LRF Västra Götaland LRF Trollhättan LRF Lilla Edet LRF Kungälv LRF Ale LRF Lerum

Transkript

1 LANTBRUKARNAS RIKSFÖRBUND LRF Västra Götaland LRF Trollhättan LRF Lilla Edet LRF Kungälv LRF Ale LRF Lerum Energimarknadsinspektionen Box ESKILSTUNA Remissvar avseende koncessionsansökan 400 kv växelströmsluftledning mellan Skogssäter och Stenkullen, dnr , samt 130 kv växelströmsluftledning, passagen över Göta Älv, dnr Inledning LRF Västra Götaland och LRF:s kommungrupper i Trollhättan, Lilla Edet, Kungälv, Ale och Lerum är synnerligen undrande över hur Energimarknadsinspektionen beslutat om remisslista. LRF var inte med utan vi fick själva fråga efter remissen. Osökt kommer frågan om varför detta skett just i det här fallet som är av så stor vikt för de gröna näringarna i området. Samhällsekonomisk konsekvensanalys Vad är det samhällsekonomiskavärdet för den yta som tas i anspråk under års tid och vilken påverkan har kraftledningen i stort? De olika parametrar som ingår i en sådan analys saknas till stora delar i underlaget. En viktig del är den sociala påverkan som hela planeringsprocessen och bygget av kraftledningen ger. Oron för intrång och skadliga magnetfält är en del. Kan man bo kvar? Kan fastigheten utvecklas? Finns det köpare den dag man vill sälja och är det risk för underpris på grund av ledningen? 1

2 Det är betydande förädlingsvinster för skogen om markkabel väljs, särskilt om dem läggs tillsamman med väg- och järnvägar, jämfört med luftledning. Kostnaderna för röjning av ledningsgator är stora och är inte med i SvKs underlag. LRF anser att Energimarknadsinspektionen måste ställa krav på att SvK redovisar betydligt mer, på ett öppet och transparant vis, om de långsiktiga effekterna för samhället och bygden. Behovet av ledningen Svenska Kraftnät, SvK, hävdar att ledningen behövs för att säkra elkraftdistributionen i området. Att bedöma behovet för en utomstående är inte lätt eftersom SvK inte delar med sig av underlagen för sina planer. Granskning av behovet av nya kraftledningar behöver göras av part som inte har några som helst kopplingar till det aktuella projektet, Vattenfall eller SvK. SvKs kunskap om geografin i länet Västra Götaland förefaller något begränsad, sidan 11, andra spalten, tredje stycket i miljökonsekvensbeskrivningen. Det talas om vindkraft som planeras i Dalsland, Bohuslän och Västra Götaland. Dalsland och Bohuslän ingår länet Västra Götaland. Så vad avses med Västra Götaland? Det torde inte vara obekant för SvK att kommunerna har reducerat planerna för vindkraft radikalt längs Västkusten och runt om Vänern. Försvaret har stoppområden för vindkraftverk i en stor del av området vilket gör att några nya verk inte kommer till stånd under överskådlig framtid. Länsstyrelsen i Västra Götalands län har en restriktiv inställning till nya vindkraftsparker, framförallt beroende på rädslan för störningar i djurmiljön. Därtill kommer den dåliga ekonomin i att producera vindkraftsel. Det saknas prognoser i underlaget för både havs- och landbaserad vindkraftselproduktion. Självfallet ska relevanta och uppdaterade prognoser finnas med i handlingarna. Den havsbaserade elproduktionen kan troligen i en framtid generera stora mänger el men det som sker på Västkusten i dagsläget är på försöksstadiet. El från solbaserade källor har troligen stor potential, inte minst de gröna näringarnas ekonomibyggnader kan med solcellsteknik alstra mycket el. Frågan är om den el som produceras på mindre anläggningar på landsbygden verkligen behöver skickas ut på stamnätet. Det mesta torde användas på enheten eller inom det lokala området. Hur ser prognosen ut? 2

3 Vidare bör stamnätsledningarna dimensioneras efter överförd effekt, inte installerad märkeffekt för vindkraftverk. Vindkraftverk arbetar under ett begränsat antal timmar under året med märkeffekt, ett typiskt värde är 30%. I de fall vindkraftverkens elproduktion är hög minskar den andra delen av den överförda elenergin på stamnätet, till exempel från vattenkraftverk. SvK hävdar att systemanalysen är gjord för att kunna öka energiöverföringen till Norge. LRF ställer sig frågande hur detta ska ske när ledningen inte planeras att anslutas till Norge. Norge har valt att lägga en egen kabel till kontinenten. Kabeln skall byggas mellan Tonstad och Ertsmyra i Sirdal kommun i Norge och Wilster i Schleswig-Holstein i Tyskland. Planlagd kapacitet: MW, spänning: 525 kv, längd: över 500 km. Kabeln skall vara färdig 2019, med provdrift och kommersiell drift år Behovet av ytterligare kraftöverföringsresurser är därför begränsat. SvK hävdar att stamnätet i området är så svagt att elhandeln mellan södra Norge och Danmark begränsas. Vad LRF erfar så är inget av länderna intresserade av att bygga ut förbindelserna. Norge avstod faktiskt fortsatt samarbete om Sydvästlänkens västra del. Norge och Danmark har som ovan nämnts valt att satsa på direktförbindelser med sjökabelteknik mellan sina respektive länder. SvK hävdar att endast växelströmsteknik är tänkbar. Det affärsdrivande verket framför att den planerade ledningen skulle minska överföringsförlusterna mellan Skogssäter och Stenkullen med 52 GWh per år. Det är bra. Då ställer LRF frågan varför inte likströmsteknik, kabel, används som har den absolut minsta förlusten. Moderna HVDC-kablar överför mer el än den planerade ledningen. LRF anser att en förutsättningslös utredning om behovet av ledningen görs. Den utredningen initieras lämpligen av Energimarknadsinspektionen. Samrådsprocessen För att tala klarspråk har processen präglats av en attityd där von oben har varit påtaglig. SvKs representanter har med något undantag inte bidragit till en öppen och generös stämning på mötena där även personer vana med att tala offentligt känt sig ovälkomna att yttra sig. Nedanstående två stycken framförde LRF i sitt yttrande : Samrådsmötena hade stora brister. I Ale var det kallat till fel plats. Att inte mötesledaren förde anteckningar om vem som begärde ordet är inte god sammanträdeskonst och gav upphov till onödig irritation när de som ett flertal 3

4 gånger begärt ordet ignorerades. När så många på olika sätt är berörda är det märkligt att begränsa tiden för frågor när alla i lokalen har möjlighet att höra och delta. Formuleringar från mötesledningen om att de bestämmer, att det är jobbigt att stå framme vid podiet och att de behöver kaffe ger inget förtroende för att Svenska Kraftnät vill ta till sig de berördas synpunkter, svara korrekt på frågor och ge människor den tid som det tar. Att säga Det är ett acceptabelt intrång på era fastigheter visar på att samrådsmötena från Svenska Kraftnäts sida är ett nödvändigt ont. På mötet i Lilla Edet gav den person som talade om ersättningar den felaktiga informationen att ersättningarna vid intrång är skattefria. Från LRF:s sida förväntar vi oss att föredragande har nödvändiga kunskaper. Samråd skall ske efter Miljöbalkens regelverk som föreskriver öppenhet, flexibilitet och att inga låsningar görs från exploatörens sida på ett tidigt stadium. Samrådet syftar bland annat till att de berörda ska få bli delaktiga i hur deras närmiljö används. Man ska därför gå till samråd i ett tidigt skede innan man har slutligt bestämt sig för hur verksamheten ska utformas. De två styckena är citat från Energimarknadsinspektionens hemsida. Ett samråd skall enligt proposition 1997/98:45 ske i ett så tidigt skede att även mer grundläggande förändringar av projektet är praktiskt möjliga. Det SvK gjort är att de plockat bort några dragningar som i princip varit omöjliga att genomföra. Förändringar som kabelteknik, lik- eller växelström, har avfärdats som omöjligt. LRF anser att Energimarknadsinspektion måste lyfta frågan om det verkligen är korrekt agerande av SvK att rekognosera och projektera på privat mark samt markera var viktiga stolpar ska placeras. Att i det här stadiet lösa in fastigheter visar att SvK är helt övertygade om de kommer att få gehör för sitt förslag. Agerandet gör att berörda tappat förtroende för att samhället lyssnar på dem. Samråd CL26 SvK hävdar att ombyggnaden av CL26 vid Öresjö inte ska med i aktuell ansökan. LRF menar med bestämdhet att flytten skall behandlas i den här koncessionsansökan. Får inte SvK gehör för sin tänka ledning behövs inte flytten. Ledningsflytten drabbar redan hårt ansatta skogsägare och är i LRFs ögon helt onödig om SvK varit öppen för andra tekniklösningar. Det är inte acceptabelt att dela upp konsekvenserna av en det planerade bygget och flytten på olika ansökningar. Helheten måste visas. 4

5 Samråd Vattenfalls 130 kv-luftledning Det är LRFs åsikt att det varit diffust att Vattenfall är medsökande. Alltför många har inte förstått handläggningsgången när det gäller region- och stamnät. För majoriteten av de berörda är det den första gången som de drabbas. Det måste vara helt klart att det är två sökanden. Här har båda nätbolagen samt Energimarknadsinspektionen varit alltför otydliga. Miljömålen Säker strålmiljö LRF saknar fortfarande belägg för att de av SvK uppsatta gränserna är korrekta. Vad tål människan och framförallt vad tål det uppväxande släktet? Risken är att framtida generationer kommer att döma hårt. De myndighetsrekommendationer som går att finna talar i allmänna ordalag om att försiktighet skall visas. Frågan är då vad som menas med försiktighet. EI bör lämpligen ta initiativ för att kunskapen inom området ökar. Generellt är oron för elektromagnetiska fält dåligt behandlad i handlingen. Att skriva att magnetfälten normalt inte ska överstiga 0,4 mikrotesla är inte betryggande. Likaså att kostnaderna för reduceringen av magnetfälten ska vara rimliga. Vem avgör vad som är rimligt? Passagen väster, över och öster Göta Älv planeras att sambyggas i nya stolpar. Detta innebär utökat skyddsavstånd. Två så stora kraftledningar kommer att medföra att magnetfälten ökar. Detta gör att de boendes oro tilltar. Det är en oro som skall tas på fullaste allvar. Även på andra platser kommer den planerade ledningen att passera nära bostadshus som till exempel i Stenkullenområdet. Levande sjöar och vattendrag samt myllrande våtmarker LRF befarar att kreosot ska användas till någon form av impregnering. SvK hänvisar till egna undersökningar på sidan 51, inget sägs på sidan 23, om ofarligheten med kreosot. SvK visar inte på oberoende källor. Riskerna med att rester kommer ut i vattendrag är inte acceptabla. Över huvud taget anser LRF att användandet av impregneringsmedel i samband med ledningsbyggandet skall vara mycket restriktivt. Försiktighetsprincipen måste vara rådande. Levande skogar 5

6 SvK hävdar att ledningsgatan kan jämställas med vanligt skogsbruk. Det kan verkligen ifrågasättas eftersom den private skogsägaren har återbeskogningsskyldighet. Ledningsgatan ska vara befriad från stora träd. Exemplen är många på hur svårframkomligt det är när nätägare ansvarar för den så kallade skogsskötseln. SvK hävdar att de nya randzonerna skapar förutsättningar för nya arter. Vad menar SvK med detta? Nya arter ska inte införas i Sverige. Skogbruket har skogsbruksplaner att följa i sin dagliga verksamhet. Utan skogsbruksplan ingen certifiering och då ingen försäljning av virke och massaved. Skogsbruket tar undan skyddsvärda områden i frivillig avsättning som är av högt värde. Inte områden som tvingas fram av SvK. Ett rikt odlingslandskap Självklart försvårar stolpar i åkermark brukandet. SvKs skrivning på sidan 23 visar det affärsdrivande verkets okunskap om modernt lantbruk. Oavsett brukningsmetod ökar ogräshärdarna vid stolpplatserna, antalet extrakörningar med oönskad överlappning samt markpackning ökar. God bebyggd miljö Att den planerade ledningen inte skulle motverka miljömålet en god bebyggd miljö delas inte av LRF. Inlösen av bostäder, som pågår, talar sitt tydliga språk. Förstörd utsikt är en annan aspekt som inte talar för en god bebyggd miljö. Skrivningen om att ledningen planeras i glesbygd och skog för att minimera störningar är provocerande. Anser SvK att det är acceptabelt att förstöra boendemiljön i glesbygd? Naturresurser På sidorna i miljökonsekvensbeskrivningen redogör SvK på hektaret för hur stort intrånget blir. Ca 44 meters bredd innebär med all sannolikhet flera meter bredare kalgata i produktiv skog. Därtill kommer de så kallade kantträden som SvK överhuvudtaget inte nämner på ovanstående sidor. Den reella bredden kommer att bli betydligt större i skogsmark. Självfallet tar kabelgata plats men kabel ska bara i undantagsfall förläggas på produktiv åker- och skogsmark. Kablar ska i princip alltid förläggas i vägeller järnvägsområdet. Statliga verk och företag ska samarbeta med varandra 6

7 och inte lägga ut kostnaden på den enskilde, företag och kommuner. Då blir ianspråktagen areal förhållandevis liten och sker i ett redan påverkat område. Noteras ska att det finns annan teknik än schaktning. I Europa finns företag som använder skärande verktyg och maskiner, trencher, för att kablifiera. Även tryckning och styrd borrning är ett alternativ på vissa etapper. SvK hävdar att en omformarstation kräver fem hektar. Noteras att stationen i Lindome kräver ungefär ett hektar per omformare. Varför så stort arealbehov i Stenkullen och Skogssäter? SvK och Vattenfall har redan bestämt sig för hur de tänker bygga om de får tillstånd. Inget av det som framförts, från olika instanser och berörda, under samråden har medfört att SvK på ett avgörande vis förändrat sina tankegångar. Ekonomisk jämförelse SvK anger hur dyr kablifiering är. LRF är väl medveten om att det är dyrt initialt men att som SvK göra att bara hänvisa till handlingar som inte någon utomstående får läsa är inte trovärdigt. Kostnaden för ett ledningsbygge är till stor del beroende av hur upphandlingen sköts. SvK räknar bara på sina egna kostnader för byggandet. Man räknar inte på underhåll och röjningsbehov. Helikopterbesiktning, som för övrigt riskerar att skrämma tamdjur, är bara en dyr del av underhållet. SvK räknar inga kostnader för varken mjuka eller hårda värden hos de som berörs. Markägare, arrendatorer, bönder, kommuner, naturintresserade och fåglar är några av de som får betala. Det borde vara en självklarhet att en samhällsekonomisk analys görs. Kommunerna förhindras att utveckla bostads- och verksamhetsområden, de gröna näringarna inskränks och koldioxidinlagringen stoppas. Vidare bör en investeringsanalys som tar hänsyn till framtida överföringsförluster för de olika ledningsförslagen göras. Exempelvis visar en life cycle cost (LCC)-analys att kabelalternativ är konkurrenskraftigare än vad enbart en jämförelse av investeringskostnad ger. Alternativ teknik, anslutning och dragning Det saknas en rejäl genomlysning av olika kabelalternativ. Kablar följer lämpligen befintlig eller planerad infrastruktur. Det borde vara ett självskrivet 7

8 samhällsansvar för SvK att långsiktigt diskutera med de övriga som har planeringsansvar, Västra Götalandsregion, kommunerna, kommunalförbunden, Trafikverket, nätbolag med flera om vilken infrastruktur som behövs och hur den lämpligen sambyggs. Att samplanera tar längre tid i anspråk men den tiden är välanvänd. Det får inte glömmas bort att det är enskildas egendom som tas i anspråk för som det heter för all framtid. Det revirtänkande som sker i dagsläget går ut över enskilda och de ändliga resurserna. Bland annat klimatförändringarna kommer att medföra att behovet av växande och producerande åkermark och skog ökar. Att elnätet skall vara säkert råder inga delade meningar om. Däremot ifrågasätter LRF om det är genom ny luftledning som säkerheten förbättras. Vilka andra alternativ finns för att säkra ledningsnätet utan det betydande intrång som liggande förslag medför? SvK nämner inget om hur risk för sabotage ska minimieras. Ej heller tas isstormar och andra väderfenomen upp som kan skada ledningen. Brandfaran vid trasiga isolatorer hos luftledningar och i torr skogsmark bör också beaktas. Längs Västkusten är saltbeläggningarna på isolatorer hög, vilket snabbt leder till krypströmmar och överslag. Den planerade ledningen är tänkt för framtiden. Ska då inte modernast möjliga teknik användas? Att med så få ord och argument avfärda markförlagda förbindelser, lik- eller växelström, är oprofessionellt. Även om det är så att vindkraften, mot förförmodan, kräver ny stamnätsledning skall självklart bästa möjliga teknik användas. LRF saknar en rejäl utredning om möjligheterna att ansluta till stationerna på Hisingen eller i Kilanda. Varför det enligt SvK inte skulle fungera är alltför summariskt avfärdat. Miljöpolicy SvK miljöpolicy säger bland annat: Fatta långsiktigt hållbara beslut med hänsyn till miljön. Detta torde innebära att nya kraftledningar skall planeras så att minsta möjliga intrång görs i skog och på åker, detta oavsett om det är så kallad skyddad mark eller inte. Skog för produktion av virke, energi med mera är minst lika viktig för inlagring av koldioxid som till exempel naturreservaten. Faktum är att det är växande produktionsskog som har det absolut bästa förmågan att binda 8

9 koldioxid. Parisavtalet är en realitet och Sverige måste ta sitt ansvar. Det är inte acceptabelt att helt i onödan ta skog ur produktion Öresjö och Göta Älv är betydande och viktiga vattentäkter i området. Regelverket är omfattande för att de inte skall skadas. Att då medvetet riskera skador på vårt viktigaste livsmedel med kreosotimpregnerade fundament är märkligt. Påverkan på de gröna näringarna Jord- och skogsbruksföretagare drabbas hårt av nya luftledningar. Inget i materialet tar upp konsekvenserna när skogsmark tas ur produktion. Skogen är en viktig inkomstkälla i området för produktion av virke, massaved och energi. Skogen är en stor koldioxidsänka som inte får inskränkas. Det finns behov att plantera mer skog. Istället tvingar SvK markägare till avverkning med påföljande nyplanteringsförbud. Detta är påtaglig inskränkning i den enskildes företagande och rådigheten över fastigheten. Skogen skapar sysselsättning, klimatkompenserar och bioprodukterna av skogsråvaran ersätter oljebaserade produkter. Detta är viktiga aspekter i ett hållbart skogsbruk. Det ska inte ett statligt affärsdrivande verk slå undan benen för. Rekreation och turism Den orörda skogskänslan som många vill uppleva störs av kraftledningar, dels utseendet men även av ljud. Det är ett hinder för dem som är företagare inom turismbranschen. Påverkan på näringsliv, miljö och levnadsvillkor LRF saknar en analys av vad luftledning skulle betyda för näringslivet, miljön och de boendes upplevelser. Utöver intrång, magnetfält så ger luftledningar av den här storleken betydande förändringar av landskapsbilden. Utsikt mot en kraftledning torde knappast höja värdet på fastigheten. Åkermark är en ändlig resurs som kommer att vara alltmer efterfrågad i framtiden, inte minst med tanke på klimatförändringarna. Att då försvåra brukningen med de odlingshinder som en kraftledning medför är inte försvarligt. För den kommunala utvecklingen i Västra Götalands län i ett av Sveriges mest expansiva områden innebär nya luftledningar svårigheter att hitta lämpliga platser för bostäder och verksamhetsområden. När lämpliga utvecklings- 9

10 områden inte kan nyttjas ökar risken att produktionsmark, åker och skog, i stället helt i onödan blir bostadsområden. Konklusion LRF är väl införstådd av behovet av säker och tillförlitlig strömförsörjning. Däremot vill LRF med tydlighet betona vikten av att denna typ av intrång för den enskilde sker med bästa möjliga teknik som ger minsta möjliga intrång. Avslutning Sammanfattningsvis ger miljökonsekvensutredningen fler frågor än svar. Kabelteknik är avfärdad med att det inte går eller är för dyrt. För dyrt för vem? De gröna näringarna får bära stor del av kostnaderna så länge ledningen eller dess efterföljare finns på plats. Men trots detta nämns intrånget och dess konsekvenser för jord och skog i mycket kortfattade ordalag. Ersättningen som betalas en gång för all framtid upplevs som ett hån av de som drabbas. De saknas också samhällsekonomisk analys av ersättningsreglernas konsekvenser. SvK visar en betydande okunskap om villkoren för landsbygden och hur viktig skog och åker är i företagandet. Samrådet har från början haft låsningar där SvK bestämt sig för vilken teknik som ska gälla. Likaså har ingen reell diskussion förts om hur elanslutningen av Göteborg på bästa vis kan förstärkas. Att i än större utsträckning lägga en död hand över Gråbo och Stenkullen för överskådlig tid visar att SvK inte tagit till sig synpunkter under samrådet. Det borde vara en självklarhet att en samhällsekonomisk analys görs. Syn på plats Energimarknadsinspektionen bör reservera erforderlig tid för att på plats studera sträckningen och träffa berörda. Yrkande LRF yrkar att miljökonsekvensutredningen, som saknar så mycket väsentligt, ska göras om. 10

11 LRF yrkar att olika alternativ, enligt yttrandet, utreds förutsättningslöst för behovet, sträckningen och tekniken. LRF yrkar att Energimarknadsinspektionen granskar om berörda verkligen fått tillräcklig information och getts möjligheter att yttra sig. Bilagor Yttranden under processens gång som LRF Västra Götaland har skickat till Svenska Kraftnät bifogas, de är daterade enligt nedan: Vänligen Sofia Karlsson LRF Västra Götaland Robert Larsson Regionchef LRF Västra Sverige Per-Arne Petersson LRF:s kommungrupp Lerum Bengt Borgström LRF:s kommungrupp Ale Lennart Freiholtz LRF:s kommungrupp Trollhättan Bjarne Färghage LRF:s kommungrupp Lilla Edet Johannes Löndahl LRF:s kommungrupp Kungälv BIRGIT JÖNSSON LRF Västra Sverige Box Uddevalla Besöksadress Högsered Lindome Tfn Växel Mobil