Gymnasiefrågan och högskolesamarbetet i Österbotten 1

Transkript

1 1 Gymnasiefrågan och högskolesamarbetet i Österbotten 1 Av Michael Uljens I Finland pågår en tudelning av landet gällande utbildning och forskning. Orsakerna till scenariot är ekonomiska, utbildningspolitiska men också demografiska. Tudelningen gäller både gymnasier och högskoleväsendet. Var vill vi att Österbotten skall landa i denna kamp? Om statsandelssystemet till små gymnasier med vikande elevunderlag verkligen slopas, hotar sammanslagning, samarbete eller stängning. Detta visar färska rapporter, men riktningen har länge varit känd och diskuterad. I södra svenska Österbotten hotar vikande elevunderlag Närpes och Kristinestad, i mellersta Österbotten ligger Korsholm och Vörå sämre till. I norra svenska Österbotten är det gymnasierna i Jakobstad, Karleby, Kronoby och Nykarleby som lockar allt färre. Det är bara Vasa Gymnasium, Vasa Övningsskolas gymnasium och Pedersöre gymnasium som uppvisar en positiv trend. De små österbottniska städerna liknar i detta avseende utvecklingen på landsbygden. Trenden är likartad i hela landet på universitetsorter söks och konkurreras det om gymnasieplatser, på annat håll minskar gymnasiebenägenheten medan yrkesutbildningens popularitet ökar. Ministeriets och UBS signaler har gått fram, men det är mycket osäkert om den inslagna linjen är en vinnande strategi på litet längre sikt. Differensen mellan stad och landsbygd växer i varje fall nu så det knakar. 1 Publicerad i Vasabladet den

2 2 Stöd gymnasierna! Den nyvalda riksdagen får besluta hur vi skall ha det med statsandelssystemet för gymnasierna. Detta är en ödesfråga för gymnasierna och viktig för kommunerna. Någon valfråga blev ju denna framtidsfråga inte. Men en framtidsfråga är det. Med hotande framtida arbetskraftsbrist genom minskande årskullar, står vi inför att öppna gränserna mot omvärlden. Om vi ordnar högutbildad arbetskraft till våra företag den vägen, kan ju den österbottniska ungdomen även i framtiden inrikta sig på yrken som kräver lägre utbildning. Många av de nya småföretag som etableras både idag och i framtiden, kräver god utbildning av sina anställda. Innovativitet och företagsamhet, ja, men utan kunnande lyckas det inte idag. Och den fina allmänbildning som gymnasiet ger, erbjuder en god grund för både fortbildning och byte av karriär i framtiden. (Måste man övertyga österbottningen om detta ännu år 2007?) Att tackla framtiden med en gymnasiebenägenhet på i genomsnitt 30%, som råkar vara verklighet i Larsmo, är likväl en föga övertygande åskådning. Om andelen finlandssvenska gymnasieelever i framtiden skall minskas, så borde en sådan minskning definitivt inte ske i Österbotten som redan dras med låga siffror. Men på de orter där benägenheten nu är hög släpps inte detta guldäpple alldeles enkelt (i ett Helsingforsgymnasium är inträdesvitsordet till gymnasiet 9,21!). Ett minskat antal gymnasiestuderanden betyder också färre sökanden till högskolorna. Högskolefrågan och gymnasiefrågan i Österbotten går därför hand i hand. Mitt bestämda intryck är att gymnasierna hittills skött sin grunduppgift med heder. Vi skall inte dra mattan under, utan hellre stöda landsbygdsgymnasierna så att dessa inte tvingas låta eleverna möta en ojämlik situation. Men skall skatterna ner skall det också sparas någonstans. Gymnasiesparandet drabbar landsbygden och mindre städer. Den pågående utbildningsmässiga uppdelningen av landet är beroende av hur riksdagsmännen och -kvinnorna förhåller sig till gymnasiefrågan, och till den nya universitetslag som är under beredning. Högkoleläget Det är uppenbart att vi även beträffande universitet tror på modellen att stort är vackert och effektivt. På PISA-listan toppar landet men vi har inga finländska universitet på motsvarande universitetslista. För att komma på en sådan måste nu en koncentration ske, det är i varje fall strategin. Då räcker det inte att Finlands andel av de internationella vetenskapliga

3 3 publikationernas antal globalt sett redan är utomordentligt bra. Inte heller tycks räcka att vårt högskolesystem redan nu är supereffektivt när det gäller kostnader per utbildad magister och doktor. Spelplanen är nu ny. Då en hel akademikergeneration i Finland under t. surfat fram till en mängd regionala enheter och universitetskonstruktioner, har man färdats på den decentraliserande universitetspolitikens vågkam. Det är naturligtvis en aktningsvärd prestation att med lätt böjda knän och framåtlutad ställning med blicken spänd mot framtiden balansera fram på vågkammen med fartvinden i ansiktet. Men själva farten har varit strukturell och åstadkommits av krafter utanför universitetet självt. Den akademiska tsunamivågens varianter har bl.a. hetat universitetslagen 1968, examensreformen 1979 och yrkeshögskolereform på 1990-t. och senast begreppet universitetsscentraler. Allt detta har naturligtvis gynnat landets yngre högskoleorter och irriterat de gamla men argumentet som bitit har hetat jämlikhet och lika villkor. Kraften i decentraliseringsvågen har också skickligt manövrerats lokalt. Nu senast har vi sett detta i hur Vasa begåvats med en servicecentral för universiteten, vilket är en av de mest betydande och nettomässigt expansiva tilltagen som drabbat Vasa-regionen efter YHreformen. Heder till Nordman och Kumpula-Natri som åstadkom detta. Men det får inte betyda att Vasa reduceras till förvaltningscentrum medan andra universitetsorter blir forskningsorienterade. Att surfa i motvind? Nu blåser det alltså åt motsatt håll. Nu är det excellens, konkurrens, koncentration och betala-för-dig -tänkande som gäller, inte decentralisering, bildning och demokrati. Idag pågår därför universitetssammanslagningar runt om i landet. Den liberala universitetspolicy vi nu gått in för innebär att den politiska styrningen minskar och marknadens lagar allt mera styr hur universiteten utvecklas. Minoriteter och svaga enheter lever i allmänhet farligt i sådana tider, när massorna och mammon har makten. Sammanslagningar av olika slag visar detta. Naturligtvis gynnas starka universitetscentra av rörelsen, medan de mindre har skäl att oroa sig. Vid bl.a. ÅA:s institutioner i Åbo eller i östra Finland har man för länge sedan insett vart allt detta pekar. Alltså har samarbetet mellan ÅA i Åbo och Turun yliopisto stärkts år från år med bl.a. BioCity och DataCity. Det senaste draget är att de finska och svenska

4 4 psykologerna i Åbo grundar ett gemensamt utbildnings- och forskningscentrum som kommer att ha 13 professorer, 100 anställda och 500 huvudämnesstuderande. Det avser till storlek bli nationellt konkurrenskraftigt. Vasa-psykologin står utanför konstruktionen. Geologerna i Åbo voterar för samma modell. Hur gå vidare i Österbotten, de splittrade resursernas region i högskole- och forskningsavseende? Situationen är inte alls hopplös resurser finns, men de är inte koordinerade. Vasa-högskolornas tyngdpunkt ligger inom samhällsvetenskaper, humanvetenskaper, vård och teknik. Då vi räknar samman t.ex. antalet professurer och forskartjänster i Vasa idag motsvarar antalet det som ett ordentligt nordiskt universitet har. Ännu bättre blir det då vi noterar att dessa tjänster inte är spridda över alla discipliner. Den nuvarande likheten i inriktning erbjuder stora möjligheter till samarbete gällande gemensamma utbildningsprogram på svenska, finska och engelska och även forskningsprojekt. I Vasa har svaret hetat samarbete mellan universitet och yrkeshögskola. Det svaret är bra, men räcker inte. En förstärkning av forskning är det inte fråga om, men kommer att leda till mycket gott. I högriskzonen Det är inte många som vet hur många olika universitet och högskolor som har sina verksamhetspunkter, enheter, filialer, avdelningar, centra, i gamla Vasa län. I det avseendet är naturligtvis högskolesamarbetet i och genom Vasa högskolekonsortium helt avgörande. Konsortiet borde de facto utvecklas till ett västra Finlands högskolekonsortium. Ett utbildningspolitiskt mål för alla nyvalda riksdagsmän i gamla Vasa län bör vara att gemensamt slå vakt och stöda en koordination av alla dessa resurser inklusive de i Karleby (Chydenius-institutet) och högskolekonsortiet i Seinäjoki. Den nuvarande filialverksamheten befinner sig nämligen i ett högrisktillstånd under rådande högskolepolitiska stjärnor - filialerna är de första som ryker när toppresultat eftersträvas. Hur skall dessa resurser omorganiseras och koordineras så att de svarar mot samhällsbehov med relevant utbildning och forskning som är internationellt intressant? Långtifrån allt samarbete handlar om politiska insatser. Universiteten och högskolorna själva har också ansvar för vart bollen sparkas. Vasa universitet har en nyckelroll.

5 5 Fyra kunskapskluster Vi behöver också ett aktivare samarbete mellan svensk- och finskspråkiga universitet och högskolor i Vasa. Det kan inte vara omöjligt i Vasa då det jämt lyckas i Åbo? Vi har fina exempel i Tritonia, Technobotnia och det nya institutet för energisamarbete. Då yrkeshögskolorna i Vasa satsar på sina högre utbildningsprogram inom teknik och energi erbjuder Vasa universitets tekniska fakultet fina samarbetsmöjligheter för nuvarande Novia i Vasa. Konstruktiva modeller har redan vuxit fram mellan Hanken och Vasa yrkeshögskola. På ex. vårdens, pedagogikens och socialpolitikens område borde nya, ömsesidigt sett intressanta modeller vara möjliga. Om yrkeshögskolornas satsningar är koordinerade med utbildningarna vid universiteten undviks onödig konkurrens, bl.a. om de allt färre gymnasisterna. Då kan yrkeshögskolornas nya högre examina innebära att dessa högskolor inte blir matarhögskolor, utan kan i stället leda till en breddning och fördjupning av utbudet på högre utbildning i Vasa-regionen. Ett kunskapsfält bland andra, som kunde samla både yrkeshögskolorna och universiteten i Vasa är ett utbildnings- och forskningscentrum kring ledarskap och kunskapsutveckling: Wasa School of Educational Leadership and Knowledge Management. Vasa kunde således ha ett internationellt orienterat kunskapskluster inriktat på teknik och energi, ett annat på ledarskap och organisation, ett tredje på språk och ett fjärde på handel. Tvärvetenskapligheten vore kännetecknande för flera av dessa. Pohjanmaan yliopisto? Till slut en randobservation. Vilken fantastisk vinst om all finskspråkig högskoleverksamhet i gamla Vasa-län kunde samlas under en hatt. Mycket vore redan då vunnet för landsdelen. Får se när finskspråkiga politiker kommer underfund vilken potential det finns idag för ett Pohjanmaan eller Länsi-Suomen yliopisto? Seinäjoki skall inte förstås som konkurrent utan som samarbetspart till Vasa. Båda orterna sitter i precis samma båt i nationellt och internationellt perspektiv. Men då måste man höja blicken över den närmaste dungen. Det centrala är att de finskspråkiga resurser som finns i trakterna koordineras härifrån och inte på distans. Det steget borde vara moget att tas. Och det är klokt att ta det steget så länge det finns sådana steg att ta. De facto ligger ett dylikt förslag fullständigt i linje med UVM:s linjedragningar när det gäller högskolornas regionala roll. Det kan inte ligga i någons intresse,

6 6 varken nationellt eller regionalt att Österbotten ser ut som ett lapptäcke när det gäller antalet huvudmän för den högre utbildningen samt forskningen. Och inget av detta äventyrar den svenska utbildningsautonomin i Svenskfinland.