EUROPAPARLAMENTET BETÄNKANDE. Plenarhandling A5-0126/ april 2000

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET 1999 Plenarhandling 2004 A5-0126/ april 2000 BETÄNKANDE om Europaparlamentets resolution om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén om brottsoffer i Europeiska unionen reflexioner över normer och åtgärder (KOM(1999) 349 C5-0119/ /2122(COS)) Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor Föredragande: Patsy Sörensen RR\ doc PE

2 Teckenförklaring * Samrådsförfarandet majoritet av de avgivna rösterna **I Samrådsförfarandet (första behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna **II Samrådsförfarandet (andra behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna för att godkänna den gemensamma ståndpunkten majoritet av parlamentets samtliga ledamöter för att avvisa eller ändra den gemensamma ståndpunkten *** Samtyckesförfarandet majoritet av parlamentets samtliga ledamöter utom i d fall som avses i artiklarna 105, 107, 161 och 300 i EG-fördraget och artikel 7 i EU-fördraget ***I Medbeslutandeförfarandet (första behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna ***II Medbeslutandeförfarandet (andra behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna för att godkänna den gemensamma ståndpunkten majoritet av parlamentets samtliga ledamöter för att avvisa eller ändra den gemensamma ståndpunkten ***III Medbeslutandeförfarandet (tredje behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna för att godkänna det gemensamma utkastet (Angivet förfarande baseras på den rättsliga grund som kommissionen föreslagit.) PE /31 RR\ doc

3 INNEHÅLL Sida PROTOKOLLSIDA...4 FÖRSLAG TILL RESOLUTION...5 MOTIVERING...10 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KULTUR, UNGDOMSFRÅGOR, UTBILDNING, MEDIER OCH IDROTT...14 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR OCH DEN INRE MARKNADEN...20 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER OCH JÄMSTÄLLDHETSFRÅGOR...27 RR\ doc 3/31 PE

4 PROTOKOLLSIDA Med en skrivelse av den 16 juli 1999 vidarebefordrade kommissionen till parlamentet sitt meddelande till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén om brottsoffer i Europeiska unionen reflexioner över normer och åtgärder (KOM(1999) /2122(COS)). Vid plenarsammanträdet den 13 september 1999 tillkännagav talmannen att detta meddelande hänvisats till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, som utsetts till ansvarigt utskott, och till utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor och utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, som utsetts till rådgivande utskott (C5-0119/1999). Vid utskottssammanträdet den 29 juli 1999 hade utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor utsett Patsy Sörensen till föredragande. Vid utskottssammanträdena den 28 september 1999, 3 och 19 april 2000 behandlade utskottet kommissionens meddelande och förslaget till betänkande. Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt förslaget till lagstiftningsresolution. Följande var närvarande vid omröstningen: Graham R. Watson (ordföranden), Enrico Ferri (vice ordförande), Patsy Sörensen (föredragande), Rolf Berend (suppleant för Hartmut Nassauer i enlighet med artikel i arbetsordningen), Michael Cashman, Charlotte Cederschiöld, Ozan Ceyhun, Carlos Coelho, Thierry Cornillet, Gérard M.J. Deprez, Giuseppe Di Lello Finuoli, Raina A. Mercedes Echerer (suppleant för Sylvia-Yvonne Kaufmann i enlighet med artikel i arbetsordningen), Markus Ferber (suppleant för Hubert Pirker i enlighet med artikel i arbetsordningen), Bertel Haarder, Anna Karamanou, Timothy Kirkhope, Dieter-Lebrecht Koch (suppleant för Bernd Posselt i enlighet med artikel i arbetsordningen), Ole Krarup, Alain Krivine, Baroness Sarah Ludford, Minerva Melpomeni Malliori (suppleant för Anna Terrón i Cusí), William Francis Newton Dunn (suppleant för Mary Elizabeth Banotti), Arie M. Oostlander (suppleant för Rocco Buttiglione), Elena Ornella Paciotti, Ingo Schmitt (suppleant för Marcello Dell'Utri), Martin Schulz, Sérgio Sousa Pinto, Joke Swiebel, Maurizio Turco, Anne E.M. Van Lancker (suppleant för Margot Keßler), Christian von Boetticher och Brigitte Wenzel-Perillo (suppleant för Ewa Klamt i enlighet med artikel i arbetsordningen. Yttrandena från utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott, utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor bifogas detta betänkande. Betänkandet ingavs den 25 april Fristen för ändringsförslag till detta betänkande kommer att anges i förslaget till föredragningslista för den sammanträdesperiod vid vilken det skall behandlas/har fastställts till den... kl..... PE /31 RR\ doc

5 FÖRSLAG TILL RESOLUTION Europaparlamentets resolution om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén om brottsoffer i Europeiska unionen reflexioner över normer och åtgärder (KOM(1999) 349 C5-0119/ /2122(COS)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution - med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén om brottsoffer i Europeiska unionen reflexioner över normer och åtgärder (KOM(1999) 349 C5-0119/1999), - med beaktande av Förenta Nationernas deklaration om grundläggande juridiska rättigheter för brottsoffer och offer för maktmissbruk (Förenta Nationernas generalförsamling, resolution 40/ ), - med beaktande av Europarådets konvention av den 24 november 1983 om ersättning till brottsoffer och offer för våldsbrott, - med beaktande av Europarådets rekommendation av den 17 september 1987 om hjälp till brottsoffer och skydd mot att personer faller offer för brott, - med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors i oktober 1999 och i synnerhet punkterna 5, 10, 31 och 38 bland dessa, - med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen, - med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor och utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5-0126/2000), och av följande skäl: A. Miljoner människor runtom i världen lider skada till följd av organiserade eller ickeorganiserade brott, framför allt terrorism, människohandel och övergrepp mot barn och dessa människors rättigheter måste få ett mer effektivt och rättvist erkännande i lagstiftningen både i medlemsstaterna och Europeiska unionen. B. För att rättvisa skall kunna tillförsäkras är det en förutsättning att begreppet offer får en entydig och accepterad definition i Europeiska unionen. C. Vissa grupper i samhället, såsom in- och utvandrare, homosexuella och minoriteter överlag löper större risk att falla offer för brottslighet. D. Det finns vissa grupper som använder sig av våld i stället för demokratiska förfaranden för att försöka påtvinga andra sina mål. RR\ doc 5/31 PE

6 E. Det behövs brottsförebyggande åtgärder och det behövs åtgärder för hjälp till brottsoffren samt åtgärder för att dessa offer skall få tillgång till rättvisa och en tryggad ställning vid den rättsliga behandlingen av deras sak samt ersättning och information och likaså behövs det åtgärder för språk- och yrkesutbildning. F. Varje brottsoffer måste ha möjlighet att ingå med klagomål och vidta rättsliga åtgärder. G. Europeiska unionen bygger framför allt på de grundläggande rättigheterna sådana de definierats av Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna, i synnerhet konventionens artiklar 5, 6 och 7 där rätten för var och en att få sin sak behandlad inför domare finns inskriven. H. Både på de civilrättsliga och de straffrättsliga förfarandenas område erbjuder fördraget möjligheter för Europeiska unionen att förbättra skyddet för brottsoffer på unionens territorium. I. Åtgärder till skydd för brottsoffer under den tid då straffrättsliga förfaranden pågår kan framför allt baseras på artikel 31 a) i EU-fördraget, med dess stadganden om gemensamma åtgärder för samarbete när det gäller rättsliga förfaranden och verkställighet av beslut. J. Erinras bör i övrigt att artikel 65 i EG-fördraget, vilken behandlar åtgärder rörande civilrättsligt samarbete med gränsöverskridande följder som skall vidtas i den mån de behövs för att den inre marknaden skall fungera bra, i sin punkt c) stadgar om att dessa åtgärder skall innefatta undanröjande av sådant som hindrar civilrättsliga förfaranden från att fungera väl, om nödvändigt genom att främja förenligheten mellan civilprocessrättsliga regler som är tillämpliga i medlemsstaterna. K. Om skyddet för brottsoffer som kommer från någon annan stat än den i vilken de lidit skada till följd av brott är bristfälligt, strider dessa bristfälligheter inte bara mot de mänskliga rättigheterna utan kommer också i själva verket att bli till förfång för en välfungerande inre marknad och för rätten till fri rörlighet för personer, en rättighet som hör samman med den inre marknaden. L. Enligt artikel 66 i EG-fördraget går det att vidta åtgärder för att säkerställa samarbete mellan de relevanta enheterna i medlemsstaternas förvaltningar, särskilt i fråga om handhavandet av civilrättsliga förfaranden och om de nationella civilrättsliga förfarandenas inbördes förenlighet. M. Den resultattavla som kommissionen framlagt för att utvärdera vilka framsteg som gjorts med att förverkliga området för frihet, säkerhet och rättvisa 1 måste preciserar så att det skapas säkerhet för att det föreliggande meddelandet skyndsamt kommer att följas av lagstiftning samt för att ta hänsyn till att skyddet för brottsoffer inom ramen för det ovannämnda området för frihet, säkerhet och rättvisa måste förbättras på ett gränsöverskridande sätt. 1 KOM(2000) 167, PE /31 RR\ doc

7 N. Det är beklagligt att de olika initiativ som behövs för att trygga rättvisa för brottsoffer fortfarande beror av en enskild medlemsstats goda vilja, eftersom det krävs enhällighet i rådet både i fråga om artikel 65 i EG-fördraget och artikel 34 i EU-fördraget. O. Därför bör nästa regeringskonferens se till att fördragen ändras i ovannämnda hänseende. 1. Parlamentet hälsar kommissionens meddelande med tillfredsställelse, i dess egenskap av att vilja inleda en diskussion om hur brottsoffer behandlas och kräver åtgärder för att förbättra situationen för dessa personer, också för offren för terrorismen; skulle emellertid vilja att var och en som uppehåller sig på unionens territorium och faller offer för ett brott undantagslöst skall ha rätt till ersättning, oavsett sin rättsliga ställning, 2. betonar att ett stort antal brottsoffer kommer att drabbas två gånger: först såsom brottsoffer och sedan såsom offer för systemet, i och med att ett adekvat skydd för dem saknas, 3. hälsar med tillfredsställelse kommissionens initiativ om att medlemsstaterna skall åläggas sinsemellan utbyta information om de bästa åtgärderna för att förebygga att personer faller offer för brott och uppmanar kommissionen att i samverkan med medlemsstaterna och kandidatländerna för anslutning göra en utvärdering av olika säkerhetsaspekter i samband med områdesplanering överlag och framför allt i samband med stadsplanering och utveckla en politik som skall förebygga osäkerhetsmoment av det slag som framkallas av övergivna byggnader, kontorsbyggnader eller områden som är mörka nattetid, typ parkeringsgarage, 4. vidhåller trots detta att kommissionen inte bara kan inskränka sig till att uppmana medlemsstaterna till ett informationsutbyte av ovan angivet slag utan att kommissionen måste utnyttja de möjligheter att vidta åtgärder som enligt fördragen står kommissionen till förfogande, 5. oroar sig för att de åtgärder för bättre tillgång till rättvisa, och framför allt de som gäller hjälpen till brottsoffren, enligt punkt 3.1 i den ovannämnda resultattavlan inte är avsedda att träda i kraft förrän 2004; uppmanar därför kommissionen att företa följande ändringar i denna resultattavla och understryker samtidigt att hjälpen till brottsoffren inte får inskränka sig till att bli en fråga bara om ekonomisk ersättning: - för det första bör det i fråga om åtgärden Drawing up of minimum standards for protection of victims tagas initiativ på basis av artiklarna 65 c) i EG-fördraget, 66 i EG-fördraget, 31 a) i EU-fördraget eller andra åtgärder som det är påkallat med, - för det andra bör ett förslag om beslut enligt åtgärden Further instruments on approximation of victims compensation mechanism fattas 2001 i stället för 2004, 6. förväntar sig av kommissionen att de initiativ som påyrkats i ovannämnda punkt framför allt skall innefatta åtgärder inom nedanstående områden, utan att detta inkräktar på de brottsmisstänktas eller gärningsmännens rättigheter: a) erkännande av att brottsoffrets och vittnenas familj och anhöriga också är offer, RR\ doc 7/31 PE

8 b) rätten till bistånd av tolk som kan tolka på deras modersmål, c) kräver att brottsoffer skall ges det materiella, medicinska, psykologiska och sociala stöd de behöver genom offentliga, frivilligorganisationers, kollektiva och enskilda resurser, d) respekt och uppmärksamhet för religion och kulturella särdrag, e) kurser och informationskampanjer för polismän, åklagare, rättsvårdande myndigheter och personal i den offentliga förvaltningens tjänst, inklusive språkkurser, så att dessa lär sig närma sig brottsoffren på ett fördomsfritt sätt, utan att anse att offren själva varit med och framkallat den brottsliga gärningen, f) strukturer för samarbete mellan polismyndigheter och organ inom rättsväsendet å ena sidan och den offentliga förvaltningen å andra, g) uppmärksamhet riktad på de särdrag som utländska brottsoffer har att uppvisa, inklusive deras uppehållsstatus (turist, arbetstagare, flykting, asylsökande) samt den tid under vilken de varit bosatta i landet, h) information till brottsoffren på deras modersmål om deras rättigheter om sjukvård och socialtjänst och annat relevant stöd och att de skall ges vederbörlig tillgång till dessa, samtidigt som lättillgängliga informationskanaler och strukturer skall ställas till deras förfogande, i) åtgärdsplaner med bland annat åtgärder för att brottsoffer skall kunna få den juridiska hjälp de behöver, till exempel i form av lättigenkännliga informationspunkter i första linjen där ett brottsoffer kan få klart besked om hur han eller hon tryggt kan ingå med ett klagomål, ett nät med kontor med personal som är behörig att utöva denna speciella verksamhet med att erbjuda offentliga tjänster och information på flera språk, j) upprättande av mekanismer inom rättsväsendet eller anpassning av befintliga sådana för att brottsoffren, för den skada de lidit, skall kunna få tillgång till rättslig process med rättvisa, billiga och lättillgängliga förfaranden i det land där de lidit skadan eller det land de är bosatta i, k) åtgärder för offer och vittnen till skydd för deras privatliv och deras anonymitet och säkerhet under vart och ett skede av de rättsliga förfarandena, inberäknat i mål som gäller terrorism, varvid det är ett absolut krav att offer och gärningsman hålls åtskilda från varandra, l) åtgärder som berör behandlingen i massmedierna av medborgares inblandning i rättsprocesser i avvaktan på rättegång, liksom också efterspelet till dessa, varvid avsikten skall vara att allt sådant skall undvikas som innebär ett övergrepp mot den personliga integriteten och den enskildes rättigheter i allmänhet, m) att, i de fall då brottsoffren är underåriga, nödvändiga åtgärder vidtas gentemot dem som bär ansvaret för publicering av information om de ifrågavarande personernas privatliv, antingen i form av ekonomiskt skadestånd till offren eller yrkesförbud (när det gäller fysiska personer) eller genom indragning av publiceringstillståndet för berört företag, n) strukturer för att offren skall kunna få upplysningar om sina rättigheter samt möjlighet för dem att få upplysningar om vart och ett skede av rättegången samt om sin roll där, n) personer som fallit offer för ett brott i någon av EU:s medlemsstater skall oavsett sin rättsliga ställning, till och med om de är olagligen bosatta där få tillgång till samma rättsinstanser och ha samma möjligheter som EU-medborgarna, PE /31 RR\ doc

9 o) brottsoffrens rättigheter att bli hörda på sitt modersmål och få översättningar till sitt modersmål, p) skyldighet att videoinspela förhör av underåriga så att de inte skall bli tvungna att konfronteras med den traumatiska upplevelse de genomgått mer än en gång, q) program för ersättning till offren och deras familjer och anhöriga för den skada de lidit, i de fall då brottsoffren fått bestående fysiska eller psykiska men som en följd av att de fallit offer för brott riktade mot dem, r) inrättande av ett europeiskt finansieringsnätverk för ersättning till brottsoffer, också offer för terrorism, s) i fall av gränsöverskridande brottslighet där det inte är givet hur man skall fördela de konfiskerade tillgångarna eller egendomen mellan de stater som berörs av konfiskeringen skall, via ett samordnat nätverk i alla medlemsstater, dessa resurser omfördelas till förmån för offer för övergrepp genom att lämpliga ersättningssystem inrättas, 7. uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt behovet av utbildning för poliser och tjänstemän vid de rättsvårdande myndigheterna i fråga om sexualförbrytelser, misshandel och människohandel; uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att också inrätta ett samordnat europeiskt system för program som skall stå till offrens tjänst och erbjuda tjänster med juridiskt, psykologiskt och fysiskt skydd för offer för våldtäkt, våld i hemmet, förföljelse, könsstympning och överfall, 8. uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att redan, i samverkan med de icke-statliga organisationer som verkar inom området, förbättra skyddet för brottsoffer på de sätt som angivits ovan, i avvaktan på att det skall införas harmoniserade stadganden om gränsöverskridande skydd för brottsoffer på unionsnivå; uppmanar i detta syfte, kandidatländerna att göra detsamma, i samverkan med kommissionen och medlemsstaterna, 9. uppmanar kommissionen och rådet att verka för att underlätta brottsförövarnas sociala återanpassning och integration, särskilt när det gäller minderåriga, för att förhindra att dessa återgår till brottslig verksamhet och därmed orsakar ännu större skada för samhället, 10. kräver att de länder som ännu inte ratificerat Europeiska konventionen om ersättning till offer för våldsbrott, det vill säga Belgien, Grekland, Irland, Italien, Portugal, Spanien och Österrike, gör så, 11. uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet liksom till medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament. RR\ doc 9/31 PE

10 MOTIVERING Bakgrund I sitt meddelande KOM(1999) 349 påpekar kommissionen att medborgarna inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa inom Europeiska unionen måste kunna göra anspråk på ett lämpligt rättsligt skydd. Kommissionen vill att åtgärder skall vidtas för att förbättra brottsoffrens ställning. I december utarbetades av rådet och kommissionen en handlingsplan för att på bästa sätt genomföra bestämmelserna i Amsterdamfördraget om upprättande av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Kommissionen befarar att uppmärksamheten framför allt skall komma att inriktas på frågor om ersättning till brottsoffer och mindre på dessas rättigheter. Mot bakgrund av diskussionerna vid Europeiska rådets möte i Tammerfors (15-16 oktober 1999) påpekas det också med eftertryck i meddelandet att brottsförebyggandet och de faser som föregår gottgörelsen till offren är av betydelse. Kommissionens avsikt är att detta meddelande skall sätta i gång en diskussion som skall koncentrera sig på följande teman: 1. Att förebygga att personer blir utsatta för brott 2. Stöd till brottsoffer 3. Brottsoffrens tillgång till straffrättsliga förfaranden och deras ställning i det rättsliga förfarandet 4. Ersättning till brottsoffer 5. Åstadkommande av en ram för information, språkfrågor och utbildning Utvärdering Att förebygga att personer blir utsatta för brott Medlemsstaterna uppmanas utbyta arbetsmetoder med varandra rörande brottsförebyggande åtgärder. Detta initiativ är ett första steg i riktning mot brottsförebyggande, men med tanke på att den organiserade gränsöverskridande brottsligheten ökar kommer initiativet att få lov att leda fram till ett gemenskapsprogram för brottsförebyggande på europeisk och nationell nivå. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter understryker att det då är av intresse att det görs en skillnad mellan olika slag av brott. Stöd till brottsoffer Enligt kommissionen är det i sanning viktigt av europeiska standarder och normer skall gälla både för invånare och utlänningar oavsett i vilken egenskap dessa vistas inom EU. Stödet på det materiella, medicinska, psykologiska och sociala planet måste omedelbart kunna ställas till förfogande och från och med den tidpunkt då sådant stöd erbjuds skall det vara gratis för brottsoffren. Brottsoffren skall även tillställas upplysningar om de olika former av stöd som finns att tillgå för dem. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter önskar ytterligare tillägga att dessa former av stöd skall finnas att tillgå dygnet runt. 1 EGT C 19, PE /31 RR\ doc

11 Kommissionen talar för att det skall inrättas ett speciellt telefonnummer eller ett nätverk av nummer där stödtjänsterna kopplas samman med varandra så att upplysningar om tillbudsstående stöd finns att tillgå på alla europeiska språk. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter vill betona att dessa åtgärder inte får vila på frivillig grund utan måste ha en tvingande karaktär. Också här är det av allra största vikt att det stöd som erbjuds är utformat enkom efter typen och arten av brott som offret råkat ut för. Här är det också viktigt att en rad fördomar i frågan kan övervinnas. Dessa handlar framför allt om att vissa typer av brott tillmäts olika betydelse från det ena landet till det andra. Dessutom konstateras det att det förekommit diskriminering av brottsoffren i samband med att brottsanmälningar gjorts. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter föreslår att medlemsstaterna skall åläggas att inrätta speciella polisenheter för brottsoffer. Brottsoffrens tillgång till straffrättsliga förfaranden och deras ställning i det rättsliga förfarandet Enligt kommissionen är det i samband med de straffrättsliga förfarandena och förberedelserna inför dessa av största vikt att brottsoffrens privatliv och säkerhet respekteras samt att hjälp kan rekvireras från tredje man, att brottsoffren får en möjlighet att avge förklaring på förhand eller utgående från sitt eget land och att det utförs kompletterande undersökningar enligt offrens behov. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter sätter värde på att det tagits hänsyn till att brottsoffer har ett intresse av skydd och stöd. En förstående och människovärdig behandling av brottsoffren fyller ju också en preventiv funktion. Ett korrekt bemötande av brottsoffren leder till att de slipper den stämpel det innebär att ha fallit offer för brott och gör att brottsoffren i större utsträckning kan spela rollen av budbärare. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter vill rikta uppmärksamheten på att ett brottsoffer, också efter sin återkomst till det egna landet, automatiskt måste kunna fortsätta att följa hur den egna saken utvecklas och vilka konsekvenser den givit upphov till. Brottsoffer som vistas i ett land med stöd av tillfälligt uppehållstillstånd måste få uppehållstillståndet förlängt åtminstone så länge som de rättsliga förfarandena pågår. Också här måste det göras skillnad utgående från brottets art, så att de säkerhetsåtgärder som kan behövas skall kunna vidta till förmån för brottsoffret, såväl före, under som efter rättegången. Det ögonblick då vittnesmål skall avläggas är ofta en tidpunkt då de brottsliga kretsarnas påtryckningar på offren växer. Det är inte alltid som de befintliga strukturerna har några lösningar att erbjuda och särskilda polisenheter som arbetar med brottsoffer skulle kunna utbildas för att kunna spåra ut de brottsliga mekanismerna. Också vissa kategorier av brottsoffer behöver ägnas särskild uppmärksamhet och kostnaderna för en brottmålsrättegång får inte hindra dem att ingå med klagomål. Mindre bemedlade skall inte bara ha samma rättigheter som andra utan också samma möjligheter att kunna göra bruk av dessa rättigheter. I samband med skilsmässor är det till exempel ofta kvinnorna som blir offer. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter påpekar med eftertryck hur viktigt det är med en rättslig grund för en harmonisering av åtgärderna. I detta hänseende finns den bakgrundsinformation som behövs att tillgå i en studie som utarbetats inom ramen för programmet Grotius (A. Wergens: Crime Victims in the European Union. A survey of legislation and support to crime victims in the fifteen Member States of the European Union, ett samarbetsprojekt mellan Crime Victim Compensation and Support Authority och Sveriges RR\ doc 11/31 PE

12 justitiedepartement). De nyttiga rön som gjorts angående de befintliga åtgärderna i vissa medlemsstater kan spela en viktig roll vid harmoniseringen av åtgärderna eller utarbetandet av ett gemenskapligt åtgärdspaket. Ersättning till brottsoffer Kommissionen ivrar för att alla medlemsstater skall ratificera konventionen om ersättning till offer för våldsbrott (1983). Kommissionen understryker att brottsoffren så snabbt som möjligt skall kunna göra anspråk på ersättning, eventuellt genom betalning på förhand. Här är det viktigt att medlemsstaterna samarbetar med varandra så att ansökningarna om ersättning inte är så komplicerade att offren inte längre psykiskt orkar med dem. Förfarandet måste vara flexibelt och offren måste erbjudas en möjlighet att ingå med dessa ansökningar från sina egna land. Också här påpekar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter med eftertryck vikten av en rättslig grund för harmoniseringen av åtgärderna. Den ovannämnda studien av A. Wergens erbjuder också med tanke på detta den grundläggande information som behövs. Av praktiken framgår att, efter fällande dom, ersättning visserligen utbetalas ur den fond som inrättats för brottsoffer, men att det inte alls är någon självklarhet att offren kan ställa krav på sådan ersättning. Åstadkommande av en ram för information, språkfrågor och utbildning Kommissionen vill inom ramen för det bestående finansieringsprogrammet fråga resande om vilka erfarenheter de haft av brottsligheten. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter beklagar att dessa utfrågningar inriktar sig endast på resande, eftersom dessa utgör endast en enda av flera brottsofferkategorier. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter yrkar på att det i samband med den tilltänkta ramen för utbildning inom de berörda sektorerna ställs nödvändiga anslag till förfogande så att ramen kan fyllas ut. Planerna på informationsanskaffning via Europa Direct och Dialog med medborgarna får inte vara frivilliga. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter beklagar att initiativet här uteslutande kommer att åvila medlemsstaterna och att det inte skapats några stadganden på europeisk nivå. Slutsatser Kommissionen har genom detta meddelande visserligen ådagalagt sin beredvillighet att rent konkret ge ett bidrag till att förbättra brottsoffrens ställning. Utskottet för medborgerliga frioch rättigheter anser dock att vissa av de föreslagna åtgärderna beror av varje enskild medlemsstats goda vilja och yrkar därför på att frågan skall regleras på europeisk nivå. Brottsoffer får inte bli offer i dubbel bemärkelse, på så sätt att de först blir offer för brott och sedan blir offer för systemet. Det behövs klarhet om brottsoffrens rättigheter och insyn i deras ställning. De åtgärder som föreslagits verkar inrikta sig endast på brottsoffer från en medlemsstat i en annan medlemsstat eller på personer från tredje land, vilka lagligen vistas i någon medlemsstat och där fallit offer för brott. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter önskar att det då ett åtgärdspaket utarbetas också skall tas hänsyn till brottsoffer från medlemsstaterna i tredje land och till personer från tredje land, vilka olagligen vistas i någon medlemsstat och där fallit offer för brott. Att en PE /31 RR\ doc

13 person fallit offer för ett brott får inte på någon sätt påverka hans rättigheter eller hans möjligheter att förvärva dessa rättigheter. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter önskar att det i samband med Europeiska unionens utvidgning skall ägnas särskild uppmärksamhet åt hur brottsoffer behandlas i kandidatländerna. Till sist understryker vårt utskott att fördragen ger Europeiska unionen möjligheter att vidta åtgärder till förmån för ett bättre skydd för brottsoffer på sitt territorium, antingen det då handlar om civilrättsliga eller straffrättsliga förfaranden, varvid det dock samtidigt är att beklaga att beslut i hithörande frågor för närvarande förutsätter enhällighet. Utskottet anser att den resultattavla som kommissionen framlagt för att utvärdera vilka framsteg som gjorts med att förverkliga området för frihet, säkerhet och rättvisa måste preciserar så att det skapas säkerhet för att det föreliggande meddelandet skyndsamt kommer att följas av lagstiftning inom ramen för förverkligandet av det ovannämnda området för frihet, säkerhet och rättvisa. RR\ doc 13/31 PE

14 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KULTUR, UNGDOMSFRÅGOR, UTBILDNING, MEDIER OCH IDROTT till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén: Brottsoffer i europeiska unionen reflexioner över normer och åtgärder (KOM(1999) 349) - C5-0119/ /2122(COS) (betänkande av Sörensen) Föredragande: Giuseppe Gargani ÄRENDETS GÅNG Vid utskottssammanträdet den 12 oktober 1999 utsåg utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott Giuseppe Gargani till föredragande. Vid utskottssammanträdena den 6 december 1999 och den 11 januari 2000 behandlade utskottet förslaget till yttrande. Vid det sistnämnda sammanträdet antog utskottet nedanstående slutsatser enhälligt med tre nedlagda röster. Följande var närvarande vid omröstningen: Giuseppe Gargani (ordförande och föredragande), Vasco Graça Moura och Ulpu Iivari (vice ordförande), Ole Andreasen, Pedro Aparicio Sánchez, Christine de Veyrac, Petros Efthymiou (suppleant för Giorgio Ruffolo), Alain Esclopé (suppleant för Jens Dyhr Okking), Geneviève Fraisse, Lissy Gröner, Christopher Heaton-Harris, Ruth Hieronymi, Ewa Klamt (suppleant för Mónica Ridruejo), Elizabeth Lynne (suppleant för Marco Formentini), Maria Martens, Mario Walter Mauro, Pietro-Paolo Mennea, Doris Pack, Roy James Perry, Christa Prets, Martine Roure, Stockton (suppleant för Vittorio Sgarbi), Catherine Taylor, Van Brempt, Luckas Vander Taelen, Gianni Vattimo (suppleant för Valter Veltroni), Teresa Zabell Lucas och Sabine Zissener. 1. INLEDNING Genom Amsterdamfördragets ikraftträdande har gemenskapen fått behörighet på områden som asylrätt, yttre gränser, invandring och civilrättsligt samarbete, vilket har gett en kraftig impuls åt diskussionen om den fria rörligheten för personer och inrättandet av ett gemenskapsrättsområde. Genom att utnyttja den nya initiativrätt som den fick genom Amsterdamfördraget lade kommissionen i juli fram ett meddelande i vilket det reflekteras över de normer och åtgärder som bör gälla för brottsoffer. Brottsoffrens situation och rättigheter hade diskuterats av Europeiska unionens råd inom ramen för den handlingsplan som antogs i december förra året om genomförande av bestämmelserna i Amsterdamfördraget om ett område för frihet, säkerhet och rättvisa. PE /31 RR\ doc

15 I mars 1999 gav Europaparlamentet sitt stöd för upprättandet av ett europeiskt område grundat på rättsstatsprincipen och där brottsoffer erbjuds skadeersättning (se sammanträdesdokument A4-0133/ ). Kommissionsledamot Vitorino lade dessutom fram meddelandet vid rådets (rättsliga och inrikes frågor) sammanträde den 4 oktober (under punkten "övriga frågor" på föredragningslistan) där det fick ett första positivt mottagande av de nationella delegationerna. Vid toppmötet i Tammerfors den oktober i år behandlade stats- och regeringscheferna den allmänna frågan om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Även om de inte hänvisade till brottsoffrens specifika situation erkände de att medborgarna hade rätt att kräva att unionen vidtar lämpliga åtgärder för att skydda dem mot brottslig verksamhet inom gemenskapen. 2. KOMMISSIONENS FÖRSLAG Kommissionen antog meddelandet i fråga i juli 1999, under en övergångsperiod mellan Amsterdamfördragets ikraftträdande och Europaparlamentets nya valperiod. Det handlar om ett dokument som inte är av lagstiftningskaraktär och i vilket man avser att tillhandahålla diskussionsunderlag för brottsoffers rättigheter inom gemenskapen. Dokumentet utarbetades av arbetsgruppen för rättsliga och inrikes frågor från kommissionens generalsekretariat med utgångspunkt i den information som hade tillhandahållits genom gemenskapsprogrammet Grotius och genom det arbete som en grupp experter i frågan hade utfört. Meddelandet är uppdelat i fem delar i vilka man behandlar följande frågor: förebyggande verksamhet, stöd till brottsoffer, brottsoffrens ställning i det rättsliga förfarandet, ersättningsfrågor och andra frågor av allmän karaktär. I varje del föreslår man åtgärder som nedan kortfattat återges (den fullständiga förteckningen finns i bilagan till KOM(1998) 349): A. I de föreslagna förebyggande åtgärderna uppmanas medlemsstaterna att utbyta arbetsmetoder med varandra på följande områden: 1. Information om bland annat risker, kulturella sedvänjor och traditioner. 2. Integration av brottsförebyggande åtgärder i de infrastrukturer som i huvudsak används av resenärer. 3. Utbildning av berörd personal. B. Kommissionen anser att följande åtgärder bör övervägas vad avser stöd till brottsoffer: 1. Lättillgängliga stödtjänster för lokala eller utländska brottsoffer i syfte att omedelbart ge gratis materiellt, medicinskt, psykologiskt och socialt stöd. 2. Ett fast telefonnummer eller ett nätverk av nummer där stödtjänster inom unionen 1 Protokoll från plenarsammanträdet den 13 april Pressmeddelande 288-n. 1128/99. RR\ doc 15/31 PE

16 kopplas samman för att all nyttig information skall kunna ges på flera språk. C. Kommissionen anser att följande åtgärder bör övervägas i samband med brottsoffrens ställning i det rättsliga förfarandet: 1. Respekt för brottsoffrens privatliv och säkerhet. 2. Tillgång till stödtjänster för brottsoffer och vittnen under förfarandet och förhindrande av alla former av oegentligheter eller hot från den anklagades sida. 3. Underlättande för utländska medborgare att delta vid förhören. 4. Snabbt återlämnande av tjuvgods till de rätta ägarna. 5. Försök med ett system för medling mellan förövare och brottsoffer (med hänsyn till offrets behov). D. När det gäller ersättningsfrågor föreslår kommissionen följande: 1. Ratificering av Europarådets konvention av den 24 november 1983 om ersättning till brottsoffer. 2. Snabb utbetalning av ersättning till brottsoffer och eventuellt betalning på förhand. 3. Hjälp till offren för att se till att de får den ersättning de är berättigade till. 4. Samarbete mellan medlemsstaterna så att brottsoffer från en medlemsstat skall kunna ansöka om ersättning genom de behöriga myndigheterna i sitt hemland. E. Slutligen föreslår kommissionen följande åtgärder med hänsyn till de allmänna frågorna: 1. Genomförande av en undersökning på plats för att bättre förstå de säkerhetsproblem som offren och resenärerna i allmänhet stöter på under sina resor inom unionen. 2. Utveckling av samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller specifik utbildning. 3. Erbjudande av flerspråkig stödinformation till brottsoffer genom informationskanaler såsom "Europa direkt" eller "Dialog med medborgarna och företagen". 3. KOMMENTARER Utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott är i högsta grad intresserat av upprättandet av ett europeiskt område för frihet, säkerhet och rättvisa. Genom att förstärka de instrument som skapar säkerhet i hela unionen förstärker man den europeiska andan och ger näring åt den europeiska integrationen, inte bara ur ekonomisk och social, utan även kulturell och mänsklig synvinkel. De otaliga arrangemang på områdena kultur, underhållning och sport som erbjuds i unionens regioner och städer lockar numera till sig en allt större ström av människor från hela Europa. Det europeiska samhället kommer samtidigt att berikas allt mer genom de nya generationernas erfarenhetsutbyten - som redan idag pågår intensivt - av skäl som rör studier, arbete eller vänskapsrelationer. Men det behövs en säker miljö för att den viktiga kulturella verksamheten i Europa, som bygger på personliga förbindelser, skall kunna fortgå utan problem. Detta meddelande angår i själva verket inte bara brottsoffer utan alla EU-medborgare eftersom det förstärker vissa PE /31 RR\ doc

17 grundläggande rättsstatsprinciper. Det är därför självklart att initiativ som kommissionens uppskattas och stöds. Toppmötet i Tammerfors gav en viktig impuls åt frågan om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa men man skulle kanske ha kunnat förvänta sig mer. Det kommer att bli intressant att se om de uppräknade målsättningarna kommer att följas av praktiska handlingar inte bara avseende de mycket viktiga yttre gränserna utan även när det gäller de inre gränser som avser medborgarnas rörlighet inom unionen. Europaparlamentet bör delta i denna debatt genom att som vanligt bidra med positiv stimulans och förslag. Föredraganden avser vid detta tillfälle att koncentrera sig på vissa aspekter av allmän karaktär och dessutom på några få punkter som direkt faller inom utskottets ansvarsområde. Man betonar bland annat den roll som skolorna, frivilligorganisationerna och medierna kan spela för att genomföra brottsförebyggande åtgärder samt för att ge information till medborgarna och stödtjänster till brottsoffer. Man understryker vikten av flerspråkighet för att öka resenärernas förtroende och för att genom en speciell utbildning av berörda personer säkerställa ett bättre stöd till brottsoffer. Man föreslår inrättandet av ett nätverk av kontor, under Europeiska unionens beskydd, där man kan få hjälp på flera språk. Dessa kontor bör inrättas på riskfyllda platser och på platser med en stor andel tillfälligt bosatta invånare, till exempel universitetsorter, affärscentrum och turistorter. SLUTSATSER Utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande punkter i sitt betänkande: 1. påpekar att gemenskapen i och med Amsterdamfördragets ikraftträdande har fått utökade befogenheter med avseende på asylrätten, de yttre gränserna, invandringen och det civilrättsliga samarbetet; uppmanar därför medlemsstaternas regeringar göra bruk av dessa rättigheter i sin strävan efter att förbättra brottsoffrens ställning, oavsett vilka brott dessa blivit utsatta för, 2. anser att det är nödvändigt att respektera brottsoffrens privatliv och värdighet enligt gällande gemenskapsbestämmelser, och begär att brottsoffer skall erbjudas tillräckligt stöd oberoende av kön, ras, kultur, politiska åsikter, ålder eller religion, 3. uppmanar kommissionen att skydda brottsoffer genom att främja åtgärder som gäller a) det sätt på vilket massmedia offentliggör medborgares inblandning i rättsprocesser, pågående rättegångar och därefter, för att undvika handlingar som innebär ett övergrepp mot den personliga integriteten och den enskildes rättigheter i allmänhet, b) skydd och upprätthållande av principen om respekt för privatlivet, en princip som massmedia ofta bryter emot, c) säkerställande av och respekt för principen om förundersökningar för att förhindra att information som är bevismaterial sprids till pressen; uppmanar vidare, framför allt i fall där brottsoffren är omyndiga, kommissionen att vidta åtgärder för att RR\ doc 17/31 PE

18 d) förbjuda publicering i massmedia av all sorts information som hör hemma inom privatlivet och som är till men för enskilda personers rättigheter och den personliga integriteten, och e) att införa sanktioner gentemot dem som bär ansvaret för publicering av sådan information, antingen i form av ekonomiskt skadestånd till offren eller yrkesförbud (när det gäller fysiska personer) eller genom att dra in publiceringstillståndet för berört företag, 4. uppmärksammar resultaten från toppmötet i Tammerfors där stats- och regeringscheferna bland annat erkände medborgarnas rätt att kräva att en gemensam ansträngning görs för att förebygga och bekämpa grov brottslighet och organiserad brottslighet genom ett effektivt samarbete när det gäller medlemsstaternas polis och rättssystem; stöder dessutom fullt ut den vid toppmötet i Tammerfors angivna målsättningen om att medlemsstaternas rättsliga normer bör stämma överens med varandra, 5. anser att det är väsentligt att området med frihet, säkerhet och rättvisa grundas på principerna om insyn och demokratisk kontroll, och anser att det är lämpligt att dessa principer förverkligas genom lämpliga informationskampanjer, med hjälp av de instrument som förutses för detta, och då det är möjligt, med hjälp av lokala institutioner, press och radio, skolor av alla sorter och nivåer, samt organisationer som erbjuder stöd till brottsoffer, 6. uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att försöka hitta och i praktiken genomföra möjligheter till samverkan mellan de brottsförebyggande åtgärder som antagits inom ramen för den så kallade tredje pelaren och de gemenskapsprogram som redan har trätt i kraft eller som håller på att utarbetas på områdena kultur, media, utbildning, ungdomsfrågor och sport (eller andra gemenskapsprogram, till exempel Daphne), 7. anser att flerspråkighet är ett viktigt instrument för att inom gemenskapen bättre ge omedelbart stöd till brottsoffer som inte talar landets språk; uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att förenkla tillträde till språkutbildning för de personer som i störst utsträckning ansvarar för att ge administrativt, rättsligt och moraliskt stöd till brottsoffer (polis, konsulatpersonal, yrkeskategorier som advokater och domare samt sådana religiösa organisationer och frivilligorganisationer som ger stöd till brottsoffer); ber dessutom kommissionen och rådet att beakta detta särskilda behov av språkundervisning inför organisationen av det föreslagna europeiska språkåret 2001, 8. anser att det är viktigt att unionen bidrar till att inom hela EU ge brottsoffer information om stödtjänster, och i synnerhet i riskfyllda miljöer och på platser med många tillfälligt bosatta invånare (affärsstäder, universitetsorter, turistorter, m.m.) och föreslår därför inrättandet av ett gemensamt skyddsnät, under unionens beskydd, eller ett nät med kontor med personal som är behörig att utöva denna speciella verksamhet med att erbjuda offentliga tjänster och information på flera språk, 9. uppmanar kommissionen och rådet att, vid sidan om samarbete för att förebygga och PE /31 RR\ doc

19 bestraffa brottslig verksamhet, utarbeta initiativ för att underlätta brottsförövarnas sociala återanpassning och integration, särskilt när det gäller minderåriga, för att förhindra att dessa återgår till brottslig verksamhet och därmed orsakar ännu större skada för samhället, 10. uppmanar medlemsstaternas regeringar att därvid inte heller förlora blicken för brottsoffrens ställning och hoppas att medlemsstaterna i möjligaste mån skall fortsätta sina strävanden att till ett minimum begränsa de skador som åsamkats offren. RR\ doc 19/31 PE

20 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR OCH DEN INRE MARKNADEN till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén om brottsoffer i Europeiska unionen (Reflexioner över normer och åtgärder) (KOM(1999) C5-0119/ /2122(COS)) (betänkande av Patsy Sörensen) Föredragande: Charlotte Cederschiöld ÄRENDETS GÅNG Vid utskottssammanträdet den september 1999 utsåg utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden Charlotte Cederschiöld till föredragande. Vid utskottssammanträdena den november 1999 och den 31 januari och 1 februari 2000 behandlade utskottet förslaget till yttrande. Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt nedanstående ändringsförslag. Följande var närvarande vid omröstningen: Ana Palacio Vallelersundi (ordförande), Eduard Beysen och Rainer Wieland (vice ordförande), Charlotte Cederschiöld (föredragande), Jean-Marie Dehousse, Marie-Françoise Garaud, Malcolm Harbour, Klaus-Heiner Lehne, Donald Neil MacCormick, Luis Marinho, Hans-Peter Mayer, Manuel Medina Ortega, Joke Swiebel, Christos Zacharakis, Stefano Zappalà och Joachim Wuermeling. PE /31 RR\ doc

21 BAKGRUND/ALLMÄNNA ANMÄRKNINGAR I. Rådets och kommissionens handlingsplan av den 3 december 1998 för att på bästa sätt genomföra bestämmelserna i Amsterdamfördraget om upprättande av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa Handlingsplanen utarbetades på uppdrag av stats- och regeringscheferna som deltog i Europeiska rådet i Cardiff (juni 1998) och den antogs av rådet den 3 december 1998 och förelades sedan Europeiska rådet i Wien ett par dagar senare. Handlingsplanen fastställer prioriterade mål för de nästkommande fem åren och en tidsplan för åtgärder som behövs för att skapa det område med frihet, säkerhet och rättvisa som anges i Amsterdamfördraget. Handlingsplanens syfte är att säkerställa den fria rörligheten för personer samtidigt som man garanterar deras säkerhet och bekämpar brottsligheten. Handlingsplanen skall främja samarbete på området för rättsliga och inrikes frågor, inte enbart inom EU utan även i de länder som ansöker om medlemskap. En sådan handlingsplan får konsekvenser för behandlingen av brottsoffer eftersom den berör upprättandet av ett område med säkerhet, vilket inbegriper brottsbekämpning och i synnerhet bekämpning av terrorism, människohandel och brott som begås mot barn, drog- och vapenhandel, korruption och bedrägerier, samt upprättandet av ett område med rättvisa. Trots skillnader mellan medlemsstaterna är unionens mål att garantera de europeiska medborgarna lika tillgång till rättvisa och att främja samarbetet mellan de rättsliga myndigheterna. Vad beträffar brottslighet bör det rättsliga samarbetet leda till att samordningen vid åtal stärks och till en gemensam uppfattning om rättvisa genom att man fastställer gemensamma minimiregler avseende brottsrekvisit, rättegångar och straffpåföljder. Det särskilda fallet med gränsöverskridande tvistemål tas också upp. Rådets arbete på området rättsliga och inrikes frågor måste anpassas efter de förändringar som uppstått i och med Amsterdamfördraget och omfatta åtgärder som hänför sig både till den andra och tredje pelaren samt till Schengenregelverket. Detta betyder att man måste upprätta ett system som leder till en god övergripande samordning, motverkar dubbelarbete och tillhandahåller den sakkunskap som behövs för beslutsfattande. Det huvudsakliga syftet med det polisiära samarbetet är att garantera de europeiska medborgarna en hög säkerhetsnivå. För att uppnå detta måste det samarbete som inletts mellan polisen och de rättsliga myndigheterna utvecklas ytterligare. Vad beträffar rättsligt samarbete i samband med brottmål måste åtgärder vidtas för att underlätta ömsesidig assistans mellan nationella myndigheter, utlämning mellan medlemsstaterna och ömsesidigt erkännande av beslut och verkställighet av domar. Man bör också se närmare på harmoniseringen av straffrätten. Utbyte, insamling och lagring av uppgifter måste utvecklas för att öka effektiviteten i de åtgärder man vidtar. I sin resolution av den 13 april 1999 om handlingsplanen angav parlamentet bland andra slutsatser att det "anser att unionen rent allmänt bör ha som mål att förenkla medborgarnas och företagens kontakter med rättssystemet och att effektivisera rättsväsendet inom ett integrerat europeiskt RR\ doc 21/31 PE

22 område, särskilt genom främjande av framväxten av en gemenskapskultur på det rättsliga området" och att det "betonar dessutom att brottsoffrens rättigheter och [ ] och offer för terrorism bör skyddas och att ett lämpligt system för ersättning till dessa offer bör säkerställas," II. Kommissionens meddelande (KOM(1999) 349) I handlingsplanen från 1998 föreslås att man skall genomföra en jämförande studie av systemen för brottsoffersersättning och en bedömning om det är möjligt att vidta gemensamma åtgärder inom fem år. Hittills har det inte skett mycket på detta område, men man har planerat att genomföra en studie om ersättningssystem och en bedömning av möjligheten att vidta åtgärder inom unionen inom fem år, det vill säga senast Man måste finna en gemensam europeisk lösning för att ge medborgarna faktisk tillgång till rättvisa och rättsskydd, samt vidta åtgärder för att förbättra brottsoffrens rättigheter. Kommissionen menar att om endast ersättningsfrågan tas upp skulle endast en del av brottsoffrens rättigheter behandlas. Brottsförebyggande åtgärder och stadierna före utbetalandet av ersättning till brottsoffret - nämligen stöd till brottsoffer och brottsoffrets ställning i det rättsliga förfarandet - är lika viktiga och skall utnyttjas fullt ut innan offret kommer ifråga för ersättning. I meddelandet presenteras, i form av förslag, en rad punkter som bör övervägas vid varje steg i förfarandet. Detta dokument utgör en diskussionsram för denna aspekt av tillgång till rättvisa. 1. Förebyggande av brott Ett av de viktigaste sätten att förebygga brott är att sprida information, i synnerhet på platser som ingår i nätverk av infrastruktur för transport (flygplatser, järnvägs- och tunnelbanestationer). Några medlemsstater har upprättat särskilda tjänster för utländska brottsoffer. Generellt förespråkar kommissionen att man förmedlar bästa metod mellan medlemsstaterna och att man utarbetar lämplig utbildning för berörd personal. 2. Stöd till brottsoffren De flesta medlemsstater har tjänster som bistår med någon form av första hjälp till brottsoffer. Resenärer kan emellertid behöva ett mer vittgående stöd än vad lokalbefolkning gör (exempelvis vad beträffar språk och socialt och psykologiskt stöd). Stöd tillhandahålls av polisen, socialtjänsten och icke-statliga organisationer. Ett europeiskt samarbete har utvecklats mellan olika organisationer och European Forum for Victims' Services har utarbetat riktlinjer för brottsoffrens rättigheter. Polisen spelar en viktig roll eftersom den ofta är brottsoffrets första kontakt. Språksvårigheter och bristande information kan emellertid ge upphov till problem för brottsoffren i synnerhet om de vill göra en anmälan eller erhålla ytterligare stöd. Kommissionen föreslår att man inför miniminormer för mottagandet av brottsoffer för att vid behov tillhandahållande information och stöd. Detta skulle kunna uppnås genom att man upprättade ett nätverk mellan stödtjänsterna i Europeiska unionen så att dessa kan bistå varandra med språkkunskaper, information och utbildning som ofta står i relation till varandra. PE /31 RR\ doc