Distriktssköterskors upplevelser av förutsättningar och attityder till att arbeta hälsofrämjande inom primärvården

Transkript

1 AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV Avdelningen för hälso- och vårdvetenskap Distriktssköterskors upplevelser av förutsättningar och attityder till att arbeta hälsofrämjande inom primärvården Linda Berglund & Katrin Lif 2018 Examensarbete, Avancerad nivå (yrkesexamen) 15 hp Omvårdnad Specialistsjuksköterskeprogrammet, inriktning distriktssköterska Examensarbete inom distriktssköterskans kunskapsområde, 15 hp Handledare: Annica Björkman Examinator: Ann-Sofi Östlund

2 Sammanfattning Bakgrund: Som distriktssköterska inom primärvården finns ett ansvarsområde och en arbetsbeskrivning som handlar om hälsofrämjande och förebyggande arbete. Studier visade att den ursprungliga arbetsbeskrivningen för en distriktssköterska har fått lämna plats till sjukvårdsarbete och sjuka patienter. Syftet: Syftet med denna studie var att beskriva hur distriktssköterskor som arbetar inom primärvården upplever sina förutsättningar att arbeta hälsofrämjande samt beskriva deras attityder till det hälsofrämjande arbetet. Metod: Kvalitativa intervjuer med semistrukturerade frågor som utfördes med tio distriktssköterskor. Intervjuerna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien visade att distriktssköterskorna upplevde begränsade förutsättningar att arbeta hälsofrämjande. Brist på tid och resurser var framträdande orsaker. Trots detta så var distriktssköterskornas attityd till hälsofrämjande arbete övervägande positiv. Många uppgav att de dagligen försökte motivera patienter till en förändring genom att prata hälsofrämjande trots att syftet med besöket var något annat. De ansåg att det var en viktig del i yrkesrollen och att det kunde vara värdefullt för patienten om distriktssköterskan kunde motivera patienten till att genomföra någon förändring som kan leda till en bättre hälsa. Slutsats: Distriktssköterskorna som deltog i föreliggande studie upplevde begränsade förutsättningar till att arbeta hälsofrämjande, främst på grund av tids- och resursbrist. De hade dock övervägande en positiv attityd till arbetet och försökte ta varje tillfälle att prata hälsofrämjande. De ansåg arbetet vara en viktig del i deras yrkesroll och önskade mer tid och resurser till detta. Nyckelord Distriktssköterska, Förutsättningar, Hälsofrämjande arbete, Primärvård 2

3 Abstract Background: As a district nurse in primary health care there is a responsibility and a working description for health promotion and prevention. Studies showed that the original work description has been neglected in favor of medical work and sick patients. Aim: The aim of this study was to describe how district nurses in primary health care perceives their prerequisites to work with health promotion and to describe their attitude towards working with health promotion. Methods: Qualitative interviews with semi-structured questions were performed with ten district nurses. The interviews was analyzed with qualitative content analysis. Results: The study showed that the district nurses perceived limited prerequisites to complete a health promoting work. Lack of time and resources were prominent factors. Despite of this the district nurses attitude towards health promoting work was positive. Many of the district nurses stated that they daily did their best to motivate patients to make a change by inform the patients about health promoting, despite the aim of the visit were something else. All the district nurses agreed that health promotion work was an important part of their profession and it could be valuable for the patient if the district nurse could motivate the patient to make a change which can lead to a better health. Conclusion: the district nurse who attended in this study perceived limited prerequisites to work with health promoting, mainly because lack of time and resources. However, they predominantly had a positive attitude to the work and tried to take every chance to talk about health promotion. They considered the work to be an important part of their professional role and wanted more time and resources for this. Keywords District Nurse, Health Promotion Work, prerequisites, Primary Care 3

4 Innehåll Introduktion... 6 Definition av hälsa och hälsofrämjande arbete... 6 Primärvårdens uppdrag... 7 Distriktssköterskans hälsofrämjande arbete... 7 Ansvar... 7 Svårigheter att arbeta hälsofrämjande... 8 Att motivera patienter till att genomföra livsstilsförändringar... 9 Patienternas syn på hälsofrämjande arbete Hälsoläget i Sverige och i världen Problemformulering Syfte Metod Design Urval och undersökningsgrupp Datainsamlingmetod Tillvägagångsätt Dataanalys Forskningsetiska överväganden Resultat Att implementera hälsofrämjande i distriktssköterskans dagliga arbete Önskan om mer tid till hälsofrämjande arbete Att ta tillfället i akt och prata hälsofrämjande vid alla tillfällen Att inte ha möjlighet till uppföljning Att känna in situationen och anpassa sig efter individen Utmaningen att motivera patienter Att ta upp känsliga ämnen och rädslan att uppfattas som dömande

5 Organisatoriska svårigheter med att arbeta hälsofrämjande Organisationen prioriterar inte det hälsofrämjande arbetet Distriktssköterskan saknar en tydlig roll att arbeta hälsofrämjande Ingen tid att arbeta hälsofrämjande Vinster med hälsofrämjande arbete Vinster för organisationen Vinster för samhälle & individ Diskussion Huvudresultat Resultatdiskussion Att implementera hälsofrämjande i distriktssköterskans dagliga arbete Att känna in situationen och anpassa sig efter individen Organisatoriska svårigheter att arbeta hälsofrämjande Vinster med hälsofrämjande arbete Metoddiskussion Kliniska implikationer Förslag till fortsatt forskning Slutsats Referenser

6 Introduktion I kompetensbeskrivningen för distriktssköterskor beskriver Svensk sjuksköterskeförening (2010) hur det ska finnas kunskaper om goda levnadsvanor och hur en ohälsosam livsstil kan påverka hälsan negativt (Svensk sjuksköterskeförening 2010). Det infattar ett förebyggande och hälsofrämjande arbete med inriktning mot alla åldersgrupper som en distriktssköterska möter i det dagliga arbetet (Wilhelmsson & Lindberg 2007). Enligt Johansson, Stenlund, Lundström, & Weinehall (2010) har distriktssköterskor och annan personal som arbetar inom primärvården ett ansvar gällande det hälsofrämjande arbetet bland befolkningen som söker vård inom primärvården. Andra studier (Kemppainen, Tossavainen & Turunen 2013; Johansson et al. 2010) visade också att distriktsköterskor upplever detta arbete som viktigt och betydelsefullt och att detta arbete har stor betydelse för utvecklingen av den långsiktiga folkhälsan. Vidare menar Runciman (2014) att distriktsköterskor vittnade om att hälsofrämjande arbete egentligen inte finns planerat men ändå utförs osynligt och inbäddat i annat arbete. Definition av hälsa och hälsofrämjande arbete För att presentera vad som menas med hälsa och hälsofrämjande arbete kan Antonovskys salutogena teori användas som utgångspunkt (Antonovsky 2005). Det salutogena teorin handlar om de hälsobringande faktorerna, alltså att fokus ligger på vilka faktorer som bidrar till god hälsa, istället för det patogena perspektivet, där fokus ligger på hur och varför sjukdomar uppkommer. Antonovsky menar att hälsa är ett kontinuerligt sammanhängande förlopp med ytterligheterna hälsa och ohälsa, där mest fokus borde ligga på vad som orsakar hälsa och inte tvärtom (Antonovsky 2005). Världshälsoorganisationen, WHO (2006) menar att hälsa är en resurs för vardagen, inte målet att leva. Definitionen på hälsa enligt WHO är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom och funktionsnedsättning (WHO 2006, sid 1). Vidare beskrivs hälsa som ett positivt begrepp som framhåller sociala och personliga resurser samt fysisk kapacitet. WHO (2009) ansåg att de grundläggande förutsättningarna för hälsa är: fred, skydd, utbildning, mat, inkomst, ett stabilt ekosystem, hållbara resurser, social rättvisa och rättvisa (WHO 2009). Under de senaste decennierna har det presenterats många olika definitioner på hälsofrämjande arbete, WHO s definition av hälsofrämjande arbete beskrivs som den process som gör det möjligt för människor att öka kontrollen och förbättra sin egen hälsa (WHO 2009, sid 1). 6

7 Primärvårdens uppdrag Primärvården har till uppgift att förebygga sjukdom och ohälsosamma levnadsvanor. I hälsooch sjukvårdslagen 5 står Primärvården ska som en del av den öppna vården utan avgränsning vad gäller sjukdomar, ålder eller patientgrupper svara för behovet av sådan grundläggande medicinsk behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver sjukhusens medicinska och tekniska resurser eller annan särskild kompetens (Socialstyrelsen 2017a, sid 119). Utöver detta har inte Socialstyrelsen någon lagstadgad definition av primärvårdens uppdrag, vad varje landsting erbjuder vad gäller primärvård kan påverkas av landstingens bedömning av vad som är sjukhusens medicinska och tekniska resurser eller annan särskild kompentens, dock är det gemensamt för alla landsting i Sverige är att dem skall arbeta med hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser (Socialstyrelsen 2016). I Region Gävleborg har beslutats att arbetet i primärvården skall utgå ifrån Socialstyrelsens nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder. I dessa riktlinjer ges förslag på hur sjukdomar med fokus på tobaksbruk, riskbruk av alkohol, ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet kan förebyggas (Region Gävleborg 2017). I sin studie beskrev Kardakis, Weinehall, Jerdén, Nyström, & Johansson (2013) svårigheterna att få till en förändring i det kliniska arbetet i den svenska primärvården trots att det kostar samhället och sjukvården stora summor pengar och resurser att behandla och ta hand om ohälsa och dess följdsjukdomar hos befolkningen (Kardakis et al. 2013). Trots vetskapen om att dessa sjukdomar många gånger orsakas av våra levnadsvanor som tobaksbruk, riskbruk av alkohol, ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet, och trots att Socialstyrelsen har publicerat riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor (Socialstyrelsen 2017b) så är det en stor utmaning att implementera riktlinjerna i det kliniska arbetet (Kardakis et al. 2013). Distriktssköterskans hälsofrämjande arbete Ansvar Forskning har visat att personal som arbetar inom hälso- och sjukvården anser att det är deras ansvar och att all personal inom sjukvården har en viktig roll när det kommer till hälsoutvecklingen hos befolkningen trots att det största ansvaret anses ligga på primärvården. Studien kom också fram att sjukvårdspersonalen anser att mer resurser bör läggas på det förebyggande arbetet istället för det behandlande (Johansson et al. 2010), det finns också ett 7

8 stort behov av att utforma metoder som effektivt skapar förutsättningar till patienter att leva ett hälsofrämjande liv (Manuti, Rizza, Bianco, Nobile & Pavia 2010). I en studie presenterades att distriktssköterskor ser det som sin uppgift att utföra det hälsofrämjande arbetet eftersom de upplever att ingen annan gör det, samt att tiden till det hälsofrämjande arbetet är begränsad eftersom de ofta är tvungna att ägna sig åt medicinska uppgifter i första hand (Wilhelmsson & Lindberg 2009). I kompetensbeskrivningen för distriktssköterskor beskrivs att distriktssköterskor har en viktig roll för att påverka till goda levnadsvanor hos individer. Att distriktssköterskan skall ha god kunskap om vilka konsekvenser som kan uppstå vid ohälsosamma levnadsvanor och ge vägledning åt patienter för att minimera risken för ohälsa och främja goda levnadsvanor (Svensk sjuksköterskeförening 2010). Svårigheter att arbeta hälsofrämjande En studie har kommit fram till resultatet att rollen som distriktssköterskan har, när det kommer till hälsofrämjande arbete, måste bli tydligare eftersom den idag är diffus och lätt tolkas utifrån den syn distriktssköterskan själv har på hälsa och hälsofrämjande arbete (Johansson, Weinehall & Emmelin 2009) och när det finns riktlinjer på hur hälsofrämjande arbete ska utföras, måste de vara enkla och lätta att använda i det dagliga arbetet (Francke, Smit, de Veer & Mistiaen 2008). En svensk studie visade att 92 % av den personal som deltog i studien var överens om att sjukvården behöver införa en strategi när det gäller hälsofrämjande arbete för att få en effektivare vård. Hälften av de som deltog i samma studie var positiva till att arbeta mer hälsofrämjande än vad de gjorde när studien genomfördes (Johansson et al. 2010). I flera studier som gjorts har författarna kommit fram till resultatet att distriktssköterskor ofta upplever svårigheter att prata med patienter om livsstil, som till exempel kost- och matvanor, fysisk aktivitet, hereditet för hjärt- och kärlsjukdomar, sociala förhållanden och arbetssituation. Samt att det var svårt att hitta balans i samtalen (Hörnsten, Lindahl, Persson & Edvardsson 2014; Zabaleta-del-Olmo et al. 2015; Ampt et al. 2009). Weinehall et al. (2014) har i sin studie jämfört Sverige och USA för att undersöka i vilken omfattning personal inom primärvården gav råd om livsstilsförändringar gällande rökning, alkoholbruk, matvanor och fysisk aktivitet. Det jämfördes även hur viktigt personalen i respektive land ansåg det vara att pratade med sina patienter om dessa frågor. Resultatet visade att det var stora skillnader i dessa två länder där personal i USA i större utsträckning arbetade hälsofrämjande och förebyggande med livsstilsfrågor. En annan upptäckt som 8

9 gjordes var att ju längre yrkeserfarenhet personalen hade desto större var sannolikheten att de försökte motivera sina patienter till livsstilsförändringar (Weinehall et al. 2014). Thomas, Bendtsen & Krevers (2014) beskrev i sin studie hur sjuksköterskor och distriktssköterskor upplevde en rädsla att patienterna skulle känna sig förolämpade och att vårdpersonal skulle uppfattas som dömande när patienters ohälsosamma levnadsvanor diskuteras. Att motivera patienter till att genomföra livsstilsförändringar Orth-Gomer & Perski (2008) visar i sin forskning att endast häften av alla patienter följer medicinska ordinationer korrekt, följsamheten av råd om livsstilsförändringar är ännu sämre. Därför är det av stor vikt att distriktssköterskan har en förmåga att locka fram den kraft som patienten har för att genomföra en livsstilsförändring (Orth-Gomer & Perski 2008). Thomas, Bendtsen & Krevers studie (2014) visade även på en större framgång i det hälsofrämjande arbetet när patienten själv fick medverka i sin livsstilsförändring och inte såg sig själv som en åskådare där vårdpersonal tog den största rollen (Thomas, Bendtsen & Krevers 2014). I en studie som gjorts av Lambe och Collins (2010) visade resultatet att sjuksköterskor upplevde en betydande svårighet med att arbeta hälsofrämjande, det berodde dels på patienternas motvilja till att genomföra livsstilsförändringar och dels på brist på tid, resurser och tid för övning (Lambe & Collins 2010). Taggart et al. (2012) menar att personliga interventioner behövs för att utforma ett åtgärdsprogram utifrån typ av patient och vilken/vilka riskfaktorer som för patienten är av betydelse för att förbättra sin hälsa (Taggart et al. 2012). Eriksson och Lindström (2008) integrerade Ottawa-stadgan med Antonovskys salutogena perspektiv. Resultatet av studien visade hur den salutogena processen gör det möjligt för individer, grupper eller samhällen att öka kontrollen över och förbättra deras fysiska, mentala, sociala och andliga hälsa. Detta kan nås genom att skapa miljöer där människor ser sig som aktiva deltagare som kan identifiera sina resurser, använda dem för att förverkliga ambitioner, tillgodose behoven, uppleva meningsfullhet och att förändra eller klara av miljön utifrån ett hälsofrämjande sätt (Eriksson & Lindström 2008). Socialstyrelsens (2017b) rekommendation för att motivera en patient till att genomföra en livsstilsförändring är motivational interviewing (MI) (Socialstyrelsen 2017b). Detta arbetssätt anses som effektivt när syftet är att hjälpa patienter att hitta strategier hos sig själv för att genomföra livsstilsförändringar genom att så små frön och locka fram viljan till förändring (Holm Ivarsson 2016). Dock så visade Östlund, Wadensen, Häggström & 9

10 Kristofferzon (2014) i sin forskning, där författarna tittat på hur sjuksköterskor och distriktssköterskor som arbetar inom primärvård använder MI som arbetssätt, att det fanns förutsättningar på arbetsplatserna för att arbeta med MI men att det saknades tid och kunskap. Författarna kom fram till att personalen måste få mer träning och tid för övning, mer tid med patienten och bättre förutsättningar för att bevara och uppdatera sin kunskap i MI för att en implementering ska vara möjlig (Östlund et al. 2014). Patienternas syn på hälsofrämjande arbete I Calderón, Balagué, Cortada & Sánchez (2011) beskrevs hur patienter upplevde två sidor av att genomföra en livsstilsförändring. Samtidigt som det innebar en stor rädsla för att drabbas av sjukdom fanns attityder som visade att det fanns andra problem att lägga tid och pengar på än att till exempel erbjuda råd om rökavvänjning. Deltagarna i studien hänvisade till att de kände många som rökt hela sitt liv och idag var år. Andra beskrev hur de som rökare nyss kontrollerat sina lungor och har 100 procent lungfunktion. Det fanns en medvetenhet att ansvaret i slutänden var det egna, men dem slog ofta ifrån sig med att motivationen saknades och beslutet till en livsstilsförändring var deras eget (Calderón et al. 2011) Moreno-Peral et al. (2015) har i sin metaanalys kartlagt vad patienter anser viktigt när det gäller hälsofrämjande livsstilsåtgärder. Studien visade att om det ska vara möjligt att genomföra livsstilsförändringar så krävs det att personalen som arbetar inom primärvården har god kunskap, kan motivera, stödja och har en god kommunikationsförmåga. Om patienten känner sig pressad eller bedömd blir resultaten av livsstilsförändringarna dåliga (Moreno-Peral et al. 2015). Forskning visade också att resultaten för en patient att genomföra livsstilsåtgärder förbättrades om patienten fick utbildningsåtgärder inom hälsofrämjande arbete. Det har även visat sig att resultaten blir bättre om det hälsofrämjande livsstilsåtgärderna genomförs som en gruppaktivitet (March et al. 2015; Sanchez, Bully, Martinez & Grandes 2015). O Sullivan et al. (2010) beskrev i sin studie hur patienter som via primärvården har fått riktade insatser för att öka motivationen till att utföra livsstilsförändringar genom fysisk aktivitet. Ett samarbete där patient och personal på hälsocentralen tillsammans skräddarsyr ett program för patienten att följa. Utöver programmet träffades patienten och dennes personliga rådgivare för att följa upp hur programmet följs samt för att fortsätta motivera till en mer hälsofrämjande livsstil. Deltagarna i studien beskrev hur dem anser att det är viktigt att de känner förtroende för sin rådgivare och hur dennes positiva uppmuntran 10

11 leder till att patienten känner sig motiverad att fullfölja programmet. Annat som beskrevs av deltagarna som viktigt var att rådgivaren var uppriktig och intresserad. Det var också viktigt att rådgivaren fick patienten att känna sig kompetent och medbestämmande (O Sullivan et al. 2010) Hälsoläget i Sverige och i världen I Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor finns beskrivet hur folkhälsan i Sverige förbättras. I den nyaste versionen av riktlinjerna finns beskrivet att personer med särskild risk bör prioriteras vad gäller åtgärder för att förebygga sjukdom och ohälsosamma levnadsvanor. Till personer med ökad risk hör de som redan är drabbade av sjukdom och de som har en social sårbarhet till exempel personer med låg socioekonomisk status. Dessa borde prioriteras för att folkhälsan i Sverige skall bli mer jämställd (Socialstyrelsen 2017b). Vidare belyser Socialstyrelsen (2017b) att levnadsvanor har en avgörande betydelse för hälsa, livskvalitet och livslängd. Den som lever hälsosamt lever i genomsnitt 14 år längre än den som lever ohälsosamt. Det är i stor utsträckning möjligt att själv påverka risken för att insjukna i folksjukdomar som exempelvis hjärtinfarkt, stroke och diabetes (Socialstyrelsen 2017b). En kartläggning över aktivitetsnivåer som gjorts i 122 länder bland vuxna (över 15 år) och i 105 länder bland ungdomar (13 15 år) visar att 31,1 % är inaktiva, lägst resultat (17 %) inaktivitet är uppmätt i Asien och högst (43 %) i USA och östra medelhavet. Kartläggningen visade även att inaktiviteten ökar med stigande ålder, förekommer oftare hos kvinnor och ökar i höginkomstländer. Dessa siffror är oroande, cirka 1.5 miljarder vuxna i världen uppnådde inte rekommendationen för fysisk aktivitet. Även bland ungdomar visade resultaten oroande siffror, där fyra av fem ungdomar inte uppnådde rekommendationerna. Dessa individer har ökad risk för hjärt-kärlsjukdom, diabetes, vissa typer av cancer, flera andra sjukdomar och för tidig död (Hallal et al. 2012). Problemformulering Tidigare studier har visat att distriktssköterskor anser att det hälsofrämjande arbetet är en viktig del i yrket och att arbetet var betydande för den framtida folkhälsan. Det finns ett uppdrag från Socialstyrelsen (2016) om att förebygga sjukdom och ohälsosamma levnadsvanor inom Primärvården, där alla medborgare ska ges rätt till vård på lika villkor (Socialstyrelsen 2016). Dock har tidigare forskning belyst hur distriktssköterskor 11

12 ansåg att det hälsofrämjande arbetet har låg prioritet och att det är svårt att få patienterna att finna motivation till att upprätthålla en förbättrad livsstil över tid. Detta uppfattades som frustrerande av distriktssköterskorna (Jerdén et al. 2006). Forskning har även visat att distriktssköterskor upplevde en rädsla för att patienterna skulle känna sig förolämpade och att dem ska uppfattas som dömande när patienters ohälsosamma levnadsvanor diskuteras (Moreno-Peral et al. 2015). Sammanfattningsvis finns ett uppdrag tilldelat primärvården att bedriva hälsofrämjande arbete, men tidigare forskning har visat att detta arbete inte prioriteras och att det är svårt att implementera i det dagliga arbetet. Distriktssköterskorna anser att hälsofrämjande arbete är viktigt och de anser att om arbetet prioriterades skulle det kunna leda till en bättre folkhälsa. Ytterligare forskning kan bidra med kunskap om distriktssköterskornas upplevelser av sina förutsättningar att arbeta hälsofrämjande. Syfte Syftet med studien var att beskriva hur distriktssköterskor som arbetar inom primärvården upplever sina förutsättningar att arbeta hälsofrämjande samt beskriva deras attityder till det hälsofrämjande arbetet. Metod Design Studien hade en kvalitativ ansats med beskrivande design (Polit & Beck 2016). Urval och undersökningsgrupp Författarna har använt ändamålsenligt urval för att rekrytera tio stycken informanter till studien (Polit & Beck 2016). Inklusionskriterier för att delta var att informanten var utbildad distriktssköterska och hade arbetat inom primärvården under minst sex månader samt att arbetsuppgifterna inkluderade mottagningsarbete med patienter. Informanterna skulle även ha arbetat aktivt inom Primärvården vid intervjutillfället. Exklusionskriterier var utbildade distriktssköterskor med mindre än sex månaders yrkeserfarenhet inom primärvård samt föräldraledighet eller sjukskrivning under intervjutillfället. Sammanlagt tillfrågandes 54 stycken distriktssköterskor på 13 olika hälsocentraler inom vald region som författarna ansåg vara geografiskt lämpliga. Tio distriktssköterskor tackade ja till att delta i studien. De övriga 44 tillfrågade valde att inte svara på författarnas mail. Informanterna var samtliga kvinnor i åldern år med en medelålder på 47,1 år och de hade arbetat inom primärvården som 12

13 distriktsköterskor mellan 1,5 18 år. Datainsamlingmetod Till studien har författarna utfört intervjuer med semistrukturerande frågor med stöd av en intervjuguide skapad av författarna, som handlar om vilka förutsättningar och attityder distriktsköterskor har att arbeta hälsofrämjande. Exempel på frågor var: Beskriv vad du tycker att hälsofrämjande arbete innebär. och Vilka förutsättningar ges du att arbeta hälsofrämjande på din arbetsplats?, frågorna följdes ofta av följdfrågor för att få mer uttömmande svar, till exempel kan du utveckla eller på vilket sätt? För att samla in en del fakta om informanten samt för att skapa ett gott klimat mellan informanten och författaren har vissa bakgrundsfrågor ställts. Alla intervjuer avslutades med frågan: Finns det något som du vill tillägga? För att säkerställa studiens giltighet gjordes en provintervju, detta för att säkra att frågorna i intervjuguiden gav svar på studiens syfte (Granskär & Höglund Nielsen 2012). Efter respons från handledaren gjordes inga förändringar i intervjuguiden och intervjun inkluderades i studien. För att stärka tillförlitligheten hos studien spelades alla intervjuer in med hjälp av ljudupptagning på en av författarnas mobiltelefon. Båda författarna närvarade vid samtliga intervjuer. Författarna utförde och ledde sammanlagt fem intervjuer vardera medan den andre författaren deltog som observatör. Informanten bestämde själv vart intervjun skulle äga rum, tidsmässigt inom en bestämd period. Intervjuerna gjordes fortlöpande allteftersom svar om deltagande inkom. Alla intervjuer utfördes på informantens arbetsplats. Intervjuerna tog mellan nitton och trettio minuter och ägde rum mellan mars och april Tillvägagångssätt Anhållan om tillstånd att genomföra studien skickades till tre verksamhetschefer inom valt Primärvårdsområde via e-post. Namnen på dessa chefer hämtades från regionens hemsida via Internet. När tillstånd givits kontaktade författarna samtliga vårdenhetschefer för förfrågan om namn och maildress till de distriktsköterskor som uppfyllde inklusionskriterierna att delta i studien. E-post med information om studien skickades till tänkta informanter där författarna kort beskrev syftet med studien, tillvägagångssätt samt information om att informanterna när som helst kunde avbryta sitt deltagande utan att anledning behövde uppges. Deltagarna gav samtycke till att delta i studien genom att svara på mailet. Det var även via mail som all vidare kommunikation om var och när intervjun skulle äga rum sköttes. 13

14 Dataanalys Författarna använde kvalitativ innehållsanalys för att bearbeta allt insamlat material. Ljudfilerna från intervjuerna transkriberades ordagrant. Båda författarna läste det transkriberade materialet i sin helhet flera gånger för att skapa en övergripande uppfattning av innehållet. Vidare delades materialet upp lika mellan författarna för att påbörja den manifesta kvalitativa innehållsanalysen där textens meningsbärande enheter det vill säga ord och uttalanden som svarade till studiens syfte identifierades (Graneheim & Lundman 2004). För att stärka tillförlitligheten skiftade sedan författarna material med varandra där de meningsbärande enheterna kontrollerades mot den transkriberade texten för att inget viktigt material skulle gå förlorat (Graneheim & Lundman 2004). De meningsbärande enheterna kondenserades, kortades ner, för att hitta kärnan i textmaterialet innan författarna tillsammans gav dessa en kod. Under den manifesta delen av analysen sorterades koderna utifrån likheter och olikheter till subkategorier och kategorier (Hsieh & Shannon 2005). Se exempel Tabell 1. Under den senare delen av analysen (latenta fasen) identifierades ett underliggande tema. Tabell 1. Exempel på Meningsbärande enhet, Kondenserad enhet, Kod, subkategori samt kategori Meningsbärande enhet Kondenserad enhet Kod Subkategori Kategori och som det ser ut idag så finns inte dom resurserna på hälsocentralen att utföra arbetet. Som det ser ut idag så finns inte dom resurserna på hälsocentralen att utföra arbetet. Hälsocentralen saknar resurser för det hälsofrämjande arbetet Distriktssköters kor saknar en tydlig roll att arbeta hälsofrämjande Organisatoriska svårigheter att arbeta hälsofrämjande ingen specifik avsatt tid. Det är ingår i patientmötena var du än är nånstans då. Ingen specifik avsatt tid. Det är ingår i patientmötena var du än arbetar nånstans. Tiden finns inte avsatt, HF arbete får hinnas med i alla besök Att ta tillfället i akt och prata hälsofrämjande vid alla tillfällen Att implementera hälsofrämjande i distriktsskötersk ans dagliga arbete 14

15 Forskningsetiska överväganden Författarna ansvarade för att fastställda lagar, riktlinjer, etiska principer och normer följdes och tog ansvar för att studien utfördes på sådant sätt att vinsten övervägde risken till skada. Grundläggande forskningsetiska principer efterföljdes, värdighetsprincipen, godhetsprincipen och rättviseprincipen som handlar om att skydda individen mot förödmjukelse, kränkning eller annan psykisk eller fysisk skada (Polit & Beck 2016). För att ta hänsyn till de forskningsetiska övervägandena tog författarna stöd av Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor. Med stöd av lagen, 16 informerades informanten om att deltagandet var frivilligt och kunde när som helst avbrytas utan att anledning uppgavs (Socialstyrelsen 2017a). Denna information gavs både skriftligt och muntligt och innehöll tydliga instruktioner om tillvägagångsätt och syfte med studien enligt värdighetsprincipen (Polit & Beck 2016). Allt insamlat material behandlades konfidentiellt enligt godhetsprincipen och går inte att spåra tillbaka till informanten. Intervjuerna spelandes in, men ingenstans i studien kan informationen ledas tillbaka till en enskild individ, informanterna namngavs inte i studien. För att ytterligare skydda konfidentialiteten uppgav författarna inte vilken informant som stod för vilket citat i studien. Allt inspelat material kasserades efter godkänd studie (Polit & Beck 2016; Socialstyrelsen 2017a). Rättviseprincipen beaktades genom att författarna bemötte samtliga informanter med respekt, empati och öppenhet på en plats som de själva hade valt för intervjun (Polit & Beck 2016). Resultat Under den manifesta analysen kom författarna fram till fyra kategorier med sammanlagt tio subkategorier (figur 1). Dessa kategorier presenteras som rubriker i den löpande texten med dess subkategorier som underrubriker. De två första kategorierna beskriver distriktssköterskornas egna upplevelser och attityder till att arbeta hälsofrämjande på individnivå i mötet med en patient. Den tredje kategorin beskriver de organisatoriska förutsättningarna och de yttre faktorer som distriktssköterskorna upplever sig ha att arbeta hälsofrämjande. Den fjärde och sista kategorin beskriver vilka vinster som distriktssköterskorna ser med att arbeta hälsofrämjande på både organisations- och individnivå och kan anses vara betydande för den attityd som distriktssköterskan har till det hälsofrämjande arbetet. Under den senare delen av arbetet (latenta fasen) framkom ett tema som band kategorierna samman. Detta tema identifierade författarna som: Att dagligen utföra 15

16 hälsofrämjande åtgärder trots att förutsättningar inte fanns. En stor del av alla distriktssköterskorna berättade under intervjuerna att trots brist på förutsättningar och vetskapen om att de inte kommer att kunna erbjuda behövliga uppföljningar, utförde de dagligen hälsofrämjande insatser för sina patienter. Tema Att dagligen utföra hälsofrämjande åtgärder trots att förutsättningarna inte fanns Att implementera hälsofrämjande i distriktssköterskans dagliga arbete Att känna in situationen och anpassa sig efter individen Organisatoriska svårigheter med att arbeta hälsofrämjande Vinster med hälsofrämjande arbete Önskan om mer tid till hälsofrämjande arbete Att ta tillfället i akt och prata hälsofrämjande vid alla tillfällen Att inte ha möjlighet till uppföljning Utmaningen att motivera patienter Att ta upp känsliga ämnen och rädslan att uppfattas som dömande Organisationen prioriterar inte det hälsofrämjande arbetet Distriktssköterskan saknar en tydlig roll att arbeta hälsofrämjande Ingen tid att arbeta hälsofrämjande Vinster för organisationen Vinster för samhälle & individ Figur 1. Tema, kategorier och subkategorier Att implementera hälsofrämjande i distriktssköterskans dagliga arbete Kategorin speglar informanternas syn på möjligheten att arbeta hälsofrämjande i den dagliga verksamheten, både när det kommer till bokade hälsosamtal och tillfällen att prata hälsofrämjande vid alla besök, trots att syftet till besöket var något annat samt möjligheterna att följa upp de insatta åtgärderna. Kategorin består av de tre subkategorierna önskan om mer tid till hälsofrämjande arbete, att ta tillfället i akt att prata hälsofrämjande vid alla tillfällen och att inte ha möjlighet till uppföljning. 16

17 Önskan om mer tid till hälsofrämjande arbete Här framkom att de distriktssköterskor som hade någon form av livsstilmottagning, till exempel diabetesmottagning, blodtrycksmottagning eller mottagning för astma/kolpatienter och rökavvänjning hade för lite tid avsatt för att jobba med detta enligt Socialstyrelsens riktlinjer. Många ansåg att kvalitén på samtalen blev dåliga på grund av tidsbrist. De berättade även om långa väntelistor för sina respektive mottagningar och att det hela tiden kom in nya remisser som måste prioriteras eftersom de svårast sjuka patienterna måste tas om hand först. och då har jag ju en dag i veckan avsatt och de är ju egentligen alldeles för lite tid med tanke på att vi har listade patienter, vi skulle ju haft mer tid till de. Och jag känner ju att den här en dag i veckan ska räcka både till astmatiker, till KOL-patienter, till ny.. öh, nyupptäcka patienter med lungbesvär och till rökavvänjning. Så tyvärr är de oftast dom här rökavvänjningspatienterna som hamnar i kläm, utan de är ju dem med problem med andningen som prioriteras Att ta tillfället i akt och prata hälsofrämjande vid alla tillfällen Trots bristande möjlighet till att boka hälsosamtal, förutsatt att inte patienten har någon sjukdom som krävde regelbunden uppföljning, berättade distriktssköterskorna vid flertalet tillfällen att hälsofrämjande arbete var en mycket viktig del i distriktssköterskans yrkesroll. Trots bristen på tid upplevde de att de kunde ta tillfället i akt och ge enkla råd om livsstilsförändringar när patienten var på distriktssköterskemottagningen av någon annan anledning. De berättade att de så ofta som möjligt försökte hinna med att prata lite om hälsofrämjande arbete eftersom möjligheterna till att så ett litet frö hos patienten, och att väcka egna tankar som handlar om deras livsstil och vilka förändringar och förbättringar som de själva kan göra, alltid fanns. men jag försöker att göra det så ofta jag verkligen hinner även om det inte precis är bokat ett hälsosamtal, det ingår i varje besök, jag försöker göra det så ofta jag kan [ ] alla är intresserade och tacksamma över informationen å då tänker jag att det ger ändå nånstans en nytta 17

18 Att inte ha möjlighet till uppföljning Alla distriktssköterskorna berättade om den bristande möjligheten till uppföljning för de livsstilsåtgärder som man pratat med patienterna om, både under de bokade samtalen på livsstilsmottagningen och de råd om livsstilsförändringar som gavs vid ett vanligt besök på distriktssköterskemottagningen. Distriktssköterskorna berättade att det var stora svårigheter med att hinna följa upp de insatta åtgärderna och många uttryckte att det var synd eftersom det oftast inte räcker med ett samtal för att förändra en hel livsstil, många behöver stöd och motivation under vägen. dom tar ju till sig, men de den arbetsplats som jag är nu går ju inte att följa upp genom att det är snabba korta möten [ ]dom orkar inte ta tag i sitt liv, dom behöver mycket mera resurser än bara ett samtal Att känna in situationen och anpassa sig efter individen Under kategorin Att känna in situationen och anpassa sig efter individen framkom två subkategorier: utmaningen att motivera patienter och att ta upp känsliga ämnen och rädslan att uppfattas som dömande. Utmaningen att motivera patienter Distriktssköterskorna uttryckte under intervjuerna att de upplevde att det kunde vara en utmaning att arbeta hälsofrämjande eftersom många patienter inte var beredda att göra jobbet själva, många vill ha snabba lösningar och distriktssköterskorna upplevde att patienternas åsikt var att sjukvården förväntades göra jobbet åt dem. Samtidigt ansåg många av distriktsköterskorna att det var värt att lägga den lilla tid som de hade på att prata om en hälsofrämjande livsstil. För om de bara kunde få patienten att känna sig lite motiverad till att genomföra en livsstilsförändring så var det arbetet värt. ja en stor utmaning kan ju vara att motivera en patient. Det är ju inte alla som öh.. inser att dom själva som behöver göra jobbet, utan att öh.. dom att är.. att dom lagt sitt liv i sjukvårdens händer och att det är vi som ska fixa det men jag kan inte gå ut och motionera åt dem, utan dom behöver ju inse det själva 18

19 Att ta upp känsliga ämnen och rädslan att uppfattas som dömande Flera av distriktssköterskorna uttryckte att det kunde kännas svårt att prata om livsstil, livsstilsförändringar och hälsofrämjande arbete med en del patienter. Trots att de visste att det var av stor vikt och att det går att påverka mycket själv som patient, genom att genomföra livsstilsförändringar så förekom det ofta att distriktssköterskorna inte pratade om dessa områden på grund av att de upplevde en rädsla för att patienterna skulle ta illa vid sig och bli besvärade av frågor som handlar om deras livsstil. Distriktssköterskorna beskrev att det inte fanns en mall att utgå ifrån när det kom till att prata om hälsofrämjande arbete, de beskrev att de utgick ifrån varje unikt patientmöte och gjorde en bedömning under besöket om huruvida distriktssköterskan kunde ta upp livsstilsförändring som en behandlingsåtgärd eller ej. de tycker jag nästan är lite svårare att prata om patienter om för de är svårt å, å ta upp de här utan att dom ska känna sig som att de, att dom är psykiskt sjuka eller liksom att dom, ja men ditt blodtryck är inte fysiskt de är bara psykiskt, alltså att man... får den här balansen mellan hur man ska formulera sig för att dom inte ska bli, ta illa vid sig Organisatoriska svårigheter med att arbeta hälsofrämjande Kategorin beskriver delar som distriktssköterskorna upplevde som utmanande med att arbeta hälsofrämjande. Kategorin består av de tre subkategorierna: Organisationen prioriterar inte det hälsofrämjande arbetet, Distriktsköterskan saknar en tydlig roll att arbeta hälsofrämjande och Det finns ingen tid att arbeta hälsofrämjande. Organisationen prioriterar inte det hälsofrämjande arbetet Distriktssköterskorna beskrev hur de upplever att hälsofrämjande arbete inte är högt prioriterat och att hälsofrämjande arbete är det som prioriteras bort först när det blir frånvaro på arbetsplatsen. De beskrev hur ledningen lägger resurserna på andra göromål på hälsocentralen. Detta trots att chefen och ledningen uppfattas tycka att hälsofrämjande arbete är viktigt att arbeta med. Någon beskrev hur intentionen från ledningen är god och att det fanns förväntningar på att arbeta hälsofrämjande men att det inte finns förutsättningar, även om det har uttryckts önskemål om att få arbeta med en egen hälsofrämjande mottagning. Distriktssköterskorna beskrev att de upplevde att orsaken till detta var bristande resurser och brist på tid. Tid som idag behövs för att arbeta med patienter som redan är sjuka och de 19

20 patienter som akut söker vård på hälsocentralen. Dagligen mötte distriktssköterskorna patienter som behövde och skulle må bra av en förändring i livsstilen, men de ansåg att tidsbristen var en bidragande orsak till att läkemedel skrivs på recept istället för att patienten motiveras till en hälsofrämjande livsstil, som på sikt kan ha samma effekt som läkemedel. Det framkom att det i viss mån finns tid till förebyggande arbete men att den avsatta tiden inte räcker till, gentemot antalet patienter. Vidare var flera distriktssköterskor överens om att en del i lösningen på detta problem är att anställa mer personal. jag tycker inte att de är så, så stora förutsättningar, jag ska inte säga dåliga så, för våran chef är ju också inne på de här med hälsa och så, däremot så är de, de avsätts ju inte nån speciell tid för de, har jag en, en som ska komma och kolla ett blodtryck så är dom ju uppsatta på en kvart, de är ju inte så att jag har, får 45 minuter Distriktssköterskan saknar en tydlig roll att arbeta hälsofrämjande Distriktssköterskorna beskrev att hälsofrämjande arbete är en väldigt viktig del i arbetet men att förutsättningarna att arbeta med det inte finns. Vidare beskrev de att det aldrig händer att syftet med ett besök är att prata om en hälsofrämjande livsstil och att hälsobesök inte är något som förekommer. Det beskrevs att den rollen som distriktssköterskan har på hälsocentralen idag på inte ger möjligheten att arbeta hälsofrämjande. Där kan jag också säga att jag inte arbetar med hälsofrämjande arbete Ingen tid att arbeta hälsofrämjande Flera informanter beskrev hur tiden är en stor utmaning för att få ett fungerande arbete runt ett hälsofrämjande synsätt. Distriktssköterskorna beskrev att det inte finns någon avsatt tid där syftet är att prata med patienter om en hälsofrämjande livsstil utan är något som får hinnas med när patienterna är på hälsocentralen i något annat syfte. Gemensamt tyckte många distriktssköterskor att arbetet är viktigt och de ansåg att tid till detta bör prioriteras. Alltså vi får ju inte tider att räcka till för det folk söker för så är det ju så ser det ju ut överallt tror ja men det är ju synd att det är så 20

21 Vinster med hälsofrämjande arbete Att arbeta hälsofrämjande var något som distriktssköterskorna beskrev hur det på lång sikt skulle ge stora vinster, inte bara för patienten utan även för personalen på hälsocentralen och ekonomiskt för samhället. De hade en hel del förslag och idéer på vad som skulle kunna leda till en bättre folkhälsa. Under denna kategori har författarna funnit två subkategorier: Vinster för organisationen och Vinster för samhälle och individ. Vinster för organisationen Distriktssköterskorna beskrev hur de förstod att det schematekniskt kunde vara svårt att få mer tid till hälsofrämjande arbete men om det prioriterades skulle vinsterna vara ett mindre tryck på de akuta besöken och ett mindre flöde av svårt sjuka patienter. En informant menade att det skulle leda till stora vinster för organisationen om det implementerades ett annorlunda tankesätt där mer fokus och resurser lades på förebyggande och hälsofrämjande arbete. ja men de är ju de viktigaste egentligen av alltför för å hålla patienterna friska då får ju vi, vi får ju mindre patienter som är småsjuka Vinster för samhälle & individ På samhälls- och individnivå menade distriktssköterskorna att hälsofrämjande arbete är viktigt för att minska risken att insjukna i de stora folksjukdomarna. Men för att kunna motivera patienten till en förändring av livsstilen behöver patienten känna att åtgärderna är meningsfulla och roliga. Vissa är mer mottagliga än andra när det kommer till just en livsstilsförändring. Distriktssköterskorna uttryckte en uppgivenhet kring att läkemedel hellre sätts in som behandling, trots att en livsstilsförändring skulle kunna innebära så pass positiva förändringar för patienten att läkemedel inte skulle behövas. Distriktssköterskorna såg vinster för patienten genom att förebygga sjukdom, de menade också att livskvalitén för patienterna skulle bli mycket bättre. De kunde även se en samhällsekonomisk vinst med en friskare befolkning. Distriktssköterskorna såg fram emot att kunna lägga resurser på att främja hälsa istället för att arbeta med dem som redan är drabbade av sjukdom. ja det är en väldigt viktig del öh kan vi få patienterna följsamma och öh motiverade till att ta hand om sin egen hälsa så tror jag att det kan spara väldigt 21

22 mycket på sjukvårdens resurser det blir inte lika högt tryck på sjukvården å jag tänker också att de är ju i sin tur samhällsekonomiskt å att man minskar sjukskrivningar å höjer människors välmående Diskussion Huvudresultat Studien visade att distriktssköterskorna upplevde begränsade förutsättningar att arbeta hälsofrämjande. Brist på tid och resurser var framträdande orsaker. Trots detta så var distriktssköterskornas attityd till hälsofrämjande arbete övervägande positiv. Många uppgav att de dagligen försökte motivera patienter till en förändring genom att prata hälsofrämjande trots att syftet med besöket var något annat. De ansåg att det var en viktig del i yrkesrollen och att det kunde vara värdefullt för patienten om distriktssköterskan kunde motivera patienten till att genomföra någon förändring som kan leda till en bättre hälsa. Resultatdiskussion Att implementera hälsofrämjande i distriktssköterskans dagliga arbete Distriktssköterskorna i föreliggande studie uppgav att hälsofrämjande arbete inte prioriteras i primärvården. Tiden och resurserna till detta arbete fanns inte och många av distriktssköterskorna uppgav att den mesta tiden och resurserna lades på de patienter som redan var sjuka och behövde vård. Trots bristen på tid så ansåg många av distriktssköterskorna att de ofta tog tillfället i akt, i mötet med en patient, att prata om vilka livsstilsåtgärder som kan vara av vikt för just dem för att främja en god hälsa. Wilhelmsson & Lindberg (2009) visade hur distriktssköterskorna som deltog ansåg att hälsofrämjande arbete var ett viktigt arbete men det fanns ingen tid till att utföra det eftersom medicinska uppgifter prioriterades före (Wilhelmsson & Lindberg 2009). Johansson et al. (2010) skriver att det mesta ansvaret vad gäller hälsofrämjande arbete ligger hos primärvården. Men trots att det råder tidsbrist för hälsofrämjande arbete har andra studier visat att distriktssköterskor som arbetar inom primärvård bäddar in hälsofrämjande livsstilsåtgärder i sitt dagliga arbete (Runciman 2014). Lambe och Collins (2010) visade i sin studie att sjuksköterskorna som deltog beskrev att de var medvetna om vikten av hälsofrämjande arbete och trots tidsbrist hittade tillfällen att ge enkla råd och information till patienterna för att främja en god hälsa. Denna del av resultaet kan dock diskuteras utifrån ditriktssköterskans personliga 22

23 attityd till att arbeta hälsofrämjande. Med stöd av litteraturen kan författarna ana ett mönster i svaren från distriktssköterskorna. Om distriktssköterkan ansåg att det var viktigt att arbeta hälsofrämjande, togs oftare tillfället att prata om hälsofrämjande livsstilsåtgärder utan att det fanns med i syftet med besöket från början. Om distriktsslöterskan antydde att arbetet inte var så viktigt var det lätt att skylla på tids- och resursbrist. Johansson et al. (2009) kom i sin studie fram till att sjukvårdspersonalens inställning till hälsofrämjande arbete ofta är personlig och kopplad till den holistiska synen på mänsligheten. Författarna till studien kom fram till att det fanns tre olika typer av strategier för hälsofrämajde arbete, och att det hälsofrämjande arbetet bedrevs ifrån den typ av strategi som distriktssköterskan hade (Johansson et al. 2009). Flera andra studier har påvisat att det är viktigt att ha riktlinjer för hur det hälsofrämjande arbetet ska utföras (Manuti et al. 2010) och det är viktigt att riklinjer och rutiner är lätta att använda i det dagliga arbetet (Francke et al. 2008), dock så har forskning visat att det är svårt att implementera riktlinjerna i det kliniska arbetet (Kardakis et al., 2013). I västerbotten erbjuds en screening via primärvården till alla 40-, 50- och 60-åringar för att upptäcka hälsorisker samt förebygga dessa. Utfallet av detta program har visat sig värdefullt för befolkningen och att riskfaktorerna bland befolkningen minskar (Norberg, Wall, Boman & Weinehall 2010). I en studie infördes ett datorbaserat verktyg för att underlätta implemeteringen av hälsofrämjande åtgärder eftersom det visat sig att det av olika anledningar finns hinder till detta arbete. Reultatet visade dock att införandet av detta verktyg inte kunde underlätta implementeringen av hälsofrämjande arbete (Carlfjord et al. 2011). Att känna in situationen och anpassa sig efter individen Resultatet i föreliggande studie visade att distriktssköterskorna upplevde svårigheter med det hälsofrämjande arbetet trots att de ansåg att det var en viktig del i yrkesrollen. De upplevda svårigheterna handlade om att motivera patienter, att prata om känsliga saker och rädslan att uppfattas som dömande. De upplevde att många patienter förväntade sig att sjukvården skulle göra jobbet åt dem och att de inte var beredda att göra förändringar i sin livsstil. I enlighet med detta har Lambe och Collins (2010) beskrivit i sin studie att sjuksköterskor upplevde en stor svårighet att motivera patienter till att genomföra livsstilsförändringar på grund av motvilja från patienterna (Lambe & Collins 2010). Orth-Gomer och Perski (2008) menar att följsamheten när det gäller råd om livsstilsförändringar är mindre än 50 % vilket ger distriktssköterskan en stor utmaning till att motivera dem (Orth-Gomer & Perski 2008). 23

24 Resultatet vad gäller rädslan att ta upp känsliga ämnen och att uppfattas som dömande framkommer i flera studier. Thomas, Bendtsen och Krevers (2014) beskrev hur sjuksköterskorna och distriktssköterskorna upplevde en rädsla att verka förolämpande och dömande när ohälsosamma levnadsvanor diskuterades. Andra studier har också kommit fram till liknande resultat där det beskrivs att distriktssköterskor upplever svårigheter att prata om till exempel kost- och matvanor, fysisk aktivitet, hereditet för hjärt- och kärlsjukdomar, sociala förhållanden och arbetssituation och att det är svårt att hitta en balans i samtalet (Hörnsten et al. 2014; Zabaleta-del-Olmo et al. 2015; Ampt et al. 2009). När det kommer till att prata om att förebygga eller minska risker för komplikationer vid kroniska sjukdomar har Magobe, Poggenpoel och Myburgh (2017) visat att det är viktigt med information, utbildning och stöd från sjukvårdspersonalen. Patienterna som deltog i studien ansåg att möjligheterna till att genomföra en livsstilsförändring blev väsentligt mycket bättre om de fick utbildning, motivation och om sjukvårdspersonalen kunde ge patienterna styrkan för att förstå vikten av, och hur detta arbete kan bidra till och förbättra deras livskvalitet (Magobe, Poggenpoel & Myburgh 2017). Taggart et al. (2012) förespråkar vikten av personliga interventioner och åtgärdsprogram för att förbättra patienternas hälsa. Utifrån det salutogena perspektivet och begreppet känsla av sammanhang (KASAM) är det sjukvårdspersonalens och kanske framförallt distriktsköterskans uppgift att motivera patienterna till att öka kontrollen över och förbättra deras fysiska, mentala, sociala och andliga hälsa genom att skapa miljöer där människor ser sig som aktiva deltagare som kan identifiera sina resurser, använda dem för att förverkliga ambitioner, tillgodose behoven, uppleva meningsfullhet och att förändra eller klara av miljön utifrån ett hälsofrämjande sätt (Eriksson & Lindström 2008; Orth-Gomer & Perski 2008). Organisatoriska svårigheter att arbeta hälsofrämjande Brobeck & Odencrants (2013) beskrev hur distriktssköterskor och ledningen insåg vikten av ett hälsofrämjande arbete men att arbetet av olika anledningar inte kunde genomföras utan blev en vision om hur de önskade att arbetet skulle genomföras. Distriktsköterskorna i studien menade att ett av problemet var att de inte kände sig tillräcklig involverade i planeringen av detta arbete. Målen sattes av ledningen som sedan överlät ansvaret för hur arbetsuppgifterna utfördes till personalen på hälsocentralen utfördes, något som upplevdes som ogörligt då det saknades stöd och engagemang från ledningen när hälsofrämjande arbete skulle prioriteras (Brobeck & Odencrants 2013). I föreliggande studie fanns tydliga mönster hos 24