Föreläsare: Barbro Thurfjell medicinskt sakkunnig, barn- och ungdomspsykiatri, Socialstyrelsen

Transkript

1 Plenarföreläsningar Rubrik: Statlig styrning med kunskap - hur är det tänkt? "Abstract": Föreläsningen kommer att ta upp begrepp som myndighetssamordning, huvudmannagrupp, kunskapsprodukter och myndighetsgemensam webbportal. Vidare tittar vi på de arbetsprocesser som används för att ta fram nationella riktlinjer och kunskapsstöd. Några aktuella "kunskapsprodukter" och pågående arbeten, som är av intresse för BUP, kommer att nämnas. Syftet med föreläsningen är att ge en bild av den statliga styrningen med kunskap och hur lokalt, regionalt och nationellt arbete behöver samspela för att erbjuda vård och omsorg enligt bästa tillgängliga kunskap. Barbro Thurfjell medicinskt sakkunnig, barn- och ungdomspsykiatri, Socialstyrelsen barbro.thurfjell@neuro.uu.se Rubrik: Bedömning och behandling av missbruk hos ungdomar Anders forskning har en bred inriktning mot alkohol-, narkotika och spelberoende. Hans föreläsning kommer att utgå från forskargruppens pågående forskning, med fokus på hur missbruk och beroende har samband med tidigt normbrytande beteende och psykiatrisk samsjuklighet bland unga, och hur tidigt substansanvändande påverkar beroende, psykiatrisk sjuklighet och kriminalitet i yngre vuxen ålder. Föreläsningen kommer också att fokusera på spelproblem och spelberoende hos ungdomar. Anders Håkansson är läkare, docent och universitetslektor i beroendemedicin vid Lunds universitet. Han är enhetschef för Beroendecentrum Klinisk forskningsenhet i Malmö och leder forskargruppen i beroendemedicin vid Vetenskapscentrum för klinisk psykiatri och Lunds universitet. anders.c.hakansson@skane.se Rubrik: Diagnostik och funktionsbedömningar Diagnostik betyder att särskilja/urskilja. Men urskiljer två bedömare samma sak när de bedömer barnpsykiatriska symtom. Är den barnpsykiatriska diagnostiken tillförlitlig eller reliabel? Är det meningsfullt att diagnosticera alla psykiska symtom barn har, blir det inte bara stigmatiserande? Hur många diagnoser är det rimligt att ställa? Behövs diagnoserna, räcker det inte med symtombeskrivningar, är diagnoserna meningsfulla, valida? Vad är fördelen med att ställa en diagnos? Vad vet vi om barnpsykiatriska diagnosers reliabilitet och validitet? Och vad vet vi om hur den diagnostiska processen bör vara för att den ska vara tillförlitlig? För att få en diagnos krävs att den orsakar lidande och/eller funktionsnedsättning, men hur värderar vi detta? Vilken utbildning och träning krävs för att vara tillförlitlig som diagnostiker? I denna föreläsning förmedlas kunskap om diagnostisk tillförlitlighet och dess implikationer för vanligt kliniskt arbete. Hur ska man diagnosticera, vem ska göra det och vilken träning behövs? Mia Ramklint, överläkare, docent, UU. mia.ramklint@neuro.uu.se Rubrik: State of the Art - Prevention, evaluation & treatment of PTSD Contact person: Anastasia Karvouni, MD, Child and Adolescent Psychiatry, Akademiska hospital, Uppsala, anastasia.karvouni@akademiska.se Lecturer: Steven Berkowitz, MD, Associate Professor of Clinical Psychiatry UPenn, Perelman School of Medicine, Director Penn Center for Youth and Family Trauma Response and Recovery, Steven.Berkowitz@uphs.upenn.edu

2 Aim (100 words): In depth review of PTSD prevention, evaluation and treatment which will provide specialized knowledge and clinical tools to health professionals and therefore benefit patients and general public. Abstract (200 words): The presentation will review the evidence base for the treatment and early preventative intervention for youth experiencing traumatic stress symptoms and PTSD. Professor Berkowitz will discuss what is the current knowledge regarding the effectiveness of several psychosocial as well as psychopharmalogical interventions for secondary and tertiary treatments. At present there is only support for medication for youth with posttraumatic stress symptoms for symptomatic relief especially for sleep disturbance and nightmares. There is much more evidence for psychosocial treatments, which will be presented.

3 Symposium 1A Symposiets titel Barn i dolda riskmiljöer Moderator: Maria Unenge Hallerbäck, överläkare, med dr, Landstinget i Värmland, maria.hallerback@liv.se Ole Hultmann, leg psykolog, fil dr, BUP Gamlestaden, Göteborg, ole.hultmann@psy.gu.se Lydia Springer, leg psykolog, Samverkan-Utveckling-Föräldraskap (SUF) - kunskapscentrum, Landstinget i Uppsala Län, lydia.springer@lul.se Barnombudmannen, representant från BO Sammanfattning: Ole Hultman har genomfört och disputerat på en studie där han undersökt hur ofta barn inom BUPs öppenvård varit med om av barnmisshandel och våld mellan föräldrar. Han har också undersökt hur behandlare på BUP-mottagningar upplevde att rutinmässigt ställa frågor om våld till föräldrar. Det finns en stor risk att barn misstror samhällets vilja att skydda och stödja dem om de har kontakt på BUP och får behandling utan att man tar upp dessa förhållanden. På SUF- kunskapscentrum i Uppsala har i många år arbetat med att uppmärksamma familjer med kognitiva svårigheter och att visa på en framkomlig väg för att ge på stöd och hjälp. Syftet är att samla, utveckla och sprida kunskap och metoder om föräldraskap vid utvecklingsstörning och andra kognitiva svårigheter och om barnens situation och stödbehov i dessa familjer. Barnombudsmannen är en statlig myndighet med uppdrag att företräda barns och ungas rättigheter och intressen utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen. Barnombudsmannen har regelbunden dialog med barn och unga, särskilt i utsatta situationer, för att få kunskap om deras villkor. Myndigheten har i olika projekt fokuserat på såväl barn som lever med våld i nära relationer som på barn till föräldrar med kognitiva svårigheter. Symposiets mål: Belysa att bland våra patienter på BUP finns barn som lever under svåra omständigheter som vi inte känner till, eller tar tillräcklig hänsyn till i vårt behandlingsarbete. Våld i familjen kan pågå utan att vi vet det, om vi inte vet det så kommer våra behandlingsinsatser sannolikt inte vara så effektiva. Om föräldrar har egna kognitiva svårigheter så kan det påverka barnen och de råd vi ger föräldrarna kan vara alltför teoretiska eller uppfattas som otydliga.

4 Symposium 1B Symposiets titel: Första linjens BUP - hur kan vi hjälpas åt att möta behovet av kvalitativa tidiga insatser? Moderator: Sara Lundqvist, barn och ungdomspsykiatriker, vårdenhetsöverläkare, BUP Göteborg, Mottagningen i Västra Frölunda, Göteborg, sara.lundqvist@vgregion.se Föreläsare Håkan Jarbin 1, Agneta Hamilton, verksamhetschef, specialist i allmänmedicin 2, Åse Victorin, leg läkare, specialist barn- och ungdomsmedicin samt allmänmedicin, skolläkare 3 Psykiatrin i Halland, BUP Halland, Halmstad, hakan.jarbin@regionhalland.se 2 Vårdcentralen Kusten, Ytterby, agneta.hamilton@ptj.se, 3 Elevhälsan Västra Hisingen, Göteborg, ase.viktorin@gmail.com Sammanfattning I Sverige har det sedan länge funnits en första linjens sjukvård för små barn via barnavårdscentraler. Efter psykiatrireformen på 1980-talet fick även vuxna från 18 år vård för psykiska störningar från närsjukvården. För åldersgruppen 6-17 år med psykiska störningar saknas närsjukvård eller annan första linjens vård. Detta leder till att enkla störningar behandlas på en för hög vårdnivå och då för långt från den lokala miljön samt att vården för patienter med allvarligare psykiska störningar trängs undan. SKL har via projektet Psynk initierat utveckling av första linjens vård och gett stöd till olika lokala utvecklingsprojekt och till metodutveckling. Väsentliga hinder har varit att flera huvudmän och intressenter behöver samarbeta samt att vårdval och privatisering komplicerat bilden ytterligare. Ur etiskt perspektiv behöver psykiska störningar jämställas med somatiska störningar i vårdutbudet men den utvecklingen behöver också bevaka kvalitetsaspekter när vård av psykiska störningar ska ges av fler och nya vårdgivare. Symposiets presentationer kommer belysa skolhälsovårdens utmaningar med att säkra kvalitén i tidiga insatser och förslag på vad dessa tidiga insatser bör bestå av. Presentationerna kommer ge förslag på organisation och innehåll av första linjen på primärvårdsnivå samt specialistpsykiatrins tankar kring hur triage kan genomföras av patienter till lämplig vårdnivå. Symposiets mål Målet med debatten är att belysa möjligheter och svårigheter med att utveckla första linjens vård för unga med psykiska störningar. Målet är också att väcka tankar och intresse för samverkan och samarbete över olika vårdnivåer i arbetet med första linjens vård. Debatten berikas av panelens olika infallsvinklar som innefattar skolhälsovård, närsjukvård och den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin. Deltagarna kommer att få med sig inspiration, idéer och goda exempel att ta med hem till det lokala utvecklingsarbetet.

5 Symposium 1C Symposium BUP kongressen 2016 Ensamkommande flyktingbarn. Problem och resurser. Moderator: Lars Joelsson. Ordförande SFBUP, överläkare på BUP mottagningen i Strömstad lars.joelsson@vgregion.se Kjell- Terje Torvik. Verksamhetsexpert, Migrationsverket. Catrine Kaunitz. Utredare/verksamhetsutvecklare, Statens institutionsstyrelse,( SiS) Catrine.Kaunitz@stat-inst.se Björn Ramel. Överläkare, team för krigs- och tortyrskadade på BUP kliniken i Malmö. bjorn.ramel@skane.se? Anna Jakobsson. Avdelningschef, socialförvaltningen i Örebro. Anna.b.jakobsson@orebro.se? Sammanfattning: Ensamkommande barn och ungdomar har mycket olika bakgrund från sina hemländer och därmed olika förutsättningar att få asyl och att integreras i det svenska samhället. De flesta kan tillgodogöra sig den vård och hjälp som erbjuds men det finns en grupp som skiljer sig från flertalet. Pojkar från Nordvästafrikanska länder får sällan asyl i Sverige, de kan inte heller avvisas till hemländerna då de saknar ID-handlingar. Istället växer pojkarna upp som papperslösa och lever ofta på gatan. De är ofta traumatiserade, inte sällan förekommer droger och brottslig verksamhet. I motsats till de flesta ensamkommande barn avvisar de ofta den vårds som erbjuds. Kjell-Terje Torvik från Migrationsverket kommer att ge en bakgrund hur de haft det i sina hemländer. Catrine Kaunitz från SiS kommer att beskriva målgruppen utifrån SiS perspektiv samt ge en bild av den vård som ungdomarna får vid ungdomshemmen. Björn Ramel från teamet för krigs- och tortyrskadade BUP Malmö berättar om vilka problem som ensamkommande barn och ungdomar har när dom kommer till en specialiserad mottagning och vilken behandling som erbjuds. Slutligen kommer Anna Jakobsson att berätta om hur socialtjänsten i Örebro arbetar och hur det går för ensamkommande barn och ungdomar att integreras i det svenska samhället. Mål: Symposiet vill uppmärksamma de problem och resurser som finns hos ensamkommande barn och ungdomar. Vi vill speciellt lyfta fram gruppen ensamkommande barn och ungdomar som levt som gatubarn i Nordafrika. Dessa barn och ungdomar missbrukar ofta och avvisar den vård som erbjuds. Symposiet vill också belysa vilken vård som erbjuds på en specialiserad BUP mottagning för hela gruppen av ensamkommande barn och ungdomar samt hur socialförvaltningen arbetar för att erbjuda boende och utbildning. Trots stora svårigheter vill vi förmedla en positiv bild av hur de flesta ungdomar kan integreras i det svenska samhället.

6 Symposium 1D Title: Outcome from risk pregnancies consequences for the child Moderator: Anastasia Karvouni, MD, Child and Adolescent Psychiatry, Akademiska hospital, Uppsala, Lecturer: 1. C. Neill Epperson, M.D., Professor of Psychiatry and Ob/Gyn Director, Penn Center for Women s Behavioral Wellness Co-Director, Penn Center for the Study of Sex and Gender in Behavioral Health, Perelman School of Medicine at the University of Pennsylvania, cepp@mail.med.upenn.edu 2. Magnus Landgren, MD, PhD, is a pediatric neurologist with research background in the field of neurodevelopmental disorders/essence (Early Symptomatic Syndromes Eliciting Neurodevelopmental Clinical Examination). He is the leader of the Children s Neurodevelopmental Unit at Mariestad Hospital, Department of Pediatrics, Skaraborg Hospital, in West Sweden and a collaborator at the Gillberg Neuropsychiatric Centre, Sahlgenska Academy, Gothenburg. magnus.landgren@vgregion.se 3. Jenny Rangmar, Ph.L, Ph.D. student at the University of Gothenburg, department of Psychology. jenny.rangmar@psy.gu.se Aim: To raise awareness about the risks and consequences for the child by exposure to maternal stress, nicotine and alcohol use and help the health professionals to detect early these conditions. Abstract: 1. Neill Epperson: Maternal Life Stress and Its Impact on Pregnancy and the Developing Infant. Maternal exposure to stress both before and during pregnancy can adversely impact pregnancy outcomes and have lasting effects on the developing infant. Highly stressed/traumatized women are more likely to experience depression and to use nicotine and other substances, even during pregnancy. Interventions to address stress, mood disorders and nicotine use during pregnancy will be discussed. 2. Magnus Landgren: Prenatal Alcohol Exposure, Fetal Alcohol Spectrum and Neurodevelopmental Disorders. Alcohol is a teratogen that causes a spectrum of malformations and neurologic, cognitive, and behavioral deficits that are fully preventable. Fetal Alcohol Spectrum Disorders are extremely common in selected groups of children but probably more common than previously recognized also in the general child population. Diagnosis of FAS is important for prevention as well as intervention. 3. Jenny Rangmar: Fetal Alcohol Syndrome in Adulthood Psychosocial Outcomes Related to Prenatal alcohol exposure. Swedish children with FAS have quite diverse psychosocial outcomes in adulthood, considerably worse than for majority population peers. Need for psychiatric care in adulthood is common. During childhood many children with FAS are placed in out-of-home care and some receive special education. Protective factors in environmental conditions for children with FAS are discussed.

7 Symposium 1E Missbruk och ADHD Moderator: Mia Ramklint, överläkare, docent, UU. Charlotte Skoglund, doktorand KI Kerstin Malmberg, överläkare, medicine doktor, KI Sammanfattning: Forskning visar att risken för skadligt bruk och beroende ökar hos personer med ADHD, på grund av såväl genetiska, som sociala och psykologiska riskfaktorer. Dessutom har vi på senare år börjat förstå att ADHD och beroendeproblematik har gemensamma bakomliggande neurobiologiska mekanismer. Detta har till exempel visat sig genom att förstagradssläktingar till personer med ADHD har en ökad risk för alkohol- och drogberoende alldeles oavsett om personen själv i fråga har ADHD eller ej. Det är ofta svårt att reda ut hur genetiska och miljömässiga faktorer samverkar. Ökade insikter från forskningen tillsammans med detaljerad klinisk kunskap om varje barns och ungdoms individuella sårbarhetsprofil kan hjälpa oss att förstå det invecklade samspelet mellan arv och miljö så att vi kan utarbeta individanpassade och effektiva metoder för att förebygga och behandla negativa konsekvenser av ADHD under de viktiga ungdomsåren. Charlotte Skoglund kommer att presentera aktuell forskning kring relationen mellan ADHD och missbruk. Kerstin Malmberg kommer att problematisera detta utifrån ett kliniskt perspektiv. Vilka riskfaktorer för missbruk bör man undersöka i samband med ADHD utredningar. Vad finner man i samband med strukturerade utredningar. Vad bör man kontrollera och vad bör man vara uppmärksam på under behandling av ADHD. Symposiets mål: Förmedla kunskap om sambandet mellan ADHD och missbruk.

8 Symposium 2A Drogscreening och missbruk på BUP. Nätdroger. Moderator: Mia Ramklint, överläkare, docent, UU. Kent Nilsson, professor, Centrum för klinisk forskning i Västerås kent.nilsson@ltv.se Tobias Eriksson, chefsöverläkare, Beroende och neuropsykiatri, Akademiska sjukhuset tobias.eriksson@akademiska.se Sammanfattning: Professor Kent Nilsson kommer att presentera resultat från flera olika forskningsprojekt. Han kommer att belysa hur vanligt det är med olika typer av missbruk bland svenska skolungdomar? Vilka missbruk förekommer samtidigt, och vilka andra psykiatriska problem har dessa ungdomar? Vi får även veta hur mönstret skiljer sig i befolkningen från hur det ser ut på en barnpsykiatrisk öppenvårdsmottagning respektive på en missbruksmottagning? Vad vet vi om hur det går för ungdomar som missbrukar, på kort (5 år) och lång sikt (30 år). Vilka är riskfaktorer och vilka är skyddsfaktorer för den fortsatta utvecklingen och hur interagerar arv och miljö? Överläkare Tobias Eriksson kommer att presentera kunskap om nya nätdroger. Hur ska vi identifiera dessa? När och hur ska man göra drogscreening för att den ska vara tillförlitlig? Vi kommer också att få höra om den nya tilläggsspecialiteten och vad som krävs för att man ska få denna behörighet som barnpsykiater. Symposiets mål: -Förmedla kunskap om förekomsten av missbruk bland ungdomar i befolkningen inom barnpsykiatrin och på beroendemottagningar. -Förmedla kunskap om risk- och skyddsfaktorer i utvecklingen av missbruk. -Informera om de nya nätdrogerna. -Ge kompetens att värdera drogscreeningmetodens tillförlitlighet. -Ge information om vad som krävs för att få den nya tilläggsspecialiteten i beroende

9 Symposium 2B Title: Complex trauma Moderator: Anastasia Karvouni, MD, Child and Adolescent Psychiatry, Akademiska hospital, Uppsala, Lecturer: Steven Berkowitz, MD, Associate Professor of Clinical Psychiatry UPenn, Perelman School of Medicine, Director Penn Center for Youth and Family Trauma Response and Recovery, Michael Larsson, Licensed Psychologist and Psychotherapist, Board Certified Specialist in Clinical Psychology. Worked for more than 20 years on BUP-Elefanten, Linköping. Many years of experience in working with and train others in TF-CBT. Aim: To disseminate knowledge on complex trauma, evaluation (how to assess symptoms) and treatment of these patients (effective, individualized therapy). Abstract: Complex trauma is a condition which is underdiagnosed, partly because of lack of diagnosis code in DSM -4/ DSM -5, partly because of its complexity. Some clinicians focus instead on specific symptoms such as depression or only PTSD symtoms and miss the whole picture. Patients who suffer from complex trauma have many different symptoms and are usually difficult to treat. They more often have dissociative symptoms which are also underdiagnosed and difficult to evaluate. Complex trauma is especially common in youth that are seen in foster care and juvenile justice settings. Yet, there are no well-studied treatments for these youth. We will review the multiple symptoms and issues they may present with and some thoughts about sequencing treatments for these youth. We will also provide practical tools like newly Swedish normed trauma assessment forms and guidance in how to increase necessary skills in the patients and their parents in order to successfully go through a traumafocused treatment. The symposium has as target group health professionals who already work with these patients, but even for less experienced therapists who want to learn more about complex trauma.

10 Symposium 2C Symposium på BUP kongressen 2016 SFBUPs riktlinjer för ADHD. Stegvis utredning och behandling. Moderator: Lars Joelsson, Ordförande i SFBUP, överläkare BUP Strömstad. Kerstin Malmberg. Överläkare, med.dr, BUP Skärholmen Stockholm. kerstin.arnsvik-malmberg@sll.se Håkan Jarbin. Chefsöverläkare, med.dr, BUP Halland. Hakan.jarbin@regionhalland.se Sammanfattning: SFBUPs riktlinjer för ADHD är klara för fastställande på kongressens årsmöte. Det har varit en lång skrivprocess där många har lämnat synpunkter via remissvar. Grundsyftet med riktlinjerna är: att alla patienter skall screenas för kärnsymtomen vid ADHD för att motverka underdiagnostik, att säkra en bred diagnostik vad gäller psykiska symtom, livssituation och samsjuklighet, att alla patienter i Sverige får en likvärdig, verksam och säker vård, att uppföljning och utvärdering av behandlingen genomförs strukturerat och kontinuerligt avseende symtom, funktion och livssituation. Riktlinjerna är indelade i nivåer för stegvis vård. Steg I är basnivån och skall erbjudas alla. Steg II kan erbjudas många patienter när basbehandlingen inte räcker. Steg III kan erbjudas enstaka patienter när insatserna i de tidigare stegen inte visats sig tillräckliga. Mål: Vid symposiet kommer Håkan Jarbin från SFBUP att kort presentera grunderna i SFBUPs riktlinjearbete och Kerstin Malmberg från skrivargruppen att presentera huvuddragen i SFBUPs ADHD-riktlinjer. Riktlinjerna är omarbetade och skiljer sig från den första remissutgåvan. Viktigaste förändringen är att basnivån är mindre omfattande än vad som gäller vid rådande praxis. Under symposiet kommer det att ges stort utrymme för att diskutera och ställa frågor kring vilka risker och möjligheter detta kan få i det kliniska arbetet.

11 Symposium 2D I gränslandet möjligheter och begränsningar i samarbetet mellan BUP och socialtjänsten Moderator: Shiler Hussami, barnpsykiater, styrelseledamot SFBUP, shiler.hussami@nll.se Moa Kindström Dahlin, Jur dr offentlig rätt, forskare och lärare vid Centrum för forsknings- och bioetik, Uppsala universitet, moa.k.dahlin@crb.uu.se Lars-Gunnar Eriksson, sjuksköterska, teamchef för SPBT (Socialpsykiatriska behandlings teamet), lars.gunnar.eriksson@akademiska.se Jan Holmlund, direktör, Socialförvaltningen, Uppsala Kommun jan.holmlund@uppsala.se Sammanfattning Barn-och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten är två av samhällets verksamheter som träder in när föräldrar av olika skäl inte klarar av att tillgodose sina barns behov av hjälp och stöd Samverkan mellan socialtjänst och hälso- och sjukvården är nödvändigt men kan aktualisera problem på flera nivåer. Under detta symposium fokuserar vi på praktiska svårigheter som följer av vissa rättsliga lösningar och lyfter fram möjligheter för att lösa dem. Moa Kindström Dahlin kommer kortfattat att beskriva den rättsliga konstruktionen att ha en lagstiftning som hanterar intressekonflikter och rättighetsbegränsningar i förhållande till vårdnadshavare (LVU) och en annan lagstiftning som hanterar intressekonflikter och rättighetsbegränsningar i förhållande till patienter (LPT). Frågan väcks om risken med en sådan uppdelning är att vissa barn hamnar mellan stolarna och att samhällets ansvar för barn och unga blir svårt att realisera. Lars-Gunnar Eriksson och Jan Holmlund lyfter fram behandlingsmodellen intensiv kontextuell behandling av självskada - IKB som ett exempel på lyckad samverkan och samarbete kommun/landsting med en målgrupp som tangerar insatser från bägge huvudmännen. Denna målgrupp omfattas inte sällan av institutionsplaceringar s.k. HVB placeringar och/eller av slutenvårdslösningar inom psykiatrin. Föreläsarna lyfter var för sig utifrån de olika perspektiv den samfinansierade verksamheten och uppmärksammar framgångsfaktorerna när det gäller gemensam kostnadsfördelning. Symposiets mål Det övergripande syftet med symposiet är att belysa såväl möjligheter som problem relaterade till samhällets ansvar för barn och unga. Fokus för diskussionen avses ligga på möjligheter till samverkan och gränsdragningsproblematik mellan BUP och socialtjänsten liksom LPT och LVU.

12 Symposium 2E BUP-kongress, Uppsala april Symposium: Missbruksvård. Vem har ansvar för vad? Moderator: Anne-Liis von Knorring, professor emerita, barn- och ungdomspsykiatri, Uppsala Universitet, Helena Nyberg, Enhetschef, Ungdomscentrum, Råd och Stöd, Uppsala kommun, Anders Tengström, docent, klinisk psykolog, inst f klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, anders.tengstrom@ki.se Ing-Marie Wieselgren, med dr, nationell samordnare för psykiatri, Sveriges Kommuner och Landsting, ing-marie.wieselgren@skl.se Sammanfattning: Det finns ett omfattande dolt missbruk. Vården når endast en av fem med missbruk. Olika kommuner och landsting tolkar uppdraget för missbruks- och beroendevård mycket olika. Detta innebär att vård måste sökas hos olika huvudmän. Vårdbehov bedöms enligt olika principer och insatser erbjuds enligt olika lagstiftningar. Inte sällan tvistar kommuner och landsting om vem som ska ha ansvar för vad. Detta ger negativa konsekvenser för den enskilde och det otydliga ansvaret är också ett hot mot vårdens effektivitet. När det gäller synen på missbruk och beroende återspeglar den nuvarande lagstiftningen att missbruk och beroende i huvudsak ses som sociala problem. Med ny kunskap har dock missbruk och beroende i allt högre grad kommit att betraktas som sjukdomstillstånd. Den s.k. Missbruksutredningen (SOU2011:35) föreslog att kommunens och landstingets ansvar bör tydliggöras genom lagstiftning och att ett ökat samarbete är nödvändigt. Symposiets mål är att påbörja en diskussion för att tydliggöra ansvaret för missbruksvård av ungdomar och att få tillstånd ett ökat samarbete i dessa frågor.

13 Symposium 3A Titel Implementeringsprocessen Hur kan ny kunskap nå fram till klinisk tillämpning? Moderator Bruno Hägglöf, senior professor, Barn- och ungdomspsykiatri, Umeå universitet, Föreläsare Robert Holmberg, psykolog, universitetslektor, psykologiska institutionen, Lunds universitet, Anna Santesson, öl, BUP Halland, Linda Sundberg, psykolog, doktorand, Epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, Anna Westerlund, MCs psykologi, doktorand, Epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, Sammanfattning Nationella, regionala och lokala riktlinjer/vårdprogram har fått en allt större betydelse för rekommenderad praxis och de utvecklingsmål som finns för modern hälso- och sjukvård. Det gäller skilda områden som prevention, diagnostik och behandling. Evidensbaserad kunskap är en grund i de flesta riktlinjedokument samtidigt som det pågår en diskussion om evidensbegreppet. Riktlinjearbete tar sin utgångspunkt från vetenskap och beprövad erfarenhet och inte så sällan från vetenskapliga översikter som t.ex. SBU rapporter eller liknande internationella systematiska översikter. Det praktiska riktlinjearbetet blir ofta en avvägning mellan visad vetenskaplig evidens och rådande praxis och beprövade erfarenheten där kliniskt verksamma experter formulerar riktlinjerna. Nästa steg i processen, det vill säga implementeringsfasen, har inte samma systematiska och breda ansats. Det blir oftast upp till enskilda verksamheter och kliniker att hämta hem och omsätta ny kunskap i den kliniska vardagen. Nationella initiativ med exempelvis utbildningsinsatser och ekonomiska stimulansmedel förekommer, men i begränsad omfattning. Det finns en konstaterad variation av de preventiva, diagnostiska och behandlande metoder som är i bruk över landet. Med hjälp av nationella kvalitetsregister kan man i bästa fall få en bild av rådande diagnostik, behandling och utfallsmått men vi har ännu igen samlad bild av detta inom barn- och ungdomspsykiatrisk vård. Symposiets mål Vid symposiet kommer evidensbegreppet att diskuteras och problematiseras. Processen vid framtagandet av riktlinjer kommer att belysas utifrån aktuell forskning. Föredragen vid symposiet kommer att ge exempel på både framgångsfaktorer och hinder vid implementering av ny kunskap och nya metoder. Symposiet kommer att ta upp nationella aktörer som Socialstyrelsen och SFBUP, verksamhetsledningsnivån, professionen och vårdtagarperspektivet. Förutsättningar för att riktlinjer och vårdprogram ska kunna stödja praktiken skall belysas t.ex. avvägningen mellan generella riktlinjer och behov av individualiserad behandling. BUP föreningens riktlinjer angående depression blir en av utgångspunkterna vid symposiet.

14 Symposium 3B Symposiets titel: Nya forskningsrön nya angelägna doktorsavhandlingar Moderator: Maria Unenge Hallerbäck, med dr, vetenskaplig sekreterare i SFBUP, maria.unenge.hallerback@liv.se Selma Idring Nordstam, selma.idring-nordstrom@sll.se, specialist i barnpsykiatri, Utvecklingspsykiatrisk enhet BUP Stockholm; doktorand, institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska institutet, Stockholm Eva Norén Selinus, Eva.noren-selinus@sll.se, Stockholms läns landsting Aivar Päären, aivar.paaren@neuro.uu.se,uppsala Akademiska sjukhus Doktorand vid Institutionen för neurovetenskap, Barn och ungdomspsykiatri, Uppsala universitet. Sammanfattning: I symposiet presenteras ett urval nya doktorsavhandlingar. Selma Idring Nordstam har i sitt forskningsprojekt beskrivit hur prevalensen av autismspektrumtillstånd i Stockholm förändrats under en tioårsperiod, Genom registerstudier har hon undersökt riksfaktorer för autism. Hon har undersökt hur föräldrarnas ålder men även hur mammas viktuppgång under graviditen är associerat med autism. Eva Norén Selinus har i undersökt hur olika neuropsykiatriska symptom vid 9-12 års ålder påverkar utvecklingen vid 15 års ålder. Hon har bedömt barnens funktionsnivå samt tecken på antisocialt beteende. Studien beskriver vilka symptom som främst är kopplade till en ökad risk för negativ utveckling. Aivar Päären har fokuserat på bipolär sjukdom och kartlagt vilka symptom under ungdomsåren som är riskfaktorer för att utveckla bipolär sjukdom. Han har efter 15 år följt upp och undersökt ungdomar som haft depression eller tecken på hypomani. Han har också kartlagt andra riskfaktorer för bipolär sjukdom. Symposiets mål: Forskning är en viktig källa till ny kunskap och för SFBUP är det angeläget att båda att sprida nya forskningsrön och att inspirera till mer forskning. Föreläsarna kommer att på ett populärvetenskapligt sätt berätta om sina avhandlingsarbeten.

15 Symposium 3C Titel: Nybesök på BUP Fritt lyssnande eller helstrukturerat frågande? Vad ska nybesöket uppnå? Moderator: Håkan Jarbin, chefsöverläkare med dr, BUP Halland. Per-Olof Björk, verksamhetschef, BUP Stockholm. Karin Sonnby, med dr, överläkare BUP Västmanland/Skolhälsovårdsöverläkare Västerås stad. Håkan Jarbin Sammanfattning: Nybesök på BUP utförs av flera olika yrkesgrupper med olika grundutbildning och olika erfarenhet av psykiatrisk diagnostik. En diagnostisk process är mångfacetterad och ställer flera krav på färdigheter. Tonvikten har ofta varit att förstå den psykosociala situationen med fokus på stressfaktorer och relationssvårigheter samt att skapa en behandlingsallians. Psykiatrisk diagnostik som inkluderar även systematisk kartläggning av symtom/diagnoskriterier har vunnit insteg under senare år men ofta utan tillräckliga insatser för vidareutbildning. Diagnostiska hjälpmedel som screeningskalor och helstrukturerade intervjuer som Mini-KID används för att höja kvaliteten men har begränsningar. Halvstrukturerade intervjuer som K-SADS är tidskrävande och kräver erfarenhet. Det är stor skillnad i praktik och kvalitet över landet. Utmaningar är hur kvalitet kan uppnås trots personalomsättning och brist på BUP specialister. Samtidigt ökar kravet på kvalitetssäkrad diagnostik från föräldrar och särskilt när man har en bestämd uppfattning om diagnos och behandling så kräver detta att bedömaren är trygg med uppgiften och har förmåga att värdera symptomatologin inte bara i ljuset av jakande svar på kriterier. Symposiet ger tips och inspiration från stad och land på hur utmaningarna kan mötas och hur vi på BUP kan höja kvaliteten vid nybesök. Symposiets mål: Att belysa Vad behöver kliniker vara överens om? (diagnos, farlighet, svårighetsgrad) Användning av diagnostiska hjälpmedel, ex. screeningskalor eller diagnostiska intervjuer Mål för nybesöket: vad måste belysas och vilka metoder ger ett tillförlitligt underlag för sammantagen bedömning? Utbildningsinsatser till medarbetare och kunskapskrav för nybesök Med målet Att från start få en säker bedömning som är grunden till effektiva insatser eller fördjupad utredning och Att undvika onödiga utredningar eller villospår i behandlingen

16 Symposium 3D Symposium BUP-Kongressen Uppsala April 2016 Titel: Cannabis - vad händer i hjärnan och vem gör vad i behandlingen? Moderator: Beata Bäckström, Överläkare teamet för psykos och bipolära tillstånd, BUP Region Skåne, beata.backstrom@skane.se 1. Anders Håkansson, Phd, leg läkare, docent, vuxenpsykiatrin Region Skåne anders.c.hakansson@skane.se 2. Björn Johansson, Phd, överläkare, heldygnsvården BUP Region Skåne. Bjorn.a.johansson@skane.se 3. Christer Åkerlund, Teamledare Beroendecentrum Ung, Eskilstuna kommun. Christer.akerlund@eskilstuna.se Sammanfattning: Cannabisbruk är vanligt. Många ungdomar bagatelliserar negativa följder av cannabisbruk. Substansen är fettlöslig och påverkar hjärnan negativt under lång tid och ger neurokognitiv påverkan. En del individer utvecklar psykossymtom och ibland kronisk psykossjukdom av cannabisintag. Ungdomar som söker akut med cannabisutlösta psykossymtom behöver vård både i den akuta fasen och på längre sikt. Då vårdansvaret för missbruket är förlagt inom kommun och socialtjänst, uppstår gränsdragningssvårigheter som förhindrar en effektiv vård vid missbruk och psykiatrisk samsjuklighet. 1. Anders Håkansson: Cannabisbruk leder hos vissa individer till neurokognitiv påverkan och psykossymtom. I en del fall utvecklas kronisk psykossjukdom. Hur påverkar cannabis hjärnan neurobiologiskt och hur uppstår psykossymtomen. Varför drabbas vissa individer av haschpsykos? Vad vet man idag aktuellt kunskapsläge. 2..Björn Johansson: I kliniken : Akut omhändertagande- Hur utreder och behandlar man ungdomar som söker akut med misstänkt cannabispsykos. När bör man ta urin/blod-prov för droger på BUP? Kan man tvinga ungdomar till drogtestning? Skall man tillämpa LPT eller LVU om ungdomen inte vill delta i behandling? 3 Christer Åkerlund: Vilka kort- och långsiktiga behandlingsinsatser skall erbjudas och av vem? Hur ser evidensen ut för olika behandlingsmodeller. Hur fungerar haschavvänjningsprogrammet, HAP? Hur kan samarbetet mellan BUP och socialförvaltningen planeras för att trygga en bra vård? Symposiets mål: Symposiet syftar till att öka kunskap om den neurobiologiska kopplingen mellan cannabis, neurokognitiv påverkan och psykossymtom. att ge klinisk kunskap om handläggande av patientgruppen inom BUPs heldygnsvård. att belysa de juridiska och organisatoriska svårigheter mellan BUP och kommun/socialförvaltning. att bidra till ökad vårdkvalitet för patienten, en mer effektiv verksamhet, bättre samverkan mellan olika huvudmän och vårdgivare, därmed vinster på flera samhällsnivåer.

17 Symposium 3E Symposium BUP-Kongressen Uppsala April 2016 Titel: Barns själv- och medbestämmanderätt i psykiatrisk vård Moderator: Mia Ramklint Moa Kindström Dahlin, jur. dr i offentlig rätt, Uppsala universitet moa.k.dahlin@crb.uu.se Ulrik Kihlbom, lektor i medicinsk etik Ulrik.Kihlbom@crb.uu.se Tomas Jonsland, utredare på Socialstyrelsen, Bedömning av barns mognad och utsagor Sammanfattning: Thomas Jonsland är ansvarig för Socialstyrelsens nya kunskapsstöd Bedöma barns mognad för delaktighet. Han kommer att presentera bakgrunden till, arbetet med, och innehållet i detta nya kunskapsstöd. Rätten till delaktighet är alltså kopplad till mognad, men detta är komplext. Bedömning av mognad kan baseras på en utvecklingspsykologisk värdering, men även på juridiska och etiska överväganden. Det finns en specifik rättslig problematik inom barnpsykiatrisk vård när det gäller barns självbestämmanderätt, och med vilket lagstöd man kan tvinga ett barn. Moa Kindström Dahlins skrev sin avhandling inom ämnet psykiatrirätt och har efter disputationen fått ett särskilt intresse för barns rättigheter inom den psykiatriska vården. Hon kommer att problematisera betydelsen av beslutsmognad ur ett juridiskt perspektiv. Slutligen kräver bedömningen av barns mognad för delaktighet ett etiskt perspektiv, där de medicinsk-etiska principerna; autonomi, göra gott, inte skada och rättvisa, samtidigt måste beaktas. Medicinsk etiker Ulrik Kihlbom belyser barns rätt till delaktighet utifrån dessa perspektiv. Symposiets mål: -Presentera Socialstyrelsens kunskapsstöd Bedöma barns mognad för delaktighet -Klargöra vilka lagar som reglerar vem som får bestämma över ett barn inom barnpsykiatrisk vård, och vilka juridiska oklarheter som finns -Diskutera etiska överväganden kring barns delaktighet i sin psykiatriska vård

18