Malmös väg mot en hållbar framtid Dokumentation från Malmökommissionens konferens på Slagthuset den10 september 2013

Transkript

1 Malmös väg mot en hållbar framtid Dokumentation från Malmökommissionens konferens på Slagthuset den10 september 2013

2 Foto: Drago Prvulovic, Bojana Lucac, Tina Fransson Krook, Lena Englund, Dolores Peraic och Jenny Ränzlöv. Dokumentation: Lena Englund, Jenny Ränzlöv, Dolores Peraic, Patrik Odhelius, Frida Leander, Lotta Hansson och Tina Fransson Krook 2

3 Dokumentation från konferensen Malmös väg mot en hållbar framtid Tisdagen den 10 september, 2013, arrangerade Malmö stad spridningskonferensen Malmös väg mot en hållbar framtid på Slagthuset i Malmö. 600 inbjudna deltagare från civilsamhället, politiska partier, föreningar, näringsliv, myndigheter och organisationer samlades för att diskutera stadens utveckling och de strategier som krävs för ett mer hållbart samhälle. Varje deltagare hade med sig sitt eget perspektiv, sin kunskap och erfarenhet som kunde förenas med andra aktörers. Sorlet och dialogen som fördes kring vad som behöver göras för att minska skillnader i hälsa, talade sitt tydliga språk. Engagemanget var stort bland deltagarna. Det fanns även möjlighet till interaktivitet med forskare och kommissionärer. Många deltagare ställde frågor och kommenterade dialogen på scenen via ett Twitterflöde och ställde även frågor till kommissionärerna via SMS. På eftermiddagen samlades deltagarna i sex seminarier uppdelade på olika teman: barn och ungas vardagsvillkor, boendemiljö och stadsplanering, utbildning, inkomst och arbete, hälso- och sjukvård samt förändrade processer för en socialt hållbar utveckling genom kunskapsallianser samt demokratiserad governance. I din hand håller du dokumentationen från konferensen. Allt har inte kunnat täckas in, men de huvudsakliga dragen och delar av den dialog som fördes finns med. Förhoppningen med dokumentationen är att den ska komma till nytta i det fortsatta arbetet med att sprida dina och andras erfarenheter för en hållbar framtid. Jan Inge Ahlfridh, Stadsdirektör, Malmö stad 3

4 Innehållsförteckning Inledning 3 Malmös väg mot en en hållbar framtid 5 Slutrapportens innehåll och övergripande struktur 8 Samtal om slutrapportens innehåll med tidigare kommissionärer 12 Barn och ungas vardagsvillkor 14 Boendemiljö och stadsplanering 17 Utbildning 20 Inkomst och arbete 26 Hälso- och sjukvård 29 Förändrade processer för en socialt hållbar utveckling genom kunskapsallianser och demokratiserad governance 34 Reflektioner på dagen 41 4

5 Malmös väg mot en hållbar framtid Syftet med konferensen, som samlade nästan 600 deltagare, var att sprida de förslag till mål och åtgärder som Kommission för ett socialt hållbart Malmö arbetat fram. Syftet var också att belysa och skapa samtal kring förslagen. Forskning mötte erfarenhet i form av yrkesverksamma från många skilda verksamheter. Det gemensamma intresset var ett och samma Malmö och Malmös framtid. Malmö tillsätter en kommission Katrin Stjernfeldt Jammeh inledde med att backa till 2008 då WHO-rapporten Closing the gap in a generation, en rapport från en kommission ledd av professor Michael Marmot, släpptes. Rapporten uppmanade världens länder att ta initiativ till att arbeta för att minska de strukturellt betingade hälsoskillnaderna. Rapporten blev starten på en spännande process som ledde till att kommunstyrelsen 2010 beslutade att tillsätta en Kommission för ett socialt hållbart Malmö. Under drygt två år var nästan 2000 personer involverade i arbetet med kommissionsuppdraget. Uppdraget var att presentera en slutrapport våren Politisk förankring - frihet i genomförandet Direktivet från kommunstyrelsen till den politiskt oberoende kommissionen var att man skulle utgå från tre områden: barn och ungas uppväxtvillkor, sociala och ekonomiska villkor samt demokrati och delaktighet. Kommissionens uppdrag var att ta fram vetenskapligt underbyggda förslag på hur skillnaderna i hälsa skall kunna minskas. Rapporten har skickats ut på bred remiss och ärendet behandlas i kommunstyrelsen den 27 november Ambitionen är att de kunskaper som kommit fram i rapporten verkligen ska användas. Med mod och politiska beslut går det att skapa ett bättre Malmö och utifrån Malmökommissionens arbete ska vi jobba för att komma bort från de gamla stuprören, säger Katrin Stjernfeldt Jammeh. Det här är Malmö Stadsdirektör Jan-Inge Ahlfridh gav en historisk återblick för Malmö, som kun- skapsstad med en ung befolkning och 175 nationaliteter representerade. Han skildrade också en stad med många utmaningar. En ökande befolkning ställer krav på bostadsbyggande och utökad kommunal service. Kraftfulla insatser behövs för att minska en arbetslöshet på 15%, för ju bättre integrationen fungerar på arbetsmarknaden desto bättre är förutsättningarna för att kunna ta tillvara mänskliga ekonomiska, sociala och kulturella möjligheter. Samtidigt minskar risken för utanförskap och slitningar i staden. El Sistema, kulturskolan med barn från Holma och Kroksbäck Katrin Stjernfeldt Jammeh, kommunstyrelsens ordförande 5

6 Jan-Inge Ahlfridh, stadsdirektör i Malmö stad Så skapar Malmö stad social hållbarhet Nu gör Malmö en kraftsamling. Det finns en politisk ambition med det arbete som Malmökommissionen har presenterat. Slutrapporten och de underlagsrapporter som kommissionen har arbetat fram innehåller kunskap, som kommer att vara värdefull många år framöver. I remissbehandlingen som nu pågår ska över 100 remissinstanser bidra med sina synpunkter i en process som sker med en stor involvering. Därefter ska Malmö stad varsamt hantera alla svar som politiken ska fatta beslut om i slutet av året. Sedan fortsätter processen med en politisk viljeinriktning fastställd. Mycket arbete sker redan för social hållbarhet i Malmö. Omorganisationen i staden till stadsområden är en sådan sak. En annan är den nya organisationen av utbildningsverksamheten med tydliga ansvar och kopplingar mellan olika stadier och skolformer. Ytterligare exempel är arbetet i områdesprogrammen. Målet är att förbättra levnadsvillkoren, öka tryggheten och skapa fler jobb i fem områden i Malmö där välfärden är som lägst. Ännu ett exempel på arbete för social hållbarhet är sociala investeringsfonder. Totalt 100 miljoner kronor satsas på barn och unga, hemlöshet, förebyggande arbete samt för för att främja personalhälsa. I samband med att kommissionens slutrapport skickades ut på remiss av kommunstyrelsen i april fattades beslut om några utredningsuppdrag som kan ha stor betydelse för arbetet för en hållbar stad. Ett uppdrag är att se över hur Malmö stad kan göra hållbarhetsredovisningar där vi kan samla välfärds-, miljö- och tillväxtfrågor. Ett annat handlar om hur kommunen kan bli bättre på att göra hälso- och samhällsekonomiska beräkningar samt hur sociala investeringar kan integreras i budget. Dagligen engagerar sig många för att skapa ett hållbart Malmö. Inom äldreomsorg, skola och fritid, inom Malmö stad, samverkande organisationer och i den ideella sektorn. Alla bidrar på sina olika sätt och det är viktigt. Ambitionerna är höga och engagemanget stort för det gemensamma arbetet och vi kommer att åstadkomma förändring. Så arbetade kommissionen Anna Balkfors och Sven-Olof Isacsson, tidigare kommissionens huvudsekreterare och ordförande, berättade om hur kommissionen lade upp sitt arbete från 2011 fram till att slutrapporten levererades i mars Den helt avgörande frågan i starten var att rekrytera kommissionärer som hade den kompetens och erfarenhet som var nödvändig för att kunna komma med förslag till åtgärder som rimligen skulle minska de sedan decennier påvisade socialt relaterade skillnaderna i hälsa i Malmö, ökande klyftor mellan olika delar av staden, och mellan olika socioekonomiska grupper. 14 kommissionärer rekryterades: åtta forskare inom områdena socialmedicin, epidemiologi, socialt arbete, sociologi, pedagogik och hälsoekonomi. Sex Malmöexperter inom områdena stadsbyggnad, social service, miljö, skola, barn och barns hälsa samt universitets- och högskolekunskap. Dessutom har ett stort antal andra experter författat många av de 32 underlag som ligger till grund för slutrapporten. 6

7 Lika rättigheter Ett av de tre områden som kommissionen fokuserade på var barn och unga. Avgörande för folkhälsan är alla barns möjligheter att kunna göra det bästa av den potential som livet rymmer. Sven-Olof Isacsson citerade Tage Danielsson. Citatet inleder Kommissionens slutrapport: Det är ingen idé att finnas till Om man inte behövs till nåt. Därför måste samhället inrättas så att alla behövs. Vi kräver att behövas. (Barnens manifest i SOPOR av Tage Danielsson) Anna Balkfors, kommissionens tidigare huvudsekreterare Lärdomar av arbetet Ett stort antal experter har författat de 32 underlagsrapporter som ligger till grund för slutrapporten. Sven-Olof Isacsson betonade vikten av att ha kunnat lita på de underlag som ingått i rapporten. Seminarier och dialog med mer än 2000 personer har sedan kompletterat bilden och påverkat innehållet i slutrapporten. Sven-Olof Isacsson berättade också om hur han inledningsvis underskattade omfattningen av arbetet med att sammanställa de 32 underlagen, banta ned de cirka 300 förslagen till åtgärder till 72. Det blev en besvärlig, men lärorik process Till slut efter att ha begärt uppskov med inlämnandet till politikerna hade man en slutprodukt som i stort sett alla var nöjda med. En brunn att ösa ur Slutrapporten med sina 32 delrapporter utgör en unik kunskapsbrunn att ösa ur. Malmö har gjort det rätta, satt forskare och praktiker med stor erfarenhet om Malmö i samma rum. Fortsätt med det, manade Sven-Olof Isacsson. Malmös framtid är för viktig för att låta sig bestämmas av vart vinden blåser. För ett framtida HELT Malmö avslutade Sven-Olof Isacsson med ett citat av Malmöskalden Hjalmar Gullberg: Sven-Olof Isacsson, kommissionens tidigare ordförande Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå Alla människors möte borde vara så 7

8 Plenum Mikael Stigendal, professor i sociologi vid Malmö högskola och Per-Olof Östergren, professor i socialmedicin vid Lunds universitet. Båda huvudredaktörer och tidigare kommissionärer Slutrapportens övergripande drag Per-Olof Östergren och Mikael Stigendal, redaktörer för slutrapporten vittnade om en fantastisk kreativitet som har kännetecknat de två år som kommissionen arbetat. Många har varit inblandade i arbetet som mynnade ut i närmare 300 förslag. Åtgärder som sedan har bantats ner till 72 åtgärdsförslag. Fem perspektiv De fem perspektiv som förenas företräds också av kommissionärernas kunskapsområden och den mångsidighet som funnits i kommissionen. Rättigheter och friheter Hållbarhet Sociologiskt samhällsperspektiv Genus och jämställdhet Socialt investeringsperspektiv Rättigheter och friheter Rätten till hälsa är en förutsättning för andra rättigheter, att ha en god hälsa innebär att man kan utveckla sin potential och bli delaktig. Nobelpristagaren i ekonomi, Amartya Sen, säger att hälsa och grundläggande utbildning måste ses i annat perspektiv än andra rättigheter då de innebär större valmöjligheter i livet. Hälsa ökar individens frihet, vilket gör att det blir svårt att försvara ojämlikhet i hälsa. En individs ökade frihet ökar hela samhällets. Det i sin tur leder till ett etiskt imperativ. Det är etiskt oförsvarbart att inte agera för att motarbeta ojämlikhet. Det finns inga logiska argument för att jämlikhet skulle drabba de som redan har god hälsa. Det är inget nollsummespel där en individs förbättrade hälsa och ökade frihet sker på bekostnad av någon annans. Hållbarhet Hållbarhetsbegreppet delas ofta upp i tre komponenter; ekonomisk, ekologisk och social. Alla tre är lika viktiga för en hållbar utveckling totalt. Det krävs ett systemtänkande för att förstå vad det handlar om. Ett exempel på system är människokroppen, som har flera system integrerade inom sig. De tre komponenterna i hållbarhet kan ses som integrerade organsystem i humanekologiska systemet. Människokroppen håller inte om andningssystemet kollapsar, då kollapsar hela kroppen. Människans hållbara utveckling betyder överlevnad för individen. Inom det humanekologiska systemet innebär hållbar utveckling hela människosläktets överlevnad. På så sätt är hälsotillståndet i samhället det bästa måttet för samhällets framgång. Det ger en indikation på vart vi är på väg. Den sociala hållbarheten är ofta förbisedd, men lika nödvändig som övriga delar. När ett delsystem pressas tillbaka för långt och har en icke-hållbar utveckling kan det slutligen nå en tipping point där det inte längre kan återställas, som när en människa dör. Den sociala hållbarheten är därför ett mått på hur ett av delsystemen mår, en av de stora utmaningarna inom den sociala delen är den växande ojämlikheten globalt. Här har socialt kapital fått en viktig roll för att främja den sociala sammanhållningen, det sociala kontraktet. När det sociala kontraktet inte längre kan upprättas kan man 8

9 närma sig en tipping point för det sociala delsystemet, som är kopplat till hälsans jämlikhet. Den ökande ojämliketen visar att social hållbarhet inte är stabil, vilket hotar hela hållbarhetssystemet. Sociologiskt samhällsperspektiv Begreppet integration har nuförtiden ofta avgränsats till etniska relationer. Inom sociologin talar man om systemintegration och social integration. För individen innebär det skillnaden mellan faktiskt delaktighet och känsla av delaktighet. Det räcker inte med faktisk delaktighet utan hur man är faktiskt delaktig. Det handlar inte bara om att man har jobb, utan också på kvaliteten på jobbet. Integrationsbegreppet kan också hjälpa oss att förstå hur olika system hänger ihop, till exempel sambanden mellan välfärd och tillväxt. Systemintegration hjälper oss att förstå hur EU har integrerats på olika sätt i olika länder som har olika tillväxtmodeller. Det räcker inte med att ekonomin funkar utan det är också betydelsefullt vilken typ av ekonomi vi vill ha och hur den ska hänga ihop med andra system. Genus och jämställdhet Kunskap om könsmaktsrelationer är viktigt för att förstå ojämlikhet i hälsa mellan män och kvinnor. Kvinnor har längre förväntad medellivslängd, men det finns ändå betyd-ande ojämlikhet i hälsa till kvinnors nackdel. Kvinnor har fler kroniska sjukdoms-tillstånd, ohälsan är större bland kvinnor än män. Det måste vi förhålla oss till och det är knutet till mekanismer som till exempel ekonomi, stress, konflikt, mäns våld mot kvinnor och tillgång till sjukvård. Jämställdhetsintegrering är viktig för att nå en jämlikare fördelning av hälsa mellan män och kvinnor. Socialt investeringsperspektiv Det handlar om att stärka sambandet mellan tillväxt och jämlik välfärd, få en tillväxt som minskar skillnader i hälsa, inte ökar dem. Vi behöver förbättra jobben och öka det självständiga lärandet. Det är bra för individen och utgör en konkurrenskraft i samhället. Det handlar också om att förbättra kvaliteten på offentlig konsumtion genom upphandlingar. Transdisciplinärt perspektiv Föreningen av de fem perspektiven kallas övergripande transdisciplinärt perspektiv. De överlappar varandra men har också sina särskilda bidrag och kännetecken. Det innebär också att olika typer av kunskap, inte bara vetenskaplig utan också erfarenhetsbaserad, möts. På det sättet kan Malmökommissionen kallas för en kunskapsallians. En ny förståelse för Malmö Hur problemen löses beror också på definitionerna av problemen. För att kunna definiera problemen rätt krävs en bättre och förnyad förståelse för Malmö och utvecklandet av kunskap om de underliggande orsakerna, inte bara symptomen. 9

10 Malmö som transitstad Beskrivning av hälsans fördelning i Malmö måste förstås i ljuset av olika mekanismer inom staden, men också befolkningsrörelser, det vill säga vilka som flyttar in och vilka som flyttar ut. Det finns en systematik som bidrar till sammansättningen över tid människor har under de senaste 18 åren bott i Malmö. Analyser visar att de faktorer som gör att man flyttar till Malmö är att skaffa utbildning, söka arbete, etablera sitt liv. Och varför flyttar man ut? Jo, för att man lyckats med utbildning och karriär. Då flyttar man härifrån. De andra tenderar att stannar kvar. Detta bidrar till förståelsen. Malmö producerar på så sätt viktiga tjänster till omvärlden. Det dolda Malmö Att ha ett arbete ger positiv hälsa, en inkomst, en känsla av värde och är en bas för påverkan och delaktighet. Individer som har arbete har bättre hälsa visar forskning. Analyser i underlagsrapporter visar att ca malmöbor är inte registrerade som arbetande, studerande eller med någon form av inkomst. Vad gör de? Vad ligger bakom det dolda Malmö? Vi vet lite om orsakerna. Vi vet att det kan få negativa konsekvenser i form av kriminalitet, men vi vet också att det finns informella strategier för att försörja sig som kan ha en potentiellt samhällspostiv effekt. Vi behöver mer kunskap för att stävja negativa konsekvenser och ta tillvara på den positiva kraften och möjligheterna till innovationer. Malmö har redan ett centrum för sociala innovationer och här finns stora möjligheter. Sambandet mellan hälsa och en förändrad tillväxtmodell Tidigare minskade skillnader i hälsa och välfärd. Då hade vi en industridriven tillväxt. Sedan 80-talet har vi istället en finansdriven tillväxt. För att klara krisen på 80- och 90-talen gjorde sig staden till del av en ny global ordning. Malmö har blivit en framgångsrik nod i globala nätverk, något som inte alla städer lyckats med, se till exempel på Detroit. Samtidigt har klyftorna fördjupats och skillnader i hälsa ökat. Den rikaste tiondelen i befolkningen har gått från att vara 6 till 12 ggr rikare än den fattigaste tiondelen mellan Som del av detta har tillväxtfrågorna blivit regionala medan välfärdsfrågor blivit lokala, vilket gör det svårare att påverka sambandet. Det är inte omöjligt, men viktigt att tänka på. Ökat segregation mellan innanförskap och utanförskap Hårdare villkor på arbetsmarknaden, ökade inkomstskillnader och ökade krav har gjort att samhället utvecklats till ett innanförskap. Utanförskap förutsätter innanförskap. Det har skapats nya samhällsgränser mellan de som lever i innanförskap, utanförskap eller på marginalen. Dessa gränser sammanfaller med segregation, det vill säga en geografisk åtskillnad som inte berör bara ett område, utan består av relationer mellan områden. Vi tenderar att bo i alltmer socioekonomiskt homogena områden. Starka socioekonomiska områden finns främst utanför Malmö. Därför är det viktigt att inte begränsa sig till Malmö. Vi behöver se ett större perspektiv, både regionalt och globalt. 10

11 Kultur och civilsamhälle Vetenskapliga studier visar på tydligt samband mellan deltagande i kulturaktiviteter och förbättrad hälsa. Kulturaktiviteter kan bygga och stärka socialt kapital. Deltagande leder till ökad tillit, gemensamma värderingar och intresse för ytterligare deltagande. Det blir en positiv process. Socialt kapital stärker det sociala kontraktet och därmed kan man undvika att nå en tipping point för social hållbarhet. Kulturutbud och civilsamhälle kan bidra till sammanhållande kitt. Malmö har starkt kulturliv. Civilsamhället bidrar på liknande sätt till ökad förståelse för demokratiska principer och ökad respekt för olika åsikter och idéer. Civilsamhället kan nå de som inte kommer i kontakt med kommunen på andra sätt. På det sättet blir civilsamhället bärare av potential till innovation och arbete. Övergripande rekommendationer 1. Etablera en social investeringspolitik som kan utjämna skillnaderna i levnadsvillkor och göra samhällssystemen mer jämlika Det här är ett viktigt sätt att tänka; investeringar gör man inte bara i infrastruktur och högskolor utan man bör ha samma tänkande när det gäller den sociala hållbarheten. Det finns inga hinder, bara egna spärrar och vissa lagliga hinder, som kan undanröjas. Det är bättre att förebygga än att ta hand om konsekvenser och det är dessutom lönsamt för samhället. 2. Förändra processerna genom att skapa kunskapsallianser och demokratiserad styrning Här sticker Malmökommissionen ut lite jämfört med Marmotkommissionen. Det är viktigt med kunskap, men all kunskap varken kan eller ska skapas innan den omsätts i åtgärder. Skapande och utveckling av kunskap måste göras till del av lösningen. Samma sak gäller med lärande. Processer ska utformas så att det möjliggör kontinuerligt och självständigt lärande. Därför förespråkas en förändring av kommunala processer där malmöbor och andra aktörer görs mer delaktigheta. Governance ska inkludera civilsamhället och inte utgöra ett sidospår utan vara något centralt och en del av skapande av sociala innovationer. 11

12 Plenum Mikael Stigendal, professor i sociologi vid Malmö högskola, Per-Olof Östergren, professor i socialmedicin vid Lunds universitet, Annelie Larsson, direktör för sociala resursförvaltningen i Malmö stad, Katarina Pelin, direktör för miljöförvaltningen i Malmö stad och Denny Vågerö, professor i medicinsk sociologi vid CHESS, Stockholms universitet. Alla tidigare kommissionärer. Samtal om slutrapportens innehåll med tidigare kommissionärer Vad kan Malmö göra för att förbättra min hälsa? Det finns mycket som samhället kan göra. T.ex. erbjuda bra sjukvård, bra skola och en klok social investeringspolitik. Vi kan se vikten av att fånga upp alla barn i en bra förskola och fritidshemsverksamhet. Vi kan också fånga upp de som har det svårast, skapa bra boendemiljöer, bra mödravård, förklarade Annelie Larsson. Man satsar på dem som är mest utsatta. Hur påverkar det dem som mår bra? Det handlar om generella åtgärder kontra specifika. Vi är bäst på specifika, men måste bli bättre på generella. Ingen ska halka efter för det blir negativt för hela samhället, så här finns ingen motsättning, förklarade denny Vågerö. Skillnaderna i hälsa är slående i Malmö. Hur är Malmö i jämförelse med resten av landet? Det är ingen stor skillnad. Skillnaderna är stora också i resten av landet, svarade Per-Olof Östergren Mikael Stigendal, Per-Olof Östergren, Annelie Larsson, Denny Vågerö och Katarina Pelin. Måste vi agera om vi vet att det går att göra något åt problemen så som det moraliska imperativet säger? Vad är rimliga kostnader? Det är en diskussion som vi måste föra. Rimliga insatser, vad är det? Vi måste väga även negativa konsekvenser av insatser. Om vi t.ex beskattade ohälsosam mat så skulle det föra med sig en viktig diskussion om frihet och begränsningar, sa Denny Vågerö. Det är omoraliskt att kalla det för kostnader. Det är en investering, menade Katarina Pelin. Att inget göra kan bli dyrare. Ett exempel är förslaget att förstärka försörjningsstödet med ett aktivitetsbidrag till barn i familjer i långvarigt försörjningsstöd. En aktiv fritid som barn kan leda till god hälsa som vuxen, förklarade Annelie Larsson. Kommissionen saknar speciellt fokus på funktionshindrade. Varför? Den frågan ingår i större diskussioner. Kommissionens har haft begränsad tid för enskilda frågor, men diskussionerna tas vid i andra sammanhang, förklarade Mikael Stigendal. Rasism är också en fråga som inte finns med i rapporten. Varför? Det är också en viktig fråga, men samma sak gäller här. Tidsaspekten har inneburit en begränsning, förklarade Mikael Stigendal I diskussionerna om innanförskap och socialt kapital finns en del kunskap att hämta om ämnet, tillade Per-Olof Östergren. 12

13 Kan ni ge exempel på sociala investeringar? I Malmö finns sociala investeringsfonder för barn och unga och för hemlöshet. Stadsområdena kan söka pengar ur dessa för att prova nya metoder och lösningar, förklarade Annelie Larsson. Hur kan vi följa utvecklingen av segregationen? Vad kan vi göra? Vi skiljer mellan kvantitativa mått och kvalitativa bedömningar. De kvantitativa måste utvecklas och där anges i rapporten förslag på att exempelvis låta elever granska varandras skolor, svarade Mikael Stigendal. När det gäller vad vi kan göra så anges goda exempel i rapporten. Vi bör jobba lokalt men också titta på de stora systemen. Vi måste fråga oss vilket vårt mål är och hur vi ska mäta uppfyllelse. Och till det behöver vi nya mått. BNP som ledstjärna leder i fel riktning. Ett bra exempel är Bygga om-dialogen på Lindängen. Där arbetar man samtidigt för att åtgärda flera problem, som dåliga bostäder och hög arbetslöshet. Detta görs tillsammans; Lindängebor, fastighetsägare, försäkringskassan, arbetsförmedling och olika förvaltningar, sa Katarina Pelin. Hälsan har betydelse i de stora sammanhangen, ohälsa kostar 20-25% av BNP. Vi måste hitta mer samhällsekonomiskt lönsamma system och mätmetoder för att fortsätta bygga den välfärdsstat, som många andra länder är avundsjuka på, tillade Per-Olof Östergren. Katarina Pelin, direktör för miljöförvaltningen i Malmö stad Annelie Larsson, direktör för sociala resursförvaltningen i Malmö stad Vilka är de största svårigheterna med att förbättra folkhälsan? Vi är ovana att koppla ihop olika frågor för att få ett helhetsperspektiv, svarade Mikael Stigendal. Vi måste göra en synvända och hitta annorlunda perspektiv och vi borde ha satt igång igår, tillade Per-Olof Östergren. Det handlar också om att våga göra sociala investeringar. Det blir svåra samtal med ekonomerna, men gemensamt måste vi våga tro på bättre förutsättningar, förklarade Annelie Larsson. Sedan bör vi skapa social rörelse kring dessa perspektiv. Där har Malmö bra förutsättningar i en tydlig politisk viljeyttring. Business as usual is not an option, sa Denny Vågerö. Vi måste hjälpas åt med dessa utmaningar. Problemet är våra föreställningar, men där finns också möjliga lösningar, avslutar Katarina Pelin. Denny Vågerö, professor i medicinsk sociologi vid CHESS, Stockholms universitet 13

14 14 Seminarium 1 Barns hälsa i Malmö Marie Köhler, barnhälsovårdsöverläkare i Region Skåne och tidigare kommissionär Moderator: Annelie Larsson, direktör för sociala resursförvaltningen i Malmö stad och tidigare kommissionär. Ekonomiska villkor för barnfamiljer i Malmö Anna Angelin, fil. dr. vid Socialhögskolan, Lunds universitet Moderator: Annelie Larsson, direktör för sociala resursförvaltningen i Malmö stad och tidigare kommissionär. Barn och ungas bostadsförhållanden och miljö Marcus Knutagård, fil. dr. vid Socialhögskolan, Lunds universitet Moderator: Annelie Larsson, direktör för sociala resursförvaltningen i Malmö stad och tidigare kommissionär. Barn till föräldrar med psykisk ohälsa Birthe Hagström, fil. dr. och utvecklingsledare, sociala resursförvaltningen, Malmö stad Moderator: Annelie Larsson, direktör för sociala resursförvaltningen i Malmö stad och tidigare kommissionär Avslutande diskussion och reflektion Moderatorer: Mia Norberg, demokratiutvecklare på stadskontoret, Malmö stad, Annika Pfannenstill, FoU-koordinator på stadskontoret, Malmö stad Barn och ungas vardagsvillkor Barnperspektivet har varit en hörnsten i kommissionens arbete. I alla åtgärder som rör barnet ska barnets bästa komma i främsta rummet. Alla barn har rätt att leva och utvecklas till sin fulla potential. Barns skilda livsvillkor Marmotrapporten satte fingret på att skilda livsvillkor ger ojämlikhet i hälsa och att åtgärder för att hjälpa bör vara universella, men doseras efter behov. Det finns en social gradient i hälsa. Ju lägre en persons sociala position är, desto sämre är hans eller hennes hälsa. Åtgärder ska rikta in sig på att reducera gradienten i hälsa. Att bara rikta in sig på de mest utsatta kommer inte att reducera ojämlikheten i hälsa tillräckligt. För att reducera den sociala gradienten, måste åtgärder vara universella, men med en omfattning och intensitet som är proportionell till graden av utsatthet. Vi kallar det proportionell universalism. Sid 16, The Marmot Review. Mosippan I ett världsperspektiv är ojämlikheten i barns livsvillkor tydlig. Så är den också i Malmö. Mosippan är ett exempel där barn lever i både fysisk och psykisk misär. Här är utanförskapet tydligt och känslan av hopplöshet stor. Tillgången till samhällets resurser är sämre här än på andra håll i staden. Marcus Knutagård från socialhögskolan i Lund, berättar om ett besök på Mosippan då en liten pojke kom cyklande emot honom på en trehjuling. Anticimex sprayade samtidigt inne i baracken mot kackerlackor. Pojken tittade på mig och undrade de ska väl inte ta mina leksaker. Utmaningen är att vi måste jobba långsiktigt, trots att det är ont om tid. Och vi måste bygga bostäder nu. För den pojken hjälper det inte om en lägenhet står färdig om fem år. Barn i Malmö som far illa Det finns också stora mörkertal på barn i Malmö som far illa, men aldrig upptäcks om de inte har turen att upptäckas exempelvis på en av stadens familje- eller barnavårdscentraler, där man är bra på att identifiera barn och familjer som behöver stöd. Samhället blir bättre på att upptäcka barn som far illa när kunskapen om vilka bakgrundfaktorer som spelar en roll blir bättre. Svag ekonomi, ensamstående föräldrar och utlandsfödda barn är några sådana. Barn med låg socioekonomisk status utsätts oftare för negativ inverkan på hälsan som passiv rökning och de får oftare problem med fetma och karies. I mörkertalen finnes också papperslösa barn, hur många är oklart. Forskningen trycker på hur viktigt det är för barn med ett vardagsliv med skola, vänner och fritidsaktiviteter. Att leva som papperslös gör ett normalt vardagsliv svårare att uppnå. Barn till föräldrar med psykisk ohälsa En speciellt utsatt grupp är barn med föräldrar med psykisk ohälsa. Många gånger finns det också överlappande svårigheter som påverkar föräldraskapet och därmed barnets vardag, som missbruk, våld och socioekonomiska svårigheter. När det handlar om missbruk sätter man den vuxne i centrum. Kvaliteten på föräldraskapet är ju avgörande för barnen, så man borde tänka annorlunda och sätta barnet i centrum istället.

15 Tidig upptäckt av föräldrar med psykisk ohälsa kräver kunskap om barn och föräldrar och utrymme för samverkan. Viktiga är mödra- och barnhälsovården som erbjuder möjligheter för samverkan där barn som riskerar en negativ utveckling kan uppmärksammas. Stöd som ges till högriskfamiljer är individuella upplägg som involverar samverkan med andra aktörer kring familjen. En fungerande vård/stöd- kedja mellan olika verksamheter är viktig, liksom välutbildad personal som är kunniga, pålitliga och uthålliga. Vård och stöd bygger på kunskap om bl.a. anknytning, tidig utveckling, föräldrafunktioner och trauma. Birthe Hagström berättar om utvecklingsområden för Malmö. Det handlar om anpassat stöd inom MHV (mödrahälsovården) och BHV (barnhälsovården), utveckla utredning av barn och familj, stöd i hemmet under spädbarnsåren, utveckla förskolans arbetssätt för barn i utsatta livssituationer och att utveckla lågtröskelverksamheter anpassade till sköra föräldrar och deras barn. Anna Angelin, fil. dr. vid Socialhögskolan, Lunds universitet Barn i familjer med långvarigt försörjningsstöd I Malmö växer vart tredje barn upp i fattigdom. Även om vi skulle lyckas halvera barnfattigdomen hade den ändå varit stor. Hur kan man sätta detta i relation till Malmös framtida möjligheter? Barn som växer upp under svåra ekonomiska förhållanden får minskade möjligheter också senare i livet. Annorlunda uttryckt så är det dyrt att ha fattiga barn, både för individer och samhälle. Det är en dålig investering att inte satsa på barnen. Intervjuer inom socialtjänsten i Malmö stad tydliggör en konsensus om att riksnormen för försörjningsstöd inte räcker för familjer som har detta under lång tid. Normen är tänkt som ett stöd under en kortare kris. Samtidigt finns det många i Malmö som står mycket långt ifrån arbetsmarknaden och därför lever mer eller mindre permanent på försörjningsstöd. Konsekvensen blir att barn i dessa familjer lever under en skälig nivå och det vet socialsekreteraren om. Detta innebär ett trovärdighetsproblem för systemet och för den enskilde socialsekreteraren. Hur kan barnfattigdomen i Malmö minskas? Ska problemen kunna reduceras så krävs mycket omfattande insatser på många plan. Forskningen visar inga tydliga vägar för att lösa problemen. Ska insatser vara kompensatoriska eller förebyggande? Ska vi satsa på skadereduktion eller proaktivt arbete? Ska insatser vara selektiva eller generella? Och är det hela familjen eller enbart barnen som skall lyftas? Intervjuer inom socialtjänsten i Malmö stad ger en bild av att många anser att arbetsmarknadsinsatser riktade till föräldrarna är bästa vägen till att minska barnfattigdom. För att arbeta med detta krävs mer tid, mer resurser och mindre personalomsättning inom socialtjänsten. Svårigheterna begränsas dock inte till att handla om enskilda tjänstemäns arbetssituation utan måste förstås mot bakgrund av en långt större utmaning och problematik där betydande statliga förändringar inom socialförsäkringarna behövs. 15

16 Barnens stad Malmö skulle kunna bli barnens stad om vi lyckades skapa trygga uppväxtvillkor för alla barn. Kommissionen föreslår åtgärder mot barnfattigdom som skulle förbättra förutsättningarna för barnfamiljer i långvarigt försörjningsberoende. Satsningar på fler bostäder är också viktigt. Malmö stad behöver också skapa fler hälsofrämjande arenor för att barnen i Malmö ska få en meningsfull fritid med kultur, kreativitet och rörelse. Och så behöver vi på olika sätt öka barns delaktighet och inflytande. För att förbättra för barnen och kunna rikta åtgärder bör kommunen bli bättre på att mäta och utvärdera barns hälsa och skillnader i hälsa. För att säkra barnkonventionen och genomföra barnkonsekvensanalyser på beslut och åtgärder föreslår kommissionen att Malmö stad inrättar en barnombudsman. Barn behöver inte bara framtidstro utan också nutidstro betonade Marie Köhler. Dialog med publiken Socialtjänsten har verkligen en nyckelroll i detta arbete. Om man inte har tid och resurser för socialt arbete, då blir det mycket svårare att se barnens behov. Det är en grundförutsättning. Men jag känner nu att det finns en lång rad positiva saker som kan genomföras. Det vi behöver nu för det fortsatta arbetet är politisk enighet så vi kan sätta igång. Framöver vill jag få in diskussionen om den psykosociala elevhälsan. Vad ska den innefatta egentligen? Som det ser ut nu är det godtyckligt det ser olika ut på olika skolor. Och hur många elever är egentligen rimligt att ha per kurator? Detta måste vi lyfta. Det är svårt att veta hur och vilken hjälp man kan få. Till exempel kommer kanske inte ett barn till tandläkaren för att man inte har förstått kallelsen. Förhoppningsvis kan vi ta avstamp i rapporten och hitta ett gemensamt arbetssätt så att vi når ut bättre till familjerna. Lyssna på deras behov och jobba mer samlat. Kommissionen har verkligen lyft frågan om ungas inflytande och delaktighet. Och det viktigaste som framkommit idag är att arbetet framöver handlar om en attitydförändring. Inte en brist på pengar eller en brist på lösningar, utan vi måste förändra vårt sätt att tänka. Malmö har en otrolig potential. Det är en enorm kraft som nu bara måste ledas rätt. Under kommissionens arbete har fokus också legat på att komma ifrån stuprörstänkande och att få till stånd ett samarbete över gränserna. Detta samverkansperspektiv är en viktig del av ett arbete för social hållbarhet. Ett bra exempel på en verksamhet där barnet och familjens behov är utgångspunkten är familjecentralen, med mödrahälsovård, barnhälsovård, öppen förskola och socialtjänst i samarbete. Det gemensamma är att ha barnet i centrum men ändå se barnet, inte som frånkopplat sin miljö, utan alla delar av vardagvillkoren. Genom samverkan och med ett barnet i sin vardagsmiljö - perspektiv skapas större förändringar och bättre förebyggande arbete. 16

17 Boendemiljö och stadsplanering Seminariet handlade om hur städers utformning och boendemiljö påverkar människors välbefinnande och att det finns en viktig koppling till hälsa och hälsans sociala fördelning. I en stadsmiljö finns flera fysiska egenskaper, till exempel tillgången till gröna ytor, avsaknad av fysiska barriärer, trygga och inbjudande utemiljöer. Alla dessa är direkt kopplade till välbefinnande och hälsa och ofta är de socialt snedfördelade. Huvudfokus för seminariet var stadsplaneringens påverkan på människors hälsa, med särskilt fokus på bostadsmiljö, bostadsförsörjning, boendesegregation och tillit. Att bygga in hälsa Christer Larsson, direktör på stadsbyggnadskontoret i Malmö stad och tidigare kommissionär, presenterade kommissionens förslag för att minska boendesegregationen i Malmö. Kommissionens tankar handlar om att lyfta fram Malmös fördelar och se potentialen i hur vi ska bygga en solid och hållbar stad där man bygger samman och implementerar stadens kärna så att den når så många som möjligt. Kommissionen har lagt stor vikt vid hälsoaspekten och noga sett över hur stor betydelse den har. Visionen är att insatser ska vara generella och att de som behöver mest ska få mest. I presentationen lyfte Christer Larsson fram ett citat av Aristoteles. Seminarium 2 Bostad och bostadsmiljö Kristina Jakobsson, docent i arbetsoch miljömedicin vid Lunds universitet Moderator: Marianne Dock, programarkitekt, stadsbyggnadskontoret, Malmö stad. Boendesegregation och bostadsförsörjning Christer Larsson, direktör stadsbyggnadskontoret, Malmö stad och tidigare kommissionär Moderator: Hjalmar Falck, områdeskoordinator Seved, Malmö stad. Tillit Maria Emmelin, professor i global hälsa vid Lunds universitet Moderator: Anna Heide, CSR-chef, MKB (Malmö kommunala bostadsbolag). När vi planerar våra städer är det fyra aspekter som vi måste utgå från, den första och viktigaste är att staden måste gagna människors hälsa ur Politiken av Aristoteles 350 fkr Bärriärer går att bygga och bygga bort Malmö har stor ojämlikhet i hälsa och detta är något som har koppling till sociala aspekter och grupper i befolkningen. Enligt kommissionen finns stora möjligheter att via stadsplaneringsåtgärder minska och även bygga bort boendesegregationen. För att lyckas behöver man förändra infrastrukturen genom att bland annat omvandla fysiska barriärer som separerar boendemiljöer till mer sammanlänkande platser. Man bör också främja tillgänglighet och folkliv genom att omvandla trafikleder till stadsgator. Planeringen av Amiralsstaden är ett exempel på stadsplanering enligt dessa tankar. Amiralsgatan som skär igenom delar av staden ska bli mindre av en barriär med hjälp klok stadsplanering. Integration tillsammans För att lyckas bättre med integrationen är det viktigt att lyfta fram olika aspekter där den fysiska planeringens redskap för att motverka segregation och social obalans är en viktig del. Kommissionen menar att ambitionen av att överbygga barriärer och förtäta staden är viktigt på många plan. Den är dels viktig för att få en mer inkluderande miljö i staden. Dels för att alla grupper av människor ska känna att de är en del av Malmö. I detta arbete är det viktigt att föra en kontinuerlig dialog med medborgarna. Flera exempel på hur medborgare inkluderas i utvecklingen av områden finns i staden. Exempel är Holmstaden, Bygga om dialogen på Lindängen och Amiralsstaden. Avslutande diskussion och reflektion Moderator: Per-Olof Östergren, professor i socialmedicin vid Lunds universitet och tidigare kommissionär. Christer Larsson, direktör stadsbyggnadskontoret, Malmö stad och tidigare kommissionär Kristina Jakobsson, docent i arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet 17

18 Dialog med publiken Hjalmar Falck, områdeskoordinator Seved, Malmö stad och Maria Emmelin, professor i global hälsa vid Lunds universitet Maria Emmelin, professor i global hälsa vid Lunds universitet Vi kan bilda allianser också med marknaden och använda relationer med näringsslivet långsiktigt. MKB gör mycket som stämmer med tanken om kunskapsallianser. Bokalerna, Holmastaden, inrättande av en ny trygghetstjänst och Säg hej-kampanjen är några exempel. Seved har stärkts mycket genom att jobba tillsammans med bl.a. fastighetsbolagen, Räddningstjänsten och boende. Tillsammans har vi lyckats vända bilden av Seved. Vi är på rätt väg i att jobba tvärsektoriellt, men kontakten med medborgarna är det sämre med. Det fysiska resultatet dröjer också som t.ex. puckelbollplanen i Rosengård. I Holma undrar man varför inget sådant händer där. Vi måste få saker att hända nu! Nu måste vi visa resultat. Allt vi gör är en investering i tilliten. Varför dröjer upprustningen av Lindängens centrum t.ex? Förändringar hindras p.g.a. ändringar i ägandestrukturen. Inte heller MKB får göra ändringar som inte är affärsmässiga. Fastighetsbolagen måste också se värdet av investeringar. Titta på lyftet av fastigheterna i Herrgården. Även små fastighetsägare kan göra bra saker. Det går inte att bygga bort trångboddheten p.g.a. kostnaden. Vi kan inte bygga där människor inte kan försörja sig själva. Vi måste ha ett bostadsbyggande som är tillräckligt stort för att skapa flyttkedjor, men vi måste också bygga där det inte är fräckt. I Sofielund ser man samverkan mellan på fastighetsägare. Vi borde ställa tydligare krav. Dialog med boende om förändringar av den fysiska utemiljön går långsamt. Det är svårt att få in synpunkter på stora frågor. Lättare att få in specifika synpunkter. Det krävs kunskap för att komma med kommentarer gällande infrastruktur och stadsutveckling. Vi måste bli bättre på utbildningsdelen, ha flera träffar i rad, visa genuint intresse och ge återkoppling, Det handlar om att bli bättre på kommunikation. Vi måste ställa frågor på rätt sätt, använda andra kanaler och kommunicera på nya sätt. 18

19 En folkhälsovetares reflektioner Mitra Majidi tänkte efter dagens slut på den stora vikten av tvärsektoriellt arbete och bättre samverkan mellan olika aktörer. Exempel från Kristina Jakobssons seminarium: De som sitter bakom sina skrivbord går inte ut och kontrollerar, som man gjorde på 1930-talet, och får därmed inte reda på hur det ser ut i verkligheten, hurdan misär hyresgästerna på Herrgåren lever i. Det blir ett glapp. Om hyresgästerna då inte vet var/att de kan vända sig till någon för att få problemet åtgärdat, så hamnar de mellan stolarna. Då nämnde Kristina att istället kan hemvården och BVC, som gör hembesök hos boende (Herrgården), rapportera vidare/uppåt. Det behöver bara finnas rutiner/forum för detta. Jag tycker att det är ett bra exempel på hur man kan samverka utan att det egentligen krävs merarbete utav de olika parterna. Kristina Jakobsson nämnde ett exempel på hur man kan arbeta med empowerment; låt boende på Herrgården lära sig hur man målar/tapetserar, därefter kan de hjälpa varandra att renovera lägenheterna. Problemet med detta exempel är att man fråntar hyresvärden dennes ansvar samt att mögel inte bara kan tapetseras över. Det som dock var viktigt med detta exempel var att forskaren föreslog ett sätt att ge makt åt hyresgästen. Jag tror att empowerment är viktigt för att Malmö ska lyckas med sitt integrationsarbete. Christer Larsson och Maria Emmelin pratade bland annat om tillit, socialt deltagande och nätverk, det vill säga socialt kapital. Hej-faktorn, grannstöd. Vikten av att öka det medmänskliga samspelet då den sociala miljön är en viktig bestämningsfaktor för hälsan. 19

20 Seminarium 3 Förskolans betydelse för barns utveckling, lärande och hälsa Sven Persson, professor i pedagogik vid Malmö högskola och tidigare kommissionär Moderator: Ingegerd Ekström, förskoleförvaltningen, Malmö stad. God kvalitet i fritidshem grund för elevers lärande, utveckling och hälsa Ann Ludvigsson, lektor i pedagogik vid högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping Moderator: Anders Malmquist, direktör för grundskoleförvaltningen, Malmö stad. Föräldrasamverkan i grundskolan Laid Bouakaz, lektor i interkulturalitet och lärande vid Malmö högskola Moderator: Anders Malmquist, direktör för grundskoleförvaltningen, Malmö stad. Gymnasieskolan inte en skola för alla? Margareta Cederberg, lektor i pedagogik vid Malmö högskola Moderator: Eva Ahlgren, direktör för gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen, Malmö stad. Avslutande diskussion och reflektion Samtal mellan Kerstin Larsson och Sven Persson, tidigare kommissionärer och Ingegerd Ekström, Anders Malmquist samt Eva Ahlgren. Utbildning Kommissionen konstaterar i sin rapport att utbildning är den samhällsstruktur som äger den största potentialen att ge barn och ungdomar kapacitet att överskrida familjebakgrundens sociala begränsningar och utveckla god hälsa. Seminariet om utbildning inleddes kort av Eva Ahlgren, direktör gymnasie- och vuxenutbildningen, Anders Malmquist, direktör grundskoleförvaltningen samt Ingegerd Ekström från förskoleförvaltningen. Alla betonade vikten av att leva upp till kommissionens ambitioner; Malmö stad befinner sig i en gigantisk förändringsprocess och utbildning är en av stadens nyckelfrågor. Fokus på förskolan Förskolan är i blickpunkt i hela världen och uppmärksamheten riktas mot de mindre barnen. En av de som bidragit är nobelpristagaren James Heckman, som genom ekonomiska beräkningar visat att ett samhälles investering i god förskoleverksamhet kan ge uppemot sju gånger tillbaka av investeringarna. Tidiga investeringar är de som i ett livsperspektiv ger bäst utdelning. Bra tid i förskolan har betydelse länge Heckman och samlad forskning är överens om att förskolan har en utjämnande effekt, mest för barn från socioekonomiskt svaga områden och i övrigt utsatta barn. Effekterna är stabila över en lång tidsperiod. Men för att förskolan ska ha betydelse krävs att den har hög kvalitet och viktigast för att förskolan ska vara en värdefull plats är det pedagogiska mötet - mötet mellan den vuxne och barnet. Kompetensutveckling Kvalitetsutvecklingsarbete på den enskilda förskolan ska dokumenteras, diskuteras, reflekteras över. Riktade fortbildningsinsatser kan också behövas. En av de mer effektiva insatserna handlar om att dokumentera möten med barnen genom film och fältobservationer och sedan prata om det som sker med en öppen och tillitsfull hållning. Barn med annat modersmål Förskolan är förmodligen den enda plats där personal, barn och föräldrar har den dagliga kontakt som kan skapa en ömsesidig förståelse för barnet. Tyvärr finns begränsningar i attityder gentemot föräldrar, anser Laid Bouakaz. Modersmålsundervisningen i Malmö stad är andelmässigt liten om man jämför med övriga storstadskommuner. Man har på vissa ställen satsat på tvåspråkig personal, men det finns studier som visar att detta inte hjälper, förmodligen beroende på att personalen inte har tillräckligt goda språkkunskaper. Likvärdighet Den viktigaste variabeln för framgång är likvärdigheten. Svensk skola har gått från att vara en av de mer framgångsrika länderna i världen till nedre halvan bland OECDländerna. Det finns ingen nationell kartläggning av förskolan på samma sätt som i skolan, men indikatorer finns, menade Sven Persson. Till exempel är det mycket 20

21 stora skillnader på utbildningsnivåer hos personalen och detta kan ha stor betydelse. Barnen kan förstärkas i den sociala skillnaden som redan finns. Bäst är utbildad personal med höga ambitioner och de behövs mest i socialt utsatta områdena. Antal barn i grupperna Malmö har höga antal barn i grupperna, både nationellt och med tanke på de utmaningar staden har. Att hejda den utvecklingen innebär kostnader men också en rad vinster. Forskning visar på personalens betydelse för att hjälpa barnen att skapa relationer. Den vuxne skapar förutsättningen för barnen att utveckla de här relationerna. Samtidigt finns det motstridiga resultat kring barngruppernas storlek eftersom det finns dåliga förskolor med hög personaltäthet och vice versa. Mot en bättre förskola Kvalitet hör ihop med inflytande. En rad studier visar att förskolor där barn blir bekräftade, förstådda och tagna på allvar utvecklar en förmåga att förstå sig själva, uttrycka sig, bli engagerade. Sven Persson lyfte också frågan om självvärderingsinstrument i kvalitetsutvecklingsarbete; det finns stora felkällor i dessa. De som är nöjda är inte nödvändigtvis bäst, de som är kritiska kan vara bättre. Sven Persson betonade att förskolan inte bara är en förberedelse för något annat, den ska stå för sig själv. Det är viktigt att fokusera på vad som händer här och nu. Det finns två olika synsätt på barnet: Child as becoming och Child as being. Vi ska se barnet nu alltså Child as being. Fritidshemmen- ett stöd Fritidshemsverksamheten är en frivillig verksamhet som regleras av Skollagen och Lgr 11 (Läroplan för grundskolan). Fritidshemmet ska stödja barn så att de uppnår målen i skolan, och dessutom vara en meningsfull verksamhet med fokus på skapande och barnens egna intressen, d.v.s. ge en meningsfull fritid. Eftersatt forskningsområde Det finns liten kunskap om fritidshemmen rent forskningsmässigt. Den forskning som genomförts handlar mest om hur samverkan med skolan går till och visar att fritidspedagogen ofta får vara hjälppedagog till läraren, trots att hen har lika lång utbildning. (Utbildningen har nu kortats i samband med att den nya lärarutbildningen kom.) Kontextuellt har det hänt mkt sedan 90-talet, menade Ann Ludvigsson. Generellt kan sägas att personaltätheten är lägre och ytorna mindre; det finns färre fritidshem, större barngrupper och lägre andel utbildad personal. Nu har endast 56 % av personalen har pedagogisk utbildning. Antalet barn har däremot tredubblats. En del barn i de yngre åldrarna kan tillbringa mer tid i fritidshemmet än i den ordinarie skolan. Detta behövs för en bra fritidsverksamhet I Malmö behöver man göra en kartläggning av hur föräldrar och elever upplever fritidshemsverksamheten på ett djupare plan för att ta reda på var insatser bäst behövs. Eva Ahlgren, direktör på gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen, Ingegerd Ekström från förskoleförvaltningen och Anders Malmquist, direktör för grundskoleförvaltningen Sven Persson, professor i pedagogik vid Malmö högskola och tidigare kommissionär Ann Ludvigsson, lektor i pedagogik vid högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping 21

22 Laid Bouakaz, lektor i interkulturalitet och lärande vid Malmö högskola Man behöver också bättre ta till vara fritidshemspedagogens särskilda kompetenser, t ex ledarskap, konfliktlösning, barns relationer, gemenskap osv. Till det behövs utbildad personal - alltså kompetensutveckling. Rektorerna behöver också kompetensutvecklas då de kan ha liten förståelse för verksamheten. En konkret åtgärd är att inte trötta ut personalen på förmiddagen i skolan då de ska ha stora barngrupper hela eftermiddagen. Det behövs ändamålsenliga lokaler och lämplig storlek i grupperna (kan variera). Det är omöjligt att bedriva verksamhet av god kvalitet med i genomsnitt 39,8 barn på knappt två heltidsanställda. Ann Ludvigsson anser att Malmö stad har tagit ett steg i rätt riktning genom att anställa en kommunal utvecklingsstrateg för fritidshemmen. Föräldrasamverkan i grundskolan Laid Bouakaz har identifierat fyra huvudsakliga utmaningar: pedagogik, organisation, integration och mångkulturalism med ett interkulturellt förhållningssätt samt nätverk och relationer/relationell pedagogik. I underlaget till kommissionen har han lagt fokus på de två sista punkterna. Laid Bouakaz framhöll hur viktig hans egen bakgrund är för hans identitet. Han poängterade betydelsen av att säga till barn och ungdomar att de ska vara stolta över sin identitet och bakgrund, men se till att ta sig in det samhälle de lever i. Attityder och förhållningssätt Mötet skola/hem handlar om attityder och förhållningssätt mellan lärare/elever/ föräldrar, allas inställning. Vi behöver arbeta med våra fördomar, mycket handlar om missförstånd p.g.a. dem. Laid Bouakaz visade ett citat ur tidningen Barn i hem, skola och samhälle från 1948: Hemmen och föräldrarna får ofta uppbära klander för sitt sätt att uppfostra de unga. Det talas om slapphänthet, om vanartiga föräldrar, som inte ägnar nog tid och intresse åt sina barn. Men trångboddhet, ekonomiska bekymmer, båda föräldrarnas förvärvsarbete, nöjesindustrien, reklamens förmåga att skapa artificiella behov, detta är faktorer, som man inte får lämna ur räkningen, när man dömer var barnen i skolan inte från Somalia eller Afganisatan, ändå hade innehållet kunnat formuleras idag. Det ger en tydlig bild av hur vi ser på föräldrar. Det handlar inte om invandrarskapet i sig utan om kunskap och segregation. Hur omarbetar vi konstruktionen av vi och de andra? 22 Komplementärskolor De flesta etniska grupper har komplementärskolor där barnen får det som kanske missas i skolan. Laid Bouakaz har gjort en kartläggning av dessa i Malmö och han pekar på behovet av strategier för utveckling av samarbeten. Många elever behöver och efterfrågar stöd i olika ämnen efter skolan. Föräldrarna arrangerar dessa skolor bl.a. för att få fokus på läridentitet i stället för etniskt ursprung, menade Laid Bouakaz. Om alla i gruppen är somalier hamnar läran-