Smaltång och spigg. Om liv och mångfald i våra kustvatten

Transkript

1 Smaltång och spigg Om liv och mångfald i våra kustvatten 1

2 INGEN ÄGER HAVET. Länge var det fritt fram för var och en att använda det efter eget godtycke. Som avstjälpningsplats, jaktmark, transportmedel och byggplats. Fortfarande är verksamheter till havs mindre reglerade än på land, och skyddet av värdefulla områden och miljöer är betydligt sämre. Otillgänglighet och okunskap kan åtminstone delvis förklara denna skillnad. Livet i havet syns inte från land. Men dolt under vattenytan finns ett landskap minst lika varierat och mångformigt som det ovanför. Med berg och dalar, ängar och skogar och ekosystem lika komplexa och fascinerande som landbackens. Idag vet vi att de kustnära vattnen har betydelse för allt liv i havet. Kustekosystemen producerar också en rad gratistjänster och naturresurser som är viktiga för vår samhällsekonomi. 2 3

3 Landskapets form och läge erbjuder varierade livsvillkor, och styr därmed vilka djur och växter som finns på en viss plats. En mångsidig kust en resa runt Sveriges kust bjuder på stora variationer. Från Strömstad vid Västerhavet till Haparanda längst upp i Bottenviken. Här finns skärgårdar, öppen kust, älvmynningar, stora vikar och trånga sund. Klippor, klappersten, grus, sand och lera. Ingen kuststräcka är den andra lik. Landskapets form och utseende skapar olika förutsättningar för djur och växter, både ovanför och under havsytan. Klippbottnar har sina invånare, mjuka ler- och sandbottnar har sina. Vissa djur trivs bäst där plankton och andra matpartiklar virvlar förbi med vågor och strömmar. Andra lever nedgrävda i sedimentet och livnär sig på det som faller till bottnen. Somliga är i ständig rörelse, beroende på var det finns mest mat för tillfället. En mosaik av bottentyper i skyddade, respektive exponerade lägen skapar förutsättning för många olika livsformer. Särskilt artrika är miljöer med många skrymslen och vrår, som tångbälten, sjögräsängar och musselbankar. blir mat till större fiskar och sjöfåglar. Inte för inte kallas kusten för havets skafferi och barnkammare. Många kommersiellt värdefulla fiskarter tillbringar sin första levnadstid i den näringsrika kustmiljön. När de blir äldre flyttar de ut på djupare vatten, men återvänder regelbundet för att äta eller fortplanta sig. Kustvattnen är också en viktig miljö för många fåglar. Änder, doppingar, vadare och andra sjöfåglar föder upp sina ungar här, rastar under vår- och höstflytt eller tillbringar hela vintrarna i isfria kustområden. Från hav till insjö Djur och växter som lever längs Sveriges kuster måste tåla vattnets låga salthalt. Vår mest marina miljö finns på västkusten, men även här finns en påverkan av sötvatten från Östersjön och stora älvar som Göta älv. Och i Bottenvikens kraftigt utsötade vatten finns en svag men ändå tydlig sälta. Följden blir att våra kustvatten inte erbjuder optimala förhållanden för varken havs- eller sötvattensarter. Därför är Sveriges kuster artfattiga i jämförelse med andra havsområden. Till följd av den låga salthalten saknas många marina arter helt i Östersjön. Här finns till exempel inga koralldjur eller sjöpungar, däremot sötvattensdjur som sländlarver, dammsnäcka och vattengråsugga. Här finns torsk och strömming, men också abborre och gädda. Vissa marina alger saknas, särskilt brun- och rödalger, och blåstången är den enda bältesbildande arten. Istället växer ofta vass eller säv i strandkanten, och i grunda vikar finns det kransalger och nateväxter. Det är just denna blandning av söt- och saltvattensarter som gör Östersjöns kustområden så unika. För ejdrar och andra sjöfåglar är grunda skärgårdar viktiga häcknings- och uppväxtområden. Havets skafferi och barnkammare Kustvattnen är mycket produktiva. Från land sipprar ett ständigt flöde av näringsämnen. På våren värms det grunda vattnet tidigt upp av solen. En molnfri aprildag när det fortfarande är bara 5 6 grader ute i havet, kan termometern visa grader nära stranden. På en meters djup kan den biologiska produktionen vara tio gånger större än på 10 meter! Under några månader på sommarhalvåret sker en explosionsartad tillväxt av mikroorganismer, alger, smådjur och småfisk. Miljontals individer som i sin tur Kartan visar hur långt in i Östersjön några vanliga marina arter finns. Siffrorna i cirklar anger det ungefärliga antalet marina djurarter synliga med blotta ögat. Salthalten anges i promille (tusendelar). Karta från Stockholms Marina Forskningscentrum efter förlaga av professor B-O Jansson, Stockholms universitet. Illustration av Camilla Bollner. 4 5

4 Naturliga förändringar Väderförhållanden, is och landhöjning är naturliga processer som gör att förutsättningarna förändras och därmed förekomsten av djur och växter på en viss plats. Vindar och lufttryck ger lågvatten Tidvattnet längs Sveriges kuster är knappt märkbart på västkusten rör det sig om 30 cm som mest, i Östersjön bara några få centimeter. Däremot kan vindar och lufttryck orsaka stora vattenståndsförändringar på upp till ett par meter. Långvariga perioder med lågvatten kan leda till att alger, musslor, havstulpaner och andra fastsittande organismer dör av uttorkning eller syrebrist. Isen skrapar och skaver I Östersjön lägger sig ofta isen längs kusten, åtminstone under någon del av vintern. Det skapar speciella förhållanden för havets djur och växter. Mest utsatt är Bottenviken som kan vara istäckt i nära ett halvår, från slutet av november och en bra bit in i maj. Isen skärmar av ljuset och gör att det tar längre tid för vattnet att värmas upp på våren. Den sena våren gör växtsäsongen kort. Dessutom skrapar isen bort växter och djur som sitter fast på klippväggarna, och rumstrerar om i de mjuka bottnarna. Landhöjning skapar nytt land Landhöjningen leder till att strandnära områden grundas upp och att havsvikar mer eller mindre snörs av från havet. Exempelvis som vid Höga kusten i Ångermanland, där stranden reser sig ur havet ungefär 8 mm om året. I Stockholm handlar det om ca 4 mm per år. De skyddade laguner som bildas utgör värdefulla yngelområden för varmvattensfiskar som abborre och gädda. Ekologiska varor och tjänster Kustnära havsområden förser oss med naturresurser som fisk och andra nyttigheter. De är gratis att utnyttja, och så självklara att vi sällan reflekterar över deras vara eller icke vara. Här är några exempel: S Produktion av fisk och skaldjur S Biologiska filter av växter och bottendjur som fångar upp näringsämnen och föroreningar från vattendrag och landavrinning S Sjögräs och andra bottenväxter stabiliserar sedimenten på mjuka bottnar och hindrar att de spolas bort av vattenrörelserna S Tångbälten, sjögräsängar och musselbankar är naturliga vågbrytare som bromsar upp vågrörelser och hindrar att stränder spolas bort vid stormar S Biokemiska substanser till livsmedel och läkemedel, till exempel konsistensgivare från alger S Områden för friluftsliv, segling och fiske S Härliga badvikar S Natursköna miljöer inspirerar författare och konstnärer Våra kust- och skärgårdsområden erbjuder fantastiska miljöer för friluftsliv av olika slag. Utan inträdesavgift. Allt hänger ihop! Rödspottan som fångas ute i Nordsjön har kanske vuxit upp vid svenska Bohuskusten. Kniporna som häckar i den norrländska insjön övervintrar i Kalmarsund. Där dyker de efter blåmusslor; musslor vars larver efter leken driver med strömmarna söderut till Blekinge skärgård. Livet är ett nätverk, allt hänger ihop. Ingrepp och åtgärder på en plats kan därför få synliga effekter någon helt annanstans, eller vid en helt annan tidpunkt. När knipholken vid Norrlandssjön står tom en sommar, kan orsaken vara övergödning och utbredd musseldöd en vårvinter i Kalmarsund. Omfattande muddring i en grund vik i Piteå skärgård kan slå ut en hel årsproduktion abborryngel om den utförs på våren, strax efter leken. Landhöjningskust i Västerbotten. Vikar och laguner som snörs av när landet höjer sig är värdefulla yngelområden för varmvattensfiskar som abborre och gädda. 6 7

5 I lera och sand Ett år i en bohuslänsk badvik På vintern råder lugn och ro i badviken. Fiskar, krabbor och räkor håller till på djupare vatten. Musslor och maskar går på sparlåga och ligger nedgrävda i sedimentet. Men så fort vårsolen börjar värma upp vattnet händer det saker: APRIL Sandräkor och strandkrabbor kommer simmande och kravlande från djupare vatten där de tillbringat vintern. Strandkrabba vid långgrunda stränder består bottnen ofta av mjuka sediment som lera eller sand. I skyddade vikar sedimenterar gyttja och slam ner och lägger sig på bottnen, i mer exponerade lägen spolas de fina partiklarna bort och där dominerar istället sanden. Nere i det mjuka sedimentet gräver musslor, snäckor, märlor och maskar. Deras arbete rör om och gör att syresättningen av bottnen ökar. På ytan kravlar krabbor, sprätter räkor och lågsniffar små plattfiskar och stubbar. Här och var bildar fintrådiga alger, ålgräs och nate sammanhängande undervattensängar. På andra platser är växtligheten glesare eller saknas helt. Där det är riktigt sandigt är bottnen ofta naken, eftersom växterna har svårt att finna fäste bland de rörliga sandkornen. På stenar och musselskal kan enstaka plantor av snärjtång och blåstång sitta fast. FEBRUARI Mikroskopiska alger och djur börjar dela och föröka sig: Kiselalger, ciliater, rundmaskar, små kräftdjur och allehanda små organismer. Nu är grunden lagd för den biologiska produktionen. MAJ Hundratusentals små rödspotteyngel driver in från lekområdena ute i Skagerrak och Kattegatt. Småfiskar som sandstubb och lerstubb kommer insimmande, hannarna letar upp tomma musselskal och försöker sedan förmå honorna att lägga sina ägg där. Sandmask Sandstubb NÄR HÖSTEN KOMMER och det blir kyligare i vattnet försvinner fiskar och krabbor ut på djupare vatten, och musslor och maskar gräver ner sig i sedimentet. Badviken ligger åter stilla och tyst. MIDSOMMAR Nu fullkomligt väller det in larver av sandmusslor, hjärtmusslor och blåmusslor. De sätter sig tätt, tätt på bottnen, småmusslor per kvadratmeter är helt normalt. Sandmussla Sandmussla Hjärtmusslan lever nedgrävd i grunda sandbottnar längs hela Sveriges kust upp till sydligaste Bottenhavet. Tomma skal spolas ofta upp på stranden. Havsborstmask TOTALT UNDER SOMMAREN produceras i en badvik som mäter 100x100 meter ungefär ett kvarts ton sandräkor, strandkrabbor, sandstubbar, lerstubbar och små rödspottor! Dessutom stora mängder musslor, maskar, märlor och andra smådjur. Sandräka JULI Nykläckta sandräkor och strandkrabbor driver in i viken. På en enda kvadratmeter botten kan 70 unga sandräkor samsas med 35 små strandkrabbor. 8 9

6 Undervattensängar I grunda vikar med mjuka bottnar av lera eller sand finner kärlväxter som ålgräs och nate fäste för sina rötter. De får blommor och sätter frön, precis som många landväxter. På västkusten och i Egentliga Östersjön kan ålgräset bilda vidsträckta undervattensängar. I Östersjön tillkommer sötvattensarter som till exempel borstnate och axslinga. Där finns dessutom sötvattensalger, kransalger, varav flera arter som är sällsynta och hotade. Kransalgernas ängar står ofta gröna året om, och ger därmed föda och skydd åt smådjur och ungfisk under en stor del av året. I utsötade vikar särskilt i Bottenviken kan mjuka mattor med näckmossa breda ut sig över bottnarna. Undervattensängarna är uppväxt- och födosöksområde för många arter smådjur och fiskar. Snäckor, maskar och kräftdjur kryper runt och äter av de mikroalger som växer på bladskivorna. På bladen sitter musslor, havstulpaner, havsanemoner, hydroider och mossdjur. De fångar plankton och andra småpartiklar som virvlar runt i vattnet. Räkor och fisk rör sig runt i vegetationen. För dem finns det gott om mat och många skyddande gömställen. Nattetid kommer rovfiskar in från djupare vatten för att äta. Hornsimpan lever i älvarnas mynningsområden. Den finns bara i Östersjön och är en relikt från senaste istiden. Hornsimpan är en av de vanligaste fiskarna i Bottenhavet och Bottenviken. Där sött möter salt Där älvar och åar rinner ut i havet är betingelserna för djur och växter ofta goda. Det strömmande vattnet innehåller mycket syre och drar med sig organiskt material och näringsämnen. I det grunda mynningsområdet är vattentemperaturen dessutom förhållandevis hög. Här trivs både söt- och saltvattensarter, från öring och lax till sländlarver och knott. För många fiskar i Bottenhavet och Bottenviken är älvmynningarna viktiga lekplatser, eftersom de värms upp tidigt på våren och erbjuder rikligt med föda. Havsanemon Nakensnäcka Kransalger är sötvattensalger som växer i insjöar. De finns även i Östersjön där de kan bilda gulgrönskimrande ängar i utsötade vikar. Bland kransalgerna lever små sötvattensdjur som vattengråsuggor, snäckor och insektslarver av olika slag Ålgräsäng

7 På klippor och sten Havets hyreshus. Blåstången är kanske Östersjöns rikaste miljö med en myllrande mångfald av smådjur. En enda tångruska kan hysa hundratals organismer av ett tjugotal olika arter. Illustration Camilla Bollner och Robert Kautsky/azote.se i grunda sand- och lervikar lever djur och växter mer eller mindre nedgrävda i bottnen. På klippor och sten trängs de helt öppet, fästade mot underlaget. Det mest iögonfallande är vattenväxterna som skvalpar i vattenbrynet, fintrådiga alger och mer robusta tångruskor. Här finns inga kärlväxter, eftersom deras rötter inte får fäste på stenen. Här och där är klipporna täckta av blåmusslor. Efter kraftiga isvintrar när alger och tång skrapats bort, är blåmusslelarverna snabba att sätta sig fast på de tomma ytorna. I tångbältet På västkustens klippbottnar växer täta skogar med tång av många olika arter och storlekar. I Östersjöns tångskogar dominerar blåstången, andra storvuxna alger klarar sig inte i den låga salthalten. Där isen lägger sig och skrapar mot klipporna får fleråriga arter som blåstång sällan chansen att utvecklas på de grundare områdena. Där täcks klipporna istället av ettåriga fintrådiga alger som till exempel grönslick och trådslick. I tångbältet trivs kantnålarna, en grupp fiskar som är nära släkt med sjöhästarna. Här är könsrollerna omvända, hannarna blir gravida och bär de befruktade äggen i en ficka på magen. Den färgstarka blågyltan leker i västkustens tångbälten. Den börjar sitt liv som hona men kan byta kön när den blir större. Blågyltan tillhör läppfiskarna, en grupp fiskar med många arter som är mycket vanliga i tropikernas korallrev. Från Ålands hav och norrut i Östersjön finns en nyupptäckt tångart, smaltång. Den är betydligt mindre än blåstången och kan föröka sig könlöst genom att knoppa av smågrenar som sedan sprids med vattnet. Från dessa utvecklas nya, klonade individer av moderplantan. Den könlösa förökningen är ett komplement till den sexuella som är begränsad på grund av den låga salthalten

8 I Östersjön blir blåmusslorna väsentligt mindre än de på västkusten, och med tunna, tunna skal. Den låga salthalten tvingar musslorna att lägga mycket energi på att upprätta rätt saltbalans i kroppen, energi som annars kunde användas för tillväxt. Längst i norr blir villkoren alltför svåra, i Bottenvikens utsötade och kyliga vattnet kan inga blåmusslor leva. På klipphällar och stenar i vattenbrynet sitter vassa havstulpaner. Trots namnet är de inga växter utan små filtrerande kräftdjur. De finns längs hela svenska kusten utom i Bottenviken. Levande reningsverk Blåmusslor lever på klippbottnar men också på mjukare sediment med god vattenomsättning i både Västerhavet och Östersjön. I Östersjön där naturliga fiender som sjöstjärnor och krabbor saknas, kan de breda ut sig över mycket stora områden. Blåmusslorna ger husrum åt andra: På skalen växer alger och fastsittande djur som sjöpungar och havsanemoner. I hålrummen bland musselklumparna kan smådjur och fisk finna föda och söka skydd. Musslornas avföring ökar på matförråden för maskar, snäckor och andra musslor som lever nedgrävda i omgivningen. Små blåmusslor äts av plattfiskar, tånglake och andra fiskar. För ejdrar är blåmusslor huvudföda året runt. En stor del av Nordeuropas alfåglar tillbringar vintrarna utanför Gotland, där de dyker efter blåmusslor som finns i stora mängder på Hoburgs bank. Blåmusslorna lever av plankton och andra småpartiklar som de filtrerar ur vattnet. Under ett år hinner Östersjöns blåmusslor filtrera hela Östersjöns vattenvolym! Musslornas förmåga att rena vatten är bakgrund till vissa kommuners planer på att komplettera det kommunala reningsverket med blåmusselodlingar Blåmusslor

9 Utan kust ingen fisk i de högproduktiva kustvattnen finns det gott om mat. Där finns också sjögräsängar och tångbälten som skyddar mot större rovfiskar, glupska krabbor och sjöfåglar. Många kommersiellt viktiga fiskarter leker och fortplantar sig där, tillbringar sin första levnadstid där eller söker sig dit för att äta. Detta gäller även arter som brukar fångas långt ute till havs. På västkusten finns ca 60 fiskarter som regelbundet utnyttjar havets grundområden, varav ungefär en tredjedel är intressanta för fisket. Lokala lekbestånd av torsk och rödspotta finns ännu här och var längs västkusten, exempelvis i Gullmarsfjorden. Vid Östersjökusten är salthalten så låg att sötvattensfiskar som gädda, abborre och gös kan fortplanta sig. I Bottenhavet och Bottenviken är kustområdena yngelplats för bland annat strömming, sik och siklöja. Fiskar i våra kustvatten: Exempel på lek- och uppväxtmiljöer i Östersjön: S I vegetationen på grunda klipp- & stenbottnar: abborre, gädda S På grunda sand och stenbottnar med sparsam vegetation: gös S Grunda sandbottnar i Bottniska viken: harr, sik, siklöja S Grunda mjukbottnar med fintrådiga alger: strömming Fiskar som födosöker i svenska kustområden: torsk, långa, rödspotta, skrubbskädda, bergvar, bergskädda, öring, ål, sjurygg, gädda, aborre m fl. Strömmingarna lever i Östersjöns fria vattenmassor. Men på våren simmar de in till kusten för att leka. Rommen klibbas fast över trådformade alger och annan växtlighet. Rödspottor i badviken Rödspottans stora lekområden finns ute i Nordsjön. Efter kläckningen driver ynglen med havsströmmarna in mot kusterna och i april-maj når de fram till svenska västkusten. I mycket grunda vikar med öppna sandbottnar faller de till bottnen och omvandlas till frimärksstora plattfiskar. I maj kan en bohuslänsk havsvik hysa upp till tio små rödspottor per kvadratmeter sandbotten, eller närmare per hektar! På hösten drar de sig ut från kusten för att övervintra på djupare vatten, men återkommer nästföljande vår. Som vuxna håller sig spottorna längre ut i havet och blir så småningom tillräckligt stora för att fiskas upp. Övergödningen i våra grunda kustvatten försämrar fiskens uppväxtförhållanden. Studier på svenska västkusten visar att fintrådiga alger som växer in över de öppna sandbottnarna kraftigt missgynnar småspottornas överlevnad. Den naturliga dödligheten ökar från 90 till uppskattningsvis 99 procent i områden som täcks av alger. Risken finns att det framtida fisket efter rödspotta påverkas

10 Hot och möjligheter Gädda och abborre leker i skyddade vikar i Östersjön. Bägge arterna livnär sig på små kräftdjur och fiskar av olika slag. Bottenväxterna ger nykläckta yngel skydd mot glupska rovfiskar och andra faror. användningen av de kustnära områdena ökar. Det byggs för såväl fritids- som året-runt-boende. Småbåtstrafiken blir intensivare och allt fler bryggor och småbåtshamnar anläggs. Självklart påverkas miljön i våra kustvatten. Byggprojekt, muddringar och båttrafik medför ett större mekaniskt slitage. Giftiga drivmedel och båtbottenfärger slår ut alger, bottendjur och fisk. Ökad tillförsel av hushållsavlopp leder till övergödning. Därmed hotas också kustekosystemets förmåga att generera värdefulla ekologiska varor och tjänster. Den ökade användningen ställer krav på att verksamheter i kustvattnen bedrivs på ett hänsynsfullt sätt. Behovet att skydda och undanta värdefulla undervattensområden från vissa aktiviteter ökar. Skyddade skärgårdar och vikar är ofta attraktiva för friluftslivet. De är även värdefulla yngel- och uppväxtområden för fiskar. Människans närvaro riskerar tyvärr att försämra undervattensmiljön. Tät båttrafik och avloppsutsläpp från fritidsbebyggelse leder till att vattnet grumlas och att ljustillgången försämras för alger och andra bottenväxter. Då minskar växternas utbredning och därmed storleken på viktiga yngelområden. I många småbåtshamnar muddras dessutom naturliga trösklar bort, vilket ökar risken för att ynglen spolas bort. Insjöfisken trivs i Östersjön Abborre och gädda finns i stora bestånd längs Östersjökusten. De är mycket ortstrogna och håller sig ofta till en och samma vik hela livet, några få kilometer från födelseplatsen. År efter år söker de sig tillbaka till de egna uppväxtområdena för att leka. De är rovfiskar och tillgången på bytesorganismer är generellt större i kustområdena än i insjöar. Därför är det inte födan som begränsar de kustlevande beståndens storlek, utan tillgången till goda yngelområden. Bägge arterna föredrar grunda och skyddade miljöer för lek och uppväxt. Den högsta yngeltätheten finns i skärgårdar och i vikar med grund mynning mot det öppna havet. Sådana områden värms snabbt upp på våren och är skyddade för vågor och vind. Där är en produktion på abborryngel per hektar inte ovanlig

11 Ta hänsyn till ekologin! Det är viktigt att beakta de ekologiska förutsättningar som gäller för djur och växter när olika ingrepp planeras i ett område. Följderna kan annars bli omöjliga att reparera och viktiga ekologiska tjänster går förlorade: S Djur och växter finns på en plats därför att vissa givna förutsättningar råder där. Förändras miljön kan dessa förutsättningar ändras, och följden bli att vissa arter försvinner. Ett exempel är att rödspotteynglen försvinner när deras uppväxtområden i grunda sandiga vikar blir överväxta med fintrådiga alger. S Olika arter har olika möjligheter att återkolonisera områden där arten i fråga har försvunnit efter skadliga utsläpp eller fysiska ingrepp. Exempelvis visar studier av blåstång att den har mycket begränsad spridningsförmåga; ägg och spermier respektive befruktade ägg kan sällan transporteras längre än någon eller några få kilometer. Om blåstången på en viss plats försvinner, kan återkolonisation vara näst intill omöjlig om närmaste bestånd ligger alltför långt bort. Älvmynningar är infartsvägar för vandringsfiskar som lax, öring och ål, och ofta värdefulla fågelområden. Billudden vid Dalälvens utlopp. Lokala bestånd av djur och växter har ofta utvecklat egenskaper som är unika för den egna livsmiljön. Sådana skillnader bidrar till en genetisk mångfald, lika skyddsvärd och angelägen som arternas mångfald. Så skiljer sig till exempel torsk, blåstång och blåmusslor i Östersjön från populationerna i Västerhavet. Nya kartor och kunskap En utmaning i arbetet med att skydda och bevara värdefulla miljöer i kustvattnen är att vi inte alltid vet var de finns. Det finns inga kartor som visar förekomsten av tång, ålgräs och kransalger längs Sveriges kuster. Lek- och yngelplatser för fisk är dåligt kända. För närvarande pågår flera inventeringar och kartläggningar av undervattensmiljöer längs svenska kusten. Forskning utförs om hur den biologiska mångfalden i våra kustvatten ska bevaras. Frågan är inte bara vilka områden som ska skyddas i reservat eller liknande. Minst lika angeläget är att ta fram råd och riktlinjer för hur olika verksamheter kan bedrivas på minst skadliga sätt. Viktiga aktörer Länsstyrelserna ansvarar för områdesskyddet i länen. Det innebär bland annat att föreslå och avgränsa Natura 2000-områden och att ta fram bevarandeplaner för dessa. Det är viktigt att länsstyrelserna är medvetna om vilka naturtyper som är speciella och representativa för den egna regionen och tar ett ansvar för att skydda dessa. Länsstyrelserna ansvarar också för att strandskyddet efterlevs. Kommunerna ansvarar för planeringen av landets mark- och vattenanvändning. Vissa kommuner arbetar nu fram kustplaner, en fördjupning av den kommunala översiktsplanen där värdefulla kustmiljöer, exempelvis en grund vik, kan skyddas. Många kommuner hanterar dessutom strandskyddet på delegation från länsstyrelsen. Här finns förutsättningar för att bevara värdefulla strandområden både på land och i vatten, särskilt om möjligheten att utöka strandskyddet till 300 meter ut i vattnet utnyttjas. Kommunerna kan även agera förebild genom hänsyn och åtgärder för att bevara marina miljöer på kommunalt ägd mark

12 Mer att läsa Böcker, rapporter och länksidor Alger vid svenska Östersjökusten Anna Tolstoy, Katrin Österlund Biotopskydd för vattenanknutna biotoper Naturvårdsverket isbn Förändringar under ytan, Monitor 19 Naturvårdsverket isbn Gröna områden i planeringen Handbok. Boverket Göteborgs universitets Marina Forskningscentrum Havets liv och miljö Rutger Rosenberg, Liber Hav och kust Sveriges Nationalatlas Important Marine Areas for Wintering birds in the Baltic Sea Ornis Consult, Durinck, Skov, Jensen & Pihl. Informationscentralen för Bottniska viken Kriterier för val av marina skyddade områden Naturvårdsverket isbn Kustbiotoper i Norden Tema Nord Nordiska rådet. Kusthav Inge Lennmark, Hans-Ove Larsson & Anita Runsten. Svenska sportdykarförbundet Kust- och skärgårdsområden i Sverige Naturvårdsverket isbn MARBIPP, Forskningsprogram om biologisk mångfald i marin miljö Skyddsvärda grundområden i Svealands skärgårdar Länsstyrelsen i Sthlms län, Rapport 2003:05. Stockholms Marina Forskningscentrum Svenska naturtyper i det europeiska nätverket Natura 2000 Naturvårdsverket isbn Vattenkikaren Växter och djur i Östersjön en fälthandbok Wallner och Kautsky Media hb Östersjöportalen TEXT: SUSANNE LIL JENSTRÖM /EKOGRAFEN FORM : FIDELIT Y STOCKHOLM UPPL AGA : EX TRYCK ÅR : 2005 ISBN-NR : BESTÄLLNING : E-POST: NATUR@ CM.SE, TEL , Omslagsbild: Ingvar Eliasson s 3: Jerker Lokrantz/Azote s 4: Hans Nelsäter/Megapix, Klas Rune/Naturfotograferna (N) s 6: Rolf Löfgren/Naturvårdsverket s 7: Torbjörn Lilja/N s 8: Anders Salesjö/Sjöharen s 9: Anders Salesjö/Sjöharen, Jerker Lokrantz/Azote (sandmusslan) s 10: Martin Isæus, Ingvar Eliasson, illustr: Camilla Bollner och Robert Kautsky/Azote s 11: Christer Olofsson, Jerker Lokrantz/Azote s 12: Ola Jennersten/N, Fredrik Gustafsson s 13: Jerker Lokrantz/Azote, Lena Bergström s 14: Tore Hagman/N, Jerker Lokrantz/Azote s 15: Anders Salesjö/Sjöharen s 16: Stefan Beskow, Tor Lundberg/N s 17: Anders Salesjö/Sjöharen s 18: Henrik Schreiber/Naturvårdsverket, Fredrik Ehrenström/N s 19: Tore Hagman/N s 20: Fredrik Ehrenström/N, Anders Salesjö/Sjöharen, Leif Johansson/Megapix s 21: Göran Hansson/N s 23: Martin Isæus Rötsimpa

13 Miljömålet Hav i balans samt levande kust och skärgård: Västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och skärgård skall ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar. Sveriges miljökvalitetsmål har satts upp av Sveriges riksdag och siktar till att de stora miljöproblemen ska vara lösta inom en generation, senast år Målen beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång sikt. Denna skrift är en del i Naturvårdsverkets arbete med att öka kännedomen om de biologiska värden som göms i våra kustnära havsområden. Naturvårdsverket Stockholm Tel: