EXAMENSARBETE. Omvårdnad i en högteknologisk miljö. Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter. John Gjertz Granström Adam Tunlind 2014

Transkript

1 EXAMENSARBETE Omvårdnad i en högteknologisk miljö Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter John Gjertz Granström Adam Tunlind 2014 Specialistsjuksköterskeexamen Intensivvård Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

2 Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Omvårdnad i en högteknologisk miljö intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter Caring in a high-technology environment experience of critical care nurses John Gjertz Granström & Adam Tunlind Kurs: O7032H, Examensarbete 15 hp Vårterminen 2013 Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot intensivvård 60 hp Handledare: Åsa Engström

3 Omvårdnad i en högteknologisk miljö - intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter Caring in a high-technology environment experience of critical care nurses John Gjert Granström Adam Tunlind Luleå Tekniska Universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad ABSTRAKT Syftet med examensarbetet var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att utföra omvårdnad i en högteknologisk miljö. Arbetet utformades utifrån en kvalitativ design, semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta stycken intensivvårdssjuksköterskor och innehållet analyserades sedan genom en kvalitativ tematisk innehållsanalys. Analysen av intervjuerna resulterade i tre teman med totalt åtta kategorier; Att ha teknologin som en trygghet och hjälpmedel; Att känna att teknologin och den fysiska miljön utgör ett hinder; Att kunna använda den kliniska blicken. Intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter var att teknologin var ofrånkomlig för vården och fungerade som ett komplement och hjälpmedel för att bedriva en god omvårdnad, samtidigt som det gav en trygghet i att utföra komplicerade omvårdnadsmoment. Samtidigt var deras erfarenheter att teknologin vid flera tillfällen utgjorde ett hinder för omvårdnaden. De menade även att det var viktigt att se patienten trots all teknologi och kunna använda sig av den kliniska blicken för att främst använda sig av teknologin och övervakningsutrustningen som ett komplement i omvårdnadsarbetet. Slutsatsen är att teknologin inom intensivvården påverkade i vilken grad omvårdnaden kunde utföras och var nära sammanflätad med graden av avancerad utrustning kopplat till patienten. Nyckelord: Intensivvård, teknologi, omvårdnad, fysisk vårdmiljö, kvalitativ innehållsanalys

4 Bakgrund På en intensivvårdsavdelning vårdas svårt sjuka patienter som ofta är i behov av övervakning och behandling dygnet runt, ofta omgivna av högteknologisk utrustning vars syfte är att behandla, understödja och övervaka vitala funktioner. Hanteringen av teknisk utrustning som respirator, infusionspumpar, monitorer, dialys gör vården på en intensivvårdsavdelning mer komplex. Den moderna intensivvården började utvecklas på 1960-talet för att kunna behandla svårt sjuka patienter och krävde då personal med speciell utbildning för den avancerade tekniska utrustning som då började användas (Larsson &Rubertsson, 2005, s. 9). Sedan uppfinnandet och utvecklingen av microchip har framstegen inom teknologin i samhället ökat i snabb takt vilket påverkat människors dagliga liv. Detta märks även tydligt inom intensivvården där den tekniska utvecklingen ständigt förbättras. Den intensivvård som bedrivs och de medicintekniska produkterna som finns på dagens sjukhus bidrar i hög grad till en bättre överlevnad för svårt sjuka patienter (Foster & Hawkins, 2004). Barnard (2000) definierar teknologi som gamla och nya objekt, maskiner och utrustning som är kopplat till kunskap och handhavande av dessa för att maximera effektivitet. Teknologi definieras vidare inte bara som utrustningen i sig, utan även kunskapen att använda den och förmågan att omsätta den i omvårdnaden. Teknologi inom intensivvården innefattar i hög grad användningen av medicinteknisk utrustning. Som definieringen av medicinteknisk utrustning utgick författarna ifrån Lagen om medicintekniska produkter (SFS 1993:584 2) där medicinteknisk utrustning avser utrustning som skall påvisa, förebygga, övervaka, behandla, kompensera för skada och funktionsnedsättning eller lindra sjukdom. Sjuksköterskor på en intensivvårdsavdelning utför mycket av sitt arbete med hjälp av medicinteknisk utrustning. Argument finns att teknologin krockar med omvårdnadsvetenskapen och förhindrar en holistisk vård av patienten, patienter i studien upplevde att teknologin överskuggade deras basala behov och att det tekniska arbetet prioriterades före omvårdnadsarbetet (Almerud, Alapack, Fridlund & Ekebergh, 2008a). Något som Dean (1998) menar gjort omvårdnadsvetenskapen mer distanserad från teknologi och medicinsk vetenskapoch istället fokusera på psykologiska och sociologiska aspekterna av sjukdom. Honmenar dock vidare att ett dualistiskt synsätt är viktigt för sjuksköterskor eftersom alla dessa aspekter har betydelse för en god vård. 3

5 Almerud et al., (2008b) beskriver på liknande sätt hur teknologin och omvårdnaden båda har ett högt värde för den totala vården av patienten och bör inte ses som två skilda områden utan bör integreras genom att få bort polariseringen mellan dessa områden. Detta synsätt kan exemplifieras genom: The unique role of the nurse can never be substituted by any kind of machinery, be it a computer or otherwise. The nurse should treat them as useful tools, never as a replacement for her art. (Griffiths, 1983, citerad i Mann 1992) Inom den högteknologiska vården finns forskning (Alasad, 2002, Crocker& Simmons, 2008) som pekar på skillnaden i användning av teknologi beroende på erfarenhet inom den aktuella specialiteten. Nyutbildade sjuksköterskor såg medicinsk teknologiöverförd från läkarnas arbetsområde. Den erfarna sjuksköterskan använde sig av teknologi som ett hjälpmedel i utförandet av omvårdnad. Randle (2001) fann att sjuksköterskestudenter tillskrev sin kompetens att handha teknisk utrustning en större roll i sin yrkeskompetens än det patientnära arbetet, vilket kunde leda till att omvårdnaden hamnade i bakgrunden. Dagens intensivvård ställer stora krav på sjuksköterskans IT kompetens som kan leda till en mindre effektiv patientnära vård då en stor del av tiden spenderas framför teknisk utrustning och risken att sjuksköterskan förlorar en av sina mest unika uppgifter den patientnära omvårdnaden. Kiekkas et al. (2006) visade att tiden som den tekniska delen tar från sjuksköterskan gentemot patienten varierar, flera upplevde dock den teknologiska aspekten som viktig och nödvändig i vården av den svårt sjuka patienten och att det i slutändan ökade patientsäkerheten och minskade arbetsbelastningen för personalen. Almerud et al. (2008a) argumenterar dock att tekniska uppgifter lätt ges företräde över omvårdnaden. Något som i sin tur leder till att lyssna på patienten, inge tillit och förtroende gentemot patienten inte längre har lika hög prioritet. Även patienter upplever den teknologiska vårdmiljön svår att begripa och känner många gånger att vården och omhändertagandet fokuseras kring den tekniska apparaturen och objektiv data. Patienter upplevde sig ej bli sedd som en person, utan mer som en enhet med organ och mätvärden ihopkopplade till teknisk utrustning som avlästes och korrigerades (Almerud, Alapack, Fridlund & Ekebergh, 2007). Barnard och Gerber (1999) menar dock att teknologin har en sådan betydande och integrerad del i den moderna vården att den ej går att 4

6 ersätta. Detta innebär att teorin, handhavande, forskning och utbildning inom teknologi spelar en stor och nödvändig roll hos dagens sjuksköterskor. I den inledande litteratursökningen fanns få studier som specifikt undersöker intensivvårdssjuksköterskan erfarenheter av omvårdnaden i en högteknologisk vårdmiljö ur ett omvårdnadsperspektiv.flertalet studier finns för området sjuksköterska och teknologi, där fokus ligger på hur sjuksköterskan interagerar och hanterar den ständigt utvecklande och mer avancerande vårdmiljön och de etiska dilemman som uppstår (Almerud et. al. 2008b, Crocker & Timmons, 2009, Kiekkas et al. 2006, Meredith & Edworthy, 1995). Denna forskning understryker även att teknologin har en betydande del inom den moderna intensivvården. Denna studie ämnar beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av omvårdnad i denna högteknologiska vårdmiljö. Detta kan vara av betydelse för att undersöka hur omvårdnaden påverkas av teknologi och om den ses som ett hjälpmedel eller hinder för att utföra god omvårdnad. Att ha en djupare förståelse för hur teknologin inom intensivvården påverkar omvårdnadsarbetet kan leda till förändringar i hur sjuksköterskan förhåller sig till och använder tekniken. Syfte Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter att utföra omvårdnad i en högteknologisk vårdmiljö. Metod Studien utfördes genom åtta individuella intervjuer med sjuksköterskor som hade specialistutbildning inom intensivvård. Intervjuerna genomfördes med en semistrukturerad intervjuguide med öppna frågor som gjorde att intervjuaren kunde leda intervjun i syfte att hålla sig till det ämne som avsågs att undersökas (Kvale& Brinkman, 2009, s ). Deltagare och Procedur Intervjupersonerna valdes ut genom ändamålsenligt urval vilket syftade till att finna deltagare som på bästa sätt kunde svara mot syftet i studien. För att erhålla bättre spridning på materialet i en förhållandevis homogen grupp, valdes deltagare av olika kön och varierande erfarenhet inom yrket (Polit& Beck, 2004, s. 306).Inklusionskriterier för deltagandet var; 5

7 specialistsjuksköterskeexamen inom intensivvård med minst ett års erfarenhetinom specialiten. Deltagarna var mellan 39 och 60 år (md=45). Efter att tillstånd att utföra intervjuerna inhämtats skriftligt och muntligt av verksamhetschefen (Bilaga 1) på kliniken där intervjuerna avsågs att utföras, skickades information ut till potentiella deltagare (Bilaga 2 och 3). Detta resulterade i åtta intressenter som ingick i examensarbetet. Datainsamling Underlaget till studien insamlades genom enskilda semistrukturerade (Bilaga 4) intervjuer. Samtliga intervjuer genomfördes på intervjupersonens arbetsplats mellan två eller i slutet av ett arbetsskift. För att erhålla en ostörd miljö hade ett avskilt rum avsetts för detta ändamål. Författarna utförde fyra intervjuer var.intervjuerna blev i genomsnitt (m=34,5) minuter långa. Vilket ansågs vara tillräckligt länge för att erhålla en rik och mättad data för analys.intervjuernaspelades in på digital media utrustningsom vid ett senare tillfälle transkriberades ordagrant. Dataanalys En kvalitativ ansats med tematisk induktiv innehållsanalyshar används för att analysera data. Dataanalysen utgick ifrån processen för tematisk innehållsanalys som Downe-Wamboldt (1992) beskriver. Denna analysmetod lämpar sig då forskaren vill erhålla en fördjupad kunskap och förståelse om det ämne som avses att undersökas. Vilket innebar att de transkriberade intervjutexterna lästes igenom flertalet gånger med fokus på studiens syfte och finna meningsenheter som beskriver intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter att utföra omvårdnad i en högteknologisk vårdmiljö. Meningsenheterna kondenserades sedan, vilketenligt Downe-Wamboldt (1992) betyder att enheterna kortas ner utan att essensen i sin ursprungliga form gick förlorad. De kondenserade textenheterna togs ut, kodades och utgjorde grunden för kategorisering. Kategorierna byggdes upp av textenheter med liknande innehåll. Dessa kategorier användesdärefter som grund för tematisering och analys av den underliggande meningen i intervjutexten. Etiska överväganden Innan studien utfördes genomgick den en granskning av en etisk grupp vid Institutionen för hälsovetenskap vid Luleå tekniska universitet. Deltagarna i studien fick information om 6

8 studiens syfte (Bilaga 2) samt även information om att deltagandet var frivilligt och att de hade rätt att avbryta studien närhelst under studiens gång (Jfr.Kvale& Brinkmann, 2009, s ). Materialet från intervjuerna samlades på en extern hårddisk ej åtkomlig via internet och raderades sedan från inspelningsmedierna. De digitala intervjufilerna namngavs med datum och en sifferkod. I det utskrivna materialet finns inget som kan härledas tillbaka till de personer som deltog i studien. Intervjuerna utfördes enskilt i ostörd miljö. Under intervjuns gång kan möjligen samtalet i sig utvecklas så att deltagaren själv upptäcker både negativa och positiva sidor hos sig själv eller i omvårdnaden. Genom att vara tydlig med hur intervjumaterialet skulle hanteras och att understryka intervjupersonernaskonfidentialitet och inte i något sammanhang avslöja vad som framkommit under intervjun, minskar risken för att intervjupersonen skulle känna sig obekväm under intervjun som i sin tur kunde påverka datan som insamlas. Resultat Analysen av de intervjutexterna resulterade i tre teman (Tabell 1). Nedan i texten presenteras teman och kategorier. Tabell 1. Översikt av teman (n=3) och kategorier (n=6) Tema Kategori Att ha teknologin som en trygghet och Teknologin som underlättar det hjälpmedel patientnära omvårdnadsarbetet Teknologin skapar trygghet för personal och patient Att känna att teknologin och den fysiska miljön utgör ett hinder Teknologin som hämmar omvårdnadsarbetet Frustration och stress av medicinteknisk utrustning Att kunna använda den kliniska blicken Att se patienten trots teknologin Prioriteringar i omvårdnaden 7

9 Att ha teknologin som en trygghet och hjälpmedel Teknologi som underlättar det patientnära omvårdnadsarbetet Flera intensivvårdssjuksköterskor beskrev att teknologin kunde underlätta omvårdnadsarbetet och även kunde spara tid vid vissa omvårdnadsmoment. Exempel gavs där intrauterära termometrar användes då det sparade tid vid övervakningen. Intensivvårdssjuksköterskorna ansåg det underlättade arbetet eftersom de kunde läsa av via siffror och mätbara värden hur det var ställt med patienten. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev övervakning och infusioner tog mindre tid med ny teknologi vilket gav mer tid för patientvård. Ja, alltså, läkemedelspumparna underlättar ju, annars skulle man ju vara tvungen att stå där och ge läkemedel, det var ju så man gjorde från början innan jag började, att dom dutta Dormicum och Morfin och så att det är klart det underlättar ju väldigt mycket. Flera intensivvårdssjuksköterskor beskrev att det fysiska patientarbetet hade underlättats med ny teknik eftersom patienterna kanske inte behövde vändas lika ofta som tidigare och att de moderna sängarna var ett bra hjälpmedel som underlättade patientvändningar och gav vändningsassistans. Vissa beskrev att antalet omvårdnadsmoment inte hade minskat men att tekniken gjorde det smidigare att utföra än tidigare.även nya metoder för provtagning gagnade både patienten och intensivvårdssjuksköterskan eftersom det var ett mindre trauma för patienten och sparade tid vid provtagning. Vi slipper ta prover lika ofta som förr, det är mindre trauma för patienterna, patienterna får kanske vila istället för att vi ska vara där och sticka dom. Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att teknologin och utrustningen var livsviktig på intensivvårdsavdelningen och ingenting de kunde komma ifrån. Det underlättade arbetet och behövdes för att kunna utföra en så god vård som möjligt. Flertalet intensivvårdssjuksköterskor beskrev att antalet parametrar som mättes gav en bättre överblick av patienten och resulterade omvårdnad på grund av detta. 8

10 Teknologin skapar trygghet för personal och patient Intensivvårdssjuksköterskorna ansåg att teknologin var ett bra arbetsredskap och en trygghet i omvårdnadsarbetet med patienten, de kände att det var lättare att arbeta med patienten närövervakning användes. Det ingav en trygghet i arbetet med patienten att denne var uppkopplad och övervakades med invasivt blodtryck, hjärtfrekvens och saturation då det gav en uppfattning om hur patienten mådde vid olika omvårdnadsmoment som renbäddning, sugning av intuberade patienter samt lägesändringar. När utrustningen visade på korrekta kurvor och bra värden kände de sig trygga i att vända patienten. Intensivvårdssjuksköterskorna ansåg att övervakningen var mer exakt idag än förut och kände därför en trygghet i att ha övervakningen på flera skärmar vilket skapade en bättre överblick av patientens status. Flera intensivvårdssjuksköterskor medgav att övervakningen var en trygghet både för personalen och för patienten. Men den är ju bra, om jag ser att det är en korrekt kurva, då känner jag ju mig trygg och så att de här går bra de här, han ligger bra i blodtryck och saturation och verkar stabil, han klarar vi av att vända nu. Det var viktigt förintensivvårdssjuksköterskorna att känna sig trygg med den utrustning de arbetade med och flera kände att de litade på övervakningsutrustningen.det medförde en känsla av att kunna utföra mer komplicerade omvårdnadsåtgärder med bevarad säkerhet för patienten. De kände en trygghet i att kunna följa patientens puls och blodtryck vid exempelvis smärtsamma såromläggningar när patienten var sövd Övervakningen underlättar, ja tror det är patientsäkert och besparar patienten massa lidande och oss extra arbete. Intensivvårdssjuksköterskorna ansåg att den medicinska övervakningen var bra för patienten om de självavar trygga med hur tekniken fungerade, även om det kunde vara stressande vid det nära omvårdnadsarbetet. När apparaterna ställdes in rätt var det en trygghet för både intensivvårdssjuksköterskan och patienten. 9

11 Att känna att teknologin och den fysiska miljön utgör ett hinder Teknologin som hämmar omvårdnadsarbetet Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att den basala omvårdnaden tog längre tid och skapade mer jobb för personalen. De beskrev att för korta slangar, svåråtkomliga infarter och lägesberoende dialyskatetrar gjorde det besvärligt för både personalen och för patienten vid lägesändringar, vändningar och renbäddning. Samtidigt som stor försiktighet krävdes för att inte påverka lägeskänslig utrustning exempelvis tracheostomier. De beskrev att det var mycket att tänka på när känslig utrustning var inkopplad för att undvika dislokation och extubering. Detta ledde till att personalen anpassade och planerade omvårdnaden och vändningar till apparaterna och tvingades hitta nya lösningar för problemen som uppstod. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att mobiliseringen och hygienåtgärder blev förhindrad när patienten var uppbunden till apparater med tracheostomier, luftfuktare och dialysslangar, vändningar kunde bli uppskjutna till nästkommande skift och det utfördes punkttvättar istället för heltvätt. De beskrev frustration över att inte kunna finna en skön liggställning till patienten och vända dem som planerat och beskrev att det försvårade tryckavlastande åtgärder. Flera intensivvårdssjuksköterskor ansåg att patienten hamnade i kläm när apparaterna tog mycket tid från det patientnära arbetet och när apparaterna begränsade dem från att röra sig fritt. För att ta upp en patient på fem minuter på sängkanten kanske de krävs en timmes jobb med att bara få loss alla sladdar och flyttaalla pumpar och allting och så då skiter man i det. Flera intensivvårdssjuksköterskor beskrev att de kände sig hindrade i arbetet när mycket medicinteknisk utrustning var kopplat till patienten som tog tid från det faktiska omvårdnadsarbetet. De menade att de ofta var tvungna att ta hänsyn till känsliga infarter och kablar vid varje omvårdnadsmoment. Dialysapparaten beskrevs av flera intensivvårdssjuksköterskor inverka mest negativt på tiden man hade över för omvårdnadsarbete och tog uppmärksamhet från patienten, främst vid uppstart och när apparaten inte fungerade.. De beskrev en stress över att inte hinna med omvårdnadsarbetet då skötseln av utrustningen tog mycket av deras tid. 10

12 Ja, alltså vid uppstart av PRISMA så tar de ju bort en och en halv timme av patientarbetet... Och de strular och jo, man kan bli fast med det i flera timmar... en hel förmiddag. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att de ibland undvek att utföra vissa omvårdnadsåtgärder för att minska risken att dialysen och andra apparater skulle stanna, de beskrev att läget på den centrala dialyskatetern och andra invasiva infarter ofta förhindrade planerade lägesändringar av patienten för att undvika att apparaterna skulle larma och stanna. De menade även att små åtgärder och lägesförändringar ibland fick vara tillräckligt. För att man vill inte kanske riskera att de börjar larma eller att prisman klottar och då vänder vi inte patienten för då med risk att dialysen klottar och det viktiga är ju att den går just nu och då får patienten ligga kvar på sin rygg och kanske ja få liggsår i rumpan... Frustration och stress av medicinteknisk utrustning Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att det hade tillkommit mycket avancerad medicinteknisk utrustning runt patienterna samt mer invasiva infarter och att det var mer att ta hänsyn till då de jobbade kring patienten. All denna nya utrustning skapade stress och frustration hos sjuksköterskorna och de menade att det ibland blev alltför mycket fokus på apparaterna istället för på patienten. De beskrev att det var stressande att inte behärska en ny medicinteknisk produkt eftersom det gjorde att arbetet inte flöt på som det skulle. Så att det påverkar, och det blir, man kan känna att det är stressande. Att man inte, det flyter inte på, då man känner att det är något man inte riktigt behärskar. Ja, det är stressande. De beskrev att de blev irriterade och frustrerade av att arbeta med teknologi som de inte behärskade och kunde känna att de inte gjorde ett bra arbete. All ny teknologi kunde även skapa en osäkerhet hos intensivvårdssjuksköterskorna eftersom de var osäkra på hur ny teknologi skulle användas samt var rädd att något skulle gå fel vid användningen som kunde påverka patienten på ett negativt sätt. De beskrev att de inte hade gjort sitt bästa för patienten. Detta ledde till att flera undvek ny apparatur om det var möjligt eftersom de var så osäkra på 11

13 hur den skulle användas. Det upplevdes som mycket frustrerande att hamna i en situation där man skulle använda en apparat som man ej hade fått utbildning i men ändå förväntades behärska. Man får självlära sig och det kan ju ibland vara jävligt frustrerande i situationer när det är bråttom och så står man med en apparat som man inte, kanske inte riktigt kan, man står som och ja, man får försöka via bruksanvisningarna och ja, försöka. Att kunna använda den kliniska blicken Att kunna se patienten trots teknologin Många intensivvårdssjuksköterskor beskrev att trots all teknologi, infarter och övervakning ändå var viktigast att se patienten först. De beskrev att de ignorerade teknologin i vissa skeden och bara tittade på själva patienten. Det fick vara hur mycket utrustning som helst runt omkring patienten men de beskrev att det var ändå patienten man skulle känna och se i första hand. Många beskrev att först efter att de hade sett och känt på patienten tittade på övervakningsutrustningen för att se om parametrarna stämde jämfört med det de såg då de tittade på patienten eftersom parametrarna kunde misstämma med verkligheten. De beskrev att det var av stor vikt att ha mycket kunskap om vad som händer med en människa då mätvärden ser ut på ett visst sätt och att snabbt kunna reagera adekvat om parametrarna stämde överens med det man såg. Alltså omvårdnadsarbetet för en intensivvårdssjuksköterska är ju att kunna se patienten, att om jag ser ett blodtryck på 68/34, men ja ser en person som sitter upp och ser ganska välmående ut, så måste jag lita på det jag ser. Ja, alltså om man säger övervaken där man ser blodtryck och sånt, det är väl livsavgörande att man ser ventrikelflimmer, asystolier och sånna saker. Då reagerar man ju direkt. Flertalet ansåg teknologin som ett komplement och hjälpmedel till den kliniska blicken. Teknologin kunde i många fall göra att de kunde identifiera och utvärdera patienternas behov. 12

14 De ansåg att den kliniska blicken inte fick glömmas bort, vilket främst hände när någon var ny i sin yrkesroll som intensivvårdssjuksköterska. Vissa beskrev att man anpassade teknologin utifrån hur svårt sjuk patienten var. Om patienten inte krävde all utrustning omprioriterade de och kunde kanske avveckla viss apparatur från patienten. I detta arbete var den kliniska blicken ett viktigt redskap för att utvärdera patienternas behov. Det var just i början för då var det mycket fokus på, man var ny och man hade inte koll på liksom alla delar. Men nu tycker jag att det som att man är van att det finns där. Och liksom det är en del i arbetet, att alla de här apparaterna finns. Behöver den här patienten en 4-lumens CVK? Så det hänger ut fyra slangar från patienten. Behöver dompvk:erna som sitter? Behöver dom kateter? Dom kanske kan kissa själva i flaska. Ja, olika saker. Kanske mäta blodtrycket bara varannan timme istället för varje timme, undvika artärnålen. Det försöker vi tänka på. Prioriteringar i omvårdnaden Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att den medicintekniska utrustningen kunde leda till felprioriteringar i omvårdnaden. De beskrev att det ofta fanns felkällor som gjorde att fokus flyttades från patienten för att felsöka utrustningen. De beskrev även att apparater som ofta larmade för felaktiga händelser minskade uppmärksamheten för den typen av larm och beskrevs som en riskfaktor för patienten..de kan jag säga en grej som är farlig, de är att det plingar så mycket, så att de larmar så mycket att till slut tänker man att det där är ingenting och tittar inte ens dit, de är en jätte riskfaktor Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att kompromisser ofta behövde göras av omvårdnaden då en apparat larmade, och att ett omvårdnadsmoment kunde bli avbrutet för att prioritera den larmande apparaten och åtgärda detta. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att vid hög medicinteknisk belastning ständigt fick prioritera allvarlighetsgraden i larmen och överväga om omvårdnadsmomentet kunde fortsätta utan att de förelåg en risk att patienten skadas. 13

15 Stämmer det den larmar för åtgärdar jag det på en gång. Då släpper jag all annat. Är de falskt larm struntar jag i det och fortsätter med det ja gör De kan börja larma, de kan vara nackdelen, eller om de börjar krångla. Då blir allt fokus på det. Samtidigt som man försöker ha koll på patienten. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att en hierarki användes hos vilka apparater de prioriterade vid exempelvis mobilisering och annat patientnära arbete som utgick från ABCDE modellen. De beskrev att andningen, saturationen alltid prioriterades först och var mest resurskrävande. De beskrev att det nästan alltid behövdes en avdelad personal för att säkra luftvägarna som höll trachealtuben i fixerat läge. Några sköterskor beskrev att de stängde av eller tystade ner mindre viktig övervakning under ett krävande omvårdnadsmoment för att minska stressen för patienten och personalen. Dessa prioriteringar ansåg intensivvårdssjuksköterskorna blev lättare att göra när de arbetat ett par år inom yrket. Diskussion Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att utföra omvårdnad av patienter i en högteknologisk miljö. Examensarbetet resulterade i tre teman och åtta kategorier. Där varje tema beskriver erfarenheter kopplat till hur teknologin i olika avseenden både underlättar och utgör ett hinder för omvårdnaden i en avancerad teknologisk vårdmiljö. I resultatet framkommer att omvårdnaden var teknikspecifik och handlade om hur tekniken underlättade eller försvårade omvårdnadsarbetet. I resultatet framkom att teknologin och främst övervakningsutrustningen var ett hjälpmedel för att underlätta den avancerade omvårdnaden av patienten. Exempelvis beskrevs möjligheten att avläsa mätvärden som en underlättade del i intensivvårdssjuksköterskans arbete att bedömma patientens status. De framkom vidare att teknologin inom den moderna intensivvården avlastade intensivvårdssjuksköterskorna i flera medicintekniska moment vilket medförde att mer tid kunde ägnas till patientnära arbete.lasiter(2011) beskrev att den avancerade övervakningen faktiskt visade sig positiv även ur ett patientperspektiv, då de upplevde 14

16 intensivvårdssjuksköterskans närvaro och patientcentrerade handlande som en trygghet. I resultatet framkom att intensivvårdssjuksköterskorna ansåg all teknologi som användes för att minska sjuksköterskornas fysiska arbete med att vända patienten, ge potenta långsamma infusioner och övervaka annars tidsödande uppgifter som blodtryck och puls som en positiv del i arbetet med patienten. Det framkommer att intensivvårdssjuksköterskorna kände en större trygghet att utföra mer komplicerade omvårdnadsåtgärder och de vågade utföra fler omvårdnadsåtgärder när patienterna hade avancerad övervakning på sig genom att sjuksköterskorna då exempelvis vågade vända en hemodynamiskt ostabil patient eller suga i trachealtuben hos en patient som var respiratoriskt instabil. Kiekkas et al. (2006) gjorde liknande fynd där intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att den teknologiska aspekten var en viktig del och nödvändig i vården och att det i slutändan visade sig öka patientsäkerheten och minskade arbetsbelastningen för personalen. Resultatet visade att det var viktigt för intensivvårdssjuksköterskorna att följa mätvärdena under en omvårdnadsåtgärd för att tidigt kunna se om en intervention innebar fara eller lidande för patienten. Det framkommer att de flesta intensivvårdssjuksköterskorna ansåg att antalet mätvärden som kunde avläsas underlättade bedömningen av patientens tillstånd och låg till grund för vilken nivå av omvårdnad de vågade utföra på patienten vid ett visst tillfälle. Enligt Li,Miaskowski, Burkhardt och Puntilla (2009) finns det en stark korrelation mellan den sederade patientens puls, blodtryck och pupillstorlek vid smärtsamma omvårdnadsmoment. Det styrker intensivvårdsjuksköterskornas användning av övervakningsutrustning som ett hjälpmedel i omvårdnadsarbetet för att bedöma patienternas reaktioner vid specifika omvårdnadsmoment. Det visar på att övervakningsutrustningen kan vara att användbart stöd för att värdera om ett omvårdnadsmoment innebär lidande och skapade på det sättet ett instrument som sjuksköterskor använde sig av för att öka medvetenheten och tryggheten vid smärtsamma ingrepp. Även om den avancerade utrustningen som används på intensivvårdsavdelningen ansågs nödvändig av alla intensivvårdssjuksköterskor framkom det i examensarbetet att den medicintekniska utrustningen som var kopplad till patienten ofta larmade och gav utslag för 15

17 avvikande parametrar något som ledde till att intensivvårdssjuksköterskorna tvingades utvärdera patienten utifrån deras kliniska blick och sedan fortsätta felsöka utrustningen om den fortsatte att larma. Den stora mängden larm ledde till att intensivvårdssjuksköterskorna i många fall blev stressade och fokus togs från patienten och omvårdnaden. Graham och Cvach (2010) visade att många av larmen på en intensivvårdsavdelning var onödiga eller falsklarm på grund av att övervakningsutrustningen inte var individuellt anpassad till den aktuella patienten. Genom anpassning av larmgränser kunde antalet onödiga larm reduceras signifikant och därmed skapa en bättre arbetsmiljö för personalen. Vidare beskriver de att anpassningen även kunde öka vaksamheten för potentiellt allvarliga larm. När teknologin inte fungerar som den ska eller när exempelvis övervakningsutrustningen fellarmade kunde det skapa en miljö där man inte längre litade på teknologin. I resultatet framkommer att intensivvårdssjuksköterskorna lade en stor vikt vid att ha medicinteknisk utrustning som de kunde lita på och kände sig trygga att hantera, detta ledde till att de upplevde att omvårdnaden blev säkrare. I resultatet beskrev intensivvårdssjuksköterskorna att anledningen till att apparatur inte ställdes in optimalt ofta berodde på att man ej kunde den medicintekniska utrustningen tillräckligt bra och därför lät den vara, för att istället fokusera på patienten.i likhet med Haghenbeck (2005) framkom det att teknologi som inte fungerar som den är tänkt skapade frustration, ilska och sårbarhet. Intensivvårdssjuksköterskorna i vårt examensarbete upplevde en frustration då teknologin ej fungerade och de var tvungna att felsöka detta, något som tog tid från den övriga omvårdnaden. För att kunna utföra arbetet på en intensivvårdavdelning krävs att man kan lita på den tekniska utrustningen för att kunna monitorera patienternas vitalfunktioner och med hjälp av detta utföra nödvändiga interventioner. Browne och Cook (2011) diskuterar kring det förtroendet som intensivvårdssjuksköterskor ibland sätter till tekniken och hur det kan innebära en risk för patienten. De visar bland annat om riskerna för att exempelvis en maskin inte larmar där den ska kan leda till stora konsekvenser för patienten om exempelvis en infusionspump inte ger den avsedda mängden läkemedel eller om den av misstag inte larmar för ocklussion. Detta framkommer även i detta examensarbete, det vill säga att de mer erfarna sjuksköterskorna inte alltid litar på tekniken och övervakningen utan att de ofta litade på sin egen erfarenhet då de bedömde patientens tillstånd. 16

18 I examensarbetet beskrev intensivvårdssjuksköterskorna att många infarter exempelvis dialysslangar, artärkatetrar och centrala venkatetrars läge och placering utgjorde ett direkt hinder för omvårdnaden av patienten, exempelvis vid vändningar och mobilisering. Leditschke, Green, Irvine, Bissett och Mitchell (2012) beskriver precis dessa faktorer som försvårande för omvårdnaden och mobilisering av intensivvårdspatienten och en svårighet som intensivvårdssjuksköterskorna ställdes inför dagligen. En lösning till detta som författarna ovan beskriver skulle vara en bättre planering redan vid insättande av dessa infarter med framtida omvårdnadsinterventioner och mobilisering i åtanke. Även om mycket av utrustningen som används inom intensivvården ansågs vara vital för patientens välmående och var vägledande för intensivvårdssjuksköterskornas bedömningar samt omvårdnadsinterventioner av patienten, krävde i stort sett all övervakning att ett par eller flera slangar var kopplade till patienten. Detta ledde till att vissa omvårdnadmoment blev lidande till följd av invasiva infarters placering och övervakningsutrustning, exempelvis mobilisering och vändningar. Även om studier finns som visar på fördelarna för patientens återhämtning genom tidig mobilisering (Adler & Malone, 2012) blev dessa moment ibland bortprioriterade då det ansågs ta alltför mycket arbete i anspråk att utföra. Den fysiska miljön omkring patienterna var något som intensivvårdssjuksköterskorna ansåg försvåra omvårdnaden. De upplevde att det inte fanns tillräckligt med fysiskt utrymme kring patienterna vid utförande av den basala omvårdnaden och detta kunde både försvåra och till och med hindra en tänkt omvårdnadsintervention. I princip inga studier har funnits som stödjer detta resultatet, något som kan bero på att den fysiska omvårdnadsmiljön upplevdes som ett större hinder på den intensivvårdsavdelning där examensarbetet utfördes än vad det är på andra intensivvårdsavdelningar runt om i världen. McGrath (2008) presenterar flera liknande fynd där de beskriver svårigheter att vårda i en högteknologisk miljö och visar på vikten att åsidosätta teknologin för kunna skapa en patientfokuserad vård. I studien intervjuades endast erfarna intensivvårdssjuksköterskor vilket kan bidra till deras resultat. Dock finns det flera likheter med vårt resultat där de menar att grunden till en patientfokuserad vård och inte en vård där personalen fokuserar på teknologin handlar om personalens erfarenhet och kunskaper. Detta är något som även framkom i vårt examensarbete, där flera av deltagarna poängterar vikten av att ha en djup kunskap för hur teknologin fungerade gjorde att de som var mer erfarna kunde fokusera mindre på teknologin och att patienten alltid kom i 17

19 första hand. Flera påtalade även vikten av att få kontinuerlig utbildning på den teknologi som används samt även ny teknologi för att kunna känna sig trygga samt även kunna använda den på ett patientsäkert sätt, något som många ej upplevde att de fick. Ett intressant och anmärkningsvärd diskussion som Browne och Cook (2011) för, är att erfarna intensivvårdssjuksköterskor generellt hade en högre tillit till apparaturen och övervakningsutrustningen, framförallt den utrustning som använts under lång tid och som ansågs ha hög tillförlitlighet. Detta medförde att intensivvårdssjuksköterskorna var mindre vaksamma för fel på utrustningen och invaggades i en trygghet att utrustningen alltid skulle fungera. Metoddiskussion I studien intervjuades åtta personer, i en kontext som svarade mot syftet och som bedömdes ge ett tillräckligt stort dataunderlag för att ge innehållsrika och beskrivande upplevelser.de som var intresserade av att delta i studien kontaktades av författarna för att få mer utförlig information om studiens syfte och metod. Enligt Polit och Beck (2004, s ) används denna metod ofta i kvalitativ forskning när man önskar rikta studien mot en specifik målgrupp i en utvald kontext. Kvale (1997) understryker vikten av att som intervjuare vara insatt i ämnet man avser att studera och vara väl förberedd innan intervjuerna startar. En styrka i studien var att intervjuaren redan var legitimerad sjuksköterska och avlagt en längre studieperiod i den kontext som avsågs att undersöka och var väl insatt i den terminologin som användes under intervjuerna. Något som kunde bidra till djupare intervjuer då följdfrågor kunde riktas mot delar essentiella för studiens syfte. En annan styrka med studien var att samtliga intervjuer genomfördes på plats på sjukhuset vilket skapade en bekant miljö för intervjupersonerna. För analys av materialet användes en kvalitativ innehållsanalys där författarna i enlighet med Downe-Wamboldt (1992) endast analyserade data som svarade mot syftet.polit och Beck (2004, s ) menar att tolkning av data är individuell, för att minimera risken att data skall gå förlorad eller bli föremål för feltolkning har författarna individuellt och gemensamt analyserat alla data som samlats in. Genom att även exkludera data som ej svarat mot syftet i studien ökar det studiens trovärdighet. Detta är en svår balansgång eftersom man måste reducera datamängden men 18

20 samtidigt bevara kärnan i materialet. Genom arbetets gång har arbetet granskats på seminarier av både andra studenter och handledare för examensarbetet för att på så sätt kunna öka tillförlitligheten i hela arbetet. Pålitligheten i studien styrks även genom kontinuerlig granskning av arbetets metod, urvalsmekanism och analysförfarande. Resultatet i studien anser vi till viss del kan överföras vilket anses som en styrka i studien då medicinteknisk utrustning i många fall ser likadan ut på intensivvårdsavdelningar i landet. Inom kvalitativa studier beskriver Polit och Beck (2004, s. 591) att man sällan söker efter att generalisera resultatet men att man ofta eftersträvar att finna en viss överförbarhet till andra enheter inom den undersökta kontexten. Svagheter i studien anses vara att författarna ej hade mycket erfarenhet att utföra intervjuer vilket kan påverka den informationen som erhålls med hjälp av denna metod. Den som utför en kvalitativ intervju bör ha goda kunskaper i intervjuteknik och metodik. Detta behövs för att samtalet under intervjun ska hållas så flytande som möjligt och för att erhålla ett bra samspel mellan intervjuaren och intervjupersonen (Kvale, 1997). Samtidigt utfördes intervjuerna från en och samma arbetsplats där den specifika kontextuella miljön och arbetssituation måste vägas in och kan vara grund för en viss bias. Slutsats Omvårdnad i en högteknologisk miljö måste ses som mångfacetterad när de gäller hur teknologin påverkar intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter. Den avancerade vården som bedrivs på en intensivvårdsavdelning skulle inte fungera utan högteknologisk apparatur, lika lite skulle omvårdnaden fungera utan kompetent mellanmänsklig interaktion och skötsel av basal omvårdnad. Att teknologin både ses som ett stort hjälpmedel och samtidigt ett hinder för den patientnära omvårdnaden är tydlig i examensarbetet. Det här examensarbetet visar på att intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att omvårdnaden påverkades av utformningen av intensivvårdsrummet, placering av medicinteknisk utrustning både omkring och till patienten. Den högteknologiska utrustningen skapade en trygghet i omvårdnaden av patienten. Främst genom kontinuerlig övervakning av kritiskt sjuka patienter som vårdas på en 19

21 intensivvårdsavdelning, samtidigt som den praktiska utformningen på intensivvårdsrummet och placeringen av medicinteknisk- samt övervakningsutrustning kunde försvåra den totala omvårdnaden av patienten. Vidare riktad forskning bör göras på området omvårdnad och miljö för att se hur det går att utforma en vårdmiljö som minskar hindren i omvårdnadsarbetet. 20

22 Referenser. Alasad, J. (2002). Managing technology in the intensive care unit: the nurses' experience. International Journal of Nursing Studies, 39(4), Adler, J., & Malone, D. (2012). Early mobilization in the intensive care unit: A systematic review. Cardiopulmonary Physical Therapy Journal, 23(1), Almerud, S., Alapack, R., Fridlund, B., & Ekebergh, M. (2007). Of vigilance and invisibility being a patient in technologically intense environments. Nursing in Critical Care, 12(3), Almerud, S., Alapack, R., Fridlund, B., & Ekebergh, M. (2008a). Beleaguered by technology: care in technologically intense environments. Nursing Philosophy, 9(1), Almerud, S., Alapack, R., Fridlund, B., & Ekebergh, M. (2008b). Caught in an artificial split: a phenomenological study of being a caregiver in the technologically intense environment. Intensive & Critical Care Nursing, 24(2), Barnard, A. (2000). Alteration to will as an experience of technology and nursing. Journal of Advanced Nursing, 31(5), Barnard, A., & Gerber, R. (1999). Understanding technology in contemporary surgical nursing: a phenomenographic examination. Nursing Inquiry, 6(3), Browne, M., & Cook, P. (2011). Inappropriate trust in technology: implications for critical care nurses. Nursing in Critical Care, 16(2), Crocker, C., & Timmons, S. (2009). The role of technology in critical care nursing. Journal of Advanced Nursing, 65(1),

23 Dean, B. (1998). Reflections on technology: increasing the science but diminishing the art of nursing? Accident & Emergency Nursing, 6(4), Downe-Wamboldt, B. (1992). Content analysis: Method, applications, and issues. Health Care for Women International, 13, Foster, T., & Hawkins, J. (2005). Nurse-patient relationship. The therapeutic relationship: dead or merely impeded by technology? British Journal of Nursing (BJN), 14(13), Graham, K., & Cvach, M. (2010). Monitor alarm fatigue: standardizing use of physiological monitors and decreasing nuisance alarms. American Journal of Critical Care, 19(1), Haghenbeck, K. (2005). Critical care nurses' experiences when technology malfunctions. Journal of the New York State Nurses Association, 36(1), Kiekkas, P., Karga, M., Poulopoulou, M., Karpouhtsi, I., Papadoulas, V., & Koutsojannis, C. (2006). Use of technological equipment in critical care units: nurses' perceptions in Greece. Journal of Clinical Nursing, 15(2), Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. (2. uppl.) Lund: Studentlitteratur. Lasiter, S. (2011). Older adults' perceptions of feeling safe in an intensive care unit. Journal of Advanced Nursing, 67(12), Larsson, A. & Rubertsson, S. (red.) (2005). Intensivvård. (1. uppl.) Stockholm: Liber. Leditschke, A., Green, M., Irvine, J., Bissett, B., & Mitchell, I. A. (2012). What are the barriers to mobilizing intensive care patients?. Cardiopulmonary Physical Therapy Journal, 23(1),

24 Li, D., Miaskowski, C., Burkhardt, D., Puntilla, K. (2009) Evaluations of physiologic reactivity and reflexive behaviors during noxious procedures in sedated critically ill patients. Journal of Critical Care, 24(3), 472.e9-472.e13. Mann, R. (1992). Preserving humanity in an age of technology. Intensive & Critical Care Nursing, 8(1), McGrath, M. (2008). The challenges of caring in a technological environment: critical care nurses' experiences. Journal of Clinical Nursing, 17(8) Meredith, C., & Edworthy, J. (1995). Are there too many alarms in the intensive care unit? An overview of the problems. Journal of Advanced Nursing, 21(1), Polit, D.F. & Beck, C.T. (2004). Nursing research: principles and methods. (7. ed.) Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins. Randle, J. (2001). Past caring? The influence of technology. Nurse Education in Practice, 1(3), SFS 1993:584. Lagen om medicintekniska produkter. Hämtad från 23

25 Bilaga 1 Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Förfrågan om att delta i studie Till ansvarig verksamhetschef och enhetschef på avd 57 intensivvårdsavdelningen, Sunderby Sjukhus. Hej! Vi är två sjuksköterskor som läser specialistutbildning inom intensivvård. Inom ramen för vår utbildning inom ingår 15hp examensarbete där vi vill undersöka intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av omvårdnad i en högteknologisk vårdmiljö, genom att genomföra individuella intervjuer med 8-10 sjuksköterskor på avdelningen. Intervjuerna beräknas ta minuter och önskasutföras under arbetsskiftet. Intervjuerna önskasgenomföras under mars - april Deltagarna informeras både muntligt och skriftligt om studiens syfte och intervjuns genomförande. Efter deltagarens samtycke genomförs intervjun på en plats som överenskommits med den deltagande, i första hand på arbetsplatsen. Intervjuerna spelas in och kommer skrivas ut ordagrant, all data som kan identifiera den deltagande kommer att tas bort vid transkriberingen. Vid examenarbetets godkännande kommer all insamlad data att raderas. Godkännande Undertecknad verksamhetschef godkänner härmed att nedanstående studenter genomför datainsamling inom ramen för vad som ovan beskrivits. Specialistsjuksköterskestudent inom intensivvård: John Granström Leg. Sjuksköterska ojoago-6@student.ltu.se Specialistsjuksköterskestudent inom intensivvård: Adam Tunlind Leg. Sjuksköterska adatun-7@student.ltu.se Handledare: Åsa Engström Intensivvårdssjuksköterska Universitetslektor i omvårdnad asa.engstrom@ltu.se 24

26 Bilaga 2 Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Förfrågan att delta i studie Sjuksköterskan har ett mångfacetterat yrke där omvårdnad av människan är centralt för professionen. Intensivvården idag erbjuder högt specialiserad och avancerad vård av svårt sjuka människor. Intensivvårdssjuksköterskans roll i denna högteknologiska vårdmiljö ställer förutom höga krav på teknisk kompetens och kunskap om medicinteknisk utrustning även krav på specifik omvårdnad av den svårt sjuka människan. Syftet med denna intervjustudie är att undersöka intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av att utföra omvårdnad i en högteknologisk vårdmiljö. Studien genomförs med hjälp av individuella intervjuer som beräknas att ta mellan minuter. Intervjuerna kommer att genomföras enskilt på din arbetsplats och kommer att fokusera på dina erfarenheter av omvårdnaden i den högteknologiska vårdmiljö som intensivvård innebär i dagens sjukvård. Intervjuerna kommer att spelas in och endast specialistsjuksköterskestudenterna samt handledaren kommer att ha tillgång till det inspelade materialet. Inga personuppgifter som på något sätt kan identifiera dig kommer att finnas med i det färdiga examensarbetet. Vid examensarbetets godkännande kommer det inspelade materialet att raderas. Deltagande i studien är frivilligt och du kan när som helst välja att avbryta ditt deltagande utan att någon anledning behöver anges. Det färdiga examensarbetet kommer att finnas tillgängligt via universitetsbibliotekets hemsida. Om intresse finns att delta i studien var vänlig och fyll i svarstalong och ge denna till enhetschef; Sari eller skicka den till någon av studenterna. Vid en intresseanmälan kommer vi att kontakta dig för att avtala tid och lokal för intervjun. Vid frågor får du gärna kontakta någon av oss via nedanstående kontaktuppgifter. Specialistsjuksköterskestudent inom intensivvård: John Granström Leg. Sjuksköterska ojoago-6@student.ltu.se Specialistsjuksköterskestudent inom intensivvård: Adam Tunlind Leg. Sjuksköterska adatun-7@student.ltu.se Handledare: Åsa Engström Intensivvårdssjuksköterska Universitetslektor i omvårdnad asa.engstrom@ltu.se 25

27 Bilaga 3 Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Svarstalong om deltagande i intervjustudie Jag har via informationsbrev tagit del av den skriftliga informationen angående studiens syfte och upplägg. Jag är informerad i att jag kan avbryta mitt deltagande i studien när jag vill och behöver ej ange någon anledning. Jag accepterar att delta i studien. Jag önskar mer information om studien. Namn:. Telefonnummer:. E-post:. Datum & underskrift:.. Ifylld svarstalong kan lämnas till enhetschef eller skickas direkt till någon av studenterna John Granström eller Adam Tunlind 26

28 Intervjuguide Bilaga 4 Ålder År inom specialiten: Kön: Dagens intensivvård Upplever du någon skillnad i omvårdnaden av en IVA patient, idag än mot när du var ny i din yrkesroll som intensivvårdssjuksköterska i avseende den medicintekniska utrustningen/teknologi? - På vilket sätt har det förändrats? - Kan du ge något exempel? - Vad kan det bero på? På vilket sätt påverkar/förändrats den teknologiska vårdmiljön dig i ditt omvårdnadsarbete? (mindre tid för patienten, respiratorer, övervakning, avancerade sängar?) - Kan du ge något exempel - Hur prioriterar du? På vilket sätt påverkar den fysiska vårdmiljön dig i ditt omvårdnadsarbete? (utebliven omvårdnad pga. apparaters placering, slangar kopplade till patienten?) Har det blivit lättare eller svårare att arbeta med patienterna idag mot tidigare? - Motivera - Hur menar du? - Har du nått exempel? Har du någon gång känt dig hindrad att utföra omvårdnad på en patient i en högteknologisk miljö? exempelvis pga. respirator, CVK, dialys - På vilket sätt (respirator, invasiva infarter, monitorering) - Hur upplevdes / kändes det? - Hur tänkte du då? - Vad tror du det beror på? - Har du fler exempel på det? På vilket sätt tycker du att teknologin kan underlätta omvårdnadsarbetet? (monitorering, smarta sängar) - Kan de vara en trygghet? - Har du något exempel - Vad tror du det beror på? 27