Kartläggning av barn med synnedsättnings aktivitetsutförande: Vilka fritidsaktiviteter utförs och vilka begränsningar finns

Transkript

1 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15Hp Höstterminen 2017 Kartläggning av barn med synnedsättnings aktivitetsutförande: Vilka fritidsaktiviteter utförs och vilka begränsningar finns Survey of occupational performance of children with visual impairment: What kind of leisure activities do children engage in and what limitations do they experience Författare: Carina Sollinger Malin Josefsson Handledare: Annika Sköld

2 1 Sammanfattning Bakgrund: Aktivitet och delaktighet är viktiga faktorer för barns utveckling. Tidigare forskning har visat att barn med synnedsättning engagerar sig mer åt enskild och stillsam fritidsaktivitet än seende barn. En förklaring till detta kan vara de svårigheter och begräsningar som olika dimensioner av miljön utgör för aktivitetsutförandet. Barn med synnedsättning upplever sig också mindre självständiga än sina jämnåriga vänner och upplever att synnedsättningen och bristen på självständighet är ett hinder i sociala relationer. Aktivitet och delaktighetsperspektivet för barn med synnedsättnings fritidsaktivitet är relativt outforskat i Sverige. Syftet: Att kartlägga fritidsaktiviteter och eventuella begränsningar i aktivitetsutförandet hos barn med synnedsättning i Sverige. Metoden: En enkätstudie med frågor om barns fritidsaktivitet besvarades av föräldrar till barn med synnedsättning. Aktiviteter samt begränsningar grupperades och kvantitativ data analyserades utifrån studiens syfte med hjälp av SPSS. Resultat: 56 föräldrar till barn mellan 2 22 år besvarade enkäten. Aktiviteter som mest frekvent nämndes var dataspel, skapandeaktivitet, social aktivitet och sport. Bland de begränsningar som identifierades var kroppslig funktion, brist på självständighet, tillgänglighet, fysisk och social miljö. Slutsats: Barn med synnedsättning tenderade att engagera sig i enskilda och stillsamma aktiviteter framför fysisk aktiva. Begränsningar i miljön påverkar upplevelse av aktiviteten och likaså påverkas självständigheten. Speciellt anpassade aktiviteter för barn med synnedsättning främjar aktivitet och delaktighet. Children, Leisure Activities, Visual impairment

3 2 Abstract Background: Occupation and participation are important parts in children s development. Previous research has shown that children with visual impairment spend more of their time in indoor and individual leisure activities than children without visual impairment. This could be explained by the difficulties and limitations that physical and social factors of the environment pose on occupational performance. Children with visual impairment experience reduced independence than their peers and they also feel their visual impairment and lack of independence as a limit in social relationship. The perspective of occupation and participation in leisure activities in children with visual impairment is rarely explored in Sweden. Aim: Identify leisure activities and potential limits in occupational performance of children with visual impairment in Sweden. Methods: A survey was designed asking questions about leisure activities to parents of children with visual impairment. Activities and limitations were grouped and quantitative data was analyzed based on the purpose of the study using SPSS Results: We recorded the replies from 56 parents to children age 2-22 in an online survey. Leisure activities that were named most commonly were computer games, creative activities, social activities and sports. Limitations that were named were physical function, reduced independence, accessibility and social and physical environment. Conclusion: Children with visual impairment tend to engage in individual and calm activities instead of physically active. Limitations in the environment affect the experience of the activity which is also affected by independence. Specially adapted activities for children with vision impairment promote activity and participation. Children, Leisure Activities, Visual impairment

4 3 Innehållsförteckning Sammanfattning... 1 Abstract Introduktion Bakgrund Betydelse av Aktivitet Synnedsättning Miljöns påverkan på aktivitet och delaktighet hos barn med synnedsättning Fritidsaktiviteter hos barn med synnedsättning Arbetsterapi för barn med synnedsättning Tillgänglighet Problemformulering Syfte Material och metoder Design Deltagare Datainsamling Databearbetning Etiska aspekter Resultat Demografiskt data Aktiviteter som utförs Aktiviteter som ej utförs Begränsningar Självständighet i aktivitet begränsar aktivitetsutförande Nöjdhet Diskussion Resultatdiskussion Metoddiskussion Förslag på studier Slutsatser Tack... 30

5 4 10 Referenslista Tabell- och figurförteckning Bilagor... 34

6 5 1 Introduktion För många upplevs synen vara ett viktigt sinne för utförandet av aktiviteter. I Sverige har ungefär barn och unga under 19 år en synnedsättning dessutom har över hälften av dem ytterligare funktionsnedsättningar (Nestor, 2015). Inom habiliteringen och på syncentralen kan arbetsterapeuten möta barn med synnedsättning. Studieförfattarna föreställer sig att barn med synnedsättning kan uppleva svårigheter inom aktivitet och delaktighet, varför det är intressant för arbetsterapeuter att utöka sin kunskap om barn med synnedsättningar. Det finns olika definitioner av begreppet barn. Enligt 1 kap. 1 SoL (socialtjänstlagen) räknas personer under 18 år som barn (Socialdepartementet, 2001). Enligt 6 kap. 2 Föräldrabalken har föräldrarna underhållsskyldighet upp till 21 år (Justitiedepartementet, 1949). För att det ska bli lättare att följa resonemanget i uppsatsen benämns alla mellan 0 21 år som barn. 2 Bakgrund 2.1 Betydelse av Aktivitet Begreppet aktivitet innebär allt människan gör eller är delaktig i (Christiansen & Townsend, 2010). Kielhofner (2012c) definierar aktivitet som arbete/produktivitet, lek samt aktiviteter i dagliga livet. I denna studie används begreppet fritidsaktivitet enligt Canadian Occupational Performance Measure [COPM] där fritidsaktivitet beskrivs som aktiviteter som utförs utan krav på produktivitet och där fritidsaktivitet delas upp i tre kategorier: stillsam aktivitet, aktiv aktivitet och social samvaro (Law, 2006). Människans aktivitet bestäms och bygger på ett dynamiskt samspel mellan viljekraften, vanebildningen och utförandekapacitet samt miljön (Kielhofner, 2012a). Vad människan väljer att engagera sig i är följaktligen ett resultat av faktorernas samspel. Viljekraften, vanebildningen och utförandekapaciteten är inneboende faktorer hos människan medan miljön är den faktorn som utifrån påverkar den mänskliga aktiviteten. Miljön påverkar alla de inneboende faktorerna och består av fysiska, sociala, kulturella och ekonomiska dimensioner (Kielhofner, 2012c). Miljön har således stor inverkan på vilka aktiviteter människan väljer att engagera sig i och kan både ge stöd och begränsa utförandet (Kielhofner, 2012b).

7 6 För barn är det särskilt viktigt att kunna prova på många olika aktiviteter och sociala situationer eftersom det är en grund för att kunna utvecklas på bästa sätt och kunna klara av de utmaningar barn stöter på senare i livet (Kroksmark, 2013). Barnets utveckling av identitet och självkänsla främjas genom att vara självständig i aktivitet (Kroksmark, 2013; Öhrvall, Vroland Nordstrand, & Peny-Dahlstrand, 2016). För att kunna nå denna självständighet behöver barnet observera och imitera andra samt vara delaktigt i aktiviteter i samspel med andra barn (Öhrvall et al., 2016). Under uppväxten spelar omgivningen en stor roll när det gäller vilka aktiviteter barn väljer att delta i och vilka erfarenheter och kompetenser aktiviteterna medför. Barnet påverkas av föräldrarnas intressen och senare även av vad kompisar tycker och väljer samt vilka aktiviteter som finns tillgängliga (Kroksmark, 2013). WHO betonar i Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa vikten av att även personer som har en funktionsnedsättning ska vara delaktiga i aktiviteter och leva ett aktivt liv (Socialstyrelsen, 2003). Människan motiveras till aktivitet hon känner glädje och tillfredställelse av att utföra (Kielhofner, 2012d; Pierce, 2003). För personer med funktionsnedsättning är därför utförandekapaciteten och upplevelsen av utförandekapaciteten påtagliga faktorer för motivationen och valet av aktiviteter. Människan tenderar att föredra aktiviteter hon upplever sig kompetent inom och väljer bort sådant där risken att misslyckas upplevs stor eller där hon framstår mindre kompetent (Kielhofner, 2012d). 2.2 Synnedsättning Många aktiviteter försvåras om synen är nedsatt vilket kan leda till att synnedsättning upplevs som ett hinder i aktivitet och att begränsningarna för aktivitet kan se annorlunda ut än för seende. Att ha en synnedsättning innebär att det är svårt att läsa eller orientera sig trots synhjälpmedel (Synskadades Riksförbund, 2016c). De flesta kan urskilja färg och föremål, bara ett fåtal upplever inga synintryck överhuvudtaget (Synskadades Riksförbund, 2016c). Det kan finnas många orsaker till en synnedsättning. En synnedsättning kan både vara medfödd eller förvärvad (Synskadades Riksförbund, 2016b). Var femte person med cerebral pares har en synnedsättning där synskärpan är lägre än 0,1. Därtill är det flera som har nedsatt synfunktion som påverkar aktivitetsutförandet men inte synskärpan (Beckung, Grimby, von Heijne, Himmelmann, & Uvebrant, 2015).

8 7 Den vanligaste orsaken till synnedsättning hos barn är hjärnsynskada (cerebral visual impairment [CVI]) vilket innebär att hjärnan är oförmögen att tolka vad ögat se (Synskadades Riksförbund, 2016b). Andra orsaker till synnedsättning hos barn kan vara skada på synnerven (Opticusatrofi), retinala degenerationer, bristande utveckling av synnerv, missbildning, okulär albinism, nystagmus eller näthinneskada på grund av för tidig födsel (Synskadades Riksförbund, 2016a). WHO delar in synnedsättning i sex grupper som klassificeras utifrån synskärpan (se Tabell I). För att fastställa synskärpan mäts det bästa ögat efter att bästa möjliga synkorrigeringen har genomförts med hjälp av till exempel glasögon eller linser (World Health Organisation [WHO], 2016). Förutom synskärpa kan även synfältsbortfall leda till synnedsättning (World Health Organisation [WHO], 2016). Tabell I: Klassifikation av synnedsättning enligt WHO. Kategori Benämning Synskärpa 0 Lätt eller ingen synnedsättning Måttlig synnedsättning Svår synnedsättning Blindhet Blindhet med ljusperception Blindhet utan ljusperception Synen är ett viktigt sinne för att kunna interagera med omvärlden och delta i aktivitet. Redan tidigt börjar barnet använda synen till att utforska omvärlden för att förstå vad som händer i omgivningen och känna igen människor samt kommunicera med dem (Kroksmark, 2013). Är synen nedsatt kan det vara svårt att ta till sig ny information som i sin tur kan påverka barnets utveckling och förmåga att orientera sig. 2.3 Miljöns påverkan på aktivitet och delaktighet hos barn med synnedsättning För personer med synnedsättning kan de sociala, fysiska och kulturella dimensionerna av miljön påverka hur människan upplever aktiviteten och kan både främja samt begränsa utförandet och upplevelsen (Kielhofner, 2012b; Kroksmark, 2013). Den dynamiska relationen mellan miljö, person och aktivitet kan beskrivas med hjälp av The Person-Environment-Occupation model [PEO] (Law et al., 1996). I PEO-modellen beskrivs relationen mellan de tre komponenterna som tre inbördes cirklar. Aktivitetsutförande uppstår där de tre cirklar överlappar varandra och

9 8 kan förändras i omfattning när en eller fler av cirklarna förändras. För barn, som ännu inte är självständiga, är förutsättningarna till hur bra man lyckas med utförandet av aktiviteten i hög grad beroende av hur växelverkan mellan barnet, omgivande miljön samt aktiviteten fungerar (Öhrvall et al., 2016). Många fysiska hinder rapporterades för barn med synnedsättning i vardagliga aktiviteter, som att läsa menyer, se skillnad på pengar, hitta sin stol på bion, transportera sig mellan aktiviteter och läsa skyltar. Ljud och ljus är några fysiska aspekter av miljön som påverkar aktivitetsutförandet för personer med synnedsättning (Khadka, Ryan, Margrain, Woodhouse, & Davies, 2012). Det krävs mycket planering för att undvika svårigheter i aktivitetsutförandet, så som att undvika mörka platser eller tider med mycket folk och ljud som kan försvåra orienteringen (Tadić, Hundt, Keeley, & Rahi, 2015). Blinda personer använder sig av ledtrådar i miljön för att orientera och för att förflytta sig mellan punkter (Karlsson, 1999). Vilket leder till att den fysiska miljön där aktiviteten utspelar sig i blir en viktig variabel som påverkar aktiviteten. En svensk uppsats i ämnet arbetsterapi från 2015 beskrev miljöns inverkan på aktivitetens utförande vid synnedsättning genom att beskriva svårigheter med transport och orientering, till exempel när utropen på bussen inte fungerade eller när det stod föremål som cyklar eller gatupratare på vägen (Ehn & Rentoft, 2015). Eftersom den fysiska miljön är viktig för aktivitetsutförandet blir omgivningen barn med synnedsättning bor i en viktig variabel för aktivitet och delaktighet. I storstad är ofta utbudet av arrangerade fritidsaktiviteter större än på landsbygden. Dessutom är allmänna kommunikationer oftast mer begränsade på landsbygden vilket ökar beroendet av föräldrarna (Kroksmark, 2013). Frågor som rörde transport visade sig vara starkt sammankopplade med självständighet och föreföll vara en viktig fråga för alla barn i Khadka et al.s (2012) studie. För barn med synnedsättning ansågs beroendet av föräldrar försvåra eller vara ett hinder i relationen med jämnåriga (Khadka et al., 2012). Den sociala miljön kan vara en hindrande faktor då barn med synnedsättning inte anses klara av vissa aktiviteter på grund av den nedsatta synförmågan (Kroksmark, 2013). I studier genomförda i Storbritannien angav barn och unga med synnedsättning att de upplevde sig mindre självständiga och var ofta beroende av föräldrar och andra vuxna för att etablera och upprätthålla sociala kontakter (Keil, Fielder, & Sargent, 2016; Tadić et al., 2015). En del barn med synnedsättning nämnde att de upplevde sig begränsade av föräldrarna när det kommer till utomhusaktivitet (Khadka et al., 2012; Tadić et al., 2015). En studie från Storbritannien visar

10 9 att barn med synnedsättning kände sig annorlunda när de skuggades av assistenter eller använder synhjälpmedel i skolan, vilket bidrog till känslan av utanförskap och upplevdes försvåra den sociala interaktionen med jämnåriga (Khadka et al., 2012). Detta speglar den komplexa balansen mellan att främja och begränsa aktiviteten. Kielhofner (2012d) menar att anpassningar av miljön som är tänkta att underlätta utförandet även kan begränsa utförandet eftersom det reducerar glädjen och lusten i aktiviteten hos personer med funktionsnedsättning. Samtidigt som miljön kan upplevas begränsande förefaller specialskolor positiva för barn med synnedsättning. Barn i Storbritannien som gick i specialskola för personer med synnedsättning är generellt mer nöjda med sin situation och upplevde i större utsträckning social acceptans än de som gick i vanlig skola (Tadić et al., 2015). De barn som gick i en vanlig skola upplever ofta problem med deltagandet i aktiviteter, att få kompisar och att känna sig socialt accepterade (Tadić et al., 2015). Enligt den svenska skollagen ska barn med synnedsättning inkluderas i vanlig skola så länge de inte har ytterligare funktionsnedsättningar (Skollag, SFS 2010:800). Inga studier finns som beskriver huruvida problem och svårigheter som identifierats i den vanliga skolan i Storbritannien också är aktuella i Sverige. 2.4 Fritidsaktiviteter hos barn med synnedsättning Vid val av fritidsaktivitet, framför allt utanför hemmet, spelar miljön en viktig roll. Vilka fritidsaktiviteter barn med synnedsättning väljer beror delvis på vad omgivningen erbjuder och hur tillgängliga dessa fritidsaktiviteter är. Studier från Storbritannien visade att barn med synnedsättning deltog och engagerade sig i en bred variation av fritidsaktiviteter; ändå skiljde sig aktiviteternas karaktär inom fritid och hobby från jämnåriga utan synnedsättning (Khadka et al., 2012; Tadić et al., 2015). Barn med synnedsättning spenderade mer tid åt enskild aktivitet samt inomhusaktivitet än seende (Khadka et al., 2012). Skillnaderna kan bero på de hinder och svårigheter barnen stöter på vid utomhusaktivitet, till exempel förflyttning och svårigheterna inom social interaktion (Khadka et al., 2012). Kielhofner (2012d) menar att barn som upplever dessa hinder också väljer aktiviteter där begränsningarna och hindren inte är lika stora. Många fritidsaktiviteter sker utanför hemmet i en miljö som inte är anpassad efter barnens behov. Detta kan leda till begränsad delaktighet i fritidsaktiviteter som inte är anpassade för barn med synnedsättning. I Sverige anordnar Synskadades riksförbund och andra parasportföreningar en del anpassade aktiviteter och läger för barn och unga med synnedsättning. Aktiviteter kan vara allt från skidresor och simning till Goalball, som är en

11 10 slags fotboll med ögonbindel (Svenska Parasportförbundet, 2016; Synskadades Riksförbund, 2017b). Den här typen av aktiviteter som är särskilt anpassade upplevs positiva av hela familjen eftersom det upplevs ge möjlighet till social interaktion (Tadić et al., 2015). 2.5 Arbetsterapi för barn med synnedsättning Arbetsterapeuter kan möta barn med synnedsättning både inom habiliteringen och på syncentralen. När arbetsterapeuten träffar personer med synnedsättning är det terapeutens uppdrag att kartlägga hur synnedsättningen påverkar vardagliga aktiviteter, prova ut synhjälpmedel, ge tips på hur omgivningen kan anpassas samt tillsammans med klienten utveckla strategier för att underlätta aktivitetsutförandet (Sveriges arbetsterapeuter, 2016; Synskadades Riksförbund, 2017a). Barn som har svårt att ta till sig nya situationer med hjälp av synen behöver extra stöd i att utforska sin omgivning. Därför är det arbetsterapeutens uppgift att hjälpa till att skapa de bästa förutsättningar så att barnets utveckling stimuleras, till exempel att prova nya aktiviteter som lek eller sysslor i hemmet (Kroksmark, 2013). I dag arbetar ca 85 arbetsterapeuter inom syncentralen i Sverige (Sveriges arbetsterapeuter, 2017). Arbetsterapeuter på syncentralen arbetar i team med bland annat ögonläkare, optiker, synpedagog, fysioterapeut och psykolog. Syncentralen kan även ge tips på aktiviteter arrangerade för barn och unga med synnedsättning för att kunna skapa kontakt med andra barn i samma situation. Som arbetsterapeut är man ansvarig för att bedöma vilka interventioner som behövs utifrån barnets funktionstillstånd samt även genomföra dessa så att barnet kan vara delaktig i och utföra aktiviteter som barnet vill göra, behöver göra eller förväntas göra (Jacobsson, 2016). Följaktligen, menar Jacobsson (2016), är det viktigt att arbetsterapeuten har kompetens om barnets vardagsaktiviteter kopplat till de olika livsperioder och miljöer barnet befinner sig i. Sådan kunskap saknas för svenska förhållanden vad gäller fritidsaktiviteter. 2.6 Tillgänglighet Att en aktivitet är tillgänglig innebär att de olika miljödimensionerna inte begränsar eller hindrar aktivitetsutförandet. Begränsar miljön fritidsaktiviteter för personer med synnedsättning är den inte tillgänglig. Förenta nationens (FN) Konvention om rättigheter för funktionsnedsättning (Regeringen, 2008) allmänna principer säger att samhället ska vara

12 11 tillgängligt för alla, ingen ska diskrimineras och alla ska kunna vara delaktiga i samhället. Enligt barnkonventionen artikel 31 (UNICEF Sverige, 2009) ska tillhandahållande av förutsättningar uppmuntras så att fritidsverksamhet kan utövas på lika villkor. Med tanke på att Sverige antagit dessa förordningar och att den etiska koden för arbetsterapeuter (Förbundet Sveriges arbetsterapeuter, 2012) säger att terapeuten ska främja och förebygga risk för nedsatt aktivitet och delaktighet, är det arbetsterapeutens uppgift att möjliggöra aktivitet för barn med synnedsättning. 2.7 Problemformulering Miljön har stor inverkan på aktivitetsutförande och val av aktivitet. Begräsningar/hinder i miljön förefaller göra att barn och unga med synnedsättning tenderar i högre grad än jämnåriga att välja enskilda samt inomhusaktiviteter. Dessutom upplever barn med synnedsättning sig mindre självständiga än sina jämnåriga. Det är viktigt att barn får prova på många olika typer av aktiviteter för att utvecklas på bästa sätt. Forskningen tyder på att barn med synnedsättning upplever svårigheter inom fritidsaktivitet och miljöfaktorer är bidragande orsaker till detta. I Sverige finns ingen aktuell forskning som rör barn med synnedsättnings fritidsaktivitet ur ett aktivitets- och delaktighetsperspektiv, varför det är viktigt att undersöka om barn med synnedsättning som bor i Sverige upplever samma begränsningar som barn i andra länder. Eftersom förutsättningarna för fritidsaktivitet skiljer sig mellan länder är det viktigt för arbetsterapeuter att ha kunskap om barns aktivitet under olika livsperioder i Sverige vilket det förefaller saknas kunskap om. 3 Syfte Syftet med studien är att kartlägga fritidsaktiviteter och eventuella begränsningar i aktivitetsutförandet hos barn med synnedsättning i Sverige.

13 12 4 Material och metoder 4.1 Design För den här studien valdes en kvantitativ design med deskriptiv ansats för att beskriva hur det såg ut för barn med synnedsättning vid ett tillfälle samt för att inkludera deltagare från hela Sverige. En deskriptiv ansats lämpar sig för att undersöka en viss population vid bara ett tillfälle (Olsson & Sörensen, 2011). Fördelen med en kvantitativ design är enligt Olsson & Sörensen (2011) att en större grupp individer kan nås för att underlätta generalisering samt att frågorna kan formuleras i förväg för att få ett entydigt resultat. 4.2 Deltagare Deltagarna i studien rekryterades via sociala medier. Enkäten publicerades av synskadades riksförbunds Facebook grupp för föräldrar till barn med synnedsättning, med 180 medlemmar. En länk till studien spreds även via mail i samband med ett idrottsevent för barn med synnedsättning som hade 80 deltagare. Inklusionskriterierna i studien var att respondenten var förälder/vårdnadshavare till ett eller flera barn i åldern 6 21 år med synnedsättning enligt WHO:s klassifikation. De enkätsvaren som inte uppfyllde inklusionskriterierna exkluderades från resultatet. Eftersom populationen, som studien vände sig till, var relativt liten gjordes inget slumpmässigt urval. När föreningar är små brukar totalundersökningar genomföras, då ett större urval ökar sannolikheten att resultatet blir överförbart till hela populationen (Trost, 2012). 4.3 Datainsamling En enkät utformades för att svara på studiens syfte, kartlägga aktiviteter och eventuella begränsningar i aktivitetsutförande samt orsak till detta hos barn med synnedsättning (se bilaga 1). Enkäten fanns tillgänglig att besvara under 20 dagar. För att säkerställa enkätens validitet och reliabilitet granskades enkätens frågor flera gånger av författarna samt av utvalda personer i bekantskapskretsen. Enkäten testades även av en försöksgrupp för att utvärdera användarvänlighet och testades av Synskadades riksförbund i talsyntesprogram samt punktdisplay för att säkerställa att enkäten kunde besvaras av alla. Enkäten utformades för att vara digital, då formatet är lättast att hantera och tillgängligare än trycktformat för målgruppen. En enkät når ut till en större population och irrelevant data som

14 13 tar tid att hantera undviks, vilket är fördelaktigt om målet är hög reliabilitet i studien (Olsson & Sörensen, 2011). En digital enkät går också lätt att sprida via sociala medier vilket förefaller vara effektivt när enkäten ska nå ut till många med geografisk bredd på kort tid, vilket stärker reliabiliteten och få ett generaliserbart resultat. 4.4 Databearbetning För att analysera rådata som samlades in via en enkät användes statistikprogrammet SPSS. Fritextsvaren kodades med hjälp av innehållsanalys och lades sedan delvis in i SPSS för vidare analys (Bryman & Nilsson, 2011). De nämnda fritidsaktiviteter sammanställdes i grupper av liknande aktiviteter som sedan sammanfattades i 12 olika kategorier (se tabell IV). Kategorierna utgjorde kodningsschemat där varje kategori besvarades antingen med Ja om barnet utförde aktiviteten eller Nej om barnet inte utförde aktiviteten. Detta lades sedan in i SPSS för vidare analys. Angavs flera aktiviteter i samma kategori, räknades den bara en gång. Om aktiviteten passade in i två kategorier, räknades den som var viktigast. Till exempel leka med kompisar skulle passa både till kategori lek och social aktivitet. I detta fall räknades den sociala delen (kompisar) som viktigast. De andra svaren bearbetades likadant men lades inte in i SPSS utan redovisades i tabeller. Data analyserades med hjälp av frekvenstabeller för att få en första överblick. För att bedöma om det fanns samband och kausalitet genomfördes även Chi-square tester. 5 Etiska aspekter Grundläggande etiska riktlinjer för vetenskaplig forskning säger att studier bara ska genomföras om syftet med studien är att göra gott. Ingen deltagare ska heller riskera att fara illa av studien varken fysisk eller psykisk (Kvale & Brinkmann, 2014; Olsson & Sörensen, 2011). Det eventuella obehag som deltagaren utsätts för ska anses överkomligt i förhållande till det goda syftet med studien (Kvale & Brinkmann, 2014). Eftersom frågor om funktionsnedsättningar, tillfredställelse och begräsningar kan väcka tankar och obehag hos den berörda samt att det är en studentuppsats vänder sig enkäten till föräldrarna till barn med synnedsättning istället för direkt till barnen. Dessa frågor kan förstås även väcka ett lättare obehag hos föräldrarna, men risken ansågs lindrig och det goda med studiens syfte ansågs vara större än risken att väcka

15 14 obehag. Frågor om sociala relationer kan vara extra känsliga, därför valdes direkta frågor angående sociala relationer att tas bort då argumenten för att behålla dem inte var starka nog. Enkätmaterialet inleddes med ett missivbrev (se bilaga 1) som beskrev studiens syfte samt att det var en studentuppsats. Det är en fin balansgång mellan att väcka läsarens intresse samtidigt som brevet ska vara informativt och sanningsenlig. Fördelen med den här studien är att syftet förefaller väcka starkt engagemang hos föräldrarna. För att värna om autonomin framgick det tydligt i missivbrevet att deltagandet var frivilligt och att det närsomhelst gick bra att avbryta (Olsson & Sörensen, 2011). För att värna om frivilligheten och autonomi på idrottslägret delades inga enkäter ut på plats utan deltagarna på lägret fick själva välja om de ville delta och i sådana fall besvara enkäten vid senare tillfälle. Anonymiteten skyddades genom att enkäten besvarades anonym. För att värna om anonymiteten valde studieförfattarna att inte själva publicera enkäten i sociala medier, eftersom det då skulle krävas medlemskap i den aktuella föräldragruppen. För att vara rättvisa och ingen ska bli diskriminerad lades mycket tid på att designa en tillgänglig enkät. Det vill säga alla skulle ha möjlighet att besvara enkäten. Därför ansåg studieförfattarna att det var viktigt att enkäten och dess frågor anpassades så att de skulle fungera med talsyntesprogram och frågorna skulle utformas för att underlätta för respondenter med synnedsättning. 6 Resultat 6.1 Demografiskt data Studien erhöll 56 svar varav dessa exkluderades tre stycken som inte uppfyllde inklusionskriterierna. Åldersfördelningen hos respondenternas barn var 6 22 år (se tabell II), medianåldern var 13 år med ett spridningsmått på 3,7 år. Graden av synnedsättning fördelade sig enligt tabell III, majoriteten hade måttlig (45,3 %) eller svår (30,2 %) synnedsättning. Av dem som uppfyllde inklusionskriterierna uppgav 75,5 % att deras barn inte hade ytterligare funktionsnedsättningar utöver synen som påverkade aktivitetsutförandet. Andelen pojkar var större (56,6 %) än andelen flickor (43,4 %). För majoriteten av deltagarna var synnedsättningen medfödd (94,3 %). Majoriteten bor i stad (73,6 %) resterande uppgav att de bodde på

16 15 landsbygden. För 22,6 % av respondenterna var det fler än en i familjen som hade synnedsättning. Tabell II: Barnets ålder År Antal Procent 6 2 3,8 % 7 1 1,9 % ,2 % ,3 % ,5 % ,7 % ,8 % ,4 % ,1 % ,4 % ,5 % ,8 % ,9 % ,9 % ,9 % ,9 % Total ,0% Figur 1: Barnets ålder Tabell III: Klassifikation av synnedsättning Benämning Frekvens Procent Lindrig: syn på 30 % och mer 3 5,7 % Måttlig: syn på % 24 45,3 % Svår: syn på 5 10 % 16 30,2 % Blindhet: syn på 5 % och lägre 9 16,9 % Vet ej 1 1,9 % Total %

17 Aktiviteter som utförs De flesta respondenter angav fler av de i tabell IV redovisade aktiviteter som barnet utförde regelbundet. Att spela dataspel, både i datorn, på surfplattan och i mobilen, utgjorde den största kategorin (54,7 %). Nästan lika många höll på med någon form av skapande aktivitet (50,9 %) där den största gruppen var de som spelade ett instrument eller sjöng i kör (28,3 %). Många barn var även involverade i sociala aktiviteter (41,5 %) som att träffa kompisar, olika sportaktiviteter (39,6 %) och aktiviteter som läsa, lyssna på musik och titta på TV (35,8 %). Aktiviteter speciellt anpassade för personer med synnedsättning, som showdown och goalball, var mindre frekventa med bara 11,3 %. Bollsport och cykling var ytterligare aktiviteter som bara utfördes av få barn (11,3 % respektive 13,2 %). Vissa aktiviteter hade en tydlig ålderstendens, till exempel sociala medier med 47,8 % i gruppen år (p = 0,008) och lek med 50 % i gruppen 6-10 år (p = 0,001), där de andra åldersgrupper hade betydligt mindre barn som utförde aktiviteten. Synskadades riksförbund och andra parasportföreningar anordnar aktiviteter speciellt anpassade för personer med synnedsättning som skidåkning, simning, löpning eller lägerverksamheter. Över hälften av respondenterna (62,3 %) angav att de regelbundet deltog i sådana aktiviteter och 81,8 % av de angav att de bodde i stad och 8,2 % angav att de bodde på landsbygd. Ingen signifikant skillnad visades i var barnen bodde och deltagandet i särskilt arrangerade aktiviteter då även 60 % av de som inte deltog i dessa aktiviteter bodde i stad (p = 0,081). Särskilt arrangerade aktiviteter upplevdes vara väldigt positiva. Av de som deltog regelbundet i speciellt anpassade aktiviteter angav 93,9 % att de upplevde dessa aktiviteter positiva för barnet och familjen och bara 6,1 % angav att de inte visste om dessa aktiviteter var positiva (p = 0,000). Positivt var att barnet kunde delta på lika villkor för att de andra barnen hade samma förutsättningar och att barnet kände tillhörighet (se tabell V). Andra positiva aspekter som angavs var att ledarna var kunniga och att barnen kunde skapa viktiga sociala kontakter (se tabell V). Barnen uppgavs utöva sportaktiviteter oavsett grad av synnedsättning. Däremot utövades bollsport i mindre omfattning ju svårare graden av synnedsättningen var (lätt 66,7 %, måttlig 12,5 %, svår 6,3 %) och utövades inte alls av blinda barn (se figur 2). Kausalitet mellan bollsport och grad av synnedsättning kunde visas (p = 0,014). Fler barn med svår synnedsättning och blindhet utövade anpassade aktiviteter som Goalball och Showdown (12,5 % vid svår

18 17 synnedsättning respektive 22,2 % vid blindhet) än barn med lätt (0 %) och måttlig (8,3 %) synnedsättning (se figur 2). Dock var antalet barn som överhuvudtaget utförde goalball eller showdown relativt litet (11,3 %) varför ingen signifikant skillnad kunde visas. Grupperna svår synnedsättning och blindhet angav i större antal lyssna på musik och titta på TV (31,3 % vid svår synnedsättning och 44,4 % vid blindhet) och skapande aktiviteter (68,8 % vid svår synnedsättning och 55,6 % vid blindhet) och angav i mindre antal dataspel och sociala aktiviteter. Däremot angav ingen av dem som hade lätt synnedsättning sociala aktiviteter (se figur 3). Tabell IV: Aktiviteter som utförs samt aktiviteters fördelning på åldersgrupper. Antal aktiviteter per individ varierar. Aktiviteter Total 6 10 år år år n = 53 n = 20 n = 23 n = 10 Dataspel 54,7 % (29) 60 % (12) 56,5 % (13) 40 % (4) Skapande aktiviteter Spela instrument, kör, pyssla, rita, måla, baka Sociala aktiviteter Träffa och leka med kompisar och släkt Sport Gym, Ridning, Dans, Judo mm. Lyssna på musik, TV Läsa 50,9 % (27) 55 % (11) 52,2 % (12) 40 % (4) 41,5 % (22) 50 % (10) 43,5 % (10) 20 % (2) 39,6 % (21) 30 % (6) 30,4 % (7) 39 % (8) 35,8 % (19) 40 % (8) 34,8 % (8) 30 % (3) Simma, bada 30,2 % (16) 45 % (9) 21 % (5) 20 % (2) Sociala medier 28,3 % (15) 5 % (1) 47,8 % (11) 30 % (3) Lek 22,6 % (12) 50 % (10) 4,3 % (1) 10 % (1) Cykla 13,2 % (7) 25 % (5) 0,0 % (0) 20 % (2) Bollsport 11,3 % (6) 20 % (4) 8,7 % (2) 0,0 % (0) Showdown, Goalball 11,3 % (6) 0,0 % (0) 21,7 % (5) 10 % (1) Övriga aktiviteter 26,4 % (14) 20 % (4) 30,4 % (7) 30 % (3)

19 18 Aktiva fritidsaktiviteter och grad av synnedsättning Lätt synnedsättning Måttlig synnedsättning Svår synnedsättning Blind Sport Showdown, Goalball Bollsport Figur 2: Aktiva fritidsaktiviteter och grad av synnedsättning. Figuren visar andelen barn som utför aktiviteten i procent Fritidsaktiviteter och grad av synnedsättning 0 Lätt synnedsättning Måttlig synnedsättning Svår synnedsättning Blind Skapande aktivitet Lyssna på musik/tv Social aktivitet Dataspel Figur 3: Fritidsaktiviteter och grad av synnedsättning. Figuren visar andelen barn som utför aktiviteten i procent.

20 19 Tabell V: Varför speciellt anpassade aktiviteter upplevs som positiva. Hur ofta det angivits. Samma respondent kan ha angivit fler anledningar. Positivt med speciellt anpassade aktiviteter Kunna delta på lika villkor (alla har samma förutsättningar) Total n = 20 Känna tillhörighet 5 Kunniga ledare 4 Viktiga sociala kontakter Aktiviteter som ej utförs På frågan om det fanns aktiviteter som barnen ville men inte kunde utföra på grund av synnedsättningen svarade 75,5 % av respondenterna ja, 15,1 % vet ej och 9,4 % svarade nej. Sportaktiviteter som bollsport och hockey angavs mest med 28 gånger (se tabell VI). Vissa angav fler aktiviteter inom bollsport, till exempel fotboll och hockey. Cykling angavs näst mest av 25 % av respondenterna som svarade på denna fråga (tabell VI). Antalet angivna aktiviteter var väldigt stort, varav de flesta aktiviteter bara nämndes av 4 eller färre respondenter. Tabell VI: Aktiviteter som barn vill men inte kan utföra. Siffran i parentes visar hur många gånger aktiviteten nämnts av respondenterna. Totalt nämnde 40 respondenter aktiviteter. Aktiviteter Total n = 40 Bollsport & hockey Fotboll (12), Bollsport (9), hockey (4), Innebandy (3) 22 Cykla 10 Dans 4 Motor relaterat 4 Simma 3 Spontan aktivitet på stan 3 Övriga aktiviteter (14 olika aktiviteter*) 18 Total: nämnda aktiviteter 64 * Musiklektioner, läsa mer, social aktivitet, ridning, gymnastik, hundagility, vanlig sparkcykel, transportera sig mer självständigt, karate, skytte, scouter, konståkning, sociala medier/bilder, slalom

21 Begränsningar Många angav att deras barn upplevde svårigheter i fritidsaktiviteter (66 %), medan 30,2 % angav att barnet inte upplevde svårigheter och 3,8 % angav att de inte visste om barnet upplevde svårigheter. Genom beskrivningarna av svårigheter som barnen upplevde i fritidsaktiviteterna kunde åtta kategorier identifieras (se tabell VII). Kroppsliga faktorer utgörs huvudsakligen av att respondenterna angivit synnedsättningen som svårighet och begränsning. Fysisk miljö inbegriper alla fysiska miljömässiga hinder och begränsningar. Till orientering räknas svårigheter med att hitta. Tillgänglighet betyder brist på aktiviteter på barnets nivå. Under Social miljö räknas svårigheter och hinder som barnen stöter på för att hänsyn, förståelse, vilja att hjälpa till samt kunskap inte finns i omgivningen. Transport inbegriper svårigheter eller obefintliga möjligheter att transportera sig mellan aktiviteter. Självständigheten påverkas när respondenterna beskriver att barnet är beroende av andra för att utöva aktiviteten, vilket kan ha en negativ inverkan på upplevelsen av aktiviteten för barnet. Sociala begräsningar är social kompetens och svårigheter i social interaktion hos individen. Mest frekvent angavs svårigheter som kategoriserades som kroppsliga faktorer (18) därefter kom fysisk miljö (14) samt orientering (12). När deltagarna skulle ange vad som gjorde att vissa aktiviteter inte kunde utföras, identifierades begränsningar som kunde delas in i sex kategorier (se tabell VII). Vanligast var kroppsliga faktorer (25) och därefter kom brist på tillgängliga aktiviteter (10). Tabell VII: Identifierade begränsningar i aktivitetsutförande hos barn med synnedsättning. Visar antalet personer som angivit svårigheter inom kategorierna i beskrivning av svårigheter inom fritidsaktiviteter och vad som gör att aktivitet inte kan utföras. Benämning Begränsningar i Begränsningar utförda aktiviteter som hindrar önskad aktivitet n = 35 n = 40 Kroppsliga faktorer (syn) Hitta och känna igen kompisar, hinna med, se bollen Fysisk miljö 14 2 Orientering 12 3 Socialt samspel Ta kontakt med andra 8 0 Social miljö 6 4 Brist på hänsyn, acceptans, förståelse från ledare och andra barn Transport 5 2 Tillgänglighet/brist på anpassning 3 10 Självständighet 2 0

22 Självständighet i aktivitet begränsar aktivitetsutförande Majoriteten av respondenterna (67,9 %) upplevde att barnet var mer beroende av föräldrarna för att kunna utföra fritidsaktiviteter än andra barn. Beroendet angavs framför allt vid transport till och från aktiviteten samt under aktiviteten för att kunna orientera sig och hänga med (ledsagning 23 gånger och syntolkning 13 gånger). Sju respondenter angav även att det behövdes tydligare information till både ledare och andra barn om vad synnedsättningen innebar. Beroendet av föräldrarna angavs i mindre omfattning av respondenter där fler i familjen hade en synnedsättning (se tabell VIII). I gruppen där barnet var den enda familjemedlemmen med synnedsättning angav 73,2 % att barnet upplevdes vara mer beroende av föräldrarna än barn utan synnedsättning och i gruppen där fler i familjen hade en synnedsättning angav bara 50 % att barnet upplevdes vara mer beroende av föräldrarna (tabell VIII). Ingen skillnad i beroende av föräldrar upplevde 4,9% av gruppen där barnet var den enda med synnedsättning och 25 % av gruppen där fler hade en synnedsättning (tabell VIII). Fler blinda barn angavs vara beroende av föräldrar (88,9 %) än barn som hade en svår (75 %) eller måttlig synnedsättning (50 %). Ett samband kunde dock inte hittas för att barnen med lätt synnedsättning upplevdes till 100 % mer beroende av föräldrarna (se tabell IX) och för att resultatet inte var statistiskt signifikant (p = 0,288). Majoriteten av de som upplevde ett större beroende av föräldrarna bodde i stad (72,2 %) och 27,8 % på landsbygd. Av de som inte upplevde ett större beroende av föräldrarna bodde 100 % i stad och av de som delvis upplevde ett större beroende av föräldrarna bodde 66,7 % i stad och 33,3 % på landsbygd. Det gick dock inte att visa samband mellan beroende av föräldrarna och var barnen bodde för att resultatet inte var statistiskt signifikant (p = 0,346).

23 22 Tabell VIII: Synnedsättning i familjen jämfört med upplevt beroende. Finns det fler i familjen som har en synnedsättning? Ja Nej n = 12 n = 41 Upplever du att ditt barn är mer beroende av dig för att utöva fritidsaktiviteter än jämnåriga barn utan synnedsättning? Mer beroende n = 36 Ej mer beroende n = 5 Delvis beroende n = 12 50,0 % 73,2 % 25,0 % 4,9 % 25,0 % 22,0 % Tabell IX: Grad av synnedsättning jämfört med upplevt beroende. Grad av synnedsättning Lätt Måttlig Svår Blind n = 3 n = 24 n = 16 n = 9 Upplever du att ditt barn är mer beroende av dig för att utöva fritidsaktiviteter än jämnåriga barn utan synnedsättning? Mer beroende n = 35 Ej mer beroende n = 5 Delvis beroende n = % 50 % 75 % 88,9 % 0 % 16,7 % 6,3 % 0 % 0 % 33,3 % 18,8 % 11,1 % Nöjdhet Av de 67,9 % respondenterna som upplevde att deras barn var mer beroende av föräldrarnas stöd, upplevde 50 % att barnen bara delvis var nöjda med sitt aktivitetsutförande. Av de respondenterna som upplevde att barnen var missnöjda med aktivitetsutförandet upplevdes 100 % vara beroende av föräldrarnas stöd. Av de få där respondenten inte upplevde att barnen var mer beroende av föräldrarna angav 100 % att barnen upplevdes vara nöjda med både utförandet och mängden av aktiviteter (se tabell X). Resultatet av analysen över sambandet mellan beroendet av föräldrar samt upplevelsen av barnens nöjdhet av utförandet av fritidsaktiviteter var statistiskt signifikant (p = 0,009) och samband mellan dem kunde därför visas. Majoriteten av alla respondenter svarade att barnen upplevdes delvis nöjda eller nöjda med både mängden och variationen (37,7 % nöjda, 43,4 % delvis nöjda) samt utförandet (35,8 % nöjda,

24 23 49,1 % delvis nöjda) av fritidsaktiviteter. Bara 17 % upplevdes vara missnöjda med mängden och variationen och 15,1 % upplevdes vara missnöjda med utförandet av fritidsaktiviteter. Tabell X: Jämförelse av hur nöjd barnet upplevs med utförandet av aktiviteterna och upplevt beroende av föräldrarna. Tror du att ditt barn är nöjd med sitt utförande av fritidsaktiviteter i helhet? Är barnet mer beroende av dig än jämnåriga barn utan synnedsättning? Mer beroende n = 36 Delvis beroende n = 12 Ej mer beroende n = 5 Ja Delvis Nej n = 19 n = 26 n = 8 27,8 % 50 % 22,2 % 33,3 % 66,7 % 0 % 100 % 0 % 0 % 7 Diskussion 7.1 Resultatdiskussion Detta är oss veterligt den första kvantitativa enkätstudien i Sverige ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv som undersöker vilka fritidsaktiviteter barn med synnedsättning utövar samt vilka begränsningar som uppstår vid utförandet av fritidsaktiviteter. Studier gjorda i Storbritannien visar att barn och unga med synnedsättning upplever svårigheter med vissa aktiviteter och väljer i högre grad enskilda och stillsamma aktiviteter samt att de känner sig mindre självständiga än jämnåriga utan synnedsättning (Khadka et al., 2012; Tadić et al., 2015). En viktig orsak till detta kan vara de begräsningar och hinder som skapas av olika miljöfaktorer samt de brister som finns på anpassningar och anpassade aktiviteter. Resultatet visade att även i Sverige valde barn med synnedsättning att utöva fler enskilda och stillsamma fritidsaktiviteter än fysiska aktiviteter. Till stillsamma aktiviteter räknar vi skapande aktiviteter samt läsa, lyssna på musik och titta på TV. Dataspel samt stillsamma aktiviteter

25 24 angavs oftare än fysiskt aktiva aktiviteter som sport eller lek. Dataspel och stillsamma aktiviteter är aktiviteter som kan utföras enskilt. Att barn med synnedsättning föredrar enskilda och stillsamma aktiviteter framför aktiva aktiviteter som sport eller lek bekräftas av Kroksmarks (2013) dagboksstudie. Som arbetsterapeut är det viktigt att veta vad som fungerar för barn med synnedsättning och vad som inte fungerar för att kunna prioritera val av åtgärder enligt den etiska koden för arbetsterapeuter (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, 2012). Dataspel och lyssna på musik är aktiviteter som ofta utförs i hemmet och är relativt stilla aktiviteter som inte är beroende av att utövaren kan förflytta sig snabbt och obehindrat i okända miljöer, medan många sportaktiviteter kräver att deltagaren kan förflytta sig snabbt. För personer med synnedsättning kan detta innebära svårigheter och i flera av dessa aktiviteter innebär ett misslyckande att de ska framstå som inkompetenta framför andra, vilket enligt Kielhofner (2012d) bör medföra att barnen inte väljer dessa aktiviteter. Intressant var att många barn med synnedsättning ändå deltog eller utövade olika sportaktiviteter och att det verkade vara lika vanligt oavsett grad av synnedsättning. Däremot föreföll bollsport inte anges lika frekvent och många önskade också att de hade kunnat delta i sådana aktiviteter. Resultatet av vilka aktiviteter barnen deltog i antydde till att barnen önskade vara fysiskt aktiva och försökte hitta fungerande aktiviteter. Att barnen önskade vara fysiskt aktiva visade även resultatet på frågan om det fanns aktiviteter som de gärna ville utöva men inte kunde på grund av synnedsättningen. De aktiviteter som oftast angavs var fysiskt aktiva aktiviteter och framför allt angavs olika bollsporter. Bland dem som utövade bollsport fanns det ett samband mellan grad av synnedsättning och deltagande. Ju svårare synnedsättningen var desto färre utövade bollsport. Att samband finns mellan utövandet av bollsport och grad av synnedsättning tyder på att vissa sporter är svårare att utöva för barn med synnedsättning. Även i de engelska studierna visar det sig att vissa sporter, bland annat bollsport, är svåra att utöva för perser med synnedsättning (Khadka et al., 2012; Tadić et al., 2015). Vissa aktiviteter var mer representerade och vissa var mindre representerade inom de olika graderna av synnedsättning, då vissa aktiviteter angavs i lägre utsträckning vid svårare synnedsättning och blindhet. Till exempel angavs dataspel och bollsport mindre frekvent ju svårare synnedsättningen var. Antagligen beror det på de visuella kraven som aktiviteten ställer på utövaren, som bara kan kompenseras till en viss grad. Det kan också bero på att miljön inte är tillräckligt anpassad. Resultatet visade att antalet barn som utövade goalball eller showdown ökade ju svårare synnedsättningen var samtidigt som bollsport minskade med ökad grad av

26 25 synnedsättning. Att det finns en tendens till minskad val av bollsport vid ökad grad av synnedsättning och istället ökat val av anpassade aktiviteter tyder på hur viktig en anpassad miljö och anpassade aktiviteter är. Social aktivitet angavs mer sällan för grupperna svår synnedsättning och ännu mer sällan för blinda än vad det gjordes för gruppen måttlig synnedsättning. I gruppen lätt synnedsättning angav däremot ingen någon social aktivitet. Gruppen lätt synnedsättning bestod enbart av tre personer och skulle därför kunna vara missvisande, det skulle också kunna vara så att begränsningarna i den gruppen inte var så stora och därför tänkte inte föräldrarna på att det var nämnvärt. Många angav svårigheter i att hitta och känna igen sina kompisar (kroppsliga faktor), svårigheter i att hänga med i deras lekar (kroppsliga faktorer) och svårigheter i att skapa kontakt (socialt samspel) på grund av synnedsättningen. För barn och unga med synnedsättning tar det längre tid att uppfatta vad som sker runt omkring och att orientera sig i rummet (orientering), varför det kan ta längre tid att förstå aktiviteten (Kroksmark, 2013). Även Khadka et al. (2012) och Tadić et al. (2015) visar på samma svårigheter i sociala aktiviteter vid synnedsättning. Det var drygt hälften av föräldrarna som uppgav att deras barn umgicks med kompisar på fritiden. Jämför man det med statistiska centralbyråns statistik över barns umgänge med kompisar kan det skönjas tendenser till att barn med synnedsättning i mindre utsträckning umgås med kompisar (Statistiska centralbyrån, 2016). Men eftersom enkäten inte innehöll någon fråga som direkt frågade hur ofta barnen träffade kompisar kunde inga slutsatser dras angående skillnaden. Trots det framgår det att kroppsliga faktorer såsom nedsatt syn kan innebära svårigheter i socialt umgänge eftersom det kan vara svårt att se vad som sker och att uppfatta aktiviteten. En annan anledning varför socialt umgänge medför svårigheter kan vara den sociala miljön där brist på förståelse för barnets svårigheter förekommer, vilket nämns i resultatet. Även acceptans såsom att kompisar inte alltid vill hjälpa till i situationer som är svåra för barnet samt att de ibland inte tar hänsyn till synnedsättningen (social miljö) kan vara anledningen varför barnen upplever svårigheter i socialt umgänge. Detta bekräftas även av Tadić et al. (2015). Det kan också vara viktigt att tänka på att respondenterna på enkäten kanske inte i första hand tänker att umgås med kompisar är en aktivitet i sig och därför inte anger detta. Socialt umgänge kan även vara en del av en annan angiven aktivitet, till exempel lyssna på musik eller dataspel, och anges därför inte separat. Andelen som angav att de utförde skapande aktivitet var högre hos gruppen svår synnedsättning än gruppen måttlig synnedsättning men lägre hos den blinda gruppen. Fyndet är intressant då

27 26 Khadka et al. (2012) studie visar på att barn med synnedsättning i höge grad ägnar sig åt skapande aktivitet än barn utan synnedsättning. Fördelen med skapande aktiviteter kan vara att de oftast utförs i hemmet och är därmed lättare att utföra, vilket kan vara anledningen till varför skapande aktiviteter ofta väljs av barn med synnedsättning. Det är dock viktigt att ta i beaktning att vissa aktiviteter är åldersbundna och kanske därför inte anges lika frekvent. Till exempel leker de yngre barnen medan de äldre umgås med kompisar. Bada/simma görs oftare av de yngsta medan de inte är lika aktiva i sociala medier. Många barn upplevde svårigheter i utförandet av aktiviteter och ännu fler önskade utföra aktiviteter som de inte kunde utföra på grund av synnedsättningen. Det som framgått av resultatet är att svårigheterna främst berodde på att barnet inte kunde använda synen på det sättet som krävdes för att aktiviteten skulle kunna utföras på ett tillfredsställande sätt (kroppslig faktor). För arbetsterapeuter kan det vara bra att veta vilka de vanligaste svårigheterna är för att lättare skapa sig en förståelse för vad en synnedsättning innebär och för att kunna arbeta klientcentrerat. Miljön angavs i många fall inte vara tillgänglig (fysisk miljö, social miljö och transport) och angavs många gånger som orsak till varför fritidsaktiviteter inte kunde utföras. Vid särskild arrangerade fritidsaktiviteter är miljön mer tillgänglig varför det underlättar för barn med synnedsättning att kunna utöva vissa aktiviteter (Tadić et al., 2015). Väldigt få barn i studien deltog regelbundet i aktiviteter som är särskild arrangerade för barn och unga med synnedsättning som goalball eller showdown, vilket kan bero på att sådana aktiviteter inte finns tillgängliga eller att barnen inte är intresserade av dessa aktiviteter. En annan anledning varför dessa aktiviteter inte nämndes under aktiviteter barn ville utföra skulle kunna vara att frågan var för ledande och att respondenterna inte tänkte på dessa aktiviteter. Intressant är att majoriteten svarade att deras barn och familj deltog i fritidsaktiviteter som var speciellt arrangerade för barn med synnedsättning och att dessa aktiviteter uppskattades av nästa alla. Anledningen varför särskilt arrangerade aktiviteter ses positivt av respondenterna kan vara att barnen har möjlighet att delta på lika villkor, de behöver inte känna sig annorlunda utan känner tillhörighet samt att ledarna har kompetens om synnedsättning. Av Tadić et al. (2015) studie framgår det att aktiviteter, särskilt arrangerade för barn med synnedsättning, uppfattas som positiva då de underlättar socialt samspel och att knyta sociala kontakter.