Förväntningar på habilitering från föräldrar till döva och hörselskadade barn

Transkript

1 Malmö högskola Lärarutbildningen Specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen Vårterminen 2007 Examensarbete, 10 poäng Förväntningar på habilitering från föräldrar till döva och hörselskadade barn Expectations on habilitation from parents of children who are deaf and hard of hearing Git Hjalmarsson Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, 60 p Vårterminen 2007 Examinator: Lena Lang Handledare: Elsa Foisack

2 2

3 Malmö högskola Lärarutbildning Skolutveckling och ledarskap Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning Vårterminen 2007 ABSTRACT Hjalmarsson, Git (2007). Förväntningar på habilitering från föräldrar till döva och hörselskadade barn. (Expectations on habilitation from parents of children who are deaf and hard of hearing.) Skolutveckling och ledarskap, specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola. Examensarbetets syfte är att få veta vad föräldrarna till döva och hörselskadade barn i länet vill vad det gäller Hörselhabiliteringens informationsmöten för föräldrarna samt Hörselhabiliteringens gruppverksamhet för deras barn. Jag valde att göra en kvantitativ undersökning och skickade ut 124 enkäter till föräldrar till döva och hörselskadade barn i Jönköpings län. Resultatet grundar sig på 88 av 124 möjliga enkäter. Sammanfattningsvis pekar resultatet av undersökningen på att de flesta föräldrar till döva och hörselskadade barn vill att Hörselhabiliteringen organiserar gemensamma informationsmöten för föräldrar tillsammans med andra föräldrar. Resultatet i undersökningen visar också att det stora flertalet av föräldrarna som svarat på enkäten vill att Hörselhabiliteringen ordnar gruppverksamhet för deras barn. Nyckelord: Döv, habilitering, hörselhabilitering, hörselnedsättning, hörselskadad. Git Hjalmarsson Examinator: Lena Lang Handledare: Elsa Foisack 3

4 4

5 FÖRORD Det är flera personer som jag vill tacka för att de har stöttat mig under examensarbetets gång. Det är familjen, mina vänner, mina kollegor på Hörselhabiliteringen och min handledare på Malmö högskola. I första hand vill jag tacka min familj, min man och våra fyra barn. Tack för att ni har stått ut med mig under all den tid som jag lagt på mina studier och på mitt examensarbete. Tack mina vänner för att ni har lyssnat när det ibland känts tungt med mina studier och med mitt examensarbete. Jag nämner inga namn här men ni vet vilka ni är. Ett särskilt tack till specialpedagogen Margareta Holm som har stor kunskap och mycket erfarenhet av att arbeta med barn som är döva och har hörselnedsättning. Tack Margareta för ditt stöd samt för all den kunskap och erfarenhet som du har delat med dig av till mig! Tack till min chef, Anna Backlund, på Hörselhabiliteringen i Landstinget i Jönköpings län för att jag har fått göra mitt examensarbete i samverkan med Hörselhabiliteringen. Tack till alla mina arbetskamrater på Hörselhabiliteringen som har bidragit med kritiskt granskande ögon och kommit med kritik som har hjälpt till att utveckla mitt arbete. Ett stort tack till min handledare på Malmö högskola, Elsa Foisack, som gett mig goda råd och hjälpt mig under examensarbetes gång. 5

6 6

7 INNEHÅLL 1 INLEDNING OCH BAKGRUND Inledning Bakgrund Ämnesval SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Syfte Frågeställningar LITTERATURGENOMGÅNG Aktuella begrepp Historik Habilitering för döva och hörselskadade barn Den specialpedagogiska rollen Styrdokument Tidigare forskning METOD Allmänt om metod Metodval Urval Granskning av enkäten Datainsamling Påminnelser Databearbetning Tillförlitlighetsaspekter Generalisering Etik RESULTAT Hörselhabiliteringens informationsmöten för föräldrar Hur ofta Hörselhabiliteringen ska organisera informationsmöten När Hörselhabiliteringen ska organisera informationsmöten Vad föräldrarna vill få information om av Hörselhabiliteringen Hörselhabiliteringens gruppverksamhet Hur ofta Hörselhabiliteringen ska organisera gruppverksamhet När Hörselhabiliteringens gruppverksamhet ska organiseras Gruppens sammansättning avseende hörselnedsättning och hörhjälpmedel Gruppens sammansättning avseende barnens ålder Gruppens sammansättning avseende eventuella syskon Kommentarer från enkäterna Föräldrar till barn födda fr.o.m t.o.m Föräldrar till barn födda fr.o.m t.o.m Föräldrar till barn födda fr.o.m t.o.m Föräldrar till barn födda fr.o.m t.o.m

8 6 ANALYS AV RESULTAT Hörselhabiliteringens informationsmöten för föräldrar Hörselhabiliteringens gruppverksamhet Kommentarer från enkäterna DISKUSSION FORTSATT FORSKNING REFERENSER

9 1 INLEDNING OCH BAKGRUND 1.1 Inledning Landstingen är skyldiga att erbjuda habilitering och hjälpmedel enligt Hälso- och sjukvårdslagen. Alla landsting är skyldiga att erbjuda sina invånare habilitering, rehabilitering och hjälpmedel. (HSL, 3b) Hörselhabiliteringens ansvar är att erbjuda pedagogisk och psykosocial habilitering för barn och ungdomar med hörselnedsättning eller tinnitus samt deras familjer. Hörselhabilitering i Landstinget i Jönköpings län ansvarar för hela länet med utgångspunkt i Jönköping. Det finns två tvärvetenskapliga team på Hörselhabiliteringen, ett barnteam och ett vuxenteam. Med rätt stöd kan hörselskadade barn få en bra uppväxt, med bra utbildning och goda förutsättningar inför arbetsliv och familjeliv. Med rätt stöd kan barnen tidigt utveckla sin kommunikation, få stark självtillit och bli fullt delaktiga samhällsmedborgare. Det är därför oerhört viktigt att hörselskador hos barn upptäcks tidigt, så att barn och föräldrar får den habilitering de behöver. (HRF, 2006, s. 19) 1.2 Bakgrund Jag, Git Hjalmarsson, arbetar som specialpedagog på Hörselhabiliteringen i Landstinget i Jönköpings län. Hörselhabiliteringens Barnteam består av en hörselvårdschef, en psykolog, en kurator, två specialpedagoger, en teckenspråkslärare och en syn- och hörselkonsulent. Barnteamet har funderat över hur föräldrarna vill få information från Hörselhabiliteringen samt hur de vill att Hörselhabiliteringens gruppverksamhet ska se ut för deras barn. I samverkan med Hörselhabiliteringen har jag som examensarbete valt att göra en enkätundersökning för att söka svar på hur föräldrarna vi kommer i kontakt med i verksamheten vill ha det. 1.3 Ämnesval Examensarbetet är en undersökning som går ut på att undersöka vad föräldrar till döva och hörselskadade barn i länet vill vad det gäller Hörselhabiliteringens informationsmöten för föräldrarna samt Hörselhabiliteringens gruppverksamhet för deras barn. 9

10 10

11 2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 2.1 Syfte Examensarbetets syfte är att få veta vad föräldrar till döva och hörselskadade barn i länet vill vad det gäller Hörselhabiliteringens informationsmöten för föräldrar samt Hörselhabiliteringens gruppverksamhet för deras barn. 2.2 Frågeställningar Vill föräldrar till döva och hörselskadade barn att Hörselhabiliteringen ordnar informationsmötet för dem? Om så är fallet, hur ofta och när vill föräldrar till döva och hörselskadade barn att Hörselhabiliteringen ordnar informationsmöten? Om så är fallet, vad vill föräldrar till döva och hörselskadade barn få information om på de informationsmöten som Hörselhabiliteringen ordnar? Vill föräldrar till döva och hörselskadade barn att Hörselhabiliteringen ordnar gruppverksamhet för deras barn? Om så är fallet, hur ofta och när vill föräldrar till döva och hörselskadade barn att Hörselhabiliteringen ordnar gruppverksamhet för deras barn? 11

12 12

13 3 LITTERATURGENOMGÅNG I det här kapitlet finns ett urval av litteratur som är relevant för undersökningen. Här står det om aktuella begrepp inom området hörsel, om habilitering för döva och hörselskadade barn samt om den specialpedagogiska rollen. Specialpedagogens roll inom Hörselhabiliteringen är att stödja barn som har hörselnedsättning samt deras familjer. I kapitlet finns även Hörselhabiliteringens styrdokument och tidigare forskning om habiliteringsinsatser för döva och hörselskadade barn. 3.1 Aktuella begrepp Här har jag, med egna formuleringar, valt att presentera begrepp som används i uppsatsen. Begreppen är specifika för området hörsel och finns här förklarade för att underlätta för läsaren. På de flesta Landsting i Sverige mäts hörseln på nyfödda barn. Det kallas för hörselscreening av nyfödda. Syftet är att tidigt upptäcka om barnet har en medfödd hörselnedsättning vilket innebär att barnet har nedsatt hörsel på ett eller båda öronen. Nedsatt hörsel kan innebära allt från lättare hörselnedsättning till dövhet. En hörselskadad person har nedsatt hörsel på ett eller båda öronen och använder teckenspråk som ett komplement till talat språk. En person som är döv använder teckenspråk för att kommunicera. Teckenspråket är ett fullt utvecklat visuellt språk med egen grammatik. Användandet av teckenspråket i kombination med individens eget val bestämmer om en person kallar sig döv eller hörselskadad. Kommunikation är ett samspel mellan två eller flera personer där målet är att förstå varandra. Kommunikation kan till exempel vara tal, tecken, mimik, gester och kroppsspråk. Tinnitus innebär att det hörs ljud inne i huvudet som inte hörs utifrån. Ordet tinnitus är latin och betyder klingande ringning, klirr eller skrammel. Habilitering innebär att utveckla en ny förmåga. Hörselhabiliteringens specialpedagoger organiserar Hörselhabiliteringens gruppverksamhet för de barn i länet som har hörselnedsättning. Barnen får på så sätt träffa andra barn i liknande situation. Föräldrar och syskon är också välkomna att delta när Hörselhabiliteringen ordnar gruppverksamhet. 13

14 Ett hörseltekniskt hjälpmedel används av en person med hörselnedsättning för att förbättra möjligheten att höra ljud och förbättra möjligheten att kommunicera med andra. En audionom är en person som mäter hörsel på människor och provar ut hörseltekniska hjälpmedel. Hörapparat är ett hörseltekniskt hjälpmedel som förstärker ljud. Cochleaimplantat, som ofta förkortas CI, är en mycket avancerad hörapparat som delvis är inopererad i skallbenet. För att använda CI krävs en operation och det går att ha CI på ett öra eller på båda öronen. 3.2 Historik Texten här nedan är skriven med fokusering på habilitering för döva och hörselskadade barn och den specialpedagogiska rollen avseende arbetet med barn som har hörselnedsättning Habilitering för döva och hörselskadade barn Hjälpmedelsinstitutet (2002) framhåller att det i dag genom den allmänna hörselscreeningen finns möjlighet att tidigt upptäcka en hörselskada eller dövhet hos ett spädbarn. Det är viktigt att så tidigt som möjligt upptäcka om ett barn har en hörselnedsättning menar Hjälpmedelsinstitutionen. Då kan tidiga insatser sättas in för att stödja familjen och samtidigt underlätta för barnet att utveckla en god kommunikation. En viktig pedagogisk uppgift är att stödja barnet och familjen i utvecklingen av väl fungerande kommunikation. (Hjälpmedelsinstitutet, 2002, s. 21) Alla barn behöver få möjlighet till god kommunikation. För döva barn och barn med grav hörselnedsättning behövs teckenspråk för att utveckla kommunikationen. En grav hörselnedsättning eller dövhet, gör att barnet för sin kommunikationsutveckling, är beroende av att familjen lär sig och använder teckenspråk. (Hjälpmedelsinstitutet, 2002, s. 21) Teckenspråket är ett fullt utvecklat visuellt språk med egen grammatik. Det är inte ett internationellt språk utan teckenspråket ser annorlunda ut i olika delar av världen. Under en lång period var det förbjudet i skolan att använda teckenspråk för att kommunicera med varandra. Det innebar att många barn gick miste om en tillfredställande kommunikation med andra människor. De döva barnen eller barnen med grav hörselskada kunde inte tillgodo se sig undervisningen eftersom de inte hade möjlighet att höra vad lärarens pratade om. Detta gjorde att de kom efter i sin allmänbildning. Göransson och Westholm (1995) menar att det var tillåtet att använda teckenspråket i de första skolorna för döva barn. Det som kom att förändra detta var den internationella dövlärarkongress som 14

15 hölls i Milano Där beslutades att den orala metoden (talmetoden) var den bästa i undervisningen av döva barn. (Göransson & Westholm, 1995, s. 18) Göransson och Westholm framhåller att teckenspråket överlevde trots att det var förbjudet att använda i skolorna eftersom det var det naturliga språket för döva. På 1970-talet var all undervisande personal i specialskolan hörande. Så småningom anställdes döva lärare och teckenspråkets möjligheter för döva barns lärande framstod som mer betydelsefullt. (Foisack, 2006, s. 101). Numera är teckenspråket erkänt som ett fullvärdigt språk. Sveriges riksdag fattade år 1981 beslut om att teckenspråket var ett godkänt språk som var fritt att använda. Sverige var det första landet i världen som tog det här beslutet. Hörselskadades Riksförbund (2006) menar att det finns flera brister i hörselvårdens habilitering. Enligt Hörselskadades Riksförbund är det ett problem att hörselvården utgår från föräldrarnas önskemål och inte från barnets behov. Visserligen är det viktigt att föräldrar får kunskap och stöd, men all habilitering ska ha fokus på barnets rätt till en bra uppväxt och fungerande skolgång. (Hörselskadades Riksförbund, 2006, s. 44) Om föräldrarna inte är särskilt aktiva så kan barnet få mindre habilitering eller helt gå miste om habiliteringsinsatser menar Hörselskadades Riksförbund. De påpekar att hörselvården då gör fel mot barnet och bristen på habilitering kommer att påverka både barnet och familjen längre fram i livet. Hörselskadades Riksförbund anser att hörselvården i första hand prioriterar de yngre barnen och barn med cochleaimplantat. Barn som är ensidigt hörselskadade/döva samt barn med mindre hörselnedsättningar tycks sällan få habilitering. (Hörselskadades Riksförbund, 2006, s. 44) De anser att det är oroväckande att hörselvården ibland verkar bedöma att barns som är ensidigt döva eller har en lindrig hörselnedsättning inte behöver habilitering. Enligt Hörselskadades Riksförbund är inte barnens behov konstanta och i framtiden kan hörselproblemen ha hunnit få stora konsekvenser för barnet. Hörselskadades Riksförbund anser att det borde vara självklart att ordna träffar för hörselskadade barn och vuxna. De lyfter fram att det är betydelsefullt för barnets identitet att få träffa andra i liknande situation. Det är också viktigt att föräldrarna får träffa andra föräldrar till barn som är döva och har en hörselnedsättning för att ta del av andras erfarenheter. Vidare så lyfter Hörselskadades Riksförbund fram att det inte bara är döva barn som behöver lära sig teckenspråk. Barn med hörselnedsättning måste få möjlighet att lära sig teckenspråk i tidig ålder så att de kan välja att använda teckenspråk eller vanligt tal. Tvåspråkiga barn är både friare och säkrare, eftersom de kan välja kommunikationssätt beroende på omständigheterna. (Hörselskadades Riksförbund, 2006, s. 48) Det är en trygghet för barnen att vara tvåspråkiga menar 15

16 Hörselskadades Riksförbund eftersom det förekommer situationer då hörapparaterna eller cochleaimplantatet inte kan användas, till exempel vid bad. Hörselskadades Riksförbund anser att barn som är döva och har hörselnedsättning ska ha rätt till teckenspråksundervisning. De menar att inom hörselvården idag så är det bara föräldrar och syskon som har den rättigheten och det är enligt Hörselskadades Riksförbund dags att ändra den bristen i svensk lagstiftning Den specialpedagogiska rollen I Sverige fanns det tidigare en utbildning där det gick att studera till specialpedagog med en fördjupning direkt inriktad på döva barn och barn som har hörselnedsättning. I dag har den specialpedagogiska utbildningen ingen sådan fördjupning utan är en bred utbildning. Lärarförbundet (2005) skriver att studenten ska ha de specialpedagogiska kunskaper och färdigheter som behövs för att kunna arbeta med barn, ungdomar och vuxna i behov av stöd inom förskola, skola, vuxenutbildning eller habilitering/rehabilitering för att få specialpedagogexamen. Det gäller för den specialpedagog som vill arbeta med barn som är döva och hörselskadade att själv fördjupa sig genom ytterligare studier och genom att läsa litteratur inom hörselområdet. På Hörselhabiliteringen i Landstinget i Jönköpings län arbetar två specialpedagoger och de ingår i Hörselhabiliteringens tvärvetenskapliga Barnteam. Specialpedagogerna ska samverka med andra professioner som arbetar med barnet och familjen inom Landstinget, till exempel med logoped, audionom, läkare, psykolog, kurator, CI-team och tekniker inom hörselområdet. Inom varje landsting finns en pedagogisk hörselvård, som har till uppgift att i samarbete med sjukvård, förskola och skola organisera stödet till familjen och pedagogiska insatser till barnet. (Göransson & Westholm, 1995, s. 54) Föräldrar som får beskedet att deras barn har en hörselnedsättning behöver stöd. Det kan innebära en svår prövning för dem och en känsla av sorg. Vuxna som upplever problem med sina barn kan ofta vara så upptagna av allt som är svårt, och av allt som inte fungerar, att de inte ser de positiva sidorna hos barnet. (Rakstang Eck & Rognhaug, 1995, s. 59) I rollen som specialpedagog på Hörselhabiliteringen är det viktigt att lyssna och att vara lyhörd för vad föräldrarna behöver. Barnteamet finns också som stöd med flera olika yrkesprofessioner. Specialpedagogerna arbetar med att ge information om barnets hörselnedsättning till barnets familj och till personal som arbetar med barnet. De ska också informeras om barnets eventuella hörseltekniska hjälpmedel. 16

17 Det är viktigt att se familjen som en helhet. Hörselhabiliteringens gruppverksamhet ordnas flera gånger varje termin för att ge barnen möjlighet att träffa andra barn med hörselnedsättningar. Det är även betydelsefullt för barnens föräldrar att träffas och få möjlighet att ventilera sina upplevelser med andra föräldrar till barn som har hörselnedsättningar. Det är mycket viktigt att föräldrar till barn med hörselskador får träffa andra föräldrar med liknande erfarenhet för att utbyta tankar. (Rivera & Ullmark, 2002, s. 27) Syskon har också ett behov av att träffa andra barn som lever med ett syskon som har hörselnedsättning. Hörselhabiliteringen organiserar en helgkurs varje år för familjer där det finns barn som är döva och hörselskadade samt använder teckenspråk. På helgkursen ordnas det teckenspråksutbildning för föräldrar, syskon som är i skolåldern och barn som är döva och har en hörselnedsättning som är i skolåldern. Hörselhabiliteringens två specialpedagoger samt ytterligare personal har under tiden gruppverksamhet för de yngre syskonen och de yngre barnen som är döva och hörselskadade. Specialpedagogerna ska stödja föräldrarna vad det gäller placering av barnet i förskolor och skolor. De ska samverka med personal inom förskola och skola där barnet med hörselnedsättning går samt samverka med kommunens hörselpedagoger. Barnet får också regelbundet besök av Hörselhabiliteringens specialpedagog på sin förskola. En viktig roll för specialpedagogerna inom Hörselhabiliteringen är att stimulera barnens språkutveckling. Barnets språk utvecklas i samspel med andra och det gäller att prata med samt lyssna på barnet för att skapa en givande kommunikation. Bjar och Liberg (2003) skriver om att kommunikation är ett sätt att skapa mening genom att förstå varandra och själva bli förstådda. De menar att meningsskapande sker med hjälp av både verbala och icke-verbala uttrycksformer. Tal- och skriftspråk, tabeller, diagram, formler, bilder, film, musik, dans, rörelse, gester och miner är olika uttrycksformer som Bjar och Liberg (2003) lyfter fram. Enligt Rackstang Eck och Rognhaug (1995) så kommer hörselintrycken av olika ljud att vara svag om hörseln är nedsatt vilket i sin tur påverkar inlärningen eftersom barnet inte har ett säkert och pålitligt ljudintryck som grund. De barn som är döva och har en grav hörselnedsättning behöver lära sig teckenspråk för att få möjlighet till en tillfredställande kommunikation med andra människor. Cramér-Wolrath (2006) skriver om att teckenspråkliga barn inte utsätts för språk i vardagliga situationer, som ofta hörande barn gör, utanför hemmet eller förskolan. Hon menar att teckenspråkliga miljöer inte är så vanliga och att det är angeläget att värna om de teckenspråkliga miljöer som finns. 17

18 3.3 Styrdokument Hörselhabiliteringen arbete grundar sig på flera olika styrdokument och i dem finns även de värdegrunder som verksamheten bygger på. Förutom de styrdokument som beskrivs kortfattat här nedan (Socialstyrelsen, ) finns Riksdagens riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården enligt Prioriteringsutredningen och riksdagens beslut i december 1996 och Landstinget i Jönköpings län grundläggande värderingar enligt QUL (Qualitet, Utveckling, Ledarskap). Den lag som innehåller de grundläggande reglerna för all hälso- och sjukvård är Hälso- och sjukvårdslagen (HSL). I den lagen finns mål för hälso- och sjukvården och krav på god vård. Landstingens och kommunernas ansvar för olika delar av hälso- och sjukvården klargörs i Hälso- och sjukvårdslagen. Lagen tydliggör bestämmelser om att all vård ska bygga på respekt för patientens integritet samt patientens rätt att vara med och bestämma för att tillgodose patientens behov av trygghet i vård och behandling. Den innehåller även bestämmelser om vårdens kvalitet samt att kvaliteten i verksamheten fortlöpande ska utvecklas och förbättras. Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en rättighetslag och ett komplement till andra lagar. Det innebär att det inte medför någon inskränkning i de rättigheter som andra lagar ger. Den ska säkerställa personer med funktionshinder goda levnadsvillkor och målet är att de ska kunna leva som andra människor. Personer med funktionshinder ska få den hjälp de behöver i det dagliga livet och de ska kunna påverka vilket stöd och vilken service de får. I december 1993 antog FN:s generalförsamling ett förslag om internationella regler för personer med funktionshinder. Den svenska regeringen ställer sig bakom de politiska och moraliska krav som FN:s standardregler innebär. Reglerna är till för att skapa delaktighet och jämlikhet för funktionshindrade inom samhällets alla områden. FN:s konvention om barnets rättigheter benämns ofta som Barnkonventionen. FN:s generalförsamling antog konventionen den 20 november I Barnkonventionens första artikel står det att som barn avses varje människa under 18 år, om inte han eller hon blir 18

19 myndig tidigare enligt den nationella lagstiftningen. FN:s konvention om barnets rättigheter innehåller 54 artiklar och handlar om det enskilda barnets rättigheter. 3.4 Tidigare forskning Böcker, rapporter och avhandlingar och har lästs för att få mer kännedom om det aktuella ämnet. Den tidigare forskning som här tas upp är vald utifrån att den handlar om habiliteringsinsatser för barn som är döva och hörselskadade. Jonsson (2006) skriver om små barn, frivillig hörselundersökning samt deras habilitering. Hon menar att barn kan hämmas i sin mognad och utveckling om de föds med hörselnedsättningar. Barnens ljudstimulering begränsas och eftersom barnen inte kan höra tillfredsställande påverkar det barnens språkutveckling. En tidig upptäckt och habilitering har medfört att hörselskadade barn fått bättre förutsättningar att utvecklas efter sina premisser. (Jonsson, 2006, s. 17) Jonsson skriver att många föräldrar inte upptäcker att deras barn hör dåligt förrän barnet har blivit några år. Den fysiska kontakten som finns mellan föräldrar och barn gör att barnet har möjlighet att uppfatta de vibrationer som uppstår vid tal och det gör att föräldrarna tror att allt är som det ska med barnets hörsel. Hon menar att det kan hindra barnets anpassning till förskolan om hörselnedsättningen upptäcks sent. Jonsson (2006) framhåller att antalet upptäckta barn med hörselnedsättningar var fler än förväntat. Antalet upptäckta barn med dubbelsidiga, habiliteringskrävande hörselnedsättningar har under projektåret varit ungefär dubbelt så många jämfört med vad som kunde förväntas utifrån många studier. (Jonsson, 2006, s. 17) Enligt Jonsson är hörselscreening i dag en etablerad företeelse både i vårt land och internationellt. Hörselscreeningen de senaste 10 åren har utvecklats mycket och det gör att hörselnedsättningar hos nyfödda är lättare att upptäcka vilket är positivt för barnen. Ahlström (2000) redogör för den kommunikativt språkliga och sociala situationen för tolv hörselskadade barn i sin avhandling Hörselskadade barn i kommunikation och samspel. Barnen har observerats under en tvåårsperiod i sin förskoleverksamhet och barnen har vistats i en teckenspråklig miljö. Ahlström (2000) lyfter fram att när föräldrar får ett barn med någon form av funktionshinder sätts den egna föräldrakompetensen på hårda prov och det blir för många en omvälvande upplevelse. Reaktionerna hos föräldrarna beror till stor del på deras personlighet och tidigare erfarenheter men det är vanligt att föräldrar som får ett barn med 19

20 någon form av funktionshinder upplever liknande känslor och reaktioner menar Ahlström (2000). Hon beskriver att det är landstingens pedagogiska hörselvård som kommit att ta ett stort ansvar för att tillgodose föräldrarnas behov av stöd. Ahlström (2000) skriver att förr var förskolorna för döva och hörselskadade barn drivna av landstingen. Hon menar att de var avgiftsfria och ingick i habiliteringsinsatserna för barnen. Numera går ofta döva och hörselskadade barn i kommunala förskolor och personal från landstingen kommer till förskolorna och besöker barnen. Ahlström (2000) lyfter fram att habiliteringens personal kommit att stå utanför det dagliga arbetet vid förskolorna på grund av att de inte längre har sin tjänstgöring förlagd till barngruppen. Hon anser att det är en följd av omorganiseringen av landstingets och kommunens verksamhetsområden. Vidare skriver Ahlström (2000) om integrering och segregering av döva och hörselskadade barn. Tvärt emot utvecklingen inom andra grupper av barn med funktionsnedsättningar där man strävat efter att integrera barnen i vanliga förskolegrupper, har man på flera håll i landet bildat grupper med enbart döva och hörselskadade barn. (Ahlström, 2000, s. 34) Hon förklarar att syftet med att bilda egna grupper av döva och hörselskadade barn har varit att tillgodose behovet av en stimulerande språkmiljö för barnen. Enligt Ahlström (2000) väcker frågan om integrering gentemot segregering ofta starka känslor och ofta polariseras åsikterna. Anmyr och Lundin (2006) har gjort en undersökning för att få veta hur föräldrar till barn med cochleaimplantat har upplevt samarbetet med de professionella inom hörselvården. De skickade ut enkäter till samtliga barn som opererats av CI-teamet i Stockholm under tiden 1991 t.o.m. maj Anmyr och Lundin skriver samtidigt i rapporten en del om hur hörselvården i deras landsting ser ut för de barn som ska eller är CI-opererade. De betonar att alla barn som är aktuella att få cochleaimplantat får först prova hörapparater. Specialpedagogen tar kontakt med barnets familj och skapar en relation med familjen. En viktig uppgift för specialpedagogen är att bilda sig en uppfattning om hur barnets kommunikation fungerar. Det är betydelsefullt att känna till hur långt barnet har kommit i sin språkliga utveckling. Om barnet går på förskola så besöker specialpedagogen det där för att se hur barnet fungerar i barngruppen. Anmyr och Lundin (2006) menar att familjen får råd och stöd vad det gäller hörapparatsanpassning, språkutveckling och kommunikation. De skriver också att familjen får möjlighet att lära sig teckenspråk. Resultatet av Anmyrs och Lundins undersökning visar hur viktigt det är att professionella i sin yrkesroll måste försöka förstå hur föräldrarna och barnen ser på sin situation. Målet med arbetet är att ge familjerna ett bra omhändertagande, men balansen mellan behov och möjlig insats är ibland svår att nå. 20

21 (Anmyr & Lundin, 2006, s. 28) Resultatet pekar också på att föräldrarna upplever att de vill ha ett bättre samarbete mellan förskola/skola, CI-team och hörselvården. Det är alltid en risk för revirtänkande när man arbetar i olika organisationer. Revirtänkande befrämjar inte samarbete och samverkan. (Anmyr & Lundin, 2006, s. 27) Vidare står det i rapporten att många föräldrar tycker att hörselvården brister i informationen om CI samt hur barnen följs upp vad det gäller den språkliga utvecklingen. Wintzell (2003) beskriver i sin magisteruppsats hur hon har gjort fyra djupintervjuer med familjer med hörande föräldrar till döva barn. Syftet med hennes undersökning har varit att undersöka och analysera hörande föräldrars utvecklingsprocess i relation till sitt döva barns situation. Reaktionen hos nästan alla föräldrarna var i stort sett densamma när de fick beskedet att deras barn var dövt sorg och förtvivlan. (Wintzell, 2003, s. 22) Föräldrarna i undersökningen tog beskedet hårt att deras barn var dövt menar Wintzell och att även syskonen i familjerna reagerade med förtvivlan på beskedet för att de ville att deras syskon skulle höra som alla andra. Familjernas släkt och vänner tyckte synd om familjerna och det blev en jobbig situation enligt Wintzell (2003). Ingen av föräldrarna hade tidigare varit i kontakt med någon döv och de kände inte heller någon annan person som varit med om samma sak. Wintzell menar att det gjorde att föräldrarna kände sig ensamma om sin situation och inte hade något stöd från omgivningen. Wintzell menar att familjerna i undersökningen inte var så nöjda med stödet från den medicinska hörselvården. Hon lyfter fram att föräldrarna upplevde att den medicinska hörselvården inte var intresserade av deras döva barn som individer, utan bara fokuserade på de medicinska problemen. När pedagogiska hörselvården kom in i bilden fick föräldrarna möjlighet att främja sin potentiella utvecklingszon genom att träffa professionella och andra mer erfarna föräldrar i liknande situation. (Wintzell, 2003, s. 35) Den pedagogiska hörselvården fungerade bättre för föräldrarna enligt Wintzell (2003) men även där fanns det saker som kunde förbättras. En förälder fick snabbt stöd från pedagogiska hörselvården och fick tid en vecka efter föräldern fått veta att barnet var dövt. Föräldern fick då träffa hemvägledare, psykolog och kurator för att få information. (Wintzell, 2003, s. 23) Ett annat föräldrapar fick vänta länge innan de fick stöd från den pedagogiska hörselvården skriver Wintzell. Hon beskriver att den pedagogiska hörselvården har utbildat föräldrarna och syskonen i teckenspråk och att de haft delade meningar om hur lätt eller hur svårt det är att lära sig teckenspråk. Wintzell skriver att en förälder i undersökningen ville att det skulle finnas mer stöd för syskonen från den pedagogiska hörselvården. Föräldern menade att det är mycket som kretsade kring det döva barnet och föräldrarnas eget sorgearbete så att 21

22 syskonen tyvärr kunde bli lidande. Wintzell (2003) anser att den medicinska hörselvården och den pedagogiska hörselvården måste förbättra sitt samarbete för att bättre tillgodose föräldrarnas behov när de får beskedet att deras barn är dövt. 22

23 4 METOD Det här kapitlet innehåller först en allmän beskrivning av metoder. Efter det följer en beskrivning av den här undersökningen och de olika delarna i den ur en metodologisk aspekt. 4.1 Allmänt om metod Inom vetenskaplig forskning förekommer kvantitativa metoder och kvalitativa metoder. Ett vanligt sätt att kategorisera pedagogiska studier är i kvantitativ och kvalitativ forskning, vilket i viss mån är jämförbart med uppdelningen av naturvetenskapliga och humanvetenskapliga metoder. (Stukát, 2005, s. 31) Det finns flera olika sätt att samla in information på som kan användas vid forskning. Det går att använda enkäter, intervjuer, observationer, fallstudier eller att använda sig av experiment. Stukát (2005) skriver att det inte bara går att välja en metod som känns bra eller som forskaren kan bäst. Han menar att olika metoder löser olika problem. Precis som en snickare använder olika verktyg för olika ändamål, bör forskaren ha kännedom om och utnyttja de olika instrument som finns i forskarvärlden. (Stukat, 2005, s. 36) Trost (2001) skriver om att i många sammanhang anses kvantitativa studier vara finare, mer riktiga, mer värda och mera tillförlitliga än kvalitativa studier. Han framhåller att hans åsikt är att de båda sorterna är lika mycket värda och att både kvalitativa som kvantitativa studier behövs. Han skriver att de kan användas i kombination av varandra. Vidare menar Trost att det inte alltid går att klart klassificera alla studier som kvalitativa eller kvantitativa utan att verkligheten är mer komplicerad än så. Trost skriver även att undersökningens syfte ska vara avgörande vid val av metod. Något förenklat: Om frågeställningen gäller hur ofta, hur många eller hur vanligt skall man göra en kvantitativ studie. Om frågeställningen däremot gäller att förstå eller att hitta mönster så skall man göra en kvalitativ studie. (Trost, 2001, s. 22) Det finns flera fördelar med att använda enkäter skriver Stukát (2005). En fördel är att det går att nå fler personer än vid intervjuer. När man vill nå fler människor än vad som är möjligt vid intervjuer eller observationer kan användandet av frågeformulär vara den relevanta metoden. (Stukát, 2005, s. 42) Stukát menar att om enkäter används är det mindre risk för omedveten styrning än vid intervjuer och en annan fördel är att det är relativt lätt att bearbeta 23

24 en enkät statistiskt. Det finns även nackdelar med enkäter enligt Stukát och en nackdel är att det kan vara svårt att motivera en större grupp. Andra nackdelar är att det är komplicerat att formulera frågorna i enkäten så att de uppfattas som det är meningen samt att det är större risk för bortfall vid enkäter än vid intervjuer. Stukát framhåller att det finns strukturerade och ostrukturerade frågeformulär. I strukturerade frågeformulär användes frågor med fasta svarsalternativ och i ostrukturerade frågeformulär används öppna frågor så att den som besvarar formuläret själv får formulera sina svar. Stukát skriver att det är syftet och frågeställningarna som ska ligga till grund när frågorna i enkäten ska formuleras. Stukát (2005) menar att inom utbildningsvetenskap så är forskningsintervjun ett av de vanligaste och viktigaste arbetsredskapen. Stukát skriver om strukturerade intervjuer där intervjuaren använder fasta frågor som är formulerade och kommer i en fastställd ordningsföljd. Han menar att det då oftast handlar om slutna frågor där svarsalternativen oftast är förutbestämda. Stukát skriver även om ostrukturerade intervjuer då intervjuaren ställer frågorna i den ordning som situationen tillåter. Enligt Stukát så är metoden följsam och anpassningsbar. Han framhåller att det går att komplettera med följdfrågor vid intervjuer men det ställs stora krav på den som intervjuar eftersom det är viktigt med förkunskaper samt att det är risk för omedveten styrning. Det gäller för den som intervjuar att vara neutral och inte påverka den som blir intervjuad. Det är även tidskrävande att använda sig av intervjuer. 4.2 Metodval Tankar och funderingar växlade fram och tillbaka mellan att välja enkäter eller intervjuer i examensarbetet. Valet blev att använda en kvantitativ forskningsmetod och enkäter användes för att få svar på frågeställningarna. En fördel med enkäter är att det går att nå fler än vid intervjuer. Det var betydelsefullt att nå så många personer som möjligt och det hade varit svårt om valet hade blivit att använda intervjuer. Enkäten kom att bestå av strukturerade frågor med fasta svarsalternativ. Enligt Stukát (2005) är det en förutsättning att den som väljer att använda sig av strukturerade frågor har god kännedom om vad den vill fråga om. Frågorna utformades så att de skulle ger svar på frågeställningarna och var relaterade till undersökningens syfte. Tankar fanns på ha en öppen fråga eller några öppna frågor i slutet av enkäten. I den färdiga enkäten valdes det att ha några tomma rader i slutet med en rubrik som 24

25 uppmanade till att ge egna kommentarer. Föräldrarna skulle få möjlighet att fritt formulera sina åsikter. När enkäten var utformad så genomfördes en pilotstudie. 4.3 Urval Den här undersökningen har varit en urvalsundersökning. Hörselhabiliteringen arbetar med många barn och ungdomar och om valet hade blivit att göra en totalundersökning skulle det ha inneburit ett för stort arbete med tanke på den tid som fanns att tillgå. Hörselhabiliteringen använder ett dataregister där barn som är döva och har hörselnedsättning finns registrerade. Kriteriet för att vara med i undersökningen var att barnen skulle vara födda fr.o.m t.o.m Det skapades en namnlista från dataregistret över alla barn som uppfyllde kriteriet. När namnlistan skapades fanns det 31 barn som är födda fr.o.m t.o.m i Hörselhabiliteringens dataregister som stämde in i urvalet. Det fanns alltså 31 barn i förskoleåldern som uppfyllde kriteriet och då bestämdes det att även välja ut 31 barn i tre ytterligare indelningsgrupper. Genom att välja ut 31 barn i fyra olika indelningsgrupper så blev det tillsammans 124 barn. Föräldrarna till de 31 barnen födda fr.o.m t.o.m fick en enkät hemskickad. Bland de övriga barnen har ett systematiskt urval gjorts. De 11 första barnen i namnlistan födda 1997 blev utvalda, de 10 första barnen i namnlistan födda 1998 och de 10 första barnen i namnlistan födda Tillsammans bildade de här en indelningsgrupp på 31 barn. De 11 första barnen i namnlistan födda 1994 blev utvalda, de 10 första barnen i namnlistan födda 1995 och de 10 första barnen i namnlistan födda Tillsammans bildade de här en indelningsgrupp på 31 barn. De 11 första barnen i namnlistan födda 1991 blev utvalda, de 10 första barnen i namnlistan födda 1992 och de 10 första barnen i namnlistan födda Tillsammans bildade de här en indelningsgrupp på 31 barn. Det skickades sammanlagt ut 124 enkäter till föräldrar med barn som är döva och har en hörselnedsättning. Föräldrar till 31 barn som är födda fr.o.m t.o.m fick en enkät hemskickad och det fick även föräldrar till 31 barn som är födda fr.o.m t.o.m

26 Enkäten skickades hem till föräldrar till 31 barn som är födda fr.o.m t.o.m och till föräldrar till 31 barn som är födda fr.o.m t.o.m Granskning av enkäten När enkäten var utformad så fick kollegor på Hörselhabiliteringen granska den. Låt några kritiska personer granska enkäten hårt innan den går ut i full skala. (Stukát, 2005, s. 43) Det var åtta stycken kollegor som fick granska enkäten och därmed möjlighet att framföra åsikter. De här kollegorna valdes ut för att de har olika yrkesroller och därmed kan se verksamheten från olika synvinklar. I samband med att de fick enkäten fick de också ett följebrev. I följebrevet stod det beskrivet om vad granskningen av enkäten gick ut på och kollegorna uppmanades att våga granska enkäten kritiskt. De fick en vecka på sig att kritiskt granska enkäten. Två av dem tyckte att enkäten var bra i sin ursprungliga version. De övriga sex kollegorna framförde konstruktiv kritik och mest handlade kritiken om enkätens frågor. Enkätens layout fick bara positiv kritik. Den konstruktiva kritiken från kollegorna togs till vara och enkäten omformulerades. En del frågor i enkätens skrevs om, en del togs bort men enkätens layout förblev oförändrad. 4.5 Datainsamling I ett kuvert med logon för Landstinget i Jönköpings län fick föräldrarna till 124 barn en enkät, ett följebrev och ett vitt frankerat svarskuvert med namn på den som höll i undersökningen och Hörselhabiliteringens adress. Namnet stod med för att alla svarskuvert skulle komma oöppnade direkt till personen som höll i undersökning med tanke på att den var konfidentiell. Den namnlista på barnen som skapades för att användas till urvalet användes även vid utskicket av enkäterna. Alla barn som var med i urvalet fick en kod vid sitt namn i namnlistan och på svarskuvertet stod det en kod i högra nedre hörnet. Varje barn fick en unik kod och koden bestod av en bokstav och en siffra. Ett kuvert hade till exempel koden A1, ett annat kuvert hade A2, ett annat kuvert hade A3 och så vidare. Koden användes för att det skulle gå att pricka av på namnlistan vilka som hade besvarat enkäten. De barn som var födda fr.o.m t.o.m fick bokstaven A och en siffra fr.o.m. 1 t.o.m. 31 som kod. Barnen som var födda fr.o.m t.o.m fick bokstaven B och en siffra fr.o.m. 1 t.o.m. 31 som kod. De 26

27 barn som var födda fr.o.m t.o.m fick bokstaven C och en siffra fr.o.m. 1 t.o.m. 31 som kod. Barnen som var födda fr.o.m t.o.m fick bokstaven D och en siffra fr.o.m. 1 t.o.m. 31 som kod. När ett svarskuvert kom in prickades det av på namnlistan. Där efter öppnades kuvertet och den bifogade enkäten placerades i en plastmapp. Genom att placera enkäterna i en plastmapp till bearbetningen av datamaterialet påbörjades så visste inte ens den som höll i undersökningen vem som hade svarat vad när sammanställningen av resultatet gjordes. Namnlistan med koder förstördes när undersökningen var klar med tanke på att ingen skulle veta vem som hade besvarat enkäten Påminnelser Namnlistan med koder var viktig när det var dags att skicka ut påminnelser. Påminnelser har skickats ut en gång till dem som inte hade besvarat enkäten efter det första utskicket. Det var föräldrar till 82 barn som fick en påminnelse. De fick hem en ny enkät, ett nytt följebrev och ett nytt frankerat svarskuvert. Följebrevet som nu skickades ut var i texten likadant som det första följebrevet men rubriken var annorlunda. I rubriken framgick det att det var en påminnelse om enkäten. 4.6 Databearbetning All data som samlats in genom enkäterna har bearbetats och analyserats. Genom användning av statistik brukar kvantitativ data bearbetas. Användningen av statistiska hjälpprogram vid bearbetningen av materialet valdes medvetet bort. All data som samlades in har manuellt lagts in i datorprogrammet Excel som ingår i datorprogrampaketet Microsoft Office. Sammanlagt skapades sju stycken arbetsböcker i Excel för att materialet skulle struktureras. Det skapades tabeller och diagram utifrån all data som samlats in. I arbetsböckerna fanns sedan tabeller och diagram klara att använda sig av vid redovisningen av resultatet. Den första arbetsboken som skapades i Excel innehöll en tabell där de inkomna svarskuverten prickades av efterhand som de kom tillbaka till Hörselhabiliteringen. I den andra arbetsboken skulle resultaten redovisas av alla besvarade enkäter. Varje fråga i enkäten redovisades på ett eget blad i arbetsboken med både en tabell och ett diagram. Det skapades en tredje arbetsbok med en tabell för varje fråga i enkäten som visade resultaten av alla besvarade enkäter totalt och samtidigt visade resultaten av alla besvarade enkäter i respektive indelningsgrupp var för 27

28 sig. Den fjärde arbetsbok skapades för att redovisa resultaten av alla besvarade enkäter från föräldrar till barn som är födda fr.o.m t.o.m Varje fråga i enkäten redovisades på ett eget blad i arbetsboken med både en tabell och ett diagram. I den femte arbetsbok skulle resultaten redovisas av alla besvarade enkäter från föräldrar till barn som är födda fr.o.m t.o.m Varje fråga i enkäten redovisades på ett eget blad i arbetsboken med både en tabell och ett diagram. Den sjätte arbetsboken skapades för att redovisa resultaten av alla besvarade enkäter från föräldrar till barn som är födda fr.o.m t.o.m Varje fråga i enkäten redovisades på ett eget blad i arbetsboken med både en tabell och ett diagram. I den sjunde arbetsboken redovisades resultaten av alla besvarade enkäter från föräldrar till barn som är födda fr.o.m t.o.m Varje fråga i enkäten redovisades på ett eget blad i arbetsboken med både en tabell och ett diagram. 4.7 Tillförlitlighetsaspekter Tillförlitligheten när det gällde undersökningen var viktig att ta hänsyn till. Det var angeläget att föräldrarna som skulle svara på enkäten förstod instruktionerna så att enkätens frågor uppfattades som det var tänkt. Det var därför betydelsefullt att skriva tydliga instruktioner till enkäten. Frågorna som formulerades skulle vara tydliga för att föräldrarna inte skulle missuppfatta frågorna. Vilka frågor skulle finnas med i enkäten? Hade frågorna med syftet att göra? Det gällde att ha ett kritiskt förhållningssätt under arbetets alla stadier. Det genomfördes en pilotstudie av enkäten och det var åtta kollegor som deltog i den. Kollegorna kunde med sina granskande ögon påpeka vad som var otydligt i enkäten och eventuellt upptäcka om frågorna var svåra att förstå. Utifrån det kunde sedan enkäten förbättras och instruktionerna skrivas tydligare. Genom hela undersökningen och under analysen måste tankarna på undersökningens validitet och reliabilitet finnas med. Hur är kvalitén hos mätinstrumentet och mäts det som var meningen skulle mätas? Dels måste vi veta att vi undersöker det vi avser att undersöka, dvs vi måste veta att vi har god validitet. Dels måste vi veta att vi gör det på ett tillförlitligt sätt, dvs vi måste veta att vi har god reliabilitet. ( Davidsson & Patel, 1994, s. 85) När det insamlade materialet skulle bearbetas beaktades följande fråga: Betyder svaren på frågorna detsamma för den som besvarat frågorna som svaren uppfattas vid bearbetningen av materialet? Enkäten består till största delen av strukturerade frågor med fasta svarsalternativ vilket underlättade för att göra en objektiv bearbetning och tolkning. Vid redovisningen av resultatet så var det viktigt att redovisa på ett 28

29 tillförlitligt sätt. Med statistik kan du lura den okunnige. (L. Berglund, personlig kommunikation, 11 september, 2006) Statistik användes för att redovisa resultatet av undersökningen och vid databearbetningen var det av stor vikt att vara noggrann. 4.8 Generalisering Den utvalda urvalsgruppen täckte ungefär 43 % av totalpopulationen i Hörselhabiliteringens dataregister. På den namnlista som skapades från Hörselhabiliteringens dataregister fanns det 287 barn som stämde in på kriteriet för att komma med i urvalsgruppen. Av de barnen valdes det ut 124 barn till att vara med i urvalsgruppen. Om resultatet enbart avser de undersökta personerna blir värdet ett helt annat än om det kan generaliseras till en större grupp. (Stukát, 2005, s. 129) Det var 88 enkäter som besvarades och skickades tillbaka till Hörselhabiliteringen. Resultaten av undersökningen grundar sig därmed på ungefär 31 % av totalpopulationen i Hörselhabiliteringens dataregister. Bortfallet i undersökningen blev ungefär 29 %. Av de 124 enkäterna som skickades ut så var det 36 enkäter som inte kom tillbaka till Hörselhabiliteringen. Enligt Rudberg (1993) är den dystra sanningen att ingen större undersökning sannolikt kan undgå bortfall. 4.9 Etik Det var viktigt att föräldrarna kände till undersökningens syfte, att det var frivilligt att delta och att undersökningen var konfidentiell. Den som medverkar i en undersökning ska ha rätt att självständigt bestämma om, hur länge och på vilka villkor de ska delta. (Stukát, 2005, s. 131) Föräldrarna skulle veta om att de insamlade svaren behandlades konfidentiellt och att vid redovisningen av resultatet skulle ingen veta vem som hade svarat vad i enkäten. I samband med att enkäten skickades ut följde det med ett följebrev. I brevet fick föräldrarna information om undersökningens syfte. De fick också kännedom om att det var frivilligt att besvara enkäten. Professionella regler och statliga förordningar berör spörsmål som är gemensamma för all social forskning att försökspersonerna ska skyddas från skada, kunna bibehålla sin integritet, få veta vad som pågår och ha rätt att säga nej. (Merriam, 1994, s. 189) Stukát (2005) skriver om krav och rekommendationer angående etikregler som Humanistisk- 29

30 samhällsvetenskapliga forskningsrådet har gett ut. Författaren lyfter fram följande fyra riktlinjer: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Genom att föräldrarna informerades om undersökningens syfte, att undersökningen var konfidentiell och att det var frivilligt att delta i den så uppfyllde undersökningen tre av ovanstående riktlinjer från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet etikregler, d.v.s. informationskravet, samtyckeskravet och konfidentialitetskravet. Nyttjandekravet som innebär att det insamlade materialet inte får utnyttjas eller utlånas som kommersiellt bruk borde också uppfyllas eftersom undersökningens resultat kommer att användas till kvalitetsutveckling inom Hörselhabiliteringen. Under arbetets gång så uppstod flera olika etiska dilemman. Tolkades den data som samlats in på rätt sätt. Det gäller som forskare att inte lägga egna personliga värderingar i det insamlade materialet. Vid användning av enkäter så är det mindre risk för omedveten påverkan än vid intervjuer men sedan måste materialet tolkas och resultatet av undersökningen redovisas på ett neutralt sätt. 30

31 5 RESULTAT Resultatet av undersökningen grundar sig på ca 71 procent av de utskickade enkäterna. Det var föräldrar till 124 barn som är döva och hörselskadade som fick enkäter hemskickade och av dem valde föräldrarna till 88 barn att delta i undersökningen. Tabell 5:1 Undersökningens svarsandel Första Andra Totalt utskicket utskicket Antal hem som har fått enkäter Antal enkäter som har kommit tillbaka Antal enkäter i procent som har kommit tillbaka Ca 34 % Ca 56 % Ca 71 % Föräldrarna till 124 barn som är döva och har en hörselnedsättning fick enkäter hemskickade och det var 88 enkäter som sammanlagt kom tillbaka till hörselhabiliteringen. Efter det första utskicket av enkäter så kom 42 enkäter tillbaka till Hörselhabiliteringen. Svarsandelen i procent var då ca 34 procent av de 124 enkäterna som skickats ut. En påminnelse skickades ut till föräldrarna till de 82 barnen som inte hade besvarat enkäten. Efter det andra utskicket av enkäter så kom det in 46 enkäter till. Svarsandelen på det andra utskicket var ca 46 procent av de 82 enkäter som skickats ut. Totalt så har ca 71 procent av föräldrarna till 124 barn som är döva och hörselskadade skickat tillbaka enkäten till Hörselhabiliteringen. Tabell 5:2 Undersökningens svarsandel fördelade på föräldrar till barn i olika åldrar. Enkäter som kom tillbaka till Hörselhabiliteringen Föräldrar till barn födda fr.o.m t.o.m Föräldrar till barn födda fr.o.m t.o.m Föräldrar till barn födda fr.o.m t.o.m Föräldrar till barn födda fr.o.m t.o.m Sammanlagt: 88 Det var sammanlagt 88 enkäter som skickades tillbaka enkäten till Hörselhabiliteringen av föräldrar till barn som är döva och har hörselnedsättning. Det var 21 enkäter som skickades in av föräldrar till barn födda fr.o.m t.o.m Föräldrar till barn födda fr.o.m t.o.m skickade tillbaka 20 enkäter. Av föräldrar till barn födda fr.o.m t.o.m