Segerstaskolan. Handlingsplan vid kris och katastrof. Läsåret

Transkript

1 Segerstaskolan Handlingsplan vid kris och katastrof Läsåret

2 Innehållsförteckning Sid. Krisgrupp Segerstaskolan 3 Exempel när krisgruppen samlas. 3 Ansvarsfrågan. 4 Aktuella telefonnummer.. 4 Arbetsfördelning. 5 Rumsdisponeringar. 5 Krislåda 5 DÖDSFALL BLAND ELEVERNA 6 EN ELEV HAR MIST EN NÄRA ANHÖRIG.. 7 Underrätta elev om dödsfall 7 DÖDSFALL I PERSONALGRUPPEN. 8 OLYCKA I SKOLAN 9 TRAFIKOLYCKA. 10 Reaktioner vid chock och kris. 11 Att hjälpa till 11 Några råd till den enskilde hjälparen 12 Minneslista för lärare när klassen har sorg.. 13 Råd och riktlinjer för barns sorgearbete 14 Bruk av ritualer.. 16 Besked till klassen Presskonferens.. 18 Rektors checklista. 19 2

3 Krisgrupp Segerstaskolan Funktion Namn Tel.arb Tel.hem Mobil Rektor Christina Isacsson Skolsköterska Marianne Nolgård Arbetslagsledare Lotta Andersson Spec.pedagog Lena Gerdin Gustafsson Fritidspedagog Eva-Maj Löfgren Skolassistent Pia Holgersson Arbetslagsledare Tomas Blideskog Då en olycka inträffar på skolan eller någon annanstans där man uppehåller sig med elever skall närvarande personal tillkalla ambulans eller skolsköterska, ge första hjälpen etc. Om det inträffade starkt berör många på skolan (direkt eller indirekt) bör skolans krisgrupp sammankallas. Rektor är sammankallande, men vem som helst i krisgruppen kan kontaktas. Kalla hellre samman en gång för mycket än en gång för lite. Krisgruppens huvuduppgift är att i det akuta läget hantera information samt att vara och organisera stöd för de närmast berörda på skolan (personal och elever). Exempel när krisgruppen samlas Dödsfall bland elever eller personal Dödsfall, elevs nära anhörig Olycka i skolan Allvarlig misshandel, våldtäkt Trafikolycka Brand i skolan Brand nära skolan Katastrofer (Estonia) 3

4 Ansvarsfrågan Rektor är ytterst ansvarig Rektor ska alltid omedelbart kontaktas och hållas informerad om det som inträffat Rektor ska sammankalla krisgruppen Rektor ska hålla expeditionen och övrig personal underrättade Rektor, skall sköta all kontakt med press Krisgruppen har ansvar för skolans akuta handlande. Krisgruppen tar kontakt med personer och institutioner utanför skolan, som kan bli inkopplade om något hänt såsom polis, präst, räddningstjänst, socialtjänst och psykiatrisk öppenvård. Krisgruppen ska om så är nödvändigt se till att personal, som tvingas stanna i skolan längre tid, får personlig service, t.ex. mat och dryck. Krisgruppen ska samlas en gång per termin för att fördela arbetsuppgifter inom gruppen. Förslagsvis går krisgruppen igenom arbetsgången i en kris/katastrofsituation genom t.ex. en övning där man utifrån ett påhittat scenario diskuterar sig fram till hur man i krisgruppen skulle agera, vem som gör vad o.s.v. Det är inte skolans uppgift att lämna dödsbud efter en olycka. Detta sköts av läkare, polis eller av präst. Aktuella telefonnummer Räddningstjänsten/Polis 112 Sjukhus Polis Knivsta församling BUP Individ o familj Företagshälsovård vx (Uppsalahälsan)

5 Arbetsfördelning Skolledare och ev präst/polis Lärare/präst/kurator/psykolog/skolsköterska Vaktmästare Talar till de närmast berörda. Samtalar med klassen. Hissar flaggan. Iordningställer rummet för närmast berörda. Vaktmästare/Skolassistent Fritidshemmmet Skolsköterska Bevakar skolenhetens och expeditionens telefoner och informerar enligt krisgruppens överenskommelse och pressmeddelandet. Iordningställer dryck och muggar vid behov Enskilda samtal med elever. Rumsdisponeringar Konferensrummet: Rektors rum Skolsköterskas rum/pausrummet: Personalrum krisgruppen telefonkontakter enskilda möten massmedia Krislåda Finns hos vaktmästaren Innehåller: Ljus, ljusstake, tändstickor, bibel, psalmbok, vas, duk, musik/cd, kopieunderlag för lämpliga psalmer, sånger, dikter och berättelser anpassade till de olika stadierna, samt tips på vad man kan göra med klassen. Här finns även tips på vuxenlitteratur. 5

6 DÖDSFALL BLAND ELEVERNA 1. Direkt efter dödsfallet 1.1 Rektor underrättar lärare och övrig personal. Samtliga samlas direkt i personalrummet. 1.2 Den berörda klassen underrättas av klassläraren eller om denne inte finns tillgänglig av annan lärare, som undervisar klassen. Assisterande personal, ex präst, kurator, psykolog, skolsköterska, kan behövas vid den första kontakten med klassen. Skolans övriga klasser underrättas av sina lärare. Klassamtal, gruppsamtal är nödvändiga. 1.3 Kontakt tas med SoK-teamet för stöd och hjälp. 1.4 När samtliga klasser underrättats, hissas flaggan på halv stång. 1.5 Rektor ser till att krisgruppen finns tillgänglig på skolan och att den träder i funktion med sina arbetsuppgifter. SoK-teamet bistår. 1.6 Minnesstund i klassrum, med tyst minut. (Material i krislådan såsom ljus, tändstickor, ljusstake, dikter m.m.) 1.7 Eventuellt kan ett föräldramöte sammankallas för den drabbade klassen. Klokskap råder vid bedömning. 1.8 Åk hem till familjen och lämna, eller skicka, en blomma. Rektor tar första kontakten. 2. Dagen för jordfästningen 2.1 Präst eller rektor tillfrågar de anhöriga om de önskar låta elevens klasskamrater delta i jordfästningen. 2.2 Flaggan hissas på halv stång före jordfästningen och på hel stång efter jordfästningen. 3. Observationer och uppföljning 3.1 Det är viktigt att läraren får professionell hjälp om så önskas. SoK-teamet bistår. 3.2 Var observant på elevernas sorgereaktioner. 3.3 Klassamtal, där man sätter ord på tankar och känslor i relation till det som har hänt kommer även framöver att vara av stor betydelse. 3.4 Det kan vara betydelsefullt för klassen att senare besöka den avlidnes grav. 3.5 Råd och stöd i uppföljningsarbetet fås genom krisgruppen och Sok-teamet. 6

7 EN ELEV HAR MIST EN NÄRA ANHÖRIG 1. Tiden närmast efter dödsfallet. I samband med att skolan underrättas om dödsfallet, tillfrågar man familjen om elevens klass kan meddelas och om ämnet bör tas upp närmare i klassen. 1.1 Tala öppet i klassen medan eleven är borta. Läraren eller annan utsedd person leder samtalet. 1.2 Berätta om möjligt vad som hänt. Förbered kamraterna på att eleven kan vara extra känslig och att de bör visa stor omtanke. 2. Uppföljning 2.1 Elevens lärare, och framför allt klassläraren, följer upp elevens beteende. Ge akt på elevens reaktioner. Underrätta elev om dödsfall Sådana budskap bör helst förmedlas av en familjemedlem. I vissa situationer kan det dock bli nödvändigt för lärare eller annan personal på skolan att förmedla budskapet. Följande riktlinjer kan då tillämpas: 1. Den person som förmedlar budskapet bör vara någon som eleven har förtroende för, helst klassläraren. 2. Om meddelandet kommit per telefon ska skolan först kontrollera dess riktighet. Ta reda på när och hur dödsfallet ägde rum, innan barnet meddelas. 3. Samtalet bör äga rum på en ostörd plats, helst i ett rum där man kan sitta ned. 4. Budskapet ska förmedlas öppet och rakt på sak, men med tid för mental förberedelse. Berätta för barnet att du kommer med dåliga nyheter: Jag har något tråkigt att berätta för dig. På vägen till skolan idag råkade din äldste bror ut för en trafikolycka. Han blev påkörd av en bil. ambulans och läkare kom snabbt till olycksplatsen, men trots att de gjorde allt vad de kunde gick det inte att rädda hans liv. Han dog på väg till sjukhuset. Det är olämpligt att vänta med ett sådant besked till skoldagens slut och man ska inte heller skjuta upp information om hur allvarlig situationen är till eleven ska gå hem. 5. Efter att budskapet förmedlats ska man sitta kvar hos eleven för att stötta och ta emot eventuella reaktioner och känsloyttringar. 6. Läraren bör undvika uttryck av typen: Allt kommer att bli bra, Tiden läker alla sår. 7. Lämna inte eleven ensam, stanna hos honom hela tiden och låt andra gå med eventuella besked. Fysisk kontakt kan ha en lugnande inverkan, men om eleven inte vill ha kroppskontakt ska det respekteras. 8. Läraren bör följa eleven hem eller till den plats där övriga familjen är samlad. 9. Med elevens eller familjens tillåtelse informeras klassen om dödsfallet så snart som möjligt. (Atle Dyregrov, Beredskapsplan för skolan) 7

8 DÖDSFALL I PERSONALGRUPPEN 1. Direkt efter dödsfallet 1.1 Rektor sammankallar krisgruppen. 1.2 Rektor underrättar personalen, gemensam samling i Personalrummmet. 1.3 Läraren informerar eleverna. Öppna samtal om det som inträffat. Låt eleverna tala ut om sina tankar och känslor. 1.4 När samtliga klasser underrättats, hissas flaggan på halv stång. 1.5 Minnesstund i den berörda klassen/klasserna snarast efter dödsfallet. 1.6 Extra personalkonferens för att diskutera konkreta uppgifter i samband med dödsfallet, bl.a. kontakt med de anhöriga. 1.7 Åk hem till familjen och lämna, eller skicka, en blomma. 2. Dag för jordfästning 2.1 Rektor informerar personalen om jordfästningen. Minnesstund för personalen förbereds. 3. Uppföljning 3.1 Se under rubriken Dödsfall bland eleverna. 8

9 OLYCKA I SKOLAN (se även kommunens gemensamma planer) 1. Akutåtgärder på olycksplatsen 1.1 Den/de personer som kommer först till olycksplatsen: ger första hjälpen ser till att ambulans tillkallas ser till att rektor meddelas försöker i möjligaste mån hålla eleverna bort från olycksplatsen (?) 2. Underrättande vid svår olycka 2.1 Rektor sammankallar krisgruppen. 2.2 Rektor informerar personalen, gemensam samling i personalrummet. 2.3 Rektor underrättar elevens/elevernas hem om olyckan. Vid olyckor med dödlig utgång meddelas familjen av sjukhus, polis eller präst inte av skolan. 2.4 Alla eventuella kontakter med press eller massmedia sköts av rektor eller rektors stf. 2.5 Lärarna informerar sina klasser. 3. Uppföljning 3.1 Eleverna måste få ärlig upplysning om vad som hänt. Ryktesspridning måste förhindras. 3.2 Reaktionsmönstret efter en olycka varierar från person till person. Tänk på att många, som inte omedelbart verkar reagera, kan drabbas längre fram. Elever som behöver särskild uppföljning ska erbjudas detta. 3.3 Vid skador som leder till längre sjukhusvistelse håller klassläraren kontakt med hemmet och sjukhuset. 3.4 Om någon elev får bestående men efter olyckan, följs detta upp speciellt av klassläraren med avseende på elevens återförening med klass och skolmiljö. 9

10 TRAFIKOLYCKA 1. Direkta åtgärder 1.1 Rektor sammankallar krisgruppen. 1.2 Krisgruppen kontaktar räddningstjänsten 112, och frågar om någon av skolans personal ska komma till olycksplatsen 1.3 Stöd - och konsultationsteamet kontaktas. 1.4 Normal verksamhet ska pågå så långt det är möjligt. 1.5 Berörda lärare och elever får särskild information. 1.6 Övriga får information vid senare tillfälle under dagen. 1.7 Endast rektor eller den av rektor utsedd lämnar uppgifter till massmedia. 2. Underrättande a) Om olyckan sker vid transport till hemmet (eftermiddagen efter skolslut) 2.1 Rektor sammankallar krisgruppen, som förbereder morgondagen. b) Om olyckan sker vid transport till skolan (morgonen) 2.2 Rektor sammankallar krisgruppen. 2.3 Rektor samlar personalen i personalrummet och informerar om den uppkomna situationen. 2.4 Samma handlingsschema ska användas som vid Dödsfall bland eleverna. 10

11 Reaktioner vid chock och kris Chockfasen inleder krisförloppet. Vid kraftig chock pågår chockfasen från ett kort ögonblick till några dygn. Under denna fas försöker man med all kraft att hålla verkligheten ifrån sig. Man har svårt att förstå vad som hänt. En del råkar i affekt och skriker. Andra blir tysta och paralyserade. Några gråter och pratar forcerat. Då behöver man omvårdnad och kroppskontakt. Man är inte mottaglig för information och goda råd. Man ska heller inte vara ensam. En människa kan vara chockad utan att det märks något utåt. Andra personer i närheten måste därför utifrån det inträffade räkna med att personen kan vara chockad. Reaktionsfasen inträffar när den drabbade inte längre kan hålla verkligheten från sig eller inte kan förneka det som hänt. Hon börjar förstå innebörden av det som inträffat och förtvivlan är total. Hon ser inte hur hon ska kunna uthärda och är rädd för att bli galen. Hon ältar problem och frågor. Varför skulle det här hända? Detta är ett led i att närma sig det som känns svårt. Inslag av ångest, nedstämdhet och sömnsvårigheter förekommer. Bearbetningsfasen innebär att den akuta krissituationen är över. Man börjar känna att man är på väg att klara svårigheterna. Vid svår akut kris infaller bearbetningsfasen efter 4-6 veckor. Den innebär att man på ett djupt plan lyckas acceptera det inträffade. Fasen kan pågå under ett halvt till ett år. I Nyorienteringsfasen har man kommit långt i krisförloppet och man börjar se hoppfullt på framtiden. Känslan av att ha klarat av krisen infinner sig. Detta kan ge ökat självförtroende och bättre möjligheter att klara framtida påfrestningar. Faserna är tydligast vid större krissituationer, vilka varar sammanlagt ett år eller längre. Vid smärre chocker kan chockfasen, reaktionsfasen och delvis bearbetningsfasen gå in i varandra och nästan sammanfalla till en fas, som kan vara över inom några dygn. Att hjälpa till När någonting har hänt kan man hjälpa till genom att: ge tid och engagemang. Man kan inte ta över en människas problem, men väl hjälpa henne att arbeta sig igenom svårigheterna genom att finnas till hands och lyssna. acceptera och inte bagatellisera. Alla har rätt till sina känslor. Respektera att det är så här den drabbade känner just nu. Undvik uttryck som skärp dig, det kunde ha varit värre och du ska vara glad att du lever. ge hjälp att förstå. Låt den drabbade få gå igenom det som hänt i tankar och ord. Om man tillåts ge uttryck för sina känslor kommer en psykologisk bearbetning till stånd. Tvinga aldrig någon att prata av sig snabbare än han själv vill. mobilisera resurser. Gör den drabbade uppmärksam på sin egen förmåga och egna möjligheter att hantera situationen och den hjälp som finns att tillgå. 11

12 Några råd till den enskilde hjälparen Ett lugnt och vänligt men bestämt uppträdande är ett bra förhållningssätt. Tala om vem du är och gör klart för den drabbade att din hjälp är menad som ett erbjudande. Ge den drabbade vila och värme. Bistå med varm dryck om det fysiska tillståndet tillåter det. Lämna inte den drabbade ensam Lyssna till den drabbade mer än du talar själv. Inrikta samtalet på den drabbades aktuella symtom och problem. Ge korrekt information. Dementera rykten, var ärlig mot den drabbade. Hjälp den drabbade att realistiskt se situationen på ett förstående sätt. Korrigera missuppfattningar och förvrängningar. Förmå den drabbade att acceptera och motta hjälp. Acceptera känslor och låt den drabbade fritt uttrycka dessa. Stötta och bygg på fungerande sidor hos den drabbade. Förstå din begränsning som hjälpare. (Utdrag ut Sievertson: Debriefing) 12

13 Minneslista för lärare när klassen har sorg (ex vid elevs dödsfall) Använd det som känns relevant för den ålder som just dina elever har. Klassläraren inhämtar alla den information, om vad som hänt, som är tillgänglig. Underrätta skolledningen, som informerar övrig personal. Klassläraren samlar klassen och berättar vad som hänt. Det bör helst vara ytterligare en vuxen med som känner eleverna. Om någon elev lämnar klassrummet skall en vuxen följa med. Tänd ljus, sätt blommor eller lägg personliga tillhörigheter på bänken. Ta god tid för reaktioner och frågor. Våga visa egen sorg, men förlora inte kontrollen. Följ barnen på rasten och under lunchen. Försök att vara flera vuxna, som kan ge akt på barnens reaktioner och samtidigt stödja varandra. Avsätt följande lektioner för att prata och göra något tillsammans. Rita ett minne, sjung en sång som barnen tycker passar, gör teckningar och skriv brev till familjen, läs dikt eller saga. Barnen kan också behöva ta en promenad. Berätta vad som kommer att hända den närmaste tiden. Kontakta föräldrar till de elever som inte varit i skolan under dagen. Ge aldrig ett dödsbud till en elev per telefon. Låt ingen elev bege sig hem ensam utan att först ha underrättat förälder när en klass fått ett dödsbud. Lämna den information som eleverna fått. Kom överens med föräldrarna om de kan hämta sitt barn i skolan eller om eleven ska gå hem själv. Lektionerna den närmaste tiden måste få brytas om frågor kommer upp eller andra reaktioner som visar barnens sorg, vrede, förtvivlan eller skuld. Om klassen ska vara med vid begravningen så ska det förberedas noga. Prästen kan komma till klassen och berätta hur en begravning går till. Klassen kan infinna sig i kyrkan i så god tid, före begravningens början, att eleverna hinner gå runt i kyrkorummet och fram till kistan. Det är av största vikt att berörd personal inte tar på sig ett större ansvar än vad de känner att de klarar av. T.ex. kanske alla barn ska ha sina föräldrar med som stöd. Se till att få eget stöd och hjälp! Att vara stark, lugn och samlad i den här situationen kräver oerhört mycket. Tala med någon på skolan varje dag vi skoldagens slut om hur dagen varit. Avtala tid för dessa samtal, som inte skall ske vid en snabbfika på rasten. Ingen, allra minst den egna klassen är betjänt av att deras lärare inte orkar. Klassläraren och rektor kontaktar den drabbade familjen om det är möjligt. Det är alltid polisens, prästens eller läkarens sak att underrätta anhöriga om ett dödsfall. De här dagarna är kanske, för en enskild elev, de viktigaste dagarna under hela skoltiden. Låt sorgen få ta tid. 13

14 Råd och riktlinjer för barns sorgearbete (Sammanställt av överläkare Annicken Ulvig) Öppen och ärlig kommunikation Ge åldersriktiga förklaringar Reducera förvirring Undvik abstrakta förklaringar Omskriv inte döden till en resa eller en sömn Ge tid till tankemässig bearbetning Tillåt frågor och svar Låt samtalen bli korta Tala om gemensamma minnen. Titta ev. på bilder Besök kyrkogården Acceptera barnens lek Gör förlusten verklig Visa dina egna känslor Låt minnen och den dödes ägodelar vara framme Stimulera känslomässig bearbetning Bevara kontinuitet i hem, skola och förskola Undvik onödiga uppdelningar i vuxna och barn Prata med barnen om deras rädsla för sin egen och föräldrars död Prata med barnen om deras eventuella skuld Var öppen för religiösa frågor Nonchalera inte frågor om evigt liv Våga tala om tro och tvivel Var äkta i dina svar Tänk på att symbolspråk är viktigt och fullt begripligt för barn Försök inte trösta Ord som det är inte farligt blir till ett hån i den här situationen Det här är det hemskaste som kunde hända. Hjälp barnen att sörja i stället för att försöka trösta dem Var nära och närvarande Visa att ni ställer upp, att ni finns, att ni deltar Våga visa er egen sorg och bestörtning Lyssna aktivt Det finns inga aldrig så välmenande ord som hjälper Lyssna, ta in, bekräfta känslan. Var delaktig 14

15 Sök gärna kroppskontakt När man inget kan säga, räcker det långt med att hålla hårt i handen eller kramas Barn som inte har ord kan man hålla om bakifrån och låta händerna mötas Var inte rädd för gråten Det är kroppens eget sätt att uttrycka en stark känsla. Håller man tillbaka den, stoppar man också känslan och då dyker den upp senare, ibland efter många år Ge hjälp med orden Fråga försiktigt hur det var, vad som hände, hur det kändes. Ett sätt att få ur sig något av sorgen är faktiskt att klä den i ord. Samtidigt är detta det första steget av en bearbetning, som senare kan hjälpa en vidare 15

16 Bruk av ritualer Ritualer gör det möjligt att uttrycka känslor direkt utan att behöva använda så många ord. Ritualerna gör det overkliga verkligt och reducerar fantasier. Minnesstund En minnesstund till minne av en elev eller lärares död är ett bra tillfälle att manifestera och uttrycka gruppens sorg. Minnesstunden kan t.ex. hållas i matsalen eller någon annan lämplig lokal. Minnesstunden kan omfatta: Minnesord av rektor Minnesord av klassföreståndaren En tyst minut En elev läser en passande dikt Kort andakt förrättad av en präst En sång eller ett musikstycke. Lämpligt val kan vara den dödes favoritmelodi Låt barnen smycka med blommor, levande ljus m.m. Barnets föräldrar och syskon kan bjudas in, liksom kamrater från andra skolor. Efter minnesstunden kan eleverna gå till sina klassrum, sitta en stund och tala med varandra om såväl akten som själva händelsen. I klassrummet kan den dödes skolbänk smyckas av klassen. Man kan tända ljus och sätta upp en bild på den döda kamraten. Eleverna ges sedan möjlighet att uttrycka sin sorg muntligt eller under tystnad medan de betraktar bänken. Delta i jordfästningen Här kan eleverna uttrycka sin sorg symboliskt, t.ex. genom blommor på kistan, teckningar eller andra symboler. En representant från klassen kan säga några ord eller å klassens vägnar lägga en krans på kistan. Besök på olycks- eller katastrofplatsen Det förekommer ofta att ceremonier sker spontant; man kan t.ex. se ungdomar som i samlad skara vandrar med tända ljus i händerna till platsen för en trafikolycka. Skolan kan ta initiativ till eller stödja sådana ceremonier, men eleverna bör själva utforma dem. Senare minnesdagar Dagar som födelsedag, dödsdag eller första högtid efter dödsfallet kan utgöra ett komplement till samtal om den döde. Man kan tända ljus, sjunga, ha blommor i klassrummet, lägga blommor på graven m.m. (Atle Dyregrov, Beredskapsplan för skolan) 16

17 Besked till klassen Planeringsförslag att utgå från för t.ex. kurator, psykolog, präst I matsalen/personalrummet: Information från skolledning och polis. Lyssna noga! Anteckna fakta! I klassrummet: 1. Presentation av dig/er och varför du/ni är där. 2. Bistå läraren med information om vad som hänt. Viktigt att hålla sig till de fakta polisen givit! 3. Få samtal till stånd med eleverna kring händelsen, ex. på frågor: - När fick du höra om händelsen? - Var var du då? - Vad gjorde du då? - Kände du den döde eleven? - Hur är det nu? 4. Tänk på den döde eleven, en tyst minut. 5. Avsluta med att informera om vad som kommer att hända resten av dagen: - Program för resten av dagen - Tid för lunch - Personal som finns tillgängliga, var de finns - Vad händer imorgon? Lektioner? 6. Jag/vi kommer tillbaka en gång till! 17

18 Presskonferens Hålls av rektor eller den rektor utser. 1. Vad har hänt - kronologisk beskrivning 2. Skador - personliga - fysiska 3. Orsaksanalys - vad är orsaken 4. Speciell information - till allmänheten - till anhöriga/drabbade - övrig information 5. Planer - vad händer inom den närmaste framtiden Ta emot journalisterna och ge dem tid även om ingenting nytt finns att meddela. 18

19 Rektors checklista 1. Sammankalla krisgruppen 2. Kartlägg läget. Vad har hänt? Vad vet vi? Skaffa ev. kompletterande information. 3. Upprätta en krisdagbok, som sedan förs av specialpedagogen. För kontinuerliga anteckningar med klockslag. 4. Frikoppla personalen i krisgruppen från annat arbete. Ev. förstärkning av elevvårdspersonal under en tid. Kontakta SoK-teamet. 5. Gör en handlingsplan och fördela arbetsuppgifter a. Samla närmast berörda inom skolan rektor b. Utse rum för samlingen c. Information till berörd personal rektor d. Ge tid och plats för nästa informationstillfälle rektor e. Hämta krislådan vaktmästaren f. Kontakta anhörig rektor eller klasslärare g. Kontakta polis rektor h. Kontakta kyrkan elevvårdspersonal i. Kontakta BUP elevvårdspersonal j. Kontakt socialtjänsten elevvårdspersonal k. Kontakta kommunens företagshälsovård arbetslagsledarna l. Information till eleverna. Berörd klass el. lärare rektor, präst, samtliga klasser. elevvårdspersonal m. Hissflaggning vaktmästare n. Sammanställ ett pressmeddelande krisgruppen o. Meddela tid för presskonferens rektor o. Påminn berörd personal att all pressinformation rektor sker av rektor samt att eleverna måste skyddas från journalister. p. Iordningställ t.ex. ett personalrum för presskonferens vaktmästaren q. Informera klassens föräldrar skolledning via klasslärare r. Kalla ev. till föräldramöte skolledning via klasslärare s. Ordna med förtäring till elever och personal fritidshemmet 6. Öppna skolan för eleverna även om det är kväll eller helg. 7. Om katastrofen skett utanför skolan/skolorten: Se till att en lämplig grupp kan resa ut för att bistå/stödja. Glöm inte att ansvariga måste finnas kvar i skolan. 8. Se till att obehöriga inte vistas i skolan. 19

20 9. Bestäm en återsamlingstid för krisgruppen 10. Återsamlingar i krisgruppen: Informera varandra Stöd varandra Kontrollera att alla inblandade är omhändertagna Beslut om fortsatt hantering, ex hembesök, blomma. 7. Handledning/debriefing till all personal genom tex kommunens företagshälsovård eller SoK-teamet 8. Sträva efter så mycket vanlig skola som möjligt trots det som hänt. Inte gömma, inte glömma, men hjälp att se framåt. 9. Hela elevvårdsgruppen utvärderar 10. Ev. utvärdering med polis, socialkontor, kyrka och BUP. 20