Remiss av regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen RUFS 2010

Transkript

1 Stockholms Handelskammares Service AB Box 16050, Stockholm Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 9 Telefon: Telefax: E-post: info@chamber.se Org Momsreg. SE Regionplane- och trafikkontoret Box STOCKHOLM susanne.skarlund@rtk.sll.se Stockholm 11 december 2008 Remiss av regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen RUFS 2010 Stockholms Handelskammare har beretts tillfälle att lämna synpunkter på samrådsförslaget Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen RUFS RUFS 2010 är ett i huvudsak mycket bra dokument. Upplägget med vision, mål och strategier är pedagogiskt och bra. Överlag har Regionplane- och trafikkontoret (RTK) rätt i sin problembeskrivning av de utmaningar Stockholmsregionen står inför, utmaningar som är starkt kopplade till olika kapacitetsbrister. Handelskammaren stödjer ambitionen om en långsiktig och övergripande strategi för Stockholmsregionen. Åtagandena som presenteras för att nå de olika delmålen är bra formulerade men riskerar att bli tandlösa då de genomgående undviker en diskussion om nödvändiga politiska beslut, som är en förutsättning för att nå flera av målen. Fokus i planen ligger på vad regionens aktörer gemensamt kan åstadkomma. Först i det näst sista kapitlet tar RTK upp att staten har en särställning för utvecklingsplanen då den styr över ett antal regelverk, verksamheter och finansieringskällor som direkt och indirekt påverkar utvecklingen i regionen. RUFS framhåller att det är regionens företrädare som måste föra en aktiv dialog med statens olika företrädare på de områden där statliga beslut har avgörande betydelse för utvecklingsplanen. Det är bra men det krävs också att regionen gör gemensamma insatser för att påverka riksdag och regering att driva en stockholmsvänlig politik. Handelskammaren vill också understryka att den funktionella Stockholmsregionen i dag är betydligt större än Stockholms län. Det hade varit önskvärt att RUFS 2010 behandlat det höga skattetryckets betydelse och konsekvenser för regionen och utvecklingsplanens mål. Handelskammaren hade gärna sett en fördjupad analys kring de bakomliggande orsakerna till de olika kapacitetsbristerna och hur de kan lösas. En brist i regionplanen är att det i stor utsträckning saknas konkreta förslag på hur den ska kunna förverkligas. Detta remissvar fokuserar på de frågor där Handelskammaren har en annan uppfattning än vad som redovisas i RUFS. Handelskammaren tar också upp ett antal frågor som inte alls behandlas och som borde ha funnits med för att Stockholm ska kunna bli Europas mest attraktiva storstadsregion 2050.

2 2(16) Brister i RUFS 2010 enligt Handelskammarens uppfattning Har Stockholm verkligen förutsättningar att bli Europas mest attraktiva storstadsregion? Diskussion saknas kring de bakomliggande orsakerna till regionens kapacitetsbrister och hur de ska lösas. Stockholm har världens högsta skatter frågan saknas. Uppmaning till val mellan tät eller fördelad bebyggelsestruktur, båda behövs. Diskussion saknas om att Sverige behöver en offensiv storstadspolitik. Hur ska ett statligt stöd för RUFS 2010 åstadkommas? Hur ska RUFS 2010 förverkligas och hur fördelas ansvaret? Långsiktiga utmaningar RUFS 2010 beskriver på ett utmärkt sätt de omvärldsförändringar som i allt snabbare takt påverkar Stockholmsregionen. Den snabba globaliseringen av ekonomin utsätter oss för ett omvandlingstryck som vi kanske ännu inte sett de fulla effekterna av. Finanskrisen visar hur snabbt följdverkningar kan spridas över världen i den globaliserade ekonomin. Stockholmsregionen har i och för sig mycket bra förutsättningar i form av ett kvalificerat och diversifierat näringsliv, välutbildad befolkning och okorrumperade myndigheter. RUFS pekar ut några orosmoln, såsom utflyttning av huvudkontor och svagt intresse för naturvetenskap bland unga. Handelskammaren anser dock att det finns anledning att justera den positiva bild av regionens förutsättningar och möjligheter som målas upp i samrådsförslaget. Världens högsta skattetryck Stockholmsregionen har världens högsta skattetryck och mycket sammanpressade lönestrukturer i ett internationellt perspektiv. Flera skatter i vårt land, till exempel skatt på arbete, är så pass höga att de urholkar konkurrenskraften hos regionens företag eller får dem att flytta ut verksamheter till andra länder. Arbetskraftskostnaden i Sverige ligger 30 procent högre än genomsnittet i EU 15 och 50 procent högre än snittet för EU 25. Det höga skattetrycket i Stockholmsregionen är ett stort problem, som inte alls diskuteras i RUFS. För få utbildas inom teknik och naturvetenskap Det höga skattetrycket bidrar till svårigheter att attrahera och behålla kvalificerad arbetskraft. Det bidrar också till att det saknas ekonomiska incitament för ungdomar att söka sig till naturvetenskapliga utbildningar. Ett kvalificerat yrke inom teknik eller naturvetenskap är ingen garanti för en god livsinkomst. Tvärtom innebär långa utbildningstider ofta motsatsen. Sveriges välstånd grundar sig framför allt på teknisk kompetens och kvalificerad industri. För att inte den kompetensen ska urholkas och för att täcka företagens kompetensbehov krävs ett utbildningssystem som tar tillvara och utvecklar ungas intresse för de naturvetenskapliga ämnesområdena redan vid tidig ålder. I dag utexamineras alldeles för få studenter från tekniska och naturvetenskapliga

3 3(16) utbildningar. Många ingenjörsutbildningar måste läggas ner i brist på sökande. Det här är en mycket oroväckande utveckling. Omfattande regelverk Det finns alltför många regler för stort och smått, som försvårar företagandet. Det är flera regeringar som försökt genomdriva regelförenklingar utan att lyckas. Ofta blir resultatet det motsatta. En del av problematiken är den starka myndighetsstrukturen i Sverige. Tillämpningsföreskrifter och myndigheternas agerande i förhållande till riksdag och regering gör det mycket svårt att förverkliga politiska ambitioner när det gäller regelförenklingar. Regelkrångel tillsammans med långa planprocesser och överklaganden är ett särskilt problem inom bygg- och anläggningssektorn. Det försenar och fördyrar projekt som är nödvändiga för regionens funktion och utveckling. Företagsklimat med brister Stockholm har tappat placeringar flera år i rad i olika rankningar av regionens attraktivitet för företagsetableringar, European Cities Monitor 2007 (Cushman & Wakefield) är ett exempel. Stockholm hamnar först på 22:a plats av 33 europeiska storstäder när det gäller bästa stad att etablera företag i. För några år sedan låg Stockholm på 17:e plats. De faktorer som företagen i undersökningen anger som viktigast vid företagsetablering är tillgången på kvalificerad arbetskraft, tillgängligheten till marknader, kunder och leverantörer, telekommunikationer, kommunikationer nationellt och internationellt samt arbetskraftskostnaden. Med undantag av telekommunikationer halkar Stockholm efter i de viktigaste etableringsfaktorerna och har tappat placeringar de senaste åren. Det finns även andra undersökningar som visar att Stockholm tappar mark vilket är en oroväckande utveckling som måste tas på stort allvar om Stockholmsregionen ska kunna bli Europas mest attraktiva storstad. Städer som tidigare låg långt efter Stockholm anses i dag betydligt mer framgångsrika än Stockholm. Vision och mål i regionplanen kan därför uppfattas som orealistiska. Har Stockholm verkligen förutsättningar att bli Europas mest attraktiva storstadsregion? Bristfällig storstadspolitik Sverige behöver en kraftfull storstadspolitik och en ökad medvetenhet i övriga landet om att Stockholm spelar en viktig roll för den ekonomiska utvecklingen i hela Sverige. Stockholmsregionen bidrar med stora summor för att understödja andra delar av landet. Detta i ett läge då regionen brottas med svåra kapacitetsbrister till följd av den kraftiga befolkningstillväxten. Med en dryg femtedel av landets befolkning och en fortsatt förväntad kraftig befolkningstillväxt borde Stockholms län åtminstone få en femtedel av statens investeringar. Kraftig befolkningstillväxt Befolkningsutvecklingen i Stockholmsregionen har det senaste årtiondet överträffat prognoserna. Enligt Statistiska centralbyrån kommer var fjärde svensk att bo i Stockholms län år Trots bostadsbrist och trängsel i trafiksystemet växer Stockholms läns befolkning snabbare än någonsin.

4 4(16) Dessutom har pendlingen från närliggande län ökat kraftigt. Det bekräftar att Stockholmsregionen har goda förutsättningar att dra till sig företag och arbetskraft. Funktionen som Sveriges ekonomiska motor har upprätthållits sedan den förra regionala utvecklingsplanen trots att regionen drabbades hårt av nedgången inom IT-sektorn i början av 2000-talet. Stora kapacitetsbrister Det finns allvarliga utmaningar som Stockholmsregionen brottats med under en längre tid. Dit hör bostadsbrist, kapacitetsbrist på gator, vägar och spår, långa och krångliga planeringsprocesser, brister i utbildningssystemet, för få som utexamineras från tekniska och naturvetenskapliga utbildningar, ett kostnadsläge som är betydligt högre än omvärldens, dåliga kommunikationer med omvärlden, segregationsproblem, utflyttning av företag eller delar av deras verksamheter och stora brister i näringslivsklimatet. Demografiska utmaningar En annan långsiktig utmaning är rekordgenerationens (personer födda ) pensionsavgångar, som kommer att göra tydliga avtryck på arbetsmarknaden och i svensk ekonomi. Var fjärde företagare är född på 40-talet. Uppskattningsvis riskerar drygt företag i länet att försvinna tillföljd av misslyckade ägarskiften och nedläggning. Det är oroväckande eftersom nyföretagandet och den entreprenöriella aktiviteten i Sverige såväl som i Stockholmsregionen är mycket låg med internationella mått mätt. Bostäder tränger ut företagsområden Ett annat problem för Stockholmsregionen, framför allt för Stockholms stad, är att det hårda trycket på ökat bostadsbyggande riskerar att tränga ut stadens etablerade företagsområden. Detta är en oroväckande utveckling om staden och regionen vill behålla ett starkt och diversifierat näringsliv och kunna attrahera nya företag. Miljö Köerna på vägnätet ökar utsläppen av koldioxid, koloxid, kolväten och kväve. Utsläppen kan vara upp till fem gånger högre per fordonskilometer vid köbildning. Därför är det en viktig åtgärd för att minska utsläppen att bygga bort flaskhalsarna i vägtrafiksystemet. Det är också viktigt att bygga ut kollektivtrafiken på ett sätt så att belastningen på vägnätet minskar. Buss och spårvagn som ska dela utrymme med biltrafiken förvärrar köerna och därmed utsläppen. Bebyggelseutveckling Handelskammaren ifrågasätter regionplanens två alternativ tät och fördelad. Det är svårt att styra hur människor väljer att bosätta sig. Med det stora underskott som finns i bostadsproduktionen i dag kommer det att krävas såväl förtätning av kärnor som mer utspridd bebyggelse. Den ökande individualiseringen gör att det kommer att finnas en stor spridning i vilken typ av bostäder som

5 5(16) efterfrågas. Det kommer inte att vara vare sig möjligt eller önskvärt att förhindra att människor bosätter sig i sina fritidshus eller i gårdar på landet. Det kan finnas anledning att vara orolig för den stora ensidigheten i dagens bostadsbyggande. Risken finns att det, på samma sätt som under miljonprogrammets dagar, skapas bostadsmiljöer som inte kommer att vara attraktiva i framtiden. Detta i synnerhet som boendemiljöerna ofta lyfts fram som en av Stockholms starkaste konkurrensfördelar. Det är viktigt att öka variationen i utbudet. Det finns en stor efterfrågan på småhus. Om inte den tillfredsställs genom nyproduktion i Stockholmsregionen kommer allt fler att bosätta sig i sina fritidshus eller på andra orter inom pendlingsavstånd, där utbudet av småhus är större. Det medför ett ökat resande. Ambitionen att bygga tätt för effektiv kollektivtrafikförsörjning kan därmed motverka sitt syfte. Stockholmsregionen har goda möjligheter att erbjuda attraktiva boendemiljöer. En av de stora fördelarna är närheten till vatten. Handelskammaren anser att dagens strandskyddsregler motverkar utvecklandet av attraktiva strandmiljöer. Bebyggelseplaneringen i Stockholmsregionen borde inriktas på att utveckla stränderna och bygga bostäder i attraktiva, strandnära lägen. Det kan ofta medföra att allmänhetens tillgänglighet till stränderna förbättras genom att strandpromenader och bryggor anordnas. Regionplanen inte bör redovisa de två alternativen tät och fördelad, båda kommer att behövas. Regionplanen bör ge möjlighet till en större mångfald i bostadsbyggandet. Bebyggelse i strandnära lägen ska underlättas. Infrastrukturen En av regionens stora utmaningar inför framtiden är tillgången på kvalificerad arbetskraft. Det är en förutsättning för ekonomisk tillväxt men också för teknisk utveckling och indirekt ökade möjligheter att bemästra miljöproblemen. Det kommer att krävas både ökad inflyttning till regionen och ökad pendling från omgivande län för att företagen i framtiden ska ha tillräcklig tillgång på kvalificerade personer inom vitt skilda områden. För att möjliggöra ökad rörlighet såväl inom regionen som mellan omgivande regioner krävs en kraftig förbättring av infrastrukturen. I OECD:s studie av Stockholm - Mälarregionen (2006) konstaterades att de nationella infrastrukturinvesteringarna i Sverige är låga och ligger under genomsnittet för OECD-länderna. På det här området är Stockholmsregionen i dag starkt missgynnad, eftersom den femtedel av Sveriges befolkning som betalar fyra tiondelar av statens inkomster bara får en tiondel av statens trafikanslag. Kapacitetsbristen i såväl vägnätet som den spårbundna kollektivtrafiken är ett stort och växande problem i Stockholm. Befolkningen i länet har vuxit med över en halv miljon invånare eller mer än ett helt Göteborg sedan Essingeleden byggdes Sedan dess har ingen ny vägkapacitet över Saltsjö - Mälarsnittet tillkommit. Ungefär samtidigt byggdes tunnelbanans röda linje mellan Slussen och Östermalmstorg. Den senaste och enda järnvägsförbindelsen mellan norr och söder byggdes 1871 i form två spår mellan Södra Station och Centralen. På dessa två spår samsas fortfarande alla fjärrtåg, regionaltåg, pendeltåg och godståg, inte bara mellan norra och södra Stockholmsregionen utan mellan norra och södra Sverige.

6 6(16) I och med att Citybanan nu äntligen börjat byggas kommer situationen att förbättras avsevärt. Anmärkningsvärt är dock att staten inte står för hela kostnaden för denna för hela landet så angelägna förbindelse. Handelskammaren anser också att alltför lite uppmärksamhet har ägnats åt hur man ska lösa kapacitetsproblemen i de inre delarna av regionen där de också är störst. Ett problem är att de samhällsekonomiska kalkylerna är missvisande eftersom de inte gör korrekta värderingar av restidskostnader, tillväxt och värdeutveckling på fastigheter i samband med beslut om infrastrukturinvesteringar i Stockholmsregionen. Handelskammaren ställer sig inte bakom regionplanens mål att styra och begränsa efterfrågan på vägkapacitet. Ökad rörlighet är en förutsättning för regionens tillväxtkraft och därmed också de tekniska och ekonomiska möjligheterna att utveckla en god miljö. Trängselskatten hämmar rörligheten och fungerar som en extra skatt på en redan överbeskattad region. Trängselskattens effekt minskar med ökande befolkning, ökat trafikarbete och fortsatt kapacitetsbrist på vägnätet och i kollektivtrafiken. Det kommer att krävas ständiga höjningar för att effekten inte ska försvinna helt. På det sättet riskerar Stockholmsregionen en fortsatt ökad skattebelastning. De statliga infrastrukturanslagen till Stockholmsregionen måste öka. Regionplanen inte ska ha som mål att styra och begränsa efterfrågan på vägkapaciteten Restid och samhällsnytta måste få mer relevant värdering i samhällsekonomiska kalkyler av infrastrukturinvesteringar. Vägar Österleden och Förbifart Stockholm har funnits på planerarnas ritbord i olika former sedan före kriget. Att inget av dem kommit nära ett förverkligande är kanske regionplaneringens största misslyckande under det gångna halvseklet. Stockholmsregionen förväntas växa med ytterligare en dryg halv miljon invånare de närmaste 20 åren (en dubbelt så hög tillväxttakt som de senaste 40 åren) samtidigt som trafikarbetet ökar snabbare än befolkningen. Även om stigande oljepriser och ökat miljömedvetande kan komma att få en hämmande effekt på biltrafiken kommer det att behövas ökat vägutrymme. Redan i dagsläget har trafiksystemet slagit i kapacitetstaket. Essingeleden, dimensionerad för fordon/dygn, har i dag en trafik på fordon/dygn. Vissa dagar uppmäts trafikmängder på fordon/dygn. Det innebär att det tar mycket lång tid för köerna att avvecklas och att trafiken står still under en stor del av dagen. Förbifarten skulle alltså behövas redan i dag. Med de långa planerings- och byggtiderna måste arbetet komma igång snarast. Förbifart Stockholm är också en investering som är till stor nytta för övriga landet. Att den i huvudsak ska finansieras av Stockholmarna är inte rimligt. Österleden är den väg som skulle ha den största effekten på trafikmängderna i innerstaden, samtidigt som den förbinder Sveriges snabbast växande kommuner i nordöstra och sydöstra Stockholmsregionen. Nacka och Värmdö har ingen annan förbindelse med omvärlden än Danvikstull och Södra länken, båda kraftigt överbelastade. Danvikstullsbron kommer dessutom snart att behöva renoveras, vilket kommer att ställa till stora problem. Österleden skulle ge stora trafikminskningar på Valhallavägen, Strandvägen Nybroplan, Birger Jarlsgatan, Hamngatan, Regeringsgatan, Gustav Adolfs Torg, Skeppsbron, Slussen och Stadsgårdsleden. En del av dessa gator har många boende, som i dag utsätts för mycket kraftiga störningar från trafiken.

7 7(16) De flesta av platserna är mycket attraktiva för andra ändamål, såsom gångtrafik, shopping, uteserveringar, cykel- och kollektivtrafik. Österleden skulle befria en stor del av innerstadens mest attraktiva platser för andra ändamål. Enligt RUFS behövs Österleden nu bara i alternativ Fördelad före Handelskammaren anser att Österleden behövs snarast, oavsett framtida bebyggelseutveckling. Det finns många, mycket angelägna projekt i regionen som måste förverkligas snarast. Dit hör breddning av infarterna, både norrifrån och söderifrån, färdigställande av Södertörnsleden och Masmolänken, utbyggnad av E18 Hjulsta-Kista, breddning av Skurubron, utbyggnad av Huvudstaleden och motorvägsstandard på E18 mellan Rosenkälla och Roslagsstoppet. I nordöstra länet och Norduppland har flera för näringslivet viktiga vägar med omfattande tung trafik en undermålig standard. Dit hör vägarna 77, 280 och 288, som är viktiga för Kappelskärs hamn, Hallstaviks pappersbruk och Sandvik Coromant i Gimo. Läs mer: Österleden ska byggas snarast, oavsett framtida bebyggelseutveckling. Förbifart Stockholm måste byggas snarast och finansieras av staten. De stora infarterna till Stockholm måste breddas. Södertörnsleden och Masmolänken ska färdigställas. E18 Hjulsta-Kista ska byggas ut snarast. Övriga angelägna vägprojekt i regionen ska förverkligas så snart som möjligt. Spårbunden kollektivtrafik Det krävs omfattande utbyggnad av den spårbundna kollektivtrafiken inte minst mot bakgrund av det stora behovet att öka kollektivresandet på spår för att minska miljöbelastningen och frigöra vägutrymme. RUFS innehåller bra analyser av behovet och vilka förbindelser som behövs. Handelskammaren vill dock varna för att vissa sträckor som föreslås trafikeras med spårväg kan komma att få så stora trafikmängder att kapaciteten inte kommer att räcka till. Det gäller bland annat tvärspårvägen till Solna och Kista. Handelskammaren anser att den borde ha planerats som tunnelbana i stället. Det finns också anledning att varna för den föreslagna spårvägen genom centrala Stockholm. Det fyller en mycket liten trafikuppgift, men kan orsaka stora problem för övrig trafik, i synnerhet om den byggs innan Österleden har förverkligats. Spårutbyggnader är stora investeringar som måste föregås av noggranna analyser av trafiknytta och effekter på övrig trafik. Handelskammaren stöder planerna på Spårväg syd från Älvsjö till Flemingsberg. Handelskammaren vill dock understryka vikten av att spårvägen inte dras så att den förhindrar framkomligheten för övrig trafik. Tunnelbanan byggdes ut under andra halvan av 1900-talet. Efter förlängningen till Skarpnäck på 1990-talet har det dock inte planerats några tunnelbaneutbyggnader i Stockholm. Handelskammaren anser att det är resursslöseri att inte bygga vidare på det utmärkta tunnelbanenät som finns.

8 8(16) Tunnelbanan är snabb, kapacitetsstark och oberoende av trafiksituationen på gatunätet i motsats till såväl buss som spårvagn. Tunnelbanan är mindre störningskänslig och därmed ett attraktivt alternativ till bil. Enligt Handelskammarens uppfattning är det angeläget att snarast bygga ut tunnelbanan från Kungsträdgården via Djurgården till Nacka. Det skulle avlasta Hamngatan, Slussen och Stadsgården från omfattande busstrafik och ge en god kollektivtrafik för en region som snart kommer att ha invånare. 1 En sådan tunnelbaneförbindelse skulle kunna locka över ett stort antal resenärer från bil till kollektivtrafik. Det finns en rad andra tunnelbanesträckningar som borde utredas närmare. En sådan är den som nu presenteras för Nordostsektorn med förlängning av gröna linjen från Odenplan via Karolinska till Danderyds sjukhus samt förlängning av röda linjen till Täby C och Arninge. Även förslaget om en tunnelbanelinje Liljeholmen - Fridhemsplan - Universitetet är mycket intressant. I Handelskammarens rapport, Framtidens kollektivtrafik, föreslås en tunnelbanering för Stockholm. Det skulle ge Stockholm ett modernt tunnelbanenät med goda förbindelser i hela den inre delen av regionen. Med det stora resandeunderlag som finns i de centrala delarna skulle det kunna ge en så attraktiv kollektivtrafik att den på allvar kan konkurrera med bilen. Läs mer: För att den funktionella regionen ska kunna förstoras behövs förstärkt kapacitet på järnvägsnätet på många ställen i hela Mälardalen. Det gäller bland annat dubbelspår förbi Gamla Uppsala, fyrspår hela vägen mellan Stockholm och Uppsala samt på sträckan Tomteboda Kalhäll. Det är också nödvändigt att samordna lokaltrafiktaxorna i hela Mälardalsregionen. Handelskammaren anser att Mälardalen borde ha en gemensam huvudman för kollektivtrafiken. Tunnelbanan ska byggas ut från Kungsträdgården via Djurgården till Nacka. Gröna linjen ska förlängas från Odenplan via Karolinska, Solna station, Danderyds sjukhus till Mörby C, alternativt röda linjen från Liljeholmen via Fridhemsplan till Universitetet. Röda linjen ska förlängas från Mörby C till Täby och Arninge. De föreslagna spårvägarna i innerstaden ska slopas. Flaskhalsar i järnvägstrafiken i Mälardalen ska byggas bort. En gemensam huvudman och gemensam taxa för kollektivtrafiken i Mälardalen bör åstadkommas. Spårväg Syd förverkligas. Sjöfart Handelskammaren konstaterar att sjöfarten är en integrerad och viktig del av Stockholms infrastruktur och av stor betydelse för delar av näringslivet. Sjöfartens betydelse för turismen i regionen har under senare år ökat starkt. Under 2007 anlöpte 255 kryssningsfartyg Stockholm med passagerare. 1 Avser Nacka och Värmdö som i dag tillsammans har invånare och väntas växa med

9 9(16) Godstransporter till sjöss har förutsättningar att utvecklas till det mest miljövänliga och kapacitetsstarka transportsättet för gods. Det är därför att yttersta vikt att regionplaneringen har beredskap för utökad hamnkapacitet i regioncentrum. Värtahamnen, med sitt läge i regionens centrum, ger möjlighet att försörja de mest befolkningstäta delarna på ett mycket miljövänligt sätt. Om oljedepåer och godshantering flyttas från Värtanområdet ökar den tunga trafiken på vägnätet. Hamnverksamheten måste få möjlighet att utvecklas i Värtan-Frihamnen. Bostäder i eller i direkt anslutning till hamnen skulle medföra nya krav på restriktioner och inskränkningar i sjötrafiken. Det vore mycket olyckligt för regionens varuförsörjning. Det är viktigt att understryka att färjorna har en omfattande godstrafik. Det går därför inte att särskilja passagerartrafik och godstransporter. Även om en stor del av trafiken till Värtahamnen består av färjor måste en omfattande godshantering kunna ske i området, vilket medför buller och avgaser. Det ställer också krav på att Värtabanan bevaras så att hamnen har tillgång till järnväg. Även med en utvecklad hamnverksamhet i Värtanområdet kommer den planerade containerhamnen i Norvik att behövas. Containertrafiken har vuxit kraftigt under senare år och utrymmet i Värtan är otillräckligt. Den enklare inseglingen till Norvik gör det dessutom möjligt att ta emot större fartyg. Vattenvägarna i de inre delarna av regionen borde kunna användas i större utsträckning för persontransporter. I takt med att befolkningen ökar, fler bostadsområden byggs i sjönära lägen och trafiksituationen blir alltmer kaotisk borde kollektivtrafik på vattnet bli alltmer attraktivt. Det kräver dock utbyggnad av en landbaserad infrastruktur i form av angöringsplatser, terminalbyggnader och tillfartsvägar. Hamnverksamheten och oljehanteringen måste få möjlighet att utvecklas i Värtan. Värtabanan måste bibehållas. Ingen bostadsbebyggelse ska tillåtas i södra Värtan. Containerhamnen i Norvik ska färdigställas. Kollektivtrafik till sjöss ska underlättas. Godstransporter Godstransporterna i Stockholmsregionen är en viktig och förbisedd fråga. I RUFS 2010 har frågan glädjande nog fått större uppmärksamhet än i tidigare regionplaner. Godstransporterna ökar kraftigt, dock saknas i stor utsträckning kunskap om godsmängder och flödesvägar. Även om regionplanen lyfter upp frågan borde den tydligare ha pekat ut förslag när det gäller lokalisering av terminaler och lager. Kopplingen till hamnar, flygplatser, industriområden och större anläggningar borde också ha belysts i RUFS. Handelskammaren vill också framhålla vikten av att behålla Loudden som hamn för oljeprodukter och andra drivmedel. Det centrala läget i den största befolkningskoncentrationen i regionen gör att placeringen på Loudden håller nere drivmedelstransporter på väg. En nedläggning av Louddens oljehamn skulle medföra en kraftig ökning av tankbilstransporterna på vägnätet i regionen.

10 10(16) Loudden ska bibehållas som hamn för oljeprodukter och andra drivmedel. RUFS ska peka ut områden som är strategiska för godshantering. Flyg Arlanda hade nära 17,9 miljoner ankommande och avresande passagerare under Motsvarande siffra för Bromma var 1,8 miljoner och för Skavsta nära 2 miljoner. Flygplatskapaciteten i regionen har stor betydelse för hela näringslivets konkurrens- och utvecklingskraft. Möjligheten att nå produktionsanläggningar, huvudkontor, kunder och uppdragsgivare över dag är en central faktor för företagens lokaliseringsbeslut och expansionsmöjligheter. Antalet direktförbindelser från Stockholm till andra städer i och utanför Sverige och frekvensen av dessa förbindelser är mycket betydelsefull för Sveriges och Stockholmsregionens konkurrenskraft. Därför är det mycket viktigt att skapa förutsättningar för Stockholm Arlanda Airport att utvecklas utifrån såväl ett regionalt som nationellt perspektiv. En fjärde bana på Arlanda kommer att behövas. Arlanda är inte bara Stockholms utan hela Sveriges flygplats. Arlanda har, som enda flygplats i världen, utsläppsrestriktioner som även omfattar marktransporter och trafikrörelser som flygplatsen inte kan påverka. De stränga kraven medför begränsningar för flyget och hotar Arlandas utveckling. Arlanda räcker dock inte till för all flygtrafik i regionen. Eftersom det visat sig svårt att hitta lämplig lokalisering för en ny flygplats är det utomordentligt viktigt att Bromma får vara kvar. Det är också viktigt att Skavsta får bra förbindelser med Stockholm och att Ärna i Uppsala kan utvecklas till trafikflygplats för den norra delen av regionen. Arlandas utsläppstak ska ändras så att det bara gäller sådana utsläpp som flygplatsen kan påverka. En fjärde bana på Arlanda ska planeras. Ostlänken ska byggas ut för bra förbindelser mellan Stockholm och Skavsta. Ärna ska utvecklas till en trafikflygplats. Finansiering av infrastruktur Enligt Handelskammarens beräkningar saknas det åtminstone 140 miljarder kronor för de nödvändigaste investeringarna i infrastruktur bara i Stockholm fram till Det är nödvändigt att finna andra former för finansiering än statliga anslag. Staten måste öppna upp för olika former av OPS (offentlig-privat samverkan), lånefinansiering och Bompengslösningar. Eftersom behovet av olika infrastruktursatsningar är mycket omfattande måste staten underlätta möjligheterna för alternativa finansieringsformer. Det finns många goda internationella exempel att dra lärdom av framför allt när det gäller motorvägsbyggen.

11 11(16) Det kommer att bli nödvändigt med privata finansieringslösningar för att klara de mycket stora behoven av ny infrastruktur i Stockholmsregionen. Trängsel och otillräcklig infrastruktur blir dyrt i längden. Nutek har beräknat att det samhällsekonomiska inkomstbortfallet för att inte bygga färdigt Dennispaketet är 5 miljarder kronor per år. I dagens ekonomiska läge, där vi kan förvänta oss en lång och djup lågkonjunktur, borde staten satsa på att sätta igång större infrastrukturprojekt, framför allt i Stockholm. Det skulle lindra lågkonjunkturen, förbilliga byggandet och förbereda regionen för nästa högkonjunktur. Handelskammaren motsätter sig att trängselskatten används som medel för att begränsa rörligheten i regionen. Hög rörlighet är en förutsättning för företagens kompetensförsörjning. Om trängselskatten ska vara kvar anser Handelskammaren att överskottet oavkortat måste gå till finansieringen av Förbifart Stockholm. Enligt infrastrukturpropositionen (SOU 2008/09:35) kommer dock inte detta att ske. Huvuddelen av intäkterna kommer att gå till andra åtgärder i trafiksystemet. Trängselskattens höga driftskostnader gör dessutom att nettointäkten blir så liten att den knappast får någon betydelse för finansieringen av Förbifarten. Mot bakgrund av de mycket stora investeringsbehoven och de höga kostnaderna för att bygga vägar och spår i storstadsmiljön är det viktigt att noga överväga samhällsnyttan med varje projekt. Flera av de spårvägsprojekt som nu planeras saknar en ordentlig analys av nyttan i förhållande till kostnaderna. De långa och omständliga planprocesserna för att bygga nya vägar och spår gör inte bara att det tar orimligt lång tid att förverkliga projekten. Det medför också att kostnaderna blir avsevärt mycket högre än de annars skulle bli. Handelskammaren anser att regionen måste påverka regering och riksdag så att processerna kan effektiviseras. En lämplig metod kan vara att ta efter det danska exemplet med anläggningslagar. Där stiftas en särskild lag för varje större projekt som tar över annan lagstiftning. Staten bör öka anslagen till infrastruktur i Stockholmsregionen. Staten bör öppna upp för andra finansieringslösningar, till exempel OPS (offentlig-privat samverkan), Bompengslösningar och lånefinansiering. Försäljningsinkomsterna från statliga och kommunala bolag och fastigheter bör användas för att finansiera ny infrastruktur. Planprocesserna bör effektiviseras. Anläggningslagar bör införas. Bostadsmarknaden Sverige placerar sig lågt bland OECD-länderna när det gäller bostadsinvesteringarnas andel av BNP. Samtidigt är Sverige ett av de OECD-länder där boendekostnaden utgör högst andel av hushållens utgifter vilket vittnar om en tydlig obalans på bostadsmarknaden. I RUFS 2010 är bilden tydlig att det finns ett stort och alarmerande glapp mellan befolkningstillväxt och

12 12(16) bostadsbyggande i Stockholmsregionen. Även på detta område uppvisar samrådsförslaget brister i form av en djupare analys av bakomliggande orsaker. Bostadsbristen i Stockholmsregionen beror inte enbart på för lågt bostadsbyggande utan också på en illa fungerande bostadsmarknad. Stockholm har haft hyresreglering ända sedan kriget och är den enda storstad i Europa som fortfarande har den kvar. Som på alla reglerade marknader fungerar inte relationen mellan tillgång och efterfrågan. Det får effekter i form av hamstring och svarta marknader. Många lägenheter står tomma eller hyrs bara ut till bekanta eftersom systemet inte tillåter en marknadsmässig prissättning på andrahandsuthyrning. Systemet tillåter inte ens andrahandshyror som motsvarar bostadsinnehavarens kostnader för bostaden. Förstahandskontrakt på hyresrätter har ett reellt värde på den svarta marknaden, vilket gör att ingen släpper ett sådant ifrån sig utan att få något annat i stället, såsom pengar under bordet eller en annan bostad. Det får stora inlåsningseffekter på bostadsmarknaden och gör att tillgången på hyresbostäder och tillfälliga bostäder i andra hand är avsevärt mycket mindre än den skulle ha varit med en friare hyressättning. Det finns undersökningar som visar att den ekonomiska och sociala segregationen är större i hyresrätter än i bostadsrätter i Stockholm. Det tyder på att hyresregleringen inte fyller den funktion som var tänkt. Den stora skillnaden mellan den reglerade hyresmarknaden och den fria bostadsrättsmarknaden gör också att attraktiva hyresrätter nu i snabb takt omvandlas till bostadsrätter. Därmed riskerar hyresrätten att försvinna som boendeform i välbelägna områden, vilket innebär ett problem för Stockholms möjligheter att attrahera kompetent arbetskraft på en internationell arbetsmarknad. En reformering av hyressättningssystemet är nödvändigt för att Stockholms bostadsmarknad ska kunna fungera. Det är också en förutsättning för en tillräcklig nyproduktion av hyresrätter. Läs mer: Trögheter i plan- och bygglovsprocesserna bidrar till att försena och fördyra bostadsbyggandet. Mer än vart fjärde planärende överklagas och den genomsnittliga förseningen är nio månader. Ett vanligt planärende i Stockholm tar nästan två år att föra fram till slutgiltigt beslut. Därefter följer bygglovsprocessen där besluten kan förhalas i åratal genom överklaganden ända upp till regeringsrätten. Det är inte rimligt att plan- och bygglovsprocesserna ska kunna dra ut på tiden på detta vis, därför måste systemet effektiviseras och lagstiftningen reformeras. Det omfattande regelverket runt bostadsbyggandet innebär fördyringar. Det innebär också att vissa ny- och ombyggnader inte kan genomföras. Enligt Handelskammarens uppfattning måste ett arbete påbörjas för att underlätta bostadsbyggandet och sänka kostnaderna. Fastighetsskatten slog hårt mot regionen. Borttagandet av den finansieras genom ränta på uppskjutna reavinstskatter och en höjd reavinstskatt. Det innebär att det i huvudsak är Stockholmarna som får stå för denna finansiering. Den modell som valts kommer dessutom att ytterligare förstärka de inlåsningseffekter som redan finns på Stockholms bostadsmarknad. Fastighetsskatten på kommersiella lokaler och industrifastigheter finns kvar och missgynnar regionens företag som redan har ett högt kostnadsläge. För att stärka regionens konkurrenskraft är det viktigt att slopa fastighetsskatten på kommersiella lokaler och industrifastigheter. Det kommunala skatteutjämningssystemet har en hämmande effekt på byggandet i länets kommuner. Utjämningen innebär att kommunerna förlorar stora delar eller hela den ökade

13 13(16) skattekraften vid inflyttning av nya skattebetalare samtidigt som de inte kompenseras fullt ut för ökade kostnader för skola, barnomsorg och nya bostadsområden. Effekterna blir särskilt märkbara bland stockholmskommunerna eftersom systemet inte tar hänsyn till storstadsspecifika kostnader. Utformningen av skatteutjämningen medför att det saknas ekonomiska incitament för stockholmskommunerna att medverka till ökat bostadsbyggande och ökande befolkning. Många kommuner gör detta ändå, men i längden är det inte hållbart med en så långtgående skatteutjämning. Bruksvärdessystemet ska reformeras. Beskattningen vid andrahandsuthyrning av privatbostäder ska avskaffas. Plan- och bygglovsprocessen ska förenklas. Fastighetsskatten för kommersiella lokaler och industrifastigheter ska avskaffas. Nuvarande kommunalekonomiska utjämningssystem ska reformeras. Utbildningssystemet Den bristande kvaliteten i skolan är oroande för regionens framtida kompetensförsörjning. I en alltmer globaliserad ekonomi måste Sverige i ökad utsträckning bygga den ekonomiska utvecklingen och välståndet på ett kunskapsintensivt näringsliv. Det kräver ökade satsningar på såväl skolan som forskning och utveckling men även på en mer offensiv innovations- och tillväxtpolitik. Ökade satsningar på utbildning krävs för att Stockholm ska kunna locka till sig och bibehålla såväl inhemska som utländska investeringar. Ett stort problem är läraryrkets låga status. Det är nu mindre än en sökande per plats till lärarutbildningen. I Stockholmsregionen, med dess höga kostnadsläge och dyra bostäder, är det särskilt svårt att rekrytera duktiga lärare. I synnerhet är det svårigheter inom de naturvetenskapliga ämnena eftersom det finns en god alternativ arbetsmarknad för naturvetare i den privata sektorn. Det är nödvändigt med höjda lärarlöner och andra åtgärder för bättre arbetsvillkor och högre status. Ett annat problem är inkomstbeskattningen. Höga inkomstskatter och höga marginalskatter begränsar avkastningen för den som investerar i sin utbildning eller på annat sätt höjer sin kompetens. Incitamenten till vidareutbildning minskar då den ekonomiska utdelningen är begränsad. Skolan når alla barn och ungdomar. Därför spelar skolan en stor roll för att ge alla goda framtidsmöjligheter och motverka segregation. Skolans roll blir särskilt viktig i utsatta bostadsområden. Antalet utbildningsplatser inom vissa högre utbildningar utgör en flaskhals i regionen. Antalet platser måste öka för att möta den starka befolkningstillväxten. Utbildningssystemet måste även uppmuntra och höja statusen för tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna. I dag utbildas alldeles för få studenter inom dessa ämnesområden och antagningarna till landets högskolor och universitet visar på ett oroväckande lågt intresse för dessa utbildningar. Nyföretagandet är lågt i Sverige och det krävs insatser för att barn och ungdomar redan i skolan ska se en framtid i eget företagande. Men entreprenörskap är inget man lär sig i skolbänken. Det krävs verklighetskontakt. Därför behöver formerna för samverkan mellan skola och näringsliv utvecklas.

14 14(16) Bättre kontakt med verkligheten ute på företagen kan bidra till ökat intresse för utbildningar som leder till jobb i näringslivet. Det kan i sin tur stimulera intresset för naturvetenskapliga utbildningar. Många företag efterfrågar medarbetare med gymnasial eller eftergymnasial yrkesutbildning. Efterfrågan kommer att öka än mer i kölvattnet av 40-talisternas stora pensionsavgångar och riskerar att bli ett stort tillväxthinder för företagen. Därför är det viktigt att inte enbart satsa på den högre utbildningen utan även på olika yrkesutbildningar och lärlingsmodeller. Sårbarheten är stor när 80 procent av regionens forskning är företagsfinansierad. För att gynna lokaliseringsbeslut till regionen och för att behålla forskning och arbetstillfällen i landet är det viktigt att kunna erbjuda företagen en stark innovationsmiljö med kunskapsbredd. Där spelar ett utbildningssystem av hög kvalitet, tillgång till kvalificerad arbetskraft och god tillgång till riskkapital en stor roll. Läraryrkets status ska höjas genom ökad kvalitet i lärarutbildningen och högre löner. Anslagen till högre utbildning och forskning ska höjas. Antalet utbildningsplatser ska öka i den högre utbildningen. Intresset för tekniska och naturvetenskapliga utbildningar ska stimuleras. Stockholms andel av de statliga forskningsanslagen ska öka. Större fokus ska läggas på entreprenörskap genom hela utbildningssystemet. Samverkan mellan skola och näringsliv ska öka. Satsningar på yrkesutbildningar och olika former av lärlingssystem ska göras. Arbetsgivaravgifterna ska sänkas. Värnskatten ska avskaffas. Konkurrensutsättning av offentlig verksamhet Den kraftiga ökningen av friskolor har medfört ökad konkurrens om eleverna och därmed bättre kvalitet i skolan. Enligt Handelskammarens uppfattning är det viktigt kvaliteten inom andra områden av offentlig verksamhet kan höjas på motsvarande sätt. Handelskammaren anser att exempelvis sjukvård och kultur i större utsträckning kan konkurrensutsättas. För kulturens del är det också viktigt att ändra skattereglerna för att underlätta kultursponsring. Energi och miljö Miljön och klimatförändringarna är en ödesfråga, inte bara för Stockholm. Hur miljöproblemen ska kunna bemästras i framtiden hänger nära samman med energiförsörjning, drivmedel samt uppvärmning och drift av byggnader. Det är också viktigt att genomföra utbyggnader av infrastrukturen som ger attraktiv kollektivtrafik och som minskar köbildningen på vägnätet. I dag består nästan hälften av energitillförseln i huvudstadsregionen av kol, olja och andra petroleumprodukter. Stockholms län blir dessutom allt mer beroende av importerad miljöskadlig el från kolkraftverk. Med en befolkningstillväxt på över en halv miljon invånare de närmaste 20 åren är kraven på den framtida energitillförseln höga. Det är därför viktigt att kommunerna i huvudstadsregionen planerar och har beredskap för den ökade efterfrågan på energi.

15 15(16) Utbudet av energi måste vara stort i en region med c:a 2,6 miljoner invånare. För näringslivet är det viktigt att priset på energi är konkurrenskraftigt och att tillgången är god och säker. I takt med att oljan fasas ut och elektronisk utrustning blir allt vanligare kommer elkonsumtionen att växa snabbare. Nästan hälften av vår el produceras med kärnkraft. Utan kärnkraften måste Sverige antingen halvera elanvändningen eller ersätta behovet med el från någon annan energikälla. Vindoch solenergi saknar förutsättningar att ge ett tillräckligt stort tillskott. Det enda rimliga är att bygga ut kärnkraften. Handelskammaren anser att en utbyggnad av kärnkraften skulle ge hela landet ett välbehövligt tillskott av energi och samtidigt som de miljömässigt positiva effekterna skulle bli betydande. Regionens aktörer måste därför påverka regering och riksdag att och öppna för en utbyggnad av kärnkraften. Ett utbyggt naturgasnät leder till minskat beroende av importerad el. Naturgasen är ekonomiskt fördelaktig och i relation till kol och olja ett miljövänligt energislag. Naturgasfrågan kan och bör kopplas till användandet av biogas. Distributionsnät av gasledningar har fördelen att de också skulle kunna transportera annan gas, såsom biogas utan större justeringar. Biogasen är ett fungerande alternativt fordonsbränsle. Eftersom tillgången på biogas varierar är naturgasen en förutsättning för en bredare användning av biogas. Handelskammaren anser att arbetet med att underlätta för användandet av naturgasen måste intensifieras liksom en utbyggnad av gasledningar och distributionsnät från våra grannländer. Stockholm är den enda huvudstadsregionen i EU som inte har tillgång till naturgas. Med ett utbyggt naturgasnät kan investeringsklimatet i industrin förbättras. Dessutom kan trafiksektorn få ett konkurrenskraftigt och miljövänligt alternativ till bensin och diesel. En naturgasintroduktion i Stockholmsregionen är utan tvivel ett sätt att säkra regionen tillgång till energi till konkurrenskraftiga priser och samtidigt som utsläppen kan minska. Stockholmsregionen står inför stora bygginvesteringar framför allt i bostäder. Det är viktigt att i all nyproduktion av bostäder bygga energisnålt och använda byggmaterial som minskar den framtida energiförbrukningen. Det finns stor energibesparingspotential i det befintliga fastighetsbeståndet. Byggnaderna konsumerar mer energi än trafiken. De bidragssystem som skapades under 1970-talets oljekris gjorde dock större skada än nytta. Det behöver utvecklas nya vägar för att öka energibesparingen i befintlig bebyggelse. Handelskammaren anser att det är viktigt att tillåta så kallad tredjepartsaccess till fjärrvärmenätet, så att flera aktörer kan få möjlighet att leverera fjärrvärme. Det ökar konkurrensen och håller nere priserna. Tredjepartsaccess används redan i dag framgångsrikt på elnätet. Det är viktigt att företag som utvecklar produkter för energibesparing för goda förutsättningar att växa. Stockholm Uppsala har många företag som ligger i framkant när det gäller miljöteknik. Ett i grunden gott företagsklimat är viktigt för att de ska kunna utvecklas. Kärnkraften ska byggas ut. Naturgas ska introduceras i Stockholmsregionen. Infrastrukturen för naturgas i form av ledningar mellan länder och inom Sverige ska byggas ut. Kommunerna ska planlägga och ha beredskap för nya kraftledningar, fjärrvärmenät och gasledningar. Energisnålt byggande och energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse ska stimuleras.

16 16(16) Slutsats RUFS 2010 har en hög ambitionsnivå och många bra förslag för att skapa en attraktiv Stockholmsregion för människor och företag. Dock blir det samlade intrycket av den regionala utvecklingsplanen att den nuvarande utvecklingen i Stockholmsregionen inte är långsiktigt uthållig. Det gäller framför allt de hårt belastade vägarna och spåren. Men även för lågt bostadsbyggande, dåligt fungerande bostadsmarknad, otillfredsställande näringslivsklimat och tydliga brister i utbildningssektorn gör att Stockholm tappar i attraktionskraft. Tillsammans med en accelererande befolkningstillväxt inger det stor oro. De närmaste 20 åren väntas länets befolkning öka lika kraftigt som under de senaste 40 åren, dvs. med drygt en halv miljon människor. Den regionala utvecklingsplanen speglar inte det allvarliga läget för Stockholms län. Planen innehåller visioner, mål och strategier utan att ange tydliga vägar för att uppnå dessa. Det kan ifrågasättas om Stockholm verkligen har förutsättningar att bli Europas mest attraktiva storstadsregion. En annan brist i regionplanen är att det i stor utsträckning saknas konkreta förslag på hur den ska kunna förverkligas och hur målen ska mätas. Lägg därtill det bristande samspelet mellan de kommunala, regionala och nationella aktörerna. Staten har en särställning i många frågor som rör regionen. Den nationella politiken måste på flera områden utformas till Stockholms fördel om politikerna och landets invånare vill ha en stark konkurrenskraftig huvudstadsregion som stärker hela Sverige. Vikten av statlig uppbackning lyfts inte fram i RUFS. Skattefrågorna behandlas inte alls i RUFS Det finns säkert goda skäl att för att åstadkomma uppslutning runt regionplanen genom att inte beröra en så politiskt kontroversiell fråga. Det går dock inte att behandla Stockholmsregionens förutsättningar för framtida tillväxt och välstånd utan att diskutera den extremt hårda skattebelastning som regionen är utsatt för. Det innebär en kraftig konkurrensnackdel i förhållande till andra jämförbara regioner. Speciellt om Stockholm ska bli Europas mest attraktiva storstadsregion och RUFS 2010 bli den plan som gör skillnad. Handelskammaren anser att Regionplane- och trafikkontoret bör upprätta handlingsplaner inom ett antal områden. Några exempel: Lokalisering av terminaler för godshantering Hamnstruktur och godstransporter till sjöss. Bättre fungerande bostadsmarknad. Resursfördelningen till Stockholmsregionen. Utbyggnad av kapacitetsstark spårtrafik. Förenklade plan- och byggprocesser. STOCKHOLMS HANDELSKAMMARE Peter Egardt VD Anna Wersäll Direktör