KRISPLAN för Vartofta Enhet Läsåret 2013/2014

Transkript

1 KRISPLAN för Vartofta Enhet Läsåret 2013/2014

2 Innehållsförteckning 1. Krisgrupp 1:1 Checklista för kartläggning av situationen 1:2 Checklista för krisgruppen 1:3 2. Checklista för arbetsfördelning i krisgruppen 2:1 3. Förhållningssätt 3:1 4. Elev avlider eller blir svårt skadad 4:1 5. Lärare/personals död 5:1 6. Elevs förälder eller syskon avlider 6:1 7. Klassrumssamtal 7:1 8. Bruk av ritualer, samt brevexempel 8:1 9. Stolpar för personal- och föräldrainformation 9:1 10. Kontaktpersoner i kommunen, övriga krisgrupper samt POSOM dokument 10:1 11. Litteraturförteckning 11:1 12. Placering och innehåll i krislådor 12:1 13. Anhöriglistor 13:1 14. Erfarenhet och övrigt material 14:1

3 Krisgrupp Vartofta enhet 2013/2014 1:1 Befattning Namn Telefonnummer Telefonnummer Arbete Bostad Rektor Yvonne Hagle mediaansvarig Bitr. Rektor/ Ylva Holmén förskolechef Skolassistent Jenny Andersson Skolsköterska Vivianne Paulsson / Skolkurator Lena Davet Skolpsykolog Nariman Hakiminejad Vartoftaskolan lärarpersonal Roine Käck lärarpersonal Marie-Louise Björling speciallärare Ulrika Conradsson fritidspedagog Ann-Sofie Martinsson Yllestadskolan Berörd klasslärare Speciallärare Ulrika Conradsson Åsleskolan lärarpersonal Maria Johansson Den person som först får kännedom om händelse, som kräver insatser utöver det vanliga, larmar (då så krävs) räddningskår, utlöser brandlarm samt meddelar rektor vad som inträffat. Rektor kallar, beroende på vad som inträffat, ihop hela eller delar av krisgruppen. Rektor avgör vilken information som går ut till personal, elever och föräldrar. Var medvetna om den snabba ryktesspridningen via mobil, sms och internet. Massmedia hanteras av rektor. Ställ aldrig upp på några intervjuer utan hänvisa till rektor. Komplett krisplan finns i personalrummet.

4 Checklista för kartläggning av situationen 1:2 1. Vilka har drabbats? 3. Hur och var skedde det hela? - Elev - I skolan/fritids - Personal - Utanför skolan/fritids - Anhörig till elev - Under vilka omständigheter 2. Vad är det som har hänt? 4. Vilken information kan/får jag förmedla? - Olycka - Svår sjukdom 5. Hur ser situationen ut nu? - Dödsfall - Andra händelser Checklista för krisgrupp 1:3 1. Arbetsfördelning - Rektor eller rektors ställföreträdare ansvarar för att skaffa information - Rektor eller rektors ställföreträdare ansvarar för att kontakta och samla all - personal - Krisgruppen samlas för att organisera de åtgärder som skall vidtas - Elevhälsan eller klasslärare underrättar klassen om dödsfall - Rektor eller rektors ställföreträdare ansvarar för information till och hantering av massmedia 2. Information - Eleverna informeras klassvis av klassläraren - Vid behov anlitas skolpsykolog, skolsköterska, andra lärare i klassen, polisen eller präst - Vid allvarlig olycka/dödsfall kallas klassens föräldrar till föräldramöte - övriga föräldrar meddelas skriftligt om det inträffade. Krisgruppen beslutar om hantering i varje enskilt fall. 3. Uppföljning - Klassrumssamtal - Ritualer i klassrummet - Deltagande i begravning - Utvärdering och genomgång av krisgruppens arbete

5 Checklista för arbetsfördelningen i krisgruppen 2:1 Vem kontaktar? Råd: Hem Den som har bra kontakt med hemmet berörd personal berörd elev/klass övriga skolor/sektorsledning kommunledning ev. övriga sektorer sjukhus polis kyrka/föreningar Den kyrka familjen tillhör massmedia Rektor ansvarar, övriga hänvisar till rektor primärvårdens krisgrupp kommunens krisgrupp Vem ordnar med? upprättande av ev. extra telefon Notera alla samtal för ev. uppföljning lokal för öppet hus avlösning för ansvarig personal kondoleansblommor eller gåva ev. förtäring i samband med samling flaggning deltagande i begravning tackbrev efterjour Informera För att förhindra ryktesspridning ges saklig och detaljerad information så snart som möjligt till elever, hem, personal m fl. Återkom med relevant information. Bearbeta Speciellt drabbad klass bör få träffa sin klassföreståndare samt elevvårdspersonal för att få tillfälle att bearbeta det inträffade. Tillåt alla att visa sina känslor! Låt bearbetningen få ta tid! Skicka inte hem någon. Det är bättre att vara ledsen i kollektiv än hemma i ensamhet. Behövs för vissa elever/elevgrupper mer hjälp kan skolpsykolog, kurator, skolsköterska eller skolpastor tillkallas. Dessa personer tar ansvaret för att eleven inte släpps förrän han/hon mår bättre eller att hemmet tar över. Att tänka på efter det akuta skedet: Låt de berörda Uttrycka sina känslor (på alla sätt) Förstå (vad som hänt, varför) Träna sig tillbaka till livet Gå alltid igenom händelsen detaljerat.

6 Förhållningssätt 3:1 Krishjälp - Finnas där - Våga stanna hos den drabbade så att känslor inte trycks undan - Hjälpa den drabbade att konfronteras med vad som hänt genom att uppmana till att berätta detaljerat (strukturerar kaos och bidrar till att förvirringen släpper) - Hjälpa den drabbade att undvika att fatta stora beslut - Mobilisera nätverk - Vid behov och i samråd med anhöriga hjälpa den sörjande att ta farväl av den döde - Följa upp, respektera och klargöra att sorgeprocess tar tid - Var uppmärksam på och respektera fysiska besvär Ändamålsenlig hållning Kunskaper Kunskap om krisförlopp, reaktioner och så vidare Empati Förmågan till inlevelse och inkännande. Du får gärna känna för och med, men inte som. Man kan aldrig förstå en annan människa fullständigt. Det är bara i empatiska relationer vi känner oss förstådda. Självkännedom Vågar jag utsätta mig för andras utsatthet. Man kommer inte närmare en annan människa än sina egna rädslor. Tänk igenom vilka uppgifter du kan ta på dig i en krissituation. Det är viktigt att man får ventilera och stötta varandra i personalgruppen. Eget liv Förankring och påfyllning utanför jobbet. Det är människors upplevelser som är viktiga men det är jobbigt att höra människors beskrivningar av sina lidanden. Slå larm till skolledningen om du upplever att något känns tungt eller om någon i din omgivning inte mår bra på grund av det inträffade.

7 Elev avlider hastigt eller blir svårt skadad 4:1 A. Om händelsen sker på skolan 1. Medicinsk första hjälp 2. Personal stannar hos barnet 3. Ambulans och polis tillkallas 4. Rektor och expeditionspersonalen på skolan underrättas 5. Rektor samlar krisgrupp och utvalda nyckelpersoner 6. Krisgruppen/nyckelpersoner underrättar familjen om det är en olycka - vid dödsfall är det polisens ansvar att underrätta familjen 7. Krisgruppen underrättar all personal på skolan om följande; fakta kring händelsen vilka stödåtgärder som satts in hantering av massmedia 8. Krisgruppen ser till att berörda klasser/elever (helst av respektive lärare) får information om följande; Olyckan/dödsfallet (observera vid dödsfall: förvissa er om att de närmast anhöriga är underrättade innan eleverna meddelas) klassrumssamtal samma dag eller senast påföljande dag skolans vidare åtgärder begravning 9. Krisgruppen gör en bedömning av följande; händelsernas omedelbara effekter på elever och personal vilka elever och vilka inom personalgruppen som har behov av särskild uppföljning och hjälp behov av hjälp utifrån 10. Plan för återstoden av dagen stöd i klassrummet eventuell minnesstund skriftlig information utformas och mångfaldigas. Dels som komplement till den muntliga information som gått ut, dels som information till föräldrar 11. Stöd till berörd personal 12. Om massmedia kommer till platsen skall elevens kamrater, familj och lärare skyddas 13. Om eleven tillhör en klubb, organisation eller liknande I samråd med föräldrar tas kontakt med laget eller klubben för samordning av uppföljning inställ inte träningspass eller andra aktiviteter, men markera med en minnesstund/minnesord ha ett samtal med elevens närmaste vänner

8 Uppföljning under de närmaste dagarna 1. Inled påföljande dag med en utvärdering av den föregående dagen och gå igenom planerna för den nya dagen 2. Anordna klassrumssamtal för att gå igenom det inträffade alternativt en uppföljning - "hur känns det idag?" 3. Anordna gruppsammankomster för särskilt starkt berörda barn 4. Vid olycksfall utan dödlig utgång - låt klassen skicka en hälsning till den skadade 5. Håll ett personalmöte vid dagens slut - förmedla aktuell information - redogör för vidare planering - hjälp personalen att uttrycka sina tankar och reaktioner - informera om möjligheter att följa upp det som hänt 6. Kontakta familjen för att uttrycka skolans medkänsla och erbjud stöd - rektor och/eller nyckelperson besöker familjen 7. Genomför ritualer med hela skolan samlad (minnesstund med tal av rektor och präst/pastor) 8. Hjälp syskon och nära vänner att återgå till normala rutiner 9. Låt berörda lärare besöka eventuella syskon i hemmet för att - planera återkomsten till skolan och diskutera sådant som barnen oroar sig särskilt för - diskutera kontakten mellan klass/skola och föräldrar 10. Inför begravningen diskutera deltagande med den dödes anhöriga. 11. Se till att lärarna inhämtar sådan information som säkrar att elever med särskilda behov får den hjälp de behöver (till exempel nära vänner, barn som tidigare upplevt traumatiska förluster, extremt känsliga barn etc) 12. Låt klassen skriva ett brev eller rita teckningar som minne och erbjuda familjen att få dessa.

9 Organisatoriska synpunkter - Kontakta familjen eller berörd präst/pastor för att diskutera hur skolan bör förhålla sig vid begravningen. - Bjud in prästen/pastorn att komma ut till klasserna inför begravningen och berätta om hur en begravningsgudstjänst går till. - Planera ritualer i samband med begravningen - Informera andra berörda skolor i grannskapet (skolor där syskon går eller dit eleverna skall gå vidare) - Klassföreståndaren upprätthåller kontakten med familjen för att stötta - Låt skolbänk och andra föremål som påminner om den döde bli kvar i klassrummet tills skolårets/terminens slut - Låt klasskamraterna besöka graven

10 B. Om händelsen inträffar utanför skolan 1. Sjukhusets psykologisk-psykiatriska katastrofledningsgrupp (sjukhusprästen) ansvarar för att skolans ledning informeras när en sådan olycka sker. 2. Under studieresor skall medföljande lärare förse sig med en aktuell adress- och telefonlista över samtliga elever och vuxna. Detta är väsentligt för att snabbt komma i kontakt med berörda personer om olyckan är framme. Kopior av dessa listor skall finnas på skolans expedition eller personalrum. Läraren meddelar skolan om frånvaro genom att exempelvis ringa från bussens mobiltelefon till skolan strax efter resan påbörjats. Detta för att läraren skall slippa lämna bussen med eleverna. 3. Rektor/krisgruppen kontrollerar uppgifterna om döds- eller olycksfallet innan dessa förmedlas till personal och elever. Gruppen samlar in så mycket fakta som möjligt om händelsen från polis, sjukhus, föräldrar etc. Den information som förmedlas bör innehålla följande; när, var och hur olyckan skedde om andra elever var närvarande var den döde befinner sig 4. Rektor ansvarar för information till krisgruppen och tillsammans ger de information till personal och elever. 5. Krisgruppen gör en bedömning av följande; händelsernas omedelbara effekter på elever och personal vilka elever och vilka inom personalgruppen som har behov av särskild uppföljning och hjälp behov av hjälp utifrån 6. Plan för återstoden av dagen stöd i klassrummet eventuell minnesstund skriftlig information utformas och mångfaldigas. Dels som komplement till den muntliga information som gått ut, dels som information till föräldrar (brevförslag finns bakom flik 9:2, 9:3) 7. Stöd till berörd personal 8. Om massmedia kommer till platsen skall elevens kamrater, familj och lärare skyddas 9. Om eleven tillhör en klubb, organisation eller liknande I samråd med föräldrar tas kontakt med laget eller klubben för samordning av uppföljning inställ inte träningspass eller andra aktiviteter, men markera med en minnesstund/minnesord ha ett samtal med elevens närmaste vänner

11 Uppföljning under de närmaste dagarna 1. Inled påföljande dag för all personal med en utvärdering av den föregående dagen och gå igenom planerna för den nya dagen 2. Anordna klassrumssamtal för att gå igenom det inträffade alternativt en uppföljning - "hur känns det idag?" 3. Anordna gruppsammankomster för särskilt starkt berörda barn 4. Håll ett personalmöte vid dagens slut - förmedla aktuell information - redogör för vidare planering - hjälp personalen att uttrycka sina tankar och reaktioner - informera om möjligheter att följa upp det som hänt 5. Kontakta familjen för att uttrycka skolans medkänsla 6. Genomför ritualer med hela skolan samlad (minnesstund med tal av rektor och präst/pastor) 7. Återgå till normala rutiner i skolan så snart som möjligt. Det skapar trygghet för barnen. 8. Låt berörda lärare kontakta syskon i hemmet för att - planera återkomsten till skolan och diskutera sådant som barnen oroar sig särskilt för - diskutera kontakten mellan klass/skola och föräldrar 9. Inför begravningen diskutera deltagande med den dödes anhöriga. 10. Se till att lärarna inhämtar sådan information som säkrar att elever med särskilda behov får den hjälp de behöver (till exempel nära vänner, barn som tidigare upplevt traumatiska förluster, extremt känsliga barn etc) 11. Låt klassen skriva ett brev eller rita teckningar som minne och erbjuda familjen att få dessa.

12 Organisatoriska synpunkter - Kontakta familjen eller berörd präst/pastor för att diskutera hur skolan bör förhålla sig vid begravningen - Bjud in prästen/pastorn att komma ut till klasserna inför begravningen och berätta om hur en begravningsgudstjänst går till. - Planera ritualer i samband med begravningen - Informera andra berörda skolor i grannskapet (skolor där syskon går eller dit eleverna skall gå vidare) - Klassföreståndaren upprätthåller kontakten med familjen för att stötta - Låt skolbänk och andra föremål som påminner om den döde bli kvar i klassrummet till skolårets/terminens slut - Låt klasskamraterna besöka graven

13 Lärare/personal avlider 5:1 1. Rektor samlar krisgrupp och utvald nyckelpersonal 2. Krisgruppen/nyckelpersonal underrättar familjen om det är en olycka - vid dödsfall är det polisens ansvar att underrätta familjen 3. Krisgruppen underrättar all personal på skolan om följande; - fakta kring händelsen - vilka stödåtgärder som satts in - hantering av massmedia 4. Krisgruppen ser till att berörda klasser/elever får information om följande; - olyckan/dödsfallet (observera vid dödsfall: förvissa er om att de närmast anhöriga är underrättade innan eleverna meddelas) - klassrumssamtal samma dag eller senast påföljande dag - vad som kommer att hända och hur skolan ska arbeta vidare - begravningen 5. Krisgruppen gör en bedömning av följande; - händelsernas omedelbara effekter på elever och personal - vilka inom personalgruppen och vilka elever som har behov av särskild uppföljning och hjälp - behov av hjälp utifrån 6. Plan för återstoden av dagen - stöd i klassrummet - eventuell minnesstund - skriftlig information utformas och mångfaldigas som komplement till den muntliga information som gått ut (se flik 9:1) 7. Om dödsfallet inträffar plötsligt bör ett möte snarast sammankallas där personalen får möjlighet att tala om det inträffade 8. Låt berörda elever delta i begravningen i sällskap av vuxna och i samråd med anhöriga (samt barnets egna föräldrar).

14 Uppföljning under de närmaste dagarna 1. Inled påföljande dag med en utvärdering av den föregående dagen och gå igenom planerna för den nya dagen. 2. Anordna klassrumssamtal för att gå igenom det inträffade alternativt en uppföljning - "hur känns det idag?" 3. Kontakta familjen för att uttrycka skolans medkänsla och erbjud stöd - rektor och/eller nyckelperson besöker familjen 4. Genomför ritualer med hela skolan samlad (minnesstund med tal av rektor och präst/pastor). 5. Försök att så snabbt som möjligt få klassen att återgå till normala rutiner.

15 Elevs förälder eller syskon avlider 6:1 1. När ett dödsfall inträffar i en elevs familj bör rektor eller klassföreståndare underrättas. Om dödsfallet inträffar medan barnet är i skolan bör helst någon familjemedlem komma till skolan, hämta eleven och underrätta personligen. I de fall budet måste förmedlas av skolpersonal diskutera alltid med dem som meddelat dödsfallet hur skolan lämpligast ska berätta om det inträffade. Följande riktlinjer kan användas: a. Den person som förmedlar budskapet bör vara någon som eleven har förtroende för, helst klassföreståndaren. b. Om meddelandet kommit per telefon skall skolan först kontrollera dess riktighet. Ta reda på när och hur dödsfallet ägde rum, innan barnet meddelas. c. Samtalet bör äga rum på en ostörd plats, helst i ett rum där man kan sitta ned. d. Budskapet skall förmedlas öppet och rakt på sak, men med tid för mental förberedelse. Berätta för barnet att du kommer med dåliga nyheter: "Jag har något tråkigt att berätta för dig. På vägen till skolan idag råkade din äldste bror ut för en trafikolycka. Han blev påkörd av en bil. Ambulans och läkare kom snabbt till olycksplatsen, men trots att de gjorde allt vad de kunde gick det inte att rädda hans liv. Han dog på väg till sjukhuset." Det är olämpligt att vänta med ett sådant besked till skoldagens slut och man skall inte heller skjuta upp information om hur allvarlig situationen är till eleven skall gå hem. e. Efter att budskapet förmedlats skall man sitta kvar hos eleven för att stötta och ta emot eventuella reaktioner och känsloyttringar. f. Läraren bör undvika uttryck av typen: "Allt kommer att bli bra", "Tiden läker alla sår". g. Lämna inte eleven ensam, stanna hos honom eller henne hela tiden och låt andra gå med eventuella besked. Fysisk kontakt kan ha en lugnande inverkan, men om eleven inte vill ha kroppskontakt skall det respekteras. h. Läraren bör följa eleven hem eller till den plats där den övriga familjen är samlad. i. Med elevens eller familjens tillåtelse informeras klassen om dödsfallet så snart som möjligt. 2. Innan elevens kamrater meddelas bör läraren tala med det sörjande barnet för att ta reda på vilka uppgifter som får lämnas ut och hur de skall presenteras. En del elever vill vara närvarande och kanske berätta själva medan andra föredrar att inte delta. Det underlättar om de övriga eleverna vet hur deras sörjande kamrat önskar att de skall förhålla sig (t ex om de skall ta initiativ till samtal eller om den berörde själv skall bestämma när han eller hon vill prata). Diskutera sorg och sorgereaktioner med klassen, men försäkra dig först om att den berörda eleven är beredd på detta. 3. Det har stort symbolvärde att en representant från skolan, helst klassföreståndaren, närvarar vid begravningen. 4. Låt eleven själv bestämma hur mycket han eller hon vill tala om det som hänt. Låt eleven veta att du finns där för att lyssna om han/hon behöver prata. 5. Informera fortlöpande de anhöriga om barnets mår och fungerar i skolan.

16 Klassrumssamtal (används främst då elev/personal avlidit) 7:1 Nedanstående samtal ska ses som ett förslag till klassrumssamtal. Naturligtvis anpassas samtalet till aktuell klass och samtalsledarens egna erfarenheter. Det är viktigt att vara inställd på att elever har olika behov och vill olika saker, därför måste tillvägagångssättet kunna variera. Se även boken När klassen berörs av dödsfall som finns i krislådan. Vid plötsliga, oväntade dödsfall eller andra krishändelser som berör många elever är det lämpligt att genomföra ett strukturerat klassrumssamtal (psykologisk debriefing). Syftet med samtalet är att klarlägga vad som hänt, ge eleverna möjlighet att dela sina reaktioner, berätta för dem att reaktionerna inte är onormala samt hjälpa dem att stötta varandra. Ett sådant samtal kan ta upp till ett par timmar. Man bör ändå undvika att lägga in pauser om det inte gäller de allra yngsta eleverna. Två lärare leder samtalet tillsammans. Båda lärarna bör vara väl kända för eleverna. Samtalet struktureras enligt följande: - Introduktion - Fakta - Tankar - Reaktioner - Information - Avslutning Under introduktionen betonar läraren att när någon dör drabbas de efterlevande av många tankar, intryck och reaktioner som är viktiga att tala om, eftersom det hjälper oss att förstå bättre. Sådana händelser gör oss ledsna och vi kan känna oss rädda eller arga. Genom att tala om det som hänt kan vi bättre förstå hur andra reagerar. Även om det gör ont att prata om det så kan det leda till att det gör mindre ont längre fram. Läraren kan också presentera några regler som är bra att följa därför att de ger barnen trygghet och struktur: - Eleverna skall inte berätta för kamrater eller andra utanför klassen vad deras klasskamrater upplevt, tänkt eller känt. Denna regel lär barnen att respektera varandra. - Ingen skall i efterhand kritiseras för något de sagt eller sättet på vilket de reagerat. Det är helt normalt om några elever gråter eller blir arga och ingen får reta dem för detta efteråt. - Var och en skall tala för sig, ingen talar för någon annan. - Ingen är tvingad att yttra sig under samtalet. Om de vill kan de sedan bara sitta och lyssna på de andra under samtalet. I faktafasen berättar barnen hur de fick höra talas om dödsfallet, vad de fick veta och på vilket sätt de fick veta det (var, när och av vem). Om eleverna varit närvarande vid händelsen, kan de berätta hur de agerade. På så sätt får man både en helhetsbild och en bättre förståelse av händelsen och information kan förmedlas från välinformerade barn till barn som inte vet lika mycket. Detta ger även tillfälle att klara upp missförstånd eller förvirring, motverkar ryktesspridning och ger klassen en gemensam plattform där alla är införstådda med situationen. I denna fas kan läraren notera om några elever är starkare berörda än andra, dvs om de varit vittne till dödsfallet eller informerats om det på ett "brutalt" sätt. På så vis identifierar man vilka elever som är i behov av extra hjälp och stöd. Läraren kan upplysa om vad han eller hon vet. Det är en fördel om läraren före samtalet har inhämtat så mycket information som möjligt om händelseförloppet, om orsakerna till dödsfallet med mera. I vissa fall kan det vara lämpligt att bjuda in polis, ambulanspersonal eller andra som kan ge barnen förstahandsinformation om händelsen.

17 Barns stora behov av konkret information underskattas ofta av de vuxna. Krishändelser kan ge upphov till ryktesspridning och stor oro. Faktaupplysningar bidrar till att dämpa en sådan reaktion. Genom att fråga eleverna "Vilken var din första tanke när du hörde talas om händelsen?", får man nästan automatisk fram svar som avslöjar barnens reaktioner och intryck. Barnen kan ha funderingar om att de själva orsakat olyckan eller att de borde ha gjort något för att förhindra den. Om barnen varit vittnen till händelsen kan sådana tankar kännas mycket smärtsamma. Barnens tankar kan också spegla overklighetskänsla eller drömtillstånd (chockreaktion). Med avseende på uttrycksformer överlappar tanke- och reaktionsfaserna delvis varandra. Frågan "Vad var det värsta med det du var med om?" stimulerar ofta eleven att uttrycka sina reaktioner och intryck, samtidigt som den demonstrerar respekt för det barnet upplever som viktigt. Om barnen varit vittnen till ett dödsfall, t ex sett hur en elev avlidit i skolan eller under en skolutflykt, hjälper detta dem att beskriva sina intryck detaljerat med ord. Intrycken kan ha tagits in via samtliga sensoriska kanaler: syn hörsel, känsel eller lukt. En detaljerad genomgång kan lindra intensiteten i intrycken. Om barnen inte spontant nämner sådana intryck kan man fråga dem rakt på sak: "var det någon som hörde att han skrek när han såg att han skulle bli påkörd?" Genom att låta barnen klä sådana starka sinnesintryck i ord hjälper man dem att "transportera" ut dem ur sitt aktiva minne. Om bara ett fåtal av barnen upplevt sådana intryck bör dessa tas om hand individuellt och inte tillsammans med den övriga klassen. I sådana fall är det extra viktigt att ha psykosocial stödpersonal för att assistera läraren under samtal. När barnen beskriver sina intryck och reaktioner bör läraren undvika yttrande av typen "ja, det är helt normalt" och i stället fråga: "Var det någon annan som upplevde detsamma eller något liknande?" På så vis låter man barnen uppleva att de reagerat som de andra. Läraren kan också på ett kontrollerat sätt visa sina egna reaktioner och beskriva hur han eller hon upplevt liknande händelser. Om någon elev beskriver en mycket avvikande reaktion undviker man att efterlysa liknande reaktioner hos de andra barnen, då barnet kan uppleva det som stigmatiserande att vara ensam om sitt reaktionssätt. I dessa fall kan istället läraren bekräfta barnets reaktion. I reaktionsfasen berättar barnen om alla sina tankar och reaktioner efter att de fått veta vad som hänt. Man kan uppmuntra dem att berätta hur de reagerat omedelbart efter olyckan, senare samma dag, under den första natten efteråt och hur de känner det nu. Sorg, längtan, hjälplöshet, rädsla och andra reaktioner kan komma fram. Barnen uppmuntras att dela med sig av sina reaktioner. I de lägsta klasserna kan man ta hjälp av t ex teckningar. Man kan inleda med: "Jag ska nu ge er var sitt papper där ni kan rita något av det som ni tänker och känner. Ni bestämmer själva vad ni vill rita." Om dödsfallet är resultatet av en olyckshändelse eller våldshandling bör man vara beredd på att få se teckningar som framställer detta i all sin hemskhet. Teckningarna kan spegla barens vrede över det som hänt samt deras rädsla att förlora kontrollen över sina känslor. De kan vidare demonstrera en önskan att fullgöra eller göra om händelser (räddningsfantasier). De kan också helt sakna samband med det som hänt. Man kan även hjälpa barnen att med ord uttrycka och därmed motverka den hjälplöshet de känner, t ex genom att be dem skriva ner sina tankar och reaktioner. De kan få till uppgift att fullfölja meningar som: "Det första jag hörde om olyckan var..." "Det värsta jag upplevde var..." "Jag blir ledsen när jag tänker på..." "Jag önskar att jag kunde ha gjort..."

18 Barnen kan även stimuleras att läsa berättelser och dikter för att hedra sin döda klasskamrat. Tanke- och reaktionsfaserna är de mest tidskrävande. Barnen kan uppvisa starka emotionella reaktioner. Om så sker är det viktigt att läraren mobiliserar omsorg och stöd från de andra barnen - inte bara står för detta själv. Barn kan ge varandra mycket omsorg, vänlighet och stöd. Lärarna kan uppmuntra dem genom att be kamraterna lägga armen om en elev som gråter eller genom att fråga vad de andra känner när Sven gråter. Detta stimulerar barnens empati. Var återhållsam med att låta elever berätta om mycket privata förhållanden i gruppen, då de kan ångra detta senare. I informationsfasen sammanfattar läraren det barnen berättar och betonar likheter i deras tankar och reaktioner. Om någon lärare vet hur andra barn reagerat i liknande situationer och berättar om detta, bidrar det ytterligare till att normalisera situationen. Man bör också informera om normala reaktioner vid denna typ av händelser, reaktioner som rädsla och ångest, vrede, hämndkänslor, skuldkänslor, självförebråelser, sorg och koncentrationssvårigheter. Barnen bör förberedas på att de kan uppleva att de hör eller ser den döde eller att det känns som om han eller hon befinner sig i rummet. Sådana upplevelser kan kännas mycket skrämmande, men om man förklarar att detta bara är vårt sätt att lindra förlusten kan onödig rädsla undvikas. Det är bra att förbereda barnen på att de i större eller mindre omfattning, kanske fortsätter att tänka på det tragiska dödsfallet under de närmaste veckorna eller månaderna. De måste emellertid också upplysas om att de inte är onormala om de inte reagerat så. Efter mord och våldsamma dödsfall skall man försäkra barnen att de kan känna sig trygga och inte behöver vara rädda att något skall hända dem själva. Lärarna kan vidare uppmana eleverna att - tala med sina vänner om det som hänt - tala med sina föräldrar om tankar och intryck - skriva dagbok - stötta varandra under den närmaste tiden - skaffa sig faktaupplysningar om de känner att de behöver det - vid behov ta kontakt med lärare - snabbt komma igång med fritidssysselsättningar som de är intresserade av Att skriva hjälper eleverna att organisera händelsen kognitivt, få bättre perspektiv samt klarlägga och uttrycka känslor. Det kan de göra hemma utan att någon behöver se dem. Nyare forskning har visat hur detta att uttrycka sina innersta tankar och känslor kan ha mycket positiv inverkan på hälsan efter traumatiska händelser och krissituationer. I avslutningsfasen går man igenom de saker som tagits upp under samtalet och gör upp planer för den närmaste framtiden. Man kan även diskutera klassens roll vid jordfästningen. Man kan avtala om ett eventuellt nytt samtal. Huruvida detta är nödvändigt beror på intensiteten i barns reaktioner. Om flera elever är döda, eller om läraren avlidit hastigt, finns det ofta ett klart behov av flera samtal. Alternativt kan man sätta av fler lektioner för att låta eleverna uttrycka sin sorg. Under den närmaste tiden efteråt kan kreativa uttryck som dramatiskt återskapande av händelsen, teckning, målning och organiserad lek hjälpa barnen att bättre förstå och uttrycka vad som hänt. En samlad aktivitet eller ett initiativ från hela klassen, t ex att sy ett lapptäcke eller rita en stor teckning till de sörjande, kan bli en fin avslutning på ett klassrumssamtal och ger klassen möjlighet att uttrycka sin medkänsla med de drabbade. Under klassrumssamtalet skall lärarna vara observanta på om någon eller några av eleverna är särskilt starkt berörda och efteråt söka upp dessa individuellt. Lärarna bör även uppmuntra barnen

19 att ta kontakt om de behöver prata ytterligare om dödsfallet. Vidare skall de bedöma om det finns enskilda barn som behöver terapeutisk hjälp. Om så är fallet måste barnens föräldrar kontaktas.

20 Stolpar för klassrumssamtal (två personer/pedagoger leder samtalet) Introduktion När någon dör drabbas de efterlevande av många tankar, intryck och reaktioner som är viktiga att tala om, eftersom det hjälper oss att förstå bättre. Även om det gör ont att prata om det kan det leda till att det gör mindre ont längre fram. Några regler o Berätta inte för andra utanför klassen vad klasskamrater upplevt, tänkt eller känt. o Ingen kritiseras i efterhand för något de sagt eller på vilket sätt de reagerat. o Var och en talar för sig, inte för någon annan. o Alla berättar hur de fick veta vad som hänt. Därefter är ingen tvingad att yttra sig. Fakta Eleverna berättar o Hur fick du reda på vad som hänt? o När fick du reda på vad som hänt? o Av vem fick du reda på vad som hänt? Läraren berättar alla fakta Tankar Läraren frågar o Vilken var din första tanke när du fick reda på vad som hänt? o Vad var det värsta med det du varit med om? o Var det någon annan som upplevde detsamma? Reaktioner Lärare uppmuntrar eleverna att berätta o hur de reagerat omedelbart efter olyckan o senare samma dag o under den första natten efteråt o hur de känner det nu I de lägsta klasser kan det vara lämpligt att låta eleverna rita. Inled med: Jag ska nu ge er var sitt papper, där ni kan rita något av det som ni tänker och känner. Ni bestämmer själva vad ni vill rita. Lärare kan även be eleverna skriva ner vad de tänker. De kan t ex fullfölja meningar: o Det första jag hörde om olyckan var... o Det värsta jag upplevde var o Jag blir ledsen när jag tänker på o Jag önskar att jag kunde

21 Information Läraren sammanfattar vad barnen berättar och betonar likheten i deras tankar och reaktioner. Läraren informerar om normala reaktioner i liknande situationer Lärare uppmanar eleverna att o tala med sina vänner om det som hänt o tala med sina föräldrar om tankar och intryck o skriva dagbok o stötta varandra under den närmsta tiden o skaffa faktaupplysningar om de känner att de behöver det o vid behov ta kontakt med lärare o snabbt komma igång med fritidssysselsättningar som de är intresserade av Avslutning Läraren går igenom de saker som tagits upp under samtalet och gör upp planer för den närmsta tiden Ev diskuteras klassens roll vi begravningen. Avtala om ev nytt samtal. Gör gärna en samlad aktivitet från hela klassen, t ex rita en gemensam teckning till de sörjande. Läraren uppmuntrar eleverna att ta kontakt om de behöver prata mer om dödsfallet.

22 Bruk av ritualer 8:1 Ritualer gör det möjligt att uttrycka känslor direkt utan att behöva använda så många ord. Ritualer gör det overkliga verkligt och reducerar fantasier. En minnesstund till minne av en elevs eller lärares död är ett bra tillfälle att manifestera och uttrycka gruppens sorg. Eleverna samlas i någon lämplig lokal aula, matsal, gymnastiksal eller kyrka för att minnas olyckan på ett värdigt sätt. En minnesstund kan omfatta: - Minnesord av skolans rektor - Minnesord av klassföreståndaren - En tyst minut - En elev läser en passande dikt - Kort andakt kan ev. förrättas av en präst/pastor - En sång eller ett musikstycke. Lämpligt val kan vara den dödes favoritmelodi. Låt barnen smycka med blommor, levande ljus med mera. Barnets föräldrar och syskon kan bjudas in liksom kamrater från andra skolor. Efter minnesstunden kan eleverna gå till sina klassrum, sitta en stund och tala med varandra om såväl akten som själva händelsen. I klassrummet kan den dödes skolbänk (vid lärares död: katedern) smyckas av klassen. Man kan tända ett ljus och sätta upp en bild av den döde kamraten. Eleverna ges sedan möjlighet att uttrycka sin sorg muntligt eller under tystnad medan de betraktar bänken, (det finns material i krislådan). Kontakta familjen eller berörd präst för att diskutera hur skolan bör förhålla sig vid begravningen. Ritualer kan genomföras även vid besök på olycks- eller katastrofplatsen. Det förekommer ofta att ceremonier sker spontant, man kan exempelvis se ungdomar som i samlad skara vandrar med tända ljus i händerna till platsen för en trafikolycka. Skolan kan ta initiativet till eller stödja sådana ceremonier, men eleverna bör själva utforma dem. Dagar som födelsedag, dödsdag eller första högtiden efter dödsfallet kan utgöra ett komplement till samtal om den döde. Man kan tända ljus, sjunga, ha blommor i klassrummet, lägga blommor på graven med mera.

23 Stolpar för personalinformation 9:1 (Samling sker i personalrum) Rektor ansvarar för personalinformationen. Om rektor är borta ska ersättande rektor kallas in och under tiden ansvarar krisgruppen. Vilka har drabbats? Vad är det som har hänt? Hur och var skedde det hela? Var har vi fått informationen ifrån? Vilken information har förmedlats och till vem? Rektor sköter informationen till pressen. Hur ser situationen ut nu? Information till eleverna. Inkallade resurspersoner. Ny träff, tid och plats Stolpar för föräldrainformation (vid större olyckshändelser/kriser) Vad är det som har hänt? Vilka har drabbats? Hur och var skedde det hela? Tel nr till expeditionen för frågor. Ev inbjudan till Öppet Hus. Vad gäller för följande dag/dagar?

24 Klass/Grupp.. har idag mottagit det tragiska beskedet att har avlidit. Detta är naturligtvis något som vi alla, i synnerhet eleverna i klassen/gruppen berörs starkt av. Under de närmaste dagarna kommer vi därför att ägna mycket tid åt att samtala om det som hänt. Krisgruppen kommer att finnas tillgänglig och berörd präst/skolpastor kommer att medverka i en minnesstund. Det är mycket betydelsefullt för barnen att man också i hemmet talar öppet om det inträffade. Tveka inte att ta kontakt med oss för ytterligare upplysningar eller hjälp. XX skolan./.... klasslärare rektor

25 Det är nu bestämt att.. kommer att begravas vid..kyrka dagen den../.. kl. Enligt överenskommelse med familj kommer barnen (klassen) att delta i begravningsgudstjänsten. Deltagandet är givetvis frivilligt, men det är bra om så många som möjligt av barnen är med. Detta kan vara av stor betydelse för bearbetningen av sorgen under den tid som följer. Rektor och berörd personal kommer att delta, men det är viktigt att de små barnen också har någon annan vuxen med sig. XX skolan./.... klasslärare rektor

26 Kontaktpersoner, kommunen 10:1 Befattning Namn Tel nr (arb) Tel nr (mobil) Skolchef Leif Lagergren Personalplanerare Inger Såndberg Övriga skolor i Falköpings kommun Enhet Central Rektor/förskolechef Margareta Högberg Rektor Pelle Nilsson Expedition Irene Bergsten Enhet Dotorp Rektor/förskolechef Sig-Britt Karlsson Expedition Helena Jansson Enhet Floby Rektor Carina Milton Persson Förskolechef Helena Jonsson Expedition Eva Falhqvist Enhet Gudhem Rektor Margareta Lindmark Holm Förskolechef Claes Hagman Expedition Monica Kraft Enhet Kinnarp Rektor Tommy Forsberg Förskolechef Ami Millqvist Expedition Lena Norrbin Enhet Kyrkerör Rektor Anders Liedholm Rektor särskola Charlotta Robson Expedition Carola Binnberg / Enhet Musikskolan Musikskolechef Helen Olausson Enhet Mösseberg Rektor Susanne Sandén Förskolechef Ann Johansson Expedition Gunilla Paulsson

27 Enhet SPC Rektor Agne Arnesson Expedition Linda Gustafsson / Enhet Stenstorp Rektor Karina Bronell Förskolechef Lotta Mantler Expeditionen Malin Kielinen Enhet Vindängen Rektor Mikael Ohlsson Förskolechef Lisa Johansson Expedition Anna-Karin Andersson Enhet Ålleberg Rektor Torbjörn Karlsson Rektor Christer Larsson Rektor Peter Ström Rektor Daniel Gustafsson Vik rektor TE Harriet Nilsson Rektor Ållebergsgymnsiet Gymnasiesärskolan Marcus Björk Enhet Åttagård Rektor Marit Foss Fredriksson Förskolechef Pia Lindström Westerlund Expedition Helena Jansson Kontaktpersoner, övriga resurspersoner Telefonlista Nödnummer SOS 112 Företagshälsovård Polis Falköpings sjukhus KSS : begär akutmottagningen. Socialtjänsten Räddningstjänsten (Avonova/Kinnekullehälsan, kontakt sker via rektor) Giftinformationscentralen Posom-gruppen 112 Pastorsexpedition Falköping Taxi 10010

28 Litteraturförteckning 11:1 Litteraturen är placerad i krislådan. Krisplanen utgår till största del ifrån följande litteratur: Dyregrov Atle (Rädda Barnen) Dyregrov Atle (Studentlitteratur) Beredskapsplan för skolan vid kriser och katastrofer Barn i sorg Övrig referenslitteratur: Johan Cullberg Marianne Davidsen-Nielsen Nini Leich Atle Dyregrov Atle Dyregrov Atle Dyregrov Atle Dyregrov Atle Dyregrov, Magne Raundalen Maxine Harris Ulf Nilsson Tyrone Thelander Kris och utveckling Den nödvändiga smärtan Beredskapsplan för skolan BARN I KRIS Beredskapsplan för skolan BARN I SORG Barns sorg (Några råd till familj och vänner), Att ta avsked Sorg och omsorg För alltid borta Min farfar och lammen Med adress till den friska världen - Hur man kan arbeta med en familj i kris

29 Krisplan och krislåda 12:1 Komplett krisplan finns hos/på Krisgruppens medlemmar (att förvara hemma). I personalrummet. Flik 1 och 3 lämnas årligen till all personal. Placering krislåda I personalrummet. Innehåll i krislåda: Ljusstakar, ljus, tändstickor, duk, näsduk, ram, vas CD-skiva med avkopplande musik 2 minnesböcker och penna som klassen kan skriva hälsning i och lämna till de drabbade i familjen/den drabbade eleven (HL) Häftet När klassen berörs av dödsfall Foldern Barns sorg några råd till familj och vänner En diktbok/stämningsbok (HL) Skönlitterär bok att läsa högt ur (år 0-4) Boken Kompisboken om sorg att läsa högt ur eller låta barnen läsa i (år 5-6) Innehållsförteckning till krislådan Förteckning på krisgruppens medlemmar samt deras telefonnr Dödenboken som (humoristiskt och bra!) förklarar vad döden och begravning är (år 0-6) Stora boken om sorg barns egna tankar om sorg, berättelser och dikter (år 4-6) Så känns sorg Danielsson/Ginner/Lindström Aldrig i livet Rädda barnen Gyllenswärd/Polfeldt Farfar och jag talar om döden Alex Plötsligt händer det Barncancerfonden Adjö då pappa Kemi-Wikzén Tysta tårar Ekvik Barn i sorg Examensarbete av Sofia Sandberg Skolan utgår ifrån att samtliga klasser ha tillgång till blanka papper och färgpennor.

30 Anhöriglistor 13:1 Anhöriglistor till elever och personal finns i en pärm placerad i personalrummet. Tänk på att revidera dessa om en elev t ex har fått växelvis boende, har flyttat, föräldern har bytt arbete etc.

31 Erfarenheter och övrigt material 14:1 Här samlas dokumentation över egna och andras erfarenheter samt material och information som har anknytning till krishantering.