D 022 Bilaga 2 Fågelutredningar

Transkript

1 D 022 Bilaga 2 Fågelutredningar

2 Inventering av kungsörn vid Sötterfällan 2011 Uppdrag Föreliggande rapport är framtagen av Ecocom på uppdrag av Svenska Vindbolaget. Rapporten är ett underlag till den miljökonsekvensbeskrivning som utförs i samband med prövning av vindkraftutbyggnad enligt miljöbalken och syftar till att kartlägga risker för kungsörn i samband med en exploatering. Den planerade vindkraftparken består av 8 vindkraftverk. Ärendet prövas av Länsstyrelsen i Jönköpings län. Ecocom ansvarar för rapportens slutliga innehåll och utformning. Inventerare Marcus Arnesson är heltidsanställd på Ecocom. Han har en magisterexamen i biologi och mångårig erfarenhet av naturvårdsarbete från tidigare anställningar på Länsstyrelsen i Kalmar län och Hushållningssällskapet. Marcus Arnesson är en mycket van fältinventerare och har under flera år arbetat med inventering av många olika organismgrupper. Under 2010 och 2011 har han utfört ett flertal fågelinventeringar inför vindkraftsetableringar bl a flyktleksinventering av kungsörn i södra och norra Sverige samt inventering av lämpliga häckningsbiotoper för kungsörn i norra Sverige. Marcus Arnesson har även utfört häckningsinventeringar av havsörn. Inventeringsperiod 18 februari och 8 mars. Fotomaterial Bilder är tagna av Marcus Arnesson Sammanfattning Fältinventeringen av kungsörn ägde rum under två dagar Tidpunkt och väderförhållanden för inventeringen bedöms som optimala. Två observationer av unga kungsörnar, som med största sannolikhet inte var könsmogna, gjordes. Observationerna utgör emellertid inte någon indikation på att häckande kungsörn skulle finnas i området. Snarare tyder observationerna på att häckande kungsörn saknas i området eftersom en eventuell äldre häckande kungsörn i den aktuella situationen borde ha kommit upp mot den yngre fågeln och visat revirhävdande beteende. Resultatet av fältinventeringen samt tidigare kunskap om örn i området tyder på att det inte finns häckande kungsörn i eller i anslutning till projektområdet. Därmed bedöms inte heller den planerade vindkraftsetableringen få några negativa konsekvenser för häckande kungsörn. ECOCOM Storgatan Kalmar info@ecocom.se

3 Områdesbeskrivning Det inventerade projektområdet ligger i nordvästra delen av Jönköpings län, omkring 20 km väster om Jönköping. Området tillhör Jönköpings kommun. Höjden över havet varierar mellan 250 meter och 309 meter. Den planerade vindparken är belägen på en höjdrygg som går i nord-sydlig riktning. Topografin är delvis kuperad och små branta partier förekommer. Tre km öster om vindparken ligger Dumme mosse och fyra km åt väster sträcker sig den långsmala sjön Stråken. Gran är det vanligaste trädslaget. På höjderna dominerar dock tall. Lövinslaget är ringa och består främst av björk som vuxit upp på avverkade ytor. Alla trädbestånd är påverkade av produktionsinriktat skogsbruk. Till största delen består projektområdet av nyligen avverkade ytor eller homogena planteringar av tall och gran. Träd över avverkningsmogen ålder förekommer mycket sällsynt. Runt Svartegöl finns dock enstaka äldre tallar i kanten av projektområdets största hygge. Våtmarker är ovanliga i projektområdet. Svartegöl, som har en öppen vattenspegel, utgör ett undantag. En orsak till avsaknaden av våtmarker är utdikning. Projektområdets små vattendrag är uträtade och fördjupade. Bakgrund Kungsörnen finns upptagen i EU:s fågeldirektiv och på rödlistan (kategori Nära hotad). Kungsörnen reproducerar sig långsamt och könsmognaden inträder sent, vilket gör kungsörnspopulationen känslig för minskad överlevnad hos de enskilda individerna. Kungsörnens häckningsbiotop Kungsörnen häckar i glesbefolkade skogs- och fjällområden. Kungsörnen använder främst öppna ytor som myrmarker, hyggen, fjällhedar etc för att jaga och fånga sina byten. Den bygger stora risbon i kraftiga tallar eller i klippstup, ofta med utsikt över terrängen. Varje par har vanligen flera alternativa boplatser inom sitt revir vilka kan vara belägna åtskilliga kilometer från varandra. Etablerade kungsörnspar är mycket trogna sitt revir och sina boplatser. Det finns många säkra uppgifter på att revir varit besatta av kungsörnar i hundratals år (flera kungsörnsgenerationer), och i Sverige finns bon i träd som varit i bruk år. Bon byggda i träd placeras oftast på grova grenar intill stammen på två tredjedels höjd av trädet. Stora bon i träd kan bli fem meter höga. Självfallet ställer sådana risbon, vilka har mer eller mindre förmultnade och kraftigt vattenuppsugande kärnor, mycket stora krav på det grenverk på vilket boet är placerat. Tallen är det lämpligaste trädslaget för bobygge i Norden. I norra Sverige föredrar kungsörnen tallar som är äldre än år. Förmodligen utvecklas inte den för kungsörnens bo nödvändiga glesa kronstrukturen, med kraftiga, knotiga och vridna grenar, förrän vid denna höga ålder. Boträden är nästan utan undantag mycket kraftiga. I fjällvärlden dominerar bon placerade i klippor. De utnyttjade, mer eller mindre lodräta klippstupen, kan variera avsevärt i höjd, alltifrån fem meter upp till flera 100 meters stup som ofta ligger högt upp i sluttningarna av bergen. Enstaka bobranter ligger dock endast ett fåtal meter över plan marknivå. Brist på lämpliga boplatser, mänsklig bebyggelse och mänsklig aktivitet av olika slag är orsaker som kan bidra till att kungsörnen inte häckar i ett område (Génsböl, 2006, Tjernberg, 2006). Risker Inventering av kungsörn vid Sötterfällan 2011 Sida 2 av 9

4 Effekter av vindkraftsutbyggnad på kungsörnar består av tre huvudsakliga faktorer: kollisionsrisk, störning, och habitatförlust. Studier som undersöker förändringar i biotopanvändning och reproduktiv förmåga hos kungsörn eller andra rovfåglar vid vindkraftsetablering är sällsynta, och någon större undersökning av kungsörn i Skandinavien har hittills inte gjorts. Under 2009 startade SLU ett projekt för att utreda vilka effekter vindkraftsetablering kan ha på kungsörnens biotopval och häckningsframgång. Projektet ska avslutas 2012 och kan komma att ge rekommendationer om hur vindkraftsutbyggnad kan ske med hänsyn till kungsörnens behov. Dödlighet genom kollisioner Flertalet studier som behandlar kollisionsrisker för fåglar med landbaserade vindkraftverk drar slutsatsen att risken för kollisioner i regel är liten eller försumbar. Större rovfåglar som örnar, har dock visat stor dödlighet genom kollisioner vid ett antal större vindkraftparker i områden med hög revirtäthet, t.ex. Altamont Pass Wind Resource Area i Kalifornien (kungsörn) och ön Smöla i Norge (havsörn). Rovfåglar utnyttjar ofta uppåtvindar som bildas över höga landskapsstrukturer samt rör sig längs höjdryggar. Lokalisering av vindkraft på sådana platser kan innebära en ökad risk för kollisioner. Placering av vindkraftsanläggningar är en viktig faktor för att undvika kollisioner (Bernhold, 2010). Kollisionsrisken för rovfåglar i flyttningsstråk förefaller dock inte vara något problem (Martin Green, 2010) Andelen örnar som dödas av vindkraft är ännu liten jämfört med den andel som dödas i trafiken eller av kraftledningar (Bernhold, 2010). Störning Fåglar kan störas av vindkraftverk på olika sätt, dels genom den direkta störning som vindkraftverken i sig själva innebär, dels genom ökande mänsklig aktivitet. Störningen varierar kraftigt mellan arter. Få studier visar att störning skulle ha någon större effekt på rovfåglar. (Madders & Whitfield 2006). Vindkraftsutbyggnad på ön Smøla i Norge har dock resulterat i minskat antal häckande par av havsörn och sämre ungproduktion både inom och utanför området. Dessa effekter är signifikanta upp till tre km radie från vindkraftverken (Follestad mfl, 2007). För kungsörnar är den mest störningskänsliga perioden vid boet från februari till juli månad. Det har visats att störningar har påverkat kungsörnarnas beteende och produktivitet (Bernhold, 2010). Habitatförstöring Få studier finns av hur vindkraftsetableringar påverkar fåglars habitat. De studier som finns pekar på att effekterna i öppna landskap är små och att många arter häckar nära vindkraftverk. Tillförlitlig kunskap om hur fåglar i skogsmiljö påverkas saknas ännu (Martin Green, 2010). I SOFs vindkraftspolicy från 2009 nämns ett antal miljöer som generellt har höga fågelvärden och därför inta ska bebyggas med vindkraft. Några av dessa miljöer, som kan vara aktuella för kungsörn, är natur- och urskogsliknande miljöer samt höjdryggar och bergsklackar. Den mest uppenbara habitatförstöringen för kungsörn är om boplatsen skulle förstöras genom att exempelvis boträdet huggs ned. I övrigt kan störning och habitatförlust i många fall vara svåra att åtskilja. I opåverkade landskap kan nya vägdragningar leda till att fler jägare och andra människor kommer ut i området. Detta kan störa kungsörnen direkt och även minska bytesmängden i reviret. Det finns dock även exempel på att vindkraftsetableringar ökat mängden bytesdjur, vilket troligtvis är förenat med ökad kollisionsrisk. Inventering av kungsörn vid Sötterfällan 2011 Sida 3 av 9

5 Kunskap om örn i området Vid utsök av kungsörnsobservationer på artportalen Svalan under perioden januari 2011 påträffades flera observationer av kungsörn inom 5 km från den planerade vindkraftsparken. Den närmaste kungsörnsobservationen är belägen drygt 2,5 km öster om den planerade vindparken. Nästintill samtliga kungsörnsobservationer är gjorda vid Dumme mosse, drygt 3 km öster vindparken. Inom 5 km från den planerade vindparken finns inte några observationer från Svalan, under 2008 januari 2011, som tyder på häckande kungsörn. Huvuddelen av kungsörnarna är noterade under höst och vinter, dvs utanför häckningsperioden. Endast en kungsörn är bestämd som adult och kan sägas vara en potentiell häckningsfågel. Denna örn observerades dock i slutet av september, vilket är utanför häckningsperioden. Majoriteten av de observerade kungsörnarna är i åldern 2K-4K och utgör normalt inte potentiella häckningsfåglar. Några av kungsörnsobservationerna är inte åldersbestämda. Ecocom har varit i kontakt med Henrik Blank, Länsstyrelsen i Jönköpings län. Han menar att det är okänt huruvida kungsörn häckar vid Sötterfällan eller ej. I närheten av Dumme mosse har häckning av kungsörn förekommit längre tillbaka i tiden. Tidigare häckning tillsammans med flera årliga observationer av kungsörn i området indikerar dock att häckning inte kan uteslutas. Data och känd kunskap från området runt Sötterfällan bör därför analyseras. Fältbesök under spelflyktstid är att rekommendera. Även miljöernas lämplighet för häckande kungsörn bör beskrivas. Ecocom har varit i kontakt med Kent Öhrn, kontaktperson på kungsörnsgruppen i Jönköpings län. Inventering efter spelflygande kungsörn har gjorts under de tre senaste åren vid Dumme mosse. Flera yngre kungsörnar har noterats. Några adulta kungsörnar i par har däremot inte observerats. Adulta kungsörnar i par är ofta första tecknet på att häckning kan finnas i området. Fältinventering Flyktleksinventering av kungsörn genomfördes av Marcus Arnesson 18 februari och 8 mars Metod och utförande Metoden för inventeringen rekommenderas av Örn-72 och finns publicerad på deras hemsida, Örn-72 är en ideell sammanslutning som arbetar för bevarandet av örn i Norden. De har under flera år utfört inventeringar av kungsörn, främst i södra Sverige. Lämpligaste perioden för inventering av flyktlekande kungsörn är februari och mars. Kungsörnen är då uppe på hög höjd och markerar revir och tilltänkta boplatser. Vid eftersök av nya häckningsplatser bör inventeringen utföras under 2-3 dagar med gynnsamt väder och från bra utkikspunkter. Gynnsamt väder innebär god sikt och blåst eller hård blåst. Ett viktigt moment vid inventering av kungsörn är att finna bra utkiksplatser varifrån så mycket som möjligt av undersökningsområdet kan observeras. En försvårande faktor är att projektområdet är det högst belägna området, vilket gör det svårt att finna platser i omgivningen där stora delar av projektområdet kan beskådas. Rekognosering av projektområdet visade att det fanns två utkikspunkter i projektområdet som kunde användas. Från punkt A kunde södra och mellersta projektområdet samt stora delar sydväst och väster om projektområdet inventeras. Från punkt B kunde mellersta och norra projektområdet samt stora delar öster om projektområdet inventeras. Inventering av kungsörn vid Sötterfällan 2011 Sida 4 av 9

6 Den 18 februari var sikten god samt vinden måttlig. Projektområdet inventerades från punkt A. Den 8 mars var sikten god och vinden måttlig till frisk. Projektområdet inventerades från punkt A och från punkt B. Tabell 1: Inventeringstillfällen, väder och inventerat område Datum Tid Obspunkt Väder Inventerat 18 feb A ( , ) God sikt, 3-4 m/s, -3 S och mellersta projektomr 8 mars A ( , ) God sikt, 5-7 m/s, +2 S och mellersta projektomr 8mars B ( , ) God sikt, 5-8 m/s, +2 N och mellersta projektomr Bild 1: Från punkt B går det att överblicka Svartegöl. Resultat Inventeringen av flyktlekande kungsörn genomfördes 18 februari och 8 mars Cirka 5 km väster om projektområdet observerades en kungsörn den 8 mars. Observationen gjordes från punkt A, klockan Kungsörnen rörde sig under hela observationen mot norr, längs Stråkens sträckning. Den kretsade i vida cirklar, troligen födosökande. Örnen uppvaktades under en längre tid av en kråka. Kungsörnen var en ungfågel (2-3K). Avståndet till örnen uppskattades till 500 meter, se även tabell 2. Den 8 mars klockan observerades en kungsörn från punkt B. Örnen upptäcktes flygande mot Svartegöl från nordöst. Den börjar kretsa över norra delen av projektområdet och tar samtidigt höjd. Örnen försvinner sakta åt nordväst. Kungsörnen åldersbestämdes till Inventering av kungsörn vid Sötterfällan 2011 Sida 5 av 9

7 att vara på första levnadsåret, 2K. Avståndet till örnen uppskattades till 1 km, när den var närmast. Det är svårt att uttala sig om observationerna gällde samma fågel, men det är fullt möjligt. Tabell 2: Observationer av örn under inventeringen samt från vilka punkter de observerades Punkt Observation Riktning Avstånd Datum, tidpunkt A Kungsörn (2-3K) rör sig åt norr, födosökande 250, SV 5 km 8 mars, B Kungsörn (2K) upptäcks NO Svartegöl, tar höjd 300, NV 1 km 8 mars, och försvinner åt NV Övriga fågelarter som noterades under inventeringen av kungsörn är sammanställda i bilaga 1. Karta 1: Utsnitt ur terrängkartan som visar örnobservationer, observationspunkter och platser för planerade vindkraftverk vid Sötterfällan. Inventering av kungsörn vid Sötterfällan 2011 Sida 6 av 9

8 Hållbar exploatering Den inventering efter kungsörn som Ecocom utförde 2011 tillsammans med tidigare kunskap om örn i området visar att det sannolikt inte finns häckande kungsörn inom eller i närheten av projektområdet vid Sötterfällan. Inventeringen ägde rum under den tid då kungsörn normalt är lättast att observera. Under de två inventeringsdagarna bedöms väderförhållandena ha varit mycket goda för observation av kungsörn. De två kungsörnsobservationerna under inventeringen gällde unga fåglar som med största sannolikhet inte var könsmogna. Observationerna gällde ensamma örnar. Några tecken på att örnarna uppträdde i par eller spelflög fanns inte. Observationerna utgör inte någon indikation på att häckande kungsörn finns i området. Snarare tyder observationerna på att häckande kungsörn saknas i området eftersom en eventuell äldre häckande kungsörn i den aktuella situationen borde ha kommit upp mot den yngre fågeln och visat revirhävdande beteende. Inventeringen visar att unga kungsörnar uppehåller sig i området vintertid, vilket stämmer väl med känd kunskap från området. Unga kungsörnar kan börja hävda revir några år innan de blir könsmogna. Det bedöms dock som mer sannolikt att de observerade örnarna har övervintrat i området eller har sträckt genom det på väg åt norr. Särskilt den kungsörn som flög åt norr längs sjön Stråken kan tänkas ha varit vårsträckande. Projektområdet bedöms inte som uppenbart lämpligt för kungsörn. Trädstrukturen domineras av unga planteringar och lämpliga boträd förekommer mycket sällsynt, om ens alls. Öppna myrar, som ofta utgör kungsörnens jaktmiljö, saknas i projektområdet. Kalhyggen i projektområdet kan dock tänkas utgöra jaktmiljö. Hur bytestillgången för kungsörn är i projektområdet är svårt att uttala sig om. Bild 2: Projektområdet domineras av unga barrplanteringar. Träd över avverkningsmogen ålder förekommer mycket sällsynt. Inventering av kungsörn vid Sötterfällan 2011 Sida 7 av 9

9 Slutsats Resultatet av fältinventeringen samt tidigare kunskap om örn i området tyder på att det inte finns häckande kungsörn i eller i anslutning till projektområdet. Därmed bedöms inte heller den planerade vindkraftsetableringen få några negativa konsekvenser för häckande kungsörn. Efter en eventuell vindkraftsetablering bör utläggning av åtel i området om möjligt förbjudas. Dessutom bör inga slaktrester lämnas kvar efter jakt. Större påträffade döda djur bör snarast möjligt forslas bort. Detta för att undvika att större rovfåglar, främst örn, dras till området. Litteratur Bernhold, A., Vindbruk och örn i Västerbottens län en kunskapssammanställning. Erickson, W. P., Johnson, G. D., Strickland, M. D., Young, D. P. Jr, Sernka, K. J. & R. E. Good Avian Collisions with Wind Turbines: A Summary of Existing Studies and Comparisons to Other Sources of Avian Collision Mortality in the United States. Resource Document. 67 S. Washington, DC: National Wind Coordinating Committee (NWCC). Follestad, A., O. Reitan, T. Nygård, m. fl Vindkraft og fugl på Smøla NINA Rapport 248. Trondheim. Génsböl, B. Rovfåglar i Europa, Gylendalske Boghandel Nordisk Forlag A/S, Danmark Green, M., Presentation på konferensen; Vindkraftsforskning i fokus 2010, Göteborg Madders, M. & D. P. Whitfield Upland raptors and the assessment of wind farm impacts. Ibis, 148: Stewart, G. B., Pullin, A. S. & C. F. Coles Effects of wind turbines on bird abundance Review Report. Centre of Evidence Based Conservation. Systematic Review No Sveriges ornitologiska förening Sveriges Ornitologiska Förenings policy om vindkraft. Tjernberg, M. Kungsörnens status och ekologi i Sverige 2006, Rapport till rovdjursutredningen 2006 Widemo, F Vindkraftens inverkan på fågelpopulationer kunskap, kunskapsbehov och förslag till åtgärder. SOF. Inventering av kungsörn vid Sötterfällan 2011 Sida 8 av 9

10 Bilaga 1 Bilaga 1 visar övriga fågelarter som noterades i projektområdet i samband med inventering av kungsörn. Art Ormvråk Korp Kommentar 3 observationer i södra projektområdet, potentiell häckfågel 1 par uppträdde tillsammans i södra projektområdet, trolig häckfågel Talgoxe - Blåmes - Svartmes - Skata - Domherre - Större hackspett - Kungsfågel - Kaja - Spillning av tjäder Förekommer uppenbarligen i projektområdet, lämpliga spelplatsmiljöer påträffades dock inte i projektområdet Inventering av kungsörn vid Sötterfällan 2011 Sida 9 av 9

11 Inventering av rovfågel och smålom i Sötterfällan Uppdrag Föreliggande rapport är framtagen av Ecocom på uppdrag av Svenska Vindkompaniet. Rapporten är ett underlag till den tillståndsansökan som utförs i samband med prövning av vindkraftutbyggnad och syftar till att kartlägga risker för ornitologiska värden i samband med en exploatering. Vindkraftparken är planerad att uppföras inom ett definierat planeringsområde. Vindkraftparken består av 12 vindkraftverk. Ecocom ansvarar för rapportens slutliga innehåll och utformning. Inventerare Fredrik Litsgård, fil. kand. och biolog hos Ecocom, har utfört inventeringen. Fredrik Litsgård har lång erfarenhet av olika typer av fågelinventering, bland annat från Lunds Universitet (standardrutter) och Upplands Ornitologiska Förening (bl. a revirkartering). Fredrik Litsgård har varit aktiv fågelskådare sedan Inventeringsperiod Fältarbetet genomfördes under juni Fotomaterial Bilder är tagna av Marcus Arnesson och Fredrik Litsgård. Sammanfattning Fågelinventeringen har utförts vid 4 tillfällen under Inventeringen syftade till att kartlägga om smålom häckar i området eller passerar på väg till fiskesjöar samt att kartlägga vilka rovfågelarter som häckar i området och/eller nyttjar området. Planeringsområdet består till största delen av homogena skogsplanteringar och nyligen avverkade ytor. Detta innebär att relativt få värdefulla fågelhabitat kommer att påverkas negativt vid en vindkraftsetablering. I Sveriges Ornitologiska Förenings policy om vindkraft från 2009 står det att Produktionsskogar lämpar sig vanligen väl för vindkraftutbyggnad och underlättas dessutom av ett ofta väl utbyggt vägnät[ ]. Inventeringen visar att ormvråk och sannolikt lärkfalk, duvhök och sparvhök häckar i närheten av projektområdet, men inga observationer tyder på häckande rovfåglar i själva projektområdet. Kollisionsrisk för häckande rovfåglar bedöms främst föreligga för ormvråk. Ett tranpar observerades under inventeringen stående på en åker norr om projektområdet samt födosökande vid Svarte göl. Inga tecken på häckning i planeringsområdet eller dess närhet observerades för arten. ECOCOM Storgatan Kalmar info@ecocom.se

12 Smålom påträffades inte i Svarte göl vid inventeringen. Det kan inte tas som bevis för att arten är utgången som häckfågel. Några rapporter om häckande smålom finns i det allmänna rapportsystemet Artportalen. Senaste noteringen om häckande smålom i Svarte göl är från Från 2007 finns en observation av göktyta där det i kommentartexten skrivs att smålom inte påträffats i Svarte göl (Artportalen). Det är möjligt att smålom inte längre häckar vid Svarte göl. En storlom flög genom projektområdet vid ett tillfälle under inventeringen. Inga, för arten lämpliga, fiskesjöar eller häckningssjöar finns i projektområdet. Då arten bara observerades vid ett tillfälle är det inte troligt att det rör sig om en flygväg som ofta används. Sammantaget bedöms risken för habitatförlust, störning och kollision som låg i planeringsområdet. Områdesbeskrivning Vindkraftparken planeras att uppföras på höjderna mellan Olsbo, Beth, Nackebo och Sötterfällan. Området är beläget ca 15 km väster om Jönköping, mellan sjön Stråken och Dumme mosse. Hela området är täckt av produktionsskog med mindre gårdar längs skogsbilvägarna. Centralt i området finns en mindre myr och sjön Svarte göl. Projektområdet är kuperat men omgivet av plan skogsmark i öster och söder. I öster ligger naturreservatet Dumme mosse. Karta 1. Utsnitt ur Sverigekartan över projektområdet vid Sötterfällan. Bakgrund I Sverige räknas omkring 250 fågelarter som häckande och till dessa tillkommer årligen ett antal mer eller mindre vanligt förekommande tillfälliga besökare. I den svenska rödlistan (2010) finns 95 fågelarter upptagna, varav 50 bedömdes ha sämre bevarandestatus än missgynnad (NT). Rödlistningen innebär dock inte något formellt skydd utan är endast en riktlinje som beskriver artens bevarandestatus. Omkring ett 60-tal svenska häckfåglar är också upptagna i fågeldirektivets bilaga 1 vilket bl. a innebär att dessa arter anses viktiga och att särskilda skyddsområden skall utpekas för dem. Inventering av rovfågel och smålom i Sötterfällan Sida 2 av 16

13 Den svenska lagstiftningen för skydd av fågelfaunan baseras i hög grad på fågeldirektivet (1979/409/EEG) som utgör ett övergripande skydd på EU-nivå. Direktivet är införlivat i den svenska lagstiftningen bland annat genom artskyddsförordnigen SFS 2007:845 och Naturvårdsverkets förteckning, NFS 2007:1 (kompl 2010:11), över naturområden som avses i 7 kapitlet, 27 i miljöbalken. Även jaktlagen och skogsvårdslagen med flera är påverkade av direktivet. Artskyddsförordningen innehåller de i svensk lagstiftning mest detaljerade riktlinjerna för skydd av fågelfaunan i samband med exploateringar. Artskyddsförordningen innebär ett generellt förbud mot att avsiktligt fånga, döda, skada eller störa fåglar. Det finns emellertid vissa undantag i samband med jakt som är angivna i jaktlagen. För att avsiktligt skada räcker det att man på förhand vet att det är sannolikt att djuren kan komma till skada med hänsyn till planerade åtgärder. Förbuden innefattar också skador på djurens livsmiljöer. I Naturvårdsverkets handbok för artskyddsförordningen framgår att det vid exploateringar får anses acceptabelt att enskilda exemplar omkommer, dock inte genom systematiska effekter. Det avgörande kriteriet för om en exploatering är acceptabel anses dock vara att artens bevarandestatus på lokal och biogeografisk nivå inte riskerar att påverkas. Rödlistade arter och direktivsarter ges också särskild prioritet. Nationella riktlinjer för riskbedömningar i samband med vindkraftutbyggnad saknas i Sverige förutom miljöbalkens och artskyddsförordningens generella ställningstaganden. År 2009 beslutade Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) om en policy för vindkraft. I dokumentet utpekas bl. a ett antal typområden som anses vara olämpliga för vindkraftetablering; platser med stora fågelkoncentrationer, viktiga flyttstråk, fjällområden, natur- och urskogsliknande miljöer, fågelrika utsjöbankar, höjdryggar och bergklackar, kustområden och ledlinjer samt åtelplatser. Områden där vindkraftetablering normalt kan ske anses vara; produktionsskogar, odlingslandskapet samt havsområden med större djup. Dokumentet utpekar också ett antal skyddsåtgärder för särskilda arter. Risker för fågelfaunan med vindkraft Risker för fågelfaunan i samband med vindkraftexploateringar är mycket omdebatterade. Erfarenheter från bl. a ön Smøla väster om Trondheim i Norge visar med tydlighet att olämpligt placerade vindparker kan ha stor effekt på lokala fågelpopulationer. Mellan 1 augusti 2005 och 31 december 2010 har 39 havsörnar påträffats under kraftverken dödade av kollision. Förmodligen är den verkliga dödssiffran något högre då alla örnar troligen inte hittas. Det går dock inte att generalisera situationen på Smøla till att gälla alla vindkraftetableringar. Skilda fågelarter löper på grund av sitt beteende sannolikt olika stor risk att påverkas av vindkraft. Dessutom spelar också vindparkens placering liksom årstiden en stor roll för riskerna. I dagsläget saknas en överblick av vindkraftens risker för fåglar på artnivå, även om kunskapen om ett fåtal arter är god. Ett skäl till den bristfälliga kunskapen är att t ex eftersök av dödade fåglar under vindkraftverk i Sverige genomförts i mycket begränsad utsträckning (Ahlén 2002, Ahlén 2009 m.fl.) och utan facit i hand blir det svårt att avgöra om enstaka fynd utgör ett generellt problem, är förorsakade av lokala betingelser eller tillfälligheter. Med utgångspunkt från olika fågelarters ekologi och fenologi kan man emellertid dra mer eller mindre kvalificerade slutsatser om risker för grupper av fåglar vilket t ex gjorts av Widemo (2007), se tabell 1. Dödlighet genom kollisioner Flertalet studier som behandlar kollisionsrisker mellan fåglar och landbaserade vindkraftverk drar slutsatsen att risken för kollisioner i regel är liten eller försumbar. Större risker uppträder om vindkraftverken lokaliseras i områden med kända flyttstråk eller födosökande termikflygare, t ex örnar. Fåglar riskerar inte heller bara att kollidera med rotorbladen utan Inventering av rovfågel och smålom i Sötterfällan Sida 3 av 16

14 även med pelare, elledningar och tillhörande installationer (Drewitt&Langston 2008). Studier visar att det ofta samlas flygande insekter ovanför vindkraftverken. Svalor och tornseglare kan då lockas att jaga precis bredvid rotorbladen och löper stor risk att kollidera (Ahlén 2002, 2008). Fram till februari 2010 har 52 fågelarter påträffats under vindkraftverk i Sverige, varav 7 rovfågelarter (Ahlén 2010). Rovfåglar, tranor och storkar utnyttjar ofta uppåtvindar som bildas över konvexa landskapsstrukturer, t ex kullar eller åsar. Lokalisering på dessa platser kan innebära en ökad risk för kollisioner. I det öppna jordbrukslandskapet sker minst kollisioner mellan fåglar och vindkraftverk. Nattflygande fåglar flyger i regel över landbaserade vindkraftverk, men vid svåra väderförhållanden kan de tvingas ned på lägre höjd så att risken för kollisioner ökar. Sammanställningar pekar på att de flesta studier uppskattar kollisionsrisken till mindre än 1/år och vindkraftverk. Få studier uppskattar att mortaliteten överstiger 5/år/verk. Enstaka verk kan dock ha avsevärt högre dödlighet (Widemo 2007). Riskarter för kollision är de fåglar som inte tydligt undviker vindkraftverken. Fåglar som uppvisar detta beteende är främst rovfåglar, måsar och tärnor. Bland rovfåglar tillhör havsörn, kungsörn, röd glada, tornfalk och gåsgam de arter som varit överrepresenterade i studier av kollisionsrisker med vindkraftverk (Eriksson 2009). Andra artgrupper, som skogshöns, är dåliga flygare och löper därför större risk att kollidera (Green 2010). Habitatförstöring och störning Vindkraftens inverkan på habitatförstöring för fågelfaunan är svår att uttala sig om och skiljer sig åt för olika arter och i olika miljöer. Generellt är riskerna större vid vindkraftsetablering i värdefulla miljöer, t ex våtmarker och naturskog. Sammansättningen av biotoper på den aktuella etableringslokalen bör därmed kontrolleras för att biotoper som är viktiga för fåglar som förekommer, eller kan förekomma i området, skall bevaras. Särskilt viktiga miljöer är bland annat spellokaler, födosöksområden eller häckningsområden. Fåglar kan störas av vindkraftverk på olika sätt, dels genom den direkta störning som vindkraftverken i sig själva innebär, dels genom ökande mänsklig aktivitet. Störningen varierar kraftigt mellan arter. Få studier har dock visat att störning skulle ha någon större effekt på rovfåglar. (Madders & Whitfield 2006). Störning av häckande fåglar i öppna landskap är relativ ovanlig och många arter häckar nära vindkraftverk. De flesta häckande fåglar undviker inte vindkraftverk men vissa vadare tycks undvika dem. Vilken störning vindkraft har på skogslevande arter är relativt okänt. Rastande och övervintrande fåglar syns i högre grad undvika vindkraftverk. Rastande gäss, änder och vadare kan undvika områden på upp till 800 m från vindkraftverk. Effekten på småfåglar är liten (Green 2010). En större brittisk undersökning har försökt utreda om häckfågelfaunan skiljer sig nära större vindkraftsparker jämfört med motsvarande områden utan vindkraft. Inom en 500- meters radie från vindkraftverken indikerades densiteten häckfåglar minska med 15-53%. Ormvråk, blå kärrhök, ljungpipare, storspov, enkelbeckasin och stenskvätta uppvisade störst påverkan (J. W. Pearce-Higgins et al. 2009). En amerikansk sammanställning visar att fåglar tycks undvika rader av vindkraftverk i större utsträckning än grupper, och även att fåglarna undviker ett område tre gånger större än den faktiska habitatförlusten orsakad av vindkraftverken. Vissa studier påvisar minskande häckpopulationer av rovfåglar och tättingar i närheten av vindkraftanläggningar, medan andra inte gör det. (Mabey & Paul, 2007). Tabell 1. Risktyper förknippade med 13 svenska systematiska fågelgrupper. (Widemo, 2007 bilaga 1). Observera att x i tabellen inte innebär att riskerna är stora, utan snarare att det finns särskild anledning att vara vaksam på vissa risktyper vid riskprevention för olika arter. Inventering av rovfågel och smålom i Sötterfällan Sida 4 av 16

15 Barriäreffekter Olika typer av barriäreffekter orsakade av vindkraftverk är noterat för de flesta arter. Rovfåglar, måsar, tärnor och kråkfåglar visar dock inte något tydligt undvikande beteende för vindkraftparker, vilket betyder att de inte är lika påverkade av eventuella barriäreffekter. Detta beteende betyder istället att riskerna för kollision ökar. Flyttande sjöfåglar flyger runt vindkraftparker, både under dagtid och under nattid. Barriäreffekter är hittills ett litet problem för fågelfaunan i Sverige (Green 2010). För att minska risken för födosökande och rastande individer är täta grupperingar av vindkraftverk fördelaktiga, medan glesa rader parallellt med sträckriktningen är bättre för flyttande individer. Risker för termikflygande fåglar vid höjdryggar kan minskas om vindkraftverken placeras på läsidan som används mindre av fåglarna (Widemo, 2007). Kända värden Före inventeringen gjordes ett uttag från artportalen och rödlistan av observerade fåglar i projektområdet med en buffertzon på 1200 meter utanför området. Av uttaget framkom att det så gott som helt saknades rapporter från projektområdet vilket är en indikation på att området knappt besöks av fågelskådare. Tre punkter i buffertzonen utanför etableringsområdet fanns dock med bland totalt 318 observationer. Fältinventeringen Den kombinerade smålom-/rovfågelinventeringen har utförts vid 4 tillfällen under juni 2011 av Fredrik Litsgård. Vid ett inventeringstillfälle besöktes samtliga sjöar och gölar i området för att undersöka eventuell förekomst av häckande smålom. En amerikansk jämförande studie menar att en inventeringssäsong av rovfågelförekomst i många fall räcker för att förutsäga vindkraftparkers inverkan på rovfågel, i synnerhet i jordbrukslandskap. Det går förstås inte att på förhand veta om en säsong är representativ eller inte. I områden med betydande rovfågelförekomst rekommenderar denna studie mer än en säsongs inventering för att i möjligaste mån kunna anpassa vindkraftparkens utformning (NWCC, 2010). Inventeringen visar dock inte på några höga eller betydande koncentrationer av häckande rovfåglar varför en säsong bör ge en representativ bild av rovfågelförekomsten. Inventering av rovfågel och smålom i Sötterfällan Sida 5 av 16

16 Bild 1. Svarte göl Metod och utförande Inventeringen utfördes under 4 dagar mellan juni. Inventeringsperioden valdes för att kunna upptäcka häckande rovfåglar och lommar som uppehåller sig i området. Tiden sammanfaller med de vuxna fåglarnas bytestransport från jaktområden till boplatsen. Bytestransporten går oftast över trädhöjd och fåglarna är förhållandevis lätta att upptäcka och artbestämma. Smålom inventerades även genom besök vid mindre sjöar och tjärnar den 13/7 samt genom observation av flygande fåglar på väg till eller från fiskesjöar. Under Ecocoms tidigare kungsörnsinventering (Ecocom 2011) lokaliserades bra observationspunkter där inventeraren har god överblick över området och dessa användes även denna gång. Den mest använda observationsplatsen, punkt A, ligger på en höjd just öster om Svarte göl, där även ett av verken kommer att placeras. Från platsen har man god utsikt över Svarte göl och har god möjlighet att upptäcka eventuell aktivitet på myren. En höjd i sydöstra delen av området, punkt B, användes, med mycket bra utsikt över Dumme mosse och omgivande skoglandskap, framförallt söder om mossen mot Taberg. Ett jakttorn, punkt C, på ett gammalt hygge i norra delen av området användes också, men utsikten härifrån var något mer begränsad. Se karta 2. Samtliga inventeringar har utförts under dagtid med start mellan 8.00 och 9.00 och pågått 6-10 timmar. Goda väderförhållanden, med vind på mellan 5-10 m/s och mestadels klart till halvklart, under alla inventeringstillfällen. Under en av dagarna förekom korta regnskurar i närheten, men dessa berörde inte inventeringsområdet. Alla rovfågelarter och lommar noterades med flygväg, aktivitet och tidpunkt. Under inventeringen uppfördes även en artlista över arter sedda eller hörda i området. Inventering av rovfågel och smålom i Sötterfällan Sida 6 av 16

17 Karta 2. Visar planeringsområdet och observationspunkterna som använts vid fågelinventeringen. Tabell 2. Visar datum och tidpunkt samt observationsplats under inventeringen. DATUM OBSP TID X Y VÄDER A 09:00-15: gr, klart, 5-7 m/s :00-16: gr, klart, 5-7 m/s B 08:00-12: gr, klart, 5-7 m/s C 12:15-15: gr, halvklart, 5-7 m/s A 08:00-15: gr, regnskurar, 6-8 m/s A 09:00-19: gr, klart, 5-7 m/s Resultat av fågelinventeringen Totalt observerades 32 arter, ett förväntat antal med tanke på inventeringsmetod och miljö. Av dessa är 2 arter upptagna på rödlistan och 3 finns i fågeldirektivets bilaga 1. I denna rapports bilaga 1 visas samtliga fågelarter som noterats under fältinventeringen. Smålomsinventeringen Parallellt med rovfågelinventeringen genomfördes observation av flygande lommar på väg till eller från fiskevatten. Dessutom besöktes fyra mindre sjöar och gölar i området som på förhand identifierats som intressanta för smålom från kartmaterial. Smålom har varit en karaktärsfågel i området och häckat i Svarte göl i många år (Henrick Blank, Länsstyrelsen Jönköping muntl 2011.). Under inventeringen påträffades dock inte någon smålom vare sig i Svarte göl eller i någon annan tjärn i projektområdet. Förutom en storlom som flög genom området i öst-västlig riktning sågs eller hördes inga lommar under inventeringen. Se karta 3. Inventering av rovfågel och smålom i Sötterfällan Sida 7 av 16

18 Rovfågelinventeringen Inventeringen utfördes under 4 dagar från juni. Inventeringen var inriktad på framförallt häckande rovfågel. Inventeringen indikerar med stor sannolikhet att området hyser häckande ormvråk och troligen lärkfalk, duvhök och sparvhök, men det är tveksamt om boplatserna ligger inom projektområdet eller ej. Inga observationer av fåglar som transporterat byte till platser inom projektområdet har gjorts. Inga boplatser har identifierats. Samtliga observationer av rovfåglar är sammanställda i karta 3 och Bilaga 2. Ormvråk observerades regelbundet födosökande i större delen av projektområdet men alla flygvägar är inte utritade i kartan. Det rör sig om två revir, ett med trolig boplats i Olsbo samt ett med trolig boplats nära Nackebo. En lärkfalk sågs vid två tillfällen jaga i projektområdet norr och öster om Svarte göl. En adult duvhökshona observerades mycket kort på ett gammalt hygge vid Svarte göl och boet bör finnas i närheten. En sparvhök sågs transportera byte väster om Svarte göl med riktning mot Nackebo. Avstånd är svårbedömt i motljus men den förmodades flyga utanför projektområdet. En bivråk(vu, Dir) observerades då den tog höjd över den östra branten alldeles utanför projektområdet och därefter sakta skruvade sig mot väster över området. Fågeln gav inte något intryck av att vara stationär i området och antogs vara sträckande. Dessutom observerades, den 14 juni, ett tranpar på en åker vid Hässleborg. Troligen var detta samma tranpar som senare under dagen sågs inflygande och födosökande på myren runt Svarte göl. Boplatsen ligger säkerligen utanför projektområdet då endast Svarte göl är lämplig häckplats och inte några tecken tyder på att tranparet häckar där. Karta 3: Visar observerade rovfåglars och lommars flygrörelser från inventeringen. Inventering av rovfågel och smålom i Sötterfällan Sida 8 av 16

19 Hållbar exploatering Risker för habitatförstöring och störning Risken för habitatförstöring får bedömas som begränsad då planeringsområdet till största delen består av homogena skogsplanteringar och nyligen avverkade ytor. Detta innebär att relativt få värdefulla fågelhabitat kommer att påverkas negativt vid en vindkraftsetablering. Större delen av planeringsområdet används som födosöksområde för ormvråk och lärkfalk. Rovfåglar har en tendens att inte undvika kraftverk i lika stor utsträckning som andra arter varför störningen är ett mindre problem för denna artgrupp. Trana häckar i närheten och födosöker bland annat vid Svarte göl och i ängsmarker utanför projektområdet. Svarte göl har utgjort en återkommande häckplats för smålom fram till 2006 då den senaste häckningen är rapporterad. Arten är mycket störningskänslig både vid häckplats och vid övervintringsområdet. Om arten återetablerar sig i Svarte göl kommer den att påverkas i hög grad av störning. Om störningen blir för stor kommer smålommen också att drabbas av habitatförstöring. Häckande arter som riskerar att störas är främst smålom och trana men till viss del även lärkfalk och ormvråk. Smålommen är tillsammans med storlommen troligen en av de mest störningskänsliga fågelarterna i Europa (Bright et al 2006). Bild 2. Typisk produktionsskog i området. Risker för kollisioner Kollisionsriskerna i planeringsområdet bedöms främst gälla rovfåglar och andra stora fåglar (Green, 2010). Problematiken skiljer sig delvis mellan fåglar som häckar i området och de som är mer tillfälligt förekommande, exempelvis sträckande fågel. Häckande eller troligen häckande rovfåglar som rör sig i planeringsområdet under häckningstid är ormvråk, lärkfalk, duvhök och sparvhök. Sparvhök och duvhök jagar under Inventering av rovfågel och smålom i Sötterfällan Sida 9 av 16

20 trädtoppshöjd men området är inte särskilt lämpad jaktområde för lärkfalken, som troligen rör sig i området högst tillfälligt. Etablering av vindkraft i planeringsområdet kan innebära kollisionsrisk för framför allt ormvråk (Ahlén 2002). Då inte någon flyttfågelinventering har utförts kan inte något fullständigt resonemang ur flyttfågelperspektiv föras. Under sensommar och höst förekommer dock troligen rovfåglar som tillfälligt vistas i planeringsområdet och dess närhet. Det rör sig framförallt om sträckande men även tillfälligt födosökande individer. Enligt uppgifter från Jönköpings Fågelklubb går en flyttfågelpassage från Domsand mot SV och flyttande fåglar har setts passera projektområdets sydligaste del under höstflyttningen. Höjderna i Sötterfällan utgör en sydlig förlängning av Hökensås-området och bl.a. Jönköpings fågelklubb anser att det går en nord-sydlig flyttkorridor längs området. Termikflyttande arter tar gärna höjd med hjälp av uppvindar som bildas över kullar, branter och berg. Vid ostlig vind bildas troligen sådana uppvindar i branterna öster om projektområdet, vilket Ecocoms observation av sträckande bivråk även tyder på. Vid ovan givna förutsättningar med ostlig vind kan verket längst i sydost, närmast Olsbo komma att utgöra en kollisionsrisk för sträckande fåglar på grund av dess placering på ett krön nära den östra sluttningen. Jönköpings fågelklubb nämner vidare att vintertid ses både kungsörn och havsörn ofta sitta högst upp på de östliga bergkrönen när de spanar ut över mossen. Då studier visar att många fågelarter under flytt upptäcker och korrigerar flygkurs för vindkraftverk på mer än en kilometers avstånd dagtid och över fem hundra meters avstånd nattetid, bör risken för kollision vara minimal (Pettersson 2011). Vindkraftverk utgör högst risk för flyttande fåglar i områden där fåglar som normalt flyttar på bred front koncentreras till smala flyttkorridorer. Typiska områden är uddar i nord-sydlig riktning och smala landtungor mellan större sjöar. Risker för barriäreffekter Barriäreffekt drabbar fåglar som på något sätt väjer för vindkraftverk. Barriäreffektens negativa påverkan vid enstaka parker får dock anses som liten (Green, 2010). Utifrån Jönköpings fågeklubbs uppgifter om att flyttande fåglar passerar sydligaste delen av området finns risk att framförallt flyttande rovfåglar och vadare upplever barriäreffekt av vindkraftsparken då de tvingas flyga runt parken. Slutsats Rovfåglar och tranor De häckande rovfåglarna i området bedöms inte stå i någon större konflikt med vindkraftsetableringen. Däremot utgör flyttande stora fåglar till exempel rovfåglar, tranor och gäss och övervintrande örnar ett problem. Rovfåglar väjer inte i samma utsträckning som andra fågelarter för vindkraft och detta gör dem mer känsliga för kollision än andra artgrupper. Den östra sluttningen upp till Sötterfällan-området skapar uppenbarligen goda uppvindar och termik för sträckande rovfåglar och tranor att ta höjd på. Enligt uppgifter från Jönköpings fågelklubb använder kungsörnar och havsörnar vintertid höjderna för att spana ut över Dumme mosse. Det verkar som att de östra branterna och bergkrönen används i stor utsträckning av rovfåglar under framförallt höst och vinter. Ecocom anser att det inte är lämpligt med placering av vindkraft på de östligaste branterna och bergtopparna i området. Det finns inte några tecken på att de observerade tranorna häckar i planeringsområdet. De största hoten mot tranan är habitatförlust av födosöksområden samt mindre störning/barriäreffekt under flyttningen. Det finns dock gott om alternativa födosöksområden i närområdet och barriäreffekten på flyttande tranor blir troligen minimal. Flyttande fåglar Inventering av rovfågel och smålom i Sötterfällan Sida 10 av 16

21 Enligt uppgifter från Jönköpings fågelklubb finns risk att de fåglar som stäcker mot sydväst från Domsand vid Vättern kan komma att passera de södra delarna av planeringsområdet. I Artportalen finns mycket få observationer från området och inga sträckande större fåglar, till exempel tranor, gäss och rovfåglar, finns registrerade. Ecocom gör bedömningen att det är möjligt att de sydöstligaste verken kan komma att påverka flyttande fåglar som rovfåglar, tranor och gäss. Flyttfågelpassagen går söder om etableringsområdet och enstaka fåglar eller flockar riskerar att påverkas negativt av vindkraftverken. Smålom Smålom har varit en karaktärsart som har häckat i Svarte göl under många år (Henrick Blank, Länsstyrelsen Jönköping) fram till 2006 då den senaste uppgiften om häckning är rapporterad. Arten visar en vikande trend i hela landet, framförallt i den södra populationen på sydsvenska höglandet. Arten är klassad som nära hotad (NT) i svenska rödlistan från Arten sågs inte under inventeringen. Detta kan i sig inte tas som ett bevis för att arten är utgången som häckfågel från Svarte göl, men häckning har inte rapporterats under de senaste fem åren. Följande resonemang grundar sig på att smålommen återetablerar sig i Svarte göl. Det är dock möjligt att lokalen är utgången som häckningsplats, antingen på grund av störningar från omvärlden, som kalhyggen nära tjärnen, eller av mer naturliga skäl. Smålomsparet är ortstroget sin häckplats (Bright et al 2006) men inventeringar utförda av Wermlands Ornitologiska Förening (WOF) tyder på att 25-30% av paren byter häckningstjärn under en tioårsperiod och återetablering sker av andra eller samma par om lokalen fortfarande är lämplig (Eriksson, M. 2011). I en skotsk studie föreslås en buffert mellan återkommande smålomshäckningar och vindkraftsetableringar på 1000 meter. Detta för att skydda häckplatsen från störning och för att lommen flyger i vida cirklar över häcktjärnen för att ta höjd innan den flyger iväg på hög höjd mot en fiskesjö. En kilometer från häcktjärnen har lommen haft möjlighet att nå en sådan höjd att den kan flyga över ett vindkraftverk. Det är viktigt att lommens etablerade flygvägar lämnas fria då det är mycket energikrävande att stiga till hög höjd (Bright et al 2006). Denna buffert återfinns också i SOFs fågelskyddspolicy. Enligt planskissen kommer vindkraftverk att ställas upp norr, söder, öster och väster om Svarte göl och merparten av vindkraftsparken hamnar inom en radie av 1 km från Svarte göl. En risk för smålommen utgörs av barriäreffekt och, om störningen blir för stor, även av habitatförlust. Ecocom anser att verket öster om Svarte göl, som också står närmast gölen, troligen kommer utgöra en mycket stor störning om smålommen återetablerar sig. För både små- och storlom gäller att de är mycket goda flygare och kan flyga långa sträckor i ganska höga hastigheter, men deras manövreringsförmåga är mycket begränsad. I det fall det dyker upp hinder längs flygvägen blir omvägen betydande då svängradien är mycket stor. Omvägen som föräldrafåglarna måste ta mellan boplatsen och fiskesjön för att undvika verken kanske inte är betydande vid varje enskild flygtur, men totalt sett kan det påverka ungarnas överlevnad om matleveranserna tar längre tid. Smålommen flyger alltid den lättaste vägen mellan fiskesjön och häcktjärnen och det är ofta möjligt att genom fält- och kartstudier göra en kvalificerad gissning om vilken flygväg de använder. (Jenny Peym, Sv. Lomföreningen muntl. 2011). Detta innebär att lommen kommer att flyga runt ett berg även om sträckan blir kortare om den flyger över berget. Om häckplatsen är tillräckligt bra, störning från mänsklig verksamhet mycket begränsad och flygsträckan till fiskrika sjöar inte är för lång, kan arten fortsätta att häcka efter en etablering. Om häckplatsen inte är tillräckligt bra för att uppväga störningsmomentet från verken, kommer häckplatsen att vara utgången (habitatförlust). Smålommen räknas som en lågriskart för kollision(bevanger et al, 2009), men arten har kolliderat med vindkraftverk i Tyskland (Hötker et al, 2004). Då ingen flygvägsinventering kunde göras innevarande år kan Ecocom inte göra någon säker bedömning av vilka verk som riskerar att påverka flygvägen. Sannolikt är dock att fåglarna antingen fiskar i Stråken (Henrick Blank, muntl 2011), Inventering av rovfågel och smålom i Sötterfällan Sida 11 av 16

22 Domneådammen eller Vättern. Det är viktigt att en öppen flygväg finns mellan häcktjärnen och fiskesjöarna, framförallt mot väster och sjön Stråken. En flygvägsinventering under ett år med häckande smålom skulle ge säkert svar om vilka flygvägar de använder. Att utföra kompensationsåtgärder för smålommen i planeringsområdet är problematiskt. Ett alternativ är att kompensera populationen på det sydsvenska höglandet genom restaurering och förbättring av närliggande häckningslokaler. Det är idag osäkert om Svarte göl är att betrakta som aktuell häckningsplats för smålom. Fortsatta inventeringar kan ge svar på detta. Om smålommen återetablerar sig efter att vindkraftverken startats bör det betyda att störningen på lokalen är inom gränsen för vad smålommen tolererar. Service och reparationer på verken inom en kilometer från Svarte göl bör då inte utföras under smålommens häckningssäsong från april till augusti. Inventering av rovfågel och smålom i Sötterfällan Sida 12 av 16