Förskolornas utställning

Transkript

1 Förskolornas utställning Jakobsbergs Konsthall 2014 Emelie Vollbrecht

2 Förord Centrum för barnkulturforskning erbjuder tillsammans med Stockholms universitet en bred och samtida utbildning inom barn- och ungdomskultur. I egenskap av student från institutionen befinner jag mig för närvarande inom Järfälla kommun och mer exakt på Järfälla Kultur och kulturkontoret där jag tillgodogör mig praktiska och administrativa färdigheter inom kulturområdet. Mitt stora intresse vad gäller kulturen som helhet ligger i att göra barns och ungas röster hörda och jag har tidigare forskat med barn i förskolan som informanter med en kandidatexamen i barnkultur som resultat. Mervärdet i att samtala med denna målgrupp återfinns i det faktum att barn och unga ofta utgör källan till en slags information vilken jag som vuxen aldrig helt förmår tillgodogöra mig på egen hand. 1 Som en del av min praktikperiod har jag fått förmånen att arbeta vidare på ett område likt det som beskrivs ovan och följande papper är ett resultat av detta. Denna gång har jag även utvecklat uppgiften till att handla om konst, samt inkluderat pedagoger för att undersöka huruvida deras synpunkter är samstämmiga med barnens. Det har inneburit en mängd nya erfarenheter att föra dialoger med utställningens deltagare, såväl barn som vuxna. Materialet vänder sig till alla som på något sätt är intresserade av barnkultur och jag hoppas att även du som läser detta erhåller nya infallsvinklar i fråga om att se på ett sådant fenomen. Bakgrund Som ett led i att göra Järfälla Kultur till en så angelägen institution som möjligt är dialogen med våra konsumenter och producenter ovärderlig. Att som konsument och producent på kulturområdet få synas och höras är en grundsten i det arbete vi utför eftersom det säger så mycket om hur detta ser ut idag och vilka förbättringsmöjligheter vi har att ta i beaktning. För Järfälla Kulturs del innebär ett ökat krav på faktisk dialog av detta slag ett utökat arbete på fältet, det vill säga ett tillvägagångssätt där vi vistas och samtalar med barn, ungdomar och vuxna på platser där kultur förekommer. En önskvärd ambition är att möjliggöra samtal med konsumenter och producenter inom samtliga kulturområden. Detta är ett tidskrävande arbete, men om vi förstår vikten av att hela tiden följa upp och prata med de personer som berörs av kulturen i Järfälla har vi mycket att vinna. Arbetet bör ses som en investering och ett fog i en långtgående och långsiktig process till vilket en kan återvända för såväl infallsvinklar och inspiration. Vad jag hoppas skall kunna bli ett långsiktigt projekt i kommunen inleds i följande papper med detta års upplaga av förskolornas utställning i Jakobsbergs konsthall. 1 Barn och unga är ofta av åsikter som skiljer sig markant från vuxenvärldens. Detta innebär att om vi inte frågar målgruppen kommer vi gå miste om information som för sammanhang där barn och unga förekommer kan vara ovärderliga. Genom att engagera barn- och unga i att samtala kring kultur erhålls ytterligare ett perspektiv och bilden av lyckanden och utvecklingsmöjligheter inom kulturområdet blir en annan än tidigare.

3 Metod och material Aktuell metod för studien har varit samtalsintervjuer i förskolemiljö med målet att på ett adekvat sätt ta tillvara främst deltagande barns, men även pedagogers, synpunkter och upplevelser. Materialet utgår från ett antal fasta frågor, men presenteras i löpande text för att ge ett flerdimensionellt svar på frågeställningen som presenteras närmre i nästkommande stycke. Varken deltagande förskolor, barn eller pedagoger nämns vid namn i studien vilket är ett medvetet val eftersom jag önskar poängtera att detta är frågor som berör oss alla. Frågorna berör i första hand barns delaktighet i arbetet med utställningen, i andra hand även det resultat som processen fört med sig. Urvalet av deltagare har skett i samråd med pedagoger från respektive förskola. Jag har sökt upp ansvariga pedagoger och efterfrågat de barn som deltagit med verk i utställningen utan att uttrycka särskilda preferenser i fråga om t.ex. kön, ålder eller dylikt. I vissa fall har alla deltagare från en förskola varit med i samtalet och i de fall då detta inte varit lämpligt av olika anledningar har ansvaret att göra ett urval legat på pedagogerna med hänvisning till deras tidigare kännedom kring barnens situation. I de fall barnen av olika anledningar inte alls kunnat delta i samtal har jag enbart fört en dialog med berörda pedagoger. Frågeställning Hur upplever barnen sin roll i arbetet med konstutställningen och hur kan en se på dessa upplevelser i förhållande till de vuxna uttryck som förekommer i sammanhanget? Teori Frågan om barns och ungas delaktighet är nära besläktad med frågan om vilken roll barn, unga och deras åsikter spelar i olika sammanhang. Detta är även en ständigt aktuell fundering i diskussionen kring vem som bestämmer över barnkulturen. Karin Helander, föreståndare för Centrum för barnkulturforskning, berättar i en intervju att det finns en tradition av ett vuxet tolkningsföreträde på en barnkulturell arena. Med anledning av ett sådant uttalande är det på sin plats att vi inom samtliga kommundelar, inte bara kulturen, ytterligare lyfter frågan om vad barns och ungas delaktighet innebär för oss och hur det ser ut i våra forum. Delaktighet som begrepp är i det yttersta mycket mångfacetterat och öppet för tolkning. Som allra tydligaste exemplet kan FN:s barnkonvention nämnas. Här talas om alla barns rätt att göra sin röst hörd 2. I läroplanen för förskolan, lpfö 98, betonas vidare förskolans strävan efter att varje barn känner delaktighet i sin egen kultur. 3 På mer lokal nivå är Novastipendiet ett användbart riktmärke. Här är det nämligen en förutsättning att barn och unga är , kl Läroplan för förskolan, lpfö 98, reviderad 2010, Skolverket, s. 9.

4 medbestämmare i den process som anslaget skall användas till om en organisation eller fristående grupp vill ha möjlighet att at del av de ekonomiska medel som erbjuds. 4 Vad vi kan utläsa är alltså att delaktighet handlar om att låta barn och unga få vara med och bestämma. Det är en vision som alla kommundelar bör ta till sig, men jag vill även framhålla det ansvar som detta innebär. En viktig lärdom i arbetet med barn och unga som informanter (eller medforskare som det också ofta kallas beroende på situationens utformande) är nämligen att lika viktigt som det är att få vara med är möjligheten att tillåtas avstå, vilket annars är lätt att glömma i jakten på vad som ibland kan uppfattas som en ändlös deltagarkultur. Att ha ett val är en viktig del av en kultur där barns och ungas villkor respekteras och synliggörs. I detta ligger förmågan att som vuxen kunna läsa av barn och unga bortom de gränser och signaler som vi tolkar som självklara. Det är ett långsiktigt arbete som handlar om att kunna skilja på det som en inom barnkulturforskningen talat om som medverkan och deltagande (att passivt delta, det vill säga närvara fysiskt), samt delaktighet och inflytande (att göra avtryck eller aktivt agera i situationen) vilka jag menar måste ses som aktiva val när de kommer från barnen. 5 När en talar om barn och delaktighet är det sammanfattningsvis viktigt att tala om vilken kategori av barnkultur en ägnar sig åt. Begreppet kan delas i tre delar som alla ger olika förutsättningar för hur en ser på barns delaktighet. Vilken ingång vi väljer när barns roll i kulturen står i fokus sätter en struktur för hur vi kommer uppleva de villkor på vilka barn deltar i kulturen, samt vilka möjligheter barn har att delta och vara medbestämmande över huvud taget. De olika delarna av barnkulturbegreppet inleds med kultur av barn vilket syftar till kultur producerad av barnen själva. Det kan handla om konkreta resultat av barns eget skapande, men även lekar och ramsor som utförs och framförs av barn hör till denna kategori. Vidare belyses kultur för barn, det vill säga kultur skapad av vuxna för barn och till sist kultur med barn vilket får ses som en sammansmältning av kultur av och för barn där vuxna och barn skapar eller ägnar sig åt kultur tillsammans. 6 Resultatet Min erfarenhet av att samtala med barn är att ordet måste få vara relativt fritt. Jag inleder därför med att be barnen berätta vad det är de egentligen har gjort. Genom att uttrycka en nyfikenhet kring de arbeten som pågått öppnas diskussionen upp och de flesta barn berättar med stor entusiasm hur de har arbetat. Några har inspirerats av naturen och andra av former eller djup. Väl förberett är även bilder från projekten som finns tillgängliga under samtalen vilket ger ytterligare förståelse för vilken del i utställningen barnens utsagor hänvisar till , Kl Davet, Nathallie, Ungt inflytande på riktigt en lägesrapport, Förstudie Rum för ungt inflytande Göteborg 2021, Göterborg stads kulturförvaltning 2013, s Mouritsen, Flemming, Child culture play culture, I: Childhood and Children s Culture, Flemming Mouritsen (red.) & Jens Qvortrup, University press of Southern Denmark, 2002, s.14ff

5 Jag la i jättemånga. Utställningens interaktiva del med bollar uppmärksammas. Utöver sina faktiska verk minns även barnen inslaget i utställningen där deras åsikter efterfrågades och många uttrycker en stor glädje inför bollarna som symboliserade deras synpunkter. Även pedagogerna är nöjda med utställningen och anser att förskolans arbete blivit representerat på ett adekvat sätt, även om en ibland uttrycker önskan om en annorlunda placering samt ökade möjligheter att visa upp arbetsprocessen utöver det faktiska resultatet eftersom detta anses vara den del där en får möjligheten att verkligen visa hur mycket av initiativet som kommer från barnen. Särskilt uppskattar en den länk mellan förskola och samhälle som utställningen anses utgöra och möjligheten till inspiration från andras verk som i detta fall till och med varit påtaglig nog att initiera nya projekt på en av förskolorna. Även barnen har fått inspiration vilket syns både i det att grupperna tar med sig idéer från sitt besök i konsthallen, men även genom att ta del och titta på varandras sätt att arbeta under processens gång. Vad gäller de vuxnas åsikter kring den behållning utställningen har inneburit för barnen är ord som glädje och utforskande i fokus. Många barn har visat en vilja och glädje i att skapa och fortsatt på denna linje även efter avslutat projekt. En pedagog vittnar om barn som numera på eget initiativ pekar på material för att påvisa lusten att måla och på en annan förskola berättar pedagogerna om ett barn som på eget initiativ plockar fram material för kreativa aktiviteter. Med informationen ovan som bakgrund finns god anledning att tro att utställningen och ett kreativt arbetssätt i stort bidrar till ett ökat sug för kreativa upplevelser. Detta bekräftas vidare av pedagogerna på en av deltagande förskolor som menar att barnens sug i arbetet har ökat i takt med tillgången på information. Ett mycket tydligt exempel på detta är att barnen på olika sätt fått uppleva hackspetten (t.ex. genom bild, ljud eller film) och i samband med detta erhållit ökad kunskap som i sin tur verkat inspirerande för det estetiska skapandet. Både barn och vuxna berättar även om nya färdigheter som uppkommit i samband med utställningen. En har övat på att hålla sig innanför linjer när en färglägger och barnen visar med kroppen hur ett sådant noggrant arbete går till. Vad man har lärt sig är dock inte alltid en helt enkel fråga. En grupp har målat med spritpennor och när jag frågar om det är ett material dem använt förut så nekar barnen, varpå en pedagog påminner dem om att spritpennor använts tidigare på förskolan, men bara till speciella tillfällen. Diskussionen ovan är intressant, inte för att spritpennorna i sig utgör en viktig faktor, men för att de olika svaren visar på olika upplevelser, något som Maria Taube, intendent på Moderna museet, belyser i kapitlet Barn och konst på Moderna museet två perspektiv som är en del

6 av Barns smak om barn och estetik. 7 Hon menar att när det gäller konst är vuxna mer låsta än barn i föreställningen om vad som är fint och på samma sätt hävdar jag att det ibland kan vara med kulturella processer. 8 Som vuxen kan det ibland vara så betydelsefullt att framhålla vad i en situation som är viktigt att vi helt enkelt glömmer bort att detta är en högst subjektiv upplevelse. Barn och vuxna uppfattar saker på olika sätt och visst kan det vara så att barnen helt enkelt glömde bort att de använt spritpennor tidigare, men vi kan heller inte utesluta att detta material ses som helt nytt med hänvisning till att vi alla lägger fokus på olika saker vilket bidrar till olika upplevelser. 9 Oavsett om materialet i föregående stycke är nytt eller inte så har det, enligt barn, denna gång krävts ett större mått av koncentration i arbetssättet eftersom att det föreligger en utmaning i fråga om att hålla sig inom ett anvisat område. Flera barn i gruppen visar med kroppen hur ett sådant arbete går till och det är tydligt att det finns ett intresse av att dela med sig av sina upplevelser på samma gång som det är viktigt att barn i förskolan får möjlighet att utveckla olika former för uttryck och kommunikation i enighet med bland annan läroplanen. 10 Vad som dock är av intresse och viktigt att komma ihåg är att inte ett enda barn (och heller ingen av pedagogerna) nämner förståelse eller lärande som en väg till konstnärlig kvalitet. Barnen verkar vara av uppfattningen att de är duktiga på att skapa och utställningen tycks ha varit uppskattad av andra orsaker än lärande. I ett samhälle där det är så viktigt att hela tiden lära sig och koppla till olika styrdokument blir jag faktiskt lättad över denna upptäckt. Till detta hör att en ibland talar om kultur för kulturens egen skull och Karin Helander bekräftar att barnkulturen faktiskt inte alltid behöver vara nyttig. 11 Detta är något som Järfälla Kommun i allmänhet och Järfälla Kultur i synnerhet bör stå bakom. Det är på många sätt en samtida och modern tanke att kultur kan vara bara ett tidsfördriv i den bemärkelsen att vi inte hela tiden behöver lära oss om rätt och fel av den. På samtliga förskolor samtalar både barn och pedagoger, utöver de projekt som visats i utställningen, även om andra kreativa arbeten och i flera grupper får jag ta del av filmer och bilder som visar upp dessa. Även en sådan inbjudan måste ses som betydelsefull i sammanhanget. Arbetet med utställningen och samtalen kring detta driver barn och vuxna att även visa upp andra saker och samtalet bör därför ses som en ingrediens för mersmak i fråga om kulturuttringar och att lyfta fram dessa. 7 Banér, Anne (red.), Barns smak om barn och estetik, Centrum för barnkulturforskning, Stockholms universitet, Taube, Maria, Barn och konst på Moderna museet två perspektiv, I: Barns smak: om barn och estetik, Banér, Anne (red.), Centrum för barnkulturforskning, Stockholms universitet, 2004, s Helander, Karin, Det var roligt när mamman grät barns tankar om teater, I: Barns smak: om barn och estetik, Banér, Anne (red.), Centrum för barnkulturforskning, Stockholms universitet, 2004, s Läroplan för förskolan, lpfö 98, reviderad 2010, Skolverket, s , kl

7 Vet du vad jag ska göra idag? Jag ska gå på scen! Barn på förskola i Järfälla uttrycker glädjen i att vara en del av kulturellt sammanhang. Viljan att visa upp arbeten som ligger utanför konstutställningen säger vidare något om hur barnen själva ser på att exponera sina verk. Tillsammans med de verbala uttryck jag tar del av under våra samtal blir lusten att delge mig ytterligare material central för min uppfattning att utställande verksamhet är viktigt för barnen, samtidigt som det påvisar barnens stolthet inför sina verk vilket även bekräftas av det faktum att flera barn varit på utställningen även i privata sammanhang, t.ex. med mor- eller farföräldrar. Gemensamt för alla deltagande förskolor är att deltagande barn har haft vissa ramar att förhålla sig till. Det kan av pedagogen ha varit bestämt att en särskild aktivitet skall ägnas uppmärksamhet, men en betonar noggrant att barnen är med och styr innehållet i mycket hög grad, bland annat har arbetet med hörn från början uppstått ur barnens intresse för djur. Andra former för medbestämmande kan vara röstning där barnen får välja mellan olika alternativ och majoritetsbeslutet sedan bestämmer. I fallet med projektet kring hackspetten har det inte funnits något förbestämt ämne av varken pedagoger eller barn, inblandade menar istället att intresset vuxit fram när gruppen vistats i naturen och att det är ett genuint intresse som tillvaratagits. I nästan alla samtal uttrycker pedagogerna fortsättningsvis positiva åsikter i fråga om den frihet som en utställning utan tema har inneburit. En menar att en sådan variant öppnar upp för friare tänkande och en större möjlighet för barnen att göra vad de själva önskar. Samtidigt ger en fri utformning också goda förutsättningar för fler att delta och förhållningssättet i sig harmoniserar väl med förskolans uppdrag om att erbjuda barnen möjlighet att prova på metoder som skall leda till utveckling och stimulans på flera olika plan. 12 Det finns med andra ord anledning att tro att utställningen bidrar till en ökad känsla av självbestämmande hos barnen när de tillåts frångå ett förbestämt tema. Viktigt att framhålla är även att en sådan förflyttning vidare innebär ett erkännande från vuxnas håll som handlar om att barnkultur skiljer sig i den mening att en kan tala om fenomenet dels som kultur av barn, dels som kultur för barn vilket ger upphov till två helt olika fenomen, men som likväl förtjänar samma respekt. Att inse vikten av att låta barnen vara med och bestämma i största möjliga utsträckning är lika med att respektera deras viljor och att i estetiska sammanhang acceptera att deras smak många gånger skiljer sig från vuxnas. Det innebär även att du som vuxen lägger dig platt inför att situationer inte alltid blir som du tänkt dig och att svaren du förväntade dig, oavsett kulturell beröringspunkt, inte alltid blir aktuella Läroplan för förskolan, lpfö 98, reviderad 2010, Skolverket, s Nordlinder, Eva, Om läslust och läspreferenser: Barns smak att välja sin läsning, I: Barns smak: om barn och estetik, Banér, Anne (red.), Centrum för barnkulturforskning, Stockholms universitet, 2004, s. 37.

8 Sammanfattande diskussion I mötet med barn och pedagoger framkommer övervägande positiva upplevelser av förskolornas utställning. Det estetiska intrycket såväl som arbetsprocessen har varit till både gagn och nöje för deltagande barn och ur våra samtal går att utläsa hur pedagogerna talar om kultur som föder kultur. Barnen har efter avslutat arbete visat mersmak i fråga om att skapa och möjligheten att tillgodogöra sig olika former för estetiska uttryck tycks vidare ge inspiration till fortsatt aktivitet. Att kultur föder kultur har vi även sett i det att barnen vid flera tillfällen velat visa upp även andra projekt. Till de projekt som funnits i förskolan hör bland annat filmskapande med Ipad, men deltagande barn har även pratat om kulturupplevelser på fritiden (se citat från föregående sida). Genom samtalen lär vi oss att lyssna på varandra och visa intresse för varandras tillvaro. Till grund för studiens resultat ligger pedagogers och framförallt barns åsikter om konstutställningen. Utgången av studien förutsätter barns åsikter och hade inte kunnat bli detsamma utan deras deltagande. Det är viktigt att inte underskatta barnens betydelse för sammanhanget, men att också förstå att deras deltagande och utsagor alltid utsätts för en vuxen tolkning. Precis som i barnkulturen i stort har en vuxen haft tolkningsföreträde och vi måste därför reservera oss för att alla barn inte skriver under på de uppfattningar och tolkningar som förmedlas, även om det finns god anledning att tro att de för det mesta stämmer överens med deras bild. Genom att problematisera vuxnas roll i relation till barns delaktighet kan Järfälla Kultur medvetandegöra de strukturer som råder för att sedermera även arbeta för att dessa i så stor utsträckning som möjligt skall upphöra. Vad gäller barns möjlighet att få visa upp sina verk är detta sedan innan ett välkänt fenomen. I förskolans värld är det dock primärt föräldrar som är åskådare, medan konstutställningen lyft fram barnen i ljuset även för mor- och farföräldrar samt barn från andra verksamheter. Mot en sådan bakgrund är det rimligt att påstå att utställningen lyfter fram och placerar barnen i ett större sammanhang. För Järfälla Kulturs del innebär detta att vi på ett ännu tydligare sätt kan uttrycka att vi är en organisation som värdesätter åsikter från våra kulturkonsumenter vilket i förlängningen utgör en bra struktur i arbetet med kulturen och dess utformning.

9 Källförteckning Skriftliga källor Banér, Anne, Barns smak om barn och estetik, Centrum för barnkulturforskning, Stockholms universitet, Davet, Nathalie, Ungt inflytande på riktigt en lägesrapport, Förstudie Rum för ungt inflytande Göteborg 2021, Göterborg stads kulturförvaltning Helander, Karin, Det var roligt när mamman grät barns tankar om teater, I: Barns smak: om barn och estetik, Banér, Anne (red.), Centrum för barnkulturforskning, Stockholms universitet, Mouritsen, Flemming, Child culture play culture, I: Childhood and Children s Culture, Flemming Mouritsen (red.) & Jens Qvortrup, University press of Southern Denmark, Nordlinder, Eva, Om läslust och läspreferenser: Barns smak att välja sin läsning, I: Barns smak: om barn och estetik, Banér, Anne (red.), Centrum för barnkulturforskning, Stockholms universitet, Taube, Maria, Barn och konst på Moderna museet två perspektiv, I: Barns smak: om barn och estetik, Banér, Anne (red.), Centrum för barnkulturforskning, Stockholms universitet, 2004 Läroplan för förskolan, lpfö 98, reviderad 2010, Skolverket Elektroniska källor , kl , kl , Kl Bildförteckning Järfälla Kultur, 2014.

10