HAVÄNGSVANDRING. Söndagen den 3 augusti, kl Vad döljer sig under Verkeåns yta.

Transkript

1 Havängs Museiförening, 2008 HAVÄNGSVANDRING Söndagen den 3 augusti, kl Vad döljer sig under Verkeåns yta. Christer Brönmark, professor i limnologi vid Lunds Universitet, tar oss med på en upptäcktsfärd från Öhrakarsfallen till Verkeåns mynning. VÄLKOMNA! Samling vid Skepparpgårdens vandrarhems parkering. Vandringen är ca 1 km och tar ungefär 2 timmar. Evenemanget är gratis.

2 Havängsvandring Från närstudier av småkryp längst ned på näringslistan till beskrivning av havsöringens livscykel fick vi uppleva under årets Havängsvandring. Den leddes initierat av Christer Brönmark, sötvattensexpert från Limnologen vid Lunds Universitet. Havsöringen hade tidigt gått upp i ån i år och visade sig med krumbuktande hopp ovan ytan. Småkrypen håvades upp och studerades noga. Verkeån är unik med att under lång tid ha klarat sig utan större miljöpåverkan, vilket många andra skånska åar drabbats av. Relativt jämn temperatur och rik växtlighet ovanför åns yta ger mycket bra förutsättningar för ett rikt liv. Skuggande lövverk håller temperaturen nere och föder ett myllrande insektsliv. Havsöringen som ligger längst upp på näringskedjan har här perfekta förutsättningar att reproducera sig. Ca smolt följer årligen med strömmarna ut i havet, efter 2 års vistelse i ån. Efter ytterligare 3-4 år i Östersjön, med bl. a skarpsill som föda, återvänder öringen för lek med början i augusti fram till december. Den kan då väga mellan 1,5-4 kg. Småkrypen (märlkräftor, dagslände- och nattslädelarver, mm) varierar beroende på om det är stenbotten som vid utloppet eller sandbotten längre upp. Stenbottnen studerades noga med håvning och sedan närstudier i de vita karen. Arrangemanget var mycket populärt och de två timmarna rann snabbt iväg.

3 Örhakarsfallen start för vandringen. Lars Holmqvist inledde med att berätta om åns och fallens betydelse för bygden.

4 Insektslivet ovanför och kring ån är livsavgörande för högre liv, berättade Christer Brönmark. Småkryp på väg upp för studier.

5 Mycket nytt om Verkeån fick intresserade veta.

6 Christer Brönmark reder ut skillnaderna i biotopen om det är sandbotten eller grusbotten.

7 Havsöring på väg uppför Öhrakarsfallen i oktober Foto Kalle Karlsson

8 Insänt av N.N. Havängsvandring den 6 augusti 2008 Fiskar i ån Ämnet för dagen var livet i och på Verkeån. Det var ekologiprofessor Christer Brönmark från Lunds Universitet som ledde vandringen. Vi började vandringen vid laxtrappan där exkursionsledaren började med att berätta om öringen. Det finns två varianter av öringen i Verkeån: havsöring och bäcköring. Bäcköringen finns framförallt ovanför Hallamölla. Öringen vill ha steniga bottnar och kräver syrerika vatten. De är i huvudsak territoriella när de inte vandrar. De lever på i huvudsak små kräftdjur och insektslarver. De lever på på driften d.v.s. det som passerar eller faller ner. Mycket nedfall sker från träden. Öringen lever 2 år i ån. Efter 2 år förändrar den sin fysiologi och vandrar ut till havet. Det gäller inte alla öringar. En hel del hanar stannar kvar. Det man vet om öringen i Verkeån vet man mycket genom den senaste heltidsfiskaren. Gunnar Svensson. Man har också märkt öringar med metallbrickor i fenorna för att kunna följa deras vandringar. När öringarna vandrar ut till havet kallas de smolt. Man har forskat en hel del kring hur de hittar tillbaka till den å de föddes i. Det är i huvudsak lukt och smaksinnet som gör att de hittar. Öringen har ett luktsinne motsvarande en fotbollsplan att jämföra med människan som motsvaras av ett frimärkes storlek. När öringarna varit 2 år ute i östersjön letar de sig tillbaka för att leka. Vandringen börjar i juni och håller på till oktober-november. Mycket regn och pålandsvind ökar sannolikheten att få se hoppande öringar. Det är honan som letar upp lekplatsen. De vandrar upp till Hallamölla. Sedan väntar honan på att hanen sak komma med sin mjölke. Rommen ligger i gropen till våren. Syresättningen är även då viktig. Det är i huvudsak honorna som ger sig ut ull havet. Det behöver äta upp sig inför romläggningen. Detta styrs i huvudsak genetiskt. Det finns hela tiden olika strategier - Att stanna i tryggheten men kanske lida brist på mat eller att ge sig ut till havet där det finns gott om mat men också många faror. Cirka lämnar Verkeån.

9 Hotet mot åarna är föroreningar och utfiskning. Verkeån är relativt ren och det finns inte mycket industrier och jordbruk längs ån.öringen blir cirka 5-6 år och cm lång. De är 4 år när de vandrar in i ån för att leka. Andra fiskar i Verkeån: Stensimpa/ulk. En bottenfisk, som inte har någon simblåsa. Nattaktiv. Det är hanen som står för huvudansvaret vid parningen. Hanen gräver en grotta. Ju större grotta desto fler honor lockas dit. Elritsa. Blir cm lång. Är en av de mesta försurningskänsliga arterna. Leken sker i maj-juni. Då skiftar hanen färg och blir lysande röd på buksidan. Bäcknejonöga. Har broskskelett och är en primitiv fisk. Ligger nedgrävd i segment. Filtrerar bakterier m.m. Kan bli 5-6 år. När de ska leka tillbakabildas mag- och tarmkanalen. De dör sedan. Vid utloppet kan man även finna abborrar, gäddor och skruppskäddor. Fåglar som är speciella i Verkeån: Forsärla Kungsfiskare Strömstare Bottenfaunan Småkryp i vatten är anpassade för olika levnadssätt. Olika varianter där vattnet är trögflytande jämfört med snabbflytande. Olika anpassningar för att hålla sig fast. Märlkräftan generalist, kannibal, använder luktsinnet i vattnet. Nattaktiva om det finns fisk i vattnet. Sker ej någon fullständig förändring (metamorfos) De flesta insekter genomgår fullständig förändring. Dagsländor. Lever nedgrävd. På stjärten har de gälblad som de har ovanför botten. Har både vatten och luftstadium. Bäckslända indikator på att det är gott om syre och friskt vatten. Fjädermygga. Lever också nedgrävd. Har eget hemoglobin som gör att de kan leva där det är rist på syre. Är effektiva i sin syreupptagning. Nattsländor. Bygger olika hus för att skydda sin bakdel. I rinnande vatten har de stenhus.

10 Hydropsyche vattenspöke. Rovlevande. Bygger nät. Hattsnäcka. Vi håvade sedan längst ut vid utloppet. Vi hittade mycket märlkräftor och dagsländor. Vi fick även upp en lite skrubbskädda. Än en gång ett stort tack till Christer för en trevlig vandring!