PROGRAMBLAD OCH STUDIEMATERIAL

Transkript

1 PROGRAMBLAD OCH STUDIEMATERIAL

2 KVINNA TILL SALU av Jeanette Björkqvist och arbetsgruppen Regi: Marcus Groth Scenografi och dräktdesign: Arbetsgruppen Ljuddesign: Arbetsgruppen Ljusdesign: Arbetsgruppen MEDVERKANDE Anna Hultin Niklas Åkerfelt PRODUKTION Mask & hår: Tanja Hynninen Inspicient / sufflör: Christoffer Österlund Ljus, ljud, scen och videoteknik: Mats Forss, Christoffer Österlund PROGRAMBLAD Redaktör: Jeanette Björkqvist Foto: Karl Vilhjálmsson Layout: Nanne Nylund Ansvarig utgivare: Johan Storgård Föreställningens längd ca 1 timme och 30 minuter utan paus PREMIÄR 21 FEBRUARI 2014 PÅ NICKEN 2

3 Förord Sexarbete. Prostitution. Människohandel. Frivillighet. Ofrivillighet. Könsstrukturer. Sociala strukturer. Det är en komplex, och många gånger känslosam, diskussion som omger det ämne som arbetsgruppen bakom Kvinna till salu nu vill föra fram ur finländskt perspektiv: människohandel för sexuella ändamål. Kan vi till exempel säga att det här är ett marginellt problem i Finland eftersom vi har så få människohandelsdomar och eftersom våra offer inte uppfyller den stereotypa bilden av bortrövade kvinnor som kedjats fast i bostäder eller sexklubbar? Kan vi prata om det här utan att samtidigt prata om juridiska tolkningar som gör att fall med drag av människohandel döms enligt en lindrigare skala? Kan vi tala om frivillighet när vi talar om kvinnor som kanske aldrig hade ett reellt alternativ att ta ställning till då de beslöt sig för att börja sälja sin kropp? Och får vi överhuvudtaget tala om sexuellt relaterad brottslighet dess offer, gärningsmän och förövare utan att tala om dem som står vid sidan av och vidhåller att de själva valt att bli sexarbetare? Den här pjäsen är uppbyggd kring dokumentära element, som baserar sig på ett omfattande bakgrundsarbete i form av intervjuer och litterär research. En del av materialet består av verkliga rättsfall från Finland. En del är material som arbetsgruppen har velat föra in i helheten för att positionera Finland i ett globalare sammanhang. De olika bitarna knyts ihop av en fiktiv historia om Katja. Hennes röst finns med i helheten för att vi velat rekonstruera en nedbrytningsprocess hos en kvinna som kanske hade valt annorlunda om hon kunnat, men det valet hade hon inte. Katjas karaktär bygger på de ganska få uppgifter som finns att tillgå om de kvinnor som hamnat in i den här typen av brottslighet och hittat sin väg till just Finland: unga kvinnor från närområdena, många av dem ensamstående mammor, som kommer från svaga ekonomiska förhållanden. Hennes historia är konstruerad för att de verkliga människor som varit indragna i den här typen av brottslighet är alltför traumatiserade för att kunna intervjuas. Programbladet som du håller i din hand är en del av föreställningen. Här får du bland annat mer faktauppgifter och bakgrund kring det du hör på scenen. Det material som samlats på de här 24 sidorna ger inte en fullständig bild varken av problematikens alla nyanser eller olika aktörers sätt att se på detta, men det ger åtminstone en fingervisning om vad som finns under ytan. På slutet finns en samling länkar till olika organisationer, där du kan hitta mer material. Jeanette Björkqvist redaktör 3

4 4

5 Den moderna tidens slavhandel Människohandel är precis det som termen gör gällande: en handel där levande människor säljs som produkter. De säljs av utomstående personer, som arbetar i mindre och i större organiserade nätverk. De är i olika grader fråntagna sina grundläggande rättigheter, och de är kuvade samt förtryckta, både psykiskt och fysiskt. De kan ha gett upp, eller så har de anpassat sig till sitt öde, eller så har de aldrig haft något alternativ. De arbetar inom restaurangbranschen, i bygg-, jordbruks- eller fiskeindustrin. De jobbar som biträden hemma hos sina förtryckare, de jobbar inom sexindustrin. De kan i stort sett finnas var som helst där det råder en efterfrågan på billiga tjänster eller eftertraktad service. De uppfattar sig inte heller alls alltid själva som offer för människohandel, och om de gör det kan de endera vara så skräckslagna eller så kuvade, psykiskt eller fysiskt, att de inte vill eller vågar ta emot hjälp ens då den erbjuds. De mer vedertagna uppskattningarna från FN-organet UNODC talar om att allt mellan och fyra miljoner människor varje år faller offer för människohandel, varav över 60 procent för sexhandel. Den stora majoriteten ungefär 75 procent av offren är kvinnor, och flickor. Det här är ändå, vet man, bara toppen av ett isberg. Människohandel omfattar rekrytering, transport, hysande eller mottagande av personer. Processen bygger på hot, bruk av våld eller andra former av tvång, bedrägeri eller utväxling av pengar eller förmåner. En eller flera personer har kontroll över den person som är offer och deras avsikt är att utsätta någon för utnyttjande i form av prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete, slaveri eller avlägsnande av organ människor befinner sig enligt FN-organet i en människohandelssituation. Unicef har uppskattat att 1,2 miljoner barn årligen blir offer för människohandel människor är FN:s försiktigaste uppskattning av antalet människor som årligen blir nya offer för människohandel i världen. Den dystrare uppskattningen är att det handlar om fyra miljoner människor människohandelsoffer utnyttjas dagligen bara i Europa för sexuella ändamål, enligt FN. Det är nästan lika många människor som bor i Åbo nya offer dras varje år in i människohandel för sexuella ändamål i Europa. Antalet har konstant ökat. 5

6 Berör detta Finland? Svar: Ja. För det första: Vi har ett tiotal domar i regelrätta människohandelsfall, varav hälften är för handel med kvinnor för sexuella ändamål. För det andra: År 2012 var 72,9 procent eller 35 personer som antogs till hjälpsystemet för människohandelsoffer i Joutseno offer för arbetsrelaterad människohandel. Både 2013 och 2014 har man rapporterat om rekordmånga offer för sexuell människohandel. Fram till i fjol somras hade 21 nya personer antagits till hjälpsystemet, 54 procent av dem offer för sexuell människohandel som utan undantag ägt rum innan de anlände till Finland. Ändå är majoriteten av de totalt 77 klienter som i fjol befann sig i systemet sådana som råkat ut för arbetsrelaterad människohandel, vilket avviker från internationella trender där sexoffren dominerar. Officiella siffror berättar sällan hela sanningen. När det gäller det officiella hjälpsystemet vet man att de sexhandelsoffer som på olika sätt når fram till tredje sektorns organisationer, polisen eller gränsbevakningen mer sällan vandrar vidare till hjälpsystemet. En orsak är att de inte vill, eller orkar, gå in i hjälpsystemets process som kritiserats för att vara utdragen, tung och byråkratisk. Kvinnornas vilja att ta emot hjälp den vägen ökar inte heller av att de många gånger tvingas tillbringa sin långa väntetid på vanliga mottagningscentraler där otaliga män från olika kulturer också sitter och väntar på vanliga asylbesked. Två kategorier Juridiskt delas människohandel upp i sexuellt utnyttjande eller tvångsarbete. För att brottet ska dömas som människohandel bör olika brottsrekvisit uppfyllas. De centrala är att det ska handla om brott där en part genom att vilseleda eller genom att utnyttja offrets beroendeställning eller otrygghet tvingar någon att utföra någonting. Offret ska också befinna sig i ett beroendeförhållande som gärningsmannen upprätthåller med illegala metoder, så som hot, våld eller frihetsbegränsning. 6

7 När det gäller rättsväsendet är antalet fällande domar ingen hållbar mätare för människohandelsläget i Finland. Kritiken som riktas mot domsluten handlar bland annat om att det varit problematiskt att dra skarpa gränser mellan å ena sidan människohandel och å andra sidan till det relaterad brottslighet. Den första människohandelsdomen i Finland kom Den har alltså inte följts av mer än en handfull fall där de misstänkta fällts för människohandel för sexuella ändamål. Och i de här fallen har det handlat om fall med väldigt grova drag, där offren bland annat varit förståndshandikappade estniskor och en minderårig rumänska (se Verkliga rättsfall ). Även om de utländska offren dominerar rättsstatistiken har också finländskor drabbats. År 2011 dömde Helsingfors tingsrätt en 48-årig modellagenturchef till mer än tolv års fängelsestraff för bland annat flera våldtäkter, sexuellt utnyttjande, dråpförsök och människohandel. Hans offer var unga kvinnor, finländskor bland dem, som lockats med i verksamheten med löften om modellkarriärer. I stället blev de utsatta för sexuellt utnyttjande och våldtäkter av 48-åringen och en annan man, som dömdes till fyra års fängelse. Det finns däremot betydligt flera än en handfull fall där både förundersökningen och åtalet varit inne på människohandel. Ett av dem handlade om en finländsk man och hans thailändska hustru som drev massageverksamhet i flera affärslokaler och två bostäder i Lahtis. Ganska snart efter tillslaget mot paret 2011 gick polisen ut med misstanken om att man kommit det hittills största människohandelsfallet, med sju offer, på spåren. I lokalerna som mannen upprätthöll erbjöds officiellt massage, striptease och infraröd bastu. I verkligheten erbjöd ett tiotal kvinnor också sexuella tjänster i lokalerna, varav en del var öppna mellan sju på morgonen till midnatt. Kvinnorna, som var hemma från Thailand, Kongo och Ryssland, talade dåligt eller inga andra språk än sitt modersmål, en del var analfabeter och kunde varken läsa, skriva eller räkna. Formellt fick de behålla pengarna för sextjänsterna, vilket ungefär varannan kund ville ha, men vittnen berättade om hur den 48-årige mannen under de cirka två år verksamheten pågick flera gånger varje dag gick omkring och samlade in kontanter, så kallade massageavgifter, av dem. Ibland utnyttjade han också själv kvinnornas service. Under processen målades det upp en dyster bild av förhållandena kvinnorna arbetat i. Många hade arbetat dygnet runt, sex dagar i veckan. Knappt någon hade massageutbildning, trots att det formellt var den primära service de skulle erbjuda. I en del fall hade mannen gjort upp arbetsavtal med en timlön på 7,50 euro. I Uusi Suomi ( ) uppgav utredningsledaren ändå att kvinnorna per månad som mest fått 600 euro för de uppemot 400 timmar många jobbat, vilket ger en timlön på 1,50. En del av dem hade inte fått andra inkomster än den dricks kunderna betalat för sextjänsterna. Kvinnorna själva sade sig vara relativt tillfredsställda med förhållandena, eller så kunde de inte beskriva vad de kände i sitt inre. Utredningsledaren vittnade om alternativlöshet, och om hur kvinnorna, trots allt, varit nöjda med 600 euro per månad och en varm plats att sova på. Efter att fallet benats ut i Päijänne-Tavastlands tingsrätt dömdes mannen för bland annat grovt koppleri och fem misshandelsfall till 4,5 år i fängelse. Hovrätten friade honom senare för ett av misshandelsfallen och sänkte straffet till fyra års fängelse. Ett annat fall, som också aktualiserar ett allmäneuropeiskt fenomen, är nigerianska kvinnor som börjat synas i gatubilden anlände ett sådant fall till Helsingfors tingsrätt där sju nigerianska personer misstänktes för grovt koppleri och ordnande av olaglig inresa till Finland. Verksamheten hade förgreningar till andra länder än Finland, och flera av kvinnorna hade värvats hit från Spanien och Italien. Enligt uppgifter som Helsingin Sanomat fick ( ) hade de kring 60 kvinnorna som kommit till Helsingfors betalat tusentals euro för att de misstänkta skulle sköta arrangemangen. Av dem som kom uppgavs det också finnas kvinnor som inte kunnat betala resan på förhand utan de avkortade sin skuld med de pengar de förtjänade som prostituerade. Huvudmisstänkta i fallet var tre kvinnor, varav ledaren gick under namnet Mama Blessing. Enligt åtalet hade hon värvat minst 24 kvinnor till Finland och för de 2000 euro kvinnorna betalade ordnade Mama Blessing biljetter, hotellrum och nätannonser. Hon hade också samlat in så kallad tröskelpeng av flera kvinnor. Utredningen kring fallet var massiv men redan från början utredde och åtalade man för grovt koppleri. Åklagaren underströk att kvinnorna varit med frivilligt, och att det därför inte handlade om människohandel. 7

8 Sex personer dömdes, bland annat för grovt koppleri och koppleri, samt för ordnande av olaglig inresa. Alla kvinnor skickades iväg från Finland, efter att de hörts som vittnen. Linjedragningen mellan människohandel och relaterade brott, så som grovt koppleri, ordnande av olaglig inresa eller ockerliknande diskriminering har varit problematisk, bland annat för att brottsbeskrivningarna ligger nära varandra. Det pågår olika lagändringsarbeten som ska förbättra situationen. Bland dem som länge pekat på problem finns Minoritetsombudsmannen. Myndigheten, som har full insyn i brottsutredningarna, har i flera års tid påtalat att i en del fall som dömts som grovt koppleri så har brottsrekvisiten för människohandel de facto uppfyllts ( Rapport 2010 och Rapport 2014 ). Återgår vi till hjälpsystemet för människohandelsoffer i Joutseno var en av förklaringarna till att det 2013 och 2014 plötsligt anlände så många sexhandelsoffer just tillströmningen av nigerianska kvinnor. Man ska hålla i minnet att hjälpsystemet inte tar juridisk ställning till om de är offer. Den processen, i de fall den finns eller är på gång, sorterar under polisen och Migrationsverket. Ändå vet man, ur ett europeiskt perspektiv, att många nigerianska kvinnor är människohandelsoffer, som med hjälp av voodoo-riter och hot om våld hålls kvar i prostitutionen. I Sverige och Norge har tredje sektorn arbetat mycket med den här gruppen och fört fram att kvinnorna kan förefalla nöjda med att stå på gatorna och sälja sig, men det är nära på omöjligt att få klarhet i hurdana hot de lever under eftersom de inte vågar tala. Skulderna som de dragit på sig för resan till Europa kan vara allting från tusentals till tiotusentals euro, och de betalas av med prostitution. Många kommer via de vanliga sydeuropeiska mottagarländerna, Italien och Spanien bland dem, därifrån de tar sig vidare på egen hand eller med hjälp av kriminella grupperingar. Det är föga troligt att de nigerianska kvinnor som rör sig mellan de nordiska länderna är frikopplade från det här fenomenet. Än så länge har Finland ändå inte fullt ut kunnat, eller velat, vidkänna att många fall som behandlas hos oss oberoende av vem det handlar om vanligtvis har en bakgrund som sträcker sig betydligt längre bortom just de händelser som råkade äga rum innanför vårt lands gränser. 8 När blir det människohandel? Grovt koppleri: Kan övergå i människohandel när offret vilseletts att bli prostituerad, t.ex. genom löfte om ett bra arbete eller om offret tvingas fortsätta verksamheten mot sin egen vilja. Våld, olika påtryckningsmetoder och maktanvändning i koppleriverksamhet är sannolikt de former av människohandel som oftast förekommer i Finland. Koppleriverksamhet omfattar starka kontakter till länderna i närområdet. Utgående från polisens undersökning och prostitutionsannonser på internet har man konstaterat att det i större utsträckning än tidigare finns personer med östeuropeisk härkomst på Finlands prostitutionsmarknad. Ockerliknande diskriminering: Arbetsgivaren försätter arbetstagaren i en märkbart ofördelaktig ställning genom att utnyttja dennes beroende ställning, okunnighet eller oförstånd. Oftast är det fråga om utländska arbetstagare som pga. okunnighet, språkliga hinder och beroendeställning inte kan yrka på sin rätt. Det närmar sig människohandel om arbetet orimligt tvingas utföras oavsett arbetarskyddssynpunkter eller i förhållanden som kränker människovärdet. I vissa fall har arbetstagarna tvingats betala arbetsgivaren eller dennes representant tusentals euro för att komma och arbeta i Finland. Skuldförhållandet har gjort det möjligt att kontrollera arbetstagarna redan innan de anländer. Källa: Straffskalor: Koppleri: Böter eller fängelse i högst tre år. Grovt koppleri: Fängelse i minst fyra månader och högst sex år. Människohandel: Fängelse i minst fyra månader och högst sex år. Grov människohandel: Fängelse i minst två år och högst tio år. Utnyttjande av person som är föremål för sexhandel: Böter eller fängelse i högst sex månader.

9 9

10 Vem köper sex? Varken prostitution, eller de typer av brottslighet som uppstår i verksamhetens kulisser, skulle existera om det inte fanns en efterfrågan på sexuella tjänster. Men vilka finländare köper kön, hur många gör det och varför? I jämställdhetsbarometern 2012 uppgav 66 procent av de tillfrågade männen att de godkänner sexköp och i Finsex-undersökningen från 2007 uppgav 17 procent av männen att de någon gång köpt sex. Monika-Naiset, som i fjol deltog i det europeiska projektet Stop traffick, fick svar av 554 personer, varav 208 uppgav att de köpt sex. Av dem lever 56 procent i parförhållanden, 61 procent bor i de stora städerna och en majoritet har goda inkomster. De flesta hade hittat den prostituerade via nätet och akten hade vanligtvis ägt rum i en privat bostad. De av männen som hade sett tecken på människohandel eller koppleri visade inga starka tendenser på att reagera: bara 38 procent uppgav att de av den orsaken inte fullföljt köpet. 10

11 Exempelvis erbjuder skenglobaliseringen den finländska sexköparen en ny långt dragen individuell frihet. Inom ramen för den är sexualitet en konsumtionsprodukt och betald sex ett sätt att koppla av från vardagens skyldigheter. I Finsex-undersökningen från 2007 visade det sig också att utbildning, barn eller svårigheter att hitta en kumpan inte direkt korrelerade med sexköp. Det gjorde däremot höga inkomster, otrohet i det nuvarande förhållandet och en alkoholanvändning, där syftet var att bli berusad. De aktiva sexköparna har flera egna forum där de diskuterar sina aktiviteter. En del är sakliga, med råd för hur man kan känna igen varningstecknen på att flickorna inte är med av egen vilja. En del inlägg är osakliga och talar i grova ordalag om så sexiga flickor att det är värt att ta risken, trots att billiga taxor får varningsklockorna att ringa. En del inlägg framstår mest som någon form av konsumentupplysning, där man kritiskt utvärderar flickorna. Ett försök att granska sexköparnas drivkrafter har också forskaren Anna-Maria Marttila gjort. I publikationen Idäntutkimus 2006 finns ett sammandrag av hennes forskning, som bland annat består av intervjuer som hon gjort med 21 finländska sexköpare och sexarbetare i Södra Finland, Tallinn, S:t Petersburg och Viborg. Medeltypen för hennes intervjuobjekt var en 38 år gammal man som köpt sex första gången då han var 26. En del av dem var gifta eller sambo, hälften hade barn. Enligt Marttila förklarar de här männen sina sexköp som sker i Finland och/eller utomlands med att de söker vissa sexuella upplevelser eller partners, med att de vill kontrollera var och hur de får sex, med att de saknar kvinnokontakter och med att de känner att de återtar sin manliga makt då de köper sex. En förklarar att mannens biologi är sådan att han behöver flera partners, en annan att han fascineras av sexuella fantasier om den smutsiga horan. Någon har prövat en prostituerad för att en gång få uppleva det, en annan köper regelbundet olika kvinnor för att han drivs av ett behov av att få nya erfarenheter. Flera av Marttilas intervjuobjekt talar om den identitetskonflikt som uppstår då man å ena sidan är en äkta make, pappa samt arbetstagare och å andra sidan en sådan som köper sex av prostituerade. Andra ser sig främst som legitima kunder som med konsumentens rätt tar för sig av de tjänster som erbjuds där de erbjuds: på nätet, på klubbar i närområdena, eller mer sällan numera, på gatan. De här finländska sexköparna hörs sällan själva i den offentliga debatten. I stället kommer den ofta att cirkla omkring dem då man talar om könsstrukturer, om männens normala eller onormala sexualitetsdrifter, om människosyn hos den som köper en annan person, om valfrihet, om samhällets plikt eller icke-plikt att genom olika åtgärder styra folks moral. Det här materialet tar inte ställning till den sexlag som diskuterades i fjol, mer än att konstatera att så länge det finns efterfrågan så finns det ett utbud och i utbudets spår följer problem, oberoende av lagen. Lyssnar vi på de olika aktörer som gjorde sig hörda i debatten så hade de helt eller delvis olika sätt att se på saken. Där en sida förde fram sina bevis för att människohandel och till det relaterad brottslighet kan kväsas genom att legalisera prostitution så förde den andra sidan fram sina bevis för att sexköpsförbud är ett nödvändigt alternativ. Nu blev det inget sexköpsförbud men däremot ska lagen om köparens ansvar skärpas. Marttilas text är från 2006 och tar inte ställning till förbudsdiskussioner. Däremot konstaterar hon avslutningsvis (vår översättning): Samtidigt som globaliseringsprocesserna skenbart har öppnat nya verksamhetsmöjligheter för de fattiga kvinnorna i Öst-Europa så har den också öppnat nya möjlighetshorisonter för de västerländska prostitutionskunderna. Exempelvis erbjuder skenglobaliseringen den finländska sexköparen en ny långt dragen individuell frihet. Inom ramen för den är sexualitet en konsumtionsprodukt och betald sex ett sätt att koppla av från vardagens skyldigheter. Källa: Anna-Maja Marttila; Rajat ylittävä prostituutio, Idäntutkimus

12 Verkliga rättsfall På de följande sidorna finns ett redigerat urval av några av de rättsfall som fungerat som grundmaterial för föreställningen. Brottsutredningarna är i samtliga fall utom ett hemliga och vi har tagit oss friheten att rekonstruera domstolens passiva referat till aktiva berättelser, för att ge mer liv åt dem. Ur de offentliga delarna från de olika fallen har vi plockat ut olika roller, samt i viss mån redigerat dem. 12

13 13

14 Estniskan, 2006 Åtalade var medlemmarna i en finsk-estnisk kriminell organisation som anklagades för att ha utsatt en förståndshandikappad estnisk kvinna för prostitution. Flera andra kvinnor var också inblandade i härvan men tingsrätten bedömde att de frivilligt prostituerat sig eller att de åtminstone förstått att de skulle erbjuda intima tjänster till kunderna. Under rättsbehandlingen kom det fram att gärningsmännen också i deras fall hotat både dem och deras anhöriga med våld. Likaså knöts de av ekonomiska skuldförhållanden till männen, och även deras rörelsefrihet var påtagligt begränsad. För deras del dömdes männen för koppleri. På basis av materialet har vi rekonstruerat en kort monolog med ingredienser av samtliga åtalades vittnesmål. Kvinnan kallas här för Eva. Tarmo som hon pratar om är den man i Tallinn som lurat i henne att han ska gifta sig med henne om hon tjänar pengar åt honom. Under den tid hon hölls i Helsingfors hade hon mellan tre och femton kunder, varje dag. Första gången jag såg henne tänkte jag nog att Eva ser ut som om hon kommit från landet med hästskjuts. Hennes kläder var konstiga och hon hade inget smink. Utseendet överlag var det väl ingenting speciellt med men det konstiga var att när hon kom till Finland hade hon inte med sig några som helst personliga hygienartiklar, bara en plastkasse med tidningar, en topp och en kjol. Eva brydde sig inte alls om hur hon såg ut och det var väl ganska klart att allt inte stod rätt till när man såg henne. Hon var konstig, skrattade på fel ställen. Hon var barnslig, naiv och trodde på allt vad alla sa. Hon saknade liksom förmågan att akta sig för främmande människor. Hon jobbade ju bara i tre veckor och hade väl ungefär femton kunder per dag. Alla pengar som hon förtjänade gav hon helt frivilligt till oss, för att vi skulle skicka dem till hennes kära Tarmo. Åt en av de andra kvinnorna berättade hon att Tarmo lovat att hon kommer att tjäna estniska kronor i Finland innan hon ska fortsätta sin skola i januari. Jag tror att han hade sagt att hon skulle jobba som barnskötare. Jag vet inte vad som hände med Eva efter att hon skickades tillbaka till Estland, där hennes familj efterlyst henne. Sammandrag av de åtalades vittnesmål Estniskan, 2008 Offret, likaså en förståndshandikappad kvinna, arbetar som försäljare i Tartu då hon sommaren 2008 träffar Petri på en nattklubb. Hon blir förtjust och de inleder ett förhållande. Hon tar också ett billån och tre snabblån åt honom. Trots löften betalar han inte tillbaka sin skuld. Samma sommar träffar Petri sin kompis Martin på en pub i Tallinn. Medan de dricker öl kommer de på idén att förtjäna pengar på kvinnor. På natten ringer Petri kvinnan i Tartu och ber henne komma till Tallinn. Kvinnan lyder. Efter diskussioner övertalas hon att komma med till Finland för att förtjäna pengar. Då trion anländer till Finland ringer den första kunden nästan omedelbart och det är först då det står klart för henne att hon ska arbeta som prostituerad. Medan kvinnan ligger med den första kunden väntar männen utanför och snart därefter förs hon till frisör och kosmetolog för att piffas upp. Hon är rädd. För vad som ska hända ifall hon inte gör som de säger och för att de ska lämna henne hjälplös i Finland, utan pengar och utan att kunna några språk. Männen inkvarterar henne i olika hotellrum och hyresbostäder där kvinnan tvingas ta emot en strid flod av kunder under de tre veckor hon utnyttjas. Hon säger vid flera tillfällen att hon inte vill fortsätta men männen övertalar henne att arbeta på. Hur många kunder hon haft minns hon inte men i rätten uppskattar hon senare att det handlat om minst tre, vanligtvis många fler, varje dag. De 8000 euro som hon förtjänar tar männen hand om och med pengarna lever de två lyxigt. De utnyttjar också själva henne sexuellt. Efter två veckor försvinner männen och kvinnan hittar sig ensam i Helsingfors, utan pengar. Hon har då flyttat till Hotell President och fortsatt prostituera sig för att betala sitt uppehälle. En vecka senare hittar polisen henne. När härvan nystas upp vittnar läkare om att kvinnan vid födseln drabbats av syreförlust som orsakat att hon ligger efter i utvecklingen. Hon är barnslig och lättledd, har dåligt självförtroende och ger ett osäkert intryck. Hon är också uppenbart skamsen över det som hänt och är orolig över att familjen hemma ska få reda på vad hon gjort i Finland. Kvinnan anses också lida av en traumatisk stressreaktion och mår väldigt dåligt, men reaktionen anses delvis bero på upplevelser i barndomen och anses i rätten inte direkt kunna härledas till det sexuella utnyttjandet i Finland. Helsingfors tingsrätt dömer 2008 de åtalade för koppleri. Hovrätten skärper senare domen till människohandel. I samband med den här härvan åker flera av de kunder som köpt sex av estniskan också fast. Flera av dem döms till böter för sexuellt utnyttjande av kopplerioffer. Köpare 1: Jag hittade hennes annons på nätet och ringde för att komma överens om träff. Första gången fanns hon på 14

15 ett motellrum, andra gången i en bostad på Runebergsgatan. Jag märkte inte att något skulle vara fel fast hon verkade ung, blyg och oerfaren. Hon gick inte med på oralsex. Första gången fick hon 150, andra 120 euro. Köpare 2: Jag hade aldrig köpt sex tidigare och den här gången hängde ihop med en vadslagning. Jag ringde upp henne, efter att jag sett hennes annons på nätet. Vi kom överens om priset: 120 euro. Jag var ganska nervös och inledde mötet med att gå på toan. Då jag kom ut hade hon redan klätt av sig. Situationen var olustig. Jag försökte prata med henne men hon svarade kortfattat. Det slutade med att jag sa att hon får behålla pengarna och sedan gick jag därifrån utan att försöka genomföra någon sex. Köpare 3: Hennes nätannons var skriven på finska och i den sökte en 18-årig estniska äldre män. Vi textade under två veckor, sammanlagt 20 sms på engelska och kom överens om var, och när och om priset på tjänsterna. 120 euro för en timme. Sen träffades vi i en hotellobby och gick till rummet. Jag gav pengarna åt henne genast när vi kom till rummet. Sen försökte jag så där av artighet fråga lite om hur hon mår och kanske nånting om hennes ålder. Hon svarade inte så mycket men jag märkte inte alls att hon skulle ha haft svårigheter att förstå engelska eller på något sätt må dåligt. Hon verkade vara en ganska normal och glad ung kvinna. Inte för att vi pratade så mycket, det var ju inte därför jag var där. Sessionen med henne räckte kanske 20 minuter, en halv timme. Det var först under rättegången som jag hörde att hon lurats till Finland i tron att hon ska göra något annat jobb, och att hon inte själv lagt ut de där annonserna på nätet. Dessutom var hon tydligen 21 år, inte 18, men de där männen som stod bakom det här hade tydligen tvingat henne att ljuga om sin ålder. Hon berättade också att hon mått dåligt hela tiden, att hon inte kunnat äta eller sova på hela tiden. Hon hade inte heller velat ha sex med kunderna men kom inte ihåg köptillfällena eller hur hon betett sig med kunderna. Hon kom inte heller ihåg mig då hon såg mig. Några kunder hade tydligen också avbrutit samtalet med henne för att hennes engelska var så dålig. Jag textade ju med henne och trodde att det var hon som svarade. Det var det då inte utan det var nån av de där männen. Men det kunde jag inte veta. Det var ju inte roligt att höra att hon är väldigt deprimerad och hör röster i sitt huvud efter det här. Eller att hon för den här sakens skull var i så dåligt skick att hon togs in på sjukhus och hölls där i tre månader efter det att polisen hittade henne. Men jag kunde faktiskt inte misstänka att nånting var fel. De där männen fanns ju inte på hotellet utan hon kom själv och hämtade mig från lobbyn. Och hur skulle jag ha kunnat veta att det inte var hon själv som gjort annonsen eller svarade på mina sms? Ja, den var skriven på finska som hon inte behärskade, men ändå. Visst tänkte jag senare på att hon kanske var lite frånvarande, men jag tyckte nog att hon var ganska normal. Vi pratade ju som sagt inte heller särskilt mycket så nån djup analys på hur dålig engelska hon talade kunde jag ju inte göra. Jag var ju inte där för att prata.. Tingsrätten dömer honom för utnyttjande av person som är föremål för sexuell handel. Han överklagar till hovrätten som friar honom. Rumänskan, 2012 Den 17-åriga flickan träffar den 27-åriga T och låter sig övertalas att åka via Norge till Finland för att arbeta på barer och förtjäna pengar. När de träffas lever hon ett lokalt sett stabilt liv med sitt ettåriga barn. Hon har en pojkvän, som är den enda hon någonsin haft oskyddat sex med. Hennes föräldrar arbetar utomlands, och pappan skickar varje månad hem 200 euro till flickan. En vecka senare sätter de sig ändå i en bil och kör mot Norge. Med i bilen finns hennes väninna, dennas pojkvän och T. Vistelsen i Norge blir kort och medan T reser ett varv via Rumänien tar sig trion vidare till Finland. De anländer till Helsingfors med färja, klockan 18 på kvällen. Så fort de stigit i land upplyser väninnans pojkvän dem om att de måste arbeta som prostituerade. Han visar vad som ska göras, berättar hur de ska prata med kunderna och vilka summor de ska kräva: Sex med kondom kostar 50 euro, sex utan kondom 70 euro, oralsex 50 euro. Efter det här förs flickorna till Aleksis Kivi-gatan där arbetet börjar samma kväll. Under de två månader flickan hålls i männens våld tvingas hon prostituera sig i 6 12 timmar alla dagar utom en då hon har ont i magen. Hon tvingas erbjuda sex i kundernas bilar och tar varje dag emot 5 6 kunder. De ungefär 250 euro som hon förtjänar ihop tar T hand om. Av förtjänsterna får hon ibland tio euro som ska räcka till mat för både väninnan och henne. Under tiden i Helsingfors bråkar hon flera gånger med T, bland annat för att hon ber om mer pengar till sin mormor som insjuknat i cancer och behöver pengar till läkare och mediciner. Hon får ingenting men däremot tvingar T henne att ha sex med honom en gång per vecka. Ett annat bråk som leder till att hon får stryk uppstår då flickan och väninnan vill stanna borta från gatan för att det är så kallt. En tredje gång slår han henne för att hon säger att hon vill åka hem. Hela tiden är hon rädd, både för T och för hans familj i Rumänien. 15

16 16

17 Efter två månader har flickan ändå lyckats smussla undan 240 euro som hon tänkt rymma tillbaka till Rumänien med. Planen förverkligas inte eftersom polisen hittar henne. Under rättsbehandlingen uppskattar 17-åringen att hon har haft oskyddat sex med män och skyddat sex med kunder. Hon är mycket ångestfylld, traumatiserad och lider av obehagliga mardrömmar, men vill ändå åka hem där hennes familj väntar. Vad som hänt med henne efter det här är okänt. Tingsrätten dömer T till 4 år och åtta månader i fängelse för grov människohandel. Kopplerihärvan, 2012 En grupp bestående av två män och två kvinnor förtjänar pengar på att locka prostituerade från Estland till Finland. Männen är finländare, liksom en av kvinnorna. Gruppens tjänster är bland annat att ordna bostäder åt kvinnorna och att hjälpa dem att lägga ut annonser på sexförsäljningssajter så som Sihteeriopisto.com. Kvinnorna betalar hyra för bostäderna samt ge en del av sina förtjänster till T, taxiföretagare och gruppens ledare. Många av de kvinnor som lockas till Finland talar inga andra språk än estniska men gruppen hjälper dem också med kommunikationen. Verksamheten pågår under mer än ett år i Helsingfors, Lahtis, Esbo, Vanda och Träskända. I männens naturaförmåner ingår under hela tiden också att de ligger med de två inblandade kvinnorna. Bland ingredienserna finns upprepat hot, våld och plötsliga utbrott bland annat i form av att T vid ett tillfälle riktar pistolen mot den estniska kvinnan och med våld tvingar henne att svälja oidentifierade tabletter. Tingsrätten dömde T till fyra års fängelse för bl.a. grovt koppleri. Estniskan, som också var målsägande i härvan, dömdes till tre års fängelse för samma brott. Hovrätten sänker senare brottsskalan till koppleri vilket betyder att fängelsestraffen kortas med ett år per man. Tjeckiskan, 2013 I början av 2013 lyckas en tjeckisk kvinna med bistånd av en kund tillkalla hjälp till ett hotell i centrala Helsingfors, där hon tagit emot kunder under en dryg vecka. Hon är i ett eländigt skick när hon hittas, både psykiskt och fysiskt. Så här berättar hon själv, när rättsprocessen inleds. Som barn blev jag sexuellt utnyttjad, som 16-åring gruppvåldtagen. När jag var vuxen gifte jag mig med en våldsam man som misshandlade mig under de tio år vi hann vara gifta. Efter skilsmässan blev min ekonomi dålig och på grund av det lade jag i slutet av 2011 ut en annons på nätet där jag skrev att jag är redo att ta emot vilka jobb som helst. På det sättet hamnade jag in i prostitutionen. Den ångest och de mentala problem jag lidit av på grund av det som hänt i barndoms- och ungdomsåren förvärrades men jag var tvungen att fortsätta sälja mig för att kunna försörja mig och mina fyra barn. Först sålde jag mig i vår hyresbostad i Tjeckien, senare i en nattklubb. Mitt arbete ledde till att socialmyndigheterna omhändertog mina barn men jag måste fortsätta förtjäna pengar. D kontaktade mig efter att han sett den annons jag hade på nätet. Han frågade om jag vill ha ett jobb och efter att jag sagt ja hämtade han mig från min bostad. Han sa att jag får veta allt när vi kommer till Prag. Vi gick till en restaurang och där träffade jag också I. Jag hörde inte vad de pratade om men de hade en dator med sig. Jag hade en kasse med kläder, för det hade de sagt att jag behöver. Nästa natt placerade de mig i en bostad. Där fotades jag med min klänning på, sedan låste männen in mig och gick därifrån. De sa att jag måste vara färdig att starta klockan 10 nästa morgon. Jag var rädd, men höll tyst för D hade visat en kopia av mina personpapper åt mig och jag tänkte på att han vet att jag har fyra barn. På morgonen gick vi ombord på ett flygplan och jag fick veta att vi ska till Finland. Jag var verkligen nervös för jag hade aldrig rest utomlands förut. När vi kom fram tog han mig till ett hotell i Helsingfors och förklarade att jag måste logga in på Skype där Petra (som förblev okänd i rätten) började ge information om kunderna, vad de ville ha, hur långa dagar jag skulle arbeta och vad jag kostade. Jag fick ingen möjlighet att påverka innehållet på mina tjänster utan det var Petra som bestämde allting. På hotellet togs nya bilder, som var mer erotiska. Jag fick veta att det fanns en annons för mig utlagd på nätet och bad att få se hur den ser ut. I det här skedet visste jag vad jag ska göra men tänkte bara på att förtjäna pengar. Jag behövde dem för att få tillbaka mina barn. Jag tog emot kunder i hotellrummet där jag skulle bo tillsammans med D. Några gånger gick jag också hem till några kunder. De gångerna tog D mig dit med taxi och sedan väntade han utanför. Jag fick en mobiltelefon med mig så att D skulle veta när jag var ledig igen. När jag varit hos kunderna kunde jag inte fly nånstans. Jag visste inte var jag var och jag kunde ingen finska eller engelska. Pengarna som kunderna gav tog D, jag fick aldrig någonting av dem. Han hade sagt att jag skulle tjäna tjeckiska koruna men att lönen betalas först då vi är tillbaka i Tjeckien. Den enda mat jag fick var frukosten som D hämtade till hotellrummet. Jag var inte tillräckligt modig för att rymma för D hade alla mina personuppgifter och han var större än jag. Han verkade också känna till Helsingfors och visste hur vi skul- 17

18 Som barn blev jag sexuellt utnyttjad, som 16-åring gruppvåldtagen. När jag var vuxen gifte jag mig med en våldsam man som misshandlade mig under de tio år vi hann vara gifta. 18

19 le röra oss i staden. Ibland var han arg och nervös och berättade att flickan han haft före mig hade tjänat mycket mer pengar. Han sa hela tiden att jag måste förtjäna så mycket som möjligt. När jag kommunicerade med Petra på Skype försökte jag hålla en trevlig ton och framstå som en kompis, och jag skrev att D är hygglig och att jag är tacksam för att de ger mig den här möjligheten. Det var D som bestämde vad jag skulle skriva men jag har själv varit med tillräckligt länge för att veta att man måste hålla masken mot de här människorna. Jag hade 5 10 kunder varje dag och var tvungen att erbjuda traditionellt sex, oral sex och senare också djup oralsex och analsex. En av kunderna lade en munkavel på mig. Han tyckte om brutala grepp, och for hårt fram mot min kropp. Han rev mig också våldsamt i håret. Andra slog mig på baken eller i ansiktet. Jag hade ställt upp på analsex i Tjeckien också men där var männen inte så hårdhänta som i Finland och kunderna ville inte ha analsex flera gånger per dag. I Tjeckien köpte kunderna service, inte tid. Nu blev jag såld för olika tider och under den köpta tiden fick kunden göra vad som helst med mig. Efter väldigt hårt analsex fick jag fruktansvärda smärtor i magen och min slutarmuskel skadades. D hämtade nån medicin för det här på apoteket men tre timmar senare var jag tvungen att ta emot nästa kund. Jag hade också mediciner för ångest och depression sedan två år tillbaka men dem spolade D ner i toaletten och jag antar att det var för att jag inte skulle fly. D visste att jag inte mådde bra utan medicinerna men ändå förstörde han dem. Den sista dagen mådde jag oerhört dåligt för att jag inte fått min medicin. Det snurrade kraftigt i huvudet, jag hade svår svindel och benen skakade. D hade inte hämtat nån mat och han såg att jag var i dåligt skick men sa att jag måste förtjäna mer pengar. När jag skulle gå ner och hämta en kund i lobbyn höll jag på att rasa ihop. Kunden hade beställt en timme med mig och enligt Petra ville han slå mig, pissa på mig och vara dominant. När vi kom upp på rummet bad jag kunden om hjälp med hjälp av ett översättningsprogram på nätet. Jag försökte förklara att jag inte fått mina mediciner och att jag mådde väldigt dåligt och måste få komma hem. Kunden sa att jag ska ringa ambassaden, sedan gick han utan att ha fått sex. Det tog inte länge innan ambassadörens folk kom tillsammans med polisen. De åtalade förnekar allt vad kvinnan säger, och de är inte heller överens om vem av dem som egentligen tagit initiativ till vad. Däremot är de överens om att allt som gjorts har gjorts med kvinnans godkännande liksom de är överens om att allt hennes prat om isolering och övervakning är totalt fabricerade. D, som bott med henne på hotellen i Helsingfors, framställer sig som en turist som av eget intresse passade på att besöka Helsingfors eftersom han är ishockeyintresserad. Den aktiva parten Petra, som ska ha arrangerat det hela via 19

20 Skype, känner D enligt utsago inte alls. Inte heller förstår han beskyllningarna om att han övervakat kvinnan eller hållit henne hungrig och inlåst på hotellet. Maten ordnade vi så att när hon ännu sov så gick jag till frukostbuffén och gjorde smörgåsar åt henne. Jag hämtade också juice och kaffe, frukt och nånting sött åt henne till rummet. Jag bad henne komma med ut och äta nån varm mat också men hon ville inte och då hämtade jag mat från butiken åt henne. Hon sa att hon inte vill gå ut för att hon fryser. När jag var ute kunde hon helt fritt använda telefon och dator så om hon hade tyckt att hon behöver hjälp hade hon kunnat ringa I, skriva till Petra, ta kontakt med nån vän eller polisen eller hotellreceptionen.. Han förnekar också att han på något sätt påverkat vad kvinnan gör med kunderna. Det finns också en förklaring till att han tog alla pengar. Pengarna tog jag för att hon bad mig gömma dem så ingen stjäl dem. Jag var glad att kunna hjälpa, jag bodde ju gratis på hotellet. I Tjeckien sa hon att hon är glad för jobbet och att hon hoppas på många kunder. Efter 3 4 dagar i Finland sa hon att hon haft många avvikande kunder som vill ha mycket analsex men hon ville fortsätta för det hade hon och Petra kommit överens om. Jag märkte inte att hon inte skulle må bra eller att hon skulle behöva läkarhjälp. En gång noterade jag att hennes byxbak var smutsig men jag hade ingen aning om vad de berodde på. Likaså förnekar D beskyllningarna om att ha tagit kvinnans mediciner, som han knappt ens kände till. Mot slutet förstod jag att hon hade lite problem. Hon var stressad och hade kalla händer och jag sa att jag är redo att åka hem tidigare men hon sa att hon absolut inte vill åka. Psykiatern som träffat kvinnan vittnar för sin del om tecken på psykotraumatisering. I de samtal han haft med henne har hon berättat om sina kontakter med den psykiatriska vården som inletts i början av 2000-talet, då hon också fått de för henne nödvändiga lugnande medicinerna. Han betvivlar inte att det hon sagt inte skulle vara den version som hon själv tror på. Min uppfattning är att hon själv tror på sin berättelse och den verkar trovärdig på ett sätt som gör att det är svårt att tro att den är påhittad. Händelserna och fakta har varit viktiga för henne och det centrala innehållet kring vad som utspelat sig på hotellet är att den situationen har varit dålig. Eventuella känslomässiga färger av händelserna har inte varit medvetna. Hon var rädd och skrämd och olika minnen snurrade i hennes huvud och orsakade mardrömmar och illamående. Patienten mår dåligt, bland annat för allting som hänt i Finland. Hennes tillstånd yttrar sig som ångest, rädsla, koncentrationssvårigheter, passivitet och isolering. Att hon under tiden i Finland kommunicerat i lätt ton med denna Petra visar att hon är erfaren inom prostitutionen, att hon inte är naiv. I meddelandena har hon försökt framhäva sin kompetens men i undersökningarna har hon framhävt sig som offer. Båda versionerna har grunder. Hon har vetat vad hon håller på med även om hon hellre skulle låta bli att hålla på med det. I hotellet har hennes hårdare personlighet kommit fram, men hon har inte klarat av att fortsätta leva i den rollen utan offerrollen har tagit över. Patienten har befunnit sig i en väldigt spänd situation; hon har inte kunnat språk, hon har befunnit sig i ett främmande land och hon har bott i samma hotellrum med en okänd person. Patienten har upplevt analsexet och munkavlarna som svåra och bland annat sagt de gjorde mig till en hund. Ett av de svåra minnena hon fört fram handlar också om att man sagt till henne att hon förtjänar sämre än en ful och fet prostituerad. 20