ATT KOMMUNICERA MED DYSFATISKA BARN

Transkript

1 ATT KOMMUNICERA MED DYSFATISKA BARN Aivohalvaus- ja dysfasialiitto ry Stroke- och dysfasiförbundet rf översättning

2 TIPS FÖR ATT STÖDA TAL- OCH SPRÅKUTVECKLINGEN I HEMMET: 1. Tala med barnet språket utvecklas bäst i naturligt samspel vardagliga göromål (matlagning, påklädning osv) ger naturliga tillfällen till samtal tala med barnet i samband med olika aktiviteter; nu ska du ta på dig strumporna, strumporna är röda, idag skall vi äta potatismos, oj, vad gröten är het 2. Uppmuntra och sporra svara på barnets frågor, iaktta även barnets små initiativ; korta yttranden, delar av ord, vad barnet visar och pekar på osv var intresserad och ge positiv respons frågor och svar hjälper barnet att organisera sin värld 3. Stöd barnet handled och stöd barnet i att uttrycka även sina tankar och känslor i ord ge tid, var flexibel och ha tålamod låt barnet använda sitt språk fäst uppmärksamhet vid helheten i barnets budskap, inte vid enstaka felaktiga uttryck 4. Motivera motivera varför saker och ting görs på ett speciellt sätt, varför du bestraffar, varför du inte tar barnet med, var konsekvent barnet förstår mera än du många gånger tror 2

3 5. Hjälp barnet väck barnets uppmärksamhet t.ex. genom att vidröra barnet upprätthåll ögonkontakten regelbundna aktiviteter ger trygghet och hjälper barnet att organisera sin omgivning 6. Deltag i leken deltag i barnets lekar ge ibland exempel på hur leken kunde utvecklas stöd barnet i att använda leksaker fantasifullt (en låda kan vara en bil, ett hus, något som flyger) visa att barnets verksamhet är viktig och betydelsefull mångsidiga lekar, fantasier och erfarenheter i anknytning till lekarna stöder också de språkliga uttrycken 7. Namnge beskriv föremål och saker, hur de används, hur de fungerar upprepa orden många gånger men sträva till att göra det naturligt utvidga barnets uttalande: bil -> ja, det där är en stor bil småprata och ramsa ge en riktigt talmodell 3

4 8. Använd klara och enkla meningar tala lugnt och eliminera bakgrundsljud peka, använd mimiken, gester och stödtecken ge endast en instruktion åt gången tala långsamt, betona viktiga ord byt inte samtalsämne alltför snabbt utan att ge en konkret och tydlig vink försäkra dig om att barnet har förstått, förklara vid behov på ett annat sätt 9. Tvinga inte ord på barnet ett barn, som tvingas att upprepa andras ord ( säg traktor, säg traktor! ), får inte ett större ordförråd eller bättre ordförståelse genom att bli tvingad att tala uppmärksammas barnet på det egna talet och språket vilket kan leda till att barnet blir rädd och vägrar att prata rätta och korrigera inte barnet utan upprepa det ord barnet sagt men i rätt form, igemon, ja, du kan krypa igenom där tolka vid behov barnets tal för främmande personer men låt barnet säga sitt ärende själv 10. Låt barnet delta gör saker tillsammans; koka mat, duka bord, städa 11. Låt barnet pyssla, färglägga, klippa genom att utveckla handens finmotorik stöds utvecklingen av de delar av hjärnan som påverkar munmotoriken 4

5 12. Läs läs tillsammans med barnet, inte alltid FÖR barnet läsning utvecklar färdigheten att lyssna, koncentrationsförmågan, ordförrådet och minnet, när du läser ger du också en korrekt modell av ord och ljud läs böcker, titta i pekböcker stöd barnet i att härma de ljud som hör till bokens bilder, bl.a. hunden säger voffvoff börja med att benämna och samtala om bilderna, utvidga så småningom kontrollera att barnet förstår längre sammanhängande berättelser genom att återgå till det tidigare berättade 13. Uppmärksamma det stöd som erbjuds från andra barn vägled och uppmuntra barnet att umgås med andra barn andra barn erbjuder ofta en bra modell med tanke på att stöda barnets tal- och språkutveckling 14. Nappens och tuggandets inverkan om barnet använder napp alltför länge kan det fördröja inlärningen av riktiga ljud låt barnet stärka sin talmuskulatur genom att tugga hård mat, t.ex. morötter, knäckebröd 15. Atmosfären en trygg och varm atmosfär, fasta människorelationer stöder också språkutvecklingen Barnen lär sig bara i situationer som de upplever som angenäma. Vi önskar er trevliga stunder av samvaro! 5

6 ÅTGÄRDER SOM STÖDER KOMMUNIKATIONEN: 1) Stödtecken 2) Att rita och skriva 3) Mimik, gester, kroppsspråk gråta skratta glad arg 4) Bilder (fotografier, ritade bilder, färdiga bilder såsom PCS och Pictogram) fotoalbum tidskrifter tidningar 5) Symbolsystem (Bliss-symbolerna) extra symboler 6) Kommunikationsapparater talapparat, kommunikator 6

7 VARFÖR BÖR MAN ANVÄNDA ALTERNATIV OCH KOMPLETTERANDE KOMMUNIKATION (AAC)? detta stöder barnets språkutveckling och språkförståelse genom att använda alternativa kommunikationsmetoder gör du samtidigt din egen talrytm långsammare och underlättar därmed barnets förståelse av innehållet det viktigaste är att barnet kan uttrycka sig själv, uttryckssättet eller enskilda uttalsfel är inte väsentliga illustrerade instruktioner och dagsscheman organiserar saker och händelser samt underlättar övergångsskeden och mottagande av instruktioner genom att konkretisera saker, instruktioner och förbud förtydligar du dina avsikter och underlättar barnets språkförståelse (visa, rita) uppmuntra och sporra barnet till att t.ex. rita bilder för att illustrera sitt budskap (ha alltid papper tillgängligt) visa barnet att alla medel som stöder kommunikationen är tillåtna. På detta sätt uppmuntrar du också barnet att använda alla kommunikationsmetoder genom att du själv använder stödtecken visar du att du godkänner det som ett naturligt kommunikationsmedel och uppmuntrar barnet att använda tecken alternativa tillvägagångssätt är inte hinder för språkutveckling 87

8 Litteratur: Alijoki, E. (1998). Pesästä pieni ponnistaa. Rauma. Kirjayhtymä. Hyytiäinen-Ruokokoski, U. (2001). Diagnosen är dysfasi. Handbok för föräldrar till språkstörda barn. Åbo. Stroke- och dysfasiförbundet rf. Kunnari, S., Sannainen-Makkonen, T. (2004). Mistä on pienet sanat tehty. Lasten äänteellinen kehitys. Porvoo. WSOY. Leonard, L.B. (2000). Children with Specific Language Impairment. London. The MIT Press. Siiskonen, T., Aro, T., Ahonen., Ketonen, R. (toim.) (2003). Joko se puhuu? Kielenkehityksen vaikeudet varhaislapsuudessa. Juva. PS-kustannus. Siiskonen, T., Aro, T., Ahonen. (toim.) (2001). Sanat sekaisin. Kielelliset oppimisvaikeudet ja opetus kouluiässä. Juva. PS-kustannus. von Tetzchner, S., Matinsen, H. (1999). Johdatus puhetta tukevaan ja korvaavaan kommunikointiin. Helsinki. Kehitysvammaliitto. Omslagsfoto: Futureimagebank Stroke- och dysfasiförbundet rf Suvilinnavägen ÅBO (02) aivohalvaus.dysfasia@stroke.fi