar Klass Ι + Vid broar slåttras och röjs minst 10 m före och efter brospann på en bredd av minst 7 m eller hela vägområdet. Detta ingår inte som funktionskrav i upphandlingen utan beställaren ansvarar för att röjning sker där så är möjligt. Slänter och koner av sten och sten/plattsatta slänter och koner ska årligen rensas från växtlighet som är högre än 20 cm så att de är synliga. Brokonstruktionen ska hållas fri från rotsystem av träd och buskar. Nya räcken ska anpassas till brons utseende och ålder. 30

31 Kulturvägar Klass Ι + På kulturvägar ska skärning, utfyllnad och dikning utföras restriktivt. På följande vägar finns antydan till diken och upprätthållande av dessa kan tillåtas efter samråd med beställaren: Väg 4 Sövestad, Baldringe, Fyledalen och Ållskog Väg 3 i Fyledalen Väg 16 förbi Esperöds herrgård Väg 1577 förbi Virrestad Kulturvägar med slitlager av grus bevaras som grusvägar. Vegetation i sidoområden på kulturvägarna får ej överstiga 50 cm. Efter slåtter samt efter röjning skall avslaget vedartat material borttagas. Nationellt mål Vägen och dess sidoområde skall utformas, skötas och underhållas så att: natur- och kulturmiljökvaliteter och dess funktioner och samband bibehålls eller förbättras förutsättningar skapas för nya natur- och kulturmiljökvaliteter att utvecklas upplevelsen av omgivande natur- och kulturmiljökvaliteter upprätthålls Kriterier Vägkantsvegetationen är anpassad till omgivningens förutsättningar. I odlingslandskapet erbjuder vägars sidoområden goda förutsättningar för ängsväxter och andra för trakten värdefulla växter. Vägens sidoområden utnyttjas där så är möjligt för att binda samman miljöer och biotoper eller skapa förutsättningar för viktiga biotoper. Skötseln skapar förutsättningar för att värdena bibehålls hos vägområden som är: - slåtterängsmiljöer i levande äldre odlingslandskap - ljunghed i områden med betade och regelbundet brända ljunghedar - rikkärrmiljöer - miljöer med förekomst av akut eller starkt hotade arter eller sådana som är indikatorer för viktiga naturkvaliteter Väganknutna kulturobjekt sköts så att deras värden behålls och att de är synliga från vägen. Målet innebär i driftområde Österlen: Slåtter och röjning ska ske på ett estetiskt tilltalande sätt. Röjning och slåtter av vägområdet ska ske två gånger årligen enligt tabell nedan. Redan gällande krav. 31

32 Tidpunkt och slåtterbredd Vägsträckor Omg 1 (1/6 15/7) Omg 2 (1/ 15/10) Klass 2 3 och gränsar till åker- eller 7 m 2 m betesmark, viltstråk eller trafikplats Klass 4 5 och gränsar till åker- eller 7 m 1 m 1 betesmark, viltstråk eller trafikplats Klass 2 3 övriga sträckor 3 m 2 m Klass 4 5 övriga sträckor 3 m 1 m 1) längs vilstråk ska slåtterbredden vara 2 m Vartannat år ska röjning och slåtter dessutom ske inom vägområdet på resterande bredd upp till minst 7 m inom hälften av driftområde Österlen enligt karta i anbudshandlingen. Upptagna dikesmassor ska i första hand användas inom vägområdet. Röjning kring milstenar och väghållningsstenar ska ske med stor försiktighet 2 gånger årligen i samband med ordinarie slåtter av området. Kring varje milsten eller väghållningssten som är placerade inom eller nära vägområdet ska 2 m röjas, så att dessa synliggörs och kulturvärdet bibehålls. Skador på milsten eller väghållningssten med tillhörande fundament ska utan dröjsmål anmälas till beställaren. Upplag av massor får ej ske i närheten av milstenar och väghållningsstenar. Röjning vid stengärden sker så att det blir rena snittytor. Efter röjning får vegetationen vara högst 10 cm. Stengärdena ska skötas och nedfallna stenar ska återplaceras. Artrika vägkanter sköts enligt följande skötselanvisningar: Löpnr enl. Vägnr Skötselanvisning kartunderlag i upphandling 1 Slåtter 2 ggr/år: - innerslänt juni aug - ytterslänt aug All avslagen vegetation bör avlägsnas för att undvika onödiga gödningseffekter på vägområdet, med tanke på närliggande reservats torra och magra marker Slåtter 2 ggr/år: 1 ggn mellan juni 1 ggn mellan juli All avslagen vegetation bör avlägsnas för att undvika onödiga gödningseffekter på vägområdet. Redan gällande krav. 32