Föredrag för. SOI:s årskongress i Östersund

Transkript

1 Föredrag för SOI:s årskongress i Östersund Jag heter Christina Ramberg och är professor i juridik vid Handelshögskolan i Göteborg. Min specialitet är kommersiella avtal. På den gamla goda tiden var jag insatt i vad som gällde om offentlig upphandling. Det är jag inte längre. Jag har tappat greppet. Och jag tycker inte det är roligt att specialisera mig på rättsområden där normgivningen är av dålig kvalitet och icke ändamålsenlig. Frågor till auditoriet Jag vill inleda med att ställa några frågor till er. - Varför tog du jobbet som inköpare? Var det för att kunna få mutor? (Auditoriet skakar på huvudena.) - Var det för att få en chans att djävlas med skattebetalarna? (Auditoriet säger nej.) - Var det för att det är intressant att få arbeta med effektiva inköp? (Många i auditoriet säger ja.) - Tror ni att inköpare i privat sektor är effektiva, dvs. får bra leverantörer av rätt varor och tjänster till bra pris och bra villkor? (Auditoriet förefaller svara ja.) - Tror ni att korruption och mutor förekommer i privat sektor? (Auditoriet svara ja.) - Tror ni att det är vanligt förekommande med korruption och mutor i privat sektor? (Auditoriet svara nej ). - Tror ni att inköpare i privat sektor för behålla jobbet om de tar emot mutor eller gör oskickliga inköp? (Auditoriet svarar nej.) - Tror ni att sanktionssystemet i privat sektor är tillräckligt effektivt, dvs. räcker det med straff vid mutor och förstörd karriär som disincentive mot att

2 agera felaktigt? (Auditoriet svara ja.) Inköparens roll Förr i tiden hade inköpare i privat sektor inte särskilt hög status. Så är det inte idag. Nuförtiden har inköpare en central roll och sitter ofta i företagsledningen med ett viktigt mandat att sänka företagens kostnader. Inköpare har makten över köp- och säljprocessen på ett helt annat sätt än förr. För femtio år sedan var det säljarna som bestämde leveransvillkor. Idag är det mycket vanligt att köparsidan bestämmer om allmänna inköpsvillkor. Hur är det med er inköpare i offentlig sektor? Har ni hög status? Ni har ju ett av de allra viktigaste uppdragen från skattebetalarna. Har ni en status som motsvarar uppdragets dignitet? (Auditoriet svarar nej.) Drömsamhället Statsvetarna har studerat vad som gör samhällen effektiva och identifierat en nyckelfaktor; förtroende. Samhällen som präglas av förtroende föder ansvar som leder till effektivitet. Förtjänar du förtroende i ditt arbete? Eller ska jag som skattebetalare utgå ifrån att du är en bedragare och/eller utan förmåga till eget gott omdöme? Ska jag i min egenskap av skattebetalare och väljare se till att regelverk utgår ifrån att ni har förmåga att sköta ert jobb? Eller ska jag verka för ett regelverk som utgår från motsatsen? Vad har gått fel? Varför lever vi inte i Drömsamhället, präglat av förtroende? Jag har en bror som hade en flickvän. Hon var svartsjuk. Hon hade inget förtroende för honom. Hon hade varje dag långa förhör med honom där han måste redogöra för allt han gjort och bedyra att han inte varit otrogen. En dag, när han ställdes inför en valsituation ska jag vara trogen eller ska jag vara otrogen tänkte han: Jag kan ju lika gärna vara otrogen. Det spelar ju ingen roll eftersom min flickvän ändå tror att jag är det.

3 Kan det vara så att bristen på förtroende blir som en självuppfyllande profetia på så sätt att reglerna är inflexibla och offentliga inköpare försöker korrigera detta, varpå reglerna skärps, varpå inköparna gör ännu mer fel, varpå reglerna skärps ytterligare, varpå det blir ännu mer fel. Som en ond spiral. Situationen idag Idag överdriver vi hoten. Är det verkligen en påtaglig risk för korruption vid offentliga inköp? Jag vägrar tro det. Oavsett hotbilden är det tydligt att vi idag överreglerar. I en iver att motverka korruption har vi infört onaturligt stränga sanktioner. Sedan när blev det en mänsklig rättighet för företag att få leverera varor och tjänster till offentlig sektor? Det är absurt att tala om likabehandling av leverantörer. Det enda skyddsvärda intresset vid offentlig upphandling är skattebetalarnas pengar. Effektiv upphandling leder per automatik till bieffekten att främja handel mellan EUs medlemsländer vilket inte är ett mål som ska vara överordnat skattebetalarnas intressen av effektiva inköp. Systemet idag medför en mycket kostsam administration. Den är kostsam för skattebetalarna. Den kostar skattebetalare mycket mer än motsvarande inköpsadministrationskostnad för aktieägare i privat sektor. Dessutom leder situationen till att inköp i offentlig sektor blir dyrt. I många branscher vill man idag leverera till offentlig sektor eftersom det är där de stora vinstmarginalerna finns. Det är sorgligt att LOU har fått denna effekt som ju är precis tvärtemot den eftersträvade. Jag anser att LOU ska avskaffas Jag skojar inte när jag säger att LOU borde avskaffas. När jag sagt detta tidigare har personer trott att jag varit ironisk och skrattat åt mitt skämt. Det är inget skämt. Det är allvar. Stort allvar. Jag tror fullt och fast att ni som sitter här idag kan göra proffsiga inköp utan LOU. Naturligtvis kan ni ha guide-lines, manualer, processer mm som stöd för ert arbete. Det är ju fullt tillåtet och ofta bra att ha anbudstävlingar även

4 om LOU avskaffas. I privat sektor vimlar det av olika former av optimala anbudstävlingar. Naturligtvis måste man ständigt påminna om skattebetalarnas intresse av effektiva inköp. Precis på samma sätt som man i privata företag ständigt tjatar om vikten av vinst och behovet av att kapa kostnader. Om det känns angeläget kan det stå i någon lag eller liknande att inköp i offentlig sektor ska vara effektiva. Men det ska bara vara en princip, inte en massa detaljregler och inte några sanktioner med rättigheter för leverantörer. Det räcker gott med reglerna om mutbrott och arbetsgivarsanktionerna i form av stillastående lön, löneavdrag, förstörd karriär och i värsta fall uppsägning eller avsked. Hur ska vi praktiskt gå tillväga för att avskaffa LOU? Vi borde be att få etablera ett försöksområde där LOU tillfälligt inte gäller. Är det någon som ställer upp? (Jönköpings kommun anmäler intresse av att vara försöksområde.) Sedan behöver vi ett jämförelseobjekt. Vem vill ställa upp som jämförelse? (Ingen svarar, men Jönköpings kommun föreslår Örebro kommun och Örebro protesterar. Jag noterar att flera verkar vilja vara försöksobjekt men att ingen vill vara på förlorarsidan, dvs. jämförelseobjekt. Såhär i efterhand får det mig att fundera på om det inte är bäst att göra hela Sverige till försöksområde med en gång. Men: Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket.) Nåväl, efter ett tag typ tre år - så gör vi en utvärdering. Har Jönköpings kommun blivit ett moras av korruption och dyra inköp? Knappast sannolikt. Kan det till och med vara så att Jönköpings inköp har blivit mer effektiva och kostat mindre att administrera? Jag bedömer att det är ett sannolikt utfall av utvärderingen. Därefter kanske vi kan utöka det hela så att Sverige blir försöksområde. Sedan är det dags att avskaffa LOU i hela EU. Avslutning Jag vill uppmana er att verka för att avskaffa LOU. Då blir det bättre för mig

5 som skattebetalare. Och det blir bättre för er. Om ni kan visa att ni är proffsiga utan LOU, så ökar er status. Ni borde inte acceptera att lagstiftaren och staten (er egen arbetsgivare!) betraktar er som en samlig oskickliga mutkolvar. Kräv att få förtroende och respekt för er kompetens. Kräv åtminstone att få en chans att visa att ni förtjänar förtroende. Det är ni värda. Efterspel Konstruktiv diskussion följde efter detta inledningsanförande. Christina Ramberg