Förändringskansliet Polisregion Syd. VPgO. Maaland Tingalyd EMMII. Oany. Delrapport. Översyn av geografisk indelning för Polisregion Syd

Transkript

1 Förändringskansliet Polisregion Syd Wilfile(DY HIgtated 0081 [RligbY Uppagnga anatar VPgO Llungin tipxo Maaland Tingalyd EMMII ngall Oany fl illubanofm 1" P«p Pannaby Karkkrona Torala Katian g 1 Pan Undi na SVOSIt 1171«gatatianatad IPPOI Luan gurinu ator Sjöno Yabut Delrapport Översyn av geografisk indelning för Polisregion Syd

2 DELRAPPORT 2 (79) Datum Diarienr A /2014 Version to INNEHÅLL 1 SAMMANFATTNING 5 2 BAKGRUND 7 3 UTGÅNGSPUNKTER Tidigare fattade beslut Utredningsdirektiv och utredningsgrupp Avgränsningar 8 4 METOD 10 5 ÖVERGRIPANDE NULÄGESBESKRIVNING Kort historisk utveckling sedan Nu-läge för närpolisområden inom Region Syd Nuvarande polisområdesindelning 16 6 PARAMETRAR FÖR BEDÖMNING AV LOKALPOLISOMRÅDENAS VERKSAMHETSFÖRMÅGA OCH UTFORMNING Allmänt Parametrar för värdering av lokalpolisområdenas verksamhetsförmågor 18 7 FÖRSLAG TILL INDELNING I LOKALPOLISOMRÅDEN Förutsättningslös prövning med begränsningar Regionsöverskridande frågor Övergripande om de fyra förslagen Lpo-förslag A-B "Anpassat nuläge" Förslag Förändringar i förhällande till nu-läge Jämförelse med nu-läget Överväganden Lpo-förslag C "Anpassat nuläge med regionsjustering" Förslag Förändringar i förhållande till nu-läge Jämfdrelse med nu-läge Överväganden Lpo- förslag D "Utgå från större kommuner" Förslag Förändringar i förhållande till nu-läge Jämfdrelse med nu-läge Överväganden Lpo-förslag E "Utgå från mindre landsortskommuner" Förslag Förändringar i förhållande till nu-läge Jämförelse med nu-läge Överväganden 44 8 PARAMETRAR FÖR BEDÖMNING AV POLISOMRÅDENAS VERKSAMHETSFÖRMÅGA OCH UTFORMNING Allmänt 44

3 Uppråttad av DELRAPPORT 3(79) Datum Diarienr Version A / FÖRSLAG TILL INDELNING I POLISOMRÅDEN Förutsättningslös prövning med begränsningar Förutsättningslös prövning med nya möjligheter Polisområdesförslag 1 baserat på Lpo-förslag A-B Förslag Förändringar i förhållande till nu-läge Jämförelse med nu-läge Överväganden Polisområdesförslag 2 baserat på Lpo-förslag A-B Förslag Förändringar i förhållande ti11 nu-läge Jämförelse med nuläge Överväganden Polisområdesförslag 3 baserat på Lpo-förslag A-B Förslag Förändringar i förhållande till nu-läge Jämförelse med nu-läge Överväganden Polisområdesförslag 4 baserat på Lpo-förslag C Förslag Förändringar i förhållande til1nu-läge Jämförelse med nu-läge Överväganden Polisområdesförslag 5 med fyra polisområden baserat på Lpo-förslag D Förslag Förändringar i förhållande till nu-läge Jämförelse med nu-läge Överväganden Polisområdesförslag 6 med fyra polisområden baserat på Lpo-förslag E Förslag Förändringar i förhållande till nu-läge Jämförelse med nu-läge Överväganden BEDÖMNING AV REDOVISADE FÖRSLAG I FÖRHÅLLANDE TILL ÖVRIGA MYNDIGHETERS GEOGRAFISKA INDELNING Allmänt Polisens struktur i förhållande till Åklagarmyndigheten SAMLAD BEDÖMNING AV FÖRSLAGEN Lokalpolisområden Polisområden Utredningsgruppens rekommendation LÄMPLIGA PLACERINGSORTER FÖR CHEFER Placeringsorter för lokalpolisområdeschefer Lpo-förslag A-B Lpo-alternativ C Lpo-alternativ D Lpo-alternativ E Placeringsorter för polisområdeschefer Bedömningsgrunder Po-förslag Po-förslag 2 77

4 DELRAPPORT 4(79) Datum Diarienr Version A / Po-förs1ag Po-förslag Po-förslag Po-förslag REKOMMENDATIONER FÖR FORTSATT UTREDNING BILAGOR 79

5 Upprettad av DELRAPPORT 5 (79) Datum Diarienr Version A / Sammanfattning Denna utredning belyser hur Polismyndighetens framtida geografiska underindelning bör utformas inom Region Syd efter att den nya myndigheten har inrättats den 1 januari Delrapporten utgör i det korta tidsperspektivet även beredningsunderlag inför beslut om hur många polisområdeschefer som bör anställas i regionen. Utredningen har genomförts på beställning av tillträdande regionpolischefen Annika Stenberg. Metodmässigt har utredningen använt sig av ett antal grundläggande parametrar vid värdering av olika förslag för såväl indelningen i lokalpolisområden som polisområden. Här avses t.ex. områdets yta, demografi, befolkningstal och polisiära belastning m.m. Utfallet har ställts mot kunskap och erfarenheter som framkommit vid 88 intervjuer som har genomförts med lokala chefer och medarbetare i samtliga 22 närpolisområden. Därutöver har ett antal chefer på polisområdes- och avdelningsnivå intervjuats. Utifrån den insamlade informationen har utredningsgruppen värderat om ett visst område har förutsättningar att utgöra ett lokalpolisområde samt polisområde i den nya organisationen och om aktuell geografisk indelning i övrigt är mer eller mindre lämplig ur verksamhetssynpunkt. Jämförelser har hela tiden skett mot beflntlig struktur. Utredningsgruppen har vid värderingen prioriterat de verksamhetsförmågor som Genomförandekommittål utarbetat och som slutligen fastställdes genom beslut om Polismyndighetens detaljorganisation den 15 maj Vid en samlad bedömning av framtagna förslag till indelning i lokalpolisområden är gruppen enig om att det förslag som i delrapporten redovisas under beteckningen A-B är mest ändamålsenligt. Förslaget - som baseras på en anpassning av dagens indelning i närpolisområden innebär ändå relativt stora förändringar. Det gäller främst indelningen i den norra delen av regionen men även den mellersta och södra delen påverkas. Förslaget innefattar ett antal "gränsöverskridanden" vad gäller befmtliga länsgränser och polisområdesgränser. Detta är delvis ett medvetet val från utredningsgruppens sida, men de föreslagna lösningarna baseras i grunden på de fördelar som bedöms uppkomma ur verksamhetssynpunkt. Antalet lokalpolisområden uppgår enligt det förordade förslaget till mellan 20 och 23, beroende på vilken lösning som väljs för Malmö stad. Med den ambitionsökning som lagts fast för Polisens framtida samverkan med kommunerna ses det som nödvändigt att Malmös indelning i lokalpolisområden fullt ut överensstämmer med Malmö stads indelning i stadsområden. Ett eller flera lokalpolisområden skulle kunna ha ansvar för samverkan med fler än ett stadsområde. Denna fråga måste dock utredas närmare då det föreligger flera olika alternativ.

6 Upprattad av DELRAPPORT 6 (79) Datum Diarienr Version A / De förslag som utarbetats för lokalpolisområdesindelningen har i nästa steg legat till grund för utredning om hur regionen bör indelas i polisområden. Via detta förfaringssätt har utredningen nämlare belyst sex alternativ baserat på fyra olika alternativ för indelning i lokalpolisområden. I slutfasen av utredningen har olika bedömningar gjort att två av de polisområdesförslag som redovisas i rapporten har nedprioriterats till förmån för tre förslag vilka samtliga grundas på lokalpolisområdesalternativ A-B. De tre förslagen innefattar fem, fyra och tre polisområden. I den slutliga och samlade bedömningen av de olika altemativen har utredningsgruppen stannat vid att rekommendera beställaren att det på sikt bör inrättas fem polisområden inom Region Syd. Det förslag som förordas redovisas som Polisområdesförslag 2 i delrapporten. Samtliga deltagare i utredningsgruppen är eniga i denna bedömning förutom en som förordar alternativet med fyra polisområden. Det polisområdesförslag som utredningsgruppen förordar i första hand är indelat enligt följande: Polisområde Nordost omfattar nuvarande Kalmar län, östra delen av Kronobergs län samt östra delen av Blekinge län. Polisområde Mitt omfattar västra delen av Kronobergs län, nuvarande Polisområde Nordöstra Skåne (Näpo Hässleholm och Näpo Kristianstad) samt västra delen av Blekinge län. Vidare ingår nuvarande Näpo Ringsjöbygden som idag tillhör Polisområde Mellersta Skåne. Polisområde Nordväst är identiskt med nuvarande Polisområde Nordvästra Skåne med den förändringen att Perstorps kommun har överförts från nuvarande Polisområde Nordöstra Skåne. Polisområde Söder omfattar Polisområde Mellersta Skåne exklusive nuvarande Näpo Ringsjöbygden samt Polisområde Södra Skåne. Polisområde Malmö är identiskt med nuvarande indelning med undantag för Burlövs kommun som har överförts till Lokalpolisområde Kävlinge som i sin tur ingår i Polisområde Söder. Utredningsgruppen redovisar i slutet av rapporten förslag till placeringsorter för såväl lokalpolischefer som polisområdeschefer.

7 DELRAPPORT 7(79) Datum Diariertr Version A / Bakgrund Den 1 januari 2015 kommer Sverige att få en samlad polismyndighet. Arbetet för att åstadkomma detta leds av regeringens särskilde utredare Thomas Rol&I tillsammans med en genomförandekommitt - i det följande kallat GK. Polisen är således inne i det största förändringsarbetet sedan förstatligandet Denna delrapport kring Polisregion Syds framtida geografiska indelning utgör en del av det pågående förändringsarbetet på regional nivå. Delrapporten ska ses som ett första steg i beredningen av beslutsunderlag för polisregionens slutliga underindelning i polisområden och lokalpolisområden. 3 Utgångspunkter 3.1 Tidigare fattade beslut Den 16 oktober 2013 fattade den särskilde utredaren Thomas Rolffi ett första inriktningsbeslut om den nya polismyndighetens övergripande organisation och styrning. Vad gäller organisationsstruktur fastställdes bl.a. geografisk indelning och huvudorter för de sju polisregionerna. Vidare beslutades att den nuvarande indelningen i polisområden och närpolisområden ska gälla vid övergången till en myndighet den 1 januari Via inriktningsbeslutet fick de tillträdande regionchefema ett uppdrag att utreda och ta fram förslag avseende hur den geografiska underindelningen i polisregionerna ska utformas på sikt. Förslagen ska grundas på de verksamhetsförmågor som Genomförandekommittåt (GK) satt upp för regionerna, polisområden och lokalpolisområden. Den 15 maj 2014 fattade den särskilde utredaren Thomas Ro161 beslut om den detaljorganisation som ska gälla i den nya myndigheten vid övergången den 1 januari Av beslutet framgår bl.a. att det exakta antalet lokalpolisområden och polisområden som på sikt ska finnas i respektive region ska preciseras av regionerna under sommaren och hösten Utredningsdirektiv och utredningsgrupp Tillträdande regionpolischefen Annika Stenberg fastställde den 24 mars 2014 direktiv för översyn av geografisk indelning för Polisregion Syd. Se bilaga 5. En delrapport ska redovisas senast den 16 maj Delrapporten ska bl.a. ligga till grund för regionpolischefens rekommendation till

8 DELRAPPORT 8(79) Datum Diarienr Version A / Thomas Rolen om hur många polisområdeschefer som ska tillsättas. Frågan om den geografiska indelningen kommer därefter att utredas vidare innan några slutliga ställningstaganden och beslut kan fattas. Eventuella förändringar i förhållande till befintlig struktur förväntas genomföras under Av direktivet framgår bl.a. att utredningen ska pröva och belysa minst fyra alternativ utöver den befintliga indelningen. Den geografiska indelningen ska byggas underifrån genom indelning i lokalpolisområden och därefter i polisområden. Utredningen ska pröva hur lokalpolisområden och polisområden inom Region Syd kan bli mer likvärdigt resursstarka och bärkraftiga med inriktning att det ska finnas en tydlig och logisk struktur. Medborgarperspektivet ska särskilt beaktas vid värderingen av för- och nackdelar med de olika förslagen. Chefen för Region Syds Förändringskansli Ulf Ericsson har ansvarat för utredningen. Övriga som ingått i utredningsgruppen är Charlotta Göransson och Jan Olofsson vid Förändringskansliet, Hans Nordin, Pmd. Skåne, Susanne Hagström-Rosenqvist, Po Nordvästra Skåne, Anders Wiklander, Näpo Karlskrona, Tomas Stjernfelt, Polisförbundet, Mathias Nilsson, ST inom Polisen, Monica Veberg, Seko Polisen, Petra Stenkula, SACO-S, Anders Nilsson, länshuvudskyddsombud Skåne. Tom Jensen, Kikki Dyrvold och Lisa Lundmark Koblanck vid Sydsamverkans kansli har medverkat i utredningsarbetet. 3.3 Avgränsningar Utredningsarbetet har bedrivits koncentrerat under en begränsad tidsperiod. Ett antal övergripande parametrar för bedömning av lokalpolisområdenas och polisområdenas belastning, storlek och förmåga har använts. Dessa har bedömts som tillräckliga för att på en mer övergripande nivå kunna värdera hur stora lokalpolisområdena respektive polisområdena måste vara för att klara den nedre gränsen för de verksamhetsförrnågor som beskrivits i GK:s tidigare utredningar OP-1, OP-3 och OP-4 och som fastställts i detaljbeslutet från den 15 maj Av de nämnda utredningarna framgår att huvudprincipen för lokalpolisområden är att de ska vara tillräckligt bärkraftiga för att kunna bedriva och ansvara för ingripandeverksamheten i området dygnet runt. Det ska vidare finnas förmåga att bl.a. bedriva lokalt brottsförebyggande arbete mot ungdomsbrottslighet samt ge stöd till brottsoffer. Lokalpolisområdet ska som huvudprincip ansvara för utredning av mängdbrott och ungdomsbrott. Även viss service

9 DEIRAPPORT 9 (79) Datum Diarienr Version A / och tillståndsverksamhet ska bedrivas i lokalpolisområdena. För att kunna bedriva denna verksamhet bör ett lokalpolisområde i normalfallet vara bemannat med minst ett 50-tal anställda. I normalfallet bör bemanningen inte överstiga mer än cirka 180 anställda. Utredningsgruppen har inte gjort någon mer ingående analys av vilka resurser som bör eller måste allokeras till ett visst område utöver lägsta nivå och högsta nivå. Frågan om den framtida resursfördelningen mellan regionens polisområden och lokalpolisområden måste hanteras i särskild ordning så snart organisationsstrukturen och den geografiska indelningen har fastställts. De verksamheter som ska bedrivas på polisområdesnivå i den nya polismyndigheten (underrättelseverksamhet, utredningsjour med arrest, brottssamordning, utredning av åklagarledda ärenden m.m.) har endast bedömts på ett övergripande sätt kopplat till de lagda förslagen. Utredningen har prövat och gjort rimlighetsbedömningar av vilka samordningsmöjligheter som föreligger för dessa verksamheter. Dessa bedömningar bygger på att samma typ av verksamhet kan bedrivas från flera olika orter inom ett polisområde till skillnad från idag då de ofta är koncentrerade till polisområdets huvudort. Frågan om hur en sådan samordnad verksamhet bör utformas mer i detalj har dock avgränsats från utredningen. Utredningsgruppen har relativt ingående diskuterat de särskilda förutsättningar som råder för polisverksamhet i storstad. Frågan om hur Malmö stad bör indelas i lokalpolisområden för att på bästa sätt stödja den verksamhetsinriktning som GK lagt fast med bl.a. fördjupad samverkan med kommunerna är komplicerad. Den bör därför utredas närmare i särskild ordning. För närvarande överensstämmer inte Polisens geografiska indelning med den stadsområdesindelning som Malmö stad införde under I denna delrapport presenteras några förslag som endast baseras på övergripande överväganden i denna fråga. Utgångspunkten har dock varit att Polisens och kommunens geografiska underindelning måste stämma överens för att kunna lägga grunden för ett fördjupat brottsförebyggande samarbete mellan Polisen och stadsområdena. Detta bedöms som särskilt angeläget med hänsyn till att Malmö har de tyngsta och mest utmärkande problembildema i hela regionen. Utredningsgruppen har haft tillgång till information om vilka polisstationer/lokaler som fmns inom regionen. Utifrån redovisade förslag har endast en övergripande bedömning gjorts vad gäller tillgång till lokaler inom respektive område och om dessa uppfyller gällande säkerhets- och arbetsmiljökrav. 1 de fall det krävs åtgärder har detta redovisats särskilt.

10 Uppråttad av DELRAPPORT 10 (79) Datum Diarienr Version A / Metod Utredningsarbetet har bedrivits i tre steg varav det första har innefattat informationsinsamling, dels via medarbetare och chefer som är verksamma i nuvarande organisation, dels via faktainhämtning. Samtliga deltagare i utredningsgruppen har såväl via muntliga föredragningar som i skrift fått del av det samlade intervjuunderlaget jämte statistikmaterialet. I nästa steg har utredningsgruppen arbetat fram ett antal alternativa förslag till indelning av regionen i lokalpolisområden. Förslagen har utformats enligt tre olika angreppssätt som utvecklas närmare under avsnitt 7.3. Med ledning av framtaget arbetsmaterial för lokalpolisområden har utredningsgruppen slutligen utformat ett antal förslag till indelning av regionen i polisområden. Vid alla förändringar är det angeläget att ta tillvara det som fungerar bra och inhämta kunskap och erfarenheter från medarbetare och chefer som är verksamma i organisationen. Inom ramen för utredningen har det därför inom regionens närpolisområden genomförts 88 intervjuer med nuvarande närpolischefer, poliser i yttre tjänst, utredare och personal som arbetar med extern service. Därutöver har samtliga polisområdeschefer och ett antal avdelningschefer i Skåne intervjuats om deras syn på föreliggande förändringsbehov vad gäller geografisk indelning m.m. Även representanter för stödverksamheten har inkommit med synpunkter. Intervjuema på lokal nivå har genomförts med stöd av ett standardiserat frågeformulär som redovisas i bilaga 2. Underlaget har främst använts vid värdering av vilka kommuner som ur polisiär verksamhetssynpunkt bör eller inte bör föras samman till lokalpolisområden. Vid sammanställning och värdering av olika alternativ har utredningen haft tillgång till faktamaterial och statistik som sammanställts av KUT och verksamhetsanalytiker. Det framtagna underlaget redovisas i bilaga 1. Hela utredningsgruppen har genomfört fyra möten varav en tvådagars work-shop där grunden för de förslag som redovisas arbetades fram. Värdering och analys av förslagen har dels skett i gruppform, dels individuellt via en framtagen bedömningsmall för polisområden. Bedömningsmallen redovisas i bilaga 4. Slutliga överväganden kring framtagna förslag gjordes vid utredningsgruppens möte i Kristianstad den 12 maj 2014.

11 DELRAPPORT 11(79) Datum Diarienr Version A / Övergripande nulägesbeskrivning 5.1 Kort historisk utveckling sedan 1965 Polisen förstatligades 1965 som en följd av att statsmakten eftersträvade en polis med likartad kompetens och utrustning i hela landet. Det bildades 119 polismyndigheter som kort därefter blev 118. En kraftig upprustning skedde och likformighet skapades med en stark central styrning. Under senare delen av 1980-talet fördes diskussioner kring bärkraft och förmågor och efter den så kallade Polisberedningen beslöts att Polisen skulle bilda länsmyndigheter under ledning av en länspolismästare. Detta ledde fram till att de flesta länen bildade nya länsmyndigheter i mitten av 1990-talet. Respektive länsmyndighet har därefter omorganiserats på olika sätt ett flertal gånger fram till idag. Nedan följer en kort beskrivning av utvecklingen inom blivande Region Syd. Polismyndigheten i Blekinge län bildades i juli 1996 av tre tidigare myndigheter. Myndigheten kom att bestå av tre polisområden som senare övergick till sammanlagt fem närpolisområden. Under 1999 bildades en för myndigheten gemensam kriminalavdelning. För att skapa en större enhetlighet organiserades närpolisverksamheten om till en gemensam avdelning under 2004, för att 2005 tillsammans med ordningsavdelningen och trafikavdelningen bilda en polisavdelning. Länet kom då att bestå av polis- och kriminalavdelning samt stab. I februari 2007 avvecklades myndighetens ledningscentral och verksamheten sammanfördes med ledningscentral Syd vid Polismyndigheten i Skåne. Samtidigt överfördes vaktuppdraget (vakthavande befål) till Skåne. Under 2010 gjordes en översyn av närpolisverksamheten i syfte att öka och förbättra myndighetens brottsförebyggande arbete. Polismyndigheten i Kalmar län, som tidigare bestod av fyra polismyndigheter, blev länsmyndighet i juli 1995 då sex polisområden inrättades. Under hösten 1997 bildades en myndighetsgemensam ledningscentral och antalet polisområden halverades till tre. I april 2004 bildades tre länsövergripande avdelningar; förvaltningsavdelning, avdelning för brottsutredning och avdelning för brottsreducering. Under 2008 samlades all operativ verksamhet i en operativ avdelning som indelades i två större närpolisområden med sex kommuner vardera. Närpolisområdena underindelades i geografiskt utspridda polis- och utredningsteam. Den myndighetsgemensamma verksamheten indelades också i team för bl.a. hundpolisverksamhet, kriminalteknisk verksamhet och ledningscentral. I september 2013 skapades en länsgemensam avdelning för utredningsverksam-

12 DELRAPPORT 12 (79) Datum Diarienr Version A / heten. Närpolisområdena bibehölls för ingripandeverksamhet och brottsförebyggande verksamhet. Då polisen förstatligades bildades tre polisdistrikt i Kronobergs län, Växjö, Ljungby och Älmhults polisdistrikt. Det sistnämnda, som blev ett av landets minsta distrikt, omfattade Älmhults och Tingsryds kommun. Kronobergs län blev en länsmyndighet Det bildades då två polisområden, Växjö och Ljungby. Älmhults polisdistrikt delades upp och Älmhults kommun tillfördes Ljungby medan Tingsryds kommun tillfördes Växjö. Samtidigt blev varje kommun ett närpolisområde. Polismyndigheten fick en länsgemensam ledningscentral 1998 då ledningscentralen i Ljungby lades ner och verksamheten koncentrerades till Växjö. Samtidigt fick länet ett gemensamt vakthavande befål. Myndighetens operativa verksamhet slogs 2001 samman, vilket medförde att kriminal-, närpolisoch ordningsavdelningarna övergick till en operativ avdelning som bl.a. innefattar närpolisområdena Tingsryd, Växjö/Alvesta och Ljungby. Under 2009 inleddes ett fördjupat samarbete med Polismyndigheten i Kalmar län. Året därpå fick de båda polismyndighetema en gemensam länspolismästare och 2011 en gemensam ledningscentral med ett vakthavande befål för båda länen. För Polismyndigheten i Skåne inträffade den första stora förändringen 1994, då sju polismyndigheter i Malmöhus län gick samman och bildade Polismyndigheten i Malmöhus län. Förändringen innebar inga justeringar av den geografiska indelningen. De nybildade polisområdena bibehöll de gamla myndighetsgränserna. Samtidigt bildades utlänningsavdelning, förvaltningsavdelning och länskriminalavdelning. Nästa större förändring inträffade den 1 januari 1998 då Polismyndigheten i Skåne inrättades genom en sammanslagning av polisen Kristianstads län och Malmöhus län. Myndigheten delades upp i nuvarande fem polisområdena, vilka underindelades i närpolisområden. Indelning i närpolisområden gjordes efter beslut i respektive polisnämnd. Nästa reform skedde 2004 då antalet närpolisområden reducerades kraftigt till dagens struktur med 14 områden. 1 samband med detta bibehölls indelningen i polisområden. 5.2 Nu-läge för närpolisområden inom Region Syd Blivande Polisregion Syd är är indelad i 22 närpolisområden som tillsammans omfattar 58 kommuner. Befolkningen i regionen uppgår totalt till cirka 1,87 milj. invånare. Aktuell indelning i närpolisområden framgår av karta 1 nedan.

13 DELRAPPORT 13 (79) Upprattad av Datum Diarienr A /2014 Version 1.0 Karta 1- Regions Syds nuvarande indelning i närpolisområden titiapethealiade Närpol(serniade Ottar' (64ht StältlV) 316,14rFiöneeilillke 1-4nOkr9rt r,ijf Oresu. MAtniti:indelat 13 itpo Stidor och Oste 1«De demografiska förhållandena inom regionen varierar stort vad gäller befolkningens fördelning/koncentration, storlek, utveckling och åldersstruktur. Malmö stad har invånare medan Högsby i Kalmar län som minsta kommun i regionen har invånare. Malmö stad ökar sin befolkning årligen med cirka invånare vilket närmast motsvarar hela Högsbys befolkning. Mer än hälften av invånama i Malmö är under 35 år. Genomsnittsåldern i Högsby kommun är drygt 46 år. Även om dessa skillnader mellan kommunerna utgör ytterligheter så kan det konstateras att Region Syd inte är en homogen och likartad region rent befolkningsmässigt. Den största befolkningskoncentrationen i regionen mätt i folkmängd per yta återfinns i Malmö/Lund-området och längs med de västskånska kommunerna upp till Helsingborgsområdet. Kommunerna är små till ytan men har relativt många invånare. Den norra delen av regionen (Kronoberg, Kalmar län och östra Blekinge) är mer glesbefolkad med högst 25 invånare per kvadratkilometer. Växjö och Kalmar, har något högre värden. Även den sydöstra delen av Skåne har en relativt låg befolkningskoncentration. De stora variationerna i befolkningsstrukturen leder till att de nuvarande närpolisområdena uppvisar en stor spridning vad gäller

14 DELRAPPORT 14(79) Datum Diarienr A Version 1.0 bla. befolkningsunderlag och brottsbelastning. Dessa skillnader beror även på att dagens fyra polismyndigheter valt att organisera närpolisområdena på vitt skilda sätt. Det gäller dels antalet kommuner som ingår i respektive närpolisområde, dels den verksamhet som bedrivs på lokal nivå. Nuvarande skillnader i befolkningsunderlag, antal kommuner på näpo-nivå samt belastning framgår av diagram 1 och 2 nedan. Diagram 1 - befolkningsfördelning mellan nuvarande närpolisområden samt antal kommuner i respektive område :t ot, d> , 35i +Ab #6 2,,. t gf ' e 4, * 445 4, <0'2..p0 i3o 4 --:.." 434",,,J ' tr' thg 4-4,1g,f r" 4,0 # 4,9, j 04) Diagram 2 belastning i form av antal anmälda brott inom brottsområde 1 samt antal händelserapporter prio 1-2 under 2013' Anmålda B 1-brott 2013 ggemems Antal HR prie ~Nr 6000T 4000 L 2000,s'as,4> <0 4." e 1 49 s 4, t,53"v" tf' 430-, 4',j) 7" g-`,o$b Av karta 2 och 3 nedan framgår variationen i antal anmälda brott inom brottsområde 1 samt antal registrerade händelserapporter prio 1-2 under 2013 fördelat på kommunnivå. 1 Källa BRÅ brodsstatisdk och STORM-system fbr LC Syd och LC Kalmar.

15 DELRAPPORT 15 (79) Datum Diarienr A /2014 Version 1.0 Karta 2- Antal anmälda brott 2013 inom brottsområde 1 fördelat per kommun inom region Syd (innefattar brott som har områdeskodats på kommun) Karta 3- Antal registrerade händelserapporter prio 1-2 (akuta ingripanden) under 2013 fördelat per kommun Dv14

16 DELRAPPORT 16 (79) Datum Diarienr Version A / Nuvarande polisområdesindelning Polisregion Syd är för närvarande indelad i fyra polismyndigheter där Polismyndigheten i Skåne har fem polisområden. Polismyndigheterna i Kalmar län, Kronobergs län och Blekinge län har ingen formell underindelning i polisområden men respektive länsmyndighet motsvaras närmast av Skånes polisområden. Antalet områden som närmast kan jämföras som polisområden uppgår därmed till åtta. De demografiska skillnadema inom Region Syd återfinns även på polisområdesnivå. Polisområde Malmö och Nordvästra Skåne med Helsingborg avviker kraftigast vad gäller befolkningsunderlaget i förhållande till övriga polisområden. Det skiljer mer än invånare mellan det största polisområdet och det minsta. Antalet närpolisområden inom respektive polisområde varierar mellan 2-3 förutom Polisområde Nordvästra Skåne som har 4 närpolisområden. Diagram 3 - befolkningsfördelning mellan nuvarande polisområden samt antal närpolisområden inom respektive polisområde socropo Katmar lan Blckkel0n Oronobergs län Po Norestra S Po Norddstra S Po Mellersta $ Po Sadra S Po Matmö Områdena i den nordöstra delen av regionen präglas av stora geografiska ytor som är glest befolkade med undantag från västra delen av Blekinge, Växjö kommun och Kalmar kommun. Befolkningskoncentrationen framgår av bilaga 1, sid. 5. De långa avstånden leder till att polisverksamheten i de norra delarna av regionen måste organiseras på ett något annorlunda sätt jämfört med polisområdena i Skåne. Som exempel kan nämnas att Kalmar län har en utspridd ingripandeverksamhet dygnet runt som utgår från tre orter i länet. Området har tre arrestlokaler som är eller kan öppnas upp dygnet runt för att minimera långa transporter. Avståndet från Västervik till häktet i Kalmar uppgår till 16 mil. Den yttre arbetsledningen (YB) är på grund av de långa avstånden uppdelad mellan norra och södra delen av länet.

17 DELRAPPORT 17(79) Datum Diarienr A /2014 Version 1.0 De stora skillnaderna som råder mellan polisområdena gör sig än mer gällande när man ser till belastning i form av anmälda Bl-brott och akuta ingripanden HR prio 1-2. Detta framgår av diagram 4 nedan. Diagram 4 Belastning per polisområde i form av antal anmälda brott inom brottsområde 1 samt antal högprioriterade polisingripanden (HR prio 1-2) under Mmarde 131-brott 2013 meleffig Nuläge Antal HR pria les~ _ Kolmorlån Blekbe lan Kroriaberäs Län Pa Hellorsta tt Po Sadra S Po Mormö Det finns även stora skillnader i brottslighetens karaktär mellan storstadsområdena Malmö och Helsingborg och övriga polisområden. Dessa skillnader måste beaktas vid kommande resursfördelning mellan områdena och dimensioneringen av polisområdenas lokalpolisområden och utredningssektioner etc. Skillnaderna i brottsfighetens karaktär har dock mindre inverkan på den geografiska indelningen av polisområden förutom att t.ex. gränsövergångsställen och större trafikleder i regionen bör beaktas. 6 Parametrar för bedömning av lokalpolisområdenas verksamhetsförmåga och utformning 6.1 Allmänt Vid värdering av hur lokalpolisområdena bör utformas har utredningsgruppen följt de beskrivningar av verksamhetsförmågor som GK satt upp för den nya Pofismyndigheten. Här avses dels vilken typ av verksamhet som ska bedrivas på den aktuella nivån, dels vilken minsta resurs som har angivits för att ett lokalpolisområde ska anses så bärkraftigt att förmågorna kan uppnås - se avsnitt 3.3. Utredningsgruppen har särskilt beaktat att Polisen på lokal nivå ska kunna etablera den fördjupade samverkan med kommunerna som angetts i imiktningsbeslutet och i GK:s utredningsrapport OP-1. Antalet kommuner i respektive lokalpolisområde har därför tillmätts relativt stor betydelse.

18 DELRAPPORT 18 (79) Datum Diarienr Version A / Parametrar för värdering av lokalpolisområdenas verksamhetsförmågor Utöver angivna verksamhetsförmågor har utredningsgruppen använt sig av ett begränsat antal parametrar för att jämftira olika tänkbara alternativ och för att kunna lämna förslag som leder till så likvärdiga lokalpolisområden som möjligt inom regionen. Geografiska faktorer som yta och avstånd till närmaste större stad samt större vägar/transportleder inom respektive område. Befolkningsunderlag i respektive kommun. Brottsbelastning i form av antal anmälda brott inom brottsområde 1 som bl.a. innefattar våldsbrott, tillgreppsbrott och skadegörelse. Detta är de vanligast förekommande brotten som anmäls av medborgarna och som är kopplade till en fysisk brottsplats. Utredningsgruppen har medvetet valt brott "egeninitierade" brott (trafik- och narkotikabrott) inom brottsområde 2 då omfattningen av dessa till övervägande del styrs av polisens egna insatser. Även brott som ingår i brottsområde 3 har valts bort där bl.a. bedrägerier ingår som en dominerande brottstyp. Detta beror dels på att bedrägeribrotten ofta inte kan härledas och därmed områdeskodas till viss kommun, dels att antalet anmälda bedrägeribrott kan variera kraftigt från år för ett visst geografiskt område. Utredningsgruppen har valt referensår 2013 för anmälda B 1-brott. Vid kontroll av genomsnittsvärden för perioden har inga avgörande avvikelser noterats som har betydelse för bedömningen i stort. Ingripandebelastning i form av antal högprioriterade polisingripanden (HR prio 1-2) som registrerats av LC Syd och LC Kalmar under 2013 i respektive kommun. Upplevd trygghet bland medborgarna Utredningsgruppen har haft tillgång till senast genomförda trygghetsundersökningar i de fyra polismyndigheterna (identiska undersökningar inom Sydsam). Gängse rörelsemönster för medborgare och livsstilskriminella (intervjuer) Medarbetarnas och lokala chefers uppfattning om nuvarande geografiska indelning och vilka tänkbara alternativ som de har angett (intervjuer).

19 sida DELRAPPORT 19 (79) Datum Diarienr Version A / Utredningsgruppen har även haft tillgång till statistik vad gäller inkomna och polisledda utredningsärenden för mängdbrott2 under 2013 för värdering om ärendeinflödet varit tillräckligt stort för att motivera en utredningsgrupp med minst åtta poliser/civila utredare på lokal-polisområdesnivå. 7 Förslag till indelning i lokalpolisområden 7.1 Förutsättningslös prövning med begränsningar Enligt direktivet ska utredningsgruppen förutsättningslöst pröva nya alternativ samt vid behov utmana tidigare synsätt och geografiska indelningar. Alla, några eller inga av nuvarande gränser kan tänkas bort om gränserna upplevs vara ett hinder eller en framgångsfaktor. Under arbetets gång där en mängd olika alternativ har prövats har utredningsgruppen funnit att kombinationsmöjligheterna för att föra samman kommuner till tillräckligt bärkraftiga lokalpolisområden är begränsade i några av regionens ytterområden. Det gäller framför allt de kommuner som ingår i nuvarande närpolisområde Österlen, Kulla-Bjäre, Ljungby, Ölands båda kommuner samt den nordligaste delen av Kalmar län. Dessa områden har därför i huvudsak lämnats oförändrade i förhållande till dagens indelning. 7.2 Regionsöverskridande frågor Utredningsgruppen har i två fall övervägt förutsättningarna att antingen föra samman eller avskilja kommuner som gränsar till andra polisregioner. Dessa frågor har uppkommit under arbetets gång och bottnar enbart utifrån vad som kan anses vara bästa lösningen ur verksamhetssynpunkt. Utredningsgruppen är medveten om att beslut om regionernas geografiska indelning redan har fattats men vill dock ändå påvisa att det kan finnas skäl att göra justeringar av regionsindelningen. Enligt utredningsgruppen finns det ur ett Region Syd-perspektiv starka skäl som talar för att sammanföra närpolisområde Kulla- Bjäre (Höganäs, Ängelholm och Båstad) med Laholms kommun i Region Väst. Denna uppfattning stödjs även av vad som framkommit vid intervjuer med personal och lokal chef i området. Den lokala brottsligheten sträcker sig via E 6:an över länsgränsen mellan Skåne och Halland. Närpolisen i Kulla-Bjäre och Laholm har ett mycket nära samarbete med tidvis gemensamma utsättning- 2 Utfall 2013 för inkomna mängdbrottsärenden enligt mängdbrottskategori 1-4 och 6 (bedrägeribrott har exkluderats.

20 DELRAPPORT 20 (79) Datum Diarienr Version A ar, radiopassning etc. Laholms närpolisområde är enligt uppgifter från Region Väst inte ensamt bärkraftigt som ett lokalpolisområde enligt de förmågor som GK lagt fast. Företrädare för utredningsgruppen har under arbetets gång haft överläggningar med lpme Lars Heimbrand, Hallands län i denna fråga. Från Region Väst sida framhålls att man är öppen för en fortsatt diskussion kring möjligheterna att lägga samman de aktuella kommunema till ett lokalpolisområde men att denna fråga i så fall måste utredas vidare i särskild ordning. Enligt utredningsgruppen finns det även anledning att göra en motsvarande utredning kring de två nordligaste kommunerna inom Region Syd. Det gäller Västervik och Vimmerby i norra Kalmar län. Båda dessa kommuner orienterar sig starkt mot Östergötland och ledande företrädare för kommunerna har förklarat att man helst vill tillhöra samma region som Östergötland om det sker förändringar inom den "civila" regionsindelningen. Ur polisiär synvinkel finns det - i vart fall för Västerviks del - tydligare kopplingar norrut än söderut när det gäller den lokala brottslighetens utbredning och de kriminellas rörelsemönster. Företrädare för utredningsgruppen har haft kontakt med lpme Torbjörn Johansson i Södermanlands län som ansvarar för motsvarande utredning i Region Öst. Från Region Öst sida framhålls att man är öppen för en fortsatt diskussion i frågan men att den i så fall kräver fördjupad utredning i särskild ordning. Eftersom Västervik och Vimmerby ingår i Region Syd har utredningsgruppen belyst vilka konsekvenser en sådan förändring skulle få för lokalpolisområdesindelningen i norra delen av Region Syd. Se lpo-förslag C under avsnitt 7.5. Detta förslag åtföljs av ett polisområdesalternativ där Västervik och Vimmerby inte ingår i det nordöstra polisområdet se po-förslag 4 under avsnitt Övergripande om de fyra förslagen Nedan presenteras fyra alternativ för indelning av region Syd i lokalpolisområden. Flera olika verksamhetsaspekter har vävts in i förslagen där bl.a. underlaget från genomförda intervjuer har beaktats. Lpo-förslag A-B har utformats genom att utredningsgruppen har utgått från dagens indelning och gjort olika justeringar och anpassningar av densamma. A och B-alternativen är närmast identiska men innefattar olika varianter för indelning av Malmö stad i

21 Dottument DELRAPPORT 21 (79) Datum Diarlenr A /2014 Version 1.0 lokalpolisområden. Utredningsgruppen är överens om att frågan om hur Malmö stad bör indelas är komplex och därför måste utredas mer på djupet och i särskild ordning. De alternativ som presenteras i denna delrapport spänner mellan två och fem områden. Utredningsgruppen tar inte ställning till vilken lösning som vi bedömer vara bäst ur verksamhetssynpunkt utan har valt att här redovisa ytterlighetsfallen. Frågan utvecklas närmare nedan under avsnitt Lpo-förslag C är identiskt med Ipo-förslag A med den skillnaden att två av regionens kommuner har överförts till Region Öst. Vissa följdändringar har därmed gjorts i förhållande till förslag A-B för att lokalpolisområdena i den nordligaste delen av regionen ska uppnå tillräcklig bärkraft/förmåga. Lpo-förslag D baseras på hypotesen att regionens större kommuner med invånarantal över är tillräckligt stora för att självständigt uppnå den bärkraft och de förmågor som har satts upp för lokalpolisområden i den nya Polismyndigheten. Övriga kommuner har antingen sammanförts så att de tillsammans uppnår tillräcklig storlek eller förts samman med någon av de större kommunerna. Denna metodik har lett fram till fårre och därmed också större lokalpolisområden sett till befolkningsunderlag och belastning. Lokalpolisområdena innefattar fler kommuner per område jämfört med övriga förslag. Kommuner som överstiger invånare framgår av karta 4 nedan. Karta 4 Kommuner med befolkning över invånare Ufgångspunkt för Lpo-förslagD Utgå från större städer/kommuner sorn självständigtär tillräckligt stora för att utgöra lokalpolisområden 1 den nya myndigheten. k invånare

22 DELRAPPORT 22 (79) Datum Diarienr A /2014 Version 1.0 Lpo-förslag E bygger på hypotesen att polisverksamheten i regionens mindre och mer glest befolkade landsortskommuner behöver utvecklas för att Polisen ska komma närmare medborgarna och öka den upplevda tryggheten 1 områden där den polisiära servicen och närvaron generellt sett är lägre än i större städer. En strukturell utformning av lokalpolisområdena skulle kunna bidra till en sådan utveckling. Vid utformning av detta lpo-förslag har det i första hand prövats om det går att sammanföra landsortskommuner med varandra för att uppnå tillräcklig bärkraft och förmåga enligt de principer som GK satt upp för lokalpolisområden. Först när dessa möjligheter varit uttömda har de mindre kommunema sammanförts med en större kommun. Resultatet av denna metodik är något fler men mindre lokalpolisområden jämfört med övriga förslag. Antalet kommuner i respektive lokalpolisområde är därmed också fårre jämfört med övriga förslag. Karta 5 Kommuner med befolkning understigande invånare Utgångspunkt för Lpo-förslag E "Utgå från mindre kommuner 1 landsbygdsområden" Landsortskommuner med befolkning under invånare 7.4 Lpo-förslag A-B "Anpassat nuläge" Förslag Enligt förslag A har antalet lokalpolisområden ökat från 22 till 23 men då har Malmö indelats i fem lokalpolisområden jämfört med dagens tre närpolisområden. Enligt förslag B som innefattar två lokalpolisområden i Malmö minskar antalet områden på lokal nivå i regionen från 22 till 20.

23 DELRAPPORT 23 (79) llpprättad av Datum Diarienr A /2014 Version 1.0 Karta 6 - Lokalpolisområdesförslag A-B Lpo-förslag A och B "Anpassat nuläge med bärkraftiga lokalpolisområden" innefattar 5 Lpo i Matrnö B innefattar 2 Lpo i Malmö Båda alternativen följerny stadsområdesindelning Halsingb Landskron Kävlin Malmä Salt Förändringar i förhållande till nu-läge Näpo Norra Kalmar län har reducerats från sex till fyra kommuner. Det nybildade området kallas här Lpo Västervik. Mönsterås har förts till Kalmar som tilisammans med Ölandskommunerna bildar ett lokalpolisområde med fyra kommuner. Mönsterås har visserligen starka band med Oskarshamn men utgör också en pendlingskommun till Kalmar som endast ligger på cirka 4 miis avstånd. Gruppen ser inga avgörande hinder för en sådan lösning. Högsby kommun har förts till ett helt nybildat Lpo som här kallas Nybro. Till det sistnämnda har även sanmianförts nuvarande Näpo Tingsryd, dvs. Uppvidinge, Lessebo och Tingsryds kommuner i Kronobergs län samt Nybro och Emmaboda i Kalmar län. Karaktären och befolkningsstrukturen för dessa mindre landsorts- och skogskommuner är likartad. Samtliga kommuner saknar en större huvudort och uppfattas idag som polisiära ytterområden till Oskarshamn, Kalmar och Växjö. Enligt utredningsgruppen finns det förutsättningar att utveckla polisverksamheten i de sex landsortskommunema genom att geografiskt och organisatoriskt sammanföra dem till ett lokalpolisområde. Den sammanlagda befolk-

24 DELRAPPORT 24(79) Datum Diarienr Version A / ningsmängden uppgår då till invånare. Antalet anmälda B 1 brott 2013 uppgick till och högprioriterade ingripanden till Vad gäller befolkning och antal brott kan det närmast jämföras med dagens Näpo Karlskrona vilket motiverar att det dygnet runt bör utgå minst en polispatrull i området. Sett till ärendeinflödet för polisledda mängdbrottsutredningar (MBK 1-4 och 6) har nivån under år genomsnittligt uppgått till ärenden/år. Karlskrona har under motsvarande period ett snitt på ärenden/år. Ärendeinflödet är således tillräckligt stort för att motivera minst en mängdbrottsutredningsgrupp i lokalpolisområdet med minst åtta poliser/civila utredare. I området finns fyra polisstationer, Nybro, Emmaboda, Tingsryd samt Åseda i Uppvidinge kommun. Avståndet mellan Åseda och Högsby är drygt 40 km längs med riksväg 37. Antalet kommuner uppgår till sex vilket överstiger det antal som anges i direktivet men enligt utredningsgruppen finns det i detta fall särskilda skäl för att göra undantag från principen med högst fem kommuner. Särskilda åtgärder måste emellertid vidtas för att säkerställa fördjupad samverkan med de sex kommunerna i området. Detta bör lämpligen ske genom att avdela fler än en polis som enbart arbetar med kommunal samverkan. I annat fall går det inte att uppnå den ambitionsökning som anges i rapporten OP-1. Inom det aktuella området (exklusive Tingsryd) bedrivs idag verksamhet med mobilt poliskontor. Denna verksamhet bör enligt utredningsgruppen fortsätta och helst koncentreras till det aktuella lokalpolisområdet för att den polisiära servicen och synligheten på de mindre orterna ska kunna upprätthållas. Torsås kommun i Kalmar län har sammanförts med Karlskrona i Blekinge län för att begränsa antalet kommuner och befolkningsunderlaget i Lpo Kalmar. Torsås ligger på ett avstånd av cirka 40 km från såväl Kalmar som Karlskrona. Befolkningen i Torsås kommun pendlar till båda städerna och livsstilskriminella i området rör sig i båda riktningarna. Även Ronneby har infogats till Lpo Karlskrona. Sambanden mellan kommunema är starka och denna lösning är naturlig då Ronneby självständigt eller tillsammans med t.ex. Tingsryd inte bedöms var tillräckligt bärkraftigt som ett lokalpolisområde. Av intervjuunderlaget att döma är det mer lämpligt att sammanföra Ronneby med Karlskrona än med Karlshamn. Nuvarande Näpo Västra Blekinge har sammanförts med Bromölla kommun i Skåne för att Lpo Karlshamn storleksmässigt ska bli mer likvärdigt och bärkraftigt som övriga lokalpolisområden. Bromölla ligger endast 9 km från Sölvesborg och livsstilskriminella i området rör sig över länsgränsen. Denna lösning förordas av personal

25 Upprettad av DELRAPPORT 25 (79) Datum Diadenr Version A / och näpo-chefen i Västra Blekinge, samtidigt som den - enligt de som intervjuats i Kristianstad - hålls fram som ett förstahandsalternativ om någon kommun ska avskiljas från Näpo Kristianstad. Det innebär att Kristianstad kommun ensamt bildar ett lokalpolisområde. Befolkningsunderlaget uppgår till invånare vilket mer än väl är tillräckligt för att uppnå erforderlig bärkraft/förmåga. Näpo Växjö med kommunerna Växjö och Alvesta är oförändrat och bildar enligt detta förslag Lpo Växjö. Näpo Ljungby med kommunerna Ljungby, Markaryd och Älmhult har sarnmanförts med Osby kommun i Skåne som idag ingår i Näpo Hässleholm. Detta för att Lpo Ljungby storleksmässigt ska bli bärkraftigt och likvärdigt i förhållande till övriga lokalpolisområden. Osby och Älmhults kommuner har ett nära samarbete med bl.a. gemensam gymnasieskola. Många pendlar från Osby till Älmhult där IKEA utgör en stor arbetsplats. Avståndet från Osby till Älmhult uppgår till 24 km längs med riksväg 23. Avståndet mellan Osby och Hässleholm uppgår till 35 km. Denna lösning förordas av de som intervjuats i Näpo Ljungby men lyfts inte fram som ett alternativ i intervjuunderlaget från Näpo Hässleholm. Perstorps kommun inom nuvarande Näpo Hässleholm har överförts till Lpo Klippan (nuvarande Näpo Söderåsen). Enligt intervjuunderlaget finns det ur brottssynpunkt ett starkare samband mellan Perstorp och Klippan än vad det gör mellan Perstorp och Hässleholm. Kommunen ligger dessutom i samma domsaga som Näpo Söderåsen. En sådan överflyttning skulle innebära att Lpo Klippan skulle innefatta sex kommuner vilket är mindre lämpligt då det är fråga om ett relativt tätbefolkat område. För att jämna ut antalet kommuner i lokalpolisområdena förslås därför att Örkelljunga överförs till Lpo Ängelholm (nuvarande Näpo Kulla-Bjäre). Enligt intervjuunderlaget är det starkare kopplingar mot Ängelholm än mot Hässleholm varför en lösning med Ängelholm är att föredra. För detta talar även det befintliga polisiära samarbetet mellan Näpo Kulla-Bjäre och Näpo Laholm i Halland vilken Örkeljunga gränsar till. Lpo Hässleholm skulle därmed utgöras av kommunerna Hässleholm och Östra Göinge och Lpo Klippan av kommunerna Klippan, Perstorp, Svalöv, Bjuv och Åstorp. Näpo Kulla-Bjäre tillförs Örkeljunga kommun och döps om till Lpo Ängelholm. Rent geografiskt borde Höganäs överföras till Lpo Helsingborg vilket också framhålls i intervjuunderlaget från Kulla- Bjäre. Utredningsgruppen har övervägt detta men funnit att Lpo Helsingborg - som befolkningsmässigt utgör den näst största kommunen i regionen - inte bör göras större. Det finns inte heller

26 DELRAPPORT 26 (79) Datum Diarienr Version A / skäl att dela upp Helsingborg i två lokalpolisområden då kommunen har samlade förvaltningar utan stadsdelsindelning. Skulle frågan om eventuell överföring av Laholm till Lpo Ängelhom (Kulla-Bjäre) realiseras bör möjligen Höganäs ändå införlivas med Lpo Helsingborg för att jämna ut antalet kommuner i respektive lokalpolisområde. Enligt detta alternativ (A) föreslås i övrigt inga andra ändringar i Skånes indelning i närpolisområden förutom för Malmö stad och Burlövs kommun. Vissa av de befintliga närpolisområdena har endast fått nya beteckningar kopplat till de huvudorter som vi förslagit under avsnitt 12. Frågan om hur Malmö stad bör indelas i lokalpolisområden är komplex och behöver utredas närmare i särskild ordning. Utredningsgruppen har tagit del av en utredning som Polisområde Malmö genomförde 2013 i samband med att Malmö reducerade antalet stadsdelar från tio till fem. I nämnda utredning föreslogs vissa justeringar av befintlig struktur där bl.a. området Kirseberg förslogs överföras till Malmö City. I övrigt förordade utredningen att man borde avvakta med förändringar till följd av det pågående nationella fisrändringsarbetet. De problembilder som finns i Malmö utgör de mest påtagliga i hela regionen. Den bild som förmedlas via genomförda intervjuer är att endast en begränsad andel av den tillgängliga resursen i de tre närpolisområdena för närvarande kan avdelas för BF-verksamhet. Orsaken uppges vara den höga belastningen på ingripandeverksamheten. Det finns därför anledning att genomföra en fördjupad utredning om hur den verksamhet som ska bedrivas inom lokalpolisområdena i Malmö ska organiseras och dimensioneras samt hur den geografiska indelningen ska utformas. Utredningsgruppen kan konstatera att den nuvarande indelningen i närpolisområden inte överensstämmer med den stadsområdesindelning som Malmö stad införde Den nya indelningen - som baseras på fem områden - finns beskriven i bilaga 1, sid De fem stadsområdena har ett befolkningsunderlag som varierar mellan och personer 3. Data för anmälda B 1 brott och HR prio 1-2 går inte att ta fram för stadsdelarna men väl för nuvarande närpolisområden. Näpo Malmö City hade under HR prio 1-2, Näpo Malmö Söder och Näpo Malmö Öster som även inkluderar Burlövs kommun Det innebär att även en uppdelning på fem lokalpolisområden skulle generera en belastning per område som överstiger de fiesta övriga lokalpolisområden i regionen. Malmö 3 Avser befolkningsunderlag 2012