All musik är ljud men alla ljud behöver nödvändigtvis inte vara musik. Det är denna dubbelsidighet som gör ämnet så infallsrikt.

Transkript

1 LON/ Projektbeskrivning Resecentrum-Gävle v.4.9 Ljud i offentlig miljö Tillvaron består av många olika slags ljudrum. Från buller till musik. Ibland befinner vi oss mitt-i-mellan och behöver inte veta om det är ljud eller musik, varifrån ljudet kommer, om det är nu vi hör ljudet eller om det eventuellt är minnet av ett ljud. Kanske en hörselhallucination! All musik är ljud men alla ljud behöver nödvändigtvis inte vara musik. Det är denna dubbelsidighet som gör ämnet så infallsrikt. Den lösning jag har valt för Resecentrum tangerar ljuddesign snarare än komposition. Det vill säga en akustisk design av hela miljön från yttre perrongen i söder (mot Alderholmen), via Lillåns vatten, trapporna i tunneln, fram till väntsalen. Några nyckelord blev ganska tidigt: lekfullt, kommunikativt, subtilt. Jag har frågat mig vad ett Resecentrum är för slags plats. Vad ska man sysselsätta sig med innan tåget går? En träffpunkt? Transit? Ett avstressande vardagstempel? Finns det några anledningar att vistas här även om man inte är på resa? Ska vi ge resenären en möjlighet att upptäcka vad hon inte visste att man kan upptäcka på en plats som denna? Lek? Koncentration? Jag har valt att svara JA på samtliga frågor. I ett Resecentrum ska man kunna få en kick-off till resan. Och det finns flera skäl att ge denna förberedande resa en akustisk dimension. Ljudet går in bakvägen, på en omedveten nivå (jämför med filmmusik). Men vi bär ljudet med oss långt efteråt; som en känsla av välbefinnande, spänning, harmoni. Är däremot ljudmiljön ogenomtänkt, kanske hård och kall; vem stör vem? var är källan till all oro? Det gäller att uppnå ett minimum av störande interferenser. Man måste samtidigt ha i minnet att vi lever i en teknisk-imaginär värld där vi tror oss veta varför saker och ting låter som de gör. Egentligen har vi ingen aning om varför det måste mullra i en gångtunnel, eller varför stomljud från trafik måste ledas vidare in i byggnader. Meningen med ljuden är oss fullständigt obekant.

2 Nästa steg i den akustiska delen av Resecentrum har varit att ta fram en slags sensitivitets-analys. Kan man kvalitetsmärka ljudet? Går det att enkelt tolka ljudet i symboler? Vilken information bör ljudet innehålla? Hjälper ljudet mig att bygga upp en relation till platsen? I grunden handlar det om akustisk identitet, från det lilla gnittret i spår 1 mot Stockholm till Resecentrums audiovisuella presentation utåt. I ljuddesignkretsar brukar man tala om att ljud generellt sett påverka företagets kommunikativa potential och bygger associativa länkar. För mig handlar det om ljud som kommunikation. Ljud som händelse. Ljud som offentlig miljö men också naturfenomen. Ljud som resurs. Ljud som buller, musik och design. Ljud antas vara femenina-maskulina, starka-svaga, intensiva-subtila, rena-smutsiga, kalla-varma, sensuella-hårda, moderna-traditionella osv. Här har jag utgått från hur det verkligen låter (och har låtit) i denna del av Gävle, och försökt kombinera detta med det inre resandet i fråga om väntan, förväntningar, förflyttningar, korsningar, möten mm. Uppenbarligen lyssnar vi på olika sätt till olika saker, och det finns mycket som tyder på att inte bara individer utan också hela samhällen och kulturer lyssnar på olika sätt. Till exempel finns det stora skillnader mellan vad man kan kalla fokuserat lyssnande och perifert lyssnande. Varför koncentrerar vi oss på vissa ljud medan vi knappt lägger märke till andra? Filtreras vissa ljud bort eller framstår de som alltför obetydliga i jämförelse med andra? Hur inverkar den akustiska miljöns förändringar på vilka sorters ljud vi väljer att lyssna på eller strunta i? Hur viktiga är ljuden för helhetsupplevelsen av en plats, en kultur, en tidsålder? Ljudlandskapet ( soundscape ) är den totala mängden ljud på den plats man befinner sig vid en viss tidpunkt. Och jag föreställer mig att Resecentrums ljudlandskap kommer att skifta i fyra, fem olika täthetsgrader per dygn. Det finns en klart urskiljbar ebb och flod i resandet. Resecentrum Tanken är att Gävle Resecentrum ska ljuda unikt. Det ska inte vara möjligt att förväxla det med Örebro eller Hallsberg. Det ska kännas i kroppen att man är på Gävle Resecentrum.

3 Den akustiska lösningen är musikaliskt tänkt i variabler som tema, variation, kontrast, repetition och slump. Vindorgeln står för den klangliga färgningen av platsen. Spelande trappor bidrar med rytmik och improvisation. Vattnet och resenärerna står för det cirkulära systemet. Buss och tågtrafik (efter tidtabellen) står för monotoni, repetition. De subtila vindpiporna kontrasterar direktheten och råheten i de spelande trapporna. Monotonin i trafikljuden står i kontrast till vattenljudens föränderlighet. Vind - vatten - buller - situationsljud. Det är Resecentrums orkester. 1. Ljudtrappan Scala Idé: Att göra något lekfullt och kommunikativt. En lekskulptur som spelar upp fragment från den ljudmiljö som tåg-, buss- och resandemiljön präglas av. Trapporna (mittersta perrongen) triggar igång en rad situationsljud, t ex inbromsningar, utrop nästa Uppsala!, rälsljud, övergångar, bussdörrar, signalljud, tågmästarens samtal, resenärer, klippljud, samtal från biljettluckan mm. Ljuden samlas i ett bibliotek som utökas och successivt kan uppdatera trapp-instrumentet. Som modell utgår Scala från en musikalisk skala, dvs ett förråd av toner och tonhöjdsplatser. Men här är tonerna utbytta mot järnvägs- och bussljud. Åtta anslagspunkter/ljudfällor (se skiss) bildar en heltonsoktav. Genom att man rör sig olika rytmiskt och kanske inte träffar alla punkter uppstår en liten slumpartad komposition. Varje punkt triggar igång 1-8 ljud som varierar i längd och styrka. Några korta och effektfulla. Andra lite längre och mer informativa. Ljuden regleras i velocitytrösklar, det innebär att en fullvuxen person trampar igång och aktiverar ett helt annat ljud än ett barn. Scala uppmuntrar till ljudlek och förhoppningsvis även till en lek med ljudminnet, dvs ett slags memory över den föränderliga ljudmiljön i och kring Resecentrum, och även historiskt, typ utrotningshotade ljud. Förbipasserande kan dels spela på slump; man observerar inte anslagspunkterna. Fortsätter som om inget har hänt. Reagerar. Återvänder och sätter försiktigt ner en fot för att testa... Dels medvetet; man rör fötterna på trappans klaviatur, själv eller tillsammans med andra, i akt och mening att skapa musik... Tanken är att det ska vara enkelt att förstå kopplingen mellan jag sätter foten på anslagspunkten, ljud

4 uppstår och spelas upp i dolda högtalare, det är jag som påverkar instrumentet, det är mina rörelser som får det att låta. Instrumentet kommer alltså att vara olika aktivt beroende på resetätheten. Vid rusningstid får man antagligen begränsa/fixera vilka trappsteg som ska vara aktiva. (Detta får man helt enkelt kalibrera i efterhand.) Scala är online dygnet runt och bygger på utprovad teknik som är enkel att serva och tål hårda tag. Presentation: Ritning över teknik, cadskiss. Material: Åtta drumpads (Roland), midi-interface, sampler (Emulator), 4 högtalare (Ramsa), slutsteg/förstärkare, kablar (trunkar, rör), nät, silikonkuddar, åtta kopparplattor. 2. Vindorgeln Sho Idé: Alla städer och platser har ett grundackord som uppstår när man sammanställer stadsljuden under dygnets timmar och årstider. I ett antal försök att fånga Gävles grundackord har jag spelat in ett flygfotografi av ljud över Gävle. Jag tänker mig att precis så här låter Gävle om man närmar sig staden någon kilometer ovanifrån. Sedan har jag mixat ihop alla inspelningar och funnit att Gävle går i H-dur. Liknande försök i andra städer har givit helt andra resultat. Till exempel: Göteborg A-dur, Tallin g-moll, Antananarivo C-dur, Nuuk e-moll! På perrongen i söderläge, i riktning hamninloppet och gavleån mot slottet, blåser det ganska kraftigt och denna resurs kan man utnyttja genom att resa en vindorgel. Sho ger en färgning och accentuerad grundtonskaraktär åt spårområdet. Ibland kommer piporna att vara tysta, ibland mera aktiva. Meningen är att det ska variera stort beroende på väder och vind. Även kyla och fukt förändrar klangen och resonansen i piporna. Min tanke är att stämma Sho i ett H-durackord i grundläge (h, ess, fiss, h). Piporna riktas åt alla väderstreck för att på sätt fånga in mera luft. Namnet Sho anspelar på den österländska föreställningen om en vatten- och vindande. (Sho=munorgel).

5 Sho är cirka 3 meter hög och ljudet hoppas jag kommer att låta som en mix av orgelpipa (vox), blockflöjt och panflöjt. Presentation: Cadskiss och cd där stationsmiljöns soundscape vävs samman med vindorgelns ljud. Material: Betong, kopparpipor med blylabium 3. Signaler Som en extra krydda i ljudlandskapet runt Resecentrum kan man laborera med olika slags signaler för att påkalla uppmärksamheten, t ex vid spårbyten, avgångstider, reseinformation. I den relativt tunga ljudmiljön runt järnvägsstationen och busstorget ger variationsrika ljudhändelser stor effekt. Signalerna differentierar miljön. Man hajar till. Överraskas. Riktar lyssnandet. Det skulle dessutom ge Resecentrum en samtida prägel. 4. Cirkulärt vatten Idé: Vatten är ständigt föränderligt och kan ge många associationer. Man kan höra vatten som regn, bäckar, floder, vattenfall och vågor, vilket leder tankarna till oändlighet. Vatten dör aldrig utan genomgår en komplett cykel. Det återvänder som regn och börjar på nytt. Vatten i alla dess former skapar ljud. Gävle är en stad vid vattnet och med ett vatten som låter unikt. Det kan man accentuera genom att utnyttja Lillåns flöde, Gavleån, havet - och binda samman Resecentrum med vattnet. Lämplig plats för en installation med bild-, ljudprojektioner är ett avskilt väntrum, ett rum för meditation. Det ska kännas - och höras - att Gävle omgärdas av vatten. Material: Undervattensmikrofoner (ev hydrofoner), kablar, cd-spelare, förstärkare, högtalare. Alt 1) att ljudet skickas i realtid till väntrummet via mikrofoner/hydrofoner monterade under järnvägsbron. Alt 2) att man producerar 4 olika ljudprogram som pressas på cd, 4 x 60 min, ett program för varje årstid.

6 Happening Oui!?. Idé: I inledningen till Jacques Tatis film Semmestersabotören förekommer en berömd perrongscen som driver med fenomenet dålig akustik och kommunikationsproblem. Rätt många järnvägsstationer runt om i världen lider verkligen av detta. Tanken är att producera en nyinspelning av just Perrongscenen med kända (Lassgård, DiLeva, Mats Ågren, Brynäs hockeylag mfl) och okända gävlebor. Inspelningen ska så långt det är möjligt vara stiltrogen Tatis film men anpassas till Gävle Resecentrum - och ha ett Happy End. Meningen är att filmen ska visas på storbildsskärm vid invigningen och eventuellt vid andra festliga tillfällen. Möjligen kan man redigera om filmen och göra en version som används vid marknadsföringen av Resecentrum (TV 4, monitorer). Mikael Strömberg Ljudobservatorium Nord Box 1002, Gävle, Sweden Kyrkogatan 24 B, Gävle, Sweden Tel +46(0) Mobil +46(0) Fax +46(0) mikael.stroemberg@gig.se