Demokratiutveckling i svenska kommuner

Transkript

1 Mikael Gilljam, Ola Jodal & Oskar Cliffordson Demokratiutveckling i svenska kommuner Del I En kartläggning av vad som har gjorts CEFOS Göteborgs universitet

2 CENTRUM FÖR FORSKNING OM OFFENTLIG SEKTOR

3 Varje form av mångfaldigande av innehållet i denna skrift, helt eller delvis, är förbjudet enligt lagen om upphovsrätt. CEFOS samt författarna Redigering: Ralph Heiefort Tryckning: Grafikerna Livréna i Kungälv AB, 2003

4 CEFOS Demokratiutveckling i svenska kommuner Del I En kartläggning av vad som har gjorts Mikael Gilljam, Ola Jodal & Oskar Cliffordson

5 Innehåll Den lokala demokratins potential... 1 Åtgärder for att stärka den representativa demokratin... 4 Åtgärder för att stärka medborgarnas politiska deltagande Demokratiutveckling i svenska kommuner Referenser Bilaga

6 Tabellförteckning Tabell 1: Demokratiutbildning för politiker och tjänstemän... 4 Tabell 2: Kombinationer av demokratiutbildning för politiker och tjänstemän... 5 Tabell 3: Planering och utvärdering av det demokratiutvecklande arbetet... 6 Tabell 4: Internt demokratiarbete. Antal genomförda åtgärder... 7 Tabell 5: Information till medborgarna om kommunens arbete... 8 Tabell 6: Medborgarinformation. Antal genomförda åtgärder... 9 Tabell 7: Dialog mellan politiker och medborgare Tabell 8: Medborgardialog. Andel genomförda åtgärder Tabell 9: Representativ demokrati. Antal genomförda åtgärder Tabell 10: Lokal folkomröstning under de senaste fem åren Tabell 11: Lokalt brukarinflytande på kommunala enheter Tabell 12: Kombinationer av brukarråd och brukarstyrelser Tabell 13: Rådsorgan Tabell 14: Medborgarnas politiska deltagande. Antal genomförda åtgärder Tabell 15: Demokratiutveckling. Andel genomförda åtgärder Tabell 16: Demokratiutveckling. Åtgärderna rangordnade efter förekomst Tabell 17: Samband mellan demokratiutvecklande åtgärder för att stärka den representativa demokratin och åtgärder för att stärka medborgarnas politiska deltagande... 28

7 Den lokala demokratins potential 1 Den svenska demokratin fungerar inte friktionsfritt. Tvärtom tycks de flesta bedömare vara överens om att det finns påtagliga och växande problem som måste tas på stort allvar (se t ex SOU 2000:1; SOU 2001:48; Petersson m fl 2000; Gilljam & Hermansson 2003). De problem som brukar lyftas fram i sammanhanget är det sjunkande valdeltagandet, det minskade förtroendet för politiker och politiska institutioner, den tilltagande känslan av politiskt utanförskap, de otillräckliga kontakterna mellan styrande och styrda och det sjunkande antalet medlemmar i de politiska partierna. Demokratiproblemen finns på alla nivåer i det politiska systemet alltifrån bristen på legitimitet för det svenska EU-medlemskapet till konflikter i samband med besparingar och prioriteringar i enskilda stadsdelsnämnder. De så kallade demokratiutvecklande åtgärder och arrangemang eller om man så vill den demokratimedicin som ordineras och allt oftare sätts in hör dock i första hand hemma på den lokala nivån. Exempel på vad som diskuteras och genomförs i de svenska kommunerna är en förstärkning av det kommunala folkomröstningsinstitutet, brukarmedverkan och brukarinflytande inom framförallt skola och barnomsorg, byalag, stormöten och olika typer av rådsorgan (ungdomsråd, pensionärsråd, handikappråd med mera) samt medborgerlig initiativrätt i kommunfullmäktige, öppna nämndsammanträden och ett mer aktivt medborgardeltagande i den kommunala planeringen (se t ex Montin 1998, 2002; Bäck 2000; Klasson 2000). Det svenska styrelseskicket är utformat enligt det valdemokratiska demokratiidealet med politiskt valda representanter, även om folkomröstningar och andra deltagardemokratiska inslag förekommer och alltid har förekommit. De förslag som nu diskuteras och genomförs för att försöka stärka och vitalisera den faktiskt existerande representativa demokratin har däremot ofta medvetet eller omedvetet sitt ursprung i den så kallade deltagardemokratiska och/eller den samtalsdemokratiska tankeskolan: Demokratin skall förbättras genom en ökad mängd medborgerligt 1 Forskningsprojektet Den lokala demokratins potential finansieras av Centrum för forskning om offentlig sektor (Cefos) vid Göteborgs universitet. Rapporten ingår även i avrapporteringen från forskningsprojektet Demokratins mekanismer som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond, Kulturvetenskapliga donationen. Vi vill också tacka Carl Dahlström, Peter Esaiasson, Lennart Nilsson och Christina Ribbhagen för värdefulla sunpunkter på innehållet i den här rapporten. 1

8 deltagande och en ökad mängd övervägda politiska samtal (för en beskrivning av de tre demokratiidealen valdemokrati, deltagardemokrati och samtalsdemokrati, se Gilljam & Hermansson 2003:kapitel 1). Det demokratiutvecklande arbetet har kommit olika långt i olika kommuner: I vissa kommuner har ett stort antal åtgärder och reformer redan genomförts; i andra kommuner har det traditionella demokratiska systemet bibehållits i stort sett intakt. I vissa av de kommuner där förnyelseprocessen har kommit igång har man i första hand valt att försöka stärka den representativa demokratins arbetsformer; i andra kommuner har man istället valt att satsa på reformer och åtgärder av mer deltagardemokratisk och/ eller samtalsdemokratisk karaktär. Huvudsyftet med forskningsprojektet Den lokala demokratins potential är att studera i vilken utsträckning dessa skillnader i demokratiutveckling mellan olika kommuner påverkar och förbättrar den lokala demokratins sätt att fungera. Men för att komma dit hän skall vi först kartlägga dessa skillnader i demokratiutveckling och därefter försöka förklara skillnaderna genom att redovisa vilka typer av kommuner som har kommit långt respektive mindre långt i sin demokratiutveckling samt vilka typer av kommuner som har valt vilken inriktning i sitt demokratiarbete. I den här rapporten redovisas kartläggningen av vad som har gjorts i de svenska kommunerna, i rapport II prövas olika förklaringar till skillnader mellan kommunerna, och i rapport III analyseras demokratiutvecklingens effekter på demokratins hälsotillstånd. Kommunernas demokratiutvecklande åtgärderna har delats in i två huvudgrupper. Den första huvudgruppen innehåller åtgärder som syftar till att stärka och utveckla den representativa demokratin. I den andra huvudgruppen återfinns åtgärder med avsikt att stärka och utveckla medborgarnas politiska deltagande vid sidan av att utse sina representanter i val (jfr Gilljam & Hermansson 2003:kapitel 1). De två huvudgrupperna har i sin tur delats in i vardera tre undergrupper. Åtgärderna för att stärka den representativa demokratin har sorterats in under någon av rubrikerna internt demokratiarbete, medborgarinformation och medborgardialog. De deltagardemokratiska åtgärderna har placerats i någon av kategorierna folkomröstningar, brukarinflytande och rådsorgan. På de följande sidorna redovisas hur stor andel av Sveriges kommuner som har genomfört de olika typerna av demokratiutvecklande åtgärder: Hur utbredda är de olika typerna av åtgärder? Vilka av de sex olika under- 2

9 grupperna av åtgärder har de svenska kommunerna i huvudsak valt att satsa på? Har åtgärderna i första hand satts in för att stärka den representativa demokratin eller för att göra medborgarna mer delaktiga i den politiska processen. Och hur omfattande är det totala demokratiutvecklande arbetet i de svenska kommunerna? Resultaten bygger på en frågeundersökning med demokratiansvariga tjänstemän i Sveriges samtliga kommuner. Tjänstemännen ombads att besvara ett drygt trettiotal frågor om det demokratiutvecklande arbetet i kommunen samt några avslutande frågor om det politiska majoritetsförhållandet och den lokala mediebevakningen i kommunen (frågeformuläret återfinns som bilaga i slutet av rapporten). Tjänstemännen kontaktades via telefon och fick då avgöra om de ville besvara frågorna direkt i telefonen eller om de ville få en post- eller e-postenkät att besvara och återsända vid ett senare tillfälle. Frågeundersökningen genomfördes under perioden oktober 2001 till april 2002 och så många som 279 av landets då 289 kommuner besvarade våra frågor (97 procents svarsfrekvens). En klar majoritet 80 procent valde att besvara frågorna via postenkät medan 20 procent svarade direkt via telefon. 2 I enkäten ingår frågor om sammanlagt 27 demokratiutvecklande åtgärder. Frågorna bygger dels på tidigare forskning inom området (se t ex Montin 1998; Agevall & Klasson 2000; Olsson & Montin 1998; Statskontoret 1999), dels på den idébank för demokratiutveckling som finns på Kommunförbundets hemsida ( Dessutom innehöll vår enkät en avslutande, öppen fråga där kommunerna kunde nämna övriga åtgärder eller arrangemang som genomförts med syfte att stärka och utveckla den lokala demokratin. 2 De tio kommuner som inte har svarat på enkäten är Borlänge, Eda, Kiruna, Luleå, Norberg, Sollefteå, Staffanstorp, Trosa, Åsele och Älvdalen. Vår bedömning är att bortfallet inte påverkar resultaten och slutsatserna: dels därför att bortfallet är betydligt mindre än vad som är normalt i motsvarande undersökningar, dels därför att ingenting tyder på att dessa tio kommuner på något systematiskt sätt avviker från de som har besvarat enkäten. 3

10 Åtgärder för att stärka den representativa demokratin Åtgärderna för att försöka stärka den representativa demokratin har delats in i tre undergrupper utifrån i vilken grad de involverar kommunens medborgare. Den första gruppen internt demokratiarbete innehåller åtgärder som i första hand berör kommunens politiker och tjänstemän. Den andra gruppen medborgarinformation rymmer åtgärder som riktar sig till kommunens medborgare men inte kräver någon aktiv respons från deras sida. Den tredje gruppen medborgardialog består av åtgärder som kräver någon form av reaktion från medborgarnas sida för att fungera som det är tänkt. Internt demokratiarbete Kartläggningen av den kommunala demokratiutvecklingen rymmer fem åtgärder som handlar om internt demokratiarbete: dels demokratiutbildning för politiker och tjänstemän, dels åtgärder för planering och utvärdering av det kommunala demokratiarbetet. I tabell 1 redovisas i vilken utsträckning som svenska kommuner anordnar särskild demokratiutbildning för sina politiker och tjänstemän. När det gäller demokratiutbildning för politiker har vi bortsett från den traditionella inskolningen av nya kommunfullmäktigeledamöter. För att uppfylla kraven för demokratiutbildning räcker det inte heller att någon eller några få politiker och/eller tjänstemän har representerat kommunen vid nationella eller regionala konferenser för demokratiutveckling. Tabell 1: Demokratiutbildning för politiker och tjänstemän (procent) åtgärd enstaka tillfälle aldrig ej svar summa procent antal kommuner regelbundet demokratiutbildning för politiker demokratiutbildning för tjänstemän

11 En knapp tiondel av landets kommuner (8 procent) genomför regelbundet någon form av demokratiutbildning för sina politiker. Motsvarande andel för tjänstemännen är något lägre (6 procent). Drygt en tredjedel av kommunerna (35 procent) har satsat på demokratiutbildning för politiker vid något enstaka tillfälle. Andelen kommuner som har gjort sådana insatser för tjänstemännen är lägre (21 procent). Drygt hälften av kommunerna (56 procent) har aldrig genomfört någon demokratiutbildning för politiker. Motsvarande andel för tjänstemännen är drygt två tredjedelar (70 procent). Hur de två typerna av demokratiutbildning har kombinerats i kommunerna redovisas i tabell 2. De kommuner som genomför regelbunden utbildning och de som har genomfört utbildning vid något enstaka tillfälle har här slagits samman till kategorierna utbildning för politiker respektive utbildning för tjänstemän. Tabell 2: Kombinationer av demokratiutbildning för politiker och tjänstemän (procent) ingen utbildning för tjänstemän utbildning för tjänstemän ingen utbildning för politiker 55 2 utbildning för politiker Kommentar: Procentbasen utgörs av de 271 kommuner som har besvarat båda frågorna. Procentandelarna i tabellens fyra celler summerar till 100 procent. Drygt hälften av kommunerna (55 procent) har aldrig genomfört någon demokratiutbildning för vare sig politiker eller tjänstemän. En fjärdedel av kommunerna (26 procent) har genomfört demokratiutbildning både för politiker och tjänstemän. Det är betydligt vanligare med demokratiutbildning för politiker men inte för tjänstemän än tvärtom (17 procent mot 2). I kategorin internt demokratiarbete ingår även tre olika åtgärder och aktiviteter för planering och utvärdering av det demokratiutvecklande arbetet i kommunen. I tabell 3 redovisas förekomsten av beredning/ar- 5

12 betsgrupp/utskott som arbetar med lokal demokratiutveckling, demokratiplan/demokratiprogram samt årligt demokratibokslut. När det gäller förekomst av beredning/arbetsgrupp/utskott har vi inte ställt som krav att det skall finnas ett organ med demokratiutveckling som huvudsaklig uppgift. Det väsentliga är istället att demokratifrågor har en tydligt definierad plats i kommunens arbetsordning. Tabell 3: Planering och utvärdering av det demokratiutvecklande arbetet (procent) åtgärd finns har funnits men finns inte längre har aldrig funnits ej svar summa procent antal kommuner beredning /arbetsgrupp/ utskott demokratiplan/ demokratiprogram årligt demokratibokslut I drygt en tredjedel av kommunerna (37 procent) finns en beredning, en arbetsgrupp eller ett utskott med ansvar för den lokala demokratiutvecklingen. Ytterligare en knapp tiondel av kommunerna har tidigare haft en sådan ordning men organet är nu avvecklat (8 procent). I 15 procent av kommunerna finns en formellt antagen plan för hur det demokratiutvecklande arbetet skall bedrivas. Fem av landets kommuner (2 procent) Härryda, Nacka, Upplands Väsby, Växjö och Örebro har uppgivit att de gör formella, årliga demokratibokslut. Åtgärderna i tabell 3 hänger ihop. Det är rimligt att betrakta någon typ av beredning, arbetsgrupp eller utskott för demokratiutveckling som en förutsättning för ett formellt antaget demokratiprogram. På samma sätt är det svårt att tänka sig ett formellt demokratibokslut utan en plan eller ett program för demokratiutveckling som bokslutet utgår från. I vilken utsträckning dessa antaganden har fog för sig kan prövas genom att studera hur kommunerna har kombinerat de tre åtgärderna för planering och utvärdering. 6

13 Resultaten av en sådan analys visar att fyra av de fem kommuner som gör årliga demokratibokslut har antingen en beredning, en arbetsgrupp eller ett utskott för demokratiutveckling och att två av dessa kommuner dessutom har en plan eller ett program för demokratiutveckling. Fyra femtedelar (79 procent) av de kommuner som har en formellt antagen plan eller ett program för demokratiutveckling har också en beredning, en arbetsgrupp eller ett utskott som arbetar med dessa frågor. Den totala omfattningen av de svenska kommunernas interna demokratiarbete redovisas i tabell 4. Resultaten visar hur stor andel av kommunerna som har genomfört hur många av de maximalt fem åtgärderna. Demokratiutbildning för politiker respektive för tjänstemän vid något enstaka tillfälle har registrerats som en halv åtgärd. Tabell 4: Internt demokratiarbete. Antal genomförda åtgärder (procent) antal genomförda åtgärder andel kommuner kumulativ andel kommuner antal kommuner 0 38,4 38, ,5 9,0 47, ,7 72,0 69 1,5 6,1 78, ,0 87,1 25 2,5 4,7 91, ,0 96,8 14 3,5 0,4 97, ,5 99, ,4 100,0 1 summa Knappt fyra av tio kommuner (38 procent) har inte genomfört någon av de fem åtgärderna för internt demokratiarbete. En tredjedel av kommunerna (34 procent) har genomfört någon form av åtgärd men inte fler än en. I en femtedel av kommunerna (20 procent) har man genomfört fler än en men färre än tre åtgärder. De återstående 8 procenten av kommunerna har 7

14 genomfört tre eller fler åtgärder. Örebro är den enda kommun som har genomfört samtliga fem åtgärder för internt demokratiarbete. Medborgarinformation I kartläggningen av den kommunala demokratiutvecklingen ingår sex åtgärder med avsikt att delge medborgarna information om det politiska arbetet i kommunen. Förekomsten av de sex åtgärderna redovisas i tabell 5. Tre av åtgärderna kan sägas vara en blandning av funktionerna information och dialog: I anslutning till öppna nämndsammanträden, utlokaliserade kommunfullmäktigemöten och verksamheten vid medborgarkontoren finns det möjligheter för medborgarna att ställa frågor och lämna synpunkter. Det primära syftet med dessa åtgärder är dock att sprida information om kommunens verksamhet. De tre resterande åtgärderna i tabell 5 fullmäktigeinformation på kommunens hemsida, regelbundet utkommande informationstidning eller informationsblad och regelbundna radio- eller TV-sändningar från kommunfullmäktigemöten kan betraktas som mer renodlade informationsinsatser. Tabell 5: Information till medborgarna om kommunens arbete (procent) åtgärd finns har funnits men finns har aldrig inte längre funnits uppgift saknas summa procent antal kommuner fullmäktigeinformation på hemsidan utlokalisering av fullmäktigemöten informationstidning/blad sändningar av fullmäktigemöten öppna nämndsammanträden medborgarkontor Den vanligaste informationsåtgärden är att presentera information om arbetet i kommunfullmäktige på kommunens hemsida (81 procent). I sex 8

15 av tio kommuner (60 procent) förekommer regelbunden utlokalisering av kommunfullmäktigemöten från ordinarie sammanträdeslokal till annan del av kommunen. Hälften av kommunerna (51 procent) ger regelbundet ut en informationstidning eller ett informationsblad om vad som händer i kommunpolitiken. Regelbundna sändningar av kommunfullmäktigemöten via radio eller TV förekommer i fyra av tio kommuner (41 procent). Öppna nämndsammanträden förekommer också regelbundet i fyra av tio kommuner (39 procent). Och i drygt en femtedel av kommunerna (22 procent) finns ett eller flera medborgarkontor där invånarna kan få upplysningar om kommunens verksamhet. Den totala omfattningen av de svenska kommunernas medborgarinformation redovisas i tabell 6. Resultaten visar hur stor andel av kommunerna som har genomfört hur många av de maximalt sex olika åtgärderna. Tabell 6: Medborgarinformation. Antal genomförda åtgärder (procent) antal genomförda åtgärder andel kommuner kumulativ andel kommuner antal kommuner 0 2,2 2, ,3 11, ,2 38, ,1 68, ,1 88, ,2 97, ,9 100,0 8 summa Sex kommuner Arboga, Eslöv, Karlsborg, Söderköping, Töreboda och Vansbro har inte genomfört någon av de sex undersökta åtgärderna för medborgarinformation. I drygt var tionde kommun (12 procent) har man genomfört högst en av de sex åtgärderna och i en dryg fjärdedel av kommunerna (27 procent) har två åtgärder genomförts. I knappt en tredjedel av kommunerna (30 procent) har man genomfört tre åtgärder och i en femtedel av kommunerna (20 procent) har fyra åtgärder genomförts. I resterande 11 procent av kommunerna har man genomfört fler än fyra 9

16 åtgärder. Åtta kommuner Botkyrka, Bräcke, Haninge, Norrköping, Södertälje, Uddevalla, Växjö och Österåker har genomfört samtliga sex informationsåtgärder. Medborgardialog Bland de sammanlagt 20 åtgärder som syftar till att stärka den representativa demokratin handlar de resterande nio om dialog mellan politiker och medborgare, vilket alltså inbegriper aktiv medverkan från medborgarnas sida. Förekomsten av dessa nio åtgärder presenteras i tabell 7. Med möten med utvalda grupper menas möten som riktar sig till en viss del av befolkningen som till exempel invandrare, ungdomar eller pensionärer. För att den åtgärden skall anses förekomma skall den rikta sig till den aktuella gruppen i stort och inte enbart till företrädare för särskilt invandrar-, ungdoms- eller pensionärsråd. Med fokusgrupper avses att något tiotal medborgare bjuds in för att diskutera en politisk fråga med politiker, tjänstemän och eventuella experter. Med medborgarpanel avses att ett representativt urval av kommunmedborgare bjuds in till ett motsvarande samråd med kommunens företrädare och att de därefter på ett systematiskt sätt tillfrågas om sina uppfattningar om den aktuella frågan. 10

17 Tabell 7: Dialog mellan politiker och medborgare (procent) åtgärd finns har funnits men finns inte längre har aldrig funnits uppgift saknas summa procent antal kommuner frågor vid fullmäktigemöten andra former av möten med politiker debattforum på hemsidan klagomålsinstans åtgärd regelbundet enstaka tillfälle aldrig uppgift saknas summa procent antal kommuner möten med utvalda grupper stormöten fokusgrupper åtgärd ja nej uppgift saknas summa procent antal kommuner medborgaropinionsundersökning under de senaste fem åren medborgarpanel Kommentar: Åtgärderna presenteras i tre deltabeller efter vilka svarsalternativ som har erbjudits. I drygt hälften av kommunerna (54 procent) finns det möjlighet för medborgarna att ställa frågor till kommunens politiker i anslutning till kommunfullmäktiges möten. Andra former av organiserade möten mellan politiker och medborgare förekommer i knappt en tredjedel av kommunerna (30 procent) och en lika stor andel (30 procent) har ett debattforum på sin hemsida där medborgare kan kommunicera med och ställa frågor till centrala kommunpolitiker. I en femtedel av kommunerna (19 procent) finns det en särskild instans för klagomålshantering inom minst en av verksamheterna. 11

18 I en fjärdedel av kommunerna (25 procent) förekommer regelbundet arrangerade möten mellan politiker och medlemmar av någon utvald grupp av medborgare medan en dryg tredjedel av kommunerna (35 procent) har anordnat sådana möten vid något enstaka tillfälle. Stormöten i någon enskild politisk fråga arrangeras regelbundet i 17 procent av kommunerna och ytterligare sex av tio kommuner (61 procent) har arrangerat ett stormöte vid enstaka tillfälle. Fokusgrupper används regelbundet i 12 procent av kommunerna och fokusgrupp har förekommit vid något enstaka tillfälle i ytterligare en fjärdedel av kommunerna (24 procent). Något mer än en tredjedel av kommunerna (35 procent) har genomfört eller köpt utrymme i minst en medborgaropinionsundersökning under de senaste fem åren. I 17 procent av kommunerna har minst en medborgarpanel genomförts. Den totala omfattningen av de svenska kommunernas medborgardialog redovisas i tabell 8. Resultaten visar hur stor andel av kommunerna som har genomfört hur många av de maximalt nio olika åtgärderna. Möten med utvalda grupper, stormöten och fokusgrupper vid något enstaka tillfälle har registrerats som en halv åtgärd. 12

19 Tabell 8: Medborgardialog. Andel genomförda åtgärder (procent) antal genomförda åtgärder andel kommuner kumulativ andel kommuner antal kommuner 0 1,8 1,8 5 0,5 4,7 6, ,1 12,5 17 1,5 6,1 18, ,8 30,5 33 2,5 15,1 45, ,6 59,1 38 3,5 12,2 71, ,9 84,2 36 4,5 4,7 88, ,2 92,1 9 5,5 2,9 95, ,8 96,8 5 6,5 1,8 98, ,1 99,6 3 7,5 0 99, ,4 100,0 1 summa I 19 procent av kommunerna har man genomfört färre än två av de nio åtgärderna för dialog mellan politiker och medborgare. Fyra kommuner Gullspång, Hagfors, Olofström och Värnamo har inte genomfört någon av de nio åtgärderna. En dryg fjärdedel av kommunerna (27 procent) har genomfört minst två men färre än tre åtgärder. I ytterligare en fjärdedel av kommunerna (26 procent) har man genomfört minst tre men färre än fyra åtgärder medan en knapp femtedel av kommunerna (18 procent) har genomfört minst fyra men färre än fem åtgärder. I de återstående 11 procenten av kommunerna har man genomfört fem eller fler åtgärder. Nyköping har genomfört åtta och Stenungsund, Södertälje och Ödeshög har genomfört sju av de nio åtgärderna för dialog mellan politiker och medborgare. 13

20 Åtgärder för att stärka den representativa demokratin sammanfattning Den totala omfattningen och karaktären när det gäller de svenska kommunernas arbete med att stärka den representativa demokratin redovisas i tabell 9. Tabellen innehåller samtliga 20 åtgärder som tidigare har presenterats under rubrikerna internt demokratiarbete, medborgarinformation och medborgardialog. Demokratiutbildning för politiker eller tjänstemän, möten med utvalda grupper, stormöten och fokusgrupper vid något enstaka tillfälle har registrerats som en halv åtgärd. Den första frågan vi här vill ha svar på är hur stor andel av kommunerna som har genomfört hur många av de maximalt 20 olika åtgärderna för att stärka den representativa demokratin. 14

21 Tabell 9: Representativ demokrati. Antal genomförda åtgärder (procent) antal genomförda åtgärder andel kommuner kumulativ andel kommuner antal kommuner 1 0,4 0,4 1 1,5 0,7 1, ,1 2,2 3 2,5 2,2 4, ,7 10,0 16 3,5 3,2 13, ,2 17,6 12 4,5 4,3 20, ,5 26,9 17 5,5 7,2 34, ,2 42,3 23 6,5 8,6 50, ,5 58,4 21 7,5 9,3 67, ,5 75,3 21 8,5 2,2 77, ,9 81,4 11 9,5 5,7 87, ,4 88,5 4 10,5 2,2 90, ,2 92,8 6 11,5 1,8 94, ,1 95,7 3 12,5 1,1 96, ,7 97,5 2 13,5 1,1 98, ,4 98, ,4 99,3 1 15,5 0,4 99, ,4 100,0 1 summa Tre kommuner Malung (1,5 åtgärder), Vansbro (1,5 åtgärder) och Gullspång (1 åtgärd) har genomfört färre än två av de tjugo åtgärderna för att stärka den representativa demokratin. En femtedel av kommunerna (21 procent) 15

22 har genomfört färre än fem åtgärder och en dryg femtedel av kommunerna (22 procent) har genomfört minst fem men högst sex åtgärder. En fjärdedel av kommunerna (25 procent) har genomfört fler än sex men färre än åtta åtgärder och en femtedel av kommunerna (19 procent) har genomfört minst åtta men färre än tio åtgärder. De återstående 13 procenten av kommunerna har genomfört minst tio av de tjugo åtgärderna. De fyra kommuner som har genomfört flest åtgärder för att stärka den representativa demokratin är Nyköping (16 åtgärder), Södertälje (15,5 åtgärder), Stenungsund (15 åtgärder) och Linköping (14 åtgärder). Den svenska mediankommunen har genomfört 6,5 och den svenska genomsnittskommunen 6,9 av de tjugo åtgärderna. Den andra frågan vi här vill ha svar på gäller hur de tre grupperna av åtgärder med syfte att stärka den representativa demokratin förhåller sig till varandra. I vilken utsträckning är satsningar på internt demokratiarbete förknippade med satsningar på medborgarinformation och medborgardialog och hur ser förhållandet ut mellan satsningar på medborgarinformation och medborgardialog? Svaret på frågan presenteras i form av statistiska korrelationerna (Pearsons r) mellan antal genomförda åtgärder inom respektive grupp. En positiv korrelation mellan två grupper av åtgärder indikerar att kommunerna tenderar att se dem som komplement till varandra. En negativ korrelation tyder på att kommunerna betraktar de olika åtgärdstyperna som alternativa handlingsvägar i det demokratiutvecklande arbetet. Resultaten visar att samtliga tre korrelationer är svagt positiva. Sambandet mellan internt demokratiarbete och medborgardialog är 0,30, sambandet mellan internt demokratiarbete och medborgarinformation är 0,26 och sambandet mellan medborgarinformation medborgardialog är 0,24 (korrelationerna är signifikanta på.01-nivån). Det faktum att sambanden är positiva säger oss att kommunerna tenderar att betrakta de tre typerna av åtgärder för att stärka den representativa demokratin som i viss utsträckning komplementära. De kommuner som satsar på att utveckla den representativa demokratin tycks med andra ord välja bland olika åtgärder inom en och samma kategori. Det faktum att sambanden är svaga säger dock samtidigt att det krävs en mer utförlig empirisk granskning för att avgöra huruvida åtgärder för att stärka den representativa demokratin kan sägas vara ett endimensionellt begrepp eller om det är meningsfullt att tala om interndemokratiarbetsbenägna, informationsbenägna och dialogbenägna kommuner. Vi återkommer till den frågan när det är dags att sammanfatta kartläggningen av samtliga demokratiutvecklande åtgärder. 16

23 Åtgärder för att stärka medborgarnas politiska deltagande Även åtgärderna för att stärka medborgarnas politiska deltagande har delats in i tre undergrupper. Den första gruppen heter kort och gott folkomröstningar. Den andra gruppen brukarinflytande rymmer dels lokala brukarråd med rådgivande funktion, dels lokala brukarstyrelser med viss beslutanderätt. Den tredje gruppen rådsorgan består av institutioner med avsikt att representera olika grupper av kommuninvånare. Folkomröstningar Resultaten i tabell 10 visar hur vanligt det är med kommunala folkomröstningar. Tabell 10: Lokal folkomröstning under de senaste fem åren (procent) åtgärd ja nej summa procent antal kommuner lokal folkomröstning under de senaste fem åren I var tjugonde svensk kommun (5 procent) har det arrangerats minst en lokal folkomröstning under de senaste fem åren. Brukarinflytande När det gäller lokalt brukarinflytande på kommunala enheter har vi här skilt mellan brukarråd med rådgivande funktion och brukarstyrelser med viss beslutanderätt. I båda fallen har vi frågat om förekomst på till exempel skolor, daghem och enheter för äldreboende. I tabell 11 redovisas förekomsten av de två formerna av brukarinflytande i de svenska kommunerna. 17

24 Tabell 11: Lokalt brukarinflytande på kommunala enheter (procent) åtgärd finns har funnits men finns inte längre har aldrig funnits uppgift saknas summa procent antal kommuner brukarråd brukarstyrelser I drygt hälften av kommunerna (52 procent) finns minst ett brukarråd med rådgivande funktion. Brukarstyrelser med viss beslutanderätt är mindre vanligt och återfinns i drygt var tredje kommun (35 procent). I tabell 12 redovisas hur kommunerna har valt att kombinera de två åtgärderna för brukarinflytande. Tabell 12: Kombinationer av brukarråd och brukarstyrelser (procent) ej brukarstyrelser brukarstyrelser ej brukarråd brukarråd Kommentar: Procentbasen utgörs av de 268 kommuner som har besvarat båda frågorna. Procentandelarna i tabellens fyra celler summerar till 100 procent. I en tredjedel av kommunerna (32 procent) förekommer inga former av brukarinflytande medan en femtedel av kommunerna (21 procent) har både brukarråd och brukarstyrelser. Det är vanligare med brukarråd men ej brukarstyrelser (33 procent) än med brukarstyrelser men ej brukarråd (14 procent). Rådsorgan Med rådsorgan avses här institutioner med avsikt att representera olika grupper av kommuninvånare. I tabell 13 redovisas i vilken utsträckning fyra typer av sådana rådsorgan förekommer i de svenska kommunerna. I ett fall byalag eller byaråd är rådsorganet geografiskt definierat. De 18

25 tre övriga rådsorganen är pensionärsråd, handikappråd och ungdomsråd/ ungdomsfullmäktige. Tabell 13: Rådsorgan (procent) åtgärd finns har funnits men finns inte längre har aldrig funnits uppgift saknas summa procent antal kommuner pensionärsråd handikappråd byalag/byaråd ungdomsråd/ ungdomsfullmäktige Så gott som alla kommuner har ett pensionärsråd och ett handikappråd (båda 97 procent). Byalag eller byaråd i någon form återfinns i tre fjärdedelar av kommunerna (74 procent). Hälften av kommunerna (49 procent) har ett ungdomsråd eller ett ungdomsfullmäktige. Åtgärder för att stärka medborgarnas politiska deltagande sammanfattning Den totala omfattningen och karaktären när det gäller kommunernas arbete med att stärka medborgarnas politiska deltagande redovisas i tabell 14. Tabellen innehåller samtliga sju åtgärder som tidigare har presenterats under rubrikerna folkomröstningar, brukarinflytande och rådsorgan. Precis som när det gällde åtgärderna för att stärka den representativa demokratin vill vi först ha svar på hur stor andel av kommunerna som har genomfört hur många av de maximalt sju olika åtgärderna för att stärka medborgarnas politiska deltagande. 19

26 Tabell 14: Medborgarnas politiska deltagande. Antal genomförda åtgärder (procent) antal genomförda åtgärder andel kommuner kumulativ andel kommuner antal kommuner 0 0,4 0, ,7 1, ,9 5, ,4 29, ,1 64, ,9 91, ,5 98, ,1 100,0 3 summa Var tjugonde kommun (5 procent) har genomfört högst två av de sju åtgärderna för att stärka medborgarnas politiska deltagande. De tre kommuner som har genomfört det lägsta antalet åtgärder är Bengtsfors (1 åtgärd), Nykvarn (1 åtgärd) och Österåker (0 åtgärder). En fjärdedel av kommunerna (24 procent) har genomfört tre åtgärder, drygt var tredje kommun (35 procent) har genomfört fyra åtgärder och drygt var fjärde kommun (27 procent) har genomfört fem åtgärder. Den resterande tiondelen av kommunerna har genomfört sex eller sju åtgärder. Tre kommuner Södertälje, Uddevalla och Öckerö har genomfört samtliga sju åtgärder för att stärka medborgarnas politiska deltagande. Den svenska mediankommunen har genomfört 4 och den svenska genomsnittskommunen 4,1 av de sju åtgärderna. Den andra fråga vi här vill ha svar på gäller hur de tre grupperna av åtgärder för att stärka medborgarnas politiska deltagande förhåller sig till varandra. I vilken utsträckning är förekomsten av folkomröstning kopplad till satsningar på brukarinflytande och rådsorgan och hur ser förhållandet ut mellan brukarinflytande och rådsorgan? Svaret på frågan huruvida dessa åtgärder hänger samman redovisas i form av statistiska korrelationer (Pearsons r) mellan antalet genomförda åtgärder inom respektive grupp. Ett positivt samband mellan två åtgärdstyper indikerar att kommunerna tenderar att se dem som komplement till varandra. Ett negativt samband 20

27 tyder på att kommunerna betraktar dem som alternativa handlingsvägar i det demokratiutvecklande arbetet. Resultatet är oväntat. Korrelationerna mellan de tre åtgärdstyperna är svaga till obefintliga och går dessutom i ett fall i icke förväntad riktning: Det är visserligen något vanligare med någon form av brukarinflytande i kommuner där det har hållits folkomröstning under de senaste fem åren än i övriga kommuner (r = 0,09). Men rådsorgan är samtidigt något mindre vanliga i kommuner som har hållit folkomröstning än i övriga kommuner (-0,07) och det finns inget samband alls mellan förekomst av brukarinflytande och rådsorgan (0,00). I vilken utsträckning de olika åtgärderna för att stärka medborgarnas politiska deltagande tenderar att förekomma tillsammans med olika åtgärder för att stärka den representativa demokratin kommer att prövas i den summering som nu följer. 21

28 Demokratiutveckling i svenska kommuner Det har nu blivit dags att sammanfatta kartläggningen av samtliga de 27 demokratiutvecklande åtgärder som ingår i undersökningen. Tre frågor står här i centrum: Hur stor andel av kommunerna har genomfört hur många av de totalt 27 åtgärderna? Vilka av åtgärderna är mest respektive minst vanligt förekommande? Och vilka mönster kan urskiljas i förhållandet mellan de olika åtgärderna i termer av samband och statistiska korrelationer? Svaret på den första frågan redovisas i tabell 15 som visar den totala omfattningen av det demokratiutvecklande arbetet i de svenska kommunerna. Åtgärderna demokratiutblidning för politiker respektive för tjänstemän samt möten med utvalda grupper, stormöten och fokusgrupper vid något enstaka tillfälle har registrerats som en halv åtgärd. 22

29 Tabell 15: Demokratiutveckling. Andel genomförda åtgärder (procent) antal genomförda åtgärder andel kommuner kumulativ andel kommuner antal kommuner 4,5 0,7 0, ,4 1,1 1 5,5 0,4 1, ,3 5,7 12 6,5 1,8 7, ,9 11,5 11 7,5 5,4 16, ,0 21,9 14 8,5 2,2 24, ,4 29,4 15 9,5 6,5 35, ,1 41, ,5 7,9 49, ,5 56, ,5 6,1 62, ,0 67, ,5 5,4 72, ,0 77, ,5 3,9 81, ,3 86, ,5 2,9 88, ,9 91,8 8 15,5 2,9 94, ,4 95,0 1 16,5 0,4 95, ,1 96,4 3 17,5 1,4 97,8 4 18,5 0,7 98, ,7 99, ,4 99,6 1 22,5 0,4 100,0 1 summa De fyra kommuner som har genomfört minst antal demokratiutvecklande åtgärder är Lilla Edet (5,5 åtgärder), Karlsborg (5 åtgärder), Malung (4,5 23

30 åtgärder) och Mörbylånga (4,5 åtgärder). En dryg femtedel av kommunerna (22 procent) har genomfört högst åtta av de tjugosju åtgärderna och en femtedel (20 procent) har genomfört fler än åtta men högst tio åtgärder. En femtedel av kommunerna (21 procent) har genomfört fler än tio men färre än tolv åtgärder och en femtedel (19 procent) har genomfört minst tolv men färre än fjorton åtgärder. Den återstående knappa femtedelen kommuner (18 procent) har genomfört minst fjorton av de tjugosju åtgärderna. Södertälje och därnäst Nyköping är de två kommuner som har genomfört flest åtgärder (22,5 respektive 21 åtgärder). Såväl den svenska mediankommunen som den svenska genomsnittskommunen har genomfört elva av de tjugosju åtgärderna. En hastig blick på resultaten i tabell 15 kan ge ett intryck av stora skillnader i demokratiutveckling mellan Sveriges kommuner. Skillnaden mellan den kommun som gjort mest och den kommun som gjort minst (variationsbredden) uppgår till hela 18 åtgärder. En närmare granskning av resultaten ger dock en annan bild: Den stora variationsbredden beror på att det finns ett fåtal kommuner som har genomfört många demokratiutvecklande åtgärder och ett fåtal kommuner som endast har genomfört några enstaka åtgärder. Det stora flertalet kommuner ligger däremot väl samlade kring genomsnittet på elva åtgärder. Tre fjärdedelar av kommunerna (74 procent) har genomfört mellan åtta och fjorton åtgärder och drygt hälften av kommunerna (54 procent) har genomfört mellan nio och tretton åtgärder. Skillnaderna mellan kommunerna mätt i termer av spridning (standardavvikelse runt medeltalet) uppgår till 3,1 åtgärder, vilket kan jämföras med den i det här sammanhanget potentiellt maximala spridningen på 13,3 åtgärder och med den spridning som hade erhållits om slumpen hade fått råda (8,1 åtgärder). Vi bedömer därför skillnaden i antalet demokratiutvecklande åtgärder mellan Sveriges kommuner som relativt liten. Den andra fråga vi här söker svar på är vilka av de 27 demokratiutvecklande åtgärderna som är mest respektive minst vanligt förekommande i Sveriges kommuner. I tabell 16 har de 27 åtgärderna därför rangordnats efter förekomst. Rangordningen skall dock omgärdas med reservationer eftersom intervjufrågorna har något olika svarsalternativ (se frågeformuläret i bilagan). När det gäller åtgärderna demokratiutbildning för politiker respektive för tjänstemän samt möten med utvalda grupper, stormöten och fokusgrupper är rangordningsplaceringen baserad på andelen kommuner 24

31 som regelbundet genomför respektive åtgärd och inte på den andel som genomför åtgärderna vid något enstaka tillfälle. Tabell 16. Demokratiutveckling. Åtgärderna rangordnade efter förekomst (procent) rang åtgärd finns/ genomförs regelbundet uppgift saknas antal kommuner 1 pensionärsråd handikappråd fullmäktigeinformation på hemsidan byalag / byaråd utlokalisering av fullmäktigemöten frågor vid fullmäktigemöten brukarråd informationstidning/blad ungdomsråd / ungdomsfullmäktige sändningar av fullmäktigemöten öppna nämndsammanträden beredning /arbetsgrupp/utskott brukarstyrelser opinionsundersökning de senaste fem åren andra former av möten med politiker debattforum på hemsidan möten med utvalda grupper medborgarkontor klagomålsinstans medborgarpanel stormöten demokratiplan/demokratiprogram fokusgrupper demokratiutbildning för politiker demokratiutbildning för tjänstemän folkomröstning de senaste fem åren årligt demokratibokslut Två typer av demokratiutvecklande åtgärder framstår som mest populära: dels olika typer av rådsorgan med avsikt att representera olika grupper 25

32 av kommuninvånare, dels åtgärder som syftar till att utveckla kommunfullmäktiges arbete och göra det mer tillgängligt för kommuninvånarna. De två överlägset vanligaste åtgärderna är pensionärsråd och handikappråd. Nästan samtliga Sveriges kommuner använder dessa två rådsorgan i sin verksamhet (båda 97 procent). Även rådsverksamhet i form av byalag/byaråd (74 procent) och ungdomsråd/ungdomsfullmäktige (49 procent) tillhör de tio mest förekommande åtgärderna. Bland övriga sex åtgärder på tio-i-topp-listan handlar fem stycken om att utveckla kommunfullmäktigearbetet: fyra femtedelar av Sveriges kommuner (81 procent) har information om fullmäktiges arbete på sin hemsida; i sex av tio kommuner (60 procent) utlokaliseras vissa av fullmäktiges möten regelbundet till annan ort än den ordinarie sammanträdesorten; i drygt hälften av kommunerna (54 procent) har medborgarna möjlighet att ställa frågor till politikerna i samband med fullmäktiges sammanträden; i hälften av kommunerna (51 procent) finns en regelbundet utkommande informationstidning/informationsblad; och i fyra av tio kommuner (41 procent) sänds fullmäktiges möten regelbundet i radio eller tv. Den återstående åtgärden på tio-i-topp-listan är brukarråd som återfinns på plats nummer sju i rangordningen och som förekommer i drygt hälften av kommunerna (54 procent). På den undre halvan i tabell 16 återfinns fyra av de fem åtgärder som ingår i gruppen internt demokratiarbete. Den minst vanliga åtgärden är årligt demokratibokslut som endast genomförs i 2 procent av landets kommuner. De övriga åtgärderna för internt demokratiarbete längst ner i tabellen är demokratiplan/demokratiprogram (15 procent) och demokratiutbildning för politiker och tjänstemän (8 respektive 6 procent). På den undre halvan i tabellen återfinns också stormöten och fokusgrupper (17 respektive 12 procent). På näst sista plats i rangordningen återfinns lokal folkomröstning under de senaste fem åren (5 procent). De svenska kommunpolitikernas ovilja mot folkomröstningar understryks av att 18 procent av kommunerna uppger att kommunfullmäktigemajoriteten under den senaste femårsperioden har avvisat ett folkinitiativ till folkomröstning byggt på namnunderskrifter från erforderliga fem procent av kommunens medborgare. Sedan 1994 har det tagits omkring 80 sådana folkinitiativ, men endast några få har resulterat i folkomröstning. 26

33 Den tredje och sista frågan som vi här vill ha svar på handlar om hur de olika demokratiutvecklande åtgärderna förhåller sig till varandra i termer av samband och statistiska korrelationer: Går det att urskilja något mönster i hur de olika kommunerna tänker när de bestämmer sig för vilka åtgärder de skall satsa på? Vi har tidigare delat in de demokratiutvecklande åtgärderna i sådana som syftar till att stärka och utveckla den representativa demokratin och sådana som syftar till att stärka och utveckla medborgarnas politiska deltagande. En första hypotes blir därför att de som arbetar med kommunal demokratiutveckling tänker på samma sätt som vi gör i den här rapporten och därmed gör ett medvetet val mellan den representativa vägen och den deltagardemokratiska vägen. Vägvalshypotesen får därmed empiriskt stöd om det finns starka negativa samband mellan att satsa på åtgärder för att stärka den representativa demokratin och åtgärder för att stärka medborgarnas politiska deltagande. Den motsatta hypotesen är att åtgärder för att stärka den representativa demokratin och åtgärder för att stärka medborgarnas politiska deltagande tvärtom betraktas som komplement till varandra. Valet handlar då inte om att satsa på den representativa demokratin eller på mer deltagardemokrati utan om huruvida kommunerna överhuvudtaget skall satsa på att förändra och utveckla demokratin. Förändringshypotesen får därmed empiriskt stöd om det finns starka positiva samband mellan att satsa på åtgärder för att stärka den representativa demokratin och åtgärder för att stärka medborgarnas politiska deltagande. Därutöver har vi också en tredje hypotes. Det är ju nämligen fullt möjligt att de svenska kommunerna inte alls agerar utifrån några gemensamma och genomtänkta principer när de bestämmer sig för vilka demokratiutvecklande åtgärder de skall satsa på. En sådan mer pragmatisk inställning skulle kunna liknas vid ett smörgåsbord från vilket de demokratiutvecklingsansvariga plockar lite här och var bland det som för tillfället verkar lockande. Smörgåsbordshypotesen får därmed empiriskt stöd i den utsträckning som det saknas korrelationer positiva eller negativa mellan de olika åtgärderna och framförallt då mellan åtgärder för att stärka den representativa demokratin och åtgärder för att stärka medborgarnas politiska deltagande. Svaret på frågorna om hur de olika demokratiutvecklande åtgärderna förhåller sig till varandra och hur de tre hypoteserna klarar den empiriska 27

34 prövningen återfinns i tabell 17 som innehåller de statistiska korrelationerna mellan kommunernas satsningar på olika typer av åtgärder. Tabell 17. Samband mellan demokratiutvecklande åtgärder för att stärka den representativa demokratin och åtgärder för att stärka medborgarnas politiska deltagande (Pearsons r) åtgärder för att stärka medborgarnas politiska deltagande samtliga representativa åtgärder samtliga deltagardemokratiska åtgärder rådsorgan 0,16 0,02 0,17 0,14 åtgärder för att stärka den representativa demokratin internt demokratiarbete brukarinflytande folkomröstning medborgarinformation 0,09-0,03 0,14 0,11 0,15 0,04 0,13 0,15 medborgardialog 0,10 0,03 0,10 0,06 Kommentar: Information om vilka åtgärder som ingår i respektive index återfinns i anslutning till tidigare tabeller om respektive åtgärdstyp. Femton av de sexton sambanden i tabell 17 är svagt positiva, vilket innebär att vägvalshypotesen kan avvisas och att förändringsshypotesen får ett visst om än måttligt stöd. För kommunerna handlar det med andra ord inte om ett vägval mellan representativ demokrati och deltagardemokrati utan snarare om att satsa eller inte satsa på att förändra och utveckla den kommunala demokratin. Vid bedömningen av stödet för de tre hypoteserna måste vi dock även väga in det faktum att sambanden är svaga och i en del fall på gränsen till obefintliga. Det starkaste sambandet uppgår endast till 0,17 och 28

35 hälften av sambanden når inte över 0,10. 3 Svaga och obefintliga samband talar till förmån för smörgårdsbordshypotesen och i matchen mellan smörgårdsbordshypotesen och förändringshypotesen dömer vi den förstnämnda som segrare: Det finns ett visst stöd för hypotesen om att det för kommunernas del handlar om att satsa eller inte satsa på demokratiutveckling (förändringshypotesen). Men det finns ett betydligt starkare stöd för hypotesen att de allra flesta kommuner satsar lite lagom på demokratiutveckling och att dessa satsningar sker utan några särskilt genomtänkta principer för hur det demokratiutvecklande arbetet skall bedrivas (smörgårdsbordshypotesen). Försiktighet är dock en dygd och möjligen är det därför lite väl tidigt att redan här avfärda tanken att den kommunala demokratiutvecklingen rymmer ett visst mått av principiellt demokratiteoretiskt tänkande. Kommunerna kan ju mycket väl ha väl genomtänkta strategier för sitt demokratiutvecklande arbete utan att dessa strategier för den skull stämmer överens med hur vi tänker om demokrati i den här rapporten. Om så skulle vara fallet borde dessa mer pragmatiska strategier komma till uttryck i en statistisk dimensionsanalys. Den dimensionsanalys vi har genomfört bygger på samtliga parvisa korrelationer mellan de 27 demokratiutvecklande åtgärderna (totalt 351 korrelationer) och den fråga vi nu ställer är om det finns något urskiljbart mönster i detta myller av korrelationer. Enkelt uttryckt kan dimensionsanalysen resultera i fyra olika utfall: 1) Om det finns starka korrelationer mellan flertalet av de 27 åtgärderna erhålls en enda väl sammanhållen dimension, vilket indikerar att kommunerna antingen satsar eller inte satsar på demokratiutveckling (förändringshypotesen). 2) Om dimensionsanalysen resulterar i två väl sammanhållna dimensioner som kan tolkas i termer av representativ demokrati respektive deltagardemokrati (starka korrelationer inom respektive dimension) indikerar det att kommunerna väljer mellan åtgärder för att stärka den representativa demokratin och åtgärder för att stärka medborgarnas politiska deltagande (vägvalshypotesen). 3) Om dimensionsanalysen resulterar i ett stort antal 3 En möjlig förklaring till de svaga produktmomentkorrelationerna (Pearsons r) skulle kunna vara den begränsade variationen i några av de index som används. Motsvarande rangkorrelationer (Spearmans rho) är dock lika svaga (mellan 0,01 och 0,18). 29

36 svagt sammanhållna faktorer indikerar det avsaknad av genomtänkta principer i det demokratiutvecklande arbetet (smörgårdsbordshypotesen). 4) Om dimensionsanalysen resulterar i två eller flera väl sammanhållna dimensioner som inte kan tolkas i termer av representativ demokrati respektive deltagardemokrati indikerar det att det visst finns genomtänkta principer för det demokratiutvecklande arbetet men att dessa principer inte stämmer överens med hur vi tänker om demokrati i den här rapporten (pragmatismhypotesen). Dimensionsanlaysen (varimaxroterad principalkomponentanalys med Kaisers kriterium) resulterar i elva svagt sammanhållna dimensioner, vilket återigen ger stöd för smörgårdsbordshypotesen. Den starkaste dimensionen förklarar visserligen måttliga 11 procent av den totala variationen, men det är samtidigt svårt att ge den dimensionen en meningsfull tolkning. De övriga dimensionerna förklarar endast mellan 6,4 och 3,8 procent vardera av den totala variationen. 4 Huvudresultatet från dimensionsanalysen bekräftar resultatet från korrelationsanalysen och ger ytterligare stöd för smörgårdsbordshypotesen: De allra flesta svenska kommuner satsar lite lagom på demokratiutveckling och dessa satsningar tycks ske utan några särskilt genomtänkta principer för hur det demokratiutvecklande arbetet skall bedrivas. 4 Det skall erkännas att några av de ingående variablerna inte är de bästa tänkbara för den här sortens dimensionsanalys eftersom de är dikotoma och har en sned fördelning. Resultatet blir dock det samma när vi utesluter de mest snedfördelade variablerna ur analysen. Slutsatsen blir även den samma då vi använder Cronbachs Alpha för att testa endimensionaliteten i det index med samtliga 27 åtgärder som återfinns i tabell 15. Värdet på Cronbachs Alpha uppgår till 0,56, vilket visserligen är någorlunda i närheten av tumregelsvärdet för endimensionalitet på 0,7. Men man skall samtidigt komma ihåg att Cronbachs Alpha tenderar att ge ett högre värde ju fler variabler som ingår och 27 åtgärder kan i det sammanhanget betraktas som många. 30