UTVECKLINGSKRAFT FÖR ETT HÅLLBART MITTSVERIGE

Transkript

1 Regionalt strukturfondsprogram för regional konkurrenskraft och sysselsättning i Mellersta Norrland UTVECKLINGSKRAFT FÖR ETT HÅLLBART MITTSVERIGE OPERATIVT PROGRAM CCI 2007SE162PO007

2 Innehållsförteckning 1. Inledning Allmänt Regelverk för programframtagandet Redogörelse för processen kring programframtagandet och partnerskapets arbete Analys Allmän beskrivning av regionen Befolkning Natur- kultur- och miljömässiga förutsättningar Tillgänglighet Näringsliv och arbetsmarknad Sysselsättningsutvecklingen i regionen Utvecklingen inom offentlig respektive privat sektor Arbetslöshet Integration på arbetsmarknaden Utbildningsnivåer Nyckelbranscher Regional produktion och ekonomi Företagsutveckling i Mellersta Norrland Nyföretagande Kapitalförsörjning Mellersta Norrlands innovationsförmåga Innovations- och forskningsstruktur i regionen Den samiska befolkningen Hållbar utveckling och horisontella kriterier Erfarenheter från tidigare program Swot (styrkor, svagheter, möjligheter och hot) Slutsatser Goda tillväxtmöjligheter men regionala obalanser innebär olika grundförutsättningar i skilda delar av regionen Strategisk inriktning och övergripande mål Övergripande strategiska riktlinjer Kommissionens riktlinjer Nationell strategi för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning och Sveriges reviderade handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning (NRP) Regionala program/strategier Övergripande mål för Mellersta Norrland Programstrategi, val och motivering av insatsområden Strategiska val Gemensamma förhållningssätt Fokusering Hållbar utveckling Lärande Privat sektors medverkan Förhandsutvärdering Strategisk miljöbedömning, "SEA" Insatsområden och samordning med andra program Förnyelse av näringsliv, energi och miljödriven utveckling Tillgänglighet och attraktivitet Tekniskt stöd Samverkan med andra program Övriga regionala strukturfondsprogram för konkurrenskraft och sysselsättning Målet regional konkurrenskraft och sysselsättning inom Europeiska socialfonden Målet Europeiskt territoriellt samarbete, Sverige-Norgeprogrammet Nordens gröna Bälte samt Botnia- Atlantica Landsbygdsprogrammet Europeiska fiskerifonden, EFF Sjunde ramprogrammet för FoTUD och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, CIP Avgränsning och koppling till andra EU-program Indikatorer för programmet

3 6 Genomförandet av det regionala strukturfondsprogrammet Inledning Övergripande genomförandestruktur Förvaltande och attesterande myndighet för det regionala strukturfondsprogrammet Från ansökan till beslut Ansökan om stöd från den Europeiska regionala utvecklingsfonden Urvalskriterier Medfinansiering samt beskrivning av finansiella strömmar Medfinansiering Det finansiella flödet mellan Europeiska kommissionen och Sverige Flödet från rekvisition till utbetalning till stödmottagare Rapportering av oegentligheter till byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) för medel ur den regionala utvecklingsfonden Övervakningskommittén Strukturfondspartnerskapet Hållbar utveckling och horisontella kriterier Klassificeringskriterier för de horisontella kriterierna Kontrollsystem Ramprogram Direkta stöd till företag Programmet uppföljnings och utvärderingssystem Uppföljningssystem Utvärdering Datasystem - projekt och handläggningssystem Information Finansieringstabeller Bilagor Bilaga 1a-1c Indikatorer Bilaga 2 Uppdelning i kategorier Bilaga 3a Miljökonsekvensbeskrivning Bilaga 3b En sammanställning innehållande information efterfrågad i miljöbalken, 6 kap 16 (om särskild sammanställning) Bilaga 4 Förhandsutvärdering ITPS 2

4 1. Inledning 1.1 Allmänt För att bidra till stärkt regional konkurrenskraft och sysselsättning i Sverige ska åtta regionala strukturfondsprogram för Europeiska regionala utvecklingsfonden samt ett nationellt strukturfondsprogram för Europeiska socialfonden och upprättas för perioden Detta program, som avser Mellersta Norrland, är ett av dessa åtta regionala strukturfondsprogram. Mellersta Norrland utgörs i detta sammanhang av Jämtlands och Västernorrlands län och Länsstyrelsen i Jämtlands län har varit samordnare för framtagandet av programmet. Programmet har arbetats fram i nära samarbete med Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Programmet har också varit föremål för samråd och diskussioner med representanter för länens näringsliv, organisationer, kommuner och landsting. Programmet syftar till att öka konkurrenskraften och sysselsättningen i regionen och prioriterar insatser som bidrar till förnyelse av näringslivet och som ökar tillgängligheten och attraktiviteten i regionen. 1.2 Regelverk för programframtagandet Den legala grunden för utformningen av det regionala strukturfondsprogrammet för Mellersta Norrland återfinns främst i följande EG-förordningar som direkt berör programmet och dess inriktning: Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF). Kommissionens förordning (EG) nr 1828/2006 av den 8 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden och för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden. Därtill berörs programmet indirekt även av följande EG förordningar; Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 1081/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska socialfonden (ESF). Rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU). Rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden (EFF). Den Europeiska Unionens sammanhållningspolitik, som kommit till utryck i Lissabon- och Göteborgsagendan, har varit en viktig utgångspunkt för framtagandet av det regionala strukturfondsprogrammet för Mellersta Norrland. 3

5 De svenska dokument, beslutade av regeringen, som haft betydelse för programmets uppbyggnad och innehåll är; En nationell strategi för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning Uppdrag att samordna framtagandet av förslag till regionalt strukturfondsprogram för regional konkurrenskraft och sysselsättning (Europeiska regionala utvecklingsfonden) för programperioden samt bilaga; Direktiv för framtagande av förslag till regionala strukturfondsprogram för regional konkurrenskraft och sysselsättning från den 29 juni Även slutsatser från de regionala utvecklingsprogrammen (RTP) och de övergripande mål som formulerats i de regionala utvecklingsstrategierna i Västernorrlands och Jämtlands län har varit viktiga vid framtagandet av programmet. 1.3 Redogörelse för processen kring programframtagandet och partnerskapets arbete Programframtagandet har skett i en öppen process. I början av juli 2006 inbjöds de så kallade partnerskapen i Jämtlands och Västernorrlands län (bestående av företrädare för näringsliv, organisationer och politiker i regionen) att lämna förslag till innehåll i ett kommande strukturfondsprogram. Flera sammankomster med partnerskapen har skett därefter. Därutöver har ett antal träffar med politiska företrädare för regionens kommuner och landsting ägt rum. Programmet har också varit föremål för en bred remissbehandling. Ett hundratal värdefulla remissvar lämnades, bland annat från nästan samtliga kommuner, de bägge landstingen, näringslivsorganisationer, övriga organisationer, universitet, myndigheter (bland dem 14 nationella myndigheter) samt enskilda företag och personer. Information om programarbetet har hela tiden funnits lätt tillgänglig på Länsstyrelsen i Jämtlands läns hemsida. Såväl senaste programversion som remissvar har kunnat laddas ner från hemsidan. Det stora intresset för remissen och de välbesökta möten som hållits kring programmet tyder på ett stort regionalt engagemang för programarbetet. Den korta tiden för programarbetet har begränsat partnerskapens möjlighet att ingående diskutera programmet. Trots det måste nu föreliggande programförslag anses vara väl förankrat bland företrädare för såväl kommuner och landsting, näringsliv, organisationer och myndigheter i regionen. 1 Regeringen presenterade i december 2006 en nationell strategi för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning för perioden Strategin ersätter den tidigare regeringens strategi för regional konkurrenskraft och sysselsättning från juni Den nya strategin har beaktats i programförslaget. 4

6 2. Analys 2.1 Allmän beskrivning av regionen NUTS-2 regionen SE07 Mellersta Norrland omfattar Jämtlands och Västernorrlands län med sammanlagt 15 kommuner. Regionen avgränsas i väster av gränsen mot Norge och i öster av Bottenhavet. I norr gränsar regionen mot Västerbottens län och i söder mot Gävleborgs och Dalarnas län. Mellersta Norrland är en av de mest glest befolkade regionerna inom både Sverige och EU. Regionens landareal omfattar drygt km 2, vilket är mer än Irlands eller Belgiens och Hollands samlade landareal. Folkmängden i regionen uppgår till närmare invånare vilket ger en befolkningstäthet på 5,2 invånare per km 2. Detta kan jämföras med genomsnittet för Sverige som uppgår till 22 invånare per km 2 och med genomsnittet för Europeiska Unionen (25 länder) om 118 invånare per km 2. Mellersta Norrland är den region i landet som har den mest spridda bebyggelsestrukturen. Ingen annan region har en så stor andel av befolkningen boende utanför tätorterna. Stora delar av regionens areal präglas av den höga andelen skog. Skogen har alltid varit av avgörande betydelse för försörjningen i regionen. Naturmässigt finns också stora olikheter inom regionen från kustland till vidsträckta fjäll. Även näringsmässigt finns stora skillnader inom regionen, där kustlandet har en betydligt större andel stora företag och industrier än inlandet. De befolkningsmässigt tätare delarna av regionen återfinns i kustlandet och i området runt Storsjön i Jämtland. Gemensamt för hela regionen är de långa avstånden till marknaderna för regionens företag. Även de långa avstånden inom regionen kännetecknar Mellersta Norrland. 2.2 Befolkning Befolkningen har minskat i såväl Västernorrlands som Jämtlands län sedan mitten av talet. Under åren 1955 t o m 2005 förlorade Mellersta Norrland invånare eller 15 procent av sin befolkning medan motsvarande utveckling för hela riket var en ökning med 22 procent. De inomregionala skillnaderna är mycket stora (se karta 1). Befolkningen är koncentrerad efter kusten, utefter älvdalarna och i Östersundsområdet i inlandet. Förutom Östersundsregionen kännetecknas inlandet av stor gleshet, små tätorter och långa avstånd. 5

7 Karta 1 Befolkning per kvadratkilometer, Mellersta Norrland och angränsande områden. Karta Glesbygdsverket Befolkningsminskningen beror på en kraftig strukturomvandling i en region som varit mycket beroende av ett småskaligt jord- och skogsbruk till en högkvalitativ och rationell skogsindustri. Tillväxten i övriga näringar har inte fullt kunnat kompensera denna förändring. Strukturomvandlingen har medfört att yngre personer flyttat vilket bidragit till att regionen har en hög andel äldre. Det är framför allt de glesare delarna av regionen som drabbats av befolkningsminskningar. Även den relativt svaga förmågan att attrahera utrikes födda att bosätta sig i regionens kommuner har inverkat negativt på befolkningsutvecklingen. I jämförelse med Sveriges genomsnitt på 12,4 procent utrikes födda av befolkningen är endast 5,7 respektive 4,8 procent av befolkningen i Västernorrlands och Jämtlands län födda utomlands. Utvecklingen efter år 2000 har dock förbättrats, främst som en följd av en ökad invandring och ett mindre flyttningsöverskott för åren I vissa delar av fjällregionen med stark turistnäring finns områden som haft en positiv befolkningsutveckling under perioden

8 2005. Regionen har fortfarande ett födelseunderskott, vilket beror på en skev åldersstruktur och en sned könsfördelning med färre kvinnor i de barnafödande åldrarna år än antalet män i motsvarande åldersgrupp. Av befolkningen i åldrarna år går det 934 kvinnor per män inom regionen, jämfört med 963 kvinnor per män i genomsnitt för hela landet. Mellersta Norrland har som helhet en ojämnare fördelning av befolkningsstrukturen än riket. De inomregionala skillnaderna är också mycket stora. Andelen åringar av totalbefolkningen varierar kraftigt mellan de 15 kommunerna i regionen. Skillnaderna vad gäller fördelningen mellan kvinnor och män är också stora mellan kommunerna i regionen. I exempelvis Härjedalens kommun var andelen kvinnor i åldern år endast 43,9 procent av alla i åldersgruppen år Det bör också påpekas att kommunerna i regionen är ytstora och att mycket stora variationer finns inom kommunerna. Till följd av födelseunderskott och en ogynnsam åldersstruktur har Mellersta Norrland en försörjningskvot, det vill säga totalbefolkning i förhållande till befolkning år, som ligger över riksgenomsnittet. Ett högt värde indikerar en större försörjningsbörda för den i huvudsak förvärvsarbetande befolkningen år. Mellersta Norrlands försörjningskvot ligger på 1,76 jämfört med landets genomsnitt på 1,70. Skillnaderna inom regionen visas i tabell 1. Tabell 1 Försörjningskvot, totalbefolkning/ befolkning år, Försörjningskvot Försörjningskvot 2260 Ånge 1, Ragunda 1, Timrå 1, Bräcke 1, Härnösand 1, Krokom 1, Sundsvall 1, Strömsund 1, Kramfors 1, Åre 1, Sollefteå 1, Berg 1, Örnsköldsvik 1, Härjedalen 1, Västernorrland 1, Östersund 1, Jämtland 1,75 Källa: SCB, befolkningsstatistik Enligt ett basscenario från Eurostat om den regionala befolkningsutvecklingen i NUTS 2- regioner inom EU15, kommer försörjningskvoten att öka i nio av tio undersökta regioner fram till år Försörjningskvoten i genomsnitt för EU15s NUTS 2-regioner ökar från 1,64 år 2000 till 1,70 år 2020 medan Mellersta Norrlands försörjningskvot enligt scenariot ökar till 1,85 år Detta blir en hämmande faktor för regionens ekonomiska utveckling. För att kunna förändra denna utveckling krävs ökad inflyttning. Det förutsätter att den ekonomiska aktiviteten ökar. Det vill säga fler arbetstillfällen och fler nya företag Det är dessutom nödvändigt att uppmärksamma de tidigare nämnda inomregionala skillnaderna. Även om befolkningen i regionen som helhet kan förväntas stabiliseras, finns stora, glest befolkade, områden med fortlöpande befolkningsminskning. Med redan låga befolkningstal utgör denna utveckling ett allt starkare hot mot viktiga samhällsfunktioner, däribland offentlig och kommersiell service. Programmet måste därför också omfatta inomregionala prioriteringar, exempelvis i form av relativt omfattande och koncentrerade insatser, högre stödnivåer, aktivt sökande efter utvecklingsmöjligheter, etcetera, riktade till dessa områden. 7

9 2.3 Natur- kultur- och miljömässiga förutsättningar Skogen har spelat, och spelar fortfarande, en stor roll för utvecklingen i Mellersta Norrland. Regionens yta består till 57 procent av skogsmark. Enligt uppgift från länsförbunden av LRF i Jämtland och Västernorrland kommer procent av bruttoregionalprodukten i regionen från jord- och skog. Jorden och skogen utgör också grunden för ca 20 procent av sysselsättningen i regionen. 2 Regionens skogar utgörs till största delen av barrskog. Skogstillgångarna har ända sedan den första industrialiseringen av regionen varit av avgörande betydelse för utvecklingen. Odlingslandskapet i Mellersta Norrland är varierande och mångformigt. Det täcker bara knappt 2 procent av regionens landareal, men sträcker sig från fjällbygd, över skogsbygd, via bördig Storsjöbygd, älvdalar och det kuperade skogslandskapet i regionens mellersta delar ner till det delvis flackare men stundom branta kustlandskapet. Utmärkande för de västra delarna av regionen är de levande fäbodarna och fjällägenheterna. På motsvarande sätt utgör de kustnära jordbruksbygderna och fiskelägena karaktäristika för regionens östra del. Regionen har landets högsta andel ekologiskt odlad åkerareal och landets lägsta användning av kemiska bekämpningsmedel. Klimatet i regionen underlättar ekologisk odling. En småskalig livsmedelsförädling, många gånger baserad på ekologiska råvaror, bidrar till regionens attraktionskraft och ger värdefull sysselsättning i regionens glesare befolkade delar. Det leende kulturlandskapet bidrar också i högsta grad till regionens attraktionskraft. Det största hotet mot regionens odlingslandskap är igenväxning och sämre hävd på grund av färre aktiva jordbrukare och färre betesdjur. I regionens del av Sápmi Sameland, är den samiska kulturen och de samiska näringarna en viktig tillgång. Samerna lever sedan lång tid tillbaka i området och de utövar både traditionella och nyare näringar som är av betydelse för regionen. En stor del av regionen utgörs av renbetesmark där samerna har renskötselrätt. I regionen finns storslagna naturområden och många vackra natur- och kulturmiljöer; Fjällvärlden i väster med alla de upplevelser den kan erbjuda. Ångermanälvens, Indalsälvens och Ljungans dalgångar erbjuder också spännande upplevelser, liksom världsarvet Höga kusten. Intressanta och unika stadsmiljöer, som Sundsvalls stenstad och Östersunds stadskärna, kompletterar bilden. Bra luftkvalité, friskt vatten, attraktiva natur- och kulturmiljöer finns på många håll i regionen. Regionen erbjuder en i många avseenden attraktiv livsmiljö. Att bevara och utveckla de höga natur- och kulturvärdena är viktiga mål för regionen. Den skyddade naturen i regionen uppgår till hektar, varav hektar är nationalparker och resten naturreservat. I Europa byggs nu ett nätverk av särskilt värdefulla naturområden upp (Natura 2000), för att bevara dessa och de arter de hyser för framtida generationer. Mellersta Norrlands bidrag till nätverket är 352 områden på sammanlagt ca hektar. Ungefär 70 procent av områdena är skyddade som naturreservat. Natura 2000 har upprättats med stöd av EU:s fågel- och habitatdirektiv. Fågeldirektiv innehåller en lista med 185 fågelarter som kräver särskilda skyddsåtgärder, 69 av dessa fågelarter förekommer i Mellersta Norrland. Habitatdirektivet är en komplettering till fågeldirektivet genom att detta direktiv behandlar fler artgrupper samt naturtyper av olika slag. Dessa arter och naturtyper skall ges ett sådant skydd att livsmiljön bevaras. Av habitatdirektivets 170 naturtyper återfinns 49 i Mellersta Norrland. I habitatdirektivets artlistor finns 690 utpekade arter och 2 I dessa siffror har även den indirekta sysselsättningen räknats in. 8

10 27 av dessa förekommer inom regionen. De flesta av dessa arter är nationellt hotade och sällsynta. Ett område är utvalt till Natura på grund av sina speciella naturvärden. Därför är Natura 2000-områdena skyddade enligt svensk lag 4. Det betyder att vissa åtgärder i anslutning till ett Natura 2000-område kräver tillstånd från Länsstyrelsen. Det är av största vikt att de åtgärder som sker i regionen utförs på ett sådant sätt att områdena ovan skyddas och bevaras. De Natura 2000-områden som finns i regionen utgör, med sina värdefulla naturområden och sina sällsynta arter, en attraktionsfaktor för både besökande och boende i regionen. I regionen finns lämningar efter fångstfolk som bodde här för tusentals år sedan. Så småningom växte en jordbrukskultur fram i den bördiga Storsjöbygden och i de bördiga älvdalarna. Från tiden kring förra millennieskiftet finns de äldsta spåren av en renskötande samisk befolkning, liksom spår av ett fäbodbruk. Vid samma tid restes en runsten på Frösön som berättar om Jämtlands kristnande och på flera platser runt om i länen byggdes kyrkor. Idag är alla kyrkor som invigts före år 2000 skyddade enligt Kulturminneslagen. Bottenhavet har alltid varit en viktig förutsättning för regionens utveckling. Längs kusten finns många äldre fiskelägen med välbevarade kapell med rötter i det så kallade fjärrfisket. Naturliga förutsättningar, som landhöjning och skärgård, har skapat specifika villkor för bebyggelsens, traditionernas och näringslivets utveckling i området. Den ångermanländska Höga Kusten utsågs också 2001 till geologiskt världsarv av UNESCO. I området har landhöjningen varit kraftigare än på någon annan plats i världen. Här når inlandets kraftigt markerade bergkulleterräng med stora höjdskillnader ända ut i havet, vilket gör att de geologiska processerna blir tydliga. De naturgeografiska förutsättningarna har även påverkat kulturlandskapets utveckling. Det är till exempel fortfarande fullt möjligt att i ett begränsat område följa en tidstrappa i landskapet med spår från vår äldsta förhistoria, cirka år f.kr., fram till idag. Detta gör regionen unik i ett internationellt perspektiv. I slutet av 1800-talet inträdde en ny tid. Järnvägen drogs fram, skogen blev en viktig handelsvara, industrier etablerades, folkrörelser vann anhängare och de första turisterna kom hit för att andas frisk fjälluft. Timret från den värdefulla skogen flottades såväl i de stora älvarna som i de små bäckarna. Sågverk och andra industrier växte upp som svampar ur jorden. Från de stora sågverken vid kusten skeppades virket ut i världen. Älvmynningarna och kustområdena närmast dem genomgick en dramatisk samhällsutveckling, med nya sociala och politiska mönster. Älvarnas inneboende energi har under 1900-talet resulterat i många tekniskt och arkitektoniskt påkostade kraftverk anläggningar som visar på framstegsoptimism och stark tilltro till teknikens möjligheter. I regionen finns sammanlagt över 100 områden som är av riksintresse för kulturmiljövården och ca 150 lagskyddade byggnadsminnen, som tillsammans kan berätta om regionens historia. I regionen är tre miljöer skyddade som kulturreservat, där syftet är att bevara värdefulla kulturpräglade landskap. De miljöer som hittills förklarats som kulturreservat i regionen är fjällgården Lillhärjåbygget, sågverkssamhället Marieberg och fiskeläget Sandviken. En separat beskrivning av miljötillståndet i regionen, relaterad till de 16 miljömålen, har upprättats. I denna beskrivs både de många gånger höga miljövärden som finns i regionen och vilka insatser som behövs för att nå upp till de nationella och regionala miljömålen. 3 Natura 2000 bygger på EU:s Art- och habitatdirektiv (1994) samt Fågeldirektiv (1979). 4 Miljöbalken 4 kap 8, 6 kap. 1 & 4 och 7 kap

11 I vissa tidigt industrialiserade delar av regionen finns områden med starkt förorenad mark. Att sanera dessa områden är av stor vikt för att stärka regionens attraktionskraft. Vissa områden kommer dock troligen inte att kunna saneras helt. Dessa områden kan istället nyttjas som en resurs för ny industriell verksamhet där kraven på opåverkade markområden inte är lika stora. 2.4 Tillgänglighet Regionen präglas av dels stora avstånd inom regionen, dels stora avstånd till tyngre marknader för regionens näringar. De "Lokala Arbetsmarknadsregioner" som ofta används för att beskriva funktionella arbetsmarknadsregioner i Sverige fungerar inte som analysverktyg för funktionella regioner i vår region. I karta 2 nedan redovisas därför inom vilka områden i regionen inom olika tidsintervall som man kan nå en större arbetsmarknad (här definierad som ett tätbebyggt område med minst invånare). Karta 2 Tillgänglighet till tätbebyggda områden med minst invånare Kartan visar (utifrån befolkningsuppgifter per km 2 rutor) restider med bil till större tätorter inom 30, 45 resp. 60 minuters bilresa. Av kartan framgår att stora delar av framför allt den västra delen av regionen inte har möjlighet att nå större arbetsmarknadsområden inom en restid om 1 timme med bil. Generellt sett sker merparten av den dagliga arbetspendlingen inom ett avstånd om 60 minuter mellan bostad och arbetsplats. Pendlingsmönstren varierar dock kraftigt. Kvinnor pendlar generellt sett kortare sträckor än män och oftare kollektivt. Högutbildade män pendlar längst. Huvudansvar för barn innebär oftast mindre möjligheter till längre arbetspendling. För dessa personer är dessutom längre arbetspendling oftast mindre lönsamt då de oftare arbetar deltid. Den glesa befolkningsstrukturen gör att underlaget för traditionell kollektivtrafik för arbetspendling är för litet i stora delar av regionen. Utveckling av nya former av och sätt att utföra kollektivtrafik, liksom bildelning, taxibussar, bokning av samåkning, etc. kan därför vara nödvändiga. Större befolkningskoncentrationer finns dock i vissa delar och efter vissa stråk i regionen, se karta 1. I dessa delar och efter dessa stråk finns en potential för ökat kollektivt resande. 10

12 Ett sådant viktigt stråk går i öst-västlig riktning genom hela regionen och vidare till Trondheim i Norge. I denna relation finns såväl Europaväg 14 som järnvägarna Mittbanan/Meråkerbanan. Projektet "North East Cargo Link" har identifierat ett antal flaskhalsar på både E14 och järnvägarna efter stråket. En förbättring av såväl vägar som järnvägar längs sträckan skulle medföra minskade restider med möjligheter till regionförstoring efter delar av stråket. Bättre förutsättningar för samverkan mellan såväl Sundvallsregionen, Östersundsregionen som Trondheimsregionen skulle också skapas. Förbättringar av infrastrukturen efter stråket skulle också ge ökade möjligheter till avlastning av de starka nord - sydliga godstransportstråken i Sverige (och därmed minskad miljöbelastning) genom ökad utskeppning via hamnarna i Västernorrlands kustområde och Trondheimsområdet. Trots att såväl E14 som Mittbanan är TEN-klassade håller de långt ifrån den standard som behövs för att kunna fylla sin funktion. Förbättringar av vissa avsnitt av såväl vägen som järnvägen är av största betydelse för att kunna uppnå önskade effekter enligt ovan. Ett annat viktigt stråk går i nord-sydlig riktning efter kusten och förbinder bland annat städerna Sundsvall - Härnösand och Örnsköldsvik. Stråket har även starka kopplingar utanför regionen i både sydlig och nordlig riktning, det vill säga gentemot de nordliga kommunerna i Gävleborgs län och mot Nordmaling och Umeå i Västerbottens län. Även tvärförbindelsen Örnsköldsvik-Sollefteå-Östersund är av intresse för att knyta samman områden både inom och utom regionen. Den nya Botniabanan liksom den upprustade Ådalsbanan, som bedöms kunna tas i bruk år 2011 kommer att, med rätt trafikering, kunna ge stora möjligheter till både regionförstoring och överförande av transporter från väg till järnväg. Inlandsbanan, som går i nord-sydlig riktning genom norra Sveriges inland, används idag framför allt för godstrafik och, under sommaren, turisttrafik. Delar av banan har idag för låg bärighet för att vara ett konkurrenskraftigt alternativ för godstransporter. De stora avstånden och den glesa bebyggelsestrukturen gör tillgången till IT-tjänster särskilt viktig i vår region. En omfattande utbyggnad av bredband 5 har skett under senare år, bland annat med hjälp av statligt stöd. Utbyggnaden av bredbandsnätet har varit omfattande. Trots det finns fortfarande ett antal "vita fläckar" där företag och hushåll saknar reella möjligheter till anslutning till infrastruktur med bredbandshastighet. Allt fler tjänster ställer krav på höga överföringshastigheter och utvecklingen i den riktningen visar inga tecken på att mattas. Som exempel kan nämnas företags behov av uppdatering av programvaror, produktkataloger, ritningar, direktbeställningar från lager etc. via nätet. Utbildning och kompetensutveckling över nätet ställer också stora krav på höga överföringskapaciteter. För framför allt många företag är det därför av största vikt att ha tillgång till bredband enligt den definition vi valt. En fortsatt satsning på telemedicin liksom satsningar på 24- timmarsmyndigheten är andra skäl för att göra IT-tjänster tillgängliga i hela regionen. Tillgången till IT-infrastruktur betraktas numera som en lika viktig förutsättning för en regions utvecklingsmöjlighet som tillgång till vägar, järnvägar, etc. Detta gäller i särskilt hög grad i en region som Mellersta Norrland med dess långa avstånd och spridda bebyggelse. 5 I detta sammanhang definieras bredband som möjlighet till kommunikation med minst 2 Mbits/s i båda riktningarna för användaren. 11

13 Enligt en undersökning inom ramen för EU-projektet "Understand" ligger hushållen i Mellersta Norrland förhållandevis högt när det gäller användningen av IT. Däremot ligger företagen i regionen lägre än såväl riksgenomsnittet som i projektet undersökta regioner runt om i Europa när det gäller IT-användningen. En potential för ökad IT-användning i regionen bedöms således finnas som måste nyttjas av konkurrensskäl. 2.5 Näringsliv och arbetsmarknad Sysselsättningsutvecklingen i regionen Sverige drabbades av en mycket djup finansiell kris och lågkonjunktur under den första hälften av 1990-talet, vars följverkningar medförde ett kraftigt bortfall av arbetstillfällen inom såväl offentlig som privat sektor i hela landet och inte minst i Mellersta Norrland. Antalet arbetstillfällen nådde sin lägsta punkt i riket under 1993, medan den i Mellersta Norrland kom först fyra år senare. Arbetsmarknaden har därefter långsamt börjat återhämta sig och antalet förvärvsarbetande har ökat. Under åren ökade sysselsättningen i Mellersta Norrland med 4,7 procent till totalt förvärvsarbetande, dock med stora skillnader inom regionen, För riket var sysselsättningsökning 5,4 procent under perioden. Sysselsättningen för regionens kvinnor ökade med förvärvsarbetande eller 3,9 procent. För männen ökade sysselsättningen med förvärvsarbetande, motsvarande 5,5 procent. Utvecklingen av antalet förvärvsarbetande i Mellersta Norrlands kommuner fördelat på kön under åren 1999 till 2004 visas i karta 3 nedan. Karta 3 Förändring (%) av antal förvärvsarbetande dagbefolkning 16- år på kön, Kvinnor Män Totalt Förändring , procent