Lokalpolisområden i Malmö stad

Transkript

1 RAPPORT Genomförandekommittén för nya Polismyndigheten Ju 2012:16 Förändringskansliet Region Syd Lokalpolisområden i Malmö stad Fördjupad utredning angående Malmö stads framtida indelning i lokalpolisområden (IU FK Syd 1:5) Susanne Hagström Rosenqvist/Tobias Ekdahl/Patrik Oldin

2 Lokalpolisområden i Malmö stad INNEHÅLL 1. SAMMANFATTNING 4 2. BAKGRUND OCH UTGÅNGSPUNKTER Tidigare fattade beslut Utredningsdirektiv och arbetsgrupp Avgränsningar 8 3. METOD 8 4. NULÄGE MALMÖ Polisområde Malmö Malmö stad Närpolisorganisationen i Malmö Lokaler RAPPORTER OCH UTREDNINGAR INTERVJUER Externa samverkanspartners Interna intervjuer ANALYS AV NULÄGE Samverkan på central nivå Brottsförebyggande arbete och ingripandeverksamhet Samstämmighet mellan samverkanspartners ARBETSGRUPPENS FÖRSLAG Övergripande verksamhetsbeskrivning Förslag till indelning i lokalpolisområden i Polisområde Malmö Bedömningsparametrar Uteslutna alternativ Förslag A 30

3 Förslag B Lokaler KONSEKVENSANALYS UR VERKSAMHETSSYNPUNKT OCH RISKANALYS UR ARBETSMILJÖSYNPUNKT SLUTSATSER BILAGOR 40 Kartorna med Malmös stadsområdesindelning är hämtade från efter tillstånd av Lotta Hansson, Stadsbyggnadskontoret, Malmö stad,

4 4 1. SAMMANFATTNING I enlighet med beslut om den framtida geografiska indelningen av Polisregion Syd i polisområden och lokalpolisområden fattades beslut om att vidare utreda den framtida indelningen i lokalpolisområden i Malmö stad. Utredarens huvuduppdrag enligt direktivet är att presentera en övergripande beskrivning av hur verksamheten i lokalpolisområdena i Malmö bör bedrivas genom brottsförebyggande arbete i samverkan med kommunen och stadsområdena. En sådan verksamhetsbeskrivning ska baseras på Polisområde Malmös nuvarande personalbemanning och ska utgöra grunden till minst två alternativa förslag till framtida indelning i två till fem lokalpolisområden i Malmö. Uppdraget omfattar också att lokalförsörjningsfrågor beaktas. Genom faktainhämtning via externa och interna utredningar, rapporter och arbetsmaterial (bl.a. OP-rapporter) samt intervjuer av externa samverkanspartners och intern personal har en arbetsgrupp tagit fram förslag i enligt med ovan. Arbetsgruppen föreslår att det bildas en tydlig struktur för samverkan mellan Polisområde Malmö och Malmö stad som motsvarar de krav som framgår i utredningsmaterialet. Samverkansavtal upprättas på både central nivå ( övergripande inriktning ) och lokal nivå mellan lokalpolisområdena och samtliga stadsområden. Kopplingen mellan central och lokal nivå ska vara tydlig och konkreta handlingsplaner som bygger på identifierad lokal problembild (genom bl.a. medborgardialoger, samverkan och underrättelser) ska upprättas. För ändamålet föreslås att det ska finnas säkrad resurs; en brottsförebyggande samordnare/ledare (BF-ledare) på central nivå som verkar som polisområdets processledare, en kommunpolis kopplad till respektive stadsområde, en underrättelsefunktion lokaliserad till respektive lokalpolisområde samt utpekade områdespoliser att verka i stadsområdena. I avsnitt 8 finns en schematisk skiss över tänkt samverkansstruktur. Det föreslås två alternativ för indelning; A, 2 lokalpolisområden och B, 4 lokalpolisområden. Alternativ A Alternativ B I alternativ A utgör dagens närpolisområde City, med stadsområdena Norr och Innerstaden, ett lokalpolisområde (LPO Malmö Norr) och dagens närpolisområde Söder och närpolisområde Öster bildar ett lokalpolisområde (LPO Malmö Syd). I alternativ B bildar stadsområdena Norr, Väster och Söder egna lokalpolisområden medan stadsområdena Innerstaden och Öster slås ihop till ett lokalpolisområde. Som arbetsnamn har

5 5 gruppen valt att kalla lokalpolisområdena för LPO Malmö Norr, LPO Malmö Väster, LPO Malmö Söder och LPO Malmö Innertad/Öster. Flera faktorer som har sin grund i utredningar, rapporter, intervjuer och erfarenheter har ingått i avvägningsfrågorna, men tyngdpunkt har legat på i huvudsak bärkraftighet, styrning och ledning, medborgarperspektiv och effektivt resursutnyttjande. Förslagen som lämnats i denna rapport skiljer sig åt på ett sätt som inte är obetydligt. Skillnaden mellan två eller fyra lokalpolisområden ger i vissa delar olika förutsättningar, men grundtanken med den struktur som föreslås är att det för samverkanspartners och medborgare inte ska innebära någon praktisk skillnad, se schematisk skiss i avsnittet övergripande verksamhetsbeskrivning (8.1). Oavsett antalet lokalpolisområden måste en genomtänkt kommunikationsstrategi utarbetas för att beskriva den mot varje stadsområde riktade verksamheten. Förenklat kan sägas att valet av hur många lokalpolisområden som ska beslutas bör bygga på inställningen gällande ett par centrala avvägningsfrågor. En sådan fråga föranleder resonemang kring vikten av bärkraftiga lokalpolisområden och en annan fråga handlar om känslan av den lokala förankring som kan uppfattas med fler lokalpolisområden. Det är inte säkert att det ena måste utesluta det andra, men diskussionen handlar om vilken bedömning som görs av förmågan att skapa en flexibel och kostnads- samt resurseffektiv verksamhet och i vilken utsträckning det är av vikt att organisatoriskt komma så nära medborgarna som möjligt. Tilltron till den nya organisationen är beroende av att vi har förmåga att utföra det arbete som förutsätts genom våra medborgarlöften. Förslag om tre eller fem lokalpolisområden har diskuterats men efter avvägningar har arbetsgruppen kommit fram till att dessa alternativ inte är att föredra. Med alternativet med tre lokalpolisområden skulle de flesta fördelar med färre eller fler utebli, dvs. man kommer varken nära medborgarna organisatoriskt eller skapar goda förutsättningar för bärkraft och effektivt resursutnyttjande. Förslag om fem lokalpolisområden har varit mer attraktivt än tre. Det har framför allt att göra med närhetsperspektivet och den organisatoriska samstämmigheten med Malmö stad. Fem lokalpolisområden har emellertid inte bedömts klara krav på en resurseffektiv organisation och det skulle vara mycket stor risk att närhetsperspektivet blir skenbart eftersom förmågan att besätta de funktioner som förutsätts väsentligen skulle försämras. Fem lokalpolisområden bedöms dessutom bli rörigt med alltför många aktörer och lokalpolisområdet som skulle bilda innerstaden bedöms bli för litet geografiskt. Arbetsgruppen utesluter dock inte att det i framtiden kan uppstå behov av fler lokalpolisområden eftersom Malmö växer relativt fort, särskilt i de västra delarna. Arbetsgruppen har också mycket övergripande tittat på möjligheterna till lokalförsörjning för de föreslagna alternativen. Det är inte möjligt att i nuläget ge detaljerade svar, eftersom frågan om lokalförsörjning är beroende av beslut gällande andra förutsättningar, t.ex. utlokalisering av utredare, former för ingripandeverksamheten och former för service. Hela lokalförsörjningen i Malmö måste ses över och därför finns flexibla lösningar på lång sikt. På

6 6 kort sikt handlar det om att kunna hantera verksamheten i 3-5 år medan lokalfrågan på lång sikt löses. Med de för tillfället kända förutsättningarna bedömer arbetsgruppen att för alternativ A med två lokalpolisområden, man på kort sikt behåller nuvarande lokaler med eventuell utvidgning av befintliga lokaler i norr. Polisstationerna i Fosie och på Rosengård kan på kort sikt tjäna som utgångspunkter i söder. För alternativ B med fyra lokalpolisområden finns möjligheterna att på kort sikt behålla de nuvarande tre fastigheterna. Tre LPO får då samlokalisera i de östra och södra delarna. För båda alternativ gäller att det kan finnas skäl, för det fall det är möjligt, att under en övergångsperiod låta utredningspersonal som med tiden ska placeras på lokalpolisområden stanna kvar i lokaler på Rättscentrum. 2. BAKGRUND OCH UTGÅNGSPUNKTER Den nya Polismyndigheten ska inleda sin verksamhet den 1 januari Under ledning av regeringens särskilde utredare, Thomas Rolén, och den för ändamålet inrättade Genomförandekommittén har ett intensivt och landsomfattande arbete pågått för att möjliggöra en effektiv verksamhetsövergång vid ombildandet från 21 polismyndigheter till en sammanhållen svensk polismyndighet med sju polisregioner. I syfte att fastställa Polisregion Syds framtida geografiska indelning tillsatte den tillträdande regionpolischefen Annika Stenberg en utredning. Utredningsarbetet leddes av polisintendenten Ulf Ericsson och resulterade i en delrapport 1, i det följande kallad delrapporten. I den föreslås att frågan om antalet lokalpolisområden i Polisområde Malmö bör utredas närmare och i särskild ordning, eftersom problembilderna och belastningen i Malmö är mycket hög i relation till övriga polisområden. Polisområde Malmös verksamhet kommer att ha stor inverkan på Region Syds samlade verksamhetsresultat. Förutsättningarna att bedriva ett strukturerat och effektivt brottsförebyggande arbete i Malmös lokalpolisområden bedöms utgöra den strategiskt viktigaste åtgärden för att reducera de lokala problembilderna och brottsligheten. Som en del av förändringsarbetet på regional och lokal nivå bildar således denna rapport underlag inför beslut om den slutliga underindelningen i lokalpolisområden i Polisområde Malmö. Innehållet i detta avsnitt är hämtat från motsvarande avsnitt i delrapporten. 2.1 Tidigare fattade beslut Den 16 oktober 2013 fattade den särskilde utredaren Thomas Rolén ett första inriktningsbeslut om den nya polismyndighetens övergripande organisation och styrning 2, i det följande kallat Inriktningsbeslutet. Vad gäller organisationsstruktur fastställdes bl.a. geografisk indelning och huvudorter för de sju polisregionerna. Vidare beslutades att den nuvarande indelningen i polisområden och närpolisområden ska gälla vid övergången till en myndighet den 1 januari Delrapport Översyn av geografisk indelning för Polisregion Syd, A / Inriktningsbeslut om Polismyndighetens övergripande organisation och styrning, Beslut den 16 oktober 2013.

7 7 Den 14 maj 2014 fattade den särskilde utredaren Thomas Rolén beslut 3 om den detaljorganisation som ska gälla i den nya myndigheten vid övergången den 1 januari 2015, i det följande kallat Detaljbeslutet. Av beslutet framgår bl.a. att det exakta antalet lokalpolisområden och polisområden som på sikt ska finnas i respektive region ska preciseras av regionerna under sommaren och hösten Utredningsdirektiv och arbetsgrupp Genom beslut 4 den 24 juni 2014 har den särskilde utredaren Thomas Rolén delegerat ansvaret för att styra och leda genomförandearbetet inom Polisregion Syd till tillträdande regionpolischefen Annika Stenberg. Inför beslut 5 i enlighet med förslaget om den framtida geografiska indelningen av Polisregion Syd i polisområden och lokalpolisområden (med undantag av antalet lokalpolisområden i Malmö) fastställde Annika Stenberg den 22 augusti 2014 direktiv för fördjupad utredning angående framtida indelning i lokalpolisområden i Malmö stad (IU FK Syd 1:5), se bilaga 5. Av direktivet framgår att en väl fungerande brottsförebyggande verksamhet som är hållbar över tid förutsätter att polisen har ett väl utvecklat samarbete med Malmö stad och stadsområdena. Den nuvarande indelningen i närpolisområden överensstämmer inte med Malmös stadsområdesindelning. Mot bakgrund av detta måste den framtida indelningen i lokalpolisområden ses över och ändras. Resultatet av denna utredning förväntas utmynna i en övergripande beskrivning av hur verksamheten i lokalpolisområdena i Malmö bör bedrivas genom brottsförebyggande arbete i samverkan med kommunen och stadsområdena. En sådan verksamhetsbeskrivning ska baseras på Polisområde Malmös nuvarande personalbemanning och ska utgöra grunden till minst två alternativa förslag till framtida indelning i lokalpolisområden i Malmö. Antalet lokalpolisområden, vars geografiska gränser ska överensstämma med stadsområdesindelningen, får inte understiga två och inte överstiga fem. Om det bedöms ändamålsenligt kan ett lokalpolisområde innefatta fler än ett stadsområde. Uppdraget omfattar också att lokalförsörjningsfrågor beaktas. Slutligen ska en verksamhetsmässig konsekvensanalys och en arbetsmiljömässig riskanalys genomföras. Polisområde Malmös och närpolisområdenas samverkanspartners ska få tillfälle att lämna synpunkter som kan har relevans för utredningsarbetet. Den tillträdande polisområdeschefen, Stefan Sintéus, ska beredas tillfälle att lämna sina synpunkter. Utsedd att leda utredningsarbetet är biträdande polisområdeschefen i Polisområde Nordvästra Skåne, Susanne Hagström Rosenqvist. Biträdande operativ chef i Polismyndigheten i Kalmar län, Patrik Oldin, och biträdande närpolischef i närpolisområde Söderåsen, Polisområde 3 Beslut om huvuddragen i den nya Polismyndighetens detaljorganisation från den 14 maj Direktiv ORG-2, genomförandet , Ju 2012:16/2013/13 5 Beslut enligt förslag fattades den 17 september 2014.

8 8 Nordväst, Tobias Ekdahl, biträder Susanne i utredningsarbetet. Övriga som ingått i arbetsgruppen är Mats Karlsson, operativ chef Polisområde Malmö, Erik Jansåker, närpolischef Polisområde Malmö (npo Söder), Patrik Johansson, biträdande närpolischef Polisområde Malmö (npo City), Martin Nyman, gruppchef Polisområde Malmö (npo Öster), Anders Nilsson, länshuvudskyddsombud i Skåne, Fredrik Persson, huvudskyddsombud i Malmö, Petra Stenkula, SACO-S, Nina Eilenberg Wemrin, Polisförbundet, Maria Blom, ST inom Polisen och Elias Grabka, Seko Polisen. Jessica Sundqvist McKinley, kommunikationsstrateg i Polisområde Malmö, har också medverkat och tilldelades särskilt uppdrag att upprätta kommunikationsplan för utredningsarbetet. En skriftlig slutrapport ska redovisas till tillträdande regionpolischefen Annika Stenberg senast den 17 oktober Avgränsningar Uppdraget omfattar att, med utgångspunkt från inriktningsbeslutet och detaljbeslutet, fastställa indelningen i lokalpolisområden i Polisområde Malmö. Särskilda utredningsgrupper har i uppdrag att arbeta fram förslag på effektiva processer för utredningsverksamheten i Polisregion Syd. Resultatet av detta arbete presenteras i november/december. En annan utredningsgrupp har fått uppdraget att ta fram enhetliga rutiner för planering av arbetstidens förläggning inom regionen. Utredningsresursens lokalisering och rutiner i utredningsprocessen, formerna för ingripandeverksamheten samt frågor kring servicefunktioner har viss betydelse för bl.a. frågorna om lokal förankring och förmåga till effektiv styrning och ledning. De förslag om indelning i lokalpolisområden som i det följande presenteras fungerar enligt arbetsgruppens bedömning oberoende av hur annan verksamhet organiseras. I direktivet för uppdraget ingår inte att redovisa förslag till framtida resursdimensionering för aktuella lokalpolisområden. Den övergripande verksamhetsbeskrivningen ska baseras på Polisområde Malmös nuvarande personalbemanning. 3. METOD Arbetet har inletts med att ta fram arbetsmaterial och samla in uppgifter som är av intresse i utredningsarbetet. Vissa uppgifter och beskrivningar är insamlade via arbetsgruppens deltagare och deras nuvarande verksamheter. Ett 40-tal intervjuer har genomförts med såväl externa samverkanspartners som med medarbetare inom Polisen, företrädesvis nyckelfunktioner i Polisområde Malmö. Syftet har varit att få en bild av förutsättningarna för det brottsförebyggande arbetet i samverkan med framförallt Malmö stad som underlag för kommande rekommendationer. Det är särskilt angeläget att identifiera, tillvarata och utveckla de positiva delarna av det brottsförebyggande arbetet som redan pågår. Genom intervjuer belyses också de delar i den brottsförebyggande

9 9 verksamheten som har potential att fungera bättre. Valet av intervjupersoner, se bilaga 2, har i allt väsentligt grundat sig på de uppgifter som aktuella delar av arbetsgruppen har lämnat samt vad som i övrigt framgår av direktivet. Andra samarbetspartners Skatteverket, Försäkringskassan, Kronofogdemyndigheten, Kriminalvården, Tullverket och Länsstyrelsen har kontaktats och erbjudits att lämna synpunkter med anledning av indelningen i lokalpolisområden. Arbetsgruppen har tilldelats sammanställningar av material och intervjuer, vilka diskuterats och analyserats med arbetsgruppen vid möte, i form av work-shops. För att komma fram till de mest ändamålsenliga förslagen till lokalpolisområdesindelning har arbetsgruppen, med förutsättningarna i direktivet för ögonen, vägt alternativa lösningar mot varandra, se bild Metodik för arbetsprocessen. De förslag på indelning i lokalpolisområden som framkommit i analysarbetet har vägts mot varandra mot bakgrund av syftet med omorganisationen, särskilt gällande medborgarperspektivet, men också förutsättningarna att styra och leda (internt) och förutsättningarna för operativ ledning (externt). Fler konkreta parametrar och erfarenheter har beaktats, se avsnitt Bedömningsparametrar. Metodik för arbetsprocessen

10 10 4. NULÄGE MALMÖ Polisområde Malmö Förutom närpolisorganisationen (se avsnitt 4.3 Närpolisorganisationen i Malmö), vilken innefattar ingripandeverksamhet, och polisområdets ledning består Polisområde Malmö av en planeringsenhet (stödsektionen och servicesektionen) och en kriminalenhet (underrättelsesektionen, ungdomssektionen, kriminalsektion, kriminaljoursektion, familjevåldssektion och bedrägerisektion). Utrednings- och serviceverksamhet handläggs centralt vilket innebär att närpolisområdena, förutom receptionstjänst, inte har egen servicefunktion och inte någon utredningsverksamhet. Omorganisationen innebär att utredningsverksamhet ska förläggas till lokalpolisområdena, men hur stor del av utredningsresursen det handlar om är inte slutligt avgjort. Kategorin ungdomsutredningar ska i framtiden hanteras på lokalpolisområdesnivå. Beslut har fattats om att den nuvarande ungdomssektionen initialt, i det s.k. nyläge 1, närpolisområde City. Den pågående utredningen om utrednings- och lagföringsprocessen, Regional anpassning av utredningsverksamheten i region Syd, kan komma att påverka denna inplacering. Polisområdets största samarbetspartner är Malmö stad. Samverkan dessa organisationer emellan beskrivs i avsnitt 4.2 Malmö stad. Under senare år har polisområdet haft mycket samarbete med Malmö högskola som bl.a. lett till en kvalitativ trygghetsmätning i Malmö för En annan viktig samarbetspartner är Åklagarkammaren i Malmö. Polisområde Malmö har kontakter med fler samhällsaktörer, bl.a. Kriminalvården, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och Tullverket samt flera lokala intressenter såsom föreningar och församlingar. 4.2 Malmö stad Mellan 1996 och 2013 var Malmö stad uppdelad i tio stadsdelar. Den 1 juli 2013 slogs de tio stadsdelarna ihop till de nuvarande fem stadsområdena; Innerstaden, Norr, Öster, Söder och Väster. Delar av den kommunala verksamheten, t.ex. skolan, är inte uppdelad i stadsområdesförvaltningarna utan tillhör den centrala förvaltningen. Andra delar, t.ex. enheterna inom socialförvaltningen, är indelad i de olika stadsområdena. 6 I den interna rapporten (AA ) från den 29 maj 2013 Utredning av eventuella behov av förändringar av verksamhet och organisation i Polisområde Malmö i anledning av kommande förändringar inom Malmö Stad, skriven av den operativa chefen i Polisområde Malmö, Mats Karlsson (delaktig i arbetsgruppen), finns läsvärd bakgrundsbeskrivning gällande bl.a. samverkan med Malmö stad.

11 11 Malmö Stad och Burlövs kommun är viktiga samverkanspartners för Polisområde Malmö. Polisområdet har samverkansöverenskommelser 7 med båda parterna. Malmö Stad har byggt upp en enhet som förkortas ATOS (Avdelningen för trygghet och säkerhet) och den största delen av den polisområdesövergripande samverkan sker genom och via denna enhet. Polisområde Malmö har normalt en medarbetare, BF-ledare, placerad vid ATOS till 50 procent, men sedan medarbetaren har fått andra arbetsuppgifter har placeringen vid ATOS inte varit besatt i den utsträckning som det var tänkt. Denna funktion är en form av sambandsman mellan Malmö stad och Polisen och säkerställer kontinuerlig kommunikation mellan parterna. Malmö Stad har en tjänsteman i beredskap (TIB), vilken samverkar kontinuerligt med polisområdet i akuta ärenden och vid särskilda händelser. I normalfallet deltar tjänsteman i beredskap i polisens stabsarbete. Funktionen underlättar för polisområdet då den har ett långtgående mandat och har kontaktvägar för att aktivera de delar av stadens verksamheter som är påkallat av händelsen. Frågan om stadsområdenas varaktighet har varit föremål för diskussion inför indelningen i nya lokalpolisområden. Det har inom polisorganisationen uttryckts en farhåga att stadsområdena inom kort kommer att upplösas och att den indelningen därför inte bör beaktas vid indelningen i lokalpolisområden. Resultatet av de genomförda externa intervjuerna visar att en upplösning av stadsområden inte är sannolik inom överskådlig tid. Den nya kommunala organisationen har precis tagit form och i vissa delar, t.ex. gällande samarbetet mellan skola, socialtjänst och polis, finns mer att göra för att fullt ut få igång samverkan. Någon enstaka kommunal tjänsteman har bekräftat att diskussioner förekommit om ytterligare en kommunal omorganisation, men en överväldigande majoritet bedömer att ett sådant scenario är högst osannolikt. Samtal har också genomförts med en styrande politiker, som menar att en kommunal omorganisation är en tidsödande och kostsam manöver och att det inte finns några planer på att redan efter ett drygt år genomföra ytterligare en omorganisation. Mot bakgrund av det anförda och eftersom resultatet av kommunalvalet i september 2014 inte förändrade det politiska styret i Malmö, bedömer arbetsgruppen att en marginell risk för en nära förestående kommunal omorganisation inte bör påverka arbetsgruppens arbete. 8 7 Det finns tydliga ambitioner att ta till vara på de fyra framgångsfaktorer som återges i Brå-rapporten Brottsförebyggande insatser i utsatta områden, s.23; Brottsförebyggande samverkansorganisation, aktörer arbetar mot samma mål, gemensam lokal problembild samt strategi och handlingsplan för arbetet. 8 I den interna rapporten (se fotnot 6) har motsvarande hänsyn gällande eventuella förändringar inte heller tagits.

12 12 Förvaltningsorganisation Malmö stad från juli Samverkan med polisen och andra aktörer sker genom samverkansorganisationen Trygg och säker stad. Den strategiska delen av samverkansöverenskommelsen, som för närvarande är ett centralt upprättat dokument, är uppdelad i den del som hanteras av en styrgrupp övergripande mål och inriktning och en annan del som hanteras inom ramen för den centrala samverkansgruppen Strategi och åtaganden, samordning och uppföljning. Samverkansöverenskommelsen är en övergripande överenskommelse mellan Polisområde Malmö och Malmö stad och utgör således ett strategiskt dokument för samverkan för att på bred front få bukt med den samlade problematiken i Malmö. Det är härutöver tänkt att det ska upprättas operativa handlingsplaner, dels för kommunövergripande samverkan och dels inom ramen för SSP, med lokal uppföljning på närpolisområdesnivå.

13 Närpolisorganisationen i Malmö Närpolisområdena i Polisområde Malmö Befolkning Brott B Befolkning Brott B Befolkning Brott B Befolkning Brott B Befolkning Brott B Samtliga siffror avser år 2013 Brott B1 avser tillgreppsbrott, skadegörelsebrott och våldsbrott Arbetsgruppen har haft tillgång till uppgifter om närpolisområdenas nettobemanning. En del resurser som är placerade på de olika närpolisområdena är områdesgemensamma. De funktioner som utgör gemensam resurs för alla närpolisområden är medarbetare inom verksamhetsområdena trafik och supporterverksamhet (npo Söder), hundförare (npo Öster) samt tillsyn av krogar, säkerhetskoordination vid tingsrätt och hovrätt, ordningsgrupp samt yttre befäl (npo City). Närpolisområdena har i viss utsträckning olika karaktär vad gäller lokala problembilder trots att den geografiska ytan är begränsad, men vad avser strukturer för samverkan är det i princip lika mellan de olika närpolisområdena. Detta kan förklaras av den områdesgemensamma samverkansöverenskommelsen med Malmö stad. Den lokala samverkan med Malmö stad eller stadsområdena består i stora drag av SIG (Sociala insatsgrupper), SSP (samarbete mellan skola, socialtjänst och polis), kontakter med fastighetsbolag m.m. Inom SSP samverkar närpolisområde City med stadsområde Innerstaden och stadsområde Norr, närpolisområde Söder med stadsområde Söder och stadsområde Väster samt närpolisområde Öster med stadsområde Öster och stadsområde Söder. Uppdelningen har att göra med att stadsområde Söder delas av närpolisområde Söder och närpolisområde Öster. Närpolischeferna sitter med i de lokala ledningsgrupperna för SSP. För gemensamt utvecklingsarbete inom det förebyggande arbetet finns också kommunövergripande SSP-

14 14 samordnarnätverk. Samverkan har i stora delar inte kommit igång efter Malmö stads omorganisation till fem stadsområden. Närpolisområde City City består av stadsdelarna Innerstaden och Norr. Var och en av stadsdelarna är de i särklass högst belastade stadsdelarna, sett till antalet anmälningar inom brottskategorin B1 och antalet händelserapporter, prioritet 1-3. Förklaringarna till detta är naturliga. Inom båda stadsområden rör sig mycket människor, även under helger och kvällar/nätter då belastningen är betydligt lägre i andra stadsdelar. Krogar, butiker och andra nöjesställen, gågator och större torg samt järnvägsstationen och flera kollektivtrafikanslutningar finns här. Inom området förekommer det en mängd olika evenemang, både i förväg kända och okända, som kräver polisiär närvaro. Området kring södra Sofielund, även kallat Seved har en speciell lokal problembild. Seved har hög belastning i form av krogrelaterat våld, handel med droger och andra smuggelvaror i diverse parker samt utbredd svarttaxiproblematik. I området vistas tungt belastade individer. Befolkningsunderlag och antalet anmälda brott i närpolisområde City i kategorin B1 (Tillgrepp, skadegörelse, våld) år 2013 City Befolkning Brott B1 Malmö Innerstaden Malmö Stadsområde Norr Totalt Antalet händelserapporter, prioritet 1-3 i närpolisområde City mellan 2011 och 2013 Prioritet HR 2011 HR 2012 HR Totalt Närpolisområde Söder Närpolisområde Söder omfattar stadsdelarna Fosie, Hyllie, Limhamn och Bunkeflo. Stadsdelen Fosie utgörs av det gröna fältet i Stadsområde Söder (se karta 0). Hyllie, Limhamn och Bunkeflo tillhör Stadsområde Väster och är de stadsdelar som expanderar mest med ökande byggnation och invånarantal. Här finns bl.a. Öresundsbron, det nybyggda köpcentret Emporia och Malmö arena. För närvarande är den upplevda belastningen i Stadsområde Väster begränsad i jämförelse med övriga stadsområden, men eftersom stadsområdet förväntas växa är det sannolikt att också belastningsnivåerna ökar i motsvarande takt.

15 15 De lokala problembilder som polisen upplever är störst är öppen handel med narkotika i stadsdelen Fosie, där det också finns problematik med ungdomsgäng, liksom i Holma- Kroksbäck och Hermodsdal. Fosies koncentration av kriminellt belastade ungdomar utgör ett särskilt problem. Närpolisområdet är också belastat med problematik knuten till grov organiserad brottslighet (MC-gängsanknutna problem etc.). Den totala problembilden skapar stor otrygghet och mycket klagomål från medborgarna. Befolkningsunderlag och antalet anmälda brott i närpolisområde Söder i kategorin B1 (Tillgrepp, skadegörelse, våld) år 2013 Söder Befolkning Brott B1 Malmö Stadsområde Väster Malmö Stadsområde Söder Stadsområde Söders siffror ska delas mellan npo Söder och Öster. Fördelning okänt Stadsområde Söders siffror ska delas mellan npo Söder och Öster. Fördelning okänt. Antalet händelserapporter, prioritet 1-3 i närpolisområde Söder mellan 2011 och 2013 Prioritet HR 2011 HR 2012 HR Totalt Närpolisområde Öster Närpolisområde Öster består av stadsdelarna Oxie, Rosengård, Husie samt Burlövs kommun. Oxie utgör den blå delen i Stadsområde Söder (se karta 0). Burlövs kommun kommer inte att ingå i Polisområde Malmö från och med 1 januari Det finns ett par områden med sämre socioekonomiska förutsättningar och social oro, men problematiken har i stort sett koppling till några få platser. Det finns viss problematik med ungdomsrelaterad brottslighet och illegal verksamhet kopplad till spelmaskiner, alkohol och cigaretter i Oxie. Förekomsten av narkotika, liksom bostadsinbrott, är relativt spridd i närpolisområdet.

16 16 Befolkningsunderlag och antalet anmälda brott i närpolisområde Öster i kategorin B1 (Tillgrepp, skadegörelse, våld) år 2013 Öster Befolkning Brott B1 Malmö Stadsområde Öster Malmö Stadsområde Söder (Totalt) Stadsområde Söders siffror ska delas mellan npo Söder och Öster. Fördelning okänd Stadsområde Söders siffror ska delas mellan npo Söder och Öster. Fördelning okänd. Antalet händelserapporter, prioritet 1-3, i närpolisområde Öster mellan 2011 och 2013 Prioritet HR 2011 HR 2012 HR Totalt Ingripandeverksamhet Den totalmodell som infördes i Polismyndigheten i Skåne under 2008 innebär att ansvaret för ingripandeverksamheten (IGV) ligger på närpolisområdena. I stora drag betyder detta att medarbetarna tjänstgör vissa arbetspass inom ramen för yttre befäls ledning i den händelsestyrda verksamheten och andra arbetspass under ledning av en gruppchef i mer planerad brottsförebyggande verksamhet. För att behålla kontinuitet och säkerställa effektivitet i det brottsförebyggande arbetet även under händelsestyrda arbetspass är det i Malmö vanligt förekommande att det utöver ett yttre befäl också tjänstgör en gruppchef. I Polisområde Malmö ansvarar ett närpolisområde i taget för den samlade IGV-resursen i hela POMA. Yttre befäl och hundförare planerar mot bestämda grupper i den händelsestyrda verksamheten och samordning finns också gentemot inre befäl och medarbetare på ledningscentralen (LC-syd). 4.4 Lokaler I uppdraget ingår att redovisa hur befintliga polisstationer i Malmö bör utnyttjas enligt föreslagen lokalpolisområdesindelning. Polisområde Malmö har för närvarande begränsade förutsättningar för lokalförsörjning trots att Rättscentrum (RC) på Porslinsgatan är nybyggt. På närpolisområdesnivå är det endast närpolisområde Öster som har en i sig bra fungerande lokal, men som redan är trångbodd. Eftersom anskaffningssektionen behöver få in beställningar på nya lokaler styr inte befintliga lokaler indelningen i lokalpolisområden. Anskaffningssektionen har gett beskedet att

17 17 tillfälliga reparationer av nuvarande lokaler kan vara en lösning på kort sikt, tills nya lokaler finns på plats. Detta alternativ ses dock som en dyr lösning om det fortgår för länge. Ett alternativ är att hyra nya lokaler, antingen på viss tid som en preliminär lösning fram till ett iordningställande av beställda lokaler, eller möjligen som en permanent lösning. Då den långsiktiga lokalförsörjningsfrågan är beroende av besked utifrån andra utredningsuppdrag kan arbetsgruppen bara ge kortsiktiga förslag på hur lokalfrågan kan lösas i avvaktan på långsiktig lösning. I avsnitt Lokaler, ges förslag på kortsiktiga lösningar för presenterade förslag till indelning i lokalpolisområde. I utredningsmaterialet finns tillgång till presentation som ger en övergripande bild av situationen gällande lokaler i Polisområde Malmö. 5. RAPPORTER OCH UTREDNINGAR Inför utredningsuppdraget har relevant material på det brottsförebyggande området tagits fram, vilket i princip består av publicerade Brå-rapporter. I stora drag säger dessa mycket om hur det konkreta arbetet bör planeras, bedrivas och följas upp för att åstadkomma goda brottsförebyggande resultat. Frågan hur ett sådant arbete ska bedrivas är av stort intresse för lokalpolisområdena men ger också en bild av vilka funktioner som kan komma att krävas för effektiv samverkan. Några av de rapporter/dokument som ligger till grund för beskrivningar och resonemang är: BRÅ-rapport 1999:5 Bygga upp brottsförebyggande arbete BRÅ Redovisning av uppdraget att analysera vilka samarbets- och arbetsformer som skapar förutsättningar för goda resultat i lokalt brottsförebyggande arbete (E /2006) BRÅ Brottsförebyggande insatser i utsatta områden en studie av storstadsarbetet BRÅ Samverkan mellan polis och kommun BRÅ Återrapportering av regeringsuppdrag Polisens strategiska brottsförebyggande arbete En sammanhållen svensk polis (SOU 2012:13) OP-1 Den lokala polisverksamheten OP1.03 En ambitionshöjning i den lokala polisverksamheten längst fram nära medborgarna Det finns en röd tråd i arbetet med att ta fram rätt förutsättningar för ett gott brottsförebyggande arbete i den nya Polismyndigheten. Utgångspunkterna och intentionerna har inledningsvis framförts i SOU 2012:13 En sammanhållen svensk polis. Fattade beslut och OP-rapporter, även sådana som inte är beslutade (arbetsmaterial), innehåller i många fall direkta hänvisningar till Brå-rapporter. I de fall en hänvisning inte finns går det ändå att tydligt se kopplingen mellan innehållet i Brå-rapporterna och de tankar som beskrivs för den kommande brottsförebyggande verksamheten.

18 18 Så vitt kunnat utläsas finns i Brå-rapporter dock inte detaljerade beskrivningar eller förslag på lämpliga interna organisationsformer i syfte att gynna det lokala perspektivet och som är användbara i arbetet för indelningen i lokalpolisområden. 9 Vissa generella utgångspunkter i form av viktiga funktioner finns dock beskrivna. Funktionerna, t.ex. vikten av att inrätta brottsförebyggande samordningsfunktioner, återges också i OP-rapporter och annat arbetsmaterial. Via den i projektform inrättade funktionen för forskning på taktisk ledning i Polismyndigheten i Skåne har denna typ av organisationsteoretisk forskning med bäring på brottsförebyggande arbete efterfrågats. Tyvärr har besked lämnats att någon sådan forskning inte är tillgänglig. 10 Utifrån beslutade OP-rapporter och arbetsgruppens sammantagna bild av pågående utredningsarbete med anledning av omorganisationen har arbetsgruppen sammanställt vad vi uppfattar är absoluta krav. Lokalpolisområdena ska utgöra basen för Polismyndighetens verksamhet. Det är ingen tvekan om att utvecklingsarbetena och förändringsarbetet kring kommande organisation strukturer, rutiner och metoder ska resultera i en mycket tydlig ambitionshöjning. För att säkerställa en sådan utveckling gällande det förebyggande arbetet nämns några funktioner som får central betydelse, t.ex. kommunpolis, särskild underrättelsefunktion och områdespoliser samt en områdesgemensam BF-ledare. Dessutom förutsätts en omfördelning (omprioritering) av resurser för att ambitionshöjningen i det brottsförebyggande arbetet ska förverkligas. Fokus ska läggas på medborgarperspektivet och de lokala problembilderna ska komma underifrån och i nära samverkan med kommunerna genom en sammantagen bild från bl.a. medborgardialoger och det lokala underrättelsearbetet. Lokala problembilder som åskådliggörs och de åtgärder som vidtas kommer att formuleras som medborgarlöften. De konkreta handlingsplaner som skapas ska utgöra polisens ordinarie verksamhetsuppdrag i det lokala arbetet och ska genomföras av polisanställda vid den lokala polisen. Samverkansstrukturer i stora kommuner förutsätts finnas i forum på olika nivåer. Vid uppgiftsinsamling för utredningsarbetet har arbetsgruppen också tagit del av en tidigare rapport, som skrivits av en av arbetsgruppens deltagare, Mats Karlsson, se fotnot INTERVJUER Ca 25 av de intervjuade individerna är anställda i Malmö stad men ett par av de externa intervjupersonerna är företrädare för annan verksamhet; åklagarkammaren i Malmö, Malmö högskola eller t.ex. föreningsverksamhet. Ett flertal myndigheter med vilka det finns stor anledning att fördjupa samverkan har kontaktats via för möjligheten att lämna synpunkter, se avsnitt 3. Att särskilt notera är den gemensamma bild som ges av intervjupersonerna oavsett om de är interna eller externa. 9 I samverkansperspektiv finns dock en hel del förslag på hur olika aktörer kan organisera sig gentemot varandra, med brottförebyggande råd och samverkan inom skola, socialtjänst och polis etc, jfr. Brå-rapport Brottsförebyggande insatser i utsatta områden, s.12-14, även hänvisning till Prop. 1997/98:165, s Denna uppfattning stärks av rapport från Brå - Redovisning av uppdraget att analysera vilka samarbets- och arbetsformer som skapar förutsättningar för goda resultat i lokalt brottsförebyggande arbete, s.5.

19 Externa samverkanspartners Den sammantagna bilden är att förutsättningarna för det brottsförebyggande arbetet förefaller skilja sig åt mellan närpolisområdena. Den mest tydliga slutsatsen man kan dra av intervjupersonernas utsagor är att på de ställen man har avsatt särskild resurs, med så små avbrott som möjligt för annan verksamhet än den brottsförebyggande, är man påtagligt nöjd med samverkan. I områden i vilka man inte i samma utsträckning har avsatt särskild tid och resurs för brottsförebyggande arbete är samverkanspartnerna mindre nöjda eller i några fall missnöjda. Bland de som är missnöjda är det allmänna intrycket att det brottsförebyggande arbetet inte verkar prioriteras inom polisen och att det inte finns någon utpekad resurs för ändamålet. Man upplever att det finns en avsaknad av kontinuitet och långsiktighet, utan uthållighet och med ett ständigt byte av personal på funktioner eller uppgifter som borde upprätthållas eller utföras av samma individer för bästa resultat. Samverkansöverenskommelsen uppfattas av flera som en pappersprodukt till vilken inga konkreta åtgärder är knutna och för vilken det förefaller saknas relevant resurs för att kunna utföra den verksamhet som återges i dokumentet. Poliser anses av flera ägna sig alldeles för lite åt patrullering till fots och för mycket åt att transportera sig i fordon. De som åsyftas är inte de enskilda poliser som på sina håll ägnar sig åt brottsförebyggande arbete. De som är nöjda upplever att man med polisen delar en gemensam lokal problembild och att det finns en genuin vilja till det brottsförebyggande arbetet. På många håll finns upparbetade kontaktytor, som dock skulle kunna utnyttjas i större utsträckning om inte omsättningen av personal och prioriteringsfrågor stod i vägen. Förtroendet för polisens förmåga att hantera det händelsestyrda arbetet är stort. Genom intervjuerna kunde bilden av att Malmö stads indelning i stadsområden är osäker i princip dementeras (se 0). Ungefär hälften gav uttryck för att indelningen i lokalpolisområden logiskt sett borde stämma överens med stadsområdenas indelning, men flertalet menade att hur polisen väljer att dela in lokalpolisområden är mindre viktig och att det är polisens förmåga att alls bedriva brottsförebyggande arbete som är relevant. Vice chefsåklagare Anna Håkansson menar att det viktigaste för en god samverkan handlar om att polisen tillsätter kompetens och resurs. Idag upplevs inte utredningsverksamheten prioriteras tillräckligt och brister blir tydligast i utredningar med tvångsmedel. Utredare förefaller användas till annat. Rörligheten upplevs som stor i vissa delar av polisorganisationen och man saknar ibland erfarenhet. Anna Håkansson menar att systemet att ta in 6:e och 7:e-terminare för att utreda är kompetensutvecklande och gynnar det sammantagna samarbetet och kvaliteten på lång sikt, men baksidan är brist på kontinuitet och erfarenhet. I stort sett menar Anna Håkansson att samarbetet i ungdomsärenden fungerar relativt bra med den centrala organisation som är på plats idag. När det inte fungerar tillräckligt bra är det utredningstiderna som är för långa och att frister inte hålls. I vissa fall behövs en tätare kommunikation mellan åklagarna och utredarna. Åklagarkammaren har

20 20 ingen klar uppfattning när det gäller indelning i lokalpolisområden i Polisområde Malmö, men är i princip av uppfattningen att kvaliteten i samverkan förbättras med så central organisation som möjligt och att man befarar att för små och många organisatoriska enheter gör verksamheten sårbar. 6.2 Interna intervjuer Inledningsvis i detta avsnitt nämndes det faktum att bilden som externa samverkanspartners har av polisens brottsförebyggande arbete i allt väsentligt delas inom polisorganisationen. Därför ser man med tillförsikt fram emot de nya förutsättningar som förväntas inom en relativt snar framtid. Särskilt framträdande är beskrivningarna av frustration eller dåligt samvete gentemot samverkanspartners för att man inte ser att man i tillräcklig omfattning kan avsätta särskild resurs som över tid kan arbeta brottsförebyggande. På något håll ges, som tidigare framhållits, en annan bild. Kontinuerliga och veckovisa möten med ständigt uppdaterad kontaktinformation upplevs vara ett mycket bra sätt att bibehålla goda relationer, skapa förståelse och utveckla samverkan. Projekt som är och har varit polisområdesgemensamma ( Alfred, Selma och Olivia ), och till vilka även andra polisområden tidvis har bidragit med resurs, har tagit närpolisområdenas brottsförebyggande resurs i anspråk. Respektive närpolischef och gruppchef har således inte haft mandat att styra resursen som tilldelas Olivia. Det finns en uppfattning att dessa prioriteringar inte har gynnat det lokala brottsförebyggande arbetet på ett för närpolisområdena tydligt sätt. Det lokala brottsförebyggande arbetet har på de flesta ställen kommit att bli en verksamhet som bedrivs om man får tid över. Det som önskas från närpolisområdena är mer synlig polisiär närvaro i belastade områden på frekvent tid i form av t.ex. områdespoliser som inte har tillikauppgifter. Som det är idag blir det sällan patrullering till fots nära medborgarna. Underhandskontakter är tagna med Mats Olsson som leder arbetsgruppen för utredningen Regional anpassning av utredningsverksamheten i region Syd. Syftet är att komma fram till vilken betydelse antalet lokalpolisområden har för utredningsprocessen och lokalisering av utredningsresurser till lokapolisområdena. Bedömningen är att utformningen av utredningsprocessen ges mer flexibilitet och större möjligheter ju färre lokalpolisområden som beslutas i den nya organisationen. Denna faktor bör således tas hänsyn till vid valet av indelning i lokalpolisområden eftersom den ger bättre förutsättningar för en eventuell anpassning till en effektiv utredningsprocess. 7. ANALYS AV NULÄGE Mot bakgrund av beskrivningarna som ges i framtaget material och de intervjuer som hållits, där vissa centrala begrepp och synpunkter återkommer t.ex. tillräcklig bärkraft, medborgarfokus, prioritering och kontinuitet av det brottsförebyggande arbetet, gemensam lokal problembild och formerna för samverkan beskrivs arbetsgruppens slutsatser av pågående brottsförebyggande arbete i Malmö.

21 Samverkan på central nivå Arbetsgruppen gör bedömningen att samverkansöverenskommelsen utgör en stabil och bra grund för samverkan med Malmö stad. På grund av att Malmö stads omorganisation ännu inte har etablerats fullt ut och att det varit svårigheter att prioritera det brottsförebyggande arbetet inom polisen har överenskommelsen på vissa håll kommit att betraktas som en pappersprodukt. Det finns emellertid mycket starka skäl att efter nödvändiga uppdateringar behålla de väl genomarbetade dokumenten som en övergripande inriktning som ska spegla samverkan mellan Polisområde Malmö och Malmö stad. Arbetsgruppen saknar en tydligare koppling mellan de strategiska dokumenten och den lokala nivån, som utifrån lokala problembilder ska skapa konkreta handlingsplaner. Stora insatser har lagts de senaste åren på att förebygga, förhindra och utreda kriminalitet kopplad till bl.a. gäng och grov organiserad brottslighet. Under namn som Selma, Alfred och Olivia har insatser genomförts, även brottsförebyggande sådana, under en områdesgemensam ledning. Eftersom närpolischeferna inte har haft mandat att styra denna resurs har man inte heller sett den som sin eller upplevt att man har haft den nytta av resursen som man annars hade haft, även om den har verkat brottsförebyggande inom det egna närpolisområdet. Kopplingen mellan de lokala problembilderna och insatsernas relevans för dem förefaller inte vara tydlig på lokal nivå. Det krävs tydliga samband vid sådana insatser för att det enskilda närpolisområdet/lokalpolisområdet ska uppleva att den resurs som avsätts är väl investerad också utifrån ett lokalt perspektiv. 7.2 Brottsförebyggande arbete och ingripandeverksamhet Ambitionerna att prioritera det brottsförebyggande arbetet kan inte förverkligas om det inte finns tillräcklig bärkraft i lokalpolisområdena. Bärkraft kan definieras som ett förhållande mellan antalet medarbetare, belastningsnivån och invånarantalet. Med bärkraft tolkar arbetsgruppen också in förmåga till effektivt resursutnyttjande, vilket på grund av synergieffekterna blir enklare ju fler medarbetare som tillhör och arbetstidsplaneras på samma organisatoriska enhet. För att undvika kontraproduktiva mål och för att hitta logiska samband genom den polisiära produktionen är det tänkt att de nationella målen, tydligare än idag, ska spegla de lokala problembilderna, vilka härigenom blir uppdraget. I intervjuerna som genomförts framförs upplevelsen av att polisen har en genuin vilja till god samverkan och att polisen önskar att mer brottsförebyggande arbete utförs. Ett par interna intervjupersoner har ställt sig frågan om orsaken till att brottsförebyggande arbete inte utförs i den utsträckning som vore önskvärt beror på resursbrist eller om det är en prioriteringsfråga. Arbetsgruppen har sett att det finns lokal gemensam problembild och att övergripande strategiska lägesbilder har upprättats. Det verkar vara tydligt mot vad och hur den brottsförebyggande resursen ska sättas in och samma bild förefaller delas av både polisen och våra externa samverkanspartners. Förutsättningar för bra brottsförebyggande arbete finns om det prioriteras.

22 22 Exempel på god samverkan är de former för t.ex. veckovisa möten i vilka kontaktuppgifter uppdateras kontinuerligt för att angelägna frågor inte ska ramla mellan stolarna. Intervjuerna har tydligt visat olika förutsättningar mellan närpolisområdena att bedriva brottsförebyggande arbete. Upplevelsen av omfattningen gällande det brottsförebyggande arbetet i närpolisorganisationen är, liksom i övriga delar av myndigheten, att den alltför ofta måste prioriteras ner. Särskilt framträdande är beskrivningarna av frustration eller dåligt samvete gentemot samverkanspartners för att man inte ser att man i tillräcklig omfattning kan avsätta särskild resurs som över tid kan arbeta brottsförebyggande. Genom intervjuerna har arbetsgruppen uppfattat att bristen på uthållighet och kontinuitet samt att polispersonal ofta byts ut så att samverkanspartners ständigt får träffa nya poliser utgör ett betydande problem. Särskilt gällande arbetet med ungdomar är det viktigt att samma poliser återkommer så att man bygger förtroende. Sådana personliga kontakter uppfattas på många håll vara en av de viktigaste framgångsfaktorerna för att förebygga ungdomskriminalitet. Det finns dock exempel på väl fungerande brottsförebyggande arbete där man i högre grad förefaller ha avsatt särskild resurs för ändamålet. På vissa håll har närpolisområdet redan utsedda områdespoliser, en funktion som utgör kontaktyta mot nuvarande kriminalunderrättelsetjänsten och en BF-polis med huvudsakligen inre tjänst. Upplägget ligger väl i linje med beskrivningarna för den verksamhet som förutsätts bedrivas i de blivande lokalpolisområdena. Hur goda förutsättningarna är att bedriva brottsförebyggande arbete har också att göra med externa faktorer i lokalsamhället. Arbetsgruppen uppfattar att Närpolisområde Citys förutsättningar är något mer begränsade på grund av den särskilda problematik som de centrala delarna medför i form av t.ex. evenemang och demonstrationer. Intentionerna i samverkansöverenskommelsen att upprätta konkreta handlingsplaner för olika ändamål förefaller många gånger ha stannat vid enskilda punktinsatser eftersom uthålligheten saknas på grund av bristande tillgång av brottsförebyggande resurs. I Polisområde Malmö svarar ett närpolisområde i taget för polisområdets sammantagna beting i ingripandeverksamheten. Orsaken till detta återfinns i värdet av att upprätthålla fasta grupper som utgår från samma polisstation. Rutinen innebär dock höga kostnader bland annat genom behov av fler fordon, men förutsätter också att varje närpolisområde är bemannad att klara det sammantagna betinget för ingripandeverksamheten i hela Malmö. Detta har medfört att personalfördelningen är förhållandevis jämn mellan närpolisområdena, trots att belastningen närpolisområdena emellan skiljer sig åt relativt mycket. Arbetsgruppen har identifierat detta som en av tänkbara orsaker till att de olika närpolisområdena har olika förutsättningar att bedriva brottsförebyggande arbete. 7.3 Samstämmighet mellan samverkanspartners En intressant men föga förvånande iakttagelse är att externa samverkansparter understryker samma framgångsfaktorer som polisen redan är medveten om; Särskild tillsatt resurs, kontinuitet, samma individer med vilja och motivation, mer synlighet, arbete utanför polisbilen m.m. Det sagda talar mycket starkt för att den höjda ambitionsnivån i det

23 23 brottsförebyggande polisarbetet genom särskild tilldelad resurs är rätt väg att gå. Även med relativt liten resurs som arbetar brottsförebyggande med kontinuitet kan effekten bli mycket stor i relation till annan, mer resurskrävande verksamhet. Polisorganisationen behöver, som tidigare påpekats, öka förmågan att prioritera i verksamheten och att se till att det inte stannar vid enbart ambitioner. Brottsförebyggande arbete får inte vara något som görs i sista hand om man får tid över. Det framkommer i intervjuerna med våra samverkanspartners att man i mycket hög grad värdesätter dialog på lokal nivå. Man vill se samma poliser som har arbetsuppgifter med brottsförebyggande verksamhet för att de är lämpliga och intresserade av uppdraget och inte för att de har kommenderats till sådan tjänstgöring. Arbetsgruppen drar slutsatsen att det är viktigt att särskild utpekad brottsförebyggande resurs riktas mot respektive stadsområde. Problematiken med prioriteringar är att det per definition innebär att vid varje givet tillfälle som något prioriteras upp betyder att något annat måste prioriteras ner. I en komplex verksamhet som polisens är prioriteringsfrågan ett dilemma, vilket kan åskådliggöras med uppfattningen från åklagare att polisen inte prioriterar utredningsverksamheten samtidigt som flera av polisens samverkanspartners konstaterar att den brottsförebyggande verksamheten är bortprioriterad. Det blir en utmaning för den nya polisorganisationen att visa att det måste gå att göra både och. Slutligen bör noteras att åklagarna utifrån ett utredningsperspektiv föredrar en så centraliserad organisation som möjligt. För Polisområde Malmös del så är förutsättningarna sådana att ungdomsbrotten för närvarande hanteras på central nivå och företrädare för den grupp som hanterar delar av utredningsprocessen och utlokalisering av utredare på lokalpolisområdesnivå i den kommande organisationen föredrar färre och större lokalpolisområden i Malmö för att detta skapar större flexibilitet. 8. ARBETSGRUPPENS FÖRSLAG 8.1 Övergripande verksamhetsbeskrivning För att förverkliga intentionerna om ambitionshöjning i det brottsförebyggande arbetet är det av stor vikt att de förutsättningar som framgår av Brå-rapporter och inte minst av aktuella OPrapporter ges. Det är också av stor betydelse att alla goda delar av det nuvarande brottsförebyggande arbetet tas till vara. Mycket av det goda brottsförebyggande arbetet som idag bedrivs går hand i hand med hur det enligt direktiv, utredningar och rapporter som hanterar brottsförebyggande arbete, är tänkt att organiseras och fungera. Som tidigare redogjorts för finns det idag en samverkansöverenskommelse mellan Polisområde Malmö och Malmö stad. Arbetsgruppen anser att överenskommelsen ger goda principiella förutsättningar för det brottsförebyggande arbetet och att den strategiska inriktningen är en nödvändig förutsättning för att hålla samman och få en enhetlighet med mål

24 24 och visioner för allt brottsförebyggande polisarbete. Denna överenskommelse föreslås, att liksom idag, utgöra en övergripande inriktning för det brottsförebyggande polisarbetet i hela Malmö. En samverkansöverenskommelse bör, med utgångspunkter i bl.a. medborgarlöften och underrättelser, innehålla konkreta åtgärder gällande gemensamma lokalbilder som är lokallokalt förankrade. Handlingsplaner ska vara tydliga, konkreta och utförliga. Det är därför arbetsgruppens uppfattning att respektive lokalpolisområdeschef, oavsett hur många stadsområden lokalpolisområdet består av, ska teckna en samverkansöverenskommelse med respektive stadsområde. Polisområde Malmö har en funktion för samverkan i brottsförebyggande arbete (BFsamordnare/-ledare), se 4.1. Funktionen är tydligt knuten till det strategiska arbetet och inriktningen (dagens samverkansöverenskommelse), men uppfattas av arbetsgruppen för tillfället inte ha den starka knytning till lokal nivå som är eftersträvansvärd och som är en förutsättning för ett enhetligt och långsiktigt lokalt brottsförebyggande arbete i praktiken. Oavsett antalet lokalpolisområden bör BF-ledaren vara tratt-in, vilket är extra viktigt eftersom den stora samverkanspartnern, Malmö stad, har en delvis centraliserad organisation och delvis uppdelad i stadsområden. BF-ledaren bör få ett tydligt mandat som polisområdets processledare i brottsförebyggande frågor, och som sådan ha en given roll i polisområdets operativa ledningsgrupp och bidra med helhetssyn i brottsförebyggande frågor. Det uppstår då en naturlig koppling mellan strategisk och operativ nivå. BF-ledaren blir ett bra sammanhållande stöd till såväl områdesledningen som lokalpolisområdeschefer, kommunpoliser och områdespoliser. En kommunpolis kan i lokalpolisområden som omfattar flera små kommuner (under invånare) komma att ansvara för flera kommuner, dock som mest tre. Utifrån belastning och befolkningstal i Malmö ligger det närmast till hands att i detta avseende betrakta ett stadsområde som en i vissa delar självständig samverkanspartner. Stadsområdena i Malmö har ett befolkningstal mellan ca varför arbetsgruppen inte anser det orimligt att det utses en kommunpolis till respektive stadsområde. 11 I analogi med resonemanget kring en kommunpolis som ansvarar för samverkan gentemot respektive stadsområde är det viktigt att, oavsett hur många lokalpolisområden som beslutas, det tillsätts områdespoliser som verkar riktat i respektive stadsområde. Områdespoliserna måste vara tillräckligt många och endast i ringa omfattning belastas med andra uppdrag för att ambitionshöjningen ska få avsett resultat. Det är en mycket tydlig bild som ges av intervjupersonerna, att man uppfattar det som en avgörande framgångsfaktor i samverkan gällande det brottsförebyggande arbetet att det är samma poliser som med kontinuitet och över tid som representerar polisen. På de ställen man valt att inrätta en lokal underrättelseliknande funktion som är lokaliserad till närpolisområdena har förmågan till lokala perspektiv 11 I större städer är en indelning på lägre nivå än kommun att föredra, se Brå-rapport 1999:5 Bygga upp brottsförebyggande arbete, s.35, i vilken det framgår att det är praktiskt ansluta sig till den indelning som stadsdelsnämnder tillämpar.

25 25 väsentligt ökat genom att samarbetet mellan underrättelseverksamheten och lokal ledningsgrupp är nära och kontinuerligt. Arbetsgruppen menar därför att det är av stor betydelse att lokalisera en sådan funktion till respektive lokalpolisområde, men det kan vara en fördel om funktionen organisatoriskt tillhör området eller regionen. På så sätt upprätthålls enhetlig analytisk kompetens och utbildning vilket borgar för bättre kvalitet. För att förverkliga en höjd ambitionsnivå krävs tydligare polisiär närvaro i lokalsamhället. För att nå tillgänglighet och närvaro kommer det att behövas tydligare prioritering och effektivare resursutnyttjande. Genom effektiv planering och prioritering genom bra styrning och ledning ska resurser frigöras för att åstadkomma den bärkraft som förväntas i lokalpolisområdena. Även om det inte är uteslutet att väl motiverade undantag kan komma att accepteras förutsätts det på lokalpolisområdesnivå i princip finnas förmåga till såväl brottsförebyggande arbete som ingripandeverksamhet, utredningskapacitet och viss service. Åtgärderna kommer att kombineras med tydligare mandat och ansvar för lokalpolisområdeschefen. Som påtalats i föregående kapitel är det av stor vikt att intentionerna om logiska samband gällande målbilder kan förverkligas, så att den lokala problembilden utgör en viktig del i produktionsmålen och utgör uppdraget. Detta är det rimliga sättet att motivera till måluppfyllelse. Den prioritering av brottsförebyggande arbete som förespråkas bedöms av arbetsgruppen vara av särskild vikt i städer, orter och områden med mer komplexa problembilder. Malmö är ett exempel på en sådan komplex problembild, med mycket stor rörelse mellan olika stadsområden som alla har en, i förhållande till övriga landet, liten yta.

26 26 Förslag på samverkansstruktur mellan Polisen och Malmö stad 8.2 Förslag till indelning i lokalpolisområden i Polisområde Malmö Arbetsgruppens gemensamma arbete för att ta fram förslag till indelning i lokalpolisområden inleddes med att skissa på olika alternativ för två, tre och fyra lokalpolisområden. Alternativa förslag till indelning vägdes mot varandra tills gruppen enades om ett preliminärt förslag i respektive kategori av antal områden (två, tre och fyra). Av naturliga skäl finns endast ett förslag till indelning i fem lokalpolisområden, dvs. densamma som stadsområdesindelningen. Fördelar och nackdelar med att vara två, tre, fyra eller fem lokalpolisområden togs fram med hjälp av bedömningsparametrar, som baseras på framgångsfaktorer i de styrande rapporterna, information från intervjuer samt avgränsningar i direktivet Bedömningsparametrar Arbetsgruppen har inte strikt vilat sig mot de nedan angivna parametrarna. Hänsyn har också tagits till uppgifter som innehåller synpunkter och erfarenheter från de i arbetsgruppen som arbetar eller har andra erfarenheter från Polisområde Malmö och som inte kan mätas statistiskt. Ett exempel på sådan erfarenhet har varit vetskapen om att fler brott än vad som anmäls eller kommer till polisens kännedom i större utsträckning inträffar på vissa platser än andra. Den verkliga belastningen på sådana platser är väsentligt större än vad som framgår av statistiken.