Frågestund och diskussion

Transkript

1 Frågestund och diskussion Sverker Olofsson: Vi fortsätter där Per Wester slutade. Jag satt själv och funderade på det och jag har också fått in några sådana frågor: Hur vet jag att det är just en stroke jag har fått? Per Wester: Typfallen är lätta att känna igen. De klassiska symtomen är plötsligt påkommen halvsidig förlamning eller talförlust. Att ena sidans arm, ben, mungipa blir svag och att man samtidigt tappar känseln, det är tydliga tecken som var och en kan reagera på. Sverker Olofsson: En riktigt blixtrande huvudvärk, är det inte en signal? Per Wester: Jo, det kan vara en subaraknoidalblödning som ger den där åskknallsliknande huvudvärken. Då ska man till sjukhus snarast för neurokirurgisk behandling. Sverker Olofsson: Jag förstår på ditt anförande hur kolossalt viktigt det här med tiden är. Om jag av någon anledning känner oro för stroke och det gör man ju bara genom att lyssna på föredragen och bor i Dorotea; då är väl chansen att få bra behandling betydligt mindre jämfört med om jag bor vid lasarettsbacken här i Umeå? Per Wester: Ja, men samtidigt ska man tänka på att stockholmarna, som bor nära de största sjukhusen, ändå kommer in väldigt sent. När vi studerade vilken betydelse avståndet från akutmottagningen upp till tio mil hade var det inte alls där skon klämde. Vi är inte där än, men också i Dorotea ska man i framtiden ha kompetens för ganska avancerad strokevård. Vi håller på med sådan vidareutbildning för jourläkare, invärtesmedicinare, neurologer och geriatriker. Det är inget hokuspokus utan de måste bara lära sig lite mer inom sitt område. 61

2 Sverker Olofsson: Flera har varit inne på det och det är också en fråga jag fått på en lapp från publiken: Vilken är kopplingen mellan stroke och hjärtflimmer? Varför är man mer disponibel för stroke om man har hjärtflimmer? Kjell Asplund: Normalt pumpar hjärtat så att det töms på blod med varje slag, men vid hjärtflimmer töms det inte lika bra utan blodet stagnerar och levrar sig. Det kan då bildas en propp som bryts loss och vandrar ut i kroppen. Ungefär två tredjedelar av de proppar som lämnar hjärtat hamnar uppe i hjärnan. Sverker Olofsson: Vet man om att man har hjärtflimmer? Kjell Asplund: Nej, inte alltid, men pulsen blir oregelbunden. Sedan kan man plötsligt tappa orken i och med att hjärtat pumpar sämre, och då är det klokt att söka sjukvården och se vad det är fråga om. Att det är hjärtflimmer framgår då av en EKG-undersökning. Män är ömtåligare Sverker Olofsson: Sedan undrar man, lite avundsjukt nästan: Varför är det fler män som åker på stroke än kvinnor? Kjell Asplund: Det beror inte på att det finns fler män med högt blodtryck. Dessutom röker fler kvinnor än män idag, så det är faktiskt en ren orättvisa. Vi män är helt enkelt ömtåligare för riskfaktorerna. Det beror inte på att vi behandlar kroppen mycket sämre, utan det finns en större genetiskt betingad benägenhet för stroke. Sverker Olofsson: Det har kommit en fråga som gäller om man kan operera vertebralisartären. Görs det i Umeå? 62

3 Kjell Asplund: Nej, det har aldrig blivit någon succé och görs vad jag vet numera inte i Sverige. Per Wester visade att det går fyra stora blodkärl upp till skallen. Två går på framsidan, de största, men sedan finns också det en bakre blodförsörjning som följer ryggraden. Det är de s.k. vertebralisartärerna. Där kan det bli förträngningar som ger skador framförallt långt bak i hjärnan, i lillhjärnan eller i förlängda märgen. Det har på en del håll gjorts försök att behandla detta med operation eller ballongvidgning, men det är oerhört svårt att komma åt eftersom kärlen går i benkanaler. Sverker Olofsson: Det här med ballongvidgning finns det någon risk för att den petar loss proppar i blodbanan? Per Wester: Ja, en uppenbar risk. När man gör en ballongvidgning måste man samtidigt använda ett nät som fångar upp proppar i blodet från hjärtat. Sverker Olofsson: Vilka allvarliga medfödda faktorer ökar risken för stroke? Kjell Asplund: Bakom de plötsliga subaraknoidalblödningarna kan det ligga missbildningar i blodkärlen. Vissa har en ärftlig tendens att bilda bråck på blodkärlen. När det gäller andra former av stroke är det paradoxala att det finns personer som har rökt i hela sitt liv, inte ätit särskilt bra och aldrig motionerat, men som ändå klarar sig bra, medan andra som har haft diabetes i några få år och kanske inte rökt alls kan drabbas. Det finns alltså en inbyggd genetisk känslighet för hur man påverkas av olika riskfaktorer. Stress svårbedömd orsak Sverker Olofsson: Gäller någon koppling till personligheten? Är det en viss typ av människa som åker dit särskilt mycket, kopplat till stress och liknande? Kjell Asplund: Nu börjar det bli svårt. Sverker Olofsson: Du behöver inte ha så mycket vetenskapliga belägg. Filosofera lite... 63

4 Kjell Asplund: Jag tillhör dem som anser att det finns hyggligt vetenskapligt underlag för att stress ger stroke, men det har visat sig att jag är rätt ensam om det. Jag är säker på att det finns andra synpunkter här i panelen. Får jag berätta? Jag har ju varit sakkunnig i en del försäkringsärenden, och ett av dessa gäller en man som var ansvarig när ett stort företag utvecklade ett datasystem. Han hade inte haft semester på tre år och man ringde honom dag och natt. Han drabbades av stroke i unga år utan att ha några andra riskfaktorer, det fanns inte i släkten heller. När han låg på sjukhuset och inte kunde tala, halvt förlamad, kom de upp från jobbet med tjocka datalistor och bad att han skulle reda ut vad som var vad. Då skrev jag ett upprört utlåtande. Han fick igenom sin stroke som yrkesskada men det vetenskapliga underlaget är inte gediget, det måste jag hålla med om. Sverker Olofsson: Vad säger ni andra om det här? Per Wester: Jag tycker också att det är svårt. Det fall som Kjell beskriver känns ganska klart, men oftast är det inte så tydligt utan det har funnits högt blodtryck, en åldersdiabetes kanske och sedan en jättestress. Hur ska man kunna mäta vad som orsakar vad? Vi är för dåliga på att skilja upp det här eftersom stressen kan visa sig via ett antal olika symtom, framför allt att blodtrycket blir lite högre. Att kunna säga precis att det här var stressen, det är svårt. Sverker Olofsson: Du är lite artig nu, men i princip tror du inte ett skvatt på vad Kjell säger? Per Wester: Jo, det gör jag just i det fallet, men det är sällan som det är så lätt. Kan tröttheten behandlas? Publikfråga: Jag undrar hur man behandlar trötthet och varför så många anser sig vara så otroligt trötta. Birgitta Bernspång: De flesta strokepatienter känner sig jättetrötta, men jag är inte så säker på om det går att behandla eller om tröttheten helt enkelt är 64

5 en effekt av skadan. Om all energi går till andra saker och det blir jobbigt att använda hjärnan på ett helt annat sätt än tidigare, då blir man väldigt trött. Kjell Asplund: Det här är ett vanligt problem. Vi har under de år som vi har intresserat oss för stroke här i Umeå gjort några inbrytningar, t.ex. när vi upptäckte att depression efter stroke var ett så stort problem och att detta inte alltid visar sig i form av särskilt typiska depressionssymtom. Ett led i depression är trötthet och det finns möjligheter att behandla sådan trötthet. Men kvar står en grupp där strokesjukdomen i sig ger tröttheten. Vi har kartlagt det och det är ett jätteproblem. Amfetamin, som Per Wester talade om, har troligen en del gynnsamma effekter. Vi har gjort en studie där hälften fick sockerpiller och hälften ett amfetaminliknande preparat. Det var onekligen så att några av patienterna var hjälpta av det här medlet. Det behöver nu studeras bredare, för det är ju kontroversiellt att ge centralstimulerande läkemedel till strokepatienterna. Publikfråga: För fyra år sedan fick jag en propp i hjärnan och Kjell Asplund gav mig en tablett som varit verkligt bra och aldrig gett mig några bekymmer. Sverker Olofsson: Kan du berätta lite om hur du kände det när du fick din stroke: Blev du väldigt utslagen? Publikfråga: Nej och det var väl det att man inte visste vad som hände som var dumt. Jag kom inte in till sjukhuset förrän dagen efter... Kjell Asplund: Normalt ger vi, som Per Wester berättade, proppförhindrande medicin. Vi ska inte diskutera så mycket detaljer, men jag tror att trots att du redan fick en form av magnecyl kom en ny, mindre propp och då lägger man till ett annat medel i en kombination. Det som slår mig när du talar är hur viktigt det är att man som patient också själv är engagerad och tror på sin medicin. 65

6 Framloben påverkar känslorna Sverker Olofsson: Jag ska läsa upp en fråga som jag hoppas någon vill svara på: Min man fick Alzheimers sjukdom. Enligt det besked jag fick berodde hans oro och arga utbrott bland annat på att skadan satt i framloben. Är det någon som kan fundera kring det? Lars Nyberg: Ja, framloben är med och reglerar vårt känsloliv. Det är väl dokumenterat att skador och sjukdomar i nedre delar av pannloberna kan ge problem med aggressiva utbrott och med att bete sig korrekt i olika situationer. Nu förknippar man i och för sig inte tidiga skeden av just Alzheimers sjukdom med pannloberna utan främst med tinningloberna och de delar av hjärnan där vi har våra minnesfunktioner. Det är i allmänhet på den punkten som man tidigast ser tecknen på alzheimer. Men sedan brukar demenssjukdomen utvecklas stegvis och i senare skeden är det också vanligt med personlighetsförändringar. Det kan delvis bero på att andra delar av hjärnan har blivit påverkade. 66

7 Primärvårdens roll Sverker Olofsson: Jag ska vända mig till Per Wester. Du är ju verkligen övertygad om hur viktigt det är att snabbt få behandling på sjukhus inom tre timmar. Primärvården fungerar ju inte alltid så väldigt bra, är den ett problem i det här sammanhanget? Per Wester: Nej, inte idag. Förr tjafsade vi om vart patienterna skulle åka först och var dom skulle vårdas, men numera har vi full samstämmighet: Den som har de här symtomen ska snarast till sjukhus. Sedan kan det vara svårt att komma fram till vårdcentralen, men vi jobbar för att skapa en central sjukvårdsupplysning som ska komplettera de lokala och med SOS Alarm för att kunna förbereda inför t.ex. trombolysbehandling redan i ambulansen när det behövs. Sverker Olofsson: Jag förstår på dig att om man känner att man har en stroke med de ganska typiska symtomen, då ska man över huvud taget inte fundera på primärvården utan åka direkt in till sjukhuset? Per Wester: Ja. Infektionskänslighet efter stroke Publikfråga: Jag heter Gunnar Johansson och fick en stroke för cirka tre år sedan, Per Wester minns mig säkert. Jag har några frågor kring följdsjukdomar som jag hoppas ni kan svara på. Jag har alltid har varit frisk tidigare, men efter den här blödningen råkade jag ut för en massa infektioner, allmän blodförgiftning, rosfeber, grön starr och Gud vet allt jag har idag. Därför kan man fråga sig om immunförsvaret tagit skada. Jag vill också veta varför man får värk i lederna. Jag har ju alltid varit aktiv och är det fortfarande. Är det en följd av blödningarna? Per Wester: Ja, jag minns att vi tampades en del. Du ville ut och åka skidor i full fräs med dina hjärnblödningar och det kunde jag inte tillråda just då, inte Vasaloppet i alla fall. Det finns en koppling under akutskedet. Vi ser ganska ofta att stroke både blödning och propp föregås av en infektion som kan ha utlöst det hela. Men eftersom du beskriver att du i efterhand har dragit på 67

8 dig både infektioner och ledbesvär tror jag inte att du ska skylla på blödningen. Snarare kanske det fanns en inflammatorisk process som pågick när du fick din stroke. I varje fall är det inte blödningen som ger inflammation. Publikfråga: Man kan ändå fråga sig om det finns ett samband för jag har ju alltid varit frisk tidigare, men nu är jag extremt känslig och råkar ut för både det ena och det andra. Finns det någon forskning om det här? Kjell Asplund: Det finns något lite som kan vara intressant. I Göteborg har man gjort tuberkulintester och sett att immunreaktionen fungerar sämre på den sida som drabbats av stroke. Hur hjärnan egentligen hänger ihop med immunförsvaret är ett oerhört spännande forskningområde som vi vet väldigt lite om. Det kan dölja sig mer här än vi har trott hittills. Sedan är det också så att om man drabbas av stroke och t.ex. får svårt att svälja, då händer det ju lättare att mat och dryck hamnar fel och går in i luftvägarna så att man blir infekterad på det sättet. Publikfråga: Min mor fick en ganska stor stroke. En eller två månader efteråt ungefär fick hon kramper på den friska sidan. Varför och vad hade hänt? Kjell Asplund: Det är nog så, och det har bl.a. Per Wester visat i sin forskning, att när ena sidan av hjärnan drabbas händer dramatiska saker också i den andra. Den aktiveras på olika sätt och epilepsi är ju en överaktivering. Den andra hjärnhalvan går alltså inte opåverkad genom en stroke. Precis vad som hänt just i din mammas fall är förstås väldigt svårt att säga. Hur svår är diagnosen? Publikfråga: Är det svårt som läkare att känna igen en stroke? Hur ofta händer det att du får ligga en vecka på lasarettet utan att få hjälp förrän det visar sig att du har fått stroke två gånger? Sverker Olofsson: Får jag fråga eftersom du ställer frågan, har du dålig erfarenhet? 68

9 Publikfråga: Ja, [kraftuttryck], jag blev nonchalerad för att jag var för ung. Jag kunde inte gå, kom in på neurologen och blev hemskickad. Då fick jag nästa propp och blev medvetslös. Sedan kom jag tillbaka till neurologen som skickade mig till öronavdelningen för öronspolning. Jag reagerade inte för att jag var medvetslös, och då kom man på att köra upp mig på neurologen igen. Så fick jag ligga där i tre dagar, de visste inte vad det var för fel. Sedan gjordes en hjärnröntgen och då upptäckte de två stroke och först då fick jag behandling på strokeavdelning. Kjell Asplund: Det här är ju något för Socialstyrelsen med vårt ansvar för tillsyn av sjukvården. Vi har faktiskt tillsammans med en sjuksköterska här från Umeå speciellt gått igenom för vad som görs fel i strokevården. Just läkare blir ofta fällda för missar i diagnosen. Om det var en hjärnhinneblödning du hade plötslig huvudvärk kan bero på så mycket annat görs det, måste man erkänna, ganska många missar och vi måste utbilda läkarna bättre. Sverker Olofsson: Från någon i publiken har vi fått frågan Hur kan man påverka akutmottagningarna för att vinna tid? Per Wester: Jag skulle kunna svara på det. De nationella riktlinjerna för strokevården ska uppdateras just nu. En diskussion vi för i det sammanhanget är att de som har stroke ska ligga kortast möjliga tid på akutmottagningarna. Tanken är att man när det verkar vara en stroke på gång ska börja förbereda redan i ambulansen: Sätta dropp, mäta blodsockret, ta EKG om det finns tid osv. På så sätt har man gjort det som annars kan vara tidsfördröjande på akut- 69

10 mottagningen, och sedan är tanken att den drabbade ska komma upp på en välfungerande stroke-enhet så snart som möjligt. Migrän ökar strokerisken Publikfråga: Jag är från en släkt där vi har ofta migrän. Då känns det som tio hjärnblödningar. Ni har ju nämnt genetiken men aldrig nämnt detta: Hur utsatt är man för stroke när man har migrän? Kjell Asplund: Ja, migrän ökar risken. Det är ingen markant ökning, men den finns där. Hos åtminstone en del av migränpatienterna är nog mekanismen att det uppstår blodproppar som spontant löses upp. Vid klassiska migränanfall kan man få förlamningar i ena ansiktshalvan och känselbortfall innan det går över och följs av en intensiv huvudvärk. Det här är ju inte stroke eller blodpropp i klassisk bemärkelse utan just ett migränanfall. Det typiska när man drabbas av stroke är ju att man inte får ont; det är ju vad som skiljer det från hjärtinfarkt, där folk kommer till sjukhus direkt för att det gör så ont. Sverker Olofsson: Då ska jag också ställa den här inlämnade frågan: Eftersom jag har epilepsi, hur ska jag veta om ett anfall är epilepsi eller stroke? Per Wester: Det kan vara jätteknepigt. Proppar eller blödningar långt bak och långt ner i hjärnan är svåra. Ofta kan man ha haft en stroke tidigare och fått en epilepsi efter det, alternativt att man har epilepsi av annan orsak. Vad vi har att göra där är att höra efter om någon har varit med och sett precis vad som har hänt. Det här är svårt och det är lätt att vara efterklok. Utvecklingen kan vändas Sverker Olofsson: En publikfråga till: Om man samtidigt äter antiinflammatorisk medicin och medicin för höga blodfetter, kan förkalkningar då försvinna? Kan man rensa piporna? Kjell Asplund: Ytterst gäller ju den frågan om det finns något sätt att vända en åderförkalkning. En del resultat tyder på att man med just blodfettsänkande behandling kan få en viss tillbakagång liksom att intensiv motion kan 70

11 ha en liknande effekt. Åderförkalkningsförändringarna i blodkärlen har ofta såriga ytor och där bildas lätt små proppar. Med rätt åtgärder kan det med tiden skapas stabilare och slätare ytor. Det är fortfarande trångt men ändå mindre risk för akuta proppar. Rökning är en annan riskfaktor. Trots att man kan ha byggt upp en åderförkalkning genom att röka i år innebär ett rökstopp att risken för stroke snabbt sjunker, trots att åderförkalkningarna finns kvar. Alla de här insatserna rökstopp, börja motionera, att behandla blodtrycket lönar sig faktiskt förbluffande snabbt. Varför minskar inte stroke? Publikfråga: Kan man klassificera stroke som en välfärdssjukdom? Vi har ju generellt sett fått det mycket bättre och i ärlighetens namn blivit mer stillasittande än för ett par generationer sedan. Birgitta Stegmayr: Ja, visst är det en välfärdssjukdom. Stroke har ett nära samband med de traditionella riskfaktorer som vi kallar välfärd: Ökad vikt, diabetes, höga kolesterolvärden m.m. Det man kanske kan diskutera lite är varför antalet människor som insjuknat i hjärtinfarkt faktiskt har gått ner medan det inte händer något liknande när det gäller stroke. Det handlar ju i princip om samma riskfaktorer. Då får man säga att för hjärtinfarkt har både höga kolesterolnivåer och rökning större betydelse, och dessa riskfaktorerna har faktiskt minskat i vårt område. För att förebygga stroke är det viktigt att behandla blodtrycket väl, rökning har också stor betydelse liksom diabetes. Där har det inte hänt lika mycket över tiden. Sverker Olofsson: Du tar upp något som jag tänkte på. Förmodligen är vi väl ändå färre som röker och sannolikt äter vi betydligt bättre nu tidigare, kanske vi också motionerar mer men ändå ligger strokekurvan på samma nivå. Vad är det som blir sämre och som gör att det inte händer någonting? Birgitta Stegmayr: Det där är väldigt intressant. Vi vet ju inte hur det såg ut innan vi började mäta, t.ex. om kurvan har gått från en högre nivå och nu planar ut. Däremot ser vi ett bättre riskfaktorbeteende, som säkert har sin betydelse för det faktum att överlevnaden är bättre. 71

12 Stroke och demens Publikfråga: Jag har hört att en stroke kan leda till demens så småningom. Stämmer det? Kjell Asplund: Vi skiljer på olika former av demens. En är Alzheimers sjukdom, det som tidigare kallades senildemens, som gradvis går utför med förlust av hjärnceller. Sedan finns det en annan form som beror på blodproppar och kallas vaskulär demens. En del sådana proppar märker man inte ens, men med skiktröntgen ser man en massa hål i hjärnvävnaden. Det här kan bli en form av demens som utåt ter sig på ungefär samma sätt som Alzheimer, men kommer mer stegvis. Per Wester: Ett nytt forskningsfält är äldre som inte haft någon stroke alls. När de undersöks med skiktröntgen eller magnetkamera är det ändå många som visar tecken på proppar utan att de över huvud taget vet om det. Det behöver inte vara de riktigt små propparna som vid vaskulär demens utan även lite större. Med sådana små eller halvstora proppar löper man klart ökad risk också för minnesstörningar efter en stroke, man har med sig en börda så att säga. Publikfråga: Varför är ni medicinare så olika i er bedömning när ni skriver ut inflammationshämmande medel tillsammans med blodförtunnande? Varför säger den ene att du kan äta den och den andra att du inte kan? Kjell Asplund: Det finns vissa inflammationsdämpande medel som man kan äta samtidigt med blodförtunnande (Waran ) och det finns vissa som är direkt olämpliga. I vår stora läkemedelsbok har vi relativt strama regler för detta, men ett par preparat ligger i gränszonen och där får man bedöma blödningsrisken totalt sett från fall till fall. 72

13 Samlivet efter stroke Sverker Olofsson: En fråga till Birgitta Bernspång: Eftersom det är männen som oftast åker dit kan vi måla upp en bild av en man som får en rätt så knepig stroke och förändras som människa på de sätt som du berättade om, kan makan då räkna med att faktiskt få leva med en annan man resten av livet? Birgitta Bernspång: Ja, sannolikt. Allt som har fungerat i ett speciellt sammanhang får en extra spänning på grund av den här personen har förändrats. Det kan vara både positivt och negativt. Sverker Olofsson: Vad kan vara positivt? Birgitta Bernspång: Man kan upptäcka värderingar som man faktiskt inte har brytt sig om. Paret har haft en relation som kanske har varit halvbra och inser nu att de faktiskt tycker väldigt mycket om varandra. Det är inte möjligt att säga att det faktum att en personen har förändrats leder till exakt de här förändringarna och att det förblir så resten av livet. Det finns en dynamik: Båda förändras och följs åt. Sverker Olofsson: Säg att man har levt tillsammans i år och älskar varandra mycket, vilket man förmodligen gör om man har levt ihop så länge, och det kommer hem en person som kanske är mer egennyttig eller inte lika smart längre, kanske deprimerad. Vad ger du för råd till den anhörige? Det går ju säkert bra ett tag, men om man verkligen upptäcker att det är en annan människa. Vad göra då? Birgitta Bernspång: Paret behöver stöd i den här situationen, tillsammans behöver de få prata om det: Hur kommunicerar vi med varandra? Kan jag tala om för dig att jag tycker att det är besvärligt nu när du inte hänger med lika mycket som tidigare? Jag tycker att man måste kunna nå så långt att man kan säga detta och att man ska får stöd för att faktiskt säga det. Annars har man ju ändå bara dåligt samvete, Jag törs inte säga det för det är ju så synd om honom eftersom han har fått stroke. För att kunna leva tillsammans i fortsättningen måste man kunna vara tydlig och få stöd i att man är tydlig. 73

14 Sverker Olofsson: Om man som anhörig är pigg och kry och vill ha ett rikt liv, t.ex. med akvarellmålning, resor eller vad som helst, hur mycket ska man gå in för att leva sitt eget liv? Blir det så att man måste lägga upp resten av livet så att man lever två liv eller egentligen tre: Ett där mannen är för sig själv, ett där kvinnan är för sig själv och ett gemensamt? Birgitta Bernspång: Det blir nog så att man har ett liv tillsammans och ett liv för var och en av makarna. Förmodligen är det oundvikligt. Däremot tror jag att väldigt många som är den friska partnern inte tillåter sig att fortsätta leva sitt liv utan att paret har något slags bindning som gör att de slits ner tillsammans. Sverker Olofsson: Vad har du för erfarenhet av det här? Om ett par har levt ett långt och bra liv tillsammans, ett lyckligt liv, och sen åker en av dem på en stroke. Vad händer sedan? Lever man fortsättningsvis också ett lyckligt liv eller händer det något? Blir det trist? Birgitta Bernspång: Det behöver inte bli trist, men man måste hitta vad man fortsättningsvis kan göra tillsammans. Det är den upptäckten som krävs eftersom bådas liv förändras på grund av olika situationer. Jag tror definitivt att man kan fortsätta att leva tillsammans, men man måste ha en öppen och tydlig kommunikation och våga tala om när det är besvärligt. 74

15 Behandling av depression Sverker Olofsson: Jag förstod att efter en stroke bär man problemen med sig och då följer ofta en depression. Kan någon säga vad man kan göra åt det? Kjell Asplund: Det finns numera effektiva läkemedel som hjälper de flesta med depression. Det har emellertid visat sig svårt med diagnosen. De klassiska depressionssymtomen kan drunkna i allt det andra, den som tror sig vara trött efter sin stroke kanske är trött på grund av en depression. Läkemedlen mot depression, och här finns det mycket vetenskaplig dokumentation, är effektiva. Sedan kan man undra om psykoterapi hjälper. Rent intuitivt kanske samtalsterapi verkar bättre än piller, men just vid depression efter stroke finns det mycket svagare vetenskapligt belägg för det. Det kan hända att det här är en situation där pillren hjälper mer. Sverker Olofsson: När en strokepatient lider av en depression, beror den på strokesjukdomen eller beror den på att han blir ensam hemma med sin käpp eller rullstol när frun är ute och motionerar eller på att kompisarna plötsligt fått väldigt mycket annat att göra? Kjell Asplund: Båda komponenterna finns. Det blir en sorg över de funktioner man har tappat, det kallas reaktiv depression. Men sen finns också något biologiskt: När vissa delar av hjärnan drabbas är det mycket vanligare med depression än när andra områden är inblandade. Sverker Olofsson: Hur hanterar man det här? Jag menar inte på det artiga planet, utan när den kompis som man ständigt har lagat bilen med, tränat med och rest med inte hänger med längre? Birgitta Bernspång: Det finns inget enkelt svar på den frågan. Det beror mycket på vilken relation man har haft tidigare, om man haft en öppen, tydlig och rak kommunikation och kan fortsätta med det. Kan jag säga det här? Kan jag vara så rak nu? Man måste utgå från personen själv och se om det går att hitta tillbaka till varandra. 75