Synpunkter på förslag till FoUU-arbete i formaliserad samverkan mellan folkhälsoenheten, Hälso- och sjukvårdsförvaltningen samt Socialförvaltningen

Transkript

1 1(2) 28 januari 2009 HSN 2007/54 Synpunkter på förslag till FoUU-arbete i formaliserad samverkan mellan folkhälsoenheten, Hälso- och sjukvårdsförvaltningen samt Socialförvaltningen Bakgrund Ledningskontoret begär förvaltningens synpunkter på bifogat förslag, lämnas till nämnden för kännedom inför överlämnande. Hälso- och sjukvårdsnämnden tillstyrkte ( 46, 16 april, 2007) förslag att genomföra en förstudie för framtida FoUU-arbete i samverkan mellan hälsooch sjukvård, socialtjänst och folkhälsoarbete. Kommunstyrelsen beslutade (KS 183) att under förutsättning av statligt planeringsbidrag anta det upprättade förslaget till förstudie avseende framtida FoUU-arbete i samverkan. Planeringsbidrag (207 tkr) beviljades av Socialstyrelsen. Synpunkter Förvaltningen bedömer att det finns tydligt uttalat behov av FoUU-stöd som redovisas i förslaget. Dels finns behov direkt i den egna verksamheten för att vidareutveckla kvalitet och effektivitet ur ett brukar/patientperspektiv. Dels ökar kraven från nationell nivå på kunskaps- och evidensbaserat arbete samt redovisning av resultat. Både lokalt och nationellt ställs ökande krav på att verksamheten ska kunna redovisa effekter och resultat av insatser på samhälls-, verksamhets- och individnivå. Positivt med förslaget är att det tar ett helhetsgrepp på kommunens behov av FoUU-stöd inom de tre områdena. Ett mervärde är kombinationen av förvaltnings- och verksamhetsspecifikt FoUU, samt samverkan då det är relevant. Gotland är som region för liten för att finansiera och bedriva en egen traditionell FoUU-enhet inom socialtjänsten respektive hälso- och sjukvård samt folkhälsoarbete. Ämnesområdena som våra olika förvaltningar innehåller har olika långa och olika starka band till forskningsvärlden. Utvecklingsarbete pågår inom alla verksamheter, och alla har både behov och uppdrag att tillämpa aktuell forskning. Vår storlek och unika möjlighet till samverkan bör också tas i beaktande. Det finns behov av samordning mellan förvaltningarna vad gäller planering och förslag till inriktningar. Dessutom föreligger behov av att teckna avtal med olika regionala FoU-enheter utifrån verksamheternas specifika behov. Stab/administration Hälso- och sjukvårdsförvaltningen VISBY Tfn Fax Hälso- och sjukvården på Internet; Org nr Gotlands Kommun SE \\big_grupp_server\grupp\grupp\hsf\hs\ diarie\ \ \missiv hsn.doc :51

2 2(2) 28 januari 2009 HSN 2007/54 Generellt tror vi att vi har en del att vinna på att bättre strukturerat samarbete mellan de tre sakområdena, ett samarbete som också skulle kunna stå som modell på nationell nivå och ge en bra marknadsföring för Gotlands kommun i landet. Ett observandum är att förslaget på organisation och upplägg kan resultera i en allt för stor övergripande inriktning med risk att de egna verksamhetsbehoven förbises. Det är därför av vikt att den egna resursen har en nära anknytning till respektive verksamhet. Hälso- och sjukvårdens ekonomiska förutsättningar ger inget utrymme att omdisponera drygt 1 mkr inom egen ram. Förslaget förutsätter ramtillskott till Hälso- och sjukvården. HÄLSO- OCH SJUKVÅRDFÖRVALTNINGEN Ann-Christin Kullberg hälso- och sjukvårdsdirektör Leif Olsson tf kvalitetschef Stab/administration Hälso- och sjukvårdsförvaltningen VISBY Tfn Fax Hälso- och sjukvården på Internet; Org nr Gotlands Kommun SE \\big_grupp_server\grupp\grupp\hsf\hs\ diarie\ \ \missiv hsn.doc :51

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30 Bilaga 2. Lagar, riktlinjer med mera Hälso- och sjukvård Riksdagen har under senare år uppmärksammat behovet av att stödja uppbyggnad och utvecklingen av FoUU inom välfärdsområdet. Nationella handlingsplaner för hälso- och sjukvård, vård och omsorg om äldre har lyft fram behovet. De båda kommunförbunden har rekommenderat huvudmännen att godkänna och tillämpa ett tio-punktsprogram för att stärka den kunskaps/evidensbaserade hälso- och sjukvården: d.v.s. vård som medvetet och systematiskt använder bästa möjliga vetenskapliga grund. Programmet har utarbetats i samarbete med Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) och Socialstyrelsen. Kommunstyrelsen godkände programmet och gav i uppdrag att utarbeta en handlingsplan för att utveckla regional och lokal samverkan inom området ( KS 117, ) Enligt tillägget i Hälso- och sjukvårdslagen, 26b, är sjukvårdshuvudman skyldig att medverka vid finansiering, planering och genomförande av kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete på hälso- och sjukvårdens område. Detta ansvar skall också gälla folkhälsoforskningen. Sjukvårdshuvudmännen har därmed ett lagstadgat ansvar för forskning och utveckling. I regeringens proposition 2004/05:80, fastslås att: Klinisk forskning utgör en nödvändig länk mellan medicinsk forskning och sjukvård av hög kvalitet. Ur hälso- och sjukvårdens synvinkel innebär det att den kliniska forskningen omsätter experimentella fynd till den kliniska situationen, där resultat från forskningen kan förbättra vården för patienterna. Tillgång till högkvalitativ klinisk forskning är också en förutsättning för att hälso- och sjukvården skall kunna vara evidensbaserad, dvs. utformad i enlighet med bästa tillgängliga vetenskapliga underlag. Tillgång till forskarutbildad personal är dessutom en förutsättning för att nya vetenskapliga genombrott och metoder skall kunna integreras i hälso- och sjukvården samt för att kritiskt utvärdera de metoder och processer som idag används. Klinisk forskning har tidigare främst bedrivits av läkare. Under de senaste årtiondena har andra yrkesgrupper såsom sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter svarat för en växande och viktig del av denna forskning. Många kliniska forskningsprojekt är tvärvetenskapliga till sin karaktär. En positiv effekt av möjligheter till klinisk forskning är den också är rekryteringsbefrämjande och att den stimulerar kompetensutveckling. I rapport från Medicinska forskningsrådet har poängterats att de bästa förutsättningarna för klinisk forskning håller på att förskjutas från universitetssjukhusen till läns- och länsdelssjukhus, primär- och privatvård. Där finns de stora patientvolymerna och de vanligaste åkommorna vilka är intressanta ur forskningssynpunkt och för samhället. 1 (4) Bilaga 2. Förslag om FoUU Gotland

31 Folkhälsoarbete Texten nedan baseras på utdrag ur regeringens proposition 2007/08:110; En förnyad folkhälsopolitik, s Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) förutsätter ett effektivt hälsofrämjande arbete samverkan mellan sektorsövergripande verksamheter på samhällets alla nivåer. Att arbeta hälsofrämjande innebär att genom olika insatser stärka aktion i lokalsamhället, utveckla personliga färdigheter, omorientera hälso- och sjukvården och bygga hälsofrämjande politik samt att skapa stödjande miljöer för hälsan. Folkhälsoarbetet syftar till att uppnå bestående förändring och ska därför söka stöd i forskning. Insatser ska utformas utifrån kvalificerad forskningsbaserad kunskap. Folkhälsoarbetet bygger på såväl tvärvetenskaplig forskning och tvärsektoriellt arbete som praktisk erfarenhet. Kunskap om vad som är tillämpbart och praktiskt möjligt att genomföra är av stor betydelse. För att överbrygga gapet mellan vetenskaplig teori, sociala behov och social verklighet bör det hälsofrämjande arbetet baseras på en analys av lokalsamhället (epidemiologisk kartläggning) så att man kan göra ett adekvat urval av riskgrupper och miljöer. När det gäller utvärdering finns ingen självklar och perfekt metod. Erfarenheten visar emellertid att en kombination av kvalitativ och kvantitativ forskning är mest effektivt och att utvärdering bör ske i termer av process, implementering och effekt. Det är viktigt att beslutsfattare vet vilka metoder som ger resultat, vilka sambanden är mellan olika typer av insatser och dess resultat, och hur stora effekterna i så fall är samt om de står i rimlig proportion till kostnaderna. Genom hälsoekonomisk analys och utvärdering av folkhälsoarbetet kan olika insatsers effektivitet jämföras. Det är först då som de ekonomiska argumenten för samverkan och förebyggande insatser framträder tillräckligt tydligt. Kortsiktiga prioriteringar leder till ineffektivt resursutnyttjande. Kommunikationsstrategier för att nå ut till enskilda, praktiker, politiker och befolkningen i stort, framför allt för att nå dem som är mest utsatta för olika risker, behöver utvecklas och förbättras. Även kunskapen om de hälsofrämjande metoder som i dag används, t.ex. empowerment, etablering av partnerskap och skapande av arenor som stödjande miljö behöver vidareutvecklas och fördjupas. Samspelet mellan politiska beslutsfattare, professionella aktörer och ideella organisationer behöver analyseras för att vidareutveckla den demokratiska förankringen av folkhälsoarbetet. Det finns även ett stort behov av att bygga upp referensramar och modeller för utvärderingar av såväl främjande som förebyggande insatser. Socialtjänst Socialtjänstlagen 2 (4) Bilaga 2. Förslag om FoUU Gotland

32 Enligt socialtjänstlagen (3 kap. 3, 2001) skall insatserna vara av god kvalitet. För utförande av socialnämndens uppgifter skall det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Enligt socialstyrelsens föreskrift och allmänna råd Ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS (SOSFS 2006:11) bör det systematiska kvalitetsarbetet omfatta analyser av hur tjänsterna svarar mot enskilda gruppers behov samt lagstiftningens krav. Resultatet av analyserna samt forskning och erfarenheter bör ligga till grund för arbetet med att utveckla och säkra tjänsternas kvalitet. Ledningssystemet skall säkerställa att det systematiska kvalitetssystemet omfattar metoder för uppföljning och utvärdering av verksamhetens planering, genomförande, resultat och utveckling. Utdrag ur: Betänkande - Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten till nytta för brukaren SOU 2008:18 Utredningens uppdrag sammanfattas i två huvudpunkter att analysera och lämna förslag på åtgärder som främjar att ny kunskap tas fram, sprids och tillämpas i praktiken, samt att analysera och lämna förslag på hur de statliga resurser som idag avsätts till socialtjänstens verksamhetsområde på bästa sätt kan bidra till att stödja kunskapsutvecklingen. Syftet är att socialtjänstens insatser i högre utsträckning ska baseras på kunskap om det sociala arbetets resultat, kvalitet och effektivitet. Socialtjänsten omfattar bland annat vård och omsorg om äldre, stöd och service till personer med funktionshinder samt individ- och familjeomsorgen. Bakgrund Efterfrågan av forskning och av lokal uppföljning och utvärdering av socialvårdens resultat efterfrågades redan under Socialutredningens principbetänkande på 1970-talet (SOU 1974:39). Under senare decennier har ambitionen att förbättra välfärdstjänstsektorerna åtföljts av tre vågor av förbättringsideér, kopplade till mål- och resultatstyrning. Den första vågen handlade om att hålla kostnaderna/kostnadsökningen under kontroll, den andra handlade om kvalitetsarbete och den tredje har kommit att kallas kunskapsbaserad eller evidensbaserad. Kunskap om sociala insatsers resultat och vad som ger god kvalitet och avsedd effekt är på många sätt en förutsättning för en väl fungerande socialtjänst. För klienten/brukaren är det viktigt att känna till vad som fungerar bra och vad som krävs inför planeringen av insatser. För yrkesverksamma är kunskapen nödvändig för att de ska kunna bedriva och utveckla arbetet. Den behövs också för att huvudmän och verksamhetsansvariga ska kunna följa upp verksamheten och besluta om förändringar och hur resurser ska användas. Även medborgarna efterfrågar i allt större utsträckning lättillgänglig information som var och en kan tillgodogöra sig. För att kunna träffa egna val behöver man kunna informera sig om olika verksamheters innehåll, kvalitet och resultat. Kunskapsbasen för insatserna inom socialtjänsten är outvecklad. Arbetet bedrivs i huvudsak på grundval av professionella erfarenheter i kombination med lagstiftning och riktlinjer för ärendehandläggning. I för liten utsträckning bedrivs socialtjänsten utifrån kunskap om effekten av olika insatser, arbetssätt och metoder. Det finns därför ett behov av insatser till 3 (4) Bilaga 2. Förslag om FoUU Gotland

33 stöd för en fortsatt kunskapsutveckling inom socialtjänsten. Det kräver ett målmedvetet och starkt engagemang hos huvudmännen, liksom ett strategiskt utformat stöd från statens sida. Dagens former för statligt stöd till kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten är till stora delar projektbaserat, kortsiktigt och sker utan tydlig samordning mellan forskning, praktik, utbildning och implementering. Utredningen beskriver fyra utvecklingsområden för framtida satsningar mer forskning och kvalificerade utvärderingar av det sociala arbetets resultat, kvalitet och effektivitet, bättre förutsättningar för professionen att utveckla en evidensbaserad praktik, en bättre struktur för verksamhetsuppföljning samt ett förtydligat brukarperspektiv i relation till socialtjänstens arbete. Det är också viktigt att insatserna samordnas och sker utifrån gemensamma prioriteringar på nationell respektive lokal nivå. Utredningen har valt att använda begreppet evidensbaserad praktik med syfte att det praktiska arbetet baseras på en sammanvägning av brukarens erfarenheter, den professionella expertis samt bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap. För att en enskild metod eller arbetssätt ska kunna kallas evidensbaserad krävs att den prövas enligt vetenskapliga kriterier. Betänkandet har remissbehandlats under hösten (4) Bilaga 2. Förslag om FoUU Gotland

34

35

36