Varför orkar inte kvinnorna?

Transkript

1 13 FEBRUARI SPÅRVAGNSHALLARNA STOCKHOLM Varför orkar inte kvinnorna? En konferens kring frågor om kvinnor, hälsa, arbetsliv, ekonomi och pensioner KONFERENSDOKUMENTATION P ensions f orum

2 Varför orkar inte kvinnorna? Stress, depression och sjukskrivningar ökar dramatiskt bland kvinnor, enligt en rad undersökningar. Vad är orsakerna? Är det arbetslivet och/eller andra krav och förväntningar som ligger bakom den tilltagande ohälsan? Vilka förändringar krävs i arbetslivet, vardagen och av kvinnorna själva för att bryta den negativa utvecklingen? Att allt fler kvinnor och män inte orkar, kan eller vill fortsätta arbeta fram till pensionsåldern innebär att deras pensioner blir sämre. Det medför också att stora grupper erfarna personer försvinner bort från arbetsmarknaden. Om dessa frågor kring kvinnors hälsa, arbetsliv, ekonomi och pensioner handlade Pensionsforums konferens den 13 februari P ensions f orum Pensionsforum är en förening som har till uppgift att följa det nya pensionssystemets konsekvenser för individer och samhälle, hur det förhåller sig till andra länder, arbetsmarknaden för äldre samt att analysera olika möjligheter att finansiera den framtida äldrevården. Styrelsen består av Kjell-Olof Feldt, ordf, Tommy Möller, vice ordf, statsvetare, docent, Magnus Henrekson, nationalekonom, docent, Joakim Palme, sociolog, docent samt Gullan Lindblad, fd riksdagsledamot. Verkställande direktör är Ann Lindgren. Bakom föreningen står försäkringsbolagen KPA, LIVIA, Länsförsäkringar Liv, Skandia, SEB Trygg Liv, Robur Försäkring och SPP.

3 Program Moderator: Ann Lindgren Kjell-Olof Feldt styrelseordförande Pensionsforum Mona Sahlin statsråd i Näringsdepartementet Ny Sifo-undersökning. Kristina Färm konsult Barbro Dahlbom-Hall konsult och författare till boken Lära kvinnor leda kvinnor Eva Vingård docent Karolinska Institutet, presenterar resultat från sjukfrånvaroundersökningen bland svenskar Giorgio Grossi fil. dr. Institutet för psykosocial medicin, redovisar aktuell studie kring ohälsa bland försäkringskassornas kvinnor Attityden till 50+ i arbetslivet. Eva Sundbeck TCO, presenterar en ny undersökning Vad göra? Diskussion med bland andra Amelia Adamo grundare av tidningarna Amelia och Tara, Peppe Engberg tidningen Vision, Sicci Aghilli vd Änglavakt, Ami Lönnroth journalist, Lena C Nilsson teolog, Kristin Holmberg och Eva Söderlind Ericsson, utsedda till Årets chefer av tidningen Chef Kvinnornas ekonomi och pensioner. Eva Adolphson Länsförsäkringar, Catharina Andréen Institutet för privatekonomi, Kerstin Holst Socialdepartementet, Viveka Hirdman-Ryrberg SEB Trygg Liv, Gullan Lindblad Pensionsforum, Lena Schelin PPM Hur måste arbetslivet förändras? Jan Rydh Sjukförsäkringsutredningen

4 Inte bara en fråga om tid Vi stressar allt mer men hinner allt mindre. Tiden vill aldrig räcka till. Men är det tid det handlar om när vi pratar om stress? Som nation och folk jobbar vi faktiskt allt mindre, har fått kortare arbetsdag, längre semester och föräldraledighet. Den faktiska arbetstiden har sjunkit ändå ökar stressen. Vad är det egentligen som hänt, både i arbetslivet och i levande livet i och utanför hemmet? Det var frågor som statsrådet Mona Sahlin tog upp i sitt anförande. Men det är inte arbetsdagens längd som är problemet utan att det blivit allt fyrkantigare innehåll i jobbet och i arbetsorganisationen, menade hon. Inom offentliga sektorn, där så många kvinnor arbetar, har 90-talets nedskärningar spelat in i den växande sjukfrånvaron. De ständiga omorganisationerna upplevs av kvinnorna där som det stora problemet; att aldrig få känna lugn och trygghet i sitt jobb. Hur ser systemen ut för delpension, förtidspension, sjukförsäkring etc? Här har vi politiker varit för fega och inte tittat på hur de står sig i dag. Hjälper eller stjälper de oss att komma tillbaka i arbetslivet igen? Visst behövs det fler händer i vården och omsorgen, men det är inte hela lösningen på problemen. Det handlar mera om hur vi organiserar arbetet och innehållet i jobbet. Kärnfrågan ligger i uttrycket att vi har alldeles för stort ansvar och alldeles för små befogenheter. Bullerproblem klarar vi av att hantera men stress, kränkningar och dåligt ledarskap måste få en större roll i arbetsmiljön. Man måste hinna leva Den demografiska situationen skyndar också på behovet av förändring i arbetslivet. En realitet är att vi lever längre, jobbar kortare tid och föder färre barn. Samtidigt vill vi behålla vår välfärd. Det här går inte ihop. För att lätta på trycket måste vi bli bättre på att ta till vara mångfalden i samhället och komma till rätta med bristerna i jämlikheten. Trots att välfärdssystemen i dag medger att vi kan dela lika har fortfarande kvinnorna största ansvaret för barn och arbetet hemma. Det är synd att vi inte diskuterar de hushållsnära tjänsterna mer och att vi inte ser det området som en växande del av arbetsmarknaden, tyckte Mona Sahlin. Förklaringen menade hon finns i attityder och värderingar. Att byta köksluckor skattesubventioneras och ingen kallar det ett drängjobb. Men när hushållsarbete diskuteras blir det en pigdebatt. Mona Sahlin hoppades dock att det ska gå att hitta en modell för att göra hushållstjänster till en vit marknad som alla kan ha möjlighet att utnyttja. En annan aspekt hon tog upp är förändringar i synen på arbetets betydelse i människors liv. Förr var arbetet allt, i dag värderas det annorlunda, främst bland de unga. Man vill hinna leva också, inte bara arbeta. En samhällsfråga Större flexibilitet och inflytande för löntagarna, möjlighet att påverka det egna arbetet och arbetstiden beroende på var i livet man befinner sig såg Mona Sahlin som möjliga vägar att minska stressen, göra arbetslivet attraktivare och få fler att vilja stanna kvar längre i arbetet. Det här är en samhällsfråga, inte en fråga för den enskilda individen. Den diskussion vi för i Sverige idag på det här området pågår även ute i Europa. Inom EU är målet att år 2010 ska 60% av kvinnorna ha jobb och 70% av männen. Det skiljer sig mycket från hur vi har det i Sverige. Vi ska försöka få den här diskussionen att bli en av de stora under vårt ordförandeskap. Men det handlar inte bara om att få fler nya jobb utan om om vilken kvalitet de har. Ungdomsterrorn verkar ha minskat ute i arbetslivet. I stället ser det ut som om vi äldre blivit betydligt mer attraktiva nu än förr. Kanske har man sett att gammal är äldst. Jag tror att den intressantaste gruppen i dag är 50+. Däremot verkar småbarnsmammorna var de som har det jobbigast. Amelia Adamo,grundare av tidningarna Amelia och Tara 2

5 Stressen gör det svårt att arbeta Stressen i arbetet gör det allt svårare för allt fler, både kvinnor och män, att kunna fortsätta i sina nuvarande arbeten. Det visar den SIFO-undersökning som genomförts på uppdrag av Pensionsforum. Drygt telefonintervjuer har gjorts bland ett representativt urval av förvärvsarbetande i åldrarna år. Var femte kvinna, 19%, och var tionde man, 12%, uppger att stressen i arbetslivet gör det svårt att fortsätta med arbetet. De mest stressade finns bland tjänstemän, anställda i offentlig sektor och i storstäderna. Det är inte bara stressen i arbetet som gör att vardagen blir svår att klara. Även kraven hemma och på fritiden bidrar. Var tredje kvinna eller 32% i åldersgruppen år upplever sig så stressade att vardagen känns tung. Motsvarande siffra för männen är 25%. För att minska stressen har många gått ned i arbetstid, bytt jobb, dragit ned på fritidsaktiviteter etc. sju av tio kvinnor i åldern år uppger att de gjort något för att minska stressen i sitt liv. En möjlighet för att underlätta det dagliga livet kan vara att använda hushållstjänster som städning, hämtning på dagis, skötsel av hus och trädgård, inköp av dagligvaror etc. Men bara fem procent av de tillfrågade säger att de gör det. Däremot skulle 40% i åldrarna år vilja köpa sådana tjänster, fler i storstäderna än i övriga landet. Även arbetsgivarna upplever stressen bland medarbetarna som ett problem. 200 arbetsgivare har tillfrågats, både privata och offentliga. Av de offentliga anser 78% att stressen medför problem och bland de privata är andelen 62%. Som orsak anges en kombination av krav från arbetslivet och privatlivet. I arbetslivet är det förändringar, omorganisationer och snabb teknikutveckling som är huvudorsaken. Medarbetarna hinner inte med och har förlorat inflytandet över sitt arbete och delaktigheten i styrning och ledning av verksamheten. Inom offentlig sektor uppges oftare nedskärningar och neddragningar som skäl till problemen samt den ökande medelåldern bland de anställda. Män mer optimistiska än kvinnor I undersökningen har även de anställda tillfrågats om pensionerna. 55 procent uppger att de inte alls känner till hur stor deras pension kommer att bli. Av kvinnor i åldern år är det så många som 62% som säger att de inte vet. Pensionsforum ställde samma fråga hösten Även då var det 53 procent som uppgav att de hade dålig uppfattning om sin pension, fler bland kvinnorna än männen. På frågan om man tror att pensionen kommer att räcka till ett bra liv även efter pensioneringen svarar över hälften av kvinnorna, 54%, att de inte tror det. Männen är mer optimistiska. De allra flesta svenskar vill sluta arbeta före 65 år men bara tre av fyra kvinnor, 75%, tror att pensionen kommer att räcka till. Även här är männen något mer optimistiska 65%. Vad arbetsgivare tror att stressen beror på arbetsmängd i kombination med otydliga mål osäkerhet när man inte vet riktigt vad som ska göras förr väntade man på brev, nu väntar breven på dig mer pressat, jobbet ställer högre krav och det är mindre marginaler fritidsintressen kräver väldigt mycket mer tid och jobben kräver mer tid försöker behålla samma kvalitet men med lägre bemanning medelåldern ökar, vi blir äldre men inte friskare. Vad de som arbetar gör åt stressen börjar träna drar ned på tempot ställer färre krav på sig själva gör roligare saker förösker jobba mindre, gå ned tilldeltid skaffar städhjälp. Att dela på chefsskapet är ett bra sätt att leda. Vi får balans i våra liv, högre kvalitet i jobbet, nöjdare personal och högre lönsamhet. Vi blir dubbelt tillgängliga och det blir ett tydligare ledarskap tycker medarbetarna. Orsaken är att vi tvingas verbalisera oss, tänka igenom förstås saker vi gör, vilket gör det lättare att kommunicera med medarbetarna. En förutsättning är att vi är samspelta. Kristin Holmberg och Eva Söderlind, Ericsson, Årets chefer 3

6 De dubbla budskapens land De dubbla budskapens land hade författaren och konsulten Barbro Dahlbom-Hall valt som tema för sitt anförande. Hon fokuserade på det faktum att när det gäller lagar, förordningar, regler och bestämmelser så ligger vi långt framme här i landet när det gäller kvinnornas situation. Vi har varit bra på att ge direktiv för VAD som ska göras. Men när det gäller HUR det ska göras har det varit betydligt sämre. Där ligger enligt Barbro Dahlbom-Hall orsaken till att kvinnor i dag ofta befinner sig i en situation som är farligt nära utbrändhet. Det är inte planer och välskrivna papper som ger förändring utan medvetenhet om HUR kvinnor och män bedöms, bemöts, bekräftas och beröms. Samtidigt som man i samhället och i organisationen konstaterar att vi vill få fram starka, kompetenta och självständiga kvinnor förs ett annat budskapet fram som säger att om du vill ha bekräftelse och tillhörighet ska du förbli i din könsroll en duktig, lydig, lojal, tyst och glad flicka som aldrig ifrågasätter sakernas ordning. Inre konflikt Detta leder till dubbla budskap och så länge man inte ser konsekvenserna av detta förändras inte kvinnornas situation, menade Barbro Dahlbom-Hall. Allt är möjligt för kvinnor att göra så länge inte maktbalansen rubbas. Det dubbla budskapet skapar hos kvinnorna en inre konflikt att aldrig vara tillräckligt bra. Du ska sköta jobbet på pappas vis, det vill säga utan ansvar för familj och hem och på mammas vis, det vill säga utan ansvar för arbete! Det här är en situation som hos dagens kvinnor ger en känsla av skuld. Vi måste se de gamla könsrollerna, se den inre konflikten och lära oss leva i en process där vi hanterar nuet. Så länge vi har det dubbla budskapet är det inte underligt att kvinnor blir utslitna. Kvinliga ledare Barbro Dahlbom Hall poängterade också betydelsen av att kvinnor lär sig leda kvinnor, ett tema som hon belyst i sin nyligen utkomna bok. För att få genomslagskraft Källa: SIFO behöver den kvinnliga ledaren skapa sig trygghet genom att hitta LIKHET med andra kvinnliga ledare. Det visar sig nämligen att kvinnliga ledare känner sig annorlunda i sitt ledarskap därför att de inte är som männen. När den grunden finns behöver hon inse att hon är och uppfattar sig som olik kvinnor hon leder en svår insikt då kvinnor uppfostras till likhet med andra kvinnor. När hon lärt sig stå ut med denna OLIKHET är tredje steget att i sitt ledarskap använda sig av LIKHET I OLIKHET. Det finns nämligen något kvinnor har gemensamt som hon först måste använda för att sedan kunna sätta gränser, vara rak och tydlig gentemot de kvinnor hon leder, det vill säga vara deras ledare. Barbro Dahlbom-Hall avslutade med att markera att om det ska bli någon förändring måste äldre kvinnor på ett kraftfullt sätt stötta sina unga medsystrar genom återkoppling, kritik och beröm och lära dem sätta gränser. De kommer inte alltid att vilja det men vi måste våga tro att vi kan och ska hjälpa dem till ett arbets- och familjeliv som inte innebär utslitenhet men ger balans. Det är viktigt att stanna upp, känna efter vilka vi är, och inte bara bli sedda som varumärken. Man slits ut av den mentaliteten. Ami Lönnroth, journalist Kvinnor har ungefär motsvarande 80 procent av männens pension. Över hälften av alla anställda kvinnor arbetar inom offentlig sektor med låga löner och låg pension. Drygt 60 procent arbetar deltid. Medellivslängden för kvinnor är dock högre än bland män vilket inte straffar sig i pensionssystemet. Fler kvinnor än män pensionssparar men eftersom kvinnorna oftast kan avvara mindre blir det också mindre i pension. Viveka Hirdman Ryrberg, SEB Trygg Liv 4

7 Läkare och lokalvårdare mest utsatta yrkesgrupper Var femte anställd inom kommun och landsting tror inte att de orkar arbeta kvar i sitt yrke om två år på grund av hälsoskäl. I huvudsak är det medelålders och äldre, men många är även under 45 år. Det här framgår av en studie som pågår vid Karolinska Institutet och som presenterades av Eva Vingård, docent i yrkesmedicin. Studien omfattar anställda inom kommun och landsting. Till de mest utsatta yrkesgrupperna hör lokalvårdare, vårdbiträden och personliga assistenter. 37% tror sig inte orka jobba kvar om två år. Bland läkarna är det 15% som inte tror att de är kvar i yrket på grund av hälsoskäl. Det är skrämmande siffror, menade Eva Vingård. För det rör sig ju om anställda som tycker om sitt yrke, som vill arbeta med barn och gamla och ser det som en viktigare uppgift än att t ex göra Volvobilar. De känner sig dessutom uppskattade av dem de tar hand om och tycker att det arbete de utför är meningsfullt. Bakom den ökande sjukfrånvaron inom offentliga sektorn ligger bl a nedskärningar och ett ökat sparbeting vilket i sin tur lett till personalminskningar. För det är ju bara personalen man har att dra ned på, konstaterade Eva Vingård. Av anställda inom kommun och landsting är 21,5% kvinnor. De står för 30 % av alla sjukdagar. Men det är inte könet det beror på. Det är i arbetets fysiska och pykosociala krav problemen finns att söka. Arbetsmiljön har stor betydelse för vårt välbefinnande, vilket också framgår av studien. Inflytande och stimulans är viktigt för hur man mår. Bland dem som trodde sig vara kvar i yrket om två år tyckte 83% att de hade en tillfredställande nivå av inflytande och stimulans medan 35% tyckte att de hade det i hög grad. De var nöjda med sin arbetsmiljö, kände sig uppskattade av sina överordnade och tyckte att ledarskapet fungerade bra. De som hälsomässigt ligger mest i farozonen är de grupper som har höga krav på sig och liten egenkontroll över sin arbetssituation. De grupperna återfinns oftast inom hemvården och sjukvården. Med en god arbetsmiljö går det att komma till rätta med många av problemen, menade Eva Vingård. Det är i mångt och mycket en organisationsfråga. Att ha ett väl fungerande ledarskap och bli uppskattad för det man gör är variabler som inte behöver kosta så mycket att ändra på. Källa: SIFO 5

8 Alarmerande ökning av stress Problem orsakade av arbetsstress ökar främst inom den offentliga sektorn. Bland anställda på försäkringskassorna och inom äldrevården har utbrändhet blivit ett allvarligt problem. Siffrorna är alarmerande, konstaterade fil dr Giorgio Grossi, Institutet för psykosocial medicin, när han presenterade Ikarosprojektet. Undersökningen har omfattat 143 kvinnor vid försäkringskassorna och 183 anställda inom den geriatriska vården. Av dem är cirka 60% mellan 30 och 50 år. Bland försäkringskassans personal löpte 26% hög risk för att bli utbrända, 29% visade en måttlig grad av emotionell utmattning medan resterande 45% var fit for fight. För den geriatriska vårdpersonalen var situationen värre. 34% av kvinnorna som deltog i undersökningen befann sig i en avancerad riskzon för utbrändhet. För 32% ansågs risken måttlig medan 34% hade en låg grad av emotionell utmattning. Bland lågutbildad personal ökar risken för utbrändhet medan kvinnor i ledande befattning inte verkar vara utsatta för samma risk, kommenterade Giorgio Grossi. Social trygghet Siffrorna som presenteras i undersökningen är alarmerande. Men vad kan man göra åt problemet? I undersökningen har man tittat på olika faktorer som påverkar den psykosociala arbetsmiljön och hälsan på jobbet, bl a kontroll över arbetssituatien, socialt stöd och livsvanor. De som mår bra upplever att de har en god framförhållning på arbetet, är delaktiga i beslutsprocesserna, kan påverka sin arbetssituation, får bra respons och handledning samt har en bra utbildning i botten. De har även möjlighet att få kontinuerlig fortbildning och har de färdigheter som passar för det jobb de utför. När det gäller det sociala stödet känner sig de välmående kvinnorna i studien uppskattade och har ett bra stöd både på arbetet och privat. De ingår i fungerande arbetslag, har fått en fast grund att stå på redan under uppväxten, har en stödjande familj, känner sig älskade och har gott om vänner. Vad beträffar livsvanorna visade det sig att kvinnorna som mår bäst lever ett sunt liv. De är inte rökare, får tillräckligt med sömn, tränar lagom, äter regelbundet och har även en rik fritid, då de umgås med vänner och odlar sina intressen. De lever ett rikt liv även utanför arbetet, konstaterade Giorgio Grossi. Vad är utbrändhet? Det finns ingen vedertagen definition för utbrändhet som oftast beskrivs i termer av ett syndrom på känslomässig utmattning, avhumanisering och nedsatt prestation. Utbrändhetens kärna är utmattning, såväl fysisk som känslomässig och kognitiv. De somatiska symtomen tar sig uttryck i trötthet, allvarliga sömnstörningar, ökad smärtkänslighet och infektionskänslighet, muskelspänning, problem med mage och hjärta samt yrsel. Kognitiva symtom är allvarliga minnesstörningar, koncentrationssvårigheter, kunskapsluckor, låg stresstolerans, tunnelseende och överkänslighet för ljud och ljus. Även depression kan finnas med i bilden. Mera information om stress och stresshantering finns på: Källa: SIFO 6

9 Attityden till 50+ i arbetslivet Alla är medvetna om problemet med att äldre försvinner från arbetslivet i förtid. Den allmänna uppfattningen är att äldre behövs på arbetsmarknaden. Men på företagsnivå är tongångarna annorlunda. Där säger man att i just vårt företag behöver vi yngre medarbetare. Det framkommer av en stor intervjuundersökning som TCO gjort inom ramen för ett EU-projekt där Sverige är ett av sex länder. Avsikten har varit att kartlägga vilka faktorer som påverkar äldre att stanna kvar längre i arbetslivet, bland annat genom intervjuer med representanter för arbetsgivarna, facken, olika experter, företagsledare och anställda både inom privat och offentlig sektor. Det är attityderna till den äldre arbetskraften, kompetensutveckling och framtiden som undersökningen speglar. Med äldre arbetskraft menar vi i det här fallet 45-åringar och uppåt, sa Eva Sundbeck, TCO, som presenterade undersökningen. Behovet av åldersfördelning En generell skillnad är att facken oftare lyfter fram de negativa attityder som drabbar äldre medan arbetsgivarna säger att det beror på behovet av en bra åldersbalans: Att det finns så många trötta 58-åringar skyller jag på den negativa synen på ålder, är en kommentar från en facklig representant som menar att självförtroendet minskar hos äldre som ständigt får signaler att de inte är något att satsa på. Kvinnorna pekar på att erfarenhet inte lönar sig, att åldersdiskrimineringen går vid 45 för kvinnor men högre upp i åldrarna för män: Att vara kvinna och 45+ är ett problem, löneutvecklingen stagnerar och erfarenheten tas inte till vara. Främst inom den offentliga sektorn är detta ett representativt problem där yngre nyanställda får högre lön samtidigt som de äldre förväntas lära upp dem. Fördomar om att produktiviteten minskar när man blir äldre har tidigare varit ett vanligt arbetsgivarargument. Här märks en förändring även om man från fackligt håll inte till fullo håller med. Undersökningen visar också att man kategoriserar i ålder när det handlar om individer; man ser inte till den enskilda personen utan fokuserar i stället på åldern. Andra intressanta kommentarer från undersökningen presenterades också: Det är korkat att inte satsa på äldre för de blir antagligen kvar längre. Yngre är lättrörligare på arbetsmarknaden medan äldre stannar längre. Därför måste arbetsgivaren vara beredd att trycka på, tala om varför vidareutbildning är viktigt även för de äldre men också förklara konsekvenser och mål. Självklart har även individen ett eget ansvar. Företagen saknar långsiktiga strategier och kännedom om personalens kompetens. Alla tillfrågade var överens om att stora brister förekommer, vilket är olyckligt både för individen och företaget. Metoder och pedagogik behöver ses över. I stället för att gå på kurs kan enkla metoder som mentorskap och arbetsrotation ge snabba resultat. Allt ansvar ligger inte på företagen. Samhället måste också underlätta för de äldre, t ex när det gäller studier och studiestöd, ökad tillgänglighet till högskolan etc. Hur ser man då på framtiden Det är viktigt att skapa incitament för att kunna jobba längre, t ex delpension, kortare arbetstid m m. Även om det nya pensionssystemet gör det möjligt att delpensionera sig är det ändå ekonomiskt omöjligt för stora grupper att göra det. En översyn av system och avtal är viktigt. Bättre arbetsmiljö, arbetsorganisation och inflytande är viktiga begrepp för att skapa ett bra arbetsliv för alla, men kanske särskilt för att behålla äldre i arbetslivet. Arbetskraftsbrist kommer att tvinga företagen att bli bättre på arbetsmiljö. Även mångfald kommer att behövas för att klara rekryteringen i framtiden. I en undersökning som SIF gjort har tjänstemän i åldersgruppen 50+ tillfrågats om vilka faktorer som kan få dem att jobba längre. Vanligaste svaren blev kortare arbetstid, möjlighet att trappa ned, att känna sig behövd och att erfarenheterna tas till vara. Det finns dock betydande skillnader mellan män och kvinnor. För kvinnor är det mycket viktigt att: kunna trappa ned successivt innan pensionen kunna gå i pension tidigare än män få löneförhöjning eller andra förmåner för att stanna längre få möjlighet till kompetensutveckling För kvinnorna är det dessutom ett större problem att vara styrda av jobbet eller utsatta för arbetsrelaterad stress. 7

10 Risk för arbetskraftsbrist Från 1997 har sjukfrånvaron ökat kraftigt, främst bland kvinnor och den äldre arbetskraften. Skillnaden är stor mellan män och kvinnor och ökar dessutom med stigande ålder. Det är ingen självklarhet att kvinnor ska vara mer sjuka än män. Något har hänt, konstaterade Jan Rydh, utredare i statliga Sjukförsäkringsutredningen. Sjukfrånvaron var hög även i början av 90-talet. Då var frånvaron högst bland privatanställda kvinnor. Utvecklingen därefter har varit särskilt ogynnsam för kvinnor inom den kommunala sektorn. Bland männen inom kommuner och landsting är sjukfrånvaron väsentligt lägre. Det finns ett starkt samband mellan arbetsplatsens storlek och sjukfrånvaron. Mindre arbetsplatser har lägre sjukfrånvaro än större men alla företag betalar trots det lika mycket i sjukförsäkringsavgift. Sjukfrånvaron varierar i landets olika delar. I Norrbotten, Västerbotten och Jämtland är sjukfrånvaron hög bland kvinnor. Likaså i Uppsala län och Östergötland. Även olika kulturella och lokala traditioner, attityder och värderingar liksom arbetsmarknadens olika förutsättningar påverkar. Hot mot tillväxten Sedan mitten på 90-talet har en påtaglig ökning av den långa sjukfrånvaron skett. Den svarar för mer än 70% av kostnaderna. Risken med det stora antalet långtidssjukskrivna är dubbel. Var ska resurser tas och hur ska inflödet av rehabiliteringsfall kunna stoppas? Det är en utveckling som kommer att kosta allt mer om inte snabba åtgärder sätts in redan nu då det tar tid innan man kan se resultat. Vid årsskiftet var antalet långtidssjukskrivna Till det kommer förtidspensionärer. Sammantaget står människor utanför arbetslivet, en effekt av att rehabiliteringsåtgärderna inte lyckats. Sjukfrånvaron kommer att öka även i fortsättningen. Det tillsammans med det stigande antalet förtidspensionärer utgör det största hotet mot Sveriges tillväxt, menade Jan Rydh. Ökad medvetenhet Orsaken till den ökande sjukfrånvaron beror varken på att läkarna blivit mer vårdslösa med sjukskrivningar eller att någon känd epidemi brutit ut. Att kvinnor är dubbelarbetande är en förklaring till de generella skillnaderna men inte till att sjukfrånvaron är högre inom kommuner och landsting. Vad är då orsaken till detta? Det har skett något i relationen mellan individ och arbetsliv som haft en särskild effekt på kvinnorna. Kraven i arbetslivet har blivit allt högre samtidigt som kontrollen över den egna arbetssituationen minskat och den psykiska anspänningen ökat markant. Den stora utmaningen svenskt arbetsliv står inför är hur man ska kunna rekrytera den arbetskraft som behövs. Det finns bara en väg att hantera sjukfrånvaron och det är på arbetsplatsen. Arbetsgivarna börjar bli alltmer medvetna om den problematiken och att situationen måste förändras för att vi ska få ett arbetsliv där människor vill arbeta även efter fyllda 50. Det ligger i luften. Vi kommer att få en enorm arbetskraftsbrist redan år 2004 om inte sjukfrånvaron och förtidspensionerna kan påverkas. Målet då är att 80% av alla åringar ska vara sysselsatta. Källa: SIFO 8

11 Stanna upp och våga känna efter Att stanna upp och känna efter vem vi är och vart vi vill var budskapet från den unga teologen Lena C Nilsson, som har ett existensiellt perspektiv på arbetslivet. Lena har levt ett rikt liv som hon är glad för men hon har också tagit stryk. Sedan 17 års ålder har hon bott och arbetat utanför Sverige, bl a i TV-branschen. Men bara 23 år gammal och studerande i Georgia, gick Lena in i väggen. Upplevelser och intryck hade blivit alltför många på alltför kort tid. Det blev för mycket, jag behövde stanna upp och känna efter vad som är viktigt i den här världen. Lena valde teologi, en väg hon hittade via Internet i USA. Att ha vågat ta det här steget känns underbart, menar Lena som i tre år studerat teologi i Uppsala men nu gjort ett studieavbrott för att jobba på dagis. Man måste ge sig tid att lyssna på sig själv, på oron som gnager, inte bara surfa vidare och hela tiden aktivera sig. Jag har förstått att det är något som dagisbarn också behöver. 40-talisterna är förlorarna Vet man hur stor pensionen blir? Bland kvinnorna är det 62 procent som säger att de inte vet. Dessutom tror över hälften av kvinnorna att pensionerna inte kommer att räcka till för ett bra liv. Catharina Andréen, Institutet för privatekonomi, var inte förvånad. Spelreglerna har ändrats och det är kvinnor och 40-talisterna som är förlorarna. Här är hennes berättelse: Karin är född på 40-talet, och ville gärna arbeta med att vårda sjuka och gamla. Hon utbildade sig till sjuksköterska, en utbildning som kostade kr. I yrken där många kvinnor arbetar är löneläget oftast lägre, men det bekymrade inte Karin. Hon fick snabbt jobb men inte så mycket pengar kvar när studieskulder och andra utgifter var betalda. På sjukhuset arbetade Göran. Han var läkare och Karin blev förälskad. Göran och Karin gifte sig och fick två barn. Karin tog hand om hemarbetet för att Göran skulle kunna satsa på sin karriär. Men kraven på Karin blev alltför stora. Hon måste gå ned i tid för att orka med. Lönen blev förstås lägre, liksom sjukersättning, a-kassa, föräldrapeng och pension. (Förr kunde en familj klara sig på en inkomst; nu hade kraven på högre standard ökat och dessutom var skatten högre.) Tiden gick och en dag träffade Göran träffade Johanna, en ung sjuksköterska på hans jobb. Tycke uppstod och snart var skilsmässan ett faktum. Men Karin var stark. Hon hade gått upp till heltid när barnen vuxit upp. På jobbet fick hon allt mer att göra och började känna sig som en hamburgare, klämd från alla håll. När Karin närmade sig de 60 tog stressen ut sin rätt. Hon var utsliten och fick gå med sjukpension. Karin såg det som en befrielse, men hon var en förlorare, både i löneoch pensionskuvertet. Fast jag arbetat som sjuksköterska på olika håll i världen i 22 år, läst svenska och tagit svensk sjuksköterskelegitimation var det svårt att få ett fast jobb i den offentliga sektorn. Då lärde jag mig att som kvinna och invandrare är man inte så populär utom på somrarna. Då dög vi. Så när jag bestämde mig för att starta eget ville jag satsa på frihet, flexibilitet och bra lön för mina anställda. Att ta hand om medarbetarna är det viktigaste. Sicci Aghilli, VD bemanningsföretaget Änglavakt Vi förhandlar om vår lön och vill få mera i lönekuvertet. Men vi tänker inte på vilken tjänstepension vi får och att det vi sparar till pension i dag är vår lön när vi blir gamla. Jag tror vi måste se på pensionen som något vi själva måste gno ihop. Eva Adolphson, Länsförsäkringar

12 Drygt ett 100-tal tidningar och etermedier uppmärksammade Pensionsforums konferens och undersökning om kvinnors ökande sjukfrånvaro och stress. Här följer några av citaten från artiklar och inslag: Ökad arbetsbelastning kombinerad med en fritid som ställer krav gör att många inte orkar fortsätta arbeta. Bland de anställda i kommuner och landsting tror sig var femte inte orka arbeta kvar i yrket två år till. (Christina Olsson TT) Nog vore det dags med lite fler gråa pantrar och ett studium av andra länders attityd till åldrande. Som en amerikansk forskare sa till mig härförleden: Det är häpnadsväckande att märka vilken åldersfixering ni har i detta land som vi amerikaner har lärt oss betrakta som ett folkhem där det finns plats för alla. (ur en krönika av Ami Lönnroth i Sydsvenskan) Av dem som deltar i Pensionsforums undersökning har bara fem procent städhjälp. Av de övriga 95 procenten sade fyra av tio i gruppen år att de skulle vilja ha hjälp med hushållstjänsterna. Det är samma grupp där kvinnor känner sig mest pressade av alla krav. Det ska bli intressant att se hur länge det dröjer innan också hushållstjänster blivit en allmänt accepterad, vit arbetsmarknad. (Pälla Elfström, Tidningen Ångermanland) Stress, depressioner och sjukskrivningar ökar bland kvinnorna i Sverige, visar en ny Sifo-undersökning som presenteras av föreningen Pensionsforum i dag. Kristina Färm som arbetar för föreningen tror att orsakerna till de dystra siffrorna är att kraven har ökat samtidigt som stora nedskärningar har gjorts på arbetsplatserna (P4/ Kristianstad) Stressen behåller greppet. Offentliganställda kvinnor mår sämst i arbetslivet privatanställda män mår bäst. Möjlighet att själv bestämma över arbetet viktig faktor (Irene Beertema, SvD) Många kvinnor oroar sig över hur de ska klara sig som pensionärer. En begriplig oro; kvinnor tjänar mindre än män och kommer att få lägre pension. Över hälften (54 procent) tror inte att deras pension kommer att räcka till för att leva ett bra liv efter pensionen (Lottie Molund, Expressen, GT och Kvällsposten) Att komma åt stressen i arbetslivet har blivit ännu viktigare i och med det nya pensionssystemet, enligt Kristina Färm. Den som vill ha en bra pension måste kunna jobba fram till 65 och då helst heltid och med en bra löneutveckling. Många kvinnor jobbar deltid och det kommer att ge dem sämre pensioner. Catharina Andréen från institutet för privatekonomi vill se en förändring av de befintliga systemen. Den som vill måste kunna få gå ner på deltid utan att bli straffad. I dag finns det ingen möjlighet till flexibilitet. Vi skulle få färre sjukpensioneringar på det här viset och det skulle samhället tjäna på. (Sabina Schatzl, Göteborgs-Posten)