Delrapport Översyn av geografisk indelning för Polisregion Syd

Transkript

1 Förändringskansliet Polisregion Syd Delrapport Översyn av geografisk indelning för Polisregion Syd

2 DELRAPPORT 2 (79) INNEHÅLL 1 SAMMANFATTNING BAKGRUND UTGÅNGSPUNKTER Tidigare fattade beslut Utredningsdirektiv och utredningsgrupp Avgränsningar METOD ÖVERGRIPANDE NULÄGESBESKRIVNING Kort historisk utveckling sedan Nu-läge för närpolisområden inom Region Syd Nuvarande polisområdesindelning PARAMETRAR FÖR BEDÖMNING AV LOKALPOLISOMRÅDENAS VERKSAMHETSFÖRMÅGA OCH UTFORMNING Allmänt Parametrar för värdering av lokalpolisområdenas verksamhetsförmågor FÖRSLAG TILL INDELNING I LOKALPOLISOMRÅDEN Förutsättningslös prövning med begränsningar Regionsöverskridande frågor Övergripande om de fyra förslagen Lpo-förslag A-B Anpassat nuläge Förslag Förändringar i förhållande till nu-läge Jämförelse med nu-läget Överväganden Lpo-förslag C Anpassat nuläge med regionsjustering Förslag Förändringar i förhållande till nu-läge Jämförelse med nu-läge Överväganden Lpo-förslag D Utgå från större kommuner Förslag Förändringar i förhållande till nu-läge Jämförelse med nu-läge Överväganden Lpo-förslag E Utgå från mindre landsortskommuner Förslag Förändringar i förhållande till nu-läge Jämförelse med nu-läge Överväganden PARAMETRAR FÖR BEDÖMNING AV POLISOMRÅDENAS VERKSAMHETSFÖRMÅGA OCH UTFORMNING Allmänt... 44

3 DELRAPPORT 3 (79) 9 FÖRSLAG TILL INDELNING I POLISOMRÅDEN Förutsättningslös prövning med begränsningar Förutsättningslös prövning med nya möjligheter Polisområdesförslag 1 baserat på Lpo-förslag A-B Förslag Förändringar i förhållande till nu-läge Jämförelse med nu-läge Överväganden Polisområdesförslag 2 baserat på Lpo-förslag A-B Förslag Förändringar i förhållande till nu-läge Jämförelse med nuläge Överväganden Polisområdesförslag 3 baserat på Lpo-förslag A-B Förslag Förändringar i förhållande till nu-läge Jämförelse med nu-läge Överväganden Polisområdesförslag 4 baserat på Lpo-förslag C Förslag Förändringar i förhållande till nu-läge Jämförelse med nu-läge Överväganden Polisområdesförslag 5 med fyra polisområden baserat på Lpo-förslag D Förslag Förändringar i förhållande till nu-läge Jämförelse med nu-läge Överväganden Polisområdesförslag 6 med fyra polisområden baserat på Lpo-förslag E Förslag Förändringar i förhållande till nu-läge Jämförelse med nu-läge Överväganden BEDÖMNING AV REDOVISADE FÖRSLAG I FÖRHÅLLANDE TILL ÖVRIGA MYNDIGHETERS GEOGRAFISKA INDELNING Allmänt Polisens struktur i förhållande till Åklagarmyndigheten SAMLAD BEDÖMNING AV FÖRSLAGEN Lokalpolisområden Polisområden Utredningsgruppens rekommendation LÄMPLIGA PLACERINGSORTER FÖR CHEFER Placeringsorter för lokalpolisområdeschefer Lpo-förslag A-B Lpo-alternativ C Lpo-alternativ D Lpo-alternativ E Placeringsorter för polisområdeschefer Bedömningsgrunder Po-förslag Po-förslag

4 DELRAPPORT 4 (79) Po-förslag Po-förslag Po-förslag Po-förslag REKOMMENDATIONER FÖR FORTSATT UTREDNING BILAGOR... 79

5 DELRAPPORT 5 (79) 1 Sammanfattning Denna utredning belyser hur Polismyndighetens framtida geografiska underindelning bör utformas inom Region Syd efter att den nya myndigheten har inrättats den 1 januari Delrapporten utgör i det korta tidsperspektivet även beredningsunderlag inför beslut om hur många polisområdeschefer som bör anställas i regionen. Utredningen har genomförts på beställning av tillträdande regionpolischefen Annika Stenberg. Metodmässigt har utredningen använt sig av ett antal grundläggande parametrar vid värdering av olika förslag för såväl indelningen i lokalpolisområden som polisområden. Här avses t.ex. områdets yta, demografi, befolkningstal och polisiära belastning m.m. Utfallet har ställts mot kunskap och erfarenheter som framkommit vid 88 intervjuer som har genomförts med lokala chefer och medarbetare i samtliga 22 närpolisområden. Därutöver har ett antal chefer på polisområdes- och avdelningsnivå intervjuats. Utifrån den insamlade informationen har utredningsgruppen värderat om ett visst område har förutsättningar att utgöra ett lokalpolisområde samt polisområde i den nya organisationen och om aktuell geografisk indelning i övrigt är mer eller mindre lämplig ur verksamhetssynpunkt. Jämförelser har hela tiden skett mot befintlig struktur. Utredningsgruppen har vid värderingen prioriterat de verksamhetsförmågor som Genomförandekommittén utarbetat och som slutligen fastställdes genom beslut om Polismyndighetens detaljorganisation den 15 maj Vid en samlad bedömning av framtagna förslag till indelning i lokalpolisområden är gruppen enig om att det förslag som i delrapporten redovisas under beteckningen A-B är mest ändamålsenligt. Förslaget - som baseras på en anpassning av dagens indelning i närpolisområden innebär ändå relativt stora förändringar. Det gäller främst indelningen i den norra delen av regionen men även den mellersta och södra delen påverkas. Förslaget innefattar ett antal gränsöverskridanden vad gäller befintliga länsgränser och polisområdesgränser. Detta är delvis ett medvetet val från utredningsgruppens sida, men de föreslagna lösningarna baseras i grunden på de fördelar som bedöms uppkomma ur verksamhetssynpunkt. Antalet lokalpolisområden uppgår enligt det förordade förslaget till mellan 20 och 23, beroende på vilken lösning som väljs för Malmö stad. Med den ambitionsökning som lagts fast för Polisens framtida samverkan med kommunerna ses det som nödvändigt att Malmös indelning i lokalpolisområden fullt ut överensstämmer med Malmö stads indelning i stadsområden. Ett eller flera lokalpolisområden skulle kunna ha ansvar för samverkan med fler än ett stadsområde. Denna fråga måste dock utredas närmare då det föreligger flera olika alternativ.

6 DELRAPPORT 6 (79) De förslag som utarbetats för lokalpolisområdesindelningen har i nästa steg legat till grund för utredning om hur regionen bör indelas i polisområden. Via detta förfaringssätt har utredningen närmare belyst sex alternativ baserat på fyra olika alternativ för indelning i lokalpolisområden. I slutfasen av utredningen har olika bedömningar gjort att två av de polisområdesförslag som redovisas i rapporten har nedprioriterats till förmån för tre förslag vilka samtliga grundas på lokalpolisområdesalternativ A-B. De tre förslagen innefattar fem, fyra och tre polisområden. I den slutliga och samlade bedömningen av de olika alternativen har utredningsgruppen stannat vid att rekommendera beställaren att det på sikt bör inrättas fem polisområden inom Region Syd. Det förslag som förordas redovisas som Polisområdesförslag 2 i delrapporten. Samtliga deltagare i utredningsgruppen är eniga i denna bedömning förutom en som förordar alternativet med fyra polisområden. Det polisområdesförslag som utredningsgruppen förordar i första hand är indelat enligt följande: Polisområde Nordost omfattar nuvarande Kalmar län, östra delen av Kronobergs län samt östra delen av Blekinge län. Polisområde Mitt omfattar västra delen av Kronobergs län, nuvarande Polisområde Nordöstra Skåne (Näpo Hässleholm och Näpo Kristianstad) samt västra delen av Blekinge län. Vidare ingår nuvarande Näpo Ringsjöbygden som idag tillhör Polisområde Mellersta Skåne. Polisområde Nordväst är identiskt med nuvarande Polisområde Nordvästra Skåne med den förändringen att Perstorps kommun har överförts från nuvarande Polisområde Nordöstra Skåne. Polisområde Söder omfattar Polisområde Mellersta Skåne exklusive nuvarande Näpo Ringsjöbygden samt Polisområde Södra Skåne. Polisområde Malmö är identiskt med nuvarande indelning med undantag för Burlövs kommun som har överförts till Lokalpolisområde Kävlinge som i sin tur ingår i Polisområde Söder. Utredningsgruppen redovisar i slutet av rapporten förslag till placeringsorter för såväl lokalpolischefer som polisområdeschefer.

7 DELRAPPORT 7 (79) 2 Bakgrund Den 1 januari 2015 kommer Sverige att få en samlad polismyndighet. Arbetet för att åstadkomma detta leds av regeringens särskilde utredare Thomas Rolén tillsammans med en genomförandekommitté - i det följande kallat GK. Polisen är således inne i det största förändringsarbetet sedan förstatligandet Denna delrapport kring Polisregion Syds framtida geografiska indelning utgör en del av det pågående förändringsarbetet på regional nivå. Delrapporten ska ses som ett första steg i beredningen av beslutsunderlag för polisregionens slutliga underindelning i polisområden och lokalpolisområden. 3 Utgångspunkter 3.1 Tidigare fattade beslut Den 16 oktober 2013 fattade den särskilde utredaren Thomas Rolén ett första inriktningsbeslut om den nya polismyndighetens övergripande organisation och styrning. Vad gäller organisationsstruktur fastställdes bl.a. geografisk indelning och huvudorter för de sju polisregionerna. Vidare beslutades att den nuvarande indelningen i polisområden och närpolisområden ska gälla vid övergången till en myndighet den 1 januari Via inriktningsbeslutet fick de tillträdande regioncheferna ett uppdrag att utreda och ta fram förslag avseende hur den geografiska underindelningen i polisregionerna ska utformas på sikt. Förslagen ska grundas på de verksamhetsförmågor som Genomförandekommittén (GK) satt upp för regionerna, polisområden och lokalpolisområden. Den 15 maj 2014 fattade den särskilde utredaren Thomas Rolén beslut om den detaljorganisation som ska gälla i den nya myndigheten vid övergången den 1 januari Av beslutet framgår bl.a. att det exakta antalet lokalpolisområden och polisområden som på sikt ska finnas i respektive region ska preciseras av regionerna under sommaren och hösten Utredningsdirektiv och utredningsgrupp Tillträdande regionpolischefen Annika Stenberg fastställde den 24 mars 2014 direktiv för översyn av geografisk indelning för Polisregion Syd. Se bilaga 5. En delrapport ska redovisas senast den 16 maj Delrapporten ska bl.a. ligga till grund för regionpolischefens rekommendation till

8 DELRAPPORT 8 (79) Thomas Rolén om hur många polisområdeschefer som ska tillsättas. Frågan om den geografiska indelningen kommer därefter att utredas vidare innan några slutliga ställningstaganden och beslut kan fattas. Eventuella förändringar i förhållande till befintlig struktur förväntas genomföras under Av direktivet framgår bl.a. att utredningen ska pröva och belysa minst fyra alternativ utöver den befintliga indelningen. Den geografiska indelningen ska byggas underifrån genom indelning i lokalpolisområden och därefter i polisområden. Utredningen ska pröva hur lokalpolisområden och polisområden inom Region Syd kan bli mer likvärdigt resursstarka och bärkraftiga med inriktning att det ska finnas en tydlig och logisk struktur. Medborgarperspektivet ska särskilt beaktas vid värderingen av för- och nackdelar med de olika förslagen. Chefen för Region Syds Förändringskansli Ulf Ericsson har ansvarat för utredningen. Övriga som ingått i utredningsgruppen är Charlotta Göransson och Jan Olofsson vid Förändringskansliet, Hans Nordin, Pmd. Skåne, Susanne Hagström-Rosenqvist, Po Nordvästra Skåne, Anders Wiklander, Näpo Karlskrona, Tomas Stjernfelt, Polisförbundet, Mathias Nilsson, ST inom Polisen, Monica Veberg, Seko Polisen, Petra Stenkula, SACO-S, Anders Nilsson, länshuvudskyddsombud Skåne. Tom Jensen, Kikki Dyrvold och Lisa Lundmark Koblanck vid Sydsamverkans kansli har medverkat i utredningsarbetet. 3.3 Avgränsningar Utredningsarbetet har bedrivits koncentrerat under en begränsad tidsperiod. Ett antal övergripande parametrar för bedömning av lokalpolisområdenas och polisområdenas belastning, storlek och förmåga har använts. Dessa har bedömts som tillräckliga för att på en mer övergripande nivå kunna värdera hur stora lokalpolisområdena respektive polisområdena måste vara för att klara den nedre gränsen för de verksamhetsförmågor som beskrivits i GK:s tidigare utredningar OP-1, OP-3 och OP-4 och som fastställts i detaljbeslutet från den 15 maj Av de nämnda utredningarna framgår att huvudprincipen för lokalpolisområden är att de ska vara tillräckligt bärkraftiga för att kunna bedriva och ansvara för ingripandeverksamheten i området dygnet runt. Det ska vidare finnas förmåga att bl.a. bedriva lokalt brottsförebyggande arbete mot ungdomsbrottslighet samt ge stöd till brottsoffer. Lokalpolisområdet ska som huvudprincip ansvara för utredning av mängdbrott och ungdomsbrott. Även viss service

9 DELRAPPORT 9 (79) och tillståndsverksamhet ska bedrivas i lokalpolisområdena. För att kunna bedriva denna verksamhet bör ett lokalpolisområde i normalfallet vara bemannat med minst ett 50-tal anställda. I normalfallet bör bemanningen inte överstiga mer än cirka 180 anställda. Utredningsgruppen har inte gjort någon mer ingående analys av vilka resurser som bör eller måste allokeras till ett visst område utöver lägsta nivå och högsta nivå. Frågan om den framtida resursfördelningen mellan regionens polisområden och lokalpolisområden måste hanteras i särskild ordning så snart organisationsstrukturen och den geografiska indelningen har fastställts. De verksamheter som ska bedrivas på polisområdesnivå i den nya polismyndigheten (underrättelseverksamhet, utredningsjour med arrest, brottssamordning, utredning av åklagarledda ärenden m.m.) har endast bedömts på ett övergripande sätt kopplat till de lagda förslagen. Utredningen har prövat och gjort rimlighetsbedömningar av vilka samordningsmöjligheter som föreligger för dessa verksamheter. Dessa bedömningar bygger på att samma typ av verksamhet kan bedrivas från flera olika orter inom ett polisområde till skillnad från idag då de ofta är koncentrerade till polisområdets huvudort. Frågan om hur en sådan samordnad verksamhet bör utformas mer i detalj har dock avgränsats från utredningen. Utredningsgruppen har relativt ingående diskuterat de särskilda förutsättningar som råder för polisverksamhet i storstad. Frågan om hur Malmö stad bör indelas i lokalpolisområden för att på bästa sätt stödja den verksamhetsinriktning som GK lagt fast med bl.a. fördjupad samverkan med kommunerna är komplicerad. Den bör därför utredas närmare i särskild ordning. För närvarande överensstämmer inte Polisens geografiska indelning med den stadsområdesindelning som Malmö stad införde under I denna delrapport presenteras några förslag som endast baseras på övergripande överväganden i denna fråga. Utgångspunkten har dock varit att Polisens och kommunens geografiska underindelning måste stämma överens för att kunna lägga grunden för ett fördjupat brottsförebyggande samarbete mellan Polisen och stadsområdena. Detta bedöms som särskilt angeläget med hänsyn till att Malmö har de tyngsta och mest utmärkande problembilderna i hela regionen. Utredningsgruppen har haft tillgång till information om vilka polisstationer/lokaler som finns inom regionen. Utifrån redovisade förslag har endast en övergripande bedömning gjorts vad gäller tillgång till lokaler inom respektive område och om dessa uppfyller gällande säkerhets- och arbetsmiljökrav. I de fall det krävs åtgärder har detta redovisats särskilt.

10 DELRAPPORT 10 (79) 4 Metod Utredningsarbetet har bedrivits i tre steg varav det första har innefattat informationsinsamling, dels via medarbetare och chefer som är verksamma i nuvarande organisation, dels via faktainhämtning. Samtliga deltagare i utredningsgruppen har såväl via muntliga föredragningar som i skrift fått del av det samlade intervjuunderlaget jämte statistikmaterialet. I nästa steg har utredningsgruppen arbetat fram ett antal alternativa förslag till indelning av regionen i lokalpolisområden. Förslagen har utformats enligt tre olika angreppssätt som utvecklas närmare under avsnitt 7.3. Med ledning av framtaget arbetsmaterial för lokalpolisområden har utredningsgruppen slutligen utformat ett antal förslag till indelning av regionen i polisområden. Vid alla förändringar är det angeläget att ta tillvara det som fungerar bra och inhämta kunskap och erfarenheter från medarbetare och chefer som är verksamma i organisationen. Inom ramen för utredningen har det därför inom regionens närpolisområden genomförts 88 intervjuer med nuvarande närpolischefer, poliser i yttre tjänst, utredare och personal som arbetar med extern service. Därutöver har samtliga polisområdeschefer och ett antal avdelningschefer i Skåne intervjuats om deras syn på föreliggande förändringsbehov vad gäller geografisk indelning m.m. Även representanter för stödverksamheten har inkommit med synpunkter. Intervjuerna på lokal nivå har genomförts med stöd av ett standardiserat frågeformulär som redovisas i bilaga 2. Underlaget har främst använts vid värdering av vilka kommuner som ur polisiär verksamhetssynpunkt bör eller inte bör föras samman till lokalpolisområden. Vid sammanställning och värdering av olika alternativ har utredningen haft tillgång till faktamaterial och statistik som sammanställts av KUT och verksamhetsanalytiker. Det framtagna underlaget redovisas i bilaga 1. Hela utredningsgruppen har genomfört fyra möten varav en tvådagars work-shop där grunden för de förslag som redovisas arbetades fram. Värdering och analys av förslagen har dels skett i gruppform, dels individuellt via en framtagen bedömningsmall för polisområden. Bedömningsmallen redovisas i bilaga 4. Slutliga överväganden kring framtagna förslag gjordes vid utredningsgruppens möte i Kristianstad den 12 maj 2014.

11 DELRAPPORT 11 (79) 5 Övergripande nulägesbeskrivning 5.1 Kort historisk utveckling sedan 1965 Polisen förstatligades 1965 som en följd av att statsmakten eftersträvade en polis med likartad kompetens och utrustning i hela landet. Det bildades 119 polismyndigheter som kort därefter blev 118. En kraftig upprustning skedde och likformighet skapades med en stark central styrning. Under senare delen av 1980-talet fördes diskussioner kring bärkraft och förmågor och efter den så kallade Polisberedningen beslöts att Polisen skulle bilda länsmyndigheter under ledning av en länspolismästare. Detta ledde fram till att de flesta länen bildade nya länsmyndigheter i mitten av 1990-talet. Respektive länsmyndighet har därefter omorganiserats på olika sätt ett flertal gånger fram till idag. Nedan följer en kort beskrivning av utvecklingen inom blivande Region Syd. Polismyndigheten i Blekinge län bildades i juli 1996 av tre tidigare myndigheter. Myndigheten kom att bestå av tre polisområden som senare övergick till sammanlagt fem närpolisområden. Under 1999 bildades en för myndigheten gemensam kriminalavdelning. För att skapa en större enhetlighet organiserades närpolisverksamheten om till en gemensam avdelning under 2004, för att 2005 tillsammans med ordningsavdelningen och trafikavdelningen bilda en polisavdelning. Länet kom då att bestå av polis- och kriminalavdelning samt stab. I februari 2007 avvecklades myndighetens ledningscentral och verksamheten sammanfördes med ledningscentral Syd vid Polismyndigheten i Skåne. Samtidigt överfördes vaktuppdraget (vakthavande befäl) till Skåne. Under 2010 gjordes en översyn av närpolisverksamheten i syfte att öka och förbättra myndighetens brottsförebyggande arbete. Polismyndigheten i Kalmar län, som tidigare bestod av fyra polismyndigheter, blev länsmyndighet i juli 1995 då sex polisområden inrättades. Under hösten 1997 bildades en myndighetsgemensam ledningscentral och antalet polisområden halverades till tre. I april 2004 bildades tre länsövergripande avdelningar; förvaltningsavdelning, avdelning för brottsutredning och avdelning för brottsreducering. Under 2008 samlades all operativ verksamhet i en operativ avdelning som indelades i två större närpolisområden med sex kommuner vardera. Närpolisområdena underindelades i geografiskt utspridda polis- och utredningsteam. Den myndighetsgemensamma verksamheten indelades också i team för bl.a. hundpolisverksamhet, kriminalteknisk verksamhet och ledningscentral. I september 2013 skapades en länsgemensam avdelning för utredningsverksam-

12 DELRAPPORT 12 (79) heten. Närpolisområdena bibehölls för ingripandeverksamhet och brottsförebyggande verksamhet. Då polisen förstatligades bildades tre polisdistrikt i Kronobergs län, Växjö, Ljungby och Älmhults polisdistrikt. Det sistnämnda, som blev ett av landets minsta distrikt, omfattade Älmhults och Tingsryds kommun. Kronobergs län blev en länsmyndighet Det bildades då två polisområden, Växjö och Ljungby. Älmhults polisdistrikt delades upp och Älmhults kommun tillfördes Ljungby medan Tingsryds kommun tillfördes Växjö. Samtidigt blev varje kommun ett närpolisområde. Polismyndigheten fick en länsgemensam ledningscentral 1998 då ledningscentralen i Ljungby lades ner och verksamheten koncentrerades till Växjö. Samtidigt fick länet ett gemensamt vakthavande befäl. Myndighetens operativa verksamhet slogs 2001 samman, vilket medförde att kriminal-, närpolisoch ordningsavdelningarna övergick till en operativ avdelning som bl.a. innefattar närpolisområdena Tingsryd, Växjö/Alvesta och Ljungby. Under 2009 inleddes ett fördjupat samarbete med Polismyndigheten i Kalmar län. Året därpå fick de båda polismyndigheterna en gemensam länspolismästare och 2011 en gemensam ledningscentral med ett vakthavande befäl för båda länen. För Polismyndigheten i Skåne inträffade den första stora förändringen 1994, då sju polismyndigheter i Malmöhus län gick samman och bildade Polismyndigheten i Malmöhus län. Förändringen innebar inga justeringar av den geografiska indelningen. De nybildade polisområdena bibehöll de gamla myndighetsgränserna. Samtidigt bildades utlänningsavdelning, förvaltningsavdelning och länskriminalavdelning. Nästa större förändring inträffade den 1 januari 1998 då Polismyndigheten i Skåne inrättades genom en sammanslagning av polisen Kristianstads län och Malmöhus län. Myndigheten delades upp i nuvarande fem polisområdena, vilka underindelades i närpolisområden. Indelning i närpolisområden gjordes efter beslut i respektive polisnämnd. Nästa reform skedde 2004 då antalet närpolisområden reducerades kraftigt till dagens struktur med 14 områden. I samband med detta bibehölls indelningen i polisområden. 5.2 Nu-läge för närpolisområden inom Region Syd Blivande Polisregion Syd är är indelad i 22 närpolisområden som tillsammans omfattar 58 kommuner. Befolkningen i regionen uppgår totalt till cirka 1,87 milj. invånare. Aktuell indelning i närpolisområden framgår av karta 1 nedan.

13 DELRAPPORT 13 (79) Karta 1- Regions Syds nuvarande indelning i närpolisområden De demografiska förhållandena inom regionen varierar stort vad gäller befolkningens fördelning/koncentration, storlek, utveckling och åldersstruktur. Malmö stad har invånare medan Högsby i Kalmar län som minsta kommun i regionen har invånare. Malmö stad ökar sin befolkning årligen med cirka invånare vilket närmast motsvarar hela Högsbys befolkning. Mer än hälften av invånarna i Malmö är under 35 år. Genomsnittsåldern i Högsby kommun är drygt 46 år. Även om dessa skillnader mellan kommunerna utgör ytterligheter så kan det konstateras att Region Syd inte är en homogen och likartad region rent befolkningsmässigt. Den största befolkningskoncentrationen i regionen mätt i folkmängd per yta återfinns i Malmö/Lund-området och längs med de västskånska kommunerna upp till Helsingborgsområdet. Kommunerna är små till ytan men har relativt många invånare. Den norra delen av regionen (Kronoberg, Kalmar län och östra Blekinge) är mer glesbefolkad med högst 25 invånare per kvadratkilometer. Växjö och Kalmar har något högre värden. Även den sydöstra delen av Skåne har en relativt låg befolkningskoncentration. De stora variationerna i befolkningsstrukturen leder till att de nuvarande närpolisområdena uppvisar en stor spridning vad gäller

14 DELRAPPORT 14 (79) bl.a. befolkningsunderlag och brottsbelastning. Dessa skillnader beror även på att dagens fyra polismyndigheter valt att organisera närpolisområdena på vitt skilda sätt. Det gäller dels antalet kommuner som ingår i respektive närpolisområde, dels den verksamhet som bedrivs på lokal nivå. Nuvarande skillnader i befolkningsunderlag, antal kommuner på näpo-nivå samt belastning framgår av diagram 1 och 2 nedan. Diagram 1 - befolkningsfördelning mellan nuvarande närpolisområden samt antal kommuner i respektive område Diagram 2 belastning i form av antal anmälda brott inom brottsområde 1 samt antal händelserapporter prio 1-2 under Av karta 2 och 3 nedan framgår variationen i antal anmälda brott inom brottsområde 1 samt antal registrerade händelserapporter prio 1-2 under 2013 fördelat på kommunnivå. 1 Källa BRÅ brottsstatistik och STORM-system för LC Syd och LC Kalmar.

15 DELRAPPORT 15 (79) Karta 2- Antal anmälda brott 2013 inom brottsområde 1 fördelat per kommun inom region Syd (innefattar brott som har områdeskodats på kommun) Karta 3- Antal registrerade händelserapporter prio 1-2 (akuta ingripanden) under 2013 fördelat per kommun.

16 DELRAPPORT 16 (79) 5.3 Nuvarande polisområdesindelning Polisregion Syd är för närvarande indelad i fyra polismyndigheter där Polismyndigheten i Skåne har fem polisområden. Polismyndigheterna i Kalmar län, Kronobergs län och Blekinge län har ingen formell underindelning i polisområden men respektive länsmyndighet motsvaras närmast av Skånes polisområden. Antalet områden som närmast kan jämföras som polisområden uppgår därmed till åtta. De demografiska skillnaderna inom Region Syd återfinns även på polisområdesnivå. Polisområde Malmö och Nordvästra Skåne med Helsingborg avviker kraftigast vad gäller befolkningsunderlaget i förhållande till övriga polisområden. Det skiljer mer än invånare mellan det största polisområdet och det minsta. Antalet närpolisområden inom respektive polisområde varierar mellan 2-3 förutom Polisområde Nordvästra Skåne som har 4 närpolisområden. Diagram 3 - befolkningsfördelning mellan nuvarande polisområden samt antal närpolisområden inom respektive polisområde. Områdena i den nordöstra delen av regionen präglas av stora geografiska ytor som är glest befolkade med undantag från västra delen av Blekinge, Växjö kommun och Kalmar kommun. Befolkningskoncentrationen framgår av bilaga 1, sid. 5. De långa avstånden leder till att polisverksamheten i de norra delarna av regionen måste organiseras på ett något annorlunda sätt jämfört med polisområdena i Skåne. Som exempel kan nämnas att Kalmar län har en utspridd ingripandeverksamhet dygnet runt som utgår från tre orter i länet. Området har tre arrestlokaler som är eller kan öppnas upp dygnet runt för att minimera långa transporter. Avståndet från Västervik till häktet i Kalmar uppgår till 16 mil. Den yttre arbetsledningen (YB) är på grund av de långa avstånden uppdelad mellan norra och södra delen av länet.

17 DELRAPPORT 17 (79) De stora skillnaderna som råder mellan polisområdena gör sig än mer gällande när man ser till belastning i form av anmälda B1-brott och akuta ingripanden HR prio 1-2. Detta framgår av diagram 4 nedan. Diagram 4 Belastning per polisområde i form av antal anmälda brott inom brottsområde 1 samt antal högprioriterade polisingripanden (HR prio 1-2) under Det finns även stora skillnader i brottslighetens karaktär mellan storstadsområdena Malmö och Helsingborg och övriga polisområden. Dessa skillnader måste beaktas vid kommande resursfördelning mellan områdena och dimensioneringen av polisområdenas lokalpolisområden och utredningssektioner etc. Skillnaderna i brottslighetens karaktär har dock mindre inverkan på den geografiska indelningen av polisområden förutom att t.ex. gränsövergångsställen och större trafikleder i regionen bör beaktas. 6 Parametrar för bedömning av lokalpolisområdenas verksamhetsförmåga och utformning 6.1 Allmänt Vid värdering av hur lokalpolisområdena bör utformas har utredningsgruppen följt de beskrivningar av verksamhetsförmågor som GK satt upp för den nya Polismyndigheten. Här avses dels vilken typ av verksamhet som ska bedrivas på den aktuella nivån, dels vilken minsta resurs som har angivits för att ett lokalpolisområde ska anses så bärkraftigt att förmågorna kan uppnås - se avsnitt 3.3. Utredningsgruppen har särskilt beaktat att Polisen på lokal nivå ska kunna etablera den fördjupade samverkan med kommunerna som angetts i inriktningsbeslutet och i GK:s utredningsrapport OP-1. Antalet kommuner i respektive lokalpolisområde har därför tillmätts relativt stor betydelse.

18 DELRAPPORT 18 (79) 6.2 Parametrar för värdering av lokalpolisområdenas verksamhetsförmågor Utöver angivna verksamhetsförmågor har utredningsgruppen använt sig av ett begränsat antal parametrar för att jämföra olika tänkbara alternativ och för att kunna lämna förslag som leder till så likvärdiga lokalpolisområden som möjligt inom regionen. Geografiska faktorer som yta och avstånd till närmaste större stad samt större vägar/transportleder inom respektive område. Befolkningsunderlag i respektive kommun. Brottsbelastning i form av antal anmälda brott inom brottsområde 1 som bl.a. innefattar våldsbrott, tillgreppsbrott och skadegörelse. Detta är de vanligast förekommande brotten som anmäls av medborgarna och som är kopplade till en fysisk brottsplats. Utredningsgruppen har medvetet valt brott egeninitierade brott (trafik- och narkotikabrott) inom brottsområde 2 då omfattningen av dessa till övervägande del styrs av polisens egna insatser. Även brott som ingår i brottsområde 3 har valts bort där bl.a. bedrägerier ingår som en dominerande brottstyp. Detta beror dels på att bedrägeribrotten ofta inte kan härledas och därmed områdeskodas till viss kommun, dels att antalet anmälda bedrägeribrott kan variera kraftigt från år för ett visst geografiskt område. Utredningsgruppen har valt referensår 2013 för anmälda B 1-brott. Vid kontroll av genomsnittsvärden för perioden har inga avgörande avvikelser noterats som har betydelse för bedömningen i stort. Ingripandebelastning i form av antal högprioriterade polisingripanden (HR prio 1-2) som registrerats av LC Syd och LC Kalmar under 2013 i respektive kommun. Upplevd trygghet bland medborgarna Utredningsgruppen har haft tillgång till senast genomförda trygghetsundersökningar i de fyra polismyndigheterna (identiska undersökningar inom Sydsam). Gängse rörelsemönster för medborgare och livsstilskriminella (intervjuer) Medarbetarnas och lokala chefers uppfattning om nuvarande geografiska indelning och vilka tänkbara alternativ som de har angett (intervjuer).

19 DELRAPPORT 19 (79) Utredningsgruppen har även haft tillgång till statistik vad gäller inkomna och polisledda utredningsärenden för mängdbrott 2 under 2013 för värdering om ärendeinflödet varit tillräckligt stort för att motivera en utredningsgrupp med minst åtta poliser/civila utredare på lokal-polisområdesnivå. 7 Förslag till indelning i lokalpolisområden 7.1 Förutsättningslös prövning med begränsningar Enligt direktivet ska utredningsgruppen förutsättningslöst pröva nya alternativ samt vid behov utmana tidigare synsätt och geografiska indelningar. Alla, några eller inga av nuvarande gränser kan tänkas bort om gränserna upplevs vara ett hinder eller en framgångsfaktor. Under arbetets gång där en mängd olika alternativ har prövats har utredningsgruppen funnit att kombinationsmöjligheterna för att föra samman kommuner till tillräckligt bärkraftiga lokalpolisområden är begränsade i några av regionens ytterområden. Det gäller framför allt de kommuner som ingår i nuvarande närpolisområde Österlen, Kulla-Bjäre, Ljungby, Ölands båda kommuner samt den nordligaste delen av Kalmar län. Dessa områden har därför i huvudsak lämnats oförändrade i förhållande till dagens indelning. 7.2 Regionsöverskridande frågor Utredningsgruppen har i två fall övervägt förutsättningarna att antingen föra samman eller avskilja kommuner som gränsar till andra polisregioner. Dessa frågor har uppkommit under arbetets gång och bottnar enbart utifrån vad som kan anses vara bästa lösningen ur verksamhetssynpunkt. Utredningsgruppen är medveten om att beslut om regionernas geografiska indelning redan har fattats men vill dock ändå påvisa att det kan finnas skäl att göra justeringar av regionsindelningen. Enligt utredningsgruppen finns det ur ett Region Syd-perspektiv starka skäl som talar för att sammanföra närpolisområde Kulla- Bjäre (Höganäs, Ängelholm och Båstad) med Laholms kommun i Region Väst. Denna uppfattning stödjs även av vad som framkommit vid intervjuer med personal och lokal chef i området. Den lokala brottsligheten sträcker sig via E 6:an över länsgränsen mellan Skåne och Halland. Närpolisen i Kulla-Bjäre och Laholm har ett mycket nära samarbete med tidvis gemensamma utsättning- 2 Utfall 2013 för inkomna mängdbrottsärenden enligt mängdbrottskategori 1-4 och 6 (bedrägeribrott har exkluderats.

20 DELRAPPORT 20 (79) ar, radiopassning etc. Laholms närpolisområde är enligt uppgifter från Region Väst inte ensamt bärkraftigt som ett lokalpolisområde enligt de förmågor som GK lagt fast. Företrädare för utredningsgruppen har under arbetets gång haft överläggningar med lpme Lars Heimbrand, Hallands län i denna fråga. Från Region Väst sida framhålls att man är öppen för en fortsatt diskussion kring möjligheterna att lägga samman de aktuella kommunerna till ett lokalpolisområde men att denna fråga i så fall måste utredas vidare i särskild ordning. Enligt utredningsgruppen finns det även anledning att göra en motsvarande utredning kring de två nordligaste kommunerna inom Region Syd. Det gäller Västervik och Vimmerby i norra Kalmar län. Båda dessa kommuner orienterar sig starkt mot Östergötland och ledande företrädare för kommunerna har förklarat att man helst vill tillhöra samma region som Östergötland om det sker förändringar inom den civila regionsindelningen. Ur polisiär synvinkel finns det - i vart fall för Västerviks del - tydligare kopplingar norrut än söderut när det gäller den lokala brottslighetens utbredning och de kriminellas rörelsemönster. Företrädare för utredningsgruppen har haft kontakt med lpme Torbjörn Johansson i Södermanlands län som ansvarar för motsvarande utredning i Region Öst. Från Region Öst sida framhålls att man är öppen för en fortsatt diskussion i frågan men att den i så fall kräver fördjupad utredning i särskild ordning. Eftersom Västervik och Vimmerby ingår i Region Syd har utredningsgruppen belyst vilka konsekvenser en sådan förändring skulle få för lokalpolisområdesindelningen i norra delen av Region Syd. Se lpo-förslag C under avsnitt 7.5. Detta förslag åtföljs av ett polisområdesalternativ där Västervik och Vimmerby inte ingår i det nordöstra polisområdet se po-förslag 4 under avsnitt Övergripande om de fyra förslagen Nedan presenteras fyra alternativ för indelning av region Syd i lokalpolisområden. Flera olika verksamhetsaspekter har vävts in i förslagen där bl.a. underlaget från genomförda intervjuer har beaktats. Lpo-förslag A-B har utformats genom att utredningsgruppen har utgått från dagens indelning och gjort olika justeringar och anpassningar av densamma. A och B-alternativen är närmast identiska men innefattar olika varianter för indelning av Malmö stad i

21 DELRAPPORT 21 (79) lokalpolisområden. Utredningsgruppen är överens om att frågan om hur Malmö stad bör indelas är komplex och därför måste utredas mer på djupet och i särskild ordning. De alternativ som presenteras i denna delrapport spänner mellan två och fem områden. Utredningsgruppen tar inte ställning till vilken lösning som vi bedömer vara bäst ur verksamhetssynpunkt utan har valt att här redovisa ytterlighetsfallen. Frågan utvecklas närmare nedan under avsnitt Lpo-förslag C är identiskt med lpo-förslag A med den skillnaden att två av regionens kommuner har överförts till Region Öst. Vissa följdändringar har därmed gjorts i förhållande till förslag A-B för att lokalpolisområdena i den nordligaste delen av regionen ska uppnå tillräcklig bärkraft/förmåga. Lpo-förslag D baseras på hypotesen att regionens större kommuner med invånarantal över är tillräckligt stora för att självständigt uppnå den bärkraft och de förmågor som har satts upp för lokalpolisområden i den nya Polismyndigheten. Övriga kommuner har antingen sammanförts så att de tillsammans uppnår tillräcklig storlek eller förts samman med någon av de större kommunerna. Denna metodik har lett fram till färre och därmed också större lokalpolisområden sett till befolkningsunderlag och belastning. Lokalpolisområdena innefattar fler kommuner per område jämfört med övriga förslag. Kommuner som överstiger invånare framgår av karta 4 nedan. Karta 4 Kommuner med befolkning över invånare

22 DELRAPPORT 22 (79) Lpo-förslag E bygger på hypotesen att polisverksamheten i regionens mindre och mer glest befolkade landsortskommuner behöver utvecklas för att Polisen ska komma närmare medborgarna och öka den upplevda tryggheten i områden där den polisiära servicen och närvaron generellt sett är lägre än i större städer. En strukturell utformning av lokalpolisområdena skulle kunna bidra till en sådan utveckling. Vid utformning av detta lpo-förslag har det i första hand prövats om det går att sammanföra landsortskommuner med varandra för att uppnå tillräcklig bärkraft och förmåga enligt de principer som GK satt upp för lokalpolisområden. Först när dessa möjligheter varit uttömda har de mindre kommunerna sammanförts med en större kommun. Resultatet av denna metodik är något fler men mindre lokalpolisområden jämfört med övriga förslag. Antalet kommuner i respektive lokalpolisområde är därmed också färre jämfört med övriga förslag. Karta 5 Kommuner med befolkning understigande invånare 7.4 Lpo-förslag A-B Anpassat nuläge Förslag Enligt förslag A har antalet lokalpolisområden ökat från 22 till 23 men då har Malmö indelats i fem lokalpolisområden jämfört med dagens tre närpolisområden. Enligt förslag B som innefattar två lokalpolisområden i Malmö minskar antalet områden på lokal nivå i regionen från 22 till 20.

23 DELRAPPORT 23 (79) Karta 6 - Lokalpolisområdesförslag A-B Förändringar i förhållande till nu-läge Näpo Norra Kalmar län har reducerats från sex till fyra kommuner. Det nybildade området kallas här Lpo Västervik. Mönsterås har förts till Kalmar som tillsammans med Ölandskommunerna bildar ett lokalpolisområde med fyra kommuner. Mönsterås har visserligen starka band med Oskarshamn men utgör också en pendlingskommun till Kalmar som endast ligger på cirka 4 mils avstånd. Gruppen ser inga avgörande hinder för en sådan lösning. Högsby kommun har förts till ett helt nybildat Lpo som här kallas Nybro. Till det sistnämnda har även sammanförts nuvarande Näpo Tingsryd, dvs. Uppvidinge, Lessebo och Tingsryds kommuner i Kronobergs län samt Nybro och Emmaboda i Kalmar län. Karaktären och befolkningsstrukturen för dessa mindre landsorts- och skogskommuner är likartad. Samtliga kommuner saknar en större huvudort och uppfattas idag som polisiära ytterområden till Oskarshamn, Kalmar och Växjö. Enligt utredningsgruppen finns det förutsättningar att utveckla polisverksamheten i de sex landsortskommunerna genom att geografiskt och organisatoriskt sammanföra dem till ett lokalpolisområde. Den sammanlagda befolk-

24 DELRAPPORT 24 (79) ningsmängden uppgår då till invånare. Antalet anmälda B 1 brott 2013 uppgick till och högprioriterade ingripanden till Vad gäller befolkning och antal brott kan det närmast jämföras med dagens Näpo Karlskrona vilket motiverar att det dygnet runt bör utgå minst en polispatrull i området. Sett till ärendeinflödet för polisledda mängdbrottsutredningar (MBK 1-4 och 6) har nivån under år genomsnittligt uppgått till ärenden/år. Karlskrona har under motsvarande period ett snitt på ärenden/år. Ärendeinflödet är således tillräckligt stort för att motivera minst en mängdbrottsutredningsgrupp i lokalpolisområdet med minst åtta poliser/civila utredare. I området finns fyra polisstationer, Nybro, Emmaboda, Tingsryd samt Åseda i Uppvidinge kommun. Avståndet mellan Åseda och Högsby är drygt 40 km längs med riksväg 37. Antalet kommuner uppgår till sex vilket överstiger det antal som anges i direktivet men enligt utredningsgruppen finns det i detta fall särskilda skäl för att göra undantag från principen med högst fem kommuner. Särskilda åtgärder måste emellertid vidtas för att säkerställa fördjupad samverkan med de sex kommunerna i området. Detta bör lämpligen ske genom att avdela fler än en polis som enbart arbetar med kommunal samverkan. I annat fall går det inte att uppnå den ambitionsökning som anges i rapporten OP-1. Inom det aktuella området (exklusive Tingsryd) bedrivs idag verksamhet med mobilt poliskontor. Denna verksamhet bör enligt utredningsgruppen fortsätta och helst koncentreras till det aktuella lokalpolisområdet för att den polisiära servicen och synligheten på de mindre orterna ska kunna upprätthållas. Torsås kommun i Kalmar län har sammanförts med Karlskrona i Blekinge län för att begränsa antalet kommuner och befolkningsunderlaget i Lpo Kalmar. Torsås ligger på ett avstånd av cirka 40 km från såväl Kalmar som Karlskrona. Befolkningen i Torsås kommun pendlar till båda städerna och livsstilskriminella i området rör sig i båda riktningarna. Även Ronneby har infogats till Lpo Karlskrona. Sambanden mellan kommunerna är starka och denna lösning är naturlig då Ronneby självständigt eller tillsammans med t.ex. Tingsryd inte bedöms var tillräckligt bärkraftigt som ett lokalpolisområde. Av intervjuunderlaget att döma är det mer lämpligt att sammanföra Ronneby med Karlskrona än med Karlshamn. Nuvarande Näpo Västra Blekinge har sammanförts med Bromölla kommun i Skåne för att Lpo Karlshamn storleksmässigt ska bli mer likvärdigt och bärkraftigt som övriga lokalpolisområden. Bromölla ligger endast 9 km från Sölvesborg och livsstilskriminella i området rör sig över länsgränsen. Denna lösning förordas av personal

25 DELRAPPORT 25 (79) och näpo-chefen i Västra Blekinge, samtidigt som den - enligt de som intervjuats i Kristianstad - hålls fram som ett förstahandsalternativ om någon kommun ska avskiljas från Näpo Kristianstad. Det innebär att Kristianstad kommun ensamt bildar ett lokalpolisområde. Befolkningsunderlaget uppgår till invånare vilket mer än väl är tillräckligt för att uppnå erforderlig bärkraft/förmåga. Näpo Växjö med kommunerna Växjö och Alvesta är oförändrat och bildar enligt detta förslag Lpo Växjö. Näpo Ljungby med kommunerna Ljungby, Markaryd och Älmhult har sammanförts med Osby kommun i Skåne som idag ingår i Näpo Hässleholm. Detta för att Lpo Ljungby storleksmässigt ska bli bärkraftigt och likvärdigt i förhållande till övriga lokalpolisområden. Osby och Älmhults kommuner har ett nära samarbete med bl.a. gemensam gymnasieskola. Många pendlar från Osby till Älmhult där IKEA utgör en stor arbetsplats. Avståndet från Osby till Älmhult uppgår till 24 km längs med riksväg 23. Avståndet mellan Osby och Hässleholm uppgår till 35 km. Denna lösning förordas av de som intervjuats i Näpo Ljungby men lyfts inte fram som ett alternativ i intervjuunderlaget från Näpo Hässleholm. Perstorps kommun inom nuvarande Näpo Hässleholm har överförts till Lpo Klippan (nuvarande Näpo Söderåsen). Enligt intervjuunderlaget finns det ur brottssynpunkt ett starkare samband mellan Perstorp och Klippan än vad det gör mellan Perstorp och Hässleholm. Kommunen ligger dessutom i samma domsaga som Näpo Söderåsen. En sådan överflyttning skulle innebära att Lpo Klippan skulle innefatta sex kommuner vilket är mindre lämpligt då det är fråga om ett relativt tätbefolkat område. För att jämna ut antalet kommuner i lokalpolisområdena förslås därför att Örkelljunga överförs till Lpo Ängelholm (nuvarande Näpo Kulla-Bjäre). Enligt intervjuunderlaget är det starkare kopplingar mot Ängelholm än mot Hässleholm varför en lösning med Ängelholm är att föredra. För detta talar även det befintliga polisiära samarbetet mellan Näpo Kulla-Bjäre och Näpo Laholm i Halland vilken Örkeljunga gränsar till. Lpo Hässleholm skulle därmed utgöras av kommunerna Hässleholm och Östra Göinge och Lpo Klippan av kommunerna Klippan, Perstorp, Svalöv, Bjuv och Åstorp. Näpo Kulla-Bjäre tillförs Örkeljunga kommun och döps om till Lpo Ängelholm. Rent geografiskt borde Höganäs överföras till Lpo Helsingborg vilket också framhålls i intervjuunderlaget från Kulla- Bjäre. Utredningsgruppen har övervägt detta men funnit att Lpo Helsingborg - som befolkningsmässigt utgör den näst största kommunen i regionen - inte bör göras större. Det finns inte heller

26 DELRAPPORT 26 (79) skäl att dela upp Helsingborg i två lokalpolisområden då kommunen har samlade förvaltningar utan stadsdelsindelning. Skulle frågan om eventuell överföring av Laholm till Lpo Ängelhom (Kulla-Bjäre) realiseras bör möjligen Höganäs ändå införlivas med Lpo Helsingborg för att jämna ut antalet kommuner i respektive lokalpolisområde. Enligt detta alternativ (A) föreslås i övrigt inga andra ändringar i Skånes indelning i närpolisområden förutom för Malmö stad och Burlövs kommun. Vissa av de befintliga närpolisområdena har endast fått nya beteckningar kopplat till de huvudorter som vi förslagit under avsnitt 12. Frågan om hur Malmö stad bör indelas i lokalpolisområden är komplex och behöver utredas närmare i särskild ordning. Utredningsgruppen har tagit del av en utredning som Polisområde Malmö genomförde 2013 i samband med att Malmö reducerade antalet stadsdelar från tio till fem. I nämnda utredning föreslogs vissa justeringar av befintlig struktur där bl.a. området Kirseberg förslogs överföras till Malmö City. I övrigt förordade utredningen att man borde avvakta med förändringar till följd av det pågående nationella förändringsarbetet. De problembilder som finns i Malmö utgör de mest påtagliga i hela regionen. Den bild som förmedlas via genomförda intervjuer är att endast en begränsad andel av den tillgängliga resursen i de tre närpolisområdena för närvarande kan avdelas för BF-verksamhet. Orsaken uppges vara den höga belastningen på ingripandeverksamheten. Det finns därför anledning att genomföra en fördjupad utredning om hur den verksamhet som ska bedrivas inom lokalpolisområdena i Malmö ska organiseras och dimensioneras samt hur den geografiska indelningen ska utformas. Utredningsgruppen kan konstatera att den nuvarande indelningen i närpolisområden inte överensstämmer med den stadsområdesindelning som Malmö stad införde Den nya indelningen - som baseras på fem områden - finns beskriven i bilaga 1, sid De fem stadsområdena har ett befolkningsunderlag som varierar mellan och personer 3. Data för anmälda B 1 brott och HR prio 1-2 går inte att ta fram för stadsdelarna men väl för nuvarande närpolisområden. Näpo Malmö City hade under HR prio 1-2, Näpo Malmö Söder och Näpo Malmö Öster som även inkluderar Burlövs kommun Det innebär att även en uppdelning på fem lokalpolisområden skulle generera en belastning per område som överstiger de flesta övriga lokalpolisområden i regionen. Malmö 3 Avser befolkningsunderlag 2012

27 DELRAPPORT 27 (79) har en särskild cityproblematik och ett antal bostadsområden med påtagliga problembilder vad gäller ungdomsbrottslighet och övrig brottslighet. Dessa faktorer måste analyseras närmare innan det går att ta ställning till hur lokalpolisområdesindelningen bör utformas i Malmö. Den slutliga lösningen måste dock skapa förutsättningar för en kontinuerlig och hållfast samverkan med Malmös fem stadsområden i enlighet med de verksamhetsbeskrivningar som återfinns i GK:s rapport OP-1. Utredningsgruppen gör inga ställningstaganden i frågan om hur många lokalpolisområden det bör finnas i Malmö. Det finns dock flera olika alternativ som spänner mellan två till fem lokalpolisområden. Alternativa lösningar för geografisk underindelning av Malmö påverkas även av vilka polisstationer som finns tillgängliga. Nuvarande närpolisverksamhet bedrivs i tre lokaler där två av dem är i behov av upprustning. Det är högst osäkert om en av lokalerna (Näpo Malmö Söder) går att utöka. Generellt sett är lokalsituationen i Malmö så ansträngd att det bedöms som svårt att ta emot den tilldelning av poliser som förväntas på kort sikt. Lokalsituationen påverkar också förutsättningarna att leva upp till de krav som GK satt upp för verksamheten inom lokalpolisområdena (t.ex. viss utredningsverksamhet). Enligt huvudskyddsombudet uppfyller lokalerna i dagsläget inte fullt ut kravet på en god arbetsmiljö. Detta bör beaktas när man ser över hur många lokalpolisområden som ska finnas i Malmö. I samband med detta bör man även analysera och riskbedöma verksamheten/arbetsmiljön. Med hänsyn till Malmös begränsade yta bör man även värdera om det finns förutsättningar för att personal som tillhör olika lokalpolisområden stationeras på en och samma polisstation. Frågan om Malmös indelning i lokalpolisområden påverkar inte primärt hur polisområdesindelningen ska utformas i regionen. I Lpo-förslag A och B redovisar vi därför två ytterlighetsalternativ så att jämförelser kan ske med övriga lokalpolisområden. Malmös befolkningsunderlag och belastning har schablonberäknats för två respektive fem lokalpolisområden. Enligt utredningsgruppens uppfattning bör Burlövs kommun avskiljas från Malmö och överföras till Lpo Kävlinge, som då skulle innefatta fyra kommuner. Burlöv är ytmässigt den minsta kommunen i regionen men har invånare. Vissa bostadsområden i Burlöv har uttalade problembilder som BF-mässigt måste bearbetas på ett systematiskt sätt. Förutsättningarna för detta bedöms vara bättre om Burlöv knyts till ett lokalpolisområde som inte tillhör Malmö. Med hänsyn till Malmös storlek och samlade problembild behöver lokalpolisområdena i Malmö inte heller göras

28 DELRAPPORT 28 (79) större än vad som är absolut nödvändigt. Detta talar för att Burlöv bör överföras till Lpo Kävlinge. Samtliga tre närpolischefer i Malmö delar utredningsgruppens uppfattning i så motto att om någon del ska föras från närpolisområdena i Malmö så är det Burlövs kommun som idag ingår i Näpo Malmö Öster Jämförelse med nu-läget Diagrammen som följer nedan utvisar föreliggande skillnader mellan nu-läge och Lpo-förslag A resp. B. Diagram 5 En indelning enligt Lpo-förslag A skulle leda till mer likvärdiga lokalpolisområden vad gäller befolkningsunderlag och antal kommuner i respektive område.

29 DELRAPPORT 29 (79) Diagram 6 Belastningen mellan lokalpolisområdena jämnas ut väsentligt enligt alternativ A jämfört med nu-läget. Större avvikelser kvarstår endast för Lund, Helsingborg och Malmö med hänsyn till kommunernas storlek. Utredningsgruppen anser inte att det finns skäl att dela upp Lund och Helsingborg i flera lokalpolisområden då kommunerna valt att organisera sina förvaltningar centralt i respektive kommun. Lpo-förslag B avviker från Lpo-förslag A endast vad gäller antalet lokalpolisområden i Malmö som enligt B-alternativet utgörs av två områden. En begränsning av antalet områden i Malmö leder till ökad obalans mellan regionens lokalpolisområden vad gäller befolkningsunderlaget. Lpo Landskrona har en lägre befolkning än övriga områden men som framgår av följande diagram utjämnas förhållandena då man ser till områdets belastning. Den sistnämna parametern bedöms väga tyngre än befolkningsparametern.

30 DELRAPPORT 30 (79) Diagram 7 Diagram 8 Eftersom belastningen generellt sätt är mycket hög i Malmö i förhållande till befolkningsunderlaget så leder förslaget med två

31 DELRAPPORT 31 (79) lokalpolisområden i Malmö att skillnaderna utökas i förhållande till övriga lokalområden Överväganden Utan att väga in några andra faktorer än befolkningsunderlag, antal kommuner/stadsområden och belastning så leder lpo-förslag A-B till att lokalpolisområdena storleksmässigt blir mer likvärdiga i regionen jämfört med nu-läget. Om nuvarande antal områden bibehålls i Malmö så minskar antalet lokalpolisområden från 22 till 21. Om Malmö skulle få fem områden som motsvarar stadsområdesindelningen skulle antalet lokalpolisområden istället öka från 22 till 23. Samtliga lokalpolisområden bedöms vara tillräckligt stora och bärkraftiga för att motivera den lägsta resursnivå som GK satt upp för lokalpolisområden. För Malmö föreligger snarast risk för att den övre gränsen överskrids om det inrättas två områden. Så är fallet även för Helsingborg men i det fallet saknas skäl att dela upp kommunen i två lokalområden. Antalet kommuner har begränsats i de lokalpolisområden som i dagsläget har sex kommuner med undantag från det nybildade lokalpolisområdet i gränslandet mellan Kronobergs och Kalmar län. För Lpo Nybro anses det dock som särskilt motiverat för att uppnå tillräcklig bärkraft/förmåga. I utredningen föreslås åtgärder som måste vidtas för att samverkan med kommunerna i det aktuella området ska kunna bedrivas med den ambitionshöjning som GK lagt fast. Den föreslagna lösningen bedöms som särskilt gynnsam ur ett medborgarperspektiv då det kan förväntas såväl ökad polisiär synlighet som kortare avstånd i samband med prioriterade ingripanden om området har en permanent BF/IGV-verksamhet. Positiva effekter ur medborgarperspektiv förväntas även kunna uppnås via vissa andra förändringar som återfinns i förslaget. Här avses t.ex. den länsöverskridande lösningen för Lpo Ljungby där Älmhult och Osby kommun ingår i samma område. Motsvarande länsöverskridande lösningar återfinns dels för Lpo Karlshamn i Blekinge som även täcker in Bromölla i Skåne, dels för Lpo Karlskrona i Blekinge som även innefattar Torsås kommun i Kalmar län. Enligt utredningsgruppen kan denna typ av länsöverskridande lösningar bidra till att kitta samma polisregionen internt och att vi uppfattar oss verka i en av sju regioner i den nya polismyndigheten. Förändringarna som sådana har dock föreslagits på verksamhetsmässiga grunder.

32 DELRAPPORT 32 (79) Utifrån ett medborgarperspektiv anser utredningsgruppen att de förslagna förändringarna även är gynnsamma för befolkningen i Burlövs kommun som gränsar till Malmö. Förutsättningarna att bedriva planlagt brottsförebyggande arbete i Burlöv bedöms som mer gynnsamt enligt den föreslagna lösningen än om Burlöv även fortsättningsvis skulle tillhöra något av Malmös lokalpolisområden. Stöd för de förändringar som är gjorda enligt detta förslag i förhållande till nuvarande struktur kan i allt väsentligt hämtas från intervjuer som har genomförts på lokal nivå. Här bortses då från Malmös indelning som måste utredas närmare. Sett till vilka negativa konsekvenser som kan uppkomma hör att polisområdena inte längre motsvarar länsindelningen. Polisens samarbete med länsstyrelserna är viktig och såväl Polisen som kommunerna samspelar t.ex. när det gäller beredskapsfrågor och allvarliga störningar på samhället. Kalmar län har ett kärnkraftsverk i drift och polisen ingår i den särskilda beredskapsorganisationen som finns i detta avseende. Dessa förhållanden väger dock i sig inte tillräckligt starkt för att inte göra några förändringar i Region Syds polisområdesindelning. De nackdelar som uppkommer bör också kunna överbryggas. Det mest handfasta och löpande samarbetet mellan Polisen och länsstyrelsen gäller djurskyddsärenden. Denna typ av ärenden kommer fr o m 1 januari 2015 att handläggas av Polisens nationella Rättsavdelning vilket kommer att innebära förändringar oavsett hur den geografiska indelningen görs på regionsnivå. Frågan om vilka förändringar som uppkommer i förhållande till Åklagarmyndighetens indelning i åklagarkammare utvecklas särskilt under avsnitt Lpo-förslag C Anpassat nuläge med regionsjustering Förslag I Lpo-förslag C har antalet lokalpolisområden ökat från 22 till 23 men då har Malmö indelats i 5 lokalpolisområden jämfört med dagens 3 närpolisområden. Förslaget är framtaget för att belysa vilka konsekvenser som uppkommer för den geografiska indelningen i Region Syd om de två nordligaste kommunerna - Västervik och Vimmerby - skulle överföras till Region Öst.

33 DELRAPPORT 33 (79) Karta 7 Lokalpolisområdesförslag C Förändringar i förhållande till nu-läge Med undantag för Västervik och Vimmerby överensstämmer lpoförslag C i allt väsentligt med lpo-förslag A-B. Vidtagna förändringar i förhållande till nu-läge framgår därför av avsnitt Avvikelserna avser Lpo Oskarshamn som enligt alternativ C bildar ett lokalpolisområde innefattande Oskarshamn, Hultsfred, Högsby och Mönsterås kommuner. Lpo Nybro tappar därmed Högsby kommun och Lpo Kalmar tappar Mösnterås kommun Jämförelse med nu-läge

34 DELRAPPORT 34 (79) Diagram 9 De gjorda anpassningarna i lpo-förslag C leder till att befolkningsunderlaget för Lpo Nybro och Lpo Oskarshamn minskar men områdena bedöms fortfarande vara tillräckligt bärkraftiga för att uppnå uppsatt förmåga. Motsvarande förändringar sker även vad gäller områdenas belastning. Diagram 10

35 DELRAPPORT 35 (79) Överväganden Skulle frågan om eventuell överföring av kommunerna Västervik och Vimmerby till Region Öst aktualiseras finns det enligt utredningsgruppen förutsättningar att anpassa Region Syds geografiska indelning i norra delen av Kalmar län enligt detta förslag. Den föreslagna lösningen framstår emellertid inte som bättre än lpoförslag A-B. Den geografiska strukturen för Region Syd skulle förvisso plattas till och avstånden minska från det nordligaste lokalpolisområdet till regionens huvudort i Malmö, där bl.a. resurserna för regionens förstärkta förmåga finns placerade. Grundtanken med att inrätta en myndighet i landet är samtidigt att den samlade resursen ska kunna användas på ett effektivare sätt oavsett hur den geografiska underindelningen är utformad. Utredningsgruppen ser därför inga tydliga operativa skäl till en lösning enligt förslag lpo-förslag C. Vid behov får insatsresurser och andra resurser med särskild kompetens begäras från Region Öst istället för att resursen hämtas inom Region Syd. Längre fram i rapporten redovisas förslag till indelning i polisområden där dessa är betydligt större än idag. De redan långa avstånden inom Kalmar län kan då bli ännu längre vilket kan få en negativ inverkan på verksamheten inte minst ur lednings- och styrningssynpunkt. Det förhållandet att brottsligheten i framför allt Västerviks kommun har en tydlig koppling norrut in i Region Öst förtjänar också att framhållas. Utifrån dessa överväganden nöjer sig utredningsgruppen med att konstatera att frågan om en indelning av lokalpolisområden enligt förslag C i vart fall borde bli föremål för regionsgemensam utredning (Syd och Öst). 7.6 Lpo-förslag D Utgå från större kommuner Förslag I lpo-förslag D har antalet lokalpolisområden minskat från 22 till 20 trots att Malmö har utökats från tre till fem områden. Om Malmö istället indelas i två lokalpolisområden skulle antalet områden således minska från 22 till 17. Utgångspunkten vid framtagandet av detta förslag baseras på att utredningsgruppen utgått från större städer överstigande invånare.

36 DELRAPPORT 36 (79) Karta 8 - Lokalpolisområdesförslag D Förändringar i förhållande till nu-läge I förhållande till nuvarande närpolisområden innefattar lpo-förslag D följande förändringar: Malmö har beräkningsmässigt indelats i fem lokalpolisområden. Vad som tidigare sagts om rådande osäkerhet kring Malmös framtida indelning gäller dock även här. Burlövs kommun har i likhet med lpo-förslag A-B överförts till Lpo Kävlinge som därmed får ett större befolkningsunderlag. Lpo Lund är oförändrat med en befolkning på invånare liksom Lpo Helsingborg med ett befolkningsunderlag på Lpo Kristianstad har tappat Bromölla som överförts till Lpo Karlshamn för att göra det området mer bärkraftigt. Kristianstad har istället sammanförts med Hörby kommun från nuvarande Näpo Ringsjöbygden som inte är kvar som lokalpolisområde enligt detta alternativ. Befolkningen i Lpo Kristianstad uppgår därmed till I Lpo Växjö ingår Uppvidinge och Lessebo för att befolkningen ska uppgå till cirka liksom övriga lokalpolisområden.

37 DELRAPPORT 37 (79) Alvesta kommun har överförts till Lpo Ljungby för att det området ska få tillräckligt befolkningsunderlag. Tingsryds kommun har överförts till Lpo Karlshamn av samma skäl. Samtliga förändringar bedöms som rimliga med hänsyn till geografi, vägnät och övriga förhållanden. Lpo Karlskrona har sammanförts med grannkommunerna Torsås och Emmaboda i Näpo Södra Kalmar län samt Ronneby. Befolkningen uppgår därmed till Lpo Kalmar har sammanförts med grannkommunerna Nybro, Borgholm och Mörbylånga. Befolkningen uppgår till Utfall för övriga kommuner som understiger inv Lpo Västervik. Den största kommunen utgörs av Västervik med invånare. För att nå upp i storleksordningen cirka invånare måste de nuvarande sex kommunerna bibehållas i ett område. Befolkningen uppgår då till Ett alternativ är att överföra Mönsterås till Lpo Kalmar varvid befolkningen minskar med till invånare. De två områdena skulle då ha fem kommuner. En sådan lösning leder emellertid till att Kalmar enligt detta förslag blir förhållandevis stort i förhållande till övriga lokalpolisområden förutom Helsingborg. Lpo Karlshamn Karlshamn är närmast större stad i området. För att uppnå bärkraft och bli ungefärligt lika stort lokalpolisområde som de intilliggande bör Karlshamn sammanföras med såväl Tingsryd, Olofström, Sölvesborg som Bromölla. Lpo Karlshamn skulle därmed innefatta kommuner belägna i tre län. Utredningsgruppen ser inga avgörande hinder för en sådan lösning då det geografiska området i sig är väl anpassat vad gäller geografi, vägnät och rörelsemönster. Lpo Ljungby Förutsättningarna för att Ljungby ska nå upp till den storlek som detta alternativ bygger på är att kommunen sammanförs med Alvesta, Markaryd, Älmhult samt Osby i Skåne län. Det finns ett naturligt samspel mellan Älmhult och Osby som talar för en sådan lösning. Befolkningen skulle därmed uppgå till Lpo Ljungby skulle därmed få det minsta befolkningsunderlaget av samtliga lokalpolisområden i regionen. Lpo Hässleholm Hässleholm har sammanfogats med Östra Göinge och Perstorp vilka ingår i nuvarande närpolisområde. Därtill har kommunerna Örkelljunga och Klippan förts till Lpo Hässleholm. De sistnämnda tillhör idag Näpo Söderåsen som inte finns kvar enligt detta alternativ. Befolkningen uppgår därmed till

38 DELRAPPORT 38 (79) Lpo Ängelholm - Nuvarande kommuner i Näpo Kulla-Bjäre har sammanförts med Åstorp och Bjuv som idag tillhör Näpo Söderåsen. Befolkningsunderlaget uppgår därmed till Lpo Landskrona Landskrona har lagts samman med Svalöv som idag tillhör Näpo Söderåsen samt Eslöv och Höör som tillhör Näpo Ringsjöbygden. De två sistnämnda närpolisområdena återfinns inte enligt detta alternativ. Befolkningen uppgår därmed till Lpo Kävlinge Nuvarande Näpo Öresund har utökats med grannkommunen Burlöv som idag tillhör Näpo Malmö Östra. Lpo Kävlinge får därmed invånare. Lpo Trelleborg och Lpo Ystad är oförändrade i förhållande till dagens indelning i närpolisområden Jämförelse med nu-läge Diagaram 11 Enligt detta förslag där Malmö har uppdelats i fem lokalpolisomåden uppkommer en mycket jämn fördelning av befolkningen mellan områdena. Med undantag för Lpo Ängelholm och Lpo Helsingborg ligger befolkningen inom ett spann mellan cirka och invånare. Malmös områden har enligt denna struktur minst antal invånare per lokalpolisområde. Av diagram 12 nedan framgår att dessa skillnader försvinner vid en jämförelse av parametrarna för belastningen.

39 DELRAPPORT 39 (79) Diagram Överväganden Lpo-förslag D ska ses som ett alternativ där lokalpolisområdena storleksmässigt har maximerats i hela regionen förutom i Malmö. Detta blir en naturlig effekt när man utgår ifrån de större städerna och strävar efter att göra övriga områden likvärdigt stora. Utfallet leder till att antalet lokalpolisområden reduceras och att antalet kommuner/samverkanspartners blir många i respektive område. Sju områden har fem kommuner vardera. Detta ligger inte i linje med direktivet men utredningsgruppen har sett det som angeläget att belysa den bortre gränsen för vad vi ser som möjligt när det gäller lokalpolisområdenas storlek. Malmös lokalpolisområden blir enligt detta alternativ de minsta sett till befolkningsunderlaget medan belastningen i form av anmälda B 1-brott och akuta ingripanden närmast blir likartad med övriga områden frånsett kvarvarande toppar för Helsingborg och Lund. Samtliga områden når med råge upp till beskrivna förmågor. Utifrån ett medborgarperspektiv finns det en risk för att geografiska områden som i dagens organisation uppfattas ligga i ytterområden till större städer/kommuner kommer fortsätta att göra det och därmed få mindre polisiär synlighet och närvaro än befolkningen i de större städerna.

40 DELRAPPORT 40 (79) Enligt förslaget reduceras antalet lokalpolisområden vilket i vart fall formellt skulle leda till mindre behov av ledningsfunktioner på lokalpolisområdesnivå. Områdena blir emellertid så stor att en lokalpolisområdeschef måste ha ett rejält utbyggt ledningsstöd för att kunna verka. Nettoeffekten vad gäller antalet chefsfunktioner bedöms bli förhållandevis begränsad. Även om lpo-förslag D leder till mycket likvärdiga lokalpolisområden rent storleksmässigt och belastningsmässigt så anser utredningsgruppen att detta förslag inte lägger den bästa grunden för Region Syd att kunna bedriva en verksamhet som kommer närmare medborgarna. 7.7 Lpo-förslag E Utgå från mindre landsortskommuner Förslag Lpo-förslag E har utarbetats med ett rakt motsatt angreppssätt i förhållande till förslag D. I detta fall har lokalpolisområdena istället byggts upp utifrån de minsta kommunerna i regionen. Enligt detta förslag skulle antalet lokalpolisområden uppgår till mellan 23 till 26 beroende på antalet lokalpolisområden som fastställs för Malmö. Karta 9 Lokalpolisområdesförslag E

41 DELRAPPORT 41 (79) Förändringar i förhållande till nu-läge Lpo Västervik - Vimmerby har sammanförts med Västerviks kommun och bildar ett lokalpolisområde med en befolkning på 500. Vimmerby, Hultsfred och Högsby kommuner skulle kunna bilda ett lokalpolisområde rent geografiskt men befolkningsunderlaget är för litet för att realisera lägsta nivå på bemanning och därmed uppnå angiven förmåga. Dessa kommuner måste därför sammanföras med de större kommunerna Västervik respektive Oskarshamn. Lpo Oskarshamn Hultsfred och Högsby sammanförs med Oskarshamn för att uppnå tillräcklig storlek. Befolkning: Lpo Kalmar Ölandskommunerna Borgholm och Mörbylånga bedöms tillsammans inte uppnå tillräcklig förmåga för att och sammanföras till ett lokalpolisområde. Kommunerna har därför sammanförts med Kalmar. Befolkning: Lpo Karlskrona Torsås kommun överförs till Lpo Karlskrona och bildar ett lokalpolisområde med tre kommuner tillsammans med Ronneby. Befolkning: Lpo Nybro - Tingsryd, Emmaboda, Lessebo, Uppvidinge och Nybro sammanförs till ett nybildat lokalpolisområde. Samtliga fem kommuner utgör landsortskommuner. Befolkning: Lpo Karlshamn Sölvesborg och Bromölla sammanförs med Karlshamn som enda rimliga alternativ enligt detta angreppssätt. Befolkning: Lpo Älmhult Landsortskommunerna Älmhult, Osby, Östra Göinge och Olofström förs samman till ett nybildat Lpo. Befolkning: Lpo Ljungby Markaryd och Alvesta bildar ett Lpo tillsammans med med Ljungby kommun med en total befolkning på invånare. Lpo Hässleholm Örkelljunga - som idag tillhör Näpo Söderåsen förs till Hässleholm p g a föreslagna förändringarna för Lpo Klippan och kommunens geografiska läge. Befolkning: Lpo Klippan Basen i nuvarande Näpo Söderåsen, dvs. Klippan, Bjuv, Svalöv och Åstorp sammanförs med Perstorp och bildar Lpo Klippan med en befolkning på Lpo Ängelholm - Båstad sammanförs med Ängelholm. Näpo Kulla- Bjäre är därmed oförändrat. Befolkning:

42 DELRAPPORT 42 (79) Lpo Eslöv Höör och Hörby ingår idag i Näpo Ringsjöbygden tillsammans med Eslöv. Detta område är oförändrat och bildar Lpo Eslöv med en befolkning på Lpo Ystad Simrishamn, Tomelilla, Sjöbo bör alltjämt vara sammanförda med Ystad och bildar även fortsättningsvis ett bärkraftigt område. Befolkningen uppgår till Lpo Trelleborg Skurup överförs från Näpo Österlen och läggs samman med Trelleborg till ett nybildat lokalpolisområde med en befolkning på Lpo Vellinge Svedala sammanförs med Vellinge och bildar ett nytt lokalpolisområde med en befolkning på Övriga lokalpolisområden som inte innefattar någon mindre landsbygdskommun: Lokalpolisområdena i Malmö har beräkningsmässigt indelats i fem områden. Vad som tidigare sagts om rådande osäkerhet kring Malmös framtida indelning gäller dock även här. Burlövs kommun har överförts till Lpo Staffanstorp. Lpo Staffanstorp Staffanstorp, Burlöv och Lomma har sammanförts till ett lokalpolisområde med en befolkning på invånare. Lpo Landskrona Kävlinge har brutits ut från nuvarande Näpo Öresund och överförts till Lpo Landskrona för att balansera befolkningsunderlaget. Lpo Lund och Lpo Helsingborg är oförändrade jämfört med nuvarande indelning i närpolisområden. Lpo Växjö samtliga mindre kommuner runt Växjö har överförts till andra lokalpolisområden. Lpo Växjö har ändå invånare.

43 DELRAPPORT 43 (79) Jämförelse med nu-läge Diagram 13 Befolkningsmässigt uppkommer en betydligt jämnare struktur enligt lpo-förslag E jämfört med nuläget. Återkommande avvikelser utgörs av Helsingborg och Lund och i det här fallet även Karlskrona. Diagram 14

44 DELRAPPORT 44 (79) Även ur belastningssynpunkt uppkommer det en utjämning enligt lpo-förslag E om än inte lika påtaglig Överväganden Lpo-förslag E ska - utifrån GK:s beskrivningar av verksamhetsförmågor - ses som ett alternativ där lokalpolisområdena storleksmässigt har minimerats i hela regionen. Detta blir en naturlig effekt när man strävar efter att dels bilda lokalpolisområden med utgångspunkt från de minsta kommunerna, dels försöker göra områdena så likvärdiga som möjligt. Utfallet leder till att antalet lokalpolisområden ökar i förhållande till dagsläget men att antalet kommuner/samverkanspartners i respektive område generellt sätt minskar. I förslaget ingår endast två lokalpolisområden med fem kommuner och fyra områden med fyra kommuner. Övriga lokalpolisområden har en till tre kommuner. Utredningsgruppen har sett det som angeläget att belysa var den nedre gränsen går för att bilda tillräckligt bärkraftiga lokalpolisområden i regionen. Ett antal områden enligt detta alternativ balanserar på gränsen eller är rent av under gränsen för att anses som bärkraftiga. I vissa fall uppnås förmåga men det kan av andra skäl anses som tveksamt om ett lokalpolisområde ska inrättas. Ett sådant exempel är Lpo Vellinge som har omedelbar närhet till såväl Trelleborg som Malmö. Utifrån ett medborgarperspektiv finns det dock starkare skäl för att bilda mindre lokalpolisområden, få till färre samverkanspartners och sprida resurserna över ytan. Mot detta står risken för att områdena blir allt för sårbara och inte kan verka på det sätt som GK avser. Tidigare erfarenheter av att bilda allt för små och resurssvaga områden talar för att så skulle kunna bli fallet enligt Lpo-förslag E. Trots de fördelar som kan påvisas med detta förslag anser utredningsgruppen inte att lpo-förslag E utgör det bästa förslaget av de som har presenterats i denna delrapport. 8 Parametrar för bedömning av polisområdenas verksamhetsförmåga och utformning 8.1 Allmänt Vid värderingen av hur polisområdena lämpligen bör utformas har utredningsgruppen följt de beskrivningar av verksamhetsförmågor som GK satt upp för den nya Polismyndigheten. Vid bedömning av

45 DELRAPPORT 45 (79) polisområdenas storlek och geografiska utformning har utredningsgruppen särskilt beaktat vilka förutsättningar som råder för att kunna samordna verksamheter som ska ligga på polisområdesnivå. Här avses polisområdesledning, kanslifunktioner för planering/uppföljning och intern service, underrättelseverksamhet, den del av utredningsverksamheten som inte ska ligga på regional nivå och inte heller på lokalpolisområdesnivå (i huvudsak åklagarledda ärenden), brottssamordning samt utredningsjour med IB-funktion och arrestverksamhet. Utredningsgruppen har vidare värderat hur stort ett polisområde kan vara med hänsyn till hur många lokalpolisområden och sektioner som kan ingå för att ledning och styrning ska fungera på ett bra sätt. Cheferna för lokalpolisområdena och sektionscheferna ska ingå i polisområdets ledningsgrupp och denna bör inte vara allt för stor för att fungera väl. Ur arbetsbelastnings- och arbetsmiljösynpunkt kan en polisområdeschef inom ramen för sitt linjeansvar inte ha allt för många underställda chefer. Motsvarande bedömningar som ovan har även gjorts ur ett regionsperspektiv. Regionens ledningsgrupp kan rimligen inte innefatta allt för många chefer för att fungera väl. Utifrån ett nu-läge skulle ledningsgruppen för Region Syd - förutom regionpolischefen och bitr. regionpolischefen - utgöras av åtta polisområdeschefer, två regionala enhetschefer och en regional kanslichef. Därtill kommer i vart fall sex chefer för de nationella avdelningarna på regional nivå, dvs. totalt 19 chefer. Polisområdescheferna ska enligt beskrivna förmågor bl.a. bedriva ett aktivt brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete i samverkan med lokalpolisområdescheferna, kommuner och andra relevanta aktörer. I den nya myndigheten förväntas det ske en ambitionshöjning just i denna del. Huvudansvaret för samverkan med kommuner ligger på lokalpolisområdescheferna men även polisområdescheferna måste arbeta med samverkan med andra myndigheter på en övergripande nivå. Även denna aspekt har beaktats vid värdering av de framtagna förslagen. Utöver angivna verksamhetsförmågor har utredningsgruppen använt sig av ett begränsat antal parametrar för att jämföra olika tänkbara alternativ och för att kunna lämna förslag som leder till så likvärdiga lokalpolisområden som möjligt inom regionen. Regionens befolkningsunderlag ska vara så jämt fördelat som möjligt mellan polisområdena.

46 DELRAPPORT 46 (79) Brottsbelastningen ska vara så jämt fördelad som möjligt mellan polisområdena. Värdering har skett i antal anmälda brott inom brottsområde 1 som bl.a. innefattar våldsbrott, tillgreppsbrott och skadegörelse. Detta är de vanligast förekommande brotten som anmäls av medborgarna och som är kopplade till en fysisk brottsplats i någon av regionens kommuner. Utredningsgruppen har medvetet valt brott egeninitierade brott inom brottsområde 2 då omfattningen av dessa till övervägande del styrs av polisens egna insatser. Även brottsområde 3 med bl.a. bedrägeribrott har valts bort av skäl som tidigare utvecklats under avsnitt 6.2. Ingripandebelastningen i polisområdena bör vara så jämt fördelad som möjligt Värdering har skett i antal högprioriterade polisingripanden (HR prio 1-2) som registrerats av LC Syd och LC Kalmar under 2013 i respektive kommun. Areal/avstånd Polisområdena bör geografiskt vara så likformiga som möjligt. Antal lokalpolisområden/sektioner Polisområdena bör i stort sett innefatta lika många lokalpolisområden och sektioner. Gränsövergångsställen, flygplatser och större trafikleder Polisområdeschefernas uppfattning om nuvarande geografiska indelning och vilka tänkbara alternativ som de ser (intervjuer). 9 Förslag till indelning i polisområden 9.1 Förutsättningslös prövning med begränsningar Enligt direktivet ska utredningsgruppen förutsättningslöst pröva nya alternativ samt vid behov utmana tidigare synsätt och geografiska indelningar. Alla, några eller inga av nuvarande gränser kan tänkas bort om gränserna upplevs vara ett hinder eller en framgångsfaktor. Under arbetets gång har ett antal olika alternativ prövats. Utredningsgruppen har funnit att det finns tydliga begränsningar neråt kring hur många polisområden som Region Syd kan innehålla för att dessa ska bli någorlunda likartade vad gäller befolkningsunderlag och belastning. Dessa begränsningar är kopplade till regionens demografiska förhållanden med glest befolkade kommuner i norra delen av regionen och tätbefolkade kommuner i söder.

47 DELRAPPORT 47 (79) Karta 10 Behov av gränsförskjutning för att uppnå färre med jämnstora polisområden inom Region Syd För att etablera tre likvärdigt stora polisområden i regionen sett till befolkning och belastning krävs att Kronobergs län, Kalmar län och Blekinge län läggs samman i ett polisområde tillsammans med nuvarande Po Nordöstra Skåne (Kristianstad och Hässleholm). Med en sådan lösning följer en mycket stor obalans i den geografiska utformningen av polisområdena sett till yta och avstånd. Utredningen redovisar förvisso ett sådant förslag se po-förslag 3 men vi framhåller inte detta som den mest ändamålsenliga lösningen. Resonemanget ovan leder till att vi ser det som orealistiskt att presentera förslag som bygger på två likvärdiga polisområden eftersom pilarna på kartan ovan då måste förskjutas än längre söderut. 9.2 Förutsättningslös prövning med nya möjligheter Enligt direktivet är det huvudsakliga syftet med denna översyn att säkerställa den övergripande målsättningen att en större resurs ska arbeta inom den kärnverksamhet som finns närmast medborgarna. För att åstadkomma detta krävs bl.a. en begränsning av antalet ledningsfunktioner och stödfunktioner till dessa. Regionchefen har i direktivet angett att ambitionen är att begränsa antalet chefer inom respektive chefsnivå. Utredningsgruppen konstaterar att det finns förutsättningar att minska antalet ledningsfunktioner/stödfunktioner på polisområdesnivå, dvs. reducera antalet polisområden i förhållande till nu-läget. Vi gör denna övergripande bedömning utifrån den nya roll som polisområdescheferna kommer att ha i den nya organisationen. Utgångspunkten är att ledningsansvaret i större utsträckning ska delegeras ut på lokala chefer samtidigt som polisområdeschefernas

48 DELRAPPORT 48 (79) direkta ledningsansvar begränsas till att omfatta de verksamheter som ska ligga kvar på polisområdesnivå. Utredningsgruppen gör inga som helst likhetstecken mellan att en reducering av antalet polisområden med tillhörande lednings- och ledningsstödsfunktioner med automatik leder till att det måste ske förändringar/neddragningar eller omflyttningar i den kärnverksamhet som ska ligga på polisområdesnivå. Här avses t.ex. underrättelseverksamhet, jour-utredningsverksamhet och arrestverksamhet. Större polisområden ger snarare incitament för att de resurser som idag finns inom dessa verksamheter - t.ex. underrättelseverksamhet, jourfu-ledning och utredning av åklagarledda ärenden - kan samordnas och användas på ett effektivare sätt. Utredningsgruppen är av den bestämda uppfattningen att exempelvis jourutredning och arrestverksamhet kan bedrivas på en ort utan att det finns en polisområdesledning som är stationerad på orten. Så bedrivs verksamheten redan idag i t.ex. Kalmar län. Hur kärnverksamheten på polisområdesnivå ska utformas i detalj måste utredas närmare när slutligt beslut om den geografiska indelningen för Region Syd har fattats. Utredningsgruppen har därför endast gjort övergripande bedömningar om de lagda förslagen är realistiska och möjliga att genomföra såvitt avser den verksamhet som ska ligga på polisområdesnivå i den nya myndigheten. Som tidigare nämnts har utredningsgruppen inte heller analyserat vilka resurser som bör finnas på ett visst polisområde utöver lägsta nivå. Utredningsgruppens alternativa förslag till polisområdesindelning innefattar antingen tre, fyra eller fem polisområden. Fler polisområden bedöms ge för litet incitament för att i någon större utsträckning samordna de verksamheter som ska ligga på polisområdesnivå. Vid sex till sju polisområden uppnås endast marginella effekter i förhållande till ambitionen att begränsa antalet chefsfunktioner i förhållande till dagens struktur med åtta polisområden (se direktiv). I samband med intervjuer med de operativa cheferna i Kronobergs län och Kalmar län presenterades ett alternativ som på regionnivå leder fram till sju eller åtta polisområden. Enligt detta förslag bildar kommunerna i Kronoberg, Kalmar och Blekinge län tillsammans sex nya lokalpolisområden som grupperas tre och tre i två polisområden. Den förslagna indelningen har sin utgångspunkt i befolkningsantal och brottsbelastning och utifrån dessa parametrar - men då isolerat för den norra delen av regionen - är polisområdena i stort sett likvärdiga. I förhållande till Skåne är förslaget gränsöverskridande genom att två kommuner förs mellan Skåne och Kronoberg respektive Blekinge. Arbetsgruppen har testat förslaget ur ett mer regionalt

49 DELRAPPORT 49 (79) perspektiv. Enligt direktivet har utredningsgruppen i uppdrag att utforma förslag med så likvärdiga polisområden som möjligt och då måste det enligt det nu aktuella förslaget bildas totalt sju eller åtta polisområden i regionen. Antalet polisområden blir därmed i princip oförändrat och den obalans som för närvarande råder mellan framförallt Polisområde Malmö och Polisområde Nordväst i förhållande till övriga områden består. Strukturen liknar i allt väsentligt nuvarande organisation och medför ganska få förändringar över länsgränserna. Mot bakgrund av detta har utredningsgruppen inte arbetat vidare med förslaget. 9.3 Polisområdesförslag 1 baserat på Lpo-förslag A-B Förslag Karta Förändringar i förhållande till nu-läge Polisområde Nordost omfattar nuvarande Kalmar län, östra delen av Kronobergs län samt östra delen av Blekinge län. Polisområde Nordväst omfattar västra delen av Kronobergs län, västra delen av Polisområde Nordöstra Skåne (Näpo Hässleholm) samt nuvarande Polisområde Nordvästra Skåne.

50 DELRAPPORT 50 (79) Polisområde Söder omfattar västra delen av Blekinge län, östra delen av Polisområde Nordöstra Skåne, nuvarande Polisområde Mellersta Skåne samt östra delen av Polisområde Södra Skåne. Po Malmö omfattar nuvarande Polisområde Malmö samt västra delen av Polisområde Södra Skåne (Näpo Söderslätt). Burlövs kommun ingår i annat lokalpolisområde inom Polisområde Söder Jämförelse med nu-läge Diagram 15 Po-förslag 1 leder till att antalet polisområden halveras. Samtliga polisområden innefattar ett befolkningsunderlag som överstiger invånare. Po Söder blir störst med ca invånare. Befolkningsunderlaget utjämnas på ett sådant sätt att varken Po Malmö eller Po Nordväst avviker uppåt i förhållande till de två övriga polisområdena. Antalet lokalpolisområden inom respektive polisområde uppgår till 5 eller 6. För Po Malmös del ingår i detta förslag även Lpo Trelleborg. Beräkningen är således gjord på 5 lokalpolisområden i Malmö samt lpo Trelleborg. Som tidigare framhållits måste antalet lokalpolisområden i Malmö utredas närmare varför spannet för antalet områden inom Po Malmö ligger mellan 6 till 3 enligt detta förslag.

51 DELRAPPORT 51 (79) Diagram 16 Den nuvarande obalansen mellan polisområdena utjämnas även sett till belastning i form av anmälda B 1-brott och akuta ingripanden. Den lägre anmälda brottsligheten i Kalmar, Kronoberg och Blekinge jämfört med Skåne slår här igenom på ett tydligt sätt. Skillnaderna syns däremot inte lika tydligt vad gäller akuta ingripanden. Balansen mellan områdena är under alla förhållanden betydligt bättre jämfört med nuläget Överväganden Utredningsgruppen anser att Po-förslag 1 utgör ett fullt realistiskt och gångbart alternativ för indelning av Region Syd i polisområden. Trots de stora skillnader som råder i regionen blir polisområdena enligt detta förslag någorlunda likvärdiga. Detta bedöms som viktigt ur lednings- och styrningssynpunkt såväl ur ett regionalt perspektiv som ur ett polisområdesperspektiv. Det skapar bl.a. förutsättningar för att bygga upp och organisera den verksamhet som ska ligga på polisområdesnivå på ett likartat sätt inom regionen. Jämnstora polisområden blir lättare att styra och kan inbördes samarbeta på likvärdiga villkor. En halvering av antalet polisområden leder till att antalet chefsfunktioner samt planerings- och ledningsstödfunktioner kommer att minska. I vilken utsträckning är dock svårt att bedöma eftersom polisområdescheferna samtidigt kommer att få en delvis ny roll i den

52 DELRAPPORT 52 (79) nya polismyndigheten. Mycket av det ansvar som idag ligger på polisområdeschefsnivå kommer att förskjutas till lokalpolisområdescheferna. Utredningsgruppen nöjer sig med att konstatera att en geografisk indelning i fyra polisområden öppnar upp möjligheterna att på sikt överföra resurser för ledning och stöd till kärnverksamheten på ett sätt som inte går att jämföra med dagens indelning. En indelning i fyra polisområden skapar vidare möjligheter att samordna och vidareutveckla den kärnverksamhet som ska ligga på polisområdesnivå. Här avses underrättelseverksamhet, utredning av åklagarledda ärenden/grövre brott, brottssamordning och jourutredning m.m. Utredningsgruppen vill återigen betona att en struktur med fyra polisområden inte innebär att nämnda verksamheter måste omdisponeras eller omplaceras till den ort där polisområdeschefen är stationerad. Det kan förvisso finnas andra skäl att göra förändringar av dessa verksamheter men då inte på grundval av antalet områden eller den geografiska indelningen av dessa. Att en strukturell förändring på polisområdesnivå leder till att nuvarande enheter och grupper får nya organisatoriska beteckningar t.ex. vad gäller dagens lokala KUT-enheter är en annan sak. Genomförandekommittén har fastställt hur organisationsstrukturen ska byggas i den nya myndigheten. Inom polisområden inrättas lokalpolisområden/sektioner samt grupper. Överfört på exemplet med nuvarande KUT-enheter öppnas det med större polisområden upp möjligheter att inrätta t.ex. en underrättelsesektion där ett antal underrättelsegrupper kan ingå. Ett annat exempel där verksamheten kan gynnas av stora polisområden avser brottssamordningsverksamheten. Polisens nationella utredningsdirektiv (PNU) 4 ska alltjämt tillämpas vilket innebär att alla brott ska bedömas och hanteras via en inkorg på polisområdesnivå. Även om viss del av denna verksamhet överförs till Polisens kontaktcenter så kommer de ärenden som fortsatt måste bearbetas att hanteras på polisområdesnivå. Polisområdena har haft svårt att bygga upp funktioner för t.ex. operativ brottsanalys. Förutsättningarna för detta torde vara bättre med större polisområden. I brottssamordningen kommer man dessutom att få en bredare bild av brottsligheten då det geografiska upptagningsområdet blir större. Detta är inte minst viktigt då en stor del av brottsligheten idag är mobil och rör sig över stora geografiska ytor. Det föreslagna polisområdet Po Nordväst täcker enligt po-förslag 1 in E 4:an från Helsingborg till norra delen av Kronobergs län. Hotspotsanalyser och andra typer av analyser visar att en betydande del av brottsligheten - och då särskilt inbrott - sker inom ett mycket 4 Namnbyte har skett enligt beslut om detaljorganisation

53 DELRAPPORT 53 (79) begränsat avstånd från de större trafiklederna. Genom att en så lång del av E 4:an hamnar inom samma polisområde skapas förutsättningar för en väl fungerande bekämpning av denna problembild. Motsvarande förutsättningar skapas även längs med E 22:an från Lund till Karlshamn inom Po Söder och från Ronneby till Västervik inom Po Nordöst. Orsaken till att Lpo Trelleborg har sammanförts med Po Malmö enligt detta alternativ är inte endast att jämna ut befolkningsunderlaget mellan polisområdena. Genomförda intervjuer visar att västra delen av nuvarande Polisområde Södra Skåne har mycket starka kopplingar till Malmö. Enligt utredningsgruppen kan det finnas fördelar med att storstadsområdet Malmö även skulle få ett ansvar för ett något större geografiskt område utanför staden. Det kan bland annat leda till ökad förståelse hos chefer och medarbetare vad gäller förutsättningarna att bedriva polisverksamhet utanför storstad. De nackdelar som utredningsgruppen ser med Po-förslag 1 och fyra polisområden är också kopplade till att den geografiska ytan som blir omfattande i tre av de fyra polisområdena. Även om det primära ledningsansvaret för den lokala verksamheten ska ligga på lokalpolisområdesnivå och områdescheferna därmed får en delvis ny roll så kommer det att innebära mycket resande. En polisområdeschef kan omöjligen förväntas upprätthålla samma tillgänglighet knutet till viss ort som är fallet idag. Det finns också så som ett antal av de nuvarande polisområdescheferna framhållit i samband med genomförda intervjuer risk för att polisområdescheferna blir mer av administratörer istället för att vara operativt ansvariga chefer. Denna fråga är kritiskt viktig för den nya organisationen. Enligt utredningsgruppens uppfattning måste de nationella avdelningarna inrikta sin verksamhet så att polisområdescheferna får ett väl fungerande ledningsstöd. Det gäller oavsett hur många polisområden som ska finnas inom Region Syd. Kraven på ett väl utvecklat ledningsstöd ökar emellertid ju färre och därmed också större polisområden som inrättas. Enligt Po-förslag 1 föreligger det slutligen risk för att Lpo Trelleborg kan bli marginaliserat och hamna vid sidan om den verksamhet som bedrivs i Malmös lokalpolisområden.

54 DELRAPPORT 54 (79) 9.4 Polisområdesförslag 2 baserat på Lpo-förslag A-B Förslag Karta Förändringar i förhållande till nu-läge Polisområde Nordost är identiskt med Po-förslag 1 och omfattar nuvarande Kalmar län, östra delen av Kronobergs län samt östra delen av Blekinge län. Polisområde Mitt omfattar västra delen av Kronobergs län, västra delen av Blekinge län samt nuvarande Polisområde Nordöstra Skåne. Där utöver ingår nuvarande Närpolisområde Ringsjöbygden idag ingår i Polisområde Mellersta Skåne. Polisområde Nordväst är identiskt med nuvarande Polisområde Nordvästra Skåne med tillägg för Perstorps kommun som överförts från nuvarande Polisområde Nordöstra Skåne. Polisområde Söder omfattar Polisområde Mellersta Skåne exklusive nuvarande Närpolisområde Ringsjöbygden samt Polisområde Södra Skåne.

55 DELRAPPORT 55 (79) Polisområde Malmö är identiskt med nuläget med undantag från Burlövs kommun som här ingår i Lokalpolisområde Kävlinge som i sin tur ingår i Polisområde Söder Jämförelse med nuläge Diagram 17 Po-förslag 2 leder till att antalet polisområden reduceras med tre. Samtliga polisområden innefattar ett befolkningsunderlag som ligger i ett spann mellan och invånare. Po Nordost blir det största området sett till såväl befolkningsunderlag som yta. Antalet lokalpolisområden inom respektive polisområde uppgår till fyra eller fem.. Antalet lokalpolisområden i Malmö måste dock utredas vidare där det finns olika lösningar ner till två lokalpolisområden.

56 DELRAPPORT 56 (79) Diagram 18 Sett till belastning så utjämnas de nuvarande olikheterna även enligt detta förslag. Skillnaderna för anmälda B 1-brott och akuta ingripanden blir något mindre mellan fyra av områdena, medan Malmös belastning avviker något uppåt. Det beror på att tre av de övriga polisområdena enligt detta förslag blivit något mindre. Utjämningen mellan områdena är ändå betydande jämfört med nu-läget Överväganden Utredningsgruppen anser att Po-förslag 2 utgör ett väl anpassat förslag som i likhet med Po-förslag 1 kan läggas till grund för beslut om indelning av Region Syd i polisområden. Trots de stora skillnader som råder i regionen blir polisområdena enligt detta förslag någorlunda likvärdiga. De överväganden som redovisats under avsnitt avseende Poförslag 1 går direkt att överföra även på Po-förslag 2 varför dessa inte återupprepas. Enligt Po-förslag 1 täcker Po Nordväst in E 4:an från Helsingborg till norr om Ljungby. Denna indelning återfinns inte här då västra delen av Kronobergs län istället är sammanfört med Kristianstad och Hässleholm samt västra Blekinge. Denna faktor i sig bör emellertid inte vara avgörande vid val av polisområdesindelning.

57 DELRAPPORT 57 (79) Po-förslag 2 medför fördelar ledningsmässigt och de något mindre goegrafiska områden som bildas i flera av polisområdena innebär förbättrade möjligheter för polisområdeschefen att vara synlig i polisområdet. Lokalpolisområde Eslöv (nuvarande Närpolisområde Ringsjöbygden) kommer enligt Po-förslag 2 att ingå i det nybildade Polisområde Mitt. Huvudskälet för detta är att de fem polisområdena ska bli så likvärdiga som möjligt. Polisområde Mitt har redan enligt förslaget den lägsta belastningen och det skulle uppstå klar obalans mellan detta polisområde och de övriga om Lokalpolisområde Eslöv skulle föras till Polisområde Söder. Utredningsgruppen lyfter fram detta som ett av flera exempel där en ny geografisk indelning till synes riskerar att påverka redan etablerat samarbete mellan Polisen, kommunerna och andra samverkansaktörer. Kopplat till det aktuella exemplet finns det idag ett väl utvecklat samarbete kring barnahusverksamhet mellan Polisområde Mellersta Skåne och de kommuner som ingår i detta område. Deltagare i utredningsgruppen har påtalat detta och diskussion har förts om hur ett sådant samarbete skulle påverkas om de nuvarande polisområdesgränserna ändras. I detta sammanhang finns det skäl att betona att Polisen ska gå från tjugoen polismyndigheter till en myndighet i landet som i sin tur är underindelad i sju regioner. Regionsgränserna är inte tänkta att motsvara dagens myndighetsgränser utan regionerna förväntas samarbeta fullt ut och resurserna ska användas där de bäst behövs i den nya myndigheten. Motsvarande resonemang kan direkt överföras på regionens polisområdesgränser som inte i något avseende är tänkta att begränsa eller försvåra för en väl fungerande polisverksamhet inom regionen. För det fall det är så att nuvarande polisområdesgränser inom Polismyndigheten i Skåne har kommit att uppfattats som myndighetsgränser är det hög tid att lägga denna uppfattning bakom sig när vi går in i Region Syd. Det goda samarbete som redan är etablerat ska självfallet fortsätta och inte påverkas av att Polisen gör ändringar i sin geografiska underindelning.

58 DELRAPPORT 58 (79) 9.5 Polisområdesförslag 3 baserat på Lpo-förslag A-B Förslag Karta Förändringar i förhållande till nu-läge Polisområde Nordost omfattar Kalmar län, Blekinge län, Kronobergs län samt större delen av nuvarande Polisområde Nordöstra Skåne. Polisområde Nordväst omfattar nuvarande Polisområde Nordvästra Skåne samt Polisområde Mellersta Skåne. Därutöver har Perstorps kommun - som för närvarande ingår i Polisområde Nordöstra Skåne - överförts till Po Nordväst. Polisområde Söder omfattar nuvarande Polisområde Malmö med undantag från Burlövs kommun som här ingår i annat lokalpolisområde i Po Nordväst. I det föreslagna Po Söder ingår även nuvarande Polisområde Södra Skåne.

59 DELRAPPORT 59 (79) Jämförelse med nu-läge Diagram 19 Po-förslag 3 leder till att antalet polisområden reduceras med fem områden. Samtliga polisområden innefattar ett befolkningsunderlag som ligger i ett spann mellan och invånare. Po Nordost blir det största området sett till befolkningsunderlaget. Geografiskt upptar Nordost uppskattningsvis ¾ av regionens yta. Antalet lokalpolisområden inom respektive polisområde uppgår till mellan sju till nio. För Po Söder, där Malmö ingår kan antalet stäcka sig ner till som lägst fyra inklusive Lokalpolisområde Ystad och Lokalpolisområde Trelleborg.

60 DELRAPPORT 60 (79) Diagram 20 Belastningsmässigt blir de tre polisområdena närmast helt jämbördiga. Po Nordost har knappt färre anmälda B-1 brott medan antalet prioriterade ingripanden i princip ligger på samma nivå Överväganden Po-förslag 3 åskådliggör enligt utredningsgruppen den bortre gränsen för vad vi anser som möjligt när det gäller att reducera antalet polisområden inom Region Syd. Enligt vår bedömning går det inte att på annat sätt inrätta polisområden som har en så jämn belastning som enligt detta förslag. I övrigt anser vi inte att detta förslag innebär att regionen får så likvärdiga områden som möjligt. Den väldiga obalansen rent geografiskt skulle troligen komma att påverka verksamheten inom regionen på ett negativt sätt. Utredningsgruppen anser inte att Po-förslag 3 utgör ett förslag som bör läggas till grund för beslut. Förslaget är i första hand framtaget för belysa förutsättningarna för att inrätta färre men så likvärdiga polisområden som möjligt inom Region Syd.

61 DELRAPPORT 61 (79) 9.6 Polisområdesförslag 4 baserat på Lpo-förslag C Förslag Karta Förändringar i förhållande till nu-läge Polisområde Nordost innefattar östra delarna av Kronobergs och Blekinge län samt Kalmar län förutom de nordligaste kommunerna Västervik och Vimmerby, som enligt detta förslag inte längre skulle ingå i Region Syd. Polisområde Mitt omfattar västra delen av Kronobergs län, västra delen av Blekinge län samt nuvarande Polisområde Nordöstra Skåne exklusive Perstorps kommun. Därutöver ingår nuvarande Närpolisområde Ringsjöbygden som idag tillhör Polisområde Mellersta Skåne. Polisområde Nordväst är identiskt med nuvarande Polisområde Nordvästra Skåne förutom att Perstorps kommun har överförts från nuvarande Polisområde Nordöstra Skåne. Polisområde Söder omfattar Polisområde Mellersta Skåne exklusive nuvarande Närpolisområde Ringsjöbygden samt Polisområde Södra Skåne.

62 DELRAPPORT 62 (79) Polisområde Malmö är identiskt med nuläget med undantag från Burlövs kommun som här ingår i annat lokalpolisområde i Polisområde Söder Jämförelse med nu-läge Diagram 21 Po-förslag 4 är närmast identiskt med Po förslag 2 med den skillnaden att underlaget för två kommuner i Po Nordost har tagits bort. Samtliga polisområden innefattar ett befolkningsunderlag som ligger i ett spann mellan och Po Nordost blir fortfarande det största området sett till befolkningsunderlaget. Antalet lokalpolisområden uppgår till fyra till fem men kan i Po Malmö sträcka sig ner till två beroende på hur lokalpolisområdena kommer att inrättas efter särskild utredning.

63 DELRAPPORT 63 (79) Diagram 22 Belastningsmässigt blir de fem polisområdena relativt likartade men Po Malmö avviker något uppåt jämfört med de övriga. I förhållande till nuläget uppkommer emellertid en betydande utjämning mellan områdena Överväganden Se avsnitt då förslaget närmast är likartat med Po-förslag 2. Överväganden kring för- och nackdelar med en eventuell justering av Region Syds geografiska område på lokalpolisområdesnivå har utvecklats under avsnitt Några avgörande effekter bedöms inte uppkomma på polisområdesnivå även om Po Nordost skulle begränsas rent ytmässigt. Den mer begränsade ytan skulle kunna underlätta polisområdeschefens möjligheter att utöva sitt ledningsansvar och att vara synlig i polisområdet. 9.7 Polisområdesförslag 5 med fyra polisområden baserat på Lpo-förslag D 9.8 Förslag

64 DELRAPPORT 64 (79) Polisområdesförslag 5 vilar på ett annat angreppssätt för att utforma lokalpolisområden jämfört med Po-förslag 1-4. Utgångspunkten har varit att utgå från större städer med mer än invånare. Detta angreppssätt på lokalpolisområdesnivån har lett fram till följande polisområdesförslag. Karta Förändringar i förhållande till nu-läge Polisområde Nordost innefattar Kalmar län, Blekinge län och östra delen av Kronobergs län. Polisområde Nordväst omfattar västra delen av Kronobergs län, stor del av Polisområde Nordvästra Skåne med undantag för Landskrona och Svalöv som här ingår i ett lokalpolisområde som tillhör Po Söder. Po Mitt täcker vidare in västra delen av Kronobergs län samt nuvarande Polisområde Nordöstra Skåne exklusive Bromölla kommun. Slutligen ingår Hörby kommun som idag tillhör Näpo Ringsjöbygden i Polisområde Mellersta Skåne. Polisområde Söder omfattar Polisområde Mellersta Skåne exklusive nuvarande Närpolisområde Ringsjöbygden, Polisområde Södra Skåne samt kommunerna Landskrona och Svalöv.