Tillsvidarepriserna under första halvåret En rapport från Villaägarnas Riksförbund

Transkript

1 Tillsvidarepriserna under första halvåret 2010 En rapport från Villaägarnas Riksförbund

2 Inledning Sedan 1996 är elhandelsmarknaden avreglerad och företag kan fritt etablera sig som leverantör av el till slutkund. I stort förefaller elhandelsmarknaden fungera väl det finns ett relativt stort antal aktörer, konkurrensen är hård och företagen är i varierande grad innovativa och kundorienterade. Det finns dock en grupp kunder som inte gynnas av de fördelar som konkurrensen på marknaden kan ge, nämligen de kunder som aldrig aktivt valt en elhandlare. Dessa kunder ges ett avtal som kallas tillsvidarepris. Tillsvidarepriset ligger högre än andra avtal. Ändå är det fortfarande cirka en fjärdedel av landets elkunder som betalar detta höga pris. Sammanfattande resultat Tillsvidarepriserna är högre än andra elpriser. En småhusägare med tillsvidarepris kunde under första halvåret 2010 spara över 6000 kronor på att byta från detta avtal till ett ettårigt fastprisavtal hos samma elhandlare. Tillsvidarepriserna varierar också stort mellan olika elhandlare. Beroende på vilken elhandlare som levererar tillsvidarepriset kan kostnaden variera med cirka kronor om året. Skillnaden i kostnad mellan det dyraste tillsvidareavtalet och det billigaste ettåriga avtalet uppgår till hela kronor per år. Den elhandlare som hållit de konsekvent lägsta tillsvidarepriserna är Pite Energi Handel, med ett genomsnittligt pris på 112 öre per kwh. Det högsta tillsvidarepriset har Elverket Vallentuna stått för, med ett genomsnitt på 165 öre per kwh. Rapporten redovisar hela listan. Resultaten visar på två saker. Dels hur viktigt det är att göra ett aktivt val. Dels att elkunder som inte aktivt valt elhandlare behandlas olika beroende på var de bor. Det motiverar en översyn av systemet. Villaägarna vill uppmärksamma flera förslag som bör utredas vidare, såsom konkurrensupphandling av anvisad elhandlare och offentlig statistik över elhandlarnas andel anvisningskunder. Bakgrund vad är tillsvidarepris? Den kund som inte aktivt valt en elhandlare blir anvisad en sådan av elnätbolaget och tilldelas ett så kallat tillsvidarepris. Dessa kunder kallas anvisningskunder och elhandlaren anvisningsleverantör. Förutom rena anvisningskunder kan även kunder som tidigare valt en viss elhandlare ligga kvar hos denna även efter det att avtalet löpt ut. Även dessa kan då få ett tillsvidarepris. Tillsvidarepriset sätts i förväg och kan inte korrigeras av handlaren i efterhand. En förändring av priset kräver en avisering två veckor i förväg, vilket gör priset relativt trögrörligt. Nyinflyttade som ännu inte hunnit välja är ytterligare en kundkategori med tillsvidarepris. Det högre priset kan då eventuellt fungera som en påminnelse och incitament att göra ett aktivt val. Det kan också finnas kunder som förväntar sig att priset ska sjunka följande månad, och därför avvaktar med valet. Det finns fler anledningar till varför någon inte aktivt valt en elhandlare; bristande information från elbolaget om vikten av att välja, bristande intresse hos kunden eller bristande förmåga hos kunden att ta till sig förhållandevis komplex information är tänkbara anledningar. Av detta framgår att kunder som långvarigt ligger på tillsvidarepris snarast per definition är en svag konsumentgrupp som inte förmår försvara sina intressen. Därför kartlägger denna rapport tillsvidarepriserna.

3 Metod och resultat Dagliga data över tillsvidarepriser har inhämtats från Energimarknadsinspektionen. För varje dag rankas det företag som har dagens lägsta pris som etta, det med näst lägst som tvåa, och så vidare. Denna variabel fångar upp elhandlarens förmåga att vara billigare än sina konkurrenter, oavsett vilket generellt prisläge som gäller. I det följande redovisas både det genomsnittliga priset och den genomsnittliga rankingen. Företag som rapporterat färre än 150 dagar redovisas inte, för att undvika orättvisa jämförelser. Det genomsnittliga priset kan vara relativt lågt och ändå ge en förhållandevis hög (dålig) ranking, eller vice versa. Det är en rent matematisk effekt som kommer sig av att priset under ett fåtal dagar kan vara exceptionellt högt, vilket i så fall påverkar genomsnittspriset mycket, utan att därför påverka genomsnittsrankingen lika mycket. I bilagan med listan över alla elhandlares tillsvidarepriser har företagen sorterats efter genomsnittlig ranking, eftersom denna ger en bättre bild av företagens vilja att hålla ett förhållandevis högt eller lågt pris jämfört med andra. Det genomsnittliga priset för alla elhandlare och dagar var under första halvåret 126,5 öre/kwh, vilket är högre än genomsnittet för både fasta och rörliga avtal stycken företag förekommer i statistiken. Lägst rapporterat genomsnittligt tillsvidarepris hade Pite Energi Handel. 2 Högst rapporterat genomsnittligt tillsvidarpris hade Elverket Vallentuna. Se bilagan för hela listan med genomsnittspriser och genomsnittlig ranking. Prisutveckling över tid Diagrammet beskriver det dagliga genomsnittet för tillsvidarepris. Under januari till mars så stiger det för att kompensera för vinterns höga priser. Under februari är det möjligt att en del handlare gjorde en förlust på sina tillsvidarekunder, eftersom tillsvidarpriset är ett pris som garanteras i förväg, det vill säga innan det säkert går att säga vad inköpskostnaden för elhandlaren blir. Denna högre risk som associeras med tillsvidarekunder kan delvis motivera att elhandlare håller höga marginaler mot denna kundkategori. 1 Med reservation för felaktigheter i inrapporteringen. En del företag har missat att rapportera in vissa dagar. Detta torde dock ha marginell effekt på uträkningen. 2 Wallenstam energi låg ännu lägre, men hade rapporterat sitt vanliga kunderbjudande som tillsvidarepris i statistiken, varför det inte går att jämföra med ett äkta tillsvidarepris. Wallenstam visade sig inte vara en anvisningsleverantör över huvud taget, varför företaget har uteslutits från analysen.

4 Stora skillnader Nedanstående diagram visar på den dagliga skillnaden mellan det högsta och det lägsta tillsvidarepriset.

5 Den dagliga skillnaden mellan högsta och lägsta tillsvidarepris är som synes stor. I genomsnitt skiljer 70 öre per kwh! I och med att ickeväljare i regel anvisas en elhandlare i deras geografiska närhet, innebär detta att ickeväljare i en kommun betalar något annat än ickeväljare i en annan. Om vi jämför två identiska småhushåll med en årlig elanvändning om kwh, så skiljer det under det första halvåret 5000 kronor mellan den dyraste och den billigaste elhandlaren, eller överslagsmässigt kronor över året. För ett hushåll med enbart hushållsel (6000 kwh om året) är skillnaden 1500 kronor (3000 kronor för helåret). Elverket Vallentuna har redovisat det högsta genomsnittliga tillsvidarepriset. En tillsvidarekund kunde under perioden genom att byta till ett fast ettårsavtal avtal hos samma elhandlare den första januari spara drygt 6200 kronor under halvåret. 3 Motsvarande siffra för Pite Energi är 959 kronor. Den som den 1 januari lämnade ett tillsvidarepris hos Elverket Vallentuna och tecknade det för dagen billigaste fasta ettårsavtalet sparade under halvåret över 6500 kronor. Överslagsmässigt är siffran för helåret dubbelt så hög, det vill säga kronor. 3 Beräkningen gäller en villakund med årlig användning på kwh. Under perioden har en användarprofil för ett normalhus i Uppsalatrakten använts. Vattenfall har bistått med denna profil. Beräkningen tar hänsyn till kallare vintermånader. Om avtalet tecknades senare än den första januari sjunker siffran, dels till följd av färre dagar med lägre pris, dels till följd av att priset på ettårsavtal steg under januari.

6 Oavsett hur systemet med tillsvidarepriser ska fungera, så är det rimligt att det fungerar lika för alla svenska elkunder. Det finns flera sätt att reformera systemet för att skydda de kunder som i onödan betalar tusentals kronor i onödan. Hur tolka resultaten? Elhandlare förefaller hantera sina anvisningskunder lite olika. En del har förhållandevis låga marginaler och andra mycket höga. Höga marginaler antyder att elhandlaren bedömer risken i att ha anvisningskunder som hög. Priset till dessa garanteras i förväg, medan en del av handlarens kostnader blir kända först i efterhand. Februari var som nämndes tidigare en månad som illustrerar elhandlarens risk, eftersom spotpriset på el kan ha varit så högt att anvisningskunderna orsakade förluster för en del elhandlare. Den situationen är ovanlig, och elhandlaren har alltid möjlighet att i efterhand kompensera sig genom att höja tillsvidarepriset. En annan tolkning är att elhandlare med höga marginaler ser en möjlighet att tjäna extra pengar på kunder med låg rörlighet. Låga marginaler kan förklaras med att elhandlaren har en målsättning att ge låga priser till alla kunder, möjligen i syfte att bygga ett starkt varumärke. I kontakter som Villaägarna har haft med de tio bäst rankade elhandlarna återkommer elhandlarna själva till varianter av denna förklaring. Av dessa tio är sex helägda kommunala bolag. I två fall har E.ON respektive Vattenfall nyligen lämnat en minoritetspost. En hypotes i sammanhanget är att kommunala bolag har andra drivkrafter än vinstmaximering, och därför i slutändan håller lägre priser än vad som vore möjligt, vilket skulle göra dem ointressanta att vara delägare i för vinstmaximerande företag. Elhandlare med höga tillsvidarepriser skickar en relativt stark signal till kunderna att de borde göra ett aktivt val, och på så sätt sänka sina kostnader. Den drivkraften är svagare för anvisningskunder hos en handlare med något lägre tillsvidarepris. Icke desto mindre har en fjärdedel av landets elkunder ett tillsvidarepris, och de höga marginalerna genererar därför ansenliga vinster för elhandlarna. De kunder som under en längre tid ligger på tillsvidarepris är de stora förlorarna. För att rättvist bedöma elhandlarna vore det egentligen nödvändigt att även se på hur stor andel av kundstocken som utgörs av anvisningskunder, och hur handlaren arbetar med att sänka denna andel. Denna statistik samlas tyvärr inte in. Villaägarna föreslår att uppgifter om andel kunder med tillsvidarepris samlas in, för att på så sätt sätta press på företag som inte arbetar aktivt med att informera kunderna om vikten att välja elavtal. Det enda sättet att granska elhandlarna i denna fråga är således att titta på prisstatistik. Det är dock värt att påpeka att denna statistik inte nödvändigtvis berättar hela historien om respektive handlare. Reformförslag Tillsvidarepriset är inte reglerat. Det finns inga modeller eller riktlinjer för bestämning av nivån på priset vid kontrakt för ickevalskunder. Det finns dock flera möjliga sätt att skydda svaga konsumenter utan en regelrätt prisreglering.

7 Modeller i norden: Nätägaren som anvisningsleverantör och prisgranskning Andelen ickeväljare är väsentligt lägre i Norge än i Sverige. Anledningen kan vara att det i Norge är nätägaren och inte elhandelsbolaget som är anvisningsleverantör för ickeväljare. Det finns också regler som tvingar nätägare att arbeta aktivt för att kunden ska göra ett aktivt val. Detta, tillsammans med de krav på information till kund som ställs på nätföretaget, tycks ge incitament att bli av med dessa kunder, som verkar ses mer som en belastning än en tillgång för nätföretaget, som ju inte har som affärsidé att sälja el till slutkund. Eftersom det inte är tillåtet för nätägaren att ge ickevalskunder till elhandelsbolag inom samma koncern (såvida detta inte detta framgår mycket tydligt i information till kund) så finns det sammantaget mindre möjligheter att hålla höga marginaler mot ickevalskunder. I Finland måste motsvarigheten till tillsvidarepriset ( leverantörsskyldighetspriserna ) vara skäliga och reglerings- och konkurrensmyndigheter har rätt att granska dessa priser Konkurrensupphandling av anvisad elhandlare Enligt ellagen ska nätägare anvisa elhandlare till de kunder inom nätområdet som inte gjort något aktivt val vad gäller elhandlare. Det är inte reglerat hur nätägaren ska välja elhandlare. Branschens allmänna avtalsvillkor hänvisar till ellagen, och reglerar således inte heller hur nätägaren ska välja elhandlare åt kund. I praktiken fungerar det enligt Energimyndigheten så att nätägare ofta valt att kontraktera ett närstående företag för en sådan tjänst, utan att säkerställa att det valda företaget nödvändigtvis har de bästa villkoren för de kunder som kommer att nyttja tjänsten. I syfte att skydda kunder som inte har tid eller kunskap att själv välja elhandlare föreslår Villaägarnas Riksförbund att upphandlingen av tjänsten anvisad leverantör sker i konkurrens. Hur lagstiftningen ska se ut i detalj kan diskuteras. En variant är att nätägaren är ansvarig för upphandlingen. Den elhandlare som kan erbjuda bäst pris får alla kunder med tillsvidarepris inom det aktuella nätet. Förslaget kommer således alla kunder med tillsvidarepris till godo, inte bara de som nyligen flyttat. Upphandlingen kan tänkas ske för ett eller flera år. Det pris som elleverantören erbjuder skulle kunna vara i förhållande till ett eller flera kända referenspriser, exempelvis kvartalsvis på forwardskontrakt på Nord Pool. Upphandlingar för ett stort antal kunder ger sannolikt lägre marginaler än vad dagens tillsvidarepriser ger. Vi kan konstatera att marginalerna för aktiva kunder är lägre än för passiva kunder, men att det är svårt att ange exakta skillnader då marginalerna för olika kontraktstyper inte är helt jämförbara. De privata initiativ till upphandling av el som finns visar att det finns ett intresse från elhandelsbolag att delta i upphandlingar i syfte att erbjuda konkurrenskraftiga priser. Tidigare utredning av frågan SOU 2002:07 Konkurrensen på elmarknaden ställer sig positiv till konkurrensupphandling av anvisad elhandlare och föreslår att det bör utredas närmare. I efterföljande proposition 2001/02:143 gör regeringen samma bedömning. Följaktligen gavs SOU 2004:129 El- och naturgasmarknader, Energimarknader i utveckling i uppdrag att utreda frågan. Där gjordes ingen omfattande prövning av förslaget, utan blott en översiktlig bedömning. Främst två frågor lyftes fram som primära hinder för konkurrensupphandling av anvisad elhandlare; dels administrativa kostnader för nätbolagen framförallt om upphandling sker oftare än en gång per år; dels kostnader förknippade med prisrisk för elhandlaren om den

8 upphandlade avtalsperioden sträcker sig över en längre period. Utredningen bedömer utan att göra en kvantitativ analys att kostnader för nätägare och elhandlare torde vara högre än de fördelar som elkunden skulle få. Ingen bedömning av konkreta alternativ med olika förslag vad gäller frekvens av upphandling eller längd av avtalsperiod görs dock. Skäl att utreda frågan igen Eftersom frågan om konkurrensupphandling av anvisad elhandlare aldrig utretts ordenligt finns det skäl att göra just detta. Det är också värt att påpeka att SOU 2004:129 framhåller ett annat syfte med upphandling än vad som lyfts fram i tidigare utredning och proposition. I SOU 2004:129 framförs som syfte att anvisade kunder får ett högre tillsvidarepris än samma företags övriga tillsvidarekunder. I SOU 2002:07 lyfts som syfte fram att nätägare valt att kontraktera ett närstående företag för en sådan tjänst, utan att säkerställa att det valda företaget nödvändigtvis har de bästa villkoren för de kunder som kommer att nyttja tjänsten. I proposition 2001/02:143 framhålls som syfte ökad konkurrens om handelsmarginalen för ickevalskunder. Skillnad i synen på syftet med upphandlingen påverkar bedömningen av förslaget. I en ny utredning bör upphandling av anvisning av elleverantör utredas med syfte att konkurrensutsätta tillsvidarepriser, såsom framfördes i proposition 2001/02:143. Privat initiativ Det finns minst ett privat initiativ vad gäller upphandling av elpriser, nämligen företaget Kundkraft Sverige AB. Elkunden lämnar information om förväntad förbrukning samt typ av önskat kontrakt. Den kortaste möjliga kontraktstiden är 1 år och den längsta är 3 år. Givet informationen från kunderna deltar elhandlare i en omvänd auktion. Villaägarna har inte data om prisnivåerna som har erhållits i dessa upphandlingar, men verksamheten har varit igång sedan 1999 och upphandlingar genomförs varje månad. Detta visar att elhandlare är intresserade av att konkurrera i upphandlingar för många hushållskunder. En upphandling av tillsvidarekontrakt kan därför förväntas sänka marginalerna för dessa kontrakt.

9 Bilaga: Lista över tillsvidarepriser Listan är sorterad efter genomsnittlig ranking. Elhandlare med färre än 150 inrapporterade dagar redovisas inte. Elhandlare Genomsnittligt tillsvidarepris öre/kwh Genomsnittlig ranking PiteEnergi Handel AB 111,96 5,64 Ljusdal Energi Försäljning AB 113,71 6,02 Vaggeryds Energi 114,18 7,98 Boo Energi 116,26 10,80 Elitkraft Sverige AB 116,04 11,19 Billinge Energi AB 117,61 13,98 Värnamo Energi AB 117,47 14,62 7H Kraft 118,36 17,06 AB Edsbyns Elverk 120,06 19,03 Luleå Energi AB 119,17 20,57 Mölndal Energi AB 120,88 21,43 BestEl 120,36 22,84 Gislaved Energiring AB 120,22 24,43 Karlshamn Energi Elförsäljning AB 117,47 24,51 Varbergsortens Elförsäljning AB 119,10 24,59 Tibro Energi Försäljning AB 121,38 25,03 Oskarshamn Energi AB 120,88 25,55 Hjo Energi Elhandel AB 121,38 25,91 Varberg Energimarknad AB 121,35 26,53 Vattenfall AB 122,13 26,96 Habo Energi AB 120,53 27,46 Sjogerstads Energi AB 120,86 28,17 Bixia AB 121,76 28,51 Jönköping Energi AB 121,66 29,04 Sundsvall Energi AB 120,65 29,51 Jukkasjärvi Energi AB 122,22 30,10 Hjärtums Energi AB 122,51 30,65 Vimmerby Energiförsäljning AB 122,31 33,93 Storuman Energi AB 123,68 33,95 SEVAB Energiförsäljning AB 122,79 36,77 Tranås Energi AB 125,08 37,71 Bodens Energi AB 123,88 38,04 Linde Energi Försäljning AB 127,17 38,85 Eskilstuna Energi och Miljö 125,05 39,43 Kraftaktörerna 126,82 39,55 Fortum 126,38 39,69 Mellanskånes Kraft AB 128,23 40,77 Enkla Elbolaget AB 124,43 40,93 Fyrfasen Energi AB 126,31 42,10 Dala Kraft AB 126,32 42,65 Österlens Kraft Försäljnings AB 126,60 43,40 E.ON 127,77 45,50 Gotlands Elförsäljning AB 128,90 46,30 Kalmar Energi Försäljning AB 129,43 47,46 Göteborg Energi DinEl AB 134,29 47,85 Nynäshamn Energi Försäljning AB 128,86 48,05 Ringsjö Energi Försäljning 128,63 48,49 Lunds Energi Försäljning 128,63 48,49

10 Elhandlare Genomsnittligt tillsvidarepris öre/kwh Genomsnittlig ranking Kreab Försäljning 128,63 48,49 Elhandel i Vetlanda AB 128,66 48,56 Karlstads Energi AB 130,33 49,27 Borås Elhandel AB 130,10 51,15 Falkenberg Energi 130,74 51,44 Herrljunga Elkraft AB 130,46 51,99 Sandviken Energi AB 129,32 52,25 Mälarenergi AB 133,36 52,61 Umeå Energi Elhandel AB 133,79 54,10 Sala-Heby Energi AB 139,90 54,98 Norrtälje Energi Försäljnings AB 144,41 55,27 Björklinge Energi Försäljning AB 143,09 56,25 Telge Energi AB 142,46 57,02 Övik Energi AB 134,48 57,31 Öresundskraft 134,35 57,49 Eksjö Energi ELIT AB 136,97 58,18 Skånska Energi Marknad AB 133,17 58,97 Affärsverken Energi Karlskrona AB 140,16 59,44 Västerbergslagens Elförsäljning AB 138,02 60,05 Alingsås Energi AB 136,17 62,03 Göta energi ab 136,53 62,51 Rödeby Energi AB 143,64 68,20 Elverket Vallentuna El AB 165,47 75,29